Idag avslutade vi Framtidsveckan med att ha öppet på gården mellan kl. 10 och 16. Nästan 100 personer kom och det var många frågor och funderingar som dryftades. Vi har haft öppen gård många gånger förut men dagens besökare var mer frågvisa och vetgiriga än tidigare gånger. Det är roligt. Vi hade lovat guidningar klockan 10, 12 och 14 och det kom besökare till alla guidningarna. 
Årets första två lamm kom för flera dagar sedan och länge trodde vi att vi inte skulle ha fler lamm att erbjuda men så igår eftermiddag föddes två små tacklamm och i natt vid halv två föddes ett tacklamm och ett bagglamm. Vi kunde alltså visa upp fyra små varelser som inte ens var ett dygn gamla. Det var populärt både bland barn och vuxna. 
Lamm är fascinerande då de inte ens behöver bli en kvart gamla innan de kan stå på benen. Det är svårt att tänka sig att de bara är ett halvt dygn gamla.
Mest populärt bland barnen var nog ändå grisarna. De vi har nu är mycket mer vana vid människor än vad Agneta och Anni-Frid var. Här kunde barnen gå in och klappa och klia och grisarna älskade det.
Men det tog på krafterna så grisarna tog sig en tupplur efter visning nummer två. 
I gårdsbutiken hade vi inte mycket att erbjuda eftersom inga grönsaker är klara än men vi sålde en del ägg, honung och lök. Det blir roligare att öppna butiken senare när den åter är full av grönsaker. 
Nu hoppas vi att det inte blir några lamningar i natt så vi bara kan gå upp och kolla till tackorna och inte behöver stanna i fårhuset. Vi behöver verkligen sova efter en intensiv vecka där vi båda varit engagerade. Framtidsveckan är en höjdpunkt på året men det är alltid lite skönt när den är över.
Därför hade vi bjudit in Per Nilsson som är erkänt duktig när det gäller livsmedelshantering och lagstiftning som rör det. Vi la utbildningen under Framtidsveckan så att vi lättare skulle nå ut med den för det är ju roligt om fler vill vara med. Det blev några avhopp på grund av sjukdom och annat men kursen var fullbokad. Det kom folk från Ullared, Växjö, Vara, Herrljunga och Vårgårda bland annat förutom oss som är med i projektet.
Det trevligaste på dagen var att träffa människor som gärna diskuterar saker som spärrgaller, spengummimannen, slaktkroppar, återtag, äggstämplar, mjölksyrningsbakterier, övriga mikroorganismer och annat kul. På onsdag ska vi hämta mustvagnen i Skåne och nästa vecka ska vi packa upp den mustutrustning som kommit. Det är roligt att göra det här tillsammans med andra i vår närhet och vi ser fram mot att kunna ha ett fungerande musteri till höstens äppleskörd.
Lastningen gick därför smidigt och vi kunde ägna en stund åt att beundra deras nya svinstia och små väldigt söta kultingar som kommit till av misstag då ett vildsvin råkat titta förbi. 
Det kändes väldigt bra att köpa grisar av dem. Jonas vill att vi döper den ena grisen till Esau. Tydligen känd från en berättelse ur bibeln. Jag röstar för Emil och Evert men vi är inte helt överens. Eugene, Evald, Emrik, Eskil och Etterblära har också varit uppe till diskussion men än så länge kan vi alltså inte avslöja vad grisarna heter. Vi har fått väldigt många trevliga namnförslag fast då bad vi om namn till två gyltor. Alla namn kommer nog ändå till användning eftersom vi har 20 lamm att namnge också.
Sedan fick traktorn ta vid för att transportera släpet ända fram till grishagen. 
Det är väldigt smidigt med dragkrok fram på skopan på traktorn. Mycket lättare att manövrera än när man drar släpet efter. Vi fällde ner lemmen rakt över staketet och så travade E och E in i sitt nya hem.
När det gäller mördarsniglar så är det ett krig som utkämpas. Vi har egentligen grundinställningen att det är bra med biologiskt mångfald men vi gör undantag för fyra varelser. Mördarsniglar, åkersniglar, sorkar och råttor.
Våra bäddar har varit täckta hela vintern med löv och ensilage för att maskarna ska ha mat och för att jorden inte ska ligga bar. För någon vecka sedan tog vi bort täcket på de bäddar som ska sås först för att tjälen skulle hinna gå ur marken. 
Det hade hjälpt på de flesta ställen men det var fortfarande fruset på vissa ställen. Eftersom Framtidsveckan i Alingsås börjar nästa vecka, vilket innebär att vi inte kommer hinna med så mycket mer än det och lammningar) så var det idag eller om över en vecka som sådderna skulle ner. I vår såplanering är det mycket av detta som skulle gjorts i mars. Där står också att vi skulle anlagt bäddar för sparris, jordärtskockor och kryddor samt grävt årets återstående 15 bäddar för i år men inget av detta har blivit gjort på grund av frosten. Å andra sidan har utsädet till jordärtskockorna inte anlänt eftersom leverantören inte får upp dem ur jorden på grund av tjälen.
Därefter bredgrepar vi den för att luckra jorden utan att vända på jordlagren. 
Speciellt viktigt är det att luckra jord i morotsbäddar och andra rotsaker där man vill ha raka rötter. Därefter tas eventuellt ogräs bort, men eftersom bäddarna varit täckta så finns där nästan inte något ogräs alls. 
Sedan dras rätt antal rader upp och fröna läggs i och täcks över. 
Jorden är så pass blöt så extra vattning knappast är nödvändig. Sedan märks raderna ut och det är dags för nästa bädd. Vi har sått två bäddar morot, en bädd spenat, tre bäddar palsternacka och en bädd persilja/bladpersilja idag. Om en vecka ungefär så ska flera av bäddarna flammas. Det är något vi inte prövat förut men nu har vi utrustningen klar till 80% så innan det är dags bör den vara i funktion. När grödan sedan kommer upp så kommer vi att täcka bädden igen mellan raderna. Ett säkert tecken på att våren är på väg är att vitlöken tittar upp ur marken. Det verkar som om allt vårt utsäde tagit sig och alla vitlöksbäddarna är fulla med små plantor. 
Vi borde ha hunnit med även en bädd bondbönor men det får vi försöka hinna i morgon. Förutom att vi ligger väldigt långt efter med grävningen så är vi ändå rätt i kapp med sådderna efter den här dagen. Vi känner oss väldigt nöjda med
Jämför Carolines mage på bilden ovan med magen nedan så ser ni skillnaden. 
Allt gick kanonbra och ut kom två små tacklamm. Ett vägde 4660 gram och det andra 5380 gram. 
De ser taniga ut när de kommer ut och jag tänkte först att de såg väldigt små ut men det är bra födelsevikter. 12 minuter efter födseln stod första lammet upp.
Vi reste med tåg och bodde i mongoliska tält, på billiga guesthouse och i sovvagnar med 66 bäddar i samma kupé. När vi kom hem igen så flyttade vi tillbaka in i husvagnen i fem månader i väntan på att hitta vår gård. Den rätta gården dök inte upp och när hösten närmade sig fick vi tag i en hyreslägenhet som vi bodde i fram till hösten 2014. När väl rätt gård dök upp så var den något större än vad vi ville ha men med många fördelar. Nu bor vi här och har i dagsläget inte några planer på att flytta.
För några år sedan kom det ut en bok på svenska som heter Gratislunchen. Den är skriven av kulturjournalisten Therese Uddenfeldt som ägnat fem år av sitt liv åt att skriva boken. Det började med panik över klimatfrågan men när hon satte sig in i ämnet så bytte hon ganska snart fokus och blev mer och mer intresserad av begreppet peak-oil. Fördelen med Uddenfeldt jämfört med Foss och Tverberg är att hon är mycket mer lättillgänglig. Hon har ett levande språk med hänvisningar till konst och litteratur som gör boken spännande och den är svår att sluta läsa. Recensionerna av hennes bok har varit översvallande. Svenska dagbladet skriver bland annat ”Therese Uddenfeldt har skrivit en vacker och häpnadsväckande bok – som drar ner byxorna på vårt oljeberoende samhälle.” Det är en vacker bok. Lätt att ta till sig och med ett målande språk som gör att man vill läsa vidare.
Sedan la vi i en potatis i varje kruka. Tanken är att plantera ner hela krukan när de ska ut för att skydda rötterna så mycket som möjligt. 
Vi orkade inte göra papperskrukor till 25 kilo potatis utan gör ett test i år med en plåt papperskrukor för de minsta potatisarna. 
De övriga la vi på plåtar fyllda med jord precis som förra året. 
Får se om det blir någon skillnad. Nära potatisar hade redan fått en liten grodd men de flesta har inte vaknat till liv än. 
Sådde lite nyzeeländsk spenat från eget frö också. Håller tummarna för att det tar sig. 
Sedan sorterades skruvarna i torks, stjärnskruv och pozidrive. Köper vi nya skruv idag så köper vi alltid torks eftersom de väldigt sällan hoppar ur spår. Jag levde väldigt länge innan jag lärde mig att skilja på stjärnskruv och pozidrive. De jag brukar kalla stjärnskruv heter Phillips men de som har ett extra kryss heter Pozidrive.
Montageskruv har som en extra platta under själva huvudet så de inte går in i skivan alls. De har jag använt när jag skruvade fast 4 mm plywoodskivor på det bärbara hönshuset. 
Det finns montageskruv i väldigt många olika längder.
De ser jag inte att jag har någon användning för men man vet aldrig.
De med hals använder man när man inte vill att den yttre brädan/skivan ska fästa i skruven utan dras mot den underliggande trät.
Den har jag inte någon aning om vad det är för något. Frågan är om den ska få en egen låda?
Det lär dröja många dagar tills jag är klar.