Idag var det återigen dags för arbetsdag inom projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri. 
Denna gång hos David och Frida i Edshult. Huvuduppgiften för dagen var att slå en äng. 
Torkan i år gör att det växer oerhört dåligt så det var inte mycket att slå men vi fick i alla fall ihop en hässja. 
Frida och David har slagit ängen med lie i många år och tar varje år bort allt gräs. Det gör att marken blir magrare och magrare och det i sin tur gör att fler och fler blommor trivs. Blommor som konkurreras bort av gräs och annat om marken får mer näring. Det är viktigt att ängen slås så att stråna skärs av för att växterna ska trivas. Det fungerar inte att göra med maskin utan ska göras som det gjordes förr. För att det ska gå att slå med lie så måste den vara riktigt vass. Vissa blad ska slipas och andra ska knackas vassa. En slipad eller knackad lie skärps till med ett bryne eller en så kallad vispesticka efter varje slagen rad. Slipning och knackning görs däremot efter ungefär en halv dags arbete. Egentligen är det fel att kalla det för att slå gräs. Man slår inte gräset utan man skär av det. Det är en teknik som man behöver träna in. Slår man av gräset så orkar man inte så länge men om man har en riktigt vass lie och skär av gräset kan man hålla på flera timmar utan att det blir för jobbigt. 
Det är ont om ängar som slås med lie och det gör att många av blommorna är sällsynta. David och Frida har märkt en ökad artrikedom och ängen har många sällsynta blommor idag istället för de nässlor och hallon som växte där när de började. Ängen ligger oerhört vackert med utsikt över Färgen. Eftersom det är så extremt ont om foder i år så är det viktigt att ta vara på allt som finns. 
Vi rev också ett gammalt staket som ska ersättas med ett nytt. 
Vi hamlade därför också en lönn som ska bli vinterfoder till fåren. Alla grenar skars av och sedan buntades grenar med löv ihop för att hängas på tork i ladan. 
Sista jobbet för dagen blev att gödsla ut vinterns ströbädd. Det är alltid ett skitgöra. Fåren trampar och trampar och halmen dränks i urin och fårskit så det blir till en tjock kaka. 
Ströbädd låter som något fluffigt men det är snarare tungt och kompakt som cement och luktar tungt av ammoniak. Inte världens trevligaste jobb men när man är många går det förvånansvärt fort. 
På våra arbetsdagar är alla välkomna – stora som små. Man behöver inte vara med i projektet utan bara ha lust att prova på livet på landet för en dag. Man lär sig alltid något nytt och det finns alltid människor som är bra på att förklara och lära ut olika sysslor. Vi jobbar ganska hårt men tar också rejält med rast för fika och lunch vilket är nog så viktigt eftersom det är då vi hinner prata med varandra. 
Östängs gård
En gård för omställning
Författare: Ylva Lundin (sida 2 av 40)
Idag började vi dagen med att skrapa färg. Det är tråkigt och går så evinnerligt långsamt framåt. Efter det rensade och gödslade våra wwoofare och vår praktikant kålbäddar. De flesta bäddarna har klarat sig från kålfjärilar men i en bädd fanns både larver och ägg. Får kolla i morgon igen men jag tror att de fick död på de flesta. Själv sprang jag mest omkring och hämtade grejer, förberedde fika och lunch. Efter lunchen så valde Sandra, Sandrine och Lea sitt wwoofprojekt.
Till vår glädje bestämde de sig för att konvertera en gammal balvagn till en fårtransportkärra. 
Vi har fått balvagnen gratis och den ser hemsk ut men tjejerna är ihärdiga så det kommer nog att bli kanonfint när det är klart. Första uppgiften blev att ta bort det ruttna golvet. I morgon ska de lägga nytt golv och sedan klä sidorna med skivor. En del svetsjobb kommer det också att bli. 
Agneta och Lasse är tillbaka. 
Agneta har tagit på sig att måla klart dörrarna på våra uthus så att alla blir blå. Det vita bättras också på.
Lasse hjälpte Jonas med vår nyinköpta blanka pump som hör till vår nya bevattningsanläggning. 
Igår satt tjejerna i skuggan och rengjorde och smorde upp kopplingarna av aluminium som kopplar samman plaströren. 
Vi har inte fått igång det hela än men det närmar sig provkörning. Själv har jag mest sprungit omkring och tagit emot folk. Vi har haft besök av Alingsås Tidning som bland annat intervjuade wwoofarna, en odlingskompis som var här med sättlök och en före detta kollega som köpte grönsaker direkt från landen. Mycket folk på gården är alltid trevligt.
I går kväll kom ett nytt gäng wwoofare från Frankrike. Sandra, Sandrine och Lea ska vara hos oss i sex veckor. Som vanligt började vi med att ta hand om djuren på morgonen och därefter följde hårt arbete fram till fikat. 
Den här dagen blev det verkligen hårt arbete för de tre nyanlända och vår praktikant Isabella. 
Vår nya bevattningsanläggning behöver passera vår hårt packade grusväg så dagens första arbetspass ägnades åt att börja gräva för att vi ska kunna lägga ner ett rör som ledningen ska gå igenom. 
En hårt packad grusväg är verkligen hårt packad. De gick loss med korpar, spett, spadar och muskelkraft. Vi nådde inte hela vägen ner idag så det blir ett pass i morgon också. 
Därefter följde vitlöksskörd och ogräsrensning tills det var dags för lunch. Då fick de vara med och fira farfar Lennart som idag fyllde 90 år. 
Han ville inte ha några presenter men fick ändå en fotbollströja. 
Den åkte snabbt på och sedan vann Sverige matchen. 
Under försommaren 2018 har Västsverige begåvats med en envis serie högtryck. Eller om det möjligen är samma högtryck som bara tog lite paus över midsommar för att leverera det traditionella midsommarregnet. Hur som helst. Många människor gläds över det vackra soliga vädret som bjuder på fina dagar vid badstränder och fina grillkvällar på altanen.
De flesta som odlar eller har djur delar inte glädjen lika fullt. Betena torkar, gräset växer dåligt och att odla grönsaker är en utmaning som heter duga det här året. Vissa grönsaker stannar av i växten av värmen och brunnen får bekänna färg. Vi har en brunn som har ganska gott om vatten men tillströmningen är dålig. Vi riskerar inte att få slut på vatten men kan ändå oftast bara vattna en halvtimme i taget. Om någon vill duscha måste vi stänga av bevattningen och för att vattna hela odlingen måste vi flytta spridaren 16 gånger om dagen. Det tar mycket tid och är rätt bökigt. Det är lätt att glömma någon del och många grönsaker mår riktigt dåligt av ojämn vattentillgång.
Det gör att vi har börjat fundera på att skaffa oss en bevattningsanläggning. Nära vår odling finns ett vattenfyllt grustag med gott om vatten. Det är inte vårt men vi har frågat ägaren om vi får ta vatten därifrån och det är helt ok. (Tack Bengt) Fördelen är att tillgången är näst intill obegränsad och att vattnet inte är lika kallt som det som kommer ur brunnen. En anläggning är ganska dyr och vi har diskuterat fram och tillbaka men eftersom vi måste räkna med att det blir fler år med långa torkperioder i och med klimatförändringarna så har vi börjat luta åt att ändå satsa på en bra bevattningsanläggning. Det skulle spara oss en massa tid dessutom. Tanken var att beställa en i går, måndag.
Vi har fått telefonsamtal och e-post med frågan om vi tänkte ha öppen gård under tusen trädgårdar. Det hade vi inte tänkt men eftersom vi ändå skulle vara hemma så ändrade vi oss i sista stund. (Tack Elisabeth) I lördags kväll la vi ut en notis på Facebook om att vi tog emot besök. Helen som tänkte besöka trädgårdsrundan såg notisen och kom till oss med sin man. Vi pratade odling, djur och bevattning och då berättar Helen att hon känner en dam som heter Marianne som har en anläggning liggande som hon vill bli av med. Helen talar med damen och förmedlar kontakten till oss. (Tack Helen) Vi kontaktar Marianne och hon låter oss komma redan samma dag. Vi hyr en släpkärra i Magra (Tack Edgar för att du har service för oss i glesbygden) och beger oss till Hedefors där Marianne tar emot. 60 stycken sex meter långa matarrör med grenkopplingar, slanguttag och sju kraftiga spridare får vi med oss hem.
Allt fick flyttas ut över ett enormt berg med ved. Dammigt och lite smutsigt men alldeles fantastiskt. 
Helt gratis! (Tack Marianne) Det var en del bök med att lasta men vi fick ombord allt på ett lass och åkte glada hem med vårt fynd. 
Väl hemma gick vi igenom alltihop och det är en helt fantastisk anläggning. Det här är den bästa födelsedagspresent jag kunde fått. Nu har vi beställt pump och några andra grejer som behövs och snart kommer vi ha gott om vatten och kan vattna HELA odlingen på en gång. Dessutom kan våra tonårsdöttrar duscha samtidigt. Tänk att det finns så snälla människor i världen. (Tack igen Marianne.)
Det visar sig dessutom att Marianne utan att vi vet om det hjälpt oss redan tidigare i livet. Hon har nämligen varit får-mentor åt Ingemar och Margaretha Zachrisson som vi gått på fårkurs hos och som lärt oss det mesta vi vet om får. (Tack Ingemar och Margaretha) Världen är liten, fantastisk och full av goda människor!
I lördags var det premiär för årets Matmarknader på Nolbygård. Eftersom säljarna varken behöver anmäla sig eller betala något för att vara med så hade vi inte någon aning om hur många som skulle dyka upp. Förra året var vi som minst sex säljare och som mest 13. Vi hade inte behövt oroa oss för redan denna premiärdag så kom elva säljare. Kundtillströmningen var också god och många säljare sålde helt slut. Vi andra hade också ganska tomt i våra stånd när vi stängde ner marknaden klockan 14. Nolbygårds Ekocafé och bageri hade så mycket folk så det var nästan tomt på faten. Alingsås Tidning skrev en artikel om marknaden i torsdagens tidning och det bidrog säkert en hel del till den goda uppslutningen. Det är fantastiskt roligt att sälja mat på marknad. Nöjda kunder och många givande samtal. Vi säljer även via REKO-ring Alingsås och det är också roligt men där har man inte samma tid att prata med kunderna. De båda försäljningskanalerna kompletterar dock varandra väldigt bra. 
Innan vi öppnade passade vi på att säga hej då till Elaine och Michael. Det är alltid lite sorgligt när våra wwoofare lämnar oss men vi önskar dem lycka till på sin nästa gård. 
Äggförsäljning och brödförsäljning på gång att ställas i ordning. 
Kunderna kommer ofta redan innan vi öppnar. Här gör Britt-Marie i ordning sitt stånd med bakverk och annat. 
Irene säljer sylt, saft, inläggningar och kryddor. Hon plockar bär och annat och gör fantastiska saker av. 
Lars säljer ägg, honung och vaktelägg. 
Eva och Bengt säljer också honung och många kunder tycker om att gå runt och provsmaka och jämföra och flera köper burkar av mer än en säljare. Det har varit ett bra honungsår hittills men frågan är om det kommer att finnas blommor nog för att ta en andra skörd. Det här året ställer till det för många producenter. 
”Knäcketanten” bakar bröd och framför allt knäckebröd. 
Vi är väldigt glada över att få vara på Nolbygård. Det är en plats som är vacker och som andas medmänsklighet och omsorg. Här finns spel att låna, vatten till hunden, platser i skuggan och en rälsbuss med museum. Lasse i bageriet bakar fantastiska bullar och bröd.
När vi väl öppnade marknaden fanns inte längre tid för fotografering upptäcker jag nu när jag går igenom bilderna. Kom gärna och besök oss. Vi kommer att vara på plats alla lördagar till och med hela september mellan 10 och 14.
Det är inte så ofta vi vilar men nu har vi i alla fall fått en fantastisk plats att göra det på. Våra två irländska wwoofare Elaine och Michael valde som sitt projekt att bygga en uteplats med en pergola av cementsten vi fått begagnade och en ställning som vi också fått. Det är ett tufft jobb att få alla stenar att ligga bra. Många timmar lades ner på projektet. 
Stenarna som legat länge i skuggan under syrenhäcken tvättades rena och långsamt växte uteplatsen fram. 
Sista dagen gjorde de även färdigt sin fladdermusholk och satte upp den i skogsträdgården. 
Kvällen avslutades med öl och snacks medan solen gick ner.
Tanken är att pergolan ska kläs in av vinrankor så vi kan sitta under dignande vindruvsklasar. Nu är även plantorna inköpta och väntar på plantering. 
Det kommer att bli kanonbra att ha en skuggig plats mitt i odlingen där vi kan fika, dricka vin och öl eller bara vatten.
Idag hade vi mustvagnsträff och Guillaume kom förbi. Vi planerade inköp för att få mustvagnen att fungera. 
Huvuduppgiften för dagen var dock att kapa två garderober som vi hade stående på gården så att de gick in på höjden. 
Vi behöver en del förvaring i vagnen men den är för låg för höga garderober. Vi sågade helt enkelt av dem och ska göra ett nytt överstycke av en skiva som håller ihop dem. 
Mellan garderoberna blir det ett tomt utrymme för backar och annan utrustning. 
Alla maskiner har kommit men det är en hel del saker som måste kompletteras för att det ska fungera tillsammans. Gasolflaska, slangar, mellanlagringskärl, skorstensförlängning och lite annat smått och gott. 
Det känns som om det kommer att bli riktigt bra. För att vi ska få det att fungera till säsongen så börjar det bli lite bråttom eftersom vi måste provmusta några gånger innan vi kör skarpt läge. Pastöriseringsmaskinen ska vi provköra med vanligt vatten så fort vi fått hit gasolflaskan men kross och press får vänta tills allt är i ordning.
Just nu har vi två wwoofare från Irland hos oss. De är grymma på att jobba. På morgnarna försöker vi variera de hårda jobben dag från dag så hittills har de hunnit med att gräva, kupa potatislandet, sätta ner äppleträdsstöd, bära ved, fylla 50 sandsäckar och skrapa färg. Mellan fika och lunch har de rensat ogräs, täckt bäddar, täckt gångar, plockat jordgubbar och sockerärtor samt vattnat i grönsaksodlingen. 
Efter lunch valde de som sitt första projekt att måla wwoofvagnen med linoljefärg. Nu har de tagit sig an att ställa i ordning en fikapergola i grönsaksodlingen. 
De har grävt undan grässvålen och rensat från rotogräs, lagt ut markduk och täckt med singel. Ytan har packats med hjälp av en rejält tung järnbult. 
Nu håller de på att lägga plattor. 
Tanken är att vi ska få en yta där vi kan ta en paus. På plattorna ska det stå en ställning till en pergola som vi fått av några vänner. Sedan ska där planteras vindruvor och andra klängväxter vid stolparna så att vi på sikt får en skuggig plats där vi kan ta igen oss och dricka ett glas flädersaft eller äta en glass. Tanken är att våra wwoofare ska jobba mellan 8 och 15 men Elaine och Michael fuskar med det. När vi vänder ryggen till sker det grejer. Härom dagen hittade vi ett berg med kluven ved när vi kom ut. 
Vi ligger ju efter med veden och då är en sådan syn väldigt trevlig. 
En annan dag visade det sig att vi hade väldigt många fler färdiga biramar än vad vi trodde. Det går undan och mycket blir gjort. Det har varit en extremt hektisk vår men nu känner vi att vi nästan är i kapp. Tack för all hjälp alla wwoofare!
Våra får tycker om hö när de får mat av oss under vinterhalvåret. De tycker om ensilage med, men vi tycker oss se att de gillar hö bättre, trots att ensilaget är ”färskt”. Första säsongen vi tog in löshö så slog vi det med ett gammalt slåtteraggregat som krånglade mest hela tiden. Kanske inte så mycket för att det var gammalt utan för att slåtterbalkar med fram-och tillbakagående knivar är en långsam och känslig manick. Höet luftades med hjälp av en kombinerad hösprätt och strängläggare. Sedan krattade vi ihop höet för hand och lastade det på vårt bilsläp med hjälp av släkten.
När vi kom in i ladan lastade vi av det sammanpressade höet för hand med högafflar. Sedan fick det ligga i högar tills vi matade fåren med det.
Året därefter hade vi köpt en rotorslåtter. Rotorslåttern är vi väldigt nöjda med och använder fortfarande men den kombinerade vändaren/strängläggaren visade sina bra och dåliga sidor. Den var bra på att sprätta hö men mindre bra på att stränga. Vi lassade även detta år på bilsläpet och körde in i ladan och la i högar.
Tredje året köpte vi en ny (ny för oss, naturligtvis. Inte i närheten av ny) icke-krånglande strängläggare och en självlastarvagn. Vagnen lastar ombord höet och det är skönt men det bästa är nästan att den även lastar av höet när man kommer in i ladan. Till detta år hade vi också byggt ett höloft för att höet ska ligga luftigt så vi inte riskerar att det möglar. Problemet var bara att få upp allt hö på höloftet. Till det använde vi wwoofare som hade olika metoder. En del slängde upp höet med högaffel medan andra lassade bigbags fulla som de sedan släpade upp på loftet. Vi hjälpte naturligtvis också till.
I år, vårt fjärde år, så har vi fått igång traversen i taket på ladan. Till att börja med fungerade den alldeles utmärkt och vi kunde använda ett nät, med för stora maskor, till att forsla höet upp på höloftet.
Efter ett tag började dock två funktioner av fyra på traversen krångla. Vi kunde bara hissa diagonalt så vi kunde bara köra upp och bort till höloftet medan vi fick dra för hand till baka. Nätet krånglade en hel del så vi övergick till att lassa i bigbags som vi lyfte upp och tömde. 
Nu är allt hö uppe men det är märkbart mindre än förra årets förstaskörd. Torkan har helt enkelt gjort att det växt dåligt. Nu har vi fått en hel del regn det sista så vi hoppas på en bättre andraskörd. Det lär dock bli foderbrist i landet eftersom många inte fått någon vidare skörd. Det lär också bli problem med tillgång på halm eftersom säden hade det tufft i majvärmen. De som odlar säd pratar om korta strå. Många uppskattar den långa perioden med varmt och soligt väder – men det är inte någon hit när det gäller att producera mat. Vare sig köttproduktion, grönsaker eller säd mår bra av en hel månad med sol. Särskilt inte i början av säsongen när allt ska växa.
Vi är i alla fall nöjda med att allt hö är inne. Till nästa år ska vi försöka få tag på en gripklo för att ersätta nät och bigbags. Sättet att hantera hö år från år har förändrats mycket och vi hittar sätt och utrustning som är bättre och bättre. Nu tycker vi nästan att vi nått ett tillvägagångssätt som är acceptabelt. Vi tycker om enkla maskiner som är rimliga i pris. Det här gäller på område efter område. Ju mer vi lär oss desto effektivare metoder hittar vi.
Jag har i ett tidigare inlägg beklagat mig över odling av sallat. Inget ville sig i år och jag blev allt mer förtvivlad. Att så brätte efter brätte med fröer och det inte kommer upp en enda planta trots att man följer alla goda råd om att så grunt, ställa sådden svalt, ställa sådden mörkt. Inget hjälpte. Men det var inte fel på mig och mitt sätt att odla. Nu har jag sått mina två favoritsorter Little Gem och Jericho samtidigt som jag har sått tre andra sorters sallat. Här ser ni ett brätte med Little Gem och brättet med Jericho ser precis likadant ut. Inte en enda planta. 
Här har jag sått Crispino samtidigt som de ovan och under exakt samma förhållande. 
Övriga brätten har också grott väldigt bra. Nästan inte en enda plugg tom.
Det måste helt enkelt innebära att de fröer jag köpt (i storpack) av Jericho och Little Gem helt enkelt var dåliga. Det är förödande när planterna inte är större än dessa och vi börjar försäljning till REKO-ring nu på torsdag följt av gårdsförsäljning på fredagen och premiär för Nolbygårds Matmarknad på lördagen. Vi kommer helt enkelt inte att ha någon sallat att sälja.
På sätt och vis så är det skönt att veta att det inte var mig det var fel på men samtidigt är det frustrerande när man helt enkelt får dålig leverans. Mina två favoritsorter är köpta från samma fröfirma medan övriga sorter är köpta från en annan firma. Nästa år ska jag så fler sorter samtidigt. Enda problemet nu är att plantorna är väl många – men sallat kan man knö ner lite här och där så det får lösa sig. Om en månad ungefär – DÅ ska vi sälja sallat.
© 2018 Östängs gård
Tema av Anders Noren — Upp ↑