Jag har i ett tidigare inlägg beklagat mig över odling av sallat. Inget ville sig i år och jag blev allt mer förtvivlad. Att så brätte efter brätte med fröer och det inte kommer upp en enda planta trots att man följer alla goda råd om att så grunt, ställa sådden svalt, ställa sådden mörkt. Inget hjälpte. Men det var inte fel på mig och mitt sätt att odla. Nu har jag sått mina två favoritsorter Little Gem och Jericho samtidigt som jag har sått tre andra sorters sallat. Här ser ni ett brätte med Little Gem och brättet med Jericho ser precis likadant ut. Inte en enda planta. 
Här har jag sått Crispino samtidigt som de ovan och under exakt samma förhållande. 
Övriga brätten har också grott väldigt bra. Nästan inte en enda plugg tom.
Det måste helt enkelt innebära att de fröer jag köpt (i storpack) av Jericho och Little Gem helt enkelt var dåliga. Det är förödande när planterna inte är större än dessa och vi börjar försäljning till REKO-ring nu på torsdag följt av gårdsförsäljning på fredagen och premiär för Nolbygårds Matmarknad på lördagen. Vi kommer helt enkelt inte att ha någon sallat att sälja.
På sätt och vis så är det skönt att veta att det inte var mig det var fel på men samtidigt är det frustrerande när man helt enkelt får dålig leverans. Mina två favoritsorter är köpta från samma fröfirma medan övriga sorter är köpta från en annan firma. Nästa år ska jag så fler sorter samtidigt. Enda problemet nu är att plantorna är väl många – men sallat kan man knö ner lite här och där så det får lösa sig. Om en månad ungefär – DÅ ska vi sälja sallat.
Igår eftermiddag kom Magnus, Marta och Guillaume förbi för att diskutera placering och vidare bygge för att få mustvagnen i ordning till äpplesäsongen. 
Guillaume som har jobbat mycket inom restaurang och som dessutom har ett mobilt creperie är van att tänka i flöden och är den som funderat mest över varje saks placering. Han använde skolkrita för att rita upp och märka ut hur han tänker sig att sakerna ska placeras. 
Vi har köpt en släpvagn med uppfällbart kapell så att man kan stå ute även om det regnar. Själva äpplekrossen kommer att stå utanför under tak och sedan lyfts de krossade äpplena upp till den hydrauliska pressen. Därefter pumpas musten upp i pastöriseringsmaskinen som har en bag-in-box-fyllare med våg för att få rätt mängd. Så ser planen ut just nu i alla fall…
Pastöriseringsmaskinen drivs av gasol så vi behöver plats för två gasolflaskor. Eftersom vi inser att det kan vara svårt att få tag på vatten ute på marknader kommer vi att ha med vatten för att fylla blåsan i pressen via en pump. Det vattnet kommer inte att komma i kontakt med äpplena utan kan återanvändas vid flera pressningar. Vi kommer att bygga skåp och hyllor där vi kan förvara alla prylar som behövs. Det ser ut att bli ett väldigt bra äppleår i år. Förra året gav inte mycket äpplen men i år ser det riktigt bra ut. Vi kommer dels att musta våra egna äpplen och sälja äpplemust men vi kommer också att ta emot personer som vill få sina äpplen mustade. Mer information om detta kommer när vi har bestämt var och när vi kommer att finnas tillgängliga.
Marthe och Cosette valde också ut blomsterplantor från blomsterträdgården som de delade och planterade vid den nya dammen. 
Sedan tillverkade de en skylt som de satte upp vid dammen så alla kan se att det är de som gjort den. Det roliga med de här skyltarna är att wwoofarna ofta lägger ner en hel del arbete på att få dem snygga. 
Wwoofarna väljer själva de projekt de vill arbeta med efter lunch fram till klockan tre. Projekten som finns att välja mellan står på en wwooflista. När projektet är helt klart prickas det av från listan. 
När de var klara med sitt projekt så byggde de tre fågelholkar åt oss. 
Även de målades och namnades och sattes upp i går innan arbetsdagen var slut. 
Våra nya wwoofare från Irland – Elaine och Michael har som sitt första projekt valt att måla klart wwoofvagnen med röd linoljefärg. 
Eftersom det var sista kvällen så avslutade vi tillsammans i trädgården. Alla dessa människor som kommer i vår väg och delar vår vardag gör den väldigt trevlig. 
Det är fantastiskt med våra wwoofar-gäster. Vi lär oss mycket om traditioner och vanor från andra länder bara genom att äta lunch, fika och jobba ihop.
Jonas skördade honung och från början var det bara en wwoofare som ville vara med. 
De andra tyckte det kändes lite otäckt. 
Men innan lunch hade alla fyra varit uppe i bigården och varit med och skördat. 
Dessutom var kvarter ett rensat och jordgubbar till lunchens efterrätt plockade. 
Efter lunch väljer wwoofarna vad de vill göra. Fransyskorna har anlagt vår nya ankdamm och byggt tre fågelholkar. Irländarna valde att måla wwoofvagnen idag och igår gjorde de biramar. Som ni förstår så blir det mycket gjort. Det är många projekt som är igång samtidigt och rätt mycket tid går åt att serva alla med målarfärg, arbetskläder, verktyg och goda råd. Det krävs ofta också en lektion i hur en såg, skruvdragare och linoljefärg fungerar. Men det är roligt att alla dessa människor kommer i vår väg nu när vi själva inte hinner, kan eller vill resa.
Det tar tid och är ganska jobbigt men eftersom vi inte vill måla om huset för ofta så är det lika bra att göra det ordentligt. 
Den är rätt tung men inte alls i samma utsträckning som vinterbädden som mäter över en halvmeter i tjocklek. 
Vi har grymma wwoofare! 
Innan klockan var nio hade de tagit hand om alla djuren och fått ut hela bädden så då kunde vi fortsätta med grävningen fram till fikat. 
Efter fikat gör vi av princip inte något hårt grävarbete med wwoofarna. När gårdsklockan ringer 10.00 avstannar allt arbete och vi tar en fikapaus. Det som inte hinns med innan klockan slår får helt enkelt göras en annan dag. Men då återstod bara en 15 centimeter bred remsa på två meter så det kunde jag bara inte låta vara.
Nu är vi inne på de allra sista bäddarna. 
I onsdags kom två nya wwoofare från Frankrike, Marthe och Cosette. De ska vara här i två veckor så idag var vi tre wwoofare plus att vi idag också fick en ny praktikant som heter Isabelle. Isabelle ska vara hos oss tre dagar i veckan hela säsongen. Med många händer så blir det mycket gjort. Vi startade med bäddgrävning på morgonen fram till fika. Vi börjar alltid dagarna med något hårt jobb och i den här värmen så är det tur. Vi blev inte klara idag heller men innan veckan är slut så kommer vi att ha grävt vår sista grönsaksbädd.
Det är svårt med grönsakerna i den här värmen. 
Även om man avhärdat dem så har de det tufft i den gassande solen. Det kommer inte att bli ett lätt odlingsår det här men det underlättas av att ha många händer. 
Inga gamla regler gäller när högsommaren infinner sig i maj. Vi vattnar en hel del men vår brunn är inte så djup så vattnet rinner inte till i den utsträckning som skulle behövas.
Den gamla är för liten och fungerar inte jättebra så vi ser fram mot att få en ny lite större som ankorna kan simma i. Vår granne Richard grävde ut det mesta men nu ska sidorna komma i nivå och dammsidorna jämnas till så det är en hel del för dem att göra. 
När wwoofarna valt ett projekt har vi en genomgång då vi delar med oss av vår målbild och ger dem lite tips om vi har några. Därefter jobbar de självständigt och har ganska fria tyglar inom ramarna. De får avsluta varje projekt med att designa och tillverka en skylt som talar om att det är de som genomfört projektet. Att lämna över projekt till wwoofare innebär oftast att det blir mycket bättre gjort. Vi själva har alltid för mycket saker som det är bråttom med så det mesta vi gör går i rasande tempo. Wwoofarna jobbar metodiskt och är måna om att lämna ett bra projekt efter sig. Har man anlagt en damm i Sverige så vill man att den blir bra. Det gör att våra wwoofprojekt i princip alltid blir bättre än om vi hade gjort dem själva.
I de nästa två kom det upp sammanlagt åtta plantor. Jag frågade i en odlargrupp på Facebook och fick rådet att så grundare och svalare och sådde ytterligare två brätten, grunt och svalt, där det inte kom upp en enda planta. Dessa första brätten var sådda med sorterna Little Gem och Jericho eftersom det är mina favoriter. Nu började jag bli lite desperat och sådde ytterligare två brätten. Denna gång Crispino och Telex. Det var en sen kväll och jag var trött och irriterad. Telexbrättet sådde jag först men kvällen blev allt senare och eftersom jag inte var helt lugn och fin så vräkte jag på med flera frön i varje plugg när jag sådde Crispino eftersom de ju ändå inte gror. Då grodde alla. Varenda frö verkade vilja leva och varje plugg med Crispino innehöll därför upp till sex plantor.
När vi kom hem hade varenda Telexplanta bränt fast i den svarta plasten. VAR-ENDA-EN!!! 
Vad är det för fel på sallat??? Nej, det är klart att det inte är fel på sallaten utan på mig. Lena Israelsson sa en gång på en föreläsning att det tar tio år att lära sig odla. Jag tror hon har fel. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag verkligen KAN odla redan om tre år. Jag har fem bäddar där det ska växa sallat. Mina odlarvänner säger att det är så enormt bra att odla sallat för man kan lätt få ut tre omgångar ur varje bädd och ibland till och med fyra. (irriterande Jag kommer att vara jätteglad om jag får en färdig omgång sallat så som det ser ut just nu. Det här är min bästa planta hittills. 
Många andra växter växer mot ljuset. Det innebär att de sträcker sig åt ett håll. Sallat verkar inte fungera så. Det verkar snarare som om de är i maskopi med varandra och gör allt för att djävlas. De växer åt ett håll först men låter sedan sina sköra blad sprida ut sig åt alla håll. De växer ut ett blad över en annan planta som sedan kontrar med att lägga ett av sina blad över grannen. Så håller de på tills hela brättet liknar ett plockepinn. 
Jag gillade att spela plockepinn när jag var liten. Jag gillar INTE att spela sallatsplockepinn idag. Hela eftermiddagen har jag suttit i solen och försökt sära på sallatsplantor genom att lyfta på blad och försiktigt få isär plantorna. Så när man till slut tror att en planta är loss så gör man ett sista litet knyck och så visar det sig att det fanns ett litet blad som fastnat i en annan planta. En stor fin planta var extra besvärlig och jag kom på mig själv med att hålla andan när jag försökte få isär den från grannarna. Med en viss tillfredsställelse fick jag loss den bara för att upptäcka att plantan hade förlorat sin rot i processen. Nu har jag tillbringat kvällen med att så ytterligare två brätten sallat.
Vi har till exempel sått två bäddar morötter där det totalt kommit upp fem plantor på 40 sträckmeter sådd. En hel bädd broccoli försvann en på en natt. Det innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon direkt när vi vaknar och en timme precis innan vi går och lägger oss (då vi oftast annars bloggar) med att klippa sniglar. Vi sprider ut järnferomol och klipper alla sniglar vi ser. Oftast är det bara något som görs och vi räknar inte men häromkvällen räknade vi till 311 mördarsniglar och det är ungefär lika många varje gång vi går ut. Det innebär att vi tar död på över 500 sniglar varje dag. Så här års är de inte stora och svåra att upptäcka i pannlampans sken. Men det sägs att varje snigel man klipper i maj ger upphov till 400 färre sniglar under säsongen (Svårt att tro att det stämmer) men det känns ändå bra att ta död på alla man ser. Vi har sått om alla bäddar med morötter en gång och planterat nya broccoliplantor och de har överlevt två nätter nu. Torkan hjälper naturligtvis till även om den också innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon med att vattna. När alla bäddar är sådda sätter vi ut vattenspridare men än så länge är bara ungefär varannan bädd sådd och vi vill varken vattna potentiellt ogräs eller mördarsniglar i onödan så därför handvattnar vi än så länge bädd för bädd. När alla bäddar är sådda så kommer vattningen ta mindre tid i anspråk men just nu går det alltså åt tre timmar om dagen bara för vattning och snigelbekämpning. Ni får alltså ha lite tålamod med oss. Vi är snart tillbaka med fler uppdateringar.