Vi har än så länge inte använt oss av droppbevattning. Den största anledningen till det är nog att vi inte har haft växthus tidigare och då får man ju hjälp av regnet när det gäller bevattning. Åtminstone de flesta år. 2018 var ett undantag men då klarade vi bevattningen eftersom en dam gav oss en bevattningsanläggning som hon inte behövde längre. Med den följde sju stycken vattenspridare av kyrkogårdsmodell. Vi har ändå tänkt att vi vill ha underbevattning eftersom det är så vattenbesparande jämfört med att vattna ovanifrån.
I år ska vi försöka få upp vår växthustunnel så i veckan anlände vår beställning från Waterboys. Vi har träffat på dem flera gånger förut bland annat på odlardagarna och de ger ett väldigt proffsigt intryck. Alla odlare vi känner har beställt sina bevattningsanläggningar från just Waterboys och det känns skönt att inte behöva välja bland massor av olika firmor. Så här ser delarna ut:
1 rulle DripNet PC 500 meter
2 stycken Tryckregulatorer R20 2,5 bar
40 stycken 12x16x12 mm T-anslutningar
10 stycken 17/16 mm kulventiler i plast
2 stycken lamellfilter R20 0,13 mm
40 stycken M42 Hanslutstycke KXV 76
60 stycken droppslangsförankring
Alltihop gick på 7245 kronor
Från vänster: Lamellfilter, Tryckregulator (det fanns ställbara men det som inte finns kan inte gå sönder), Kulventil, Ändstopp (slangen ska gå genom båda ringarna och vecket som bildas stoppar vattnet), T-rör för vanlig 1/4-tums trädgårdsslang, Förankring.
För att bevattningsanläggningen ska fungera behöver vi dra vatten fram till växthusets mitt och det kommer vi att göra med en vanlig vattenslang. På vattenslangen kommer vi först att koppla en huvudkran så vi kan slå av allt vatten ute i växthuset ifall något skulle gå fel. Därefter följer en T-koppling så vi får en tappvattenkran om vi vill bevattna sådder och annat ovanifrån. På det andra utloppet på T-kopplingen kommer vi att sätta en tryckregulator som tar ner vattentrycket till 2,5 bar som det ska vara i droppbevattningsslangarna istället för 4-5 bar som det är annars.
Därefter kopplar vi in ett filter som ser till att vattnet inte för med sig massa partiklar som sätter igen droppslangarna.
Efter filtret hamnar ytterligare en T-koppling så vi får en slang som går ut till vardera halva av växthuset. På var och en av dem kommer vi att sätta en enkel timer så vi kan vrida på hur länge vi vill att bevattningen ska vara igång.
Efter timern går det två slangar längst mittgången i växthuset och vid varje bäddkortsida fästs två droppslangar per bädd.
Vår vana trogen så har vi nog överplanerat en smula och kanske beställt några saker i onödan. Många klarar sig utan kulventiler och har mycket få förankringspunkter men det blir lätt så här vid beställning utanför våra erfarenheter.
Droppslangen är en DripNet PC med hål var 30 centimeter. Vi trodde att den skulle vara tung och ohanterlig men hela rullen gick att lyfta med en hand. Droppslagsförankringsspik håller slangen på plats i bäddarna och i slutet på varje slang sätts ett ändstopp.
Så här ser droppställena ut i närbild. Det syns att det sitter någon fiffig plastgrej på insidan av varje droppställe. Huvuduppgiften för ”grejen” är (om vi har fattat rätt) att den stryper flödet vid högre tryck och öppnar mer vid lägre tryck. Tanken är att det ska komma ungefär lika mycket vatten ur droppställena i början och slutet av slangen.
Droppslangen finns bara att köpa i 500 meters längder så vi kommer att få slang över till vårt andra växthus plus att det blir ytterligare längder över som vi kommer att lägga i salladsbäddarna bland annat.
Timrarna kommer vi att köpa på Biltema
Waterboys har varit med på alla tre odlardagar som varit. Den här gången var de med digitalt och gav ett erbjudande på tio procent till alla som deltog i odlardagarna. Det kändes som ett fint erbjudande som dessutom gjorde att vi fick beställt i tid och inte i sista stund som det annars lätt kan bli. Det bästa är nog nästan att man kan ringa till Waterboys och att de tar sig tid att förklara. De har ett gediget kunnande som de gärna delar med sig av.
Miriam och hennes två bröder äger Skenora men Pella och hennes familj hyr ett av de fyra boningshusen på gården.
Förra helgen var jag på den årliga permakulturträffen och denna gång besökte vi Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm. Det var mycket trevligt att vara tillbaka hos Pella Larsdotter Thiel och Miriam Thiel.
Vi i det här gänget träffades första gången 2014 och sedan dess har vi träffats varje år hos någon som ingår i gruppen. Under tre dagar utforskar vi hur gården vi är på kan utvecklas. Vi har varit på alla gårdar en gång så nu är vi inne på andra rundan och det är fint att få komma tillbaka och se vad som har hänt sedan sist.
Sist vi var på Skenora gjorde vi en plan för trädgården mitt på gården där växthuset ligger och där hade det hänt grejor. Många odlingsbäddar och massor med fruktträd var planterade. Trädgården sköts av Miriam och Pella tillsammans med andra i Omställning Ingarö.
Första dagen är det alltid rundvandring för att beskåda det som hänt och för att få kläm på vilka utmaningar som väntar.
Miriam visade oss runt på ett nyinköpt stycke mark med stor potential.
Helena Ullmark var med oss via Zoom från Gotland. En skillnad som märks när vi kommer tillbaka till ett ställe för andra gången är dels att vi redan känner oss hemtama så introduktionen tar inte lika lång tid men också att det kommer att handla mindre om den fysiska planeringen och mer om människorna på gården och de relationer och nätverk som de ingår i. Det är en spännande utveckling.
När vi förstått vad gårdsägarna vill ha ut av oss så får de inte vara med längre utan då tar ett intensivt arbete vid när vi som är på besök försöker mejsla ut vad som skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen på gården. Vi har blivit allt bättre på det här och även om vi i början av diskussionerna inte har en aning om vart vi kommer att ta vägen så lyckas vi hittills alltid med gemensamma krafter att komma fram till ett förslag på riktning. Den skissas ner på papper och skrivs på listor.
Sista dagen är det dags för presentation. Miriam och Pella får ta del av våra tankar och idéer.
Det blir alltid mycket skratt, frågor och förvånade kommentarer vid de här redovisningarna. En del av förslagen upplevs nog som rätt utmanande men någonstans mellan våra förslag och verkligheten kommer Skenora gårds invånare att hamna. Tack Pella och Miram för trevliga dagar.
Jag fortsätter att läsa och försöka förstå boken Teaming with microbes.
Protozoer Protozoer är encelliga djur som kan röra sig och som inte har fotosyntes. De kan alltså inte själva utvinna energi genom solljus utan behöver få i sig den genom att äta andra. Oftast äter de bakterier men också svampar och andra protozoer. Förr kallades de urdjur. Det finns över 60 000 olika protozoer som alla är beroende av fukt för att leva. Inom gruppen finns amöbor, ciliater och flagellater. En protozoa kan äta 10 000 bakterier på en dag.
När det finns gott om bakterier så attraheras först de minsta flagellaterna som äter upp många bakterier. Sedan kommer de större ciliaterna och till slut även amöbor. När det mesta är uppätet och bakteriepopulationen minskar så börjar de större ciliaterna och amöborna att äta de mindre ciliaterna och flagellaterna. Till slut blir de så få så att bakterierna kan öka i antal igen.
En del protozoer äter också nematoder men de begränsar också nematodernas tillgång på mat genom att äta samma saker som nematoderna gör. På så sätt håller protozoerna även antalet nematoder i schack.
Blir jorden för torr kan protozoer inte längre röra sig och föröka sig och de slutar äta. De kan överleva ändå, vissa i flera år och andra kortare tid.
Upp till 80% av allt kväve plantorna behöver kommer från restprodukter som bakterie- och svampätande protozoer lämnar efter sig.
Alla protozoer bidrar också genom att bryta ner organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Protozoer utgör också mat för andra medlemmar i The soil food web som nematoder, maskar och mikroartropoder.
Det finns också protozoer som förstör genom att äta växternas rötter men i en välmående jord så hålls dessa under kontroll av andra protozoer.
Nematoder Nematoder mineraliserar näringsämnen som finns i bakterier och svampar precis som protozoer. Det finns över 20 000 olika nematoder som har identifierats. Hur många svamp- kontra bakterieätande nematoder det finns i jorden är helt beroende på hur mycket svampar kontra bakterier där finns. Nematodernas munnar varierar i utseende beroende på vilken föda de lever av.
Det finns växtätande nematoder som har en nålliknande mun som de använder för att punktera plantornas cellväggar. Det finns nematoder som äter på utsidan av plantornas rötter men också de som tar sig in i och lever inuti rötterna. De bakterieätande nematodernas munnar ser ut som en rör. De kan konsumera stora mängder bakterier. De bakterieätande och svampätande nematoderna frigör näringsämnen som bundits i bakterier och svampar precis som protozoerna gör. Det finns också nematoder som äter andra nematoder och som därmed hjälper till att begränsa förekomsten av nematoder. Vissa nematoder bryter också ner organiskt material.
Eftersom nematoderna är större än de andra mikroorganismerna jag skrivit om så kräver de större hålrum och porer för att ta sig fram. De är alltså känsliga för jordkompaktering.
Eftersom nematoderna rör sig i jorden använder bakterierna dem som taxibilar genom att kleta sig fast på nematoden som på så sätt tar den till nya områden där det kan finnas andra näringsämnen. Vissa nematoder hittar fram till olika födoämnen genom att de är känsliga för temperaturskillnader. De vet vid vilken temperatur olika mat finns och tar sig dit temperaturen är rätt. Andra är känsliga för att känna av speciella kemiska beståndsdelar och navigerar efter dem.
Artropoder Artropoder eller leddjur innefattar flugor, skalbaggar och spindlar och liknande djur. Tre fjärdedelar av alla levande organismer är leddjur. Men när det gäller biomassa så är nematodernas och protosoernas massa större.
Artropoderna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden och transporterar runt bakterier som kletat sig fast. Deras viktigaste uppgift är att sönderdela organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Finns det inte tillräckligt med dött organiskt material i jorden så kommer artropoderna att attackera andra levande källor till organiska näringsämnen. Det finns också artropoder som helt och hållet livnär sig på rötter. Vissa artropoder äter också bakterier och svampar.
Maskar Det finns över 7 000 olika sorters maskar som kan förekomm i bra trädgårdsjord. En hektar kan innehålla fyra till sex miljoner maskar och de kan flytta 18 ton jord per år när de letar efter mat. En mask kan leva i femton år så det finns goda skäl till att inte gräva med spade i onödan. Maskar är tvåkönade men det krävs ändå två maskar för att producera fler. Det kan födas 15 maskar åt gången och en mask blir könsmogen på tre till fyra månader. Maskarna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden genom att göra gångar och aggregerar jordpartiklar. De flyttar också organiskt material och mikroorganismer genom jorden. Maskarna äter bakterier i huvudsak så många maskar i jorden tyder på bakteriedominerad jord. De äter också svamphyfer, nematoder, protozoer och organiskt material som dessa lever på. Maskarna kan inte bryta ner organiskt material utan förlitar sig på bakterier som gör det. Överskottet av organiskt material som bakterierna inte brutit ner bajsas ut av masken och blir fantastisk jord som består av 50% högre andel organiskt material än jord som inte passerat genom en mask. Maskbajs innehåller sju gånger så mycket fosfor, tio gånger så mycket kalium, fem gånger så mycket kväve, tre gånger så mycket tillgänglig magnesium och en och en halv gång så mycket kalcium som annan jord.
Genom att dra ner organiskt material och sönderdela det så ökar maskarna jordens vattenhållande förmåga. Maskarnas gångar hjälper till att syresätta jorden och vatten kan rinna genom gångarna så jorden blir bättre dränerad. Har du gott om maskar i jorden så tyder det på att du också har annat mikroliv på plats.
Nu har jag läst del ett av två i boken Teaming with microbes. Det är mycket intressant läsning även om jag känner att jag inte riktigt förstår allt. Nästa del heter How the soil food web applies to gardening och det är här jag ska få reda på vad det jag just läst har för betydelse för min odling. Jag återkommer!
Läs gärna blogginlägg Teaming with microbes del 1 först för annars kan det bli svårt att hänga med. I blogginläggen Teaming with microbes försöker jag för mig själv reda ut vad jag läser. Jag försöker sammanfatta och förstå vad det betyder. Det innebär inte att jag riktigt förstår vad jag själv skriver men jobbar på att göra så. Du som läsare får gärna kommentera och ifrågasätta och hjälpa mig att förstå.
Syntetiska näringsämnen som kommer i form av konstgödsel är gjorda för att absorberas av rötter i löslig form. När näringsämnena passerar rötterna tas inte allt upp, överskottet lakas ur jorden och förs bort med rörligt vatten. Den del av konstgödning som inte kommer till nytta är alltså helt onödigt eftersom det bara passerar. Därför har konventionellt jordbruk lagt mycket tid och kraft på att bli duktiga i exakt gödsling. Konstgödsel är inte gratis. De räknar på näringsbehov och med hjälp av ny teknik så anpassar de gödslingen till exempel med hjälp av GPS-styrda maskiner.
De organiska näringsämnena däremot hålls däremot i marken i bakterier och svampar. De förblir en del av en ständigt föränderlig cykel. Inget avfall. Ingen läckage. (låter för bra för att vara sant) Jordens mikroorganismer håller alltså näringsämnen i markmiljön så att näringsämnena kan finnas när dina växter behöver dem.
Det är inte mikroorganismerna som styr processerna utan allt styrs av växten och växtens behov. De som inte konstgödslar är ofta inte lika bra på att gödsla precist. eftersom det är svårare att veta exakt vad en kompost innehåller. Inom det ekologiska jordbruket lägger man istället ofta på den gödsel som gårdens djur levererar. Man gör någon form av gödselberäkning och det finns ett lagkrav på att man inte får sprida mer än 22 kilo fosfor per hektar och år (beräknat på en femårsperiod)
Växternas rot-exudat är utsöndringar av socker tillsammans med lite protein. Exudaten skiljer sig mellan olika växttyper men varje växt kommer också att utsöndra ut olika exudatrecept som är speciellt utformade för att locka de specifika svamparter och bakterier som växten behöver för att utföra ett visst jobb. Mest exudat utsöndrar unga plantor när de behöver mycket näringsämnen för att bygga upp sin stam och sina blad.
Varje svampart och varje bakterieart utför olika funktioner. De producerar unika enzymer som används för att bryta olika typer av näringsämnen från stenar och jordaggregat.
Växter behöver många mikronäringsämnen utöver kväve, fosfor och kalium för att må bra. Alla dessa näringsämnen utvinns av olika mikrobiella arter och ligger vilande i dessa tills de stimuleras av växten. Växten aktiverar bara arten den behöver genom att utsöndra de specifika exudat som arten behöver. (Det här låter helt otroligt och är väldigt fascinerande)
Varje plats har sin unika mikrolivsflora och saknas mikroliv kan du hjälpa till genom att tillföra organiskt material och kompost och därmed mikroliv. Materialet bör dock vara så lokaltproducerad som möjligt så du får med de mikroorganismer som behövs på just din plats. Du kan köpa in kompost som transporteras långväga ifrån och det kan hjälpa din jord men, enligt boken, kan du inte förvänta dig lika gott resultat.
Har du väl etablerat ett gott mikroliv i din jord så kan du utgå ifrån att jorden behåller sitt goda mikroliv såvida du inte börjar plöja, lämnar jorden bar eller spruta ut kemikalier.
Alla dessa goda mikroorganismer behöver syre för att leva. Utifrån det borde det vara vettigt att kunna syresätta jorden genom att luckra den med bredgrepen men det är då viktigt att inte jobba för mycket så att jorden vänds eller störs. Att föra bredgrepen lite bakåt så att jordskorpan spricker upp räcker. Men helst ska man ha en lucker jord så man inte behöva bredgrepa alls. För att motverka kompakteringen så bör marken vara täckt av växande grödor så stor del av året som möjligt och mycket organiskt material bör tillsättas så andelen positiva jordarbetare ökar.
De flesta gångarna och porositeten skapas av maskar och andra små varelser. Därför bör man inte gå i bäddarna. Att gå i uppgjorda gångar hela tiden gör att jorden hålls porös i bäddarna och efter några år med ökad mullhalt i jorden kan du kanske skippa bredgrepen till åtminstone vissa kulturer. Mindre gångar i jorden skapas av svamptrådar. När svamparna dör finns hålrummen de skapat kvar och där kan vatten och luft transporteras och bakterierna kan gömma sig från protozoerna som är för stora för att ta sig in.
Både svampar och bakterier binder näringsämnen och först när de dör kan det frigöras och finnas tillgängligt för växterna. På våren kan det därför vara svårt för våra växter att få tag på tillräckligt med näring då låga temperaturer gör att mikrolivet inte är så aktivt. Det är därför man kan behöva tillföra lättillgänglig näring på våren
Till skillnad från bakterier så kan svamparna sträcka ut sina trådar för att nå längre bort. De kan t.ex. nå löv som ligger på ytan och utvinna näringsämnen ur dessa. På så sätt kan de transportera näringsämnen ner till området kring växtens rötter.
Kvävet som frigörs av svampar är i form av ammonium men om vissa bakterier finns närvarande så omvandlar de ammoniumet till nitrat, som jag skrev om i förra blogginlägget. Svamparnas enzym sänker pH-värdet medan bakteriernas slem höjer pH-värdet. De kvävefixerande bakterierna behöver generellt ett pH över sju. Om jorden domineras av svamp som försurar jorden så blir de kvävefixerande bakterier som omvandlar ammonium till nitrat allt färre. Mer ammonium kommer att finnas tillgängligt eftersom det inte omvandlas till nitrat. (Usch, jag har läst för lite kemi i min dag. Det här är svårt för mig att ta till mig så jag riktigt förstår vad det betyder.)
Bild från https://microbewiki.kenyon.edu/
Det finns svampar som dödar nematoder genom att utveckla en ring bestående av tre celler. När ringen kommer i kontakt med något så släpper den in vatten i de tre cellerna som sväller upp till tre gånger sin storlek och därigenom tar död på nematoden. Den här sinnrika metoden kombineras med att svampen sänder ut ämnen som drar till sig nematoden. Sedan sticker svampen in en svamptrådsspets i nematoden och börjar absorbera näringsämnen. Näringen låses därigenom fast i svampens trådar tills den frigörs genom att någon äter svamptråden eller att svampen byter näringen mot rot-exudat.
När det gäller växters samarbete med mykorrhiza-svampar så har kunskapen funnits sedan 1885 och det är också något som många har hört talas om. mykorrhiza-svamparna letar helt enkelt upp de näringsämnen som växter behöver och ser till att leverera dem i utbyte mot rot-exudat. 90% av alla växter utvecklar mykorrhiza och samarbetar därigenom med svampar. Många växter kan leva utan samarbetet men utvecklas då inte till sin fulla potential. Man kan fundera över hur klokt det är med kalhyggen som verkligen stör samarbetet om man vill ha en levande skog. På samma sätt så trasas nätverket av svampmycel sönder när vi plöjer jorden eller odlar monokulturer av kålväxter som raps där inget samarbete med mykorrhiza-svampar sker.
Det finns också mängder av svampar som är skadliga för våra grödor. Inom det konventionella jordbruket används kemikalier för att bekämpa dessa. Problemet med de kemikalierna är dock att de påverkar även de goda svamparna. När man vet hur mycket nytta dessa gör i jorden så inser man att kemiska bekämpningsmedel mot svamp kan göra mer skada än nytta.
Det får räcka för idag. Fler blogginlägg kommer…
Hur tycker ni det låter så långt? Verkar det vettigt eller har ni invändningar?
I fredags var jag hos Jonas och Sanna på Bossgården och arbetade med vår bok: Odla till försäljning del 2 – 30 grödbeskrivningar.
Del 1 finns redan under namnet Odla till försäljning : att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion men kommer snart i uppdaterad utgåva. Då kommer den att heta: Odla till försäljning del 1: att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion. I del 1 beskriver Jonas Ringqvist hur man kan tänka kring en effektiv småskalig grönsaksproduktion och hur man får det att fungera så att det blir lönsamt. Boken kom ut 2018 och den nya uppdaterade versionen kommer att vara rejält omarbetad.
Del 2 skriver Jonas, Sanna och jag ihop och det är ett mycket roligt och samtidigt påfrestande och svårt arbete. Vårt samarbete fungerar väldigt bra men det är så mycket att hålla reda på och få rätt. Många siffror att kolla, många begrepp att bena ut, tilltal att bestämma, mycket text att producera, mycket layoutöverväganden att göra – så det tar tid.
Det mesta samarbetar vi om och vi har inte gjort någon egentlig arbetsuppdelning utan jag skapade alla grunddokument och var och en började fylla på där det kändes bra att börja.
Med tiden har det utkristalliserat sig vissa ansvarsområden så Jonas har t.ex. blivit huvudansvarig för näringsberäkningar och gödselstrategier även om vi andra är inne och producerar text där också.
Sanna har blivit huvudansvarig för texterna om hur man får lönsamhet i grödorna, plantuppdragning och växthusgrödorna. Själv har jag mest ansvar för att se till att all text går att förstå för den som inte har så mycket erfarenhet, samt att producera textmängder som vi alla kan utgå ifrån.
Det mesta arbetet sköter vi på distans via google docs där vi har en gemensam mapp med mängder av dokument, kalkylark och bilder där vi samlar texter och uppgifter, har att göra listor, att kolla upp listor m.m.
Varje gång någon skriver något i ett dokument får vi andra en notis om det hela. Vi gör alla ändringar som förslag så de andra kan gå in och godkänna eller förkasta. Så växer texterna långsamt fram och nu är vi faktiskt nära att ha en färdig text som ska lyftas in i indesign för layout. Efter det har vi några personer som ska hjälpa oss med korrekturläsning av språket och ytterligare några som ska korrekturläsa innehållet.
Det blir en riktigt nördig bok som tar upp alla aspekter som vi kunnat komma på när det gäller hur man lyckas med 30 grödor som är centrala i småskalig grönsaksproduktion. Jag lär mig otroligt mycket genom det här samarbetet med Jonas och Sanna som har så mycket mer erfarenhet och kunskap än vad jag lyckats samla på mig.
Det börjar kännas riktigt bra och jag bara önskar att någon hade skrivit denna bok innan jag själv började odla för försäljning. Det hade sparat mig många misslyckade grönsaker och halvdana försök.
Håll utkik! Releasedatum är inte spikat men planerat tidig vår.
Att mikrolivet i jorden är viktigt har jag varit medveten om så länge jag hållit på med permakultur, men sedan ett tag tillbaka så har jag anat att det som händer under ytan är mycket viktigare för mitt odlingsresultat än vad jag anat.
Sedan vi flyttade ut på landet så har tiden för att ta reda på och läsa in sig på saker blivit mycket mindre. I mitt tidigare liv hade aningar som detta fått mig att helt enkelt läsa in mig på frågan. Nu har aningarna fått ligga i bakhuvudet ett bra tag utan att jag har tagit tag i dem. Efter odlardagarna bestämde jag mig för att det var dags och valde därför att läsa boken Teaming with microbes som är skriven av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis och som har undertiteln; The organic gardener´s guide to the soil food web.
Begreppet soil food web har jag stött på tidigare. Det avser det komplexa levande system av bakterier, svampar, protozoer, nematoder och andra djur och växter som bildar ett system för ömsesidiga utbyten under markytan. Söker man på begreppet så stöter man på namnet Dr. Elaine Ingham som är en amerikansk mikrobiolog och som verkar vara mer eller mindre guru för många. Hon har också skrivit förordet till boken. Det vilar nästan en lite religiös stämning när hennes lärljungar pratar om henne och sådant gör mig alltid lite skeptisk. Det gör det också svårare att utröna vad som är sant och vad som inte är sant. Mycket av forskningen på det här området är också relativt ny så mycket kommer säkert att utvecklas under de närmsta åren.
Boken är indelad i två delar. Del ett går igenom grundforskning om jorden och dess invånare. Del två beskriver hur du i din odling kan använda dig av kunskaperna du fått i del ett. Boken avslutas med ett appendix med regler: 19 soil food web gardening rules. Dessa går att hitta på nätet.
Enligt författarna skiljer sig boken från andra om jord genom det starka fokuset på biologi och mikrobiologi och relationerna mellan jorden, organismerna i jorden och deras betydelse för växterna. De påtalar att de inte överger de kemiska och fysiska aspekterna på jord, som ph, katjonutbyte, porositet, struktur och annat. Dessa aspekter tas med men utifrån premissen att det utgör scenen på vilken biologin spelar sina roller.
Enligt författarna så kommer läsningen av boken inte bara göra mig till en bättre odlare utan jag kommer dessutom att bli en bättre planetskötare.
För att ta till mig bokens innehåll bättre och för att försöka komma ihåg vad jag läst så kommer jag att försöka sammanfatta och reflektera över bokens innehåll i ett antal inlägg.
En tesked bra matjord innehåller över en miljard bakterier, mängder av svamphyfer, flera tusen protozoer och någral dussin nematoder. Om det är en välmående jord kan det finnas mellan 20 000 och 30 000 olika sorter av bakterier i teskeden. Mångfalden är viktig för att jorden ska må bra.
Allt levande behöver energi för att leva och energin kommer ifrån kol som växterna binder med hjälp av solens energi. Växter använder solens energi för att genom fotosyntesen omvandla oorganiska föreningar till energirika, organiska föreningar. Koldioxid, vatten och mineraler blir på detta sätt till växtmaterial. Växten använder inte allt till att bygga upp sig själv utan mycket syror, sockerarter och enzymer levereras också till livet under jord. Det gör växterna genom att utsöndra kolhydrater och proteiner, så kallade exudater, genom sina rötter.
Växten påverkar miljön i rotzonen (Rhizosfären) genom utsöndring av rotexudat och avlagring av döda rotceller. Exudaterna drar till sig bakterier och svampar som lever i rhizosfären som omger växternas rötter. Det är inte bara bakterier och svampar som dras till rhizosfären utan även nematioder, protozoer och daggmaskar som vill ta del av rotexudatens innehåll genom att äta bakterier och svampar.
När vi började anlägga odlingsbäddar på Östäng så hittade vi inga daggmaskar men om vi nu drar upp en grönsak eller ogräs så hittar vi mycket daggmask just runt rötterna. Jag har alltid undrat vad det beror på eftersom jag vet att daggmaskar är mina vänner som inte äter på mina grönsaksrötter. Nu fick jag svaret på den funderingen redan på sidan 21.
Alla dessa organismer i jorden får sin energi från och lever av antingen växternas rotexudat eller genom att äta varandra. Väven av ”vem-äter-vem” är det som forskarna kallar för the soil food web.
Längst ner på näringskedjan finns bakterier och svampar som lever av växternas rotexudat. De äts i sin tur av nematoder (rundmaskar) och protozoer (urdjur) som vill åt kol för att växa. Överskottet utsöndras i jorden och innehåller näring som blir lättillgängligt för växterna. Nematoderna och protozoerna äts av olika leddjur som sedan äter varandra men blir också uppätna av större djur.
Alla dessa varelser rör sig omkring och påverkar jorden. Bakterierna är för små så de behöver kleta sig fast för att inte bli bortspolade så därför utsöndrar de ett slem som klumpar ihop bakterierna med jordpartiklar. Svamphyferna binder också ihop jordpartikar så att aggregat bildas.
När bakterierna och svamparna befinner sig i rhizosfären frigör de näringsämnen i former som är tillgängliga för växterna. Näringsämnen finns alltså i jorden i de levande organismerna och frigörs när de behövs.
Maskar drar ner organiskt material i jorden. Larver, skalbaggar och andra insekter sönderdelar materialet som blir tillgängligt för mikroorganismerna i jorden.
Det finns både goda och onda mikroorganismer, sett ur odlarens perspektiv, och om det finns ett rikt mikroliv med stort mångfald så har de onda inte lika stor chans att ställa till skada.
På bilden syns hur en rotätande nematod fångats och stoppats av köttätande svamphyfer som utvecklat metoder för att äta upp nematoder. Bilden finns i boken men går också att hitta på en wiki om mikroliv. Bilden är tagen med ett elektronmikroskop.
Svamphyferna bildar ett nät runt växtens rötter och bakterierna sätter sig som ett tunt skikt som det blir en rent fysisk barriär som skyddar växterna mot skadliga svampar och bakterier. Med ett riktigt välmående jordliv kommer därför problemen med svamp-, bakterie- och andra angrepp att minska och behovet av bekämpningsmedel likaså. Svampar och bakterier kan även producera vitaminer och antibiotika som penicillin och streptomycin (användes tidigare mot tuberkulos).
Speciella jordsvampar som kallas mykorrhiza-svampar etablerar en symbiotisk relation med rötter som gör att de kan transportera näring i utbyte mot rotexudater. Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps trådar och en växt rötter. Genom mykorrhizan kan svampar och andra växter byta saker med varandra. Svampen kan till exempel leverera vatten och närsalter och få organiska föreningar tillbaka av växten. Svampen kan också leverera antibiotika så växten kan försvara sig mot parasitangrepp. De flesta grönsakerna bildar mykorrhiza men inte betor och kål vilket man bör ta hänsyn till som odlare. Vill man gynna mykorrhizan bör man inte odla växter som inte har mykorrhiza flera år i rad.
Bakterier och svampar finns inte bara på växternas rötter utan även på bladen och kan även där bilda ett lager som hindrar angrepp. Har du ett välmående mikroliv runt dina växter kan du alltså minska eller slippa angrepp av bladmögel men även minska angrepp av insekter.
Biomassan av svampar och bakterier bestämmer mängden kväve som är lätt tillgänglig för växtanvändning, men även förhållandet mellan antalet bakterier och svampar har betydelse. En jord där det växer äldre träd har mycket svampar och kan ha ett förhållande som ligger på 1:10 medan en åkermark som plöjs årligen har ett förhållande på 1:1. Perenner, träd och buskar trivs bäst i jordar där svampar dominerar medan annueller, gräs och grönsaker trivs bäst i bakteriedominerade jordar.
När kväve släpps ut i jordar som domineras av bakterier sker det i form av ammonium (NH4) som omvandlats till nitrat (NO3) men om jorden domineras av svampar sker inte den omvandlingen i samma utsträckning. Nitratdominerade jordar är bra för ogräs. När vi tillför kväve i form av konstgödsel så sker det alltid i form av nitrat vilket växter som trivs i svampdominerande jordar har svårt att tillgodogöra sig. Den konventionella synen är att det inte spelar någon roll i vilken form som kvävet tillförs men den här forskningen visar att det har betydelse.
När vi konstgödslar och använder kemiska bekämpningsmedel stör vi samarbetet mellan mikroberna. Får de tillgång till lättillgänglig näring slutar de att samarbeta och den komplexa näringsväv som finns i en hälsosam jord förstörs. Jordbearbetning med plog, jordfräs, harv m.m. stör också mikrolivet och tar död på svamphyfer och maskar. Ökat mikroliv ger ökad mullhalt och stört mikroliv sänker mullhalten.
Jag har tidigare trott att mullhalten ökades mest med hjälp av att vi tillförde skörderester och gräsklipp t.ex. men mycket mullhalt bildas i the soil food webb när växande grödor med växande rötter täcker jorden. Dött växtmaterial är visserligen också bra eftersom det är mat för maskar och andra smådjur men det är inte det som är grejen. Växande levande rötter skickar nämligen ut rotexudat i olika mängd beroende på var i sin livscykel den befinner sig. Det gör de för att föda mikrolivet så att svampar och bakterier kan jobba för växtens bästa. Mikrolivet mår bra av diversifierad kost så ju fler grödor vi kan ha i våra bäddar desto bättre. Levande rötter släpper ut exudat hela tiden men eftersom det varierar med växtens livscykel så är det bra ju fler olika arter vi har på ett skifte. Detta är alltså ännu ett skäl till att börja med gröngödselblandningar och subgrödor.
Vill du lyssna på forskaren som ligger bakom författarnas tankar i boken, Elaine Ingham så finns hon som gäst hos The joe gardener Show .
Enligt Ingham (om jag förstår det hela rätt) så behöver vi egentligen inte tillföra någon näring till jorden om vi har en riktigt bra levande jord. Växterna kommer i en sådan jord att kunna styra bakterier och svampar så att de med hjälp av speciella enzymer kan utvinna all den näring växten behöver ur mineraldelen i jorden och ur det organiska materialet. (Det verkar som om det är just på detta område som hon får mest kritik av de som mer studerar de kemiska processerna i jorden. )
Bakterier och svampar utvinner näring och mineraler. De äts upp av protozoer, och nematoder som inte behöver all näring de får i sig utan bajsar ut en del som då blir lättillgänglig för växterna att ta upp. Bakterierna och svamparna finns nära växtens rötter för att få tillgång till rotexudat och de som äter dessa dras till området kring rötterna för att komma åt bakterier och svampar och i denna process frigörs näringen i svampar och bakterier precis vid växtens rötter.
När vi istället tillför näring i lättlöslig konstgödselform till växterna så avstannar arbetet i jorden och bakterier och svampar blir färre. Använder vi dessutom kemiska bekämpningsmedel så kommer jorden att förvandlas till död ”dirt” istället för levande ”soil”. Då har odlaren inte längre något alternativ än att köpa konstgödsel längre eftersom det inte finns något mikroliv som kan utföra utvinningsjobben i jorden.
De goda bakterierna och svamparna behöver syre för att leva och utföra sitt jobb. De är aeroba. Det finns även anaeroba bakterier som inte behöver syre. Många anaeoroba bakterierna är ”onda” och något som vi inte vill ha. Syrefattiga bottnar i sjöar är ett exempel på en miljö där de anaeroba bakterierna tagit över. När vi plöjer våra jordar så får vi en så kallad plogsula en bit ner där jorden. Den är så hårt packad så växternas rötter har svårt att ta sig igenom. Där blir det en syrefattig miljö och där trivs inte de bakterier och svampar som samarbetar med växterna. Plöjningen av jorden slår dessutom sönder svamparnas trådar så att mycket av svamp-populationen försvinner.
Det finns en hel del mjölksyrebakterier som är anaeroba som vi använder oss av när vi bokashikomposterar (eller bokashisyrar som det kanske borde heta) och de tillhör den snälla delen av de anaeroba och är bra för jorden och för växterna.
Det finns mycket mer intressant i den här boken men nu känner jag att blogginlägget börjar bli lite väl långt så vi får återkomma i nästa inlägg. Spännande ny värld är det dock där nere under jorden.
OBSERVERA ATT DETTA ÄR MIN BILD AV VAD BOKEN FÖRMEDLAR OM JORD JUST NU. DET ÄR MYCKET MÖJLIGT ATT JAG HAR MISSFÖRSTÅTT NÅGOT. DET HANDLAR JU OM ETT GANSKA KOMPLICERAT SYSTEM PÅ ETT OMRÅDE SOM ÄR NYTT FÖR MIG.
Nere i Loviken tre kilometer från vår gård brukar vi bada på sommaren. Idag tog vi en tur ut på isen från viken. Det syntes spår av fyrhjulingar, fotgängare och pimpelfiskare och isen var minst en decimeter tjock så det kändes helt säkert att ge sig ut. Solen sken från en klarblå himmel och vinden lyste med sin frånvaro.
Målet för vår promenad var ön Loholmen som ligger en bit ut i viken.
Ön ser inte så märkvärdig ut när man närmar sig men är ganska hög och avlång. Ön är cirka ett hektar stor och mellan 1 mars och 20 juni är det förbjudet att landstiga på ön för att skydda häckande fåglar.
Högst upp är det en platå där det står några mäktiga tallar och ekar och man har bra utsikt åt alla håll. På den sidan av ön som vetter mot land finns rester av en 200 meter lång gammal bro. Bron ska ha byggts på 1300-talet.
Loholmen är inte speciellt känd hos allmänheten även om många som bor här ute har viss kunskap om öns historia. På Alingsås kommuns hemsida finns endast följande text: ”Loholmen är en ö i sjön Anten med rester av en borgruin. Ruinen anses vara föregångaren till Gräfsnäs slott. Under de senaste åren har utgrävningar genomförts på ön. Reservatet inrättades 1961 för att bland annat skydda förekomsten av häckande strandskata. Det råder landstigningsförbud på Loholmen under tiden 15/4-15/7 av hänsyn till fågellivet.”
På Loholmen finns alltså ruinerna av Loholmens borg och trots att allt var täckt med snö när vi var där så kunde vi se stora högar med sten och platån var väldigt speciell. Det har inte skett speciellt mycket utgrävningar vad vi förstår så mycket av det som går att ta reda på om borgen återstår. En studie av platsen gjordes på 30-talet och en 2011-2012 som ett samarbete mellan Västarvet och Långareds hembygdsförening genom leaderprojektet Greve Gomer. Den senare finns sammanfattad här. Men vet ändå en hel del om människorna som bodde här under medeltiden.
På 1200-talet bodde Gudmar Magnusson på Loholmen och han hade två söner, Magnus och Ulf. De gifte sig med två systrar varav den ena var Birgitta som så småningom kom att grunda ett kloster i Vadstena och bli känd som den heliga Birgitta.
På 1500 talet ägdes borgen av Erik Abrahamsson Leijonhufvud som blev halshuggen under Stockholms Blodbad. Hans dotter Margareta Leijonhufvud gifte sig med Gustav Vasa och blev hans andra hustru.
Det finns en sida om traktens historia gjord av en privatperson som har mer att berätta om Loholmen. Författaren säger själv att han inte kan garantera att allt är sant så sidan ska kanske läsas med ett källkritiskt öga. Spännande läsning är det dock. På sidan finns en skiss av Björn Dahrén över hur borgen kan ha sett ut.
Det kändes fint att få komma ut till Loholmen. Vi har bott här i många år nu och aldrig kommit oss för att ta oss dit. Känns som ett perfekt mål för en paddeltur till sommaren när fåglarna häckat färdigt.
Idag har vi börjat röja i skogsträdgården. När vi anlade den lämnade vi en del små träd. Dels alar som är bra kvävefixerare och därför är bra att ha i skogsträdgården och dels en del små björkar och ekar för att de skulle skugga de nyplanterade träden och ge en del vindskydd. Nu har de flesta av träden etablerat sig och vi ville ta ner en del träd innan de växer sig för stora. Stora träd är svåra att fälla och just i skogsträdgården blir det extra knepigt eftersom det är så många träd och buskar vi är rädda om.
Dammarna är rejält frusna och det underlättade arbetet eftersom det blev lätt att komma åt träden som växt ut över dammen.
Allt som fälls sorteras i olika högar. Grenar och små träd som kommer att flisas för att bli täckmaterial i gångarna hamnade för sig. De ska vi ta hand om till våren och omvandla till en resurs i skogsträdgården men hjälp av vår flismaskin.
En del hamnade hos fåren som blev glada över kostvariationen. De äter gärna tallbarr och tallbark och det sägs att det är bra för dem eftersom parasiter inte trivs lika bra.
En del hamnade på vår gamla armékärra för vidare transport ner till vedbacken där de kommer att kapas till lagom vedlängder. Björk i 40 centimeters längder till kakelugnen och resten till 50 centimeters längder till vedpannan.
Mindre ris och kvistar läggs i en faunadepå för att långsamt multna och under tiden utgöra ett gömsle för allehanda insekter och smådjur.
Fantastiskt skönt att få ett gympass ute i solen. Det kändes kallt att gå ut men man får snabbt upp värmen när man jobbar med den här typen av jobb. Nu kommer skogsträdgårdens växter att få mer sol och kunna växa till sig ännu bättre. Förhoppningsvis kommer vi att få tid att jobba mer med markskiktet i sommar.
Utan blocket vore denna gård i mycket sämre skick. Vi köper nästan allt via blocket och har en radda bra-ha-bevakningar som ger oss tips varje dag. I början nappade vi på väldigt många annonser men allt eftersom tiden går och vi blir allt mer klara med grundstrukturerna på gården så blir behoven mindre. Det är lite tråkigt för vi gillar att fynda på blocket.
Men härom dagen gjorde vi åter ett fynd. Vi har länge saknat någon form av transportkärra som kan ta lite mer grönsaker än den vi har idag. De vi har tittat på är framför allt Hörbybruks kärror men de är sällan till salu och nya kostar de en bra bit över 10 000.
Tanken är att kunna köra större mängder vitkål, morötter och lök vid slutskörd bland annat. Nu har vi bara haft en mindre kärra som tagit maximalt fyra backar åt gången.
Det kommer att behövas någon form av sarger på den så att backarna stannar där de ska. Till hörbys kärror finns det hörnstolpar man kan köpa till och då kostar de mer än de 750 kronor vi betalade för hela kärran.
Någon form av hörnstolpe går lätt att sätta i hålen som finns i varje hörn. Under hålet finns ett metallstag som gör att stolpen inte går rätt igenom.
De främre hjulen går att svänga så den är förhållandevis lätt att manövrera. Den variant vi fick tag på är rätt bred men den går förmodligen igenom dörren till grönsaksodlingen om än med ganska liten marginal. Fungerar det inte så får vi bygga om dörren.
Längst fram på dragpinnen finns en ring så man kan koppla kärran på hitchkroken på traktorn. Det är inte tanken utan den ska dras för hand i grönsaksodlingen – men ändå.
Gårdsbutiken är fylld med grönsaker varje fredag 15.00-18.00 till och med september månad. På lördagarna finns vi på Nolbygårds Matmarknad klockan 10.00-14.00. Välkomna!
Vi, Jonas, Ylva, Tilda och Ina köpte Östängs gård 2014 och tillträdde i oktober. Tanken är att skapa en levande gård med odlingar, djur och en bredd på verksamheter. Än så länge bor våra katter Aska och Glenn-Pär, tio tackor och en bagge, drygt hönor och några tuppar på gården. Vi prövar oss fram för att se vilka verksamheter som passar oss. Under 2015 anlade vi en skogsträdgård med ätliga träd och buskar. Där har vi planterat mullbär, hasselnöt, valnöt, saskaton, sishuanpeppar, körsbär, asiatiskt päron med mera.
Instagram: ostangs_gard
This error message is only visible to WordPress admins
Error: There is no connected account for the user 1616315815.
