Idag har det varit en sådan där trevlig avkopplande dag när jag lämnat gården och bara lyssnat på andra, träffat trevliga människor och ätit gott. Inget arbete har blivit uträttat men sådana dagar behövs också.
En gång om året arrangerar LPIV (Lokalproducerat i Väst) Storting. Det innebär att alla lokala producenter som är medlemmar i föreningen bjuds in och får ta del av föreläsningar och workshops. Rådgivarna på LPIV håller i dagen och vi fick lyssna till producenter och restauranger som berättade om sin verksamhet.
Bland annat så pratade en representant från det Alingsåsbaserade företaget HUJ sin verksamhet. De producerar veganska pålägg och verksamheten växer.
Sedan var det en föreläsning av Anna Zetterberg som pratade om att stress egentligen är en positiv sak om vi använder den till att fokusera på det som vi behöver uträtta. För att det ska fungera behöver vi kunna se att vi kan ro arbetet igång. Vi behöver strukturera upp arbetet så vi inte skjuter upp det långsiktiga strategiska lite svårare arbetet. Vi behöver också tid för återhämtning. Jobbar vi mycket vid datorn så kan återhämtningen bestå av fysiskt arbete medan om vi har det som huvudsyssla så kan en stund i soffan eller framför datorn tjäna som återhämtning.
Efter en god lunch var det olika mindre föreläsningar och workshops.
Januari och februari är trevliga månader eftersom man hinner med sådana här dagar. Till helgen fyller vi på med mer för då är det Odlardagarna i Göteborg.
Under dagarna på Elfvabjer gjorde jag och Helena von Bothmer en liten avstickare till Lilla Skräddarröd där Jona och Etta bor. Anledningen till att vi åkte dit var dels att Helena skulle hämta några böcker och dels att jag ville titta på deras rocket stove.
En rocket stove är en enkel ugn i vilken man eldar pinnar. Den passar bra på ett ställe där man ofta är för man behöver fylla på ofta för att hålla elden vid liv. Allteftersom pinnarna brinner upp så sjunker de ner i hålet så det är bara att fylla på med fler.
På bilden som Jona håller upp kan man se hur det ser ut inuti. Elden som brinner dras upp i en kanal under plåten och sedan ner igen och in bakom väggen bakom.
Längst ner på framsidan finns en asklucka.
Runt kanalen muras en yttre behållare. Ofta görs detta genom att man sätter en metallcylinder ovanpå det första röret.
Ovanpå plåten blir det väldigt varm och där kan man värma vatten och annat.
Röken går vidare in genom väggen och upp och ner i skorstenen som sedan leder röken ut genom taket. Vi har en tanke om att bygga en rocket stove i vårt blivande orangeri. Tanken med den är att leda röken genom en bänk innan det går ut i en skorsten. Bänken blir då varm och go att sitta på. Jobbar man i växthuset så kan man peta in nya pinnar allteftersom de brinner ut och ska det bli en frostnatt så får man se till att elda under dagen. Vi rör oss ofta i närheten av platsen där växthuset/orangeriet ska vara så det blir inte några problem.
På gården fanns andra fina byggen som de här två dammarna. Muren mellan dem är byggd i earthshipstil med gamla bildäck som är fyllda med sand. Sedan har de lagt stora stenar framför så att det blir snyggt. Bildäcken håller kanten på plats så att inget rasar. I den främre dammen badar de varje morgon.
Här har de gjort en spaljé av äppelträd. Det kommer att bli fint när träden växt sig stora.
Den här platsen vill jag återkomma till när det är växtsäsong. De har planterat massor av intressanta träd och buskar som nötträd, bambu med mera.
Varje år sedan 2014 träffas vi på varandras gårdar för att göra en ”wild design”. Tanken är att få andras ögon på sin egen verksamhet för att ha något att förhålla sig till och utgå ifrån i det egna arbetet. Det är något av det mest intressanta jag vet.
Jonas och jag lastade lastbil och en släpkärra med äppelbingar som vi skulle köra tillbaka till Skåne. Vi hämtade upp Helena von Bothmer från Kosters trädgårdar i Göteborg och körde sedan mot Komstad. Det gav oss många timmar att diskutera diverse spörsmål. Helena ska komma till Alingsås under Framtidsveckan och det kändes bra med tid ihop för att diskutera dels hennes kvällsföreläsning och dels hennes frö- och plantuppdragningskurs som hon ska hålla då.
Jonas fick vara med första kvällen men körde sedan tillbaka till Alingsås.
Permakultur är ett designverktyg som går att appliceras på nästan alla verksamheter och passar väldigt bra just för mindre gårdar. Med hjälp av zonindelning, flödesscheman och kretsloppstänkande kan man skapa ett mer hållbart system som spar arbetsinsats och gynnar biologiskt mångfald.
På Elfvabjer bor Helena Ullmark och Jonas Ivarson. De köpte gården 2014 och det var tur för gården som såldes som en rivningsfastighet. Det är svårt att tro idag när man kommer in på gårdsplanen.
Huset är ett pampigt hus i sten med högt till tak och stora utrymmen. Uthusen är många men allt var i väldigt dåligt skick så de har fått lägga ner mycket arbete på att återuppmura väggar, köra bort skräp, fälla träd som växte på fel ställe med mera.
Jonas och Helena brinner för bevarande av våra lantraser så på gården finns gutefår, fjällnära kor, åsbohöns, ölandsgäss, hästar och svensk myskana.
De har börjat en ambitiös renovering av boningshuset där detaljerna är genomtänkta och resultatet imponerande. Vattenburen värme i nya element men i gammal tidstrogen stil.
Gamla fönster i dåligt skick har bytts ut mot nya specialbeställda hos en lokal snickare.
Både Jonas och Helena är intresserade av biologisk mångfald och det finns uttrar i bäcken och storkar på taket.
Väggen på bilden är uppbyggd igen. Den var helt nedrasad när huset köptes. Nu ska det bara in nya fönster.
Uthusen är gamla och djurhållningen tar mycket tid eftersom djurstallar och gödselhantering inte är helt genomtänkt vilket gör att det tar mycket tid.
Frågan blir då hur arbetet kan förändras?
Som alltid när vi har de här träffarna så börjar vi med att intervjua gårdens invånare och att gå runt för att skaffa oss en överblick över gården.
Sedan drar vi oss tillbaka och gårdens ägare får fortsätta med sina sysslor och se till att vi andra får mat och fika. Det blir trevliga träffar runt matbordet där vi kan ställa fler frågor och få saker klarlagda och så hinner vi även diskutera mycket annat intressant.
Däremellan är det ett intensivt planeringsarbete med runda efter runda för att vi ska se om vi fattat situationen på samma sätt och för att se om vi kan hitta ett angreppssätt för designen. Vi är rätt så samspelta vid det här laget eftersom det är sjätte gången vi genomför en sådan här träff.
Andra kvällen blev det ciderprovning med en mängd svenska cidersorter. Två av deltagarna i gruppen är med i Svenska ciderfrämjandet och tämligen nördiga när det gäller cider.
Sista dagen sammanfattar vi våra diskussioner och ritar kartor över gården med föreslagna ändringar och förbättringar. Vi gör också en tidsplan med våra ändringsförslag i föreslagen prioriteringsordning. Vi har övergått till att göra detta på postit-lappar för att gårdsägarna ska kunna jobba vidare med materialet på ett enkelt sätt för att prioritera sysslorna.
Klockan elva på avresedagen bjöd vi in Helena och Jonas till en presentation där vi gick igenom vad vi identifierat för förbättringsmöjligheter.
Vi går sedan igenom vårt designförslag och motiverar våra ändringar och prioriteringar på kartorna vi ritat. Sist tar vi prioriteringsordningen.
Därefter var det dags för lunch och det blev en chans för Jonas och Helena att reagera på våra förslag. Det finns inga krav på att man tar till sig några av förslagen utan gårdsägarna gör precis vad de vill med det vi lämnar över. Förhoppningsvis så har vi ändå satt igång några tankar och givit några idéer som kommer till nytta. Därefter var det tid att åka till bussen för att ta sig tillbaka hem.
Trots att allt fokus varit på Elfvabjer har vi alla fått med oss nya tankar och idéer hem till våra egna gårdar. Vi tackar för trevligt välkomnande, god mat och trevlig samvaro! Mer information om gården finns på http://elfvabjer.se/
Vi är inte anslutna till Krav eller EU-ekologiskt men vi gillar idén att mat bör produceras på ekologiskt vettigt sätt och vi använder varken konstgödsel eller giftiga bekämpningsmedel.
Därför ger vi våra hönor ekologiskt vegetabiliskt hönsfoder. Det är i form av pellets och vi köper det på säck men det är ganska dyrt. När vi började med hönor kostade en säck foder 139 kronor. Den innehåller 15 kilo. Varje höna äter upp till 150 gram om dagen vilket gav en foderkostnad på 1,39 kronor om dagen. Sedan förra sommarens torka så har priset gått upp till 199 kronor inkl. moms vilket gör att foderkostnaden per höna och dag blir 1,99 kronor. De värper nästan ett ägg om dagen vilket innebär att hälften av de fyra kronor som vi har tagit för äggen går till foder. Vi ska dessutom betala moms på 54 öre per ägg plus att hönorna kostar i inköp och ska ha snäckskal och omsorg.
Det har gjort att vi har ringt runt för att hitta billigare foder. Det är svårt för alla har i princip samma pris för säckarna när man köper en eller ett par i taget. Till slut hittade vi en möjlighet att köpa en hel pall på Slutarps kvarn. Det är visserligen en bit att köra men priset blev istället runt 1,50 per dag och höna. Det billigaste priset vi hittat här omkring är 170 kronor säcken om man köper hel pall. Jonas tog lastbilen till Slutarp för att hämta. En pall innehåller 40 säckar och gick in på flaket. 600 kg är helt ok last för Transportern.
15 kilo är rätt tungt att lyfta när man ligger på knä.
Fyra säckar på varje skottkärrelass gav 10 turer in till hönorna.
Vi förvarar normalt fodret i tunnor med lock men det går bara i tre säckar i en tunna så nu fick vi stapla säckarna på golvet.
Vi har bestämt oss för att höja priset på våra ägg till 4,50 om man inte köper ett helt flak för då tar vi 130 kronor flaket.
4,50 minus 0,90 i moms minus 1,50 i foder ger ett netto på 2,10 per ägg. Då har vi inte räknat med inköp av husvagn, luckstängare, redesstängare, mattor, hönor, stängsel m.m. Man blir inte rik på hönor heller men så är det med primärproduktion. Maten vi köper i butik har blivit så billig så det är svårt för små producenter att få lönsamhet över huvud taget.
Och med lönsamhet räknar vi inte med någon lön. Inte i det här läget.
Hur kan andra sälja ägg för under två kronor styck frågar sig kanske någon. För det första så köper de foder i bulk vilket pressar priset. Men då måste man köpa tre ton i taget och eftersom hållbarheten bara är sex månader på fodret så fungerar inte det i små besättningar. För det andra så har dessa hönor det inte så bra även om det står att de är frigående. Frigående inomhus betyder bara att de inte går i små burar utan tusentals i en stor hall. De får aldrig gå ut och de får definitivt inte endast ekologiskt foder. I ett envåningsystem får man ha 9 hönor per kvadratmeter men det kan vara fyra våningar i ett sådant stall. Varje våning måste vara 45 centimeter högt. Det får dock aldrig vara mer än 20 hönor per kvadratmeter golvyta.
Väljer man ekologiska ägg så kommer man genast upp i pris. 3,83 kronor styck för frigående. I ekologisk produktion får man ha upp till 3000 hönor per hall. I Sverige måste hönor i ekologisk produktion ha tillgång till utevistelse. I hallen får man ha sex hönor per kvadratmeter. 2016 kom ett larm om att ekologiska ägg innehöll mer dioxin än andra ägg. Så här skriver naturskyddsföreningen: ”Ekologiska höns får delar av sin proteintillförsel från fiskmjöl istället för syntetiska aminosyror vilka är förbjudna inom den ekologiska produktionen.” Syntetiska aminosyror låter inte så bra men dioxin är ju inte heller bra. Nu har man enligt KRAV jobbat med ett foderprogram och fått ner dioxinhalterna men fortfarande så ger alltså många stora eko-äggsproducenter sina hönor fiskmjöl.
Vi har en bekant som känner en familj som föder upp KRAV-ägg. De satsade för några år sedan på att bygga nya stallar och ökade sin besättning till 6000 hönor. Då meddelade distributören att de skulle sluta hämta KRAV-ägg om besättningen bestod av mindre än 7000 hönor.
Bryr man sig det minsta om hur hönor har det så välj därför ägg från en lokal producent som har hönor i små flockar. Du får dessutom godare ägg på köpet. Ägg som inte smakar fiskmjöl och som har en gulare gula eftersom hönorna har det bättre.
Jag hamnade i en diskussion med en person som hade svårt att förstå varför vi hade får. Personen i fråga har valt att inte äta kött alls, vilket jag till fullo respekterar. Hon var nyfiken på hur vi tänkte.
Vi gillar våra får. De är mysiga att vara med och är man på riktigt dåligt humör och regnet vräker ner utanför så hjälper det att gå att sätta sig i halmen i fårhuset en stund. Vi gillar också att ha lamm som skuttar omkring i hagen. Det är något magiskt med en födsel och att sedan få följa lammet när det växer till sig över sommaren. Våra lamm går med sin mamma hela säsongen och ofta håller de sig ganska nära.
Jag försökte förklara att vi inte vill äta kött om vi inte vet att djuret har haft det bra hela livet och att det är ett skäl till att vi har egna djur. Jag pekade också på vikten av att ha djur för att hålla betesmarker öppna för att gynna ett varierat landskap som i sin tur gynnar en biologisk mångfald. Har man får som föder lamm så blir det ofta ungefär hälften baggar. När baggarna blir könsmogna så börjar de stånga varandra och det kan gå så illa så de dödar varandra. Jag hävdade då att det är mer skonsamt att slakta djuren innan detta händer. Personen i fråga undrade då varför vi inte bara kunde ha djur utan att betäcka dem om skälet var att hålla markerna öppna.
Det finns flera skäl till det men en orsak som många kanske inte tänker på är att det krävs väldigt många djur för att hålla marker öppna. Vi skulle behöva ha fler djur i Sverige för att hålla alla betesmarker öppna. Vi har just nu 25 får gående på vårt stora bete och det räcker inte utan grannen har också satt nio kor där. Det är ganska lagom hela sommaren förutom nu på slutet då de får efterbeta på de marker där vi har vall. Om vi skulle ha så många djur över vintern så skulle inte vårt foder räcka till. Vi har tio tackor över vintern och till dem tar vi in hö. Skulle vi ha samma antal djur över vintern som vi behöver över sommaren så skulle vi behöva ta mycket mer yta i anspråk för att odla vall. Just att man genom köttproduktion kan variera besättningen mellan en stor sommarbesättning och en liten vinterbesättning är egentligen väldigt finurligt. Under sommaren så kräver djuren minimalt med skötsel. Vi ser till dem ett par gånger om dagen och ser till att de har vatten och mineraler. I övrigt sköter de sig själva. Under vintern måste vi fodra dem flera gånger om dagen och de ska klippas och klövar ska verkas. Vi skulle också behöva ett mycket större fårhus. Får blir dessutom gamla och dör så någon form av nyrekrytering måste man göra.
Det har blivit en väldigt förenklad debatt när det gäller köttätande. Allt fler hävdar att om alla skulle sluta äta kött så skulle det bidra till att lösa klimatkrisen. Det är ett argument som många har tagit till sig utan att fundera närmare över om det stämmer eller ej. Vill man köra med ett enkelt argument i klimatdebatten så tycker jag att det vore lämpligare att använda argumentet att alla skulle minska sin konsumtion av industriproducerad mat. Industriproduktion är ekonomiskt effektiv men har i princip alltid negativa effekter på miljö och klimat. Våra får som betar en yta som inte lämpar sig för att producera mat till människor har ett ganska litet klimatavtryck. Förmodligen mindre än industriproducerad sojakorv, quorn eller andra växtbaserade industriprodukter. Att hävda att man inte vill äta kött för miljöns skull men samtidigt äter produkter som innehåller palmolja utan att ifrågasätta bygger på förenklade argument.
Jag har full respekt för människor som valt att inte äta kött för att de inte vill äta djur. Det jag försöker göra i detta inlägg är att försöka komplicera bilden lite. Alla enkla förklaringar och argument är oftast inte helt sanna.
Det är viktigt att förstå att nästan all produktion av växter också är beroende av att det finns djurhållning och köttproduktion. Det är djurens förmåga att omvandla gräs till gödsel som föder de flesta grönsaker som äts. Det går naturligtvis att odla utan djurgödsel men de exempel på det som jag har tagit del av är ofta antingen i väldigt liten skala eller genom att odla stora ytor gröngödsling som sköts med dieseldrivna maskiner. Jag är helt övertygad om att vi måste förändra vårt sätt att leva radikalt om vi ska klara en omställning som gör att vi människor kan fortsätta att leva hyfsade liv. Vi funderar mycket på hur det ska kunna gå till. Vi tror att vi måste tillbaka till mindre kretsloppsgårdar där mycket arbete sköts utan dieseldrivna maskiner och där vi kan ta hjälp av djuren för att sluta kretsloppet av näringsämnen. Vi behöver äta mer efter säsong och efter vad som finns att tillgå lokalt. Vi behöver bli bättre på att äta det som faktiskt går att producera den tid på året som det finns att tillgå.
I äldre tider så åt man inte kött varje dag i veckan. Det gör inte vi heller. Vi äter mycket av de grönsaker vi producerar så under sommarhalvåret blir det mycket vegetariskt. Under hösten äter vi mycket kål, rotsaker och en del kött. På våren finns det inte lika mycket grönsaker att tillgå men vår jordkällare gör det möjligt för oss att äta morötter, lök, potatis, rödbetor, palsternackor och kålrötter. Vi äter också en del vintersquash och ägg. Våra frysar är alltid fulla med broccoli, ärtor, bönor, spenat och andra grönsaker som vi kan äta året runt men när våren kommer och det är dags för den första spenaten och färsk vitlök så känns det fantastiskt. Vi köper också en hel del mat i affären. Framför allt mejeriprodukter eftersom vi inte har några kor. Nu börjar det bli allt lättare att hitta mejeriprodukter ifrån lokala små gårdar via REKO-ringarna och det känns bra. Men då är det också viktigt att känna till att ingen produktion av mejeriprodukter kan ske utan att det också blir kött som det vore slöseri om ingen åt upp.
Vi försöker ”lära” folk att laga mer mat av grönsaker genom att dela recept och tips på marknader. Vi tror att vi måste öka andelen grönsaker i vår kost och då hitta grönsaker som vi även kan äta mitt i vintern. Vintersquash är en sådan grönsak som vi kan lagra i rumstemperatur hela vintern. Den är lätt att odla och ger mycket skörd som inte kräver kylrum eller jordkällare. Lök, potatis och olika rotfrukter passar också bra samt växter som går att torka, syra eller konservera. Det mesta vi äter kommer från vår egen gård men utan djuren skulle vi inte lyckas producera alla de grönsaker vi gör. Samspelet mellan djurhållning, grönsaker, bär och frukt ger oss mycket bra mat och en varierad kost som produceras på ett sätt så att biologisk mångfald gynnas och miljöbelastningen blir mindre än om vi bara hade ätit industriproducerad mat.
Om man verkligen är intresserad av en mer komplicerad bild och inte nöjer sig med förenklingar så rekommenderar jag läsning av Gunnar Rundgrens blogg. Ta till exempel del av inlägget ”Hur var det nu med djurhållningens växthusgasutsläpp”
Idag skulle jag ha varit på en utbildning som heter Jordhälsa i ekologisk odling med fokus på grönsaksodling. Det blev dock till att stanna hemma då jag inte känner mig helt hundra. Som tur var så erbjöds jag att följa utbildningen via Skype.
Det är naturligtvis inte samma sak men en mycket bra ersättare mot att inte få ta del alls. Via Skype kunde jag följa föreläsarens bilder och höra själva föreläsningen. Det blev dock omöjligt att höra frågorna från publiken och när de tog paus och kafferast var det ett väldigt sorl som man ändå var tvungen att ha på eftersom man inte visste när de skulle börja igen.
Först ut var Paulina Jonsson från Jordbruksverket som pratade om bördighet. All växtnäring i ekologisk produktion måste göras tillgänglig för växterna genom mineralisering. Mineralisering innebär att djur och mikroorganismer i jorden bryter ner växtdelar och organist material till oorganiska komponenter. När detta sker så blir mineralerna tillgängliga för växterna.
Ett nytt begrepp för mig var rotexudat. Tydligen är det så att om man slår av en gröda så börjar växten avge rotexudat från sina rötter som blir till näring för microfloran. Det är alltså mycket viktigt att lämna rötterna kvar i jorden för att öka aktiviteten där.
När man lägger jord i svartträda så sker ingen utsöndring av rotexudat och jorden blir fattigare.
Man brukar tala om att mullhalten i jorden är väldigt viktig för att jorden ska må bra och för att grönsakerna ska växa. Ofta har man då syftat på växtrester och nedmyllad gröngödsling samt stallgödsel. Men senare forskning har visat att stora delar av mullhalten består av skal och kvalsterrester. Mullhalten ökas alltså om det finns mycket liv i jorden.
När mark läggs i träda och man inte slår växterna så sker inte heller någon utsöndring av rotexudat. Ensidig spannmålsproduktion resulterar också i mycket lite mikroliv och ska man ställa om en sådan mark till grönsaksodling krävs ympning av microliv och gröngödsling. Enligt Paulina så kan en sådan mark vara helt död om det inte tillförts någon stallgödsel. Det saknas maskar och microliv och då blir självfallet också halten mull låg.
Mineraliseringsprocessen är beroende av ett rikt microliv, syre, vatten och ett korrekt pH. Det ger en förklaring till varför ytan där vi odlar grönsaker var så miserabel när vi startade. När vi grävde vårt första kvarter så hittade vi inte en enda daggmask. Marken hade varit utarrenderad i många år till en bonde som skördade vall och inte tillförde någonting eftersom ytan låg långt ifrån hans egen gård. Marken var hårt packad och sandjorden var i princip död.
När vi grävt våra bäddar i första kvarteret tillförde vi stallgödsel och täckte sedan med organiskt material. Vi tillförde EM och såg till att jorden var täckt. Vi har också tillfört ganska stora mängder stenmjöl som vi köpte en storsäck av. Inför årets odling tog vi jordprov och fick hjälp av rådgivare på länstyrelsen när det gäller gödsling. Vi har tillfört kalk, bor, magnesium och koppar. Idag är ytan något helt annat. Den är full med mask och skördarna blir större för varje år. Det som verkade hopplöst i början börjar se riktigt bra ut.
Ett annat bra sätt att få fart på en jord är att odla växter med stort rotsystem. Ju större rotsystem desto snabbare sker omställningen. Paulina gjorde en spaning om att grönsakssorter med välutvecklat rotsystem kommer att bli viktigare i framtiden då de klarar torka bättre men också för att de får lättare att ta upp näring. Därför kan det vara bra att odla t.ex. lucern som har ett stort rotsystem.
Hon berättade att den stora daggmasken är extra viktig i en bra jord eftersom den kan ta sig ner till alven, men att den kräver varsam hantering. Den gillar inte hårt packad jord.
Den mindre åkerdaggmasken är lättare att etablera men tar sig inte lika djupt.
Det finns ekologiska odlare som gör 25 bearbetningar per år! Det tror man inte är möjligt men så är det tydligen. Efter 15 år med så mycket körning i odlingen så är i princip allt microliv borta och det växer mycket dåligt. Fem körningar per år betecknade hon som lite och då kan man behålla microlivet. Vi kör inga maskiner alls och kanske är det en bidragande orsak till varför vår jords återhämtning har gått så pass fort.
Att ha marken bevuxen på vintern är också gynnsamt för microlivet. Man kan t.ex. så en gröngödslingsgröda ganska sent på året för att ha marken täckt. Vi har sått in honungsört efter huvudgrödan och den är fortfarande grön. Sedan berättade hon att honungsört inte bör sås innan potatis, morrötter eller rödbeta. Nu måste vi kolla vad vi har planerat i bäddarna med honungsört. Det kan bli till att flytta om några bäddar.
Oljerättika verkar också vara en bra gröngödslingsgröda men bara om man inte odlar kål. Blodklöver fungerar också bra och binder kväve men den behöver sås så tidigt att den hinner blomma för att inte bli tvåårig om det inte blir frost. Detta brukar bara vara ett problem i Skåne.
Hon talade sig varm om stallgödsel eftersom den är en rik kaliumkälla men att det ibland kan vara svårt att få tag på. Hon rekommenderade att man hade egna djur för att ha egen tillgång till stallgödsel och det har ju vi. Bäst är det om man låter stallgödseln brinna innan man använder den och vi har nu börjat lägga vår ströbädd på gödselplattan så den får brinna ett år innan vi använder den. Vi gräver om den några gånger för att processen ska ta fart.
Hon rekommenderade följande gödselmedel vid olika brister:
Fosforbrist – hönsgödsel
Kaliumbrist – Djupströbädd eller kaliumsulfat
Svavelbrist – Kiserit
Magnesuimbrist – bladgödsling
Borbrist – grundgödsla eller bladgödsla
Kvävebrist – Stanngödsel eller gröngödsel
Sedan kom hon in på biokol och det finns inte så mycket forskning på hur gynnsamt det är för odlingen gjort i Sverige än så länge men effekterna sägs vara stora. Biokolsinblandning har störst effekt på lättare sandjordar (som vi har) än på lerjordar eller jordar med hög mullhalt.
Biokolen bidrar till jordens bördighet genom att den har så stor yta och därmed kan lagra mycket mikroliv och näring. Innan man gräver ner biokolen i sin odling bör den prepareras med näring. Till det kan man använda hönsgödsel eller urin. Eftersom vi säljer våra grönsaker så funkar inte urin men hönsgödsel har vi gott om.
Allra helst skulle jag vilja ha en egen anläggning för att göra biokol. Allra helst i anslutning till ett växthus så man kan kola kalla dagar på våren och hösten och ta vara på värmen som bildas till att värma upp växthuset. Vi har inte tillsatt någon biokol i vår jord än men det finns en anläggning på kinnekulle där en gård har byggt en privat anläggning för att värma upp ett slott. De säljer biokol och vi har skickat ett meddelande för att kolla upp vad det skulle kosta och om de har någon över att sälja. Annars finns det biokol att köpa från flera företag men vi gillar det småskaliga nära.
Att vara grönsaksodlare handlar nästan mer om att odla en bra jord än att odla själva grönsakerna. Har man en bra jord fylld med liv och organiskt material så får man så mycket mindre problem med torka, väta och sjukdomar. Det blir så mycket lättare så det är väl värd investering att tänka mycket på jorden.
Nästa säsong kommer vi att tillföra mer stenmjöl, EM, stallgödsel, mer kalk, kanske biokol och odla mer gröngödslingsväxter. Vi har gjort en del försök i år med klöver under kål och det har känts bra. Det ska vi fortsätta med men vi ska också bli bättre på att avsluta säsongen med gröngödsling så fort vi har slutskördat något.
Efter Paulina talade Ann-Charlotte Wallenhammar om mellangrödor men kanske började mitt halvförkylda huvud bli trött eller också var det inte lika relevant för vår verksamhet. Inte heller genomgången av vilka stöd som finns att söka kändes lika intressant utan det var helt klart Paulinas genomgång av bördighet.
Idag var det start för årets version av inkubatorsprogrammet som Göteborgs stads fastighetsförvaltning ordnar i samarbete med Stadsbruk från Malmö. Jag var med förra året och var därför inbjuden till starten. Tanken var att vi skulle vara många från förra året som kom och presenterade vår säsong för dem som startar i år.
Tyvärr så var det bara Klara Hansson från förra årets program som kom och Olle Olsson från Lilla Jordbruket som var med i inkubatorsprogrammet året innan. Det var synd för det hade varit roligt att träffa alla och få höra hur säsongen varit. Det fanns dock många andra bekanta ansikten på plats som det var kul att se igen.
Vi började med en presentationsrunda och efter en introduktion av Cyrille som leder programmet så fick Olle, jag och Klara en stund på oss för att berätta om våra säsonger. Jag har träffat Olle många gånger förut och även varit på Lilla Jordbruket vid flera tillfällen men det är alltid intressant att höra om andras verksamheter och man lär sig alltid något nytt när man träffar andra odlare.
Det var en intresserad grupp som lyssnade och vi fick många frågor.
Klara har en unik situation i och med att hon är anställd av Göteborgs stad för att driva modellodlingen på Angereds gård. Modellodlingen ska tjäna som en modell för hur man med enkla medel kan skapa en odling på en liten yta. Göteborgs stad kan inte sälja grönsakerna utan de har gått till förskolor och äldreboende i närområdet. Modellodlingen tjänar också som lärmiljö för de som studerar Market Gardening vid Angereds gård och för diverse studiebesök.
Innan jag var tvungen att bege mig hemåt så hann vi med att gå en sväng i odlingen som alltså är helt nystartad för i år i en gammal kalvhage.
Klara och Olle är de som arrangerar odlardagarna som hålls nästa helg i Alingsås. Förra året var odlardagarna en mycket trevlig tillställning och det verkar som om det kommer att bli lika trevligt i år.
När vi köpte gården 2014 hade vi massor av planer. Många har blivit som vi tänkte och andra inte. Ju mer vi lärt oss desto bättre har vi kunnat navigera bland alla nya erfarenheter och ny kunskap som gårdslivet innebär. Nu har vi varit här i fem säsonger och vi börjar bli på det klara med hur vi vill ha vår verksamhet i framtiden. Gårdsbutiken med lager och kylrum är klara, slungrummet är nästan klart, fårhuset fungerar som det ska liksom hönsens vinterhus och sommarbostäder. Vi kommer fortsätta producera ägg, honung, lammkött, lammskinn, äppelmust, frukt, bär och grönsaker.
Allt eftersom planerna realiseras börjar vi också få klart för oss vad vi behöver på gården både när det gäller utrymme och redskap. Ett utrymme i taget blir iordninggjort men många ser fortfarande ut som en enda stor röra.
Ladan har fram till nu varit ett enda stort rum som har varit toppen att förvara saker i men det blir aldrig någon ordning. När slungrummet tog form så insåg vi att vi kunde bygga förvaringshyllor efter ena sidan. Högt över golvet.
Igår började vi därför göra en hylla genom att sätta en 3,20 m lång regel mellan två stolpar. Ovanpå den la vi reglar från en balk i väggen ut på den nya regeln. Sedan använde vi plankor som inte är så fina eftersom barken är kvar på vissa ställen och de är ojämna. De spikades ovanpå reglarna. Till sist la vi några gamla masonitskivor ovanpå och spikade fast.
Där kommer vi att förvara alla tomma tunnor. Vi har en bevakning på blocket efter dessa blå tunnor som vi använder till massa olika saker. De är bra att förvara säd i eftersom de är råttsäkra. Vi använder dem också till att förvara aska i eller som vattentunnor. När vi byggt våra skitbrädor under hönsens sittpinnar så har vi satt dem i rätt höjd för att få in en tunna under som vi kan skrapa ner bajset i. Tunnorna rullas sedan ut på gödselplattan för vidare transport ut på betet.
De billigaste tunnorna vi hittat har det varit falu rödfärg i. De används till hönsskit. Många tunnor vi hittat har det varit livsmedel i och de använder vi till säd eller som vattentunnor. Tunnorna är stabila och har bra lock som sätts fast med en metallring med snäppfäste vilket gör att man kan lägga dem ner utan att locket trillar av.
Hyllan för tunnförvaring blev kanonbra och nås lätt genom att gå upp för trappan och sedan upp på kylrummet. Vi hade inte kunnat bygga hyllor i den höjden förut eftersom det blir för krångligt att ta fram stegen för att få ner något. På kylrummets tak kan vi inte förvara något tungt men det blir perfekt förvaring för lister som hittills har legat i en hög på golvet. Nu får man lätt överblick över vilka profiler som finns i lager.
I morgon ska vi bygga en plats för backförvaring utanför mellanrummet och sätta upp ett pallställ för förvaring av kedjor, elnät och annat som just nu ligger huller om buller på andra ställen.
Om några år kommer det att vara ordning på denna gården.
De senaste veckorna har vi byggt färdigt mellanrummet mellan gårdsbutiken och kylrummet. Eller, färdigt och färdigt – det saknas fortfarande några lister innan det är helt klart men det är funktionsdugligt.
Normalt tycker jag väldigt mycket om att bygga saker. Jag gillar känslan när man ser något beständigt växa fram och när man själv får bestämma hur man ska lösa saker och ting.
Mellanrummet har dock tagit emot lite. På ena sidan ligger gårdsbutiken byggd av regelvirke på en betongplatta, brädklädd och målad med falu rödfärg. På andra sidan ligger kylrummet som vi köpt begagnat och som är tillverkat av moderna sandwichpaneler.
Mellanrummet ska bli ett isolerat utrymme där vi ska förvara påsar, kartonger och annat som inte tål fukt och som vi behöver ha i närheten av affären.
Planeringen är bra och att få rummet klart underlättar mycket och ändå har det tagit emot. Normalt bygger jag allt med vårt egensågade virke och isolerar med ekofibrer, vilket är sönderrivet tidningspapper. Nu skulle jag bygga ett utrymme där moderna plåtklädda sandwichpaneler skulle möte betong och trä. Det är något jag aldrig gjort förut och det har inte alls varit lika roligt.
Jonas har samtidigt byggt vidare på slungrummet, även det i moderna begagnade sandwichpaneler. När han började bli klar så fick vi några paneler över. Jag har använd dessa som tak, golv och delar av väggarna. Fördelen är att de är självbärande, färdigisolerade och avtorkningsbara. Men det är inte material som jag gillar för det. Bara att skruva i skruvar i plåt är ett problem. Vissa går i väldigt lätt medan man i andra fall får trycka rejält på skruvdragaren för att få hål i plåten. Montageskruv har inte torxhuvud som vanliga träskruv utan är gammaldags stjärnskruv vilket gör att man lättare slinter. Hårt tryck på skruvdragaren kan lätt resultera i en krossad nagel. Det gör ont.
Nog gnällt! Det kommer att bli kanonbra.
Bilden är tagen ut genom dörren i gårdsbutiken mot kylrummet. Golvet är på plats men inget mer.
Från mellanrummet kommer man ut till grönsakssköljen. Från början hade vi tänkt sätta mellanrummets dörr i väggen men efter en del funderingar kom vi på att det var bättre att ta bort tröskeln så man kan köra kärror direkt in i mellanrummet för avlastning. Det innebär också att man kan fortsätta in i kylrummet utan att det är någon nivåskillnad. Det gör också att vi även fortsättningsvis kan ta oss in mellan den yttre plåtväggen och kylrummet ifall något behöver fixas där.
Därför började jag med att regla upp mot gårdsbutikens vägg för att få ett nytt dörrhål.
Både den yttre väggbiten och den inre kläddes sedan med plankor och emellan satte jag upp en krok för tvättförkläde och skördeförkläde så de fick en bestämd plats.
Sedan fäste jag reglar ovanför dörren till butiken och la sandwichpaneler från kylrummet över till reglarna.
Den andra väggen byggdes av sandwichpaneler. De skruvades fast i träväggen med hjälp av en vinkellist i plåt. Väggen mot butiken är redan isolerad på insidan så den får vara som den är. Det är inte meningen att några kunder ska in i mellanrummet så det behöver inte vara snyggt så länge det är funktionellt.
Det är ganska stor nivåskillnad från mellanrummet upp till butiken så där byggde jag en trappa. Under betongen finns det grus och sand och för att den inte skulle ge sig av ut så har vi lagt betongsten som en mur längst med väggen. De kläddes in med sandwichpaneler och därefter med marinplywood.
Gårdsbutiken är bara öppen för självbetjäning så här års och där är väldigt rörigt. På höger sida står fyra Ivar-bokhyllor men två av dem kommer att flyttas ut i mellanrummet för att göra plats för en bänk med hyllor under där vi kan förvara must och annat vi ska sälja.
All den här bråten ska flyttas ut så butiken upplevs som trevlig. Förra säsongen så använde vi bara halva utrymmet som butik och halva som lager men det blev för litet så nu ska lagret ut i mellanrummet.
På vänster sida i mellanrummet har jag satt upp hyllor och klacken under är lagom bred för att ställa våra svarta plastbackar. På höger sidan kommer Ivar-hyllorna att stå.
Golvet är nu täckt med räfflad marinplywood som blev över när Jonas byggde slungrummet. Längst med kylrummet ska vita vinkelplåtlister skruvas upp när Jonas har använt de han behöver i slungrummet.
Idag satte vi in en isolerad dörr som vi var och köpte på Hustillhus i veckan och nu är alla hörn, skarvar och mellanrum drevade med lindrev och det enda som saknas är dörrfoder och lister.
Från grönsakssköljens håll ser det ut så här. Bortanför trappan till butiken får det också plats backar på klacken och även en stapel nedanför. Det känns som om det blir ett flexibelt och bra utrymme även om det inte är vackert.
Innan jul var det lite hektiskt med hämtning av både kylrum och växthus så i jul har vi tagit det lite lugnt och haft en del lediga dagar med besök av släkt och vänner samt umgänge med våra barn. Det har varit skönt men nu är vi igång igen.
Vi har hjälpts åt att sätta ihop slungrummet mellan ledigheterna. Det har gått relativt smidigt. Golv och väggar var lätta att bygga ihop. Vi minskade bredden med en sektion eftersom det blev för lite utrymme kvar på sidorna för att ta sig förbi annars. Det var inte några problem. Vi hade två väggsektioner som var trasiga eftersom aggregatet suttit i dem så de blev över tillsammans med två golvsektioner och två taksektioner. Panelerna är spontade och väggarna blir stabila och självbärande bara genom att man sätter ihop dem med sponten och slår ner ett svart ”lås”uppepå.
Taket var mer problematiskt att få på plats. Slungrummet är sex meter långt men takpanelerna är bara tre meter vardera. Det innebär att vi har fått ställa en kraftig regel i skarven rakt över slungrummet och sedan har vi fäst en bräda under skarven.
För att få det hela på plats så la vi först två paneler på plats längst ena sidan. De kunde då vila på kortsidan och ena långsidan och så ställde vi en stege under ovanpå flera pallar för att stötta upp de hörn som hängde i luften. För att få den stående regeln i rätt höjd på motsatta väggen fick vi lägga en bit panel ovanpå väggen som regeln kunde stå på. Brädan under skruvades fast med många långa skruvar. Vi kunde inte skruva in dem så långt som de skulle eftersom vi var tvungna att ha lite utrymme att sticka in panelerna emellan bräda och regel.
På översidan väggarna är det en skåra och i den skåran lägger man en lång kvadratisk list som på så sätt blir en spont som ska passa i en skåra i taket. Varje takpanel ska alltså stickas in mellan regeln och brädan, träs in i förra panelens spont och hamna rätt på väggens spont. Samtidigt vågade vi inte lita helt på regel/brädkonstruktionen då den lätt gled i sidled. Panelerna är tunga och slungrummet är tre meter högt så det var mycket flyttande av stegar och pallar för att få allt på plats.
Slungrummet byggs som ett rum inuti ladan. Bakom går en trappa upp till loftet och därifrån kommer vi också att ha möjlighet att lägga en del lättare saker för förvaring ovanpå slungrummet. Vi tänker t.ex. att vi kan lägga alla lister där. Det blir lätt att få en överblick då man ser alla profiler om man står i trappan.
När själva rummet var klart lämnade jag Jonas med att täta skarvar och lägga golv.
Själv tog jag tag i ”mellanrummet” som är ett utrymme mellan kylrummet och gårdsbutiken.
Vi har inte vågat sätta igång med det förrän vi visste hur mycket paneler som skulle gå åt till slungrummet. Jag började med att regla upp för dörren ut mot grönsakssköljen.
Vi ska såga bort ”tröskeln” i hålet och bygger en vägg 20 centimeter innanför plåtväggen där vi sätter en dörr. Vi vill kunna gå in bakom kylrummet så därför blir det en ny vägg en bit in med dörr i. Tanken är att dörren ska vara i markhöjd så man kan köra in med kärra rätt in i mellanrummet.
Vi bygger det mesta av mellanrummet av kylpaneler. väggen mot affären är redan isolerad så där behövs ingen extra vägg. Dörren in till affären är en bra bit upp så där måste vi ha en trappa. På något sätt ska vi också få den nedre delen mot affären isolerad men vi tar en sak i taget och löser problemen allteftersom de dyker upp. På bilden ser ni det nya dörrhålet uppreglat och som tak har vi lagt tre paneler som vilar på kylrummets tak till höger och på reglar som fästs på affärens vägg till vänster.
Väggen åt detta hållet får byggas en annan dag. Där ska också in en dörr. Tanken med mellanrummet är att ha ett frost- och dammfritt lagerutrymme där vi kan förvara papperspåsar, kartonger, etiketter, must, skyltmaterial och annat som nu belamrar affären. I kylrummet kommer vi visserligen att ha frostfritt men där vill vi ha hög luftfuktighet vilket inte fungerar så bra ihop med kartonger.
Inget av byggprojekten blev klart idag (långt ifrån…) men vi har kommit en bra bit på väg på båda.
Gårdsbutiken är fylld med grönsaker varje fredag 15.00-18.00 till och med september månad. På lördagarna finns vi på Nolbygårds Matmarknad klockan 10.00-14.00. Välkomna!
Vi, Jonas, Ylva, Tilda och Ina köpte Östängs gård 2014 och tillträdde i oktober. Tanken är att skapa en levande gård med odlingar, djur och en bredd på verksamheter. Än så länge bor våra katter Aska och Glenn-Pär, tio tackor och en bagge, drygt hönor och några tuppar på gården. Vi prövar oss fram för att se vilka verksamheter som passar oss. Under 2015 anlade vi en skogsträdgård med ätliga träd och buskar. Där har vi planterat mullbär, hasselnöt, valnöt, saskaton, sishuanpeppar, körsbär, asiatiskt päron med mera.
Instagram: ostangs_gard
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No connected account.
Please go to the Instagram Feed settings page to connect an account.
