Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: får (sida 1 av 6)

Sveriges snyggaste fårtransport

Lea, Sandra och Sandrine har tagit sig an en gammal balvagn och konverterat den till en fårtransport. Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 

Idag blev fårtransporten klar. På ena sidan finns tre får som heter Lea, Sandra och Sandrine.

Bak på vagnen finns en otäck varg som vi hoppas att fåren inte skräms av. Tjejerna har svetsat på gångjärnen. Deras första svetsprojekt i livet.

På gångjärnen har de fäst en ramp som går att fälla ner så att fåren kan gå upp i vagnen på den.

På fredag åker Sandrine hem till Frankrike igen medan Lea och Sandra stannar ytterligare en vecka. Nu ska vi bara testköra vagnen också och se om fåren gillar den.

En skänk från ovan

Under försommaren 2018 har Västsverige begåvats med en envis serie högtryck. Eller om det möjligen är samma högtryck som bara tog lite paus över midsommar för att leverera det traditionella midsommarregnet. Hur som helst. Många människor gläds över det vackra soliga vädret som bjuder på fina dagar vid badstränder och fina grillkvällar på altanen.

De flesta som odlar eller har djur delar inte glädjen lika fullt. Betena torkar, gräset växer dåligt och att odla grönsaker är en utmaning som heter duga det här året. Vissa grönsaker stannar av i växten av värmen och brunnen får bekänna färg. Vi har en brunn som har ganska gott om vatten men tillströmningen är dålig. Vi riskerar inte att få slut på vatten men kan ändå oftast bara vattna en halvtimme i taget. Om någon vill duscha måste vi stänga av bevattningen och för att vattna hela odlingen måste vi flytta spridaren 16 gånger om dagen. Det tar mycket tid och är rätt bökigt. Det är lätt att glömma någon del och många grönsaker mår riktigt dåligt av ojämn vattentillgång.

Det gör att vi har börjat fundera på att skaffa oss en bevattningsanläggning. Nära vår odling finns ett vattenfyllt grustag med gott om vatten. Det är inte vårt men vi har frågat ägaren om vi får ta vatten därifrån och det är helt ok. (Tack Bengt) Fördelen är att tillgången är näst intill obegränsad och att vattnet inte är lika kallt som det som kommer ur brunnen. En anläggning är ganska dyr och vi har diskuterat fram och tillbaka men eftersom vi måste räkna med att det blir fler år med långa torkperioder i och med klimatförändringarna så har vi börjat luta åt att ändå satsa på en bra bevattningsanläggning. Det skulle spara oss en massa tid dessutom. Tanken var att beställa en i går, måndag.

Vi har fått telefonsamtal och e-post med frågan om vi tänkte ha öppen gård under tusen trädgårdar. Det hade vi inte tänkt men eftersom vi ändå skulle vara hemma så ändrade vi oss i sista stund. (Tack Elisabeth) I lördags kväll la vi ut en notis på Facebook om att vi tog emot besök. Helen som tänkte besöka trädgårdsrundan såg notisen och kom till oss med sin man. Vi pratade odling, djur och bevattning och då berättar Helen att hon känner en dam som heter Marianne som har en anläggning liggande som hon vill bli av med. Helen talar med damen och förmedlar kontakten till oss. (Tack Helen) Vi kontaktar Marianne och hon låter oss komma redan samma dag. Vi hyr en släpkärra i Magra (Tack Edgar för att du har service för oss i glesbygden) och beger oss till Hedefors där Marianne tar emot. 60 stycken sex meter långa matarrör med grenkopplingar, slanguttag och sju kraftiga spridare får vi med oss hem. Allt fick flyttas ut över ett enormt berg med ved. Dammigt och lite smutsigt men alldeles fantastiskt. Helt gratis! (Tack Marianne) Det var en del bök med att lasta men vi fick ombord allt på ett lass och åkte glada hem med vårt fynd. Väl hemma gick vi igenom alltihop och det är en helt fantastisk anläggning. Det här är den bästa födelsedagspresent jag kunde fått. Nu har vi beställt pump och några andra grejer som behövs och snart kommer vi ha gott om vatten och kan vattna HELA odlingen på en gång. Dessutom kan våra tonårsdöttrar duscha samtidigt. Tänk att det finns så snälla människor i världen. (Tack igen Marianne.)

Det visar sig dessutom att Marianne utan att vi vet om det hjälpt oss redan tidigare i livet. Hon har nämligen varit får-mentor åt Ingemar och Margaretha Zachrisson som vi gått på fårkurs hos och som lärt oss det mesta vi vet om får. (Tack Ingemar och Margaretha) Världen är liten, fantastisk och full av goda människor!

Totoro och Enok

Vår bagge Totoro är inte snäll mot tackorna. Det skapar problem. Ibland kan man ha baggen gående hos tackorna även under högdräktighet och lamning men när Totoro började stånga de högdräktiga tackorna i magen så fick vi ta honom ifrån dem. Alternativen i det läget är att låta honom gå till slakt, sälja honom till någon annan eller skaffa honom en kompis. Vi vill använda honom för avel även nästa år så vi ville helst behålla honom. Han är en mycket fin bagge som har gjort sitt jobb bra. Alla tackor är dräktiga och han var inte dum mot dem så länge han fick betäcka dem. 

Vi valde därför att skaffa en bagge till. Det är inte en bagge som ska få betäcka någon tacka utan helt enkelt en bagge som vi ska ha som sällskap åt Totoro och kommande baggar. Tanken är att han ska få stanna på gården tills han blir gammal. Vi hämtade hem honom men åkte vägen om veterinären för att han skulle få en stelkrampsspruta. Nästa vecka ska han få spruta nummer två och sedan ska han kastreras. Baggarna har fått stå hopträngda i en liten box för att de ska vänja sig vid varandra och för att de ska kunna göra upp i rang utan att någon blir skadad. Det har de gjort, så i helgen var det dags för betessläpp även för dem. 

Vi har stängslat in en del av skogen där vi tänker att de ska få gå i sommar. De kommer att gå hårt åt buskskiktet och se till att hålla sly och annan undervegetation i schack. Denna del av skogen har varit betesmark förut och vi vill att det åter ska bli ett fint skogsbete. Glesa träd med mycket ljusinsläpp som ändå ger skugga är målet. Vi har tagit bort alla, i alla fall nästan, granar från skiftet och låtit de största tallarna, några enar och en och annan ek vara kvar. Gräset kommer att växa till under när ljuset tränger ner.

Vår stora damm ingår i skiftet liksom en liten plätt med gräsmark där vi ser till att baggarna har mineraler, salt och vatten. På så sätt så ser vi dem regelbundet även om skiftet är stort och där finns många gömställen.

Efter att ha stått instaplade en period så är det gott med färskt gräs. Även om vi slagit färskt foder till dem morgon och kväll så är det något visst med att få beta själv. Vi var länge tveksamma kring hur vi skulle lösa baggproblemet men nu känns det bra. Vi får visserligen en mun till att mätta men så länge djuren är nöjda så känns det bra. Totoro och Enok har blivit värsta kompisarna! De går inte många steg ifrån varandra. De stångas då och då, men Enok viker under efter några smällar och sedan betar de tillsammans eller vilar intill varandra igen.

Elevbesök från grundsärskolan på Noltorp

Idag har vi haft ännu ett trevligt elevbesök. Denna gång från klass 4-6 C på Noltorpsskolan. De kom ut i tre bilar med sina lärare och var med runt på gården. Vi började med en genomgång av vad man måste tänka på när man är bland djur. Sedan gick vi och tittade på våra sex ankor och på våra hönor. Eleverna var bra på att lyssna och tog det försiktigt bland alla djuren. Därefter var det dags för grisarna Esau och Efraim. Flera av barnen ville gå in till grisarna och några vågade till och med klia dem på ryggen med bortste. Sedan promenerade vi bort till fåren och gosade med lamm. Vi lärde oss se skillnad på bagglamm och tacklamm och gav dem nytt vatten. Många av lammen är vana vid barn vid det här laget så de kom fram och ville gosa. Därefter var det dags för ett besök inne hos baggarna och nästan alla barn vågade mata dem med kirskål genom stängslet. Sedan avslutade vi i trädgården med saft. Vi fick en fågelholk som eleverna hade gjort. Den skrev vi klassens namn på och så ska vi sätta upp den på ett väl synligt ställe. 

Enok

I fredags var vi och hämtade Enok i Bergstena. Han är född förra våren och ska bli sällskapsbagge åt vår egen bagge Totoro. Totoro är far till alla barnen men inte speciellt snäll. När han inte längre fick betäcka tackorna så började han stånga dem. Vi vågar därför inte ha honom ihop med tackorna och lammen men vill inte heller att han ska vara ensam. Därför kom Enok in i våra liv förra veckan. Han är inte speciellt snygg men det spelar inte så stor roll eftersom han ska kastreras och därför aldrig kommer att få några lamm. När man kastrerar en bagge så måste den först få en stelkrampsspruta. Så vi passade på att åka via veterinären för att ge honom den första sprutan när vi hämtade Enok. Sedan ska det gå en månad innan han får spruta nummer två och vi kan kastrera honom.

När vi tar in en ny individ i besättningen ska ska den först stå i karantän innan man släpper ihop den med resten av besättningen och därför flyttade vi ut Totoro och Enok i en egen fålla i ladugården en bit ifrån de andra. Vi riskerar att Totoro blir smittad om nu Enok skulle ha med sig något ifrån sin förra gård men den risken får vi ta.

När man släpper ihop två baggar så måste de göra upp om rangordningen. Det kan gå vilt till och de kan bli skadade. Därför sätter man ihop dem i ett väldigt litet utrymme där de inte kan ta sats och så utökar man sedan successivt så ingen kommer till skada. Under det första dygnet fick de inte ens den hage som syns på bilderna. Efter att de hade nosat på varandra så knuffade vi samman kvadratfållan till en romb.  I början försökte Totoro stånga Enok men eftersom det är så trångt så kan han inte ta sats. Till slut så blev det lugnt även inne hos baggarna så vi kunde vidga romben till en kvadrat igen. Det känns bra att inget djur är ensamt.

Vid arbetsdagen igår stängslade vi in ett stort skogsbete och tanken är att Totoro och Enok ska få gå på det betet så att de har gott om plats hela sommaren men är en bra bit ifrån tackorna. I början av november kommer de sedan att få träffa damerna så att Totoro kan betäcka dem igen.

Elevdag

Idag har vi haft besök av klass fem på Långareds skola. De kom precis när vi skulle bära bort fårens vindskydd till nya hagen så fröken Milú fick köra under det för att komma fram till gårdsplanen.

Vi började med att mata alla djuren. Grisar, tre hönsflockar och ankor skulle släppas ut och ha mat och vatten. Sedan satte vi upp staket efter vägen bestående av möbler, cyklar, elever och vanliga elnät. Det var nämligen dags att släppa ut tackor och lamm på vårbete och då är det bra att vara många eftersom vi inte har någon vallhund. Jonas sprang som vanligt först med spannen och så försökte vi få alla tackor och lamm att förstå att de skulle följa efter. Det var det naturligtvis inte så att alla gjorde men de flesta sprang efter Jonas. En del lamm blev kvar och fick bäras ut och en del tackor sprang förbi alla hinder in i trädgården. Det tog en bra stund att få alla på plats. 

Men det är härligt när man får släppa ut alla på grönbete. Lammen är först lite förvirrade innan de får koll på allt nytt och på var mamma är men sedan är de glada att få större yta att springa omkring på. Vi lämnade dem ifred en stund när vi fått på elen så att de skulle kunna lugna sig lite. 

Sedan var det dags för fika i trädgården. 

Därefter fick vi fantastiskt bra hjälp med vedstapling och vedklyvning. 

Eleverna byggde också fågelholkar som de målade med falurödfärg. De ska sedan märkas med elevernas namn och sättas upp runt grönsaksodlingen. En intensiv dag med många möten mellan elever och djur. Kul att träffa klassen igen och välkomna nästa år!

Skolbesök

Idag har vi haft besök av eleverna i årskurs sex på Långareds skola. De vann en heldag hos oss eftersom de byggde fräckaste insektshotellet i en tävling för mellanstadieklasser under Framtidsveckan i Alingsås. 

Bussen hämtade eleverna vid skolan på morgonen och sedan startade vi dagen med att fodra alla djuren. Ankorna släpptes ut. Hönorna fick mat och vatten, bajsbrädor rensades och ägg hämtades. En och annan höna lyftes upp och fick lite gos. Sedan hälsade vi på grisarna och gav dem mat och vatten. Sist var det dags att hälsa på fåren och alla 12 lammen. De fick kraftfoder, grovfoder och vatten. Det hela tog en stund eftersom mycket skulle förklaras. Sedan var det dags för fika och en stunds paus. De flesta valde att gå tillbaka till lammen och sätta sig hos dem. Grisarna Esau och Efraim var också populära. Efter pausen bildade alla eleverna kedja så att vi kunde fösa in två förrymda tuppar till sin hage. Sedan var det dags att flytta grisarna.Det är inte så lätt att göra själv men med en elev vid var stolpe så kunde vi enkelt lyfta upp staketet och flytta det med grisarna kvar innanför. Eleverna hjälpte också till att flytta lite halm som låg på fel ställe.

Sedan var det lunch och efter det fick eleverna göra vad de ville. Många valde att plocka kirskål till fåren som hade riktig fest. Eleverna verkade nöjda med sin dag och vi kände oss nöjda med att fått flyttat grishagen och fått in tupparna.

Parasiter

Vi går mot vår fjärde säsong som fårägare. Vi har fördelen att det inte betat får på våra marker någonsin så vitt vi vet. Många rutinerade fårägare har sagt oss att parasiterna lär komma förr eller senare. De flesta fårägare gör parasitkontroller innan betessläppet på våren för att kolla om fåren har parasiter. I så fall avmaskar de innan betessläpp för att betena inte ska bli smittade. Nu är det snart dags för våra får att komma ut på bete och i år gjorde vi för första gången en parasitkoll. Det går till så att man skickar efter ”Kolla masken” från Vidalab för 400 kronor. De skickar en liten låda som innehåller tre små påsar, en röd tejpbit och ett papper. Sedan går man ut i fårhuset och samlar in en till två matskedar färskt bajs från tre olika tackor i de tre påsarna. De läggs i en gemensam påse som läggs i kartongen tillsammans med pappret man fyller i och så försluter man kartongen med den medskickade röda tejpbiten. Detta kan göras måndag, tisdag eller onsdag och läggas på lådan samma dag. Dagen efter får man provsvaren på mailen från Vidalab. Mycket smidig hantering. Vi såg med spänning fram mot vårar provsvar och var nog inställda på en del parasitförekomst. Här är resultatet. 

 

Väderskydd till fåren

Det här inlägget trodde vi att vi redan hade skrivit men när vi för ett tag sedan letade efter det eftersom någon frågade om väderskydd så upptäckte vi att det tydligen var en hektisk tid när det byggdes för inget inlägg fanns. Det här väderskyddet byggde vi alltså till förra säsongen. Vi fick idén när vi såg någon på internet som hade byggt ett växthus av en gammal studsmatta. Studsmattor finns det gott om i Sverige och många kan man få gratis om man har lite tålamod. Vi fick en av kompisar vars barn hade blivit för stora för studsmattan.  Studsmattan var inte i bästa skick men fullt funktionsduglig till vårt ändamål. Vi använde ringen och delade upp den i två halvor. De ställdes på högkant och ändarna stacks ner i reglar där vi hade borrat ut lagom stora hål. Sedan åkte vi till ett av våra favoritställen nämligen skroten i Bäreberg.  Alla människor borde någon gång få besöka denna pärla speciellt om man har gård eller håller på med några andra praktiska projekt. De har allt. Vi köpte väldigt lätta begagnade aluminiumplåtar som vi skruvade på med vanliga takskruv. Vi var lite tveksamma till om det skulle gå att skruva rätt in i studsmatteställningen men det var inte några större problem. Plåtarna la vi omlott tills vi täckt hela ställningen. I varje skarv satte vi en bit bräda för att hålla ihop plåtarna. Det blev förvånansvärt stabilt. För att inga lamm ska skada sig har vi satt brädor på sidorna. Förmodligen hade det inte behövts men för säkerhets skull fäste vi två vajrar på diagonalen mellan hörnen. Även de inköpta på Bäreberg. Ställningen har stått ute hela vintern. Under en storm i vintras blåste den omkull trots att vi satt fast den med fästjärn i marken. På ett ställe delade sig studsmatteställningen där den var lite dålig så nu har vi skruvat på bandjärn över skarvarna för att öka hållfastheten. Väderskydd till djur brukar vara väldigt dyra att köpa men vårt blev en väldigt billig historia. Vi betalade 60 kronor metern för aluminiumplåten samt lite skruv. I övrigt använde vi bara virke vi hade liggande. Kanske inte världens snyggaste men fullt funktionsdugligt. Vi använder det bara sommartid till fåren för att de ska ha regnskydd och framför allt skydd för solen. Därför har vi inte satt någon gavel på det utan vinden ska kunna blåsa igenom. På vintern har vi våra får inne i ladan där de kan gå ut och in som de vill men där de har vindskydd på ett annat sätt. 

Bilden ovan är från början av förra året. Den uppmärksamme ser att vi inte köpt tillräckligt med plåt. Tyvärr har vi inte några bilder ifrån själva bygget men jag hoppas att ni förstår hur vi menar.

Inga grisar idag…

Idag skulle vi åkt och hämtat två nya linderödsgrisar. Vi behöver markberedare som kan hjälpa till att böka upp en odlingsyta. Allt var klart men i morse visade en tacka tecken på att lamma så vi bestämde att Jonas fick åka själv så jag kunde vara hemma. Han ringde säljaren för att tala om att han var på väg och kollade då om allt var klart och om grisarna var märkta för flytt. Det visade sig då att säljaren inte hade märkt sina grisar alls och att de helt nyligen skaffat SE-nummer så griskultingarna var inte märkta. I Sverige ska alla grisar som ska lämna gården vara märkta för att man ska kunna spåra sjukdomar. Vi får inte köpa omärkta grisar så hela resan blev inställd. Kändes rejält snopet. Grissläpet är på plats och ströat och stängslet är draget så allt var klart för hämtning. Det var bara att ge sig ut och leta efter nya. Det visar sig att det är svårt att få tag på linderödsgrisar. Flera vi ringde sa att så fort tjälen gick ur marken så fick de sålt alla sina grisar. Till slut hittade vi några som inte var linderöd utan korsningsdjur mellan duroc och svensk lantras. Det var inte vad vi hade tänkt och de var ganska långt borta men kanske skulle vi slå till. De är ju söta! Sedan fick vi ett sms. Två kastrerade linderödsgaltar som fanns bara några mil bort. Det får bli dem. Vi får prova duroc någon annan gång

Under dagen lammade Caroline. När det börjar bli dags så fyller de ut juvret, magen sjunker och de blir svullna där bak. Jämför Carolines mage på bilden ovan med magen nedan så ser ni skillnaden. Allt gick kanonbra och ut kom två små tacklamm. Ett vägde 4660 gram och det andra 5380 gram. De ser taniga ut när de kommer ut och jag tänkte först att de såg väldigt små ut men det är bra födelsevikter. 12 minuter efter födseln stod första lammet upp.

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑