Östängs gård

En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (sida 2 av 41)

Höstäpplen

Igår var jag och Jonas i fyra villaträdgårdar inne i Alingsås och hämtade äpplen. Fina Ingridmarie och cox orange och massa andra okända sorter. Det har verkligen varit ett fantastiskt äppleår och det kunde inte bli ett bättre år för att köra igång Alingsås Mobila Musteri. Många äpplen satt fortfarande kvar på träden men trillade ganska lätt av när vi skakade grenarna

Vi samlade ihop 682 kilo totalt och både släpkärra och bil blev full. Klockan var så pass mycket och äpplena så pass många när vi kom hem så vi beslutade oss för att skjuta upp mustningen till dagen efter. Idag startade vi relativt tidigt och sju timmar senare så har vi mustat 128 treliters bag-in-box. Det är en trevlig syssla även om det faktiskt är rätt ansträngade att lyfta 682 kilo först som äpplen, sedan som kross, därefter som pressrester och slutligen som must. Alingsås Mobila Musteri är nu intrimmat och fungerar precis som det var tänkt. Krossen, pressen och pastöriseringsapparaten krånglar inte alls trots många timmars körning. Äpplekrossen får djuren smaka på först av allt. Våra nyklippta får blev väldigt glada. Åtta stycken försöker äta ur en back medan en tacka la beslag på den andra boxen själv.

Resten av äpplekrossen blir täckmaterial i odlingarna när får, hönor och grisar fått så mycket de bör ha. Det känns bra att inget blir avfall utan att allt tas till vara. Äpplemust blir oftast bäst när man blandar sorter men eftersom vi hade så många fina Ingridmarie så gjorde vi för första gången några förpackningar med sortmust. Den blev mer rosa i färgen och syrligare än blandmusten. Vi tror nog att blandmusten vinner i längden även om det är roligt med sortmust.

Nästa lördag är sista gången vi står på Nolbygård och tar emot privatpersoners äpplen. 10-12 är vi på plats. Sedan ska musteriet storstädas och tömmas på allt vatten så att det mår bra över vintern.

Grävning av bäddar

Vi ska gräva om alla våra grönsaksbäddar för att få en effektivare odling. Korta breda bäddar passar dåligt för såmaskiner och andra hjälpmedel som vi har insett att vi kommer att behöva använda för att inte jobba för mycket. Därför har vi bitit i det sura äpplet och börjat gräva om. Vi har fått många råd som i princip alla gått ut på att använda traktor för att jämna ut bäddarna och sedan dra upp nya med olika redskap. Men vi vill helst inte dra in en traktor i odlingen. Traktorer är inte bara tunga, de tar mycket yta i anspråk när de ska manövreras och vi kan ana hur det skulle se ut efteråt.Vi täcker bäddarna med mustrester och kommer sedan att täcka hela kvarteret med plansiloplast. Det bär emot lite men eftersom vi måste minska arbetsmängden så prövar vi denna lösning. De vi har pratat med som har prövat är lyriska. Vi var lite inne på det ett tag men det kändes inte som en bra lösning. Bäddarna är anlagda för hand och även omgrävningen kommer att ske för hand. Vi har i princip grävt klart kvarter ett med undantag från några jordgubbsbäddar där vi vill flytta plantorna. Nu blir det 75 centimeter breda bäddar som är drygt 16 meter långa. Det känns bra!

Villkorad läkemedelsanvändning med Blå Stjärnan

I söndags åkte jag (Ylva) upp till Skara för att gå en kurs i Villkorad läkemedelsanvändning anordnad av Blå Stjärnan. Svenska Blå Stjärnan utbildar människor som ska kunna ställa upp i händelse av kris. Det kan röra sig om utbrott av allvarliga sjukdomar på djur, oljeskadade fåglar eller något annat som rör djur. Den största delen av Blå Stjärnans finansiering kommer ifrån MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) Det finns en mängd utbildningar som man kan gå. Grundkursen som är på nio dagar gick jag för många år sedan och efter den skriver man en överenskommelse med Blå Stjärnan om att man, om man har möjlighet, ställer sig till förfogande om det skulle behövas. Sedan har man rätt att gå flera kurser och det finns många intressanta att välja mellan. Staten satsar pengar på det här eftersom tillgången på blå stjärnor kan göra stor skillnad vid ett allvarligt sjukdomsutbrott. 2008 hade vi t.ex. ett utbrott av blåtunga i södra Sverige. Då kontaktades blå stjärnor som gått villkorad läkemedelsutbildningen och åkte med veterinärer ut och massvaccinerade djur under flera månader.

Villkorad läkemedel går ut på att lära sig att ge läkemedel till djur. Kursen hölls av gård- och djurhälsan. Det är många lantbrukare som går kursen för att kunna få delegation av veterinären när det gäller att behandla sina djur med läkemedel. Det krävs att veterinären känner till gården väl och vågar lita på lantbrukaren som måste ha gått kursen. Sedan ska veterinären besöka gården var femte eller, om ringa läkemedelsanvändning sker, var åttonde vecka. Det kostar 2800 kronor att gå en sådan utbildning på ett djurslag. Kursen är en dag lång. Går man utbildningen genom Blå Stjärnan så är den kostnadsfri och man får till och med en liten ersättning för att man är med på kursen. Dessutom är kursen tre dagar och ger oss behörighet på tre djurslag; ko, gris och får.

Det känns som en stor förmån att få delta i den här verksamheten och förmodligen är det ett förhållandevis billigt sätt för staten att öka krisberedskapen i landet.

På söndagen var det bara samling men på måndagen åkte vi ut till Uddetorp och samlades i en teorisal för en heldags teorigenomgång om lagstiftning, läkemedel, sjukdomar med mera. 

Det är rätt mastigt med en hel dags teori men det var skönt att få sitta ner för en gång skull. Dag två började vi med att tenta av teroin och sedan fortsatte vi med ytterligare teori och fick öva att ge sprutor på apelsiner.

Det var inte speciellt svårt men det är trots allt en del att tänka på när det gäller kanylbyten och annat så man inte förorenar sprutorna. Sedan åkte vi ut till en grisgård. Där fick vi inte fotografera men vi fick se kultingar födas och vaccinera suggor. Det var klart svårare än apelsiner men gick trots det bra. Inga nålar bröts och alla som skulle blev vaccinerade. Eftersom vi åker mellan olika djurbesättningar och eftersom en del har djur hemma så är renligheten mycket viktig. Rena kläder och skoskydd är det som gäller för att inte sprida smitta mellan gårdarna. 

Dag tre började vi på skolans kostall där vi ”vaccinerade” kalvar. Här fick vi bara använda en liten dos koksaltslösning för att träna eftersom kalvarna inte skulle vaccineras med något just då. Därefter gav vi oss av till en fårgård där fårägaren vallade ihop ett gäng får som vi fick träna på. Det var klart mycket svårare än att vaccinera både grisar och kalvar eftersom fåren har så tjock päls. Vi gjorde oss beredda och sedan kom den ansvariga veterinären och var med vid själva sticket så att inget skulle gå fel. På en del var det svårt att känna bogben och nacke så man träffade rätt. När man väl hittat området så måste man sära på ullen så att man hittar skinnet man ska sticka i. Vi tränade både på att ge läkemedel under huden och i muskeln. Inga av de djur vi vaccinerade verkade reagera på nålsticken över huvud taget vilket var skönt.  

Nu är jag alltså godkänd för att ge villkorad läkemedel till ko, får och gris. Förhoppningsvis blir det aldrig några utbrott men blir det det så kommer jag att bli kontaktad.

Wwoof-säsongen är över

I fredags åkte vår sista wwoofare hem och det markerar slutet på wwoofsäsongen som pågått sedan i maj. Tolv wwoofare har varit hos oss i år från Italien, Frankrike, Irland och Tyskland.

Alla har de satt spår på gården vilket gör att de kommer att finnas med oss många år till. Vår första wwoofare Anna från Italien var hos oss länge och det var suveränt att ha någon i början av säsongen. Hon lärde sig snabbt att så och plantera och vi hade stor nytta av henne. Det är svårt att få tag på wwoofare i början av säsongen. De flesta vill komma i juli och augusti men det är i maj som behovet är som störst. Anna tog som projekt att bygga snigelstaket och en sparrisbädd men gjorde också en egendesignad fågelholk. 

Efter Anna kom två fransyskor, Marthe och Cosette. De åtog sig att göra i ordning vår nya ankdamm. Alla projekt ska prydas av en skylt och många wwoofare jobbar långt efter arbetstid för att få det så snyggt som möjligt. Därefter dök två Irländare, Michael och Elaine upp. De tog som sitt projekt att bygga och stensätta en pergola i grönsaksodlingen. 

Sandra, Sandrine och Lea kom direkt efter Elaine och Michael och åt dem drog vi fram en gammal rostig balvagn som de förvandlade till Sveriges snyggaste fårvagn. Den visade sig fungera alldeles utmärkt när vi skulle skilja lammen från tackorna. Fransmännen har dominerat i år och efter detta gäng dök Simon, Manon och Julie upp. De klöv ekstolpar och konstruerade en förvaringslåda för grisarna och ankornas foder. De fick också vara med och skörda äpplen och inviga den nya mustvagnen. 

Sist ut för säsongen var Julia från Tyskland. Hon byggde ett insektshotell till solitärbin och steklar. Wwoofsäsongen ger oss en struktur för arbetet som fungerar och det har många fördelar. Hade vi jobbat ensamma under högsäsongen så hade vi förmodligen slitit ut våra kroppar ännu mer. Börjar man med ett grävningsarbete en dag så blir det lätt att man fortsätter med det hela dagen vilket sliter hårt på kroppen. Wwoofarnas schema ser ut så här:

  • 8.00-10.00 Djurskötsel och sedan hårt arbete såsom grävning, vedhantering, stängsling
  • 10.00 Fika
  • 10.30-12.00 Grönsaksarbete såsom ogräsrensning, plantering, skörd, sådder
  • 12.00-12.45 Lunch
  • 12.45-15.00 Eget projekt

Eftersom vi jobbar med dem så blir det också vårt schema. Det gör att vi får en varierad dag där vi växlar sysslor under dagen. Efter lunch sköter sig wwoofarna mer eller mindre själva vilket ändå ger oss gott om tid för det som vi behöver göra. Då blir det oftast mer trädgårdsarbete som fortsätter långt efter att wwoofarna slutat för dagen. Men det hårda arbetet portionerar vi ut till två timmar varje morgon. Det kan vara grävning, vedbärning eller trädplantering.

Att wwoofarna får hand om djuren varje morgon är också något som vi tycker fungerar väldigt bra. Dels så gillar de det – även om det för vissa tar emot att skrapa hönsens bajsbräda, åtminstone i början. Dels så hinner vi ta fram alla verktyg och förbereda så det hårda arbetet kan starta direkt när de är klara med djuren. Eftersom betet har varit begränsat i år så har vi promenerat baggarna till nytt bete vid flera tillfällen. Det är ungefär som att gå ut med en hund. Och att hundens kompis, dvs Enock, bara följer med gör det ännu trevligare.De flesta wwoofare som kommer är inte speciellt vana vid hårt kroppsarbete så de skulle ändå inte klara av att gräva mer än en och en halv timme om dagen. Tycker de att arbetet är tråkigt så vet de att det snart är fika vilket gör att de håller i och jobbar hårt i alla fall.

Trädgårdsarbetet är också strukturerat på så sätt att vi jobbar i kvarter ett på måndag, kvarter två på tisdag, kvarter tre på onsdag och kvarter fyra på torsdag. Tanken med det är att inget kvarter ska bli helt bortglömt utan få rejält med tillsyn och ogräsrensning en gång per vecka. På fredagarna gör vi allt som vi inte hunnit med de andra dagarna om vi inte skördar. Kvarter fyra har blivit lite styvmoderligt behandlat i år eftersom skörd för REKO-ringarna har tagit tid från det vanliga arbetet under torsdagarna så det får vi fundera ut en lösning på till nästa år. Vi har även ett skifte utanför våra kvarter där vi odlar potatis, lök, lite kål och annat. Det har inte hunnits med alls i år. Kanske lägger vi ner det helt till nästa år.

Många wwofare vill se så mycket som möjligt av Sverige och pröva på svensk kultur. De lånar cyklar och tält av oss och en del lånar även fiskeutrustning eller vår kanot. Eftersom det varit så varmt i sommar har det blivit mycket bad och några har vi tagit med till Hawaiihôla som är ett vattenfyllt grustag i närheten. 

Vi försöker också bjuda på en del svensk traditionell mat och de flesta utsätts för sill och potatis inklusive nubbe och sång. Förra veckan fick vi ett meddelande från Frankrike med film och bildbevis på att svenska traditioner sprids över världen. Tydligen drack de vin till sillen men det är i sin ordning att ta till sig nyheter stegvis.

En galen vecka

Det har verkligen varit en galen men rolig vecka. Eftersom det var så många som lämnade in äpplen på marknaden i lördags så hade vi äpplen kvar att musta i söndags. Först skulle vi dock fånga in 22 tackor och lamm som skulle köras till Trollhättan för slakt. I år gick det utan problem och ingen rymde från transporten. Vi fick in alla 22 i två hästsläp som vi lånat och körde iväg. Även avlastningen gick smidigt och vi kunde köra hem och sätta igång med mustningen. Själva mustningen går vid det här laget ganska smidigt men rengöringen tar lång tid. Vi var klara vid halv tiotiden. I måndags hände inte något speciellt så vi började städa undan på gårdsplanen, tvättade båda släpen och körde tillbaka ett av dem samt röjde efter lammen. På tisdagen jobbade Jonas så jag åkte och hämtade skinnen på slakteriet och sedan skulle de saltas in. Eftersom slakteriet inte hunnit allt de hade planerat (slaktaren fick sitta och vänta n¨ågra timmar på en vårdcentral) så fick jag åka och hämta skinn även på onsdagen och salta in dem när jag kom hem. Jonas jobbade heldag och avslutade dagen med första tillfället på sin kvällskurs ”Första huset”. Torsdagen gick åt för att skörda till REKO-ringen, köra tillbaka hästsläp nummer två och göra i ordning mustvagnen inför helgen. På kvällen var det REKO-ringsutlämning. Det är alltid trevligt även om det denna gång ösregnade och blåste hårt.

På fredagen skjutsade vi iväg vår sista wwoofare för i år, Julia från Tyskland, som åkte vidare till nästa gård. Sedan var det skörd för hela slanten eftersom höstmarknaden kräver mycket större volymer än en vanlig matmarknad. Klockan tre till sex på fredagen hade vi gårdsbutiken öppen. Jonas åkte till slakteriet på eftermiddagen för att hämta köttet och när han kom tillbaka till gården skulle alla slaktvikter kontrolleras, fakturor skrivas ut och sedan kom folk och hämtade lådor i gårdsbutiken samtidigt som Jonas åkte vidare till Alingsås för att lämna ut resten. När vi stängt butiken klockan sex skulle vi ta hand om de köttlådor vi själva skulle ha. Allt är styckat men ska paketeras i påsar. Några fårfioler ska vi skicka till rökning och en del fårkött ska lämnas in för att bli korv. En del kött skulle malas och sedan skulle allt in i frysen.

På lördagen var det höstmarknad på Nolbygård. Jag sålde grönsaker och Jonas och Tilda mustade på plats.Nolbygårds höstmarknad är trevlig. Vi hade inte bästa marknadsvädret men det var ändå en trevlig dag. Sedan skulle marknaden plockas ihop för i år. Alla tält, bord och skyltar skulle packas in i bilen och köras hem. Eftersom det regnade rätt rejält var allt blött. Väl hemma skulle musteriet rengöras och sedan skulle gårdsbutiken göras i ordning för söndagens Matfest. Östängs gård finns med som ett av besöksmålen på ”Matkartan” som guidar besökare till lokalproducenter i Västsverige under. Hela arrangemanget kallas för Matfest och genomförs för femte gången.

En del saker behövde dessutom kompletteringsskördas.

På söndag morgon gjorde vi skyltar och åkte ut med till vägen, skördade det sista, tog hand om djuren och gjorde i ordning inför öppnandet. Vi öppnade klockan elva men redan klockan tio stod de första kunderna på kö med äpplen till musteriet så det var bara att köra igång. Det kom väldigt mycket folk första halvan av dagen men sedan lugnade det ned sig en del. Det är jätteroligt att ha folk på gården. De vandrade runt och hälsade på grisar och hönor och handlade grönsaker och lämnade in äpplen. Klockan tio i fyra kom sista gänget med äpplen. Vi gör VÄLDIGT god must och det är verkligen uppskattat. Pressresterna uppskattas dessutom av djuren och när de har fått vad de ska ha använder vi resten som täckmaterial i odlingarna. Sedan stängde jag igen butiken och packade väskan och körde till Skara. Där sitter jag nu i lugn och ro på ett hotellrum och tar det lugnt medan Jonas städar musteriet och tar hand om alla djuren. Jag ska gå på en blåstjärnankurs i villkorad läkemedelsanvändning. Jag ska lära mig att ge läkemedel till kor, får och grisar och ser fram emot tre dagar på bortaplan.

Nu är i princip säsongen över. Vi har inte mycket grönsaker kvar att skörda och det lilla vi har kommer vi att sälja via REKO-ringen i Alingsås. Ni som vill köpa våra grönsaker får antingen gå med där eller vänta till veckan efter midsommar då vi slår upp portarna för gårdsbutiken och Nolbygårds Matmarknad igen. Det har varit en arbetsam säsong och nu ser vi verkligen fram mot en något lugnare period. Nästa år ska vi inte planera in slakten samma vecka som både höstmarknad och matfest. Men roligt har det varit!

Första frostnatten

I natt hade vi för första gången i höst frost. Vi vaknade på morgonen och tittade ut över en frostnupen grönsaksodling. Det har varit lite mycket att göra det sista så vi var inte riktigt beredda. Uppe vid huset var det inte någon frost i gräset så det har inte varit speciellt kallt men tillräckligt för att alla blad på pumpor, vintersquash och zucchini har gett sig. Själva frukterna verkar dock ha klarat sig bra. Den nyzeeländska spenaten som inte är speciellt bra på att tåla frost såg inte ut att vara påverkad och inte heller bönor och ärtor. Eftersom det kan bli kallt i natt igen så har vi ägnat en stor del av dagen åt att skörda alla squash, zucchini och pumpor.

I våras var det många fröer av vintersquash som inte tog sig så vi direktsådde två bäddar med Uchiki Kuri som är en av våra favoritvintersquashar. De blev ganska sent sådda så vi hade inte stort hopp om att få så mycket skörd. Resultatet blev dock över förväntan och idag har vi skördat massor av vackra orange vintersquash som vi först rengjort så att de håller sig längre. Nu ligger de i backar i butiken. Vintersquash är en underskattad grönsak. Den odlades förr i Sverige men blev bortglömd efter första världskriget och det är först på senare år som den återkommit. Just Uchiki Kuri är en japans vintersquash som också kallas röd Hokkaido. Smaken är mycket söt och nötig och  mycket god. Det går inte att jämföra med zucchini (sommarsquash) som är relativt smaklök. Det bästa med vintersquashen är att den håller sig i rumstemperatur i flera månader. Vi har en gång ätit en i juni året efter. De är rika både på vitaminer och mineraler och fungerar att äta råa, stekta eller ugnsbakade. Det blir en mycket godare soppa än vanlig pumpasoppa och det fungerar också att pickla.  

Det är roligt att duka upp försäljningsbord när vintersquashen börjat mogna. De blir trevliga färgklickar bland allt det andra. 

Fårbrottning

En gång om året genomför vi stora får- och lammbrottningen. Idag skulle det komma en baggköpare och på söndag ska vi köra lammen till slakt så det var dags att sortera vilka djur som ska iväg och vilka vi ska behålla. Det är inte en lätt uppgift. Varken att bestämma sig eller att sortera dem.

Eftersom det är torsdag och REKO-ringsutlämning så fick vi börja dagen med att skörda 7,5 kilo grönkål, 250 morötter, 25 knippen dill och 25 knippen persilja. Resten som skulle i kassarna skördade vi igår. Efter skörd och förmiddagsfika gav vi oss ut på betet med en hink spannmål. Fåren är spridda över hela betet nästan varje dag nu så det blev till att vandra omkring en stund innan vi fått med oss alla. Fåren är vana vid hink så dem är det inte något problem med men de 21 lammen fattar inte vad som är i görningen. Det är svårt att räkna får och lamm som ränner omkring så när det kändes som vi hade väldigt många med oss så gick vi hemåt.

Grannens kor går med våra får men när vi vill ha ut fåren och inte korna så öppnar vi de tre nedersta grindfjädrarna men lämnar kvar den översta. Det gör att fåren kan gå under men korna blir kvar i hagen. När vi närmade oss hagen dit vi ville ha in alla så sprang de i förväg och in dit de skulle. Tre stycken tvekade men det var ganska lätt att få med dem också. När vi väl fått in dem och räknat dem så visade det sig att det saknades tre.

Vi lät det vara och började sortera bagglamm från övriga. Vi blir lite bättre på fårhantering för varje år. Förra året försökte vi sortera bara med hjälp av fårnät men då rymde flera av lammen genom att hoppa över näten. I år hade vi därför gjort en hage i hagen av fårgrindar. Den hade vi ställt där det såg ut att vara godast gräs. När vi öppnade fårgrindarna så ville alla in där vilket underlättade då vi sedan istället för att jaga får på stora ytor enkelt kunde skicka ut en efter en av de tackor och tacklamm som vara kvar. En bagge lyckades smita ut. Vår wwoofare Julia fick med sig hinken ut i hagen igen för att leta rätt på de sista tre medan jag tog hand om rymmaren och fick in honom i ”buren” igen. Efter en stund kom Julia tillbaka och vi hade uppnått vårt första mål för dagen. Nu när vi  bara hade våra elva bagglamm i buren så minskade vi storleken så de inte skulle kunna ta sats och hoppa över.

Sedan var det dags för lunch. Jonas som jobbar halvdag kom hem lite tidigare än vanligt eftersom det är mycket att göra. Vi körde ner vårt nya fårkärra som våra franska wwoofare fixat och lastade ombord bagglammen. När lammen föds märker vi alla tacklamm i båda öronen men bagglammen bara i ett. Det gör sorteringen mycket enklare då vi på håll kan se om det är ett bagglamm eller ett tacklamm. Men enligt regelverket så får inga djur lämna gården utan att vara märkta i båda öronen. Därför satte vi nu ett märke till i alla bagglammens öron. Människoingången består av ett glapp mellan spjälorna. Den kan vi nog bättra på…Precis när vi var klara så kom baggköparen och inspekterade våra bagglamm. De bestämde sig för 18014 men kunde tyvärr inte ta med sig honom direkt. Vi körde därför upp släpet till ladugården och lastade av honom och en sällskapsbagge i vårt tomma hönshus där de får bo tills på söndag. Därefter körde vi tillbaka ner till buren och släppte in alla lamm och tackor för att sortera vidare. Vi har haft elva tackor i år men fyra ska slaktas. Två för att de inte klarat av att vara mammor så bra, en för att hon haft problem med ett juver och den sista för att hon har besvärliga lamningar. Hon skulle åkt redan förra året men lyckades då rymma från slaktbilen. Vi får se hur det går i år. Alla tackor som skulle sparas fick återvända till betet. 

De fyra tackorna ska ersättas av två av årets tacklamm. Det innebär att vi går ner ifrån elva till nio tackor vilket ska bli skönt. Vi granskade päls, ben, kropp och funderade över temperament. Till slut valde vi ut två som vi skickade ut till våra tackor innan vi lastade på resten av tackorna på kärran bland bagglammen.

Därefter var det dags för mig att duscha för att åka in till REKO-ringsutlämningen medan Jonas transporterade alla slaktdjur till en hage längre bort där de ska gå tills på söndag. Då ska de lastas ombord på två hästsläp och köras iväg till Trollhättan. Nu är vi rätt möra men känner oss nöjda över att inget gick helt snett.

Vid ett sånt här tillfälle närgranskar vi våra får på ett sätt som vi inte gör under hela sommaren. Då är de är ju ute på bete. Då är det roligt att vi blir påminda om hur fina pälsar våra får har. Vi började med en fin besättning och har lyckats hålla uppe kvalitén genom att skaffa baggar som har varit lite extrafina. Tackorna päls är sådar eftersom deras näring har gått till lammen men lammens pälsar är kanonfina. Lockarna varierar lite, de grå tonerna är ganska jämna och alla glänser så att vi blir överraskade varje gång vi särar på lockarna. Roligt!

Tankar en måndagskväll

Permakultur står för (på svengelska) permanent agrikultur. Alltså att försöka designa sin omgivning så att den kan fungera permanent. Det kanske inte låter revolutionerande men de flesta mänskliga verksamheter utarmar en plats eller resurs eller miljö. Platsen ska bli bättre med åren istället för sämre. Det uppnår man genom att sluta kretslopp och se allt avfall som tillgångar som man försöker finna en användning för. Man gör det också genom att föra in så lite som möjligt i systemet. Varje sak som förs in i systemet bör ha tre användningsområden. Lyckas man inte hitta det så bör man överväga att låta bli att ta in det i systemet. Våra ankor t.ex. De äter mördarsniglar, de bajsar bra i sin damm så vi får gödselvatten och de lägger ägg. Lätt att motivera när de dessutom ser lite overkliga ut och gör att man blir på gott humör så fort man ser dem.

Vi försöker tänka permakultur när vi utvecklar Östängs Gård. Vi tycker att det ger oss en styrka och en kompass att hålla oss till så vi inte går helt vilse i detta jätteprojekt. Vi är övertygade om att vi behöver klara oss utan fossil energi i framtiden både av klimatskäl men också för att olja har blivit så extremt dyr att ta upp så det faktiskt inte är ekonomiskt försvarbart med de nya mer komplicerade utvinningsmetoderna. Vi använder fossil energi idag på gården både i form av bilåkande, traktorkörande men också genom att vi köper in en hel del saker som är tillverkade av och med hjälp av fossil energi. Vår tanke är dock att vi vill bygga upp en gård som faktiskt går att driva utan fossil energi i framtiden den dag det blir nödvändigt. Det gör att vi satsar på småskalighet, variation och på att sluta kretslopp. Vi har djur för att de ger oss gödsel och för att de är fantastiska på att omvandla gräs som vi själva inte kan tillgodogöra oss från marker där vi inte kan odla och ge oss kött istället. Vår mat så här års består till allra största delen av egenproducerade oförpackade grönsaker samt kött och ägg från egna djur. Det känns bra och resilient. Det vi köper mest i matväg är mejeriprodukter men vi har faktiskt en ekologisk mjölkgård i vår dal där vi kan köpa mjölk och vi skulle kunna göra egen yoghurt och ost. Just nu räcker dock inte tiden till.

Men så är det det här med att leva dels i nuet i vårt fossildrivna högkostnadssamhälle och på väg in i framtiden där vi alla måste klara oss utan fossil energi. Vi behöver inkomster och då tänjer vi på våra ideal. Det är lite trist men vi måste finna vägar att tjäna pengar på gården. En av de saker som vi tjänar pengar på och som vi inte har några som helst problem att sälja är hönsens ägg. Vi tar fyra kronor styck och ofta får vi gå ut i hönshuset och hämta ägg direkt under hönorna för att efterfrågan är så stor. Vi har aldrig ägg längre än en halvtimme på marknaden och oftast inte ens det.

Hönorna köper vi in vid 16 veckors ålder. Det är värphybrider som är framavlade för att lägga många ägg. De är effektiva foderomvandlare och lägger i princip ett ägg om dagen året runt. ”Rasen” är patenterad och eftersom det är en hybridras så kan vi inte ta kycklingar och få samma sort i nästa led utan vi måste köpa in kycklingar från en uppfödare. Vi ger hönorna ekologisk säd från en bonde nästgårds men vi köper också in ekologiskt värpfoder. Skulle man hålla sig strikt till permakultur så vore det mer korrekt att bara ha lantrashönor för husbehov och låta dem föröka sig själva samt bara servera dem det som vi själva producerar. Då skulle kretsloppet slutas än mer och bli mer hållbart och resilient. Men det ger inte samma inkomster. Vi brukar trösta oss med att för varje ägg vi säljer så säljs ett ägg mindre i affären. Ju färre ägg som säljs i affären desto mindre gynnas de stora hönsuppfödarna som inte låter hönorna ha ett så bra liv. När våra hönor kommer till oss så lever bra liv med utevistelse varje dag på stora ytor.  Kretsloppen är inte slutna men i en framtid där vi inte kan importera det vi gör nu får vi helt enkelt byta spår och skaffa en lantras.

När vi var på Ridgedale såg vi väldigt mycket inspirerande saker. Fiffiga redskap, effektiva metoder och nya tankar som vi blev inspirerade av. Ridgedale lägger till permaculture i namnet och marknadsför sig som den nordligaste permakulturgården i världen. På ungefär lika lång tid som vi haft vår gård har de byggt upp en gård som omsätter flera miljoner om året. Det gör inte vi. Deras verksamhet är många gånger mer effektiv än vår. De producerar mycket mer, de får sålt mycket mer, de har fler djur, mer grönsaksodling, fler kunder och massor av kursdeltagare. De producerar böcker, filmer och kurser i en rasande takt. Det är lätt att bli bländad och imponerad men om man är van att tänka permakultur så smyger sig tvivlet in. Frågan är bara hur slutna kretsloppen är?

Två exempel: För att slippa ogräs köper de varje år in ogräsfri kompost som de lägger i bäddar för att odla i. Komposten har tillverkats någon annanstans. Det är naturligtvis  effektivt och eftersom de säljer stora mängder grönsaker så tjänar de ekonomiskt på det istället för att lägga massa tid på ogräsrensning.

Vi fick under vårt besök studera gräset som växte frodigt där kor och hönor gått fram och gödslat  det. Gräsets tillväxt binder kol i marken och det framförs ofta som en enorm fördel att kol blir inlagrat på detta sätt. Det stämmer naturligtvis men frågan är hur mycket kol som frigjorts någon annanstans för att binda kolet på denna plats. En höna utfodras med 130 gram pellets om dagen. 156 kilo pellets varje dag vilket ger nästan 57 ton om året. Inget foder produceras lokalt utan köps in någonstans ifrån där det odlas. Hur stor yta upptas av odlandet av Ridgedales hönsfoder? Hur mycket fossil energi går åt till odlandet och transporterna?

Jonas brukar säga att det man vinner i effektivitet förlorar man i resiliens och den tanken hjälper oss att analysera och reflektera över det vi gör. Ridgedale bygger upp sin verksamhet för att lära ut hur man utvecklar småskaliga produktionsenheter som är ekonomiskt effektiva och det lyckas de väldigt bra med. En äggproduktion som deras går runt ekonomiskt och det skulle förmodligen gå att leva på den. Hönorna lever definitivt ett bättre liv än många hönor som värper affärens ägg. Som vi ser det så blir också Ridgedale, helt enligt permakulturens principer, en bättre plats med åren med mer kolinlagring, bättre markförhållanden, mer återväxt, fler träd som håller vatten på platsen, större biodiversitet m.m. Men håller produktionen i längden i ett samhälle utan fossil energi? Vi känner oss faktiskt lite tveksamma och strävar på i våra egna ineffektiva system där vi själva gärna avviker från permakulturens principer för att hålla näsan över den ekonomiska vattenytan. Vi sitter i samma båt  som Ridgedale i och med att även vi köper in pellets. Kanske kan vi så småningom ersätta det inköpta värpfodret med egenodlade blandningar men det känns just nu avlägset.

 

Alingsås Mobila Musteri är igång!

Idag har vi haft vår första publika mustning. Vi träffades halv åtta i morse för att packa den sista utrustningen. Sedan körde vi in till Nolbygård i Alingsås. Det är ett trevligt ställe där vi ju står och säljer grönsaker varje lördag på Nolbygårds Matmarknad. Idag var det åtta olika säljare på matmarknaden som sålde bär, svamp, bröd, allergibröd och kakor, honung, lammkött, korvar, grönsaker och ägg. Idag gick det också att köpa färdig must direkt från musteriet även om man inte hade egna äpplen med sig. Ett musteri passar bra in i miljön. 

Krossen, pressen och pastöriseringsapparaten fungerade bra hela tiden. Det enda som krånglade var pumparna. Det är lite lurigt att få dem att suga och undvika luftbubblor. Vid ett tillfälle började båda pumparna att krångla men som tur var fick vi ordning på det igen. Knepet för mustpumpen är att inte låta nivån i mellantanken sjunka för lågt. Knepet för pumpen till hydropressen är att vi nog ska göra om vattentunnan på något sätt.

Det kom lagom mycket folk för att musta. Ibland var det lite kö men inte så att det blev för lång väntan. De som väntade passade på att handla andra matvaror, besökte Hus till hus eller tog en fika i caféet. Många var väldigt intresserade av själva mustningen och stod och tittade på en lång stund också. 

Vi har funderat rätt mycket på hur vi ska göra med alla pressrester. Ungefär hälften av alla inlämnade äpplen blir rester och vi har pratat om backar eller sopsäckar men det är svårt att få plats med i vagnen och till slut enades vi om att det var bäst att ta med en gallerkärra och helt enkelt tippa alla mustresterna på den så vi kan ta med dem hem igen. 

Alla kunder verkade nöjda och flera har hört av sig efteråt när de provsmakat och då har de definitivt varit nöjda.

Vi har inte annonserat och inte gjort så mycket reklam och ändå så var det folk nästan hela tiden. På bilderna ser det lite ödsligt ut men större delen av tiden mustade vi inför publik. Flera som inte hade hört talas om musteriet sa att de skulle komma tillbaka med äpplen nästa vecka. På onsdag kommer en artikel i Alingsåskuriren så nästa lördag kan det bli bra tryck om vädret är med oss.

När musteriet var  rengjort och klockan närmade sig 18 kunde vi konstatera att det bästa är att premiären är avklarad utan några större katastrofer. Det var dessutom roligt!

Välkomna nästa lördag!

Manon, Simon och Julie

Idag på morgonen åkte våra wwoofare. De har varit här i drygt två veckor vilket ju inte är så mycket men de har verkligen hunnit med en hel del. Åtta gamla krusbärsbuskar är flyttade ut ur skogen till vår bärodling, stöd och vajrar till äppleodlingen är på plats, alla ekstolpar är kluvna, hönsens vinterhönshus är skurat, ett ny sträcka snigelstaket är påbörjad, diken för rörnedläggning är uppgrävda och sedan igengrävda igen, grönsaker är skördade, bäddar är rensade, verkstaden är städad, djuren har tagits om hand varje morgon, med mera. Idag tog de bussen tillbaka till Frankrike via Oslo med väskorna packade med sill.  Svensk kultur i form av nubbevisor, punktlighet och att alla hälsar på varandra på landet tar de med sig tillbaka liksom något mer vältränade kroppar och nya insikter.  Att ha wwoofare till hjälp i odlingen är fantastiskt. Tre wwoofare ger sex extra händer och om man bara är noga med hur man instruerar dem så gör de ett kanonjobb. I början när de skördar går det ganska långsamt men de ökar snart takten och blir till stor hjälp.  Här skördas squash till gårdsbutiken. 

Här skördar de mangold till REKO-ringsutlämning.

Vår wwooflista innehåller många saker att välja mellan. Vi räknar aldrig med att listan ska bli tom utan att varje omgång wwoofare ska åta sig ett projekt som de slutför. Det här gänget har dock betat av en hel del från listan. Vi har fått ekstockar av Richard som vi använt till stängsling men vi har inte hunnit klyva upp alla utan de har blivit liggande på gårdsplanen. Simon blev sugen på att lära sig och med lite instruktioner från Guillaume så blev det ett riktigt bra resultat.  Knepet är att få snittet rakt så att det inte bär iväg åt något håll. Man vill ju ha stolparna så raka som möjligt.  En regning dag gav de sig på hönsens vinterbostad. All gödsel och strö kördes ut och golv och väggar skurades.  Det känns bra att inte ha hönorna i samma utrymme året runt utan att de har en sommarbostad och en vinterbostad. Vi tänker oss att det minskar risken för ohyra.
Förra vintern hade vi en liten flock hönor som nu har fått flytta till Sara och Guillaume. Vi vet inte riktigt vad vi ska ha detta utrymme till i vinter men det behövdes hur som helst städas. 

De flesta wwofare får äta några sorters inlagd sill med färskpotatis, smör, gräslök, nubbe och allt som hör till. Det här gänget åt mer sill än de flesta som har provat vår svenska specialitet.

Istället för att göra en fågelholk bad de om att få konstruera en behållare för foder åt grisar och får. Upprinnelsen till det är att när vi skördar så lägger vi rens och osäljbara grönsaker åt sidan och detta går sedan till djuren som foder. Grisarna får t.ex. alla förväxta gurkor, en del squash och lite annat. Fåren får alla kålblad, rödbetsblad och så vidare.

Nu har vi två fack där vi kan sortera och sedan är det bara att köra en skottkärra intill och skrapa ur allt. 

Som alltid så är det viktigt att wwoofarna får lämna avtryck på gården. Stabilt bygge som kommer att påminna oss om Manon, Simon och Julie. 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑