En gård för omställning

Kategori: får (Sida 1 av 8)

Fårstallet

I somras började vi riva golvet i fårstallet. Det har varit ett bekymmer sedan vi flyttade hit. Halva golvet var gjort av brädor och halva var gjuten betong som hade gett upp. När vi tog bort betongen visade det sig att det var gjutet ovanpå ett brädgolv gjort av tunna brädor som hade ruttnat bort.

När vi gödslar ut så går maskinerna hårt åt brädgolvet och dessutom är taket så lågt så vi kan inte köra in med traktor.

Vi har gillat fårstallet när fåren har varit där. Det är trivsamt och funktionellt hela vintern men vid utgödsling har vi alltid svurit åt konstruktionen. I somras började vi ta bort det gamla golvet och tanken var att gjuta ett nytt golv över hela ytan.

Problemet var det där med höjden. Vi vill gärna ha ett lägre golv så vi kommer in med traktorn. Ett gjutet golv behöver bra underlag under sig, sedan ska det armeras och det hela bygger en hel del på höjden. Vi funderade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att istället fylla upp golvet med stenmjöl.

För många år sedan var jag på studiebesök hos en fårbonde på Orust som hade stenmjöl i sitt fårstall som underlag. Det har fastnat i bakhuvudet och nu vill vi testa – mest för att vi inte är sugna på att gjuta. Betong är inte ett material vi gillar. Det är onödigt hårt för att vara i en gammal träbyggnad. Det är dessutom en pina att ta bort om vi skulle vilja det.

Vi har grävt ur och rensat ytan. Sedan har vi jämnat till med ett lager med singel.

Idag kom Magra grus med ett lass stenmjöl och tippade av på gårdsplanen.

När Jonas kom från jobbet körde han in stenmjölet i fårstallet med traktorn. Den lilla traktorn fick plats på höjden sedan det gamla golvet var borta. Eller rättare sagt, hytten gick in. Ljuddämparen fick kapas ett par decimeter med bågfilen. Sedan krattade vi ut det så det fyllde golvet. Vi har fått sätta upp skivor på sidorna för att hindra materialet från att hitta in i gliporna under golvet.

Vi fick för många år sedan en vält på ett ställe där vi var och hämtade plattor. De forna ägarna hade inte någon användning för den och vi tänkte att den säkert kunde vara bra att ha. Den har mest stått i vägen och vi har flyttat runt den som vi så ofta gör med alla ägodelar men idag kom den till pass. Den är gjord av ett järnrör som är ca 20 mm tjockt. Den är tung. Den har dessutom charmiga ekrar av ek som bör bytas ut någon gång när andan faller på.

Tanken är att vi ovanpå det tillplattade stenmjölet ska lägga halmbädden. Fåren kommer sedan att gå där hela vintern och trampa ner urin och skit och vi kommer att fylla på hela tiden så ytan känns fräsch för fåren. Det hela kommer att bli en kaka som ska ut till våren. En del av sten mjölet kommer att följa med ut med ströbädden men det gör inte något. Dels är det lätt att fylla på och dels så är det bara bra med lite extra mineral i gödseln.

Fårhusgolv

Igår kom han – årets första wwoofare – Carl från Göteborg. Vi satte honom på ett skitjobb direkt.

Han och Jonas har rivit ut gamla golvet i fårhuset. Det har bestått till hälften av betong och till hälften av brädor. Betongdelen har kollapsat helt och är full av sprickor och hål och bräddelen går sönder varje gång vi gödslar ut ströbädden. Varje år är det någon planka som måste bytas. Det har blivit mer och mer irriterande och nu har vi bestämt oss för att riva ut alltihop och gjuta ett nytt golv på hela ytan.

Efter djurskötseln på morgonen gick de loss på bräddelen.

De flesta brädorna lossade rätt lätt då de satt med rostiga spik. De nytillkomna brädorna däremot var skruvade men skruvhuvudena hade ätit sig in i brädan så de var inte lika lätta att få loss.

Sedan var det dags för det kollapsade betonggolvet. Det lutar inåt mitten och där har det spruckit upp så till att börja med var det bara att plocka upp bitarna som var lösa.

Det visade sig att de hade gjutit betonggolvet ovanpå ett brädgolv. Inga rediga plankor utan smala tunna brädor. De hade naturligtvis ruttnat sönder och därför hade mitten fallit ner. Under betonggolvet hittade vi också en grävlinggång.

Golvet är tydligen gjutet 1975 av B-OT vilka eller vem det nu kan vara.

När de lösa bitarna var borta var det bara att gå loss med slägga och spett.

De tjockaste delarna fick tas med vinkelslip.

Eftersom vår släpkärra är full med flis som ska ut i gångarna i morgon så fick det bli en hög utanför som vid senare tillfälle ska transporteras till tippen.

Skönt att ha kommit igång med det här. Bara resten kvar…

Fåren ute på bete

I går kväll fick våra får lämna sitt välkomstbete och bege sig ut på vårt stora bete. Korna, eller förmodligen kvigorna, kommer om en vecka så våra 11 får och 12 lamm fick 5 hektar bara för sig själva.

I morse var det dags för den första vandringen för säsongen då någon av oss tittar till fåren på betet. De hade det bra. På bilden ovan finns det, förutom tackan som poserar i förgrunden, sex eller sju får till. De smälter in bra med berget.

De har redan ockuperat sitt vanliga favoritställe, ett buskage med enar på en bergknalle. Ingen av dem röde sig när jag gick omkring bland dem. I vanliga fall brukar någon tacka bli lite orolig och resa sig upp för säkerhets skull men inte idag.

Alla låg och njöt av morgonsolen efter en natt med mild frost. De flesta idisslade och flocken utstrålade en underbar frid.

Vid sådana här tillfällen måste ingen påminna om fårens halmbädd som ska rivas ut eller att det var jobbigt att titta till dem nattetid inför lamningarna. Idag var det bara bra!

Varför vi har får

Jag hamnade i en diskussion med en person som hade svårt att förstå varför vi hade får. Personen i fråga har valt att inte äta kött alls, vilket jag till fullo respekterar. Hon var nyfiken på hur vi tänkte.

Vi gillar våra får. De är mysiga att vara med och är man på riktigt dåligt humör och regnet vräker ner utanför så hjälper det att gå att sätta sig i halmen i fårhuset en stund. Vi gillar också att ha lamm som skuttar omkring i hagen. Det är något magiskt med en födsel och att sedan få följa lammet när det växer till sig över sommaren. Våra lamm går med sin mamma hela säsongen och ofta håller de sig ganska nära.

Jag försökte förklara att vi inte vill äta kött om vi inte vet att djuret har haft det bra hela livet och att det är ett skäl till att vi har egna djur. Jag pekade också på vikten av att ha djur för att hålla betesmarker öppna för att gynna ett varierat landskap som i sin tur gynnar en biologisk mångfald. Har man får som föder lamm så blir det ofta ungefär hälften baggar. När baggarna blir könsmogna så börjar de stånga varandra och det kan gå så illa så de dödar varandra. Jag hävdade då att det är mer skonsamt att slakta djuren innan detta händer. Personen i fråga undrade då varför vi inte bara kunde ha djur utan att betäcka dem om skälet var att hålla markerna öppna.

Det finns flera skäl till det men en orsak som många kanske inte tänker på är att det krävs väldigt många djur för att hålla marker öppna. Vi skulle behöva ha fler djur i Sverige för att hålla alla betesmarker öppna. Vi har just nu 25 får gående på vårt stora bete och det räcker inte utan grannen har också satt nio kor där. Det är ganska lagom hela sommaren förutom nu på slutet då de får efterbeta på de marker där vi har vall. Om vi skulle ha så många djur över vintern så skulle inte vårt foder räcka till. Vi har tio tackor över vintern och till dem tar vi in hö. Skulle vi ha samma antal djur över vintern som vi behöver över sommaren så skulle vi behöva ta mycket mer yta i anspråk för att odla vall. Just att man genom köttproduktion kan variera besättningen mellan en stor sommarbesättning och en liten vinterbesättning är egentligen väldigt finurligt. Under sommaren så kräver djuren minimalt med skötsel. Vi ser till dem ett par gånger om dagen och ser till att de har vatten och mineraler. I övrigt sköter de sig själva. Under vintern måste vi fodra dem flera gånger om dagen och de ska klippas och klövar ska verkas. Vi skulle också behöva ett mycket större fårhus. Får blir dessutom gamla och dör så någon form av nyrekrytering måste man göra.

Det har blivit en väldigt förenklad debatt när det gäller köttätande. Allt fler hävdar att om alla skulle sluta äta kött så skulle det bidra till att lösa klimatkrisen. Det är ett argument som många har tagit till sig utan att fundera närmare över om det stämmer eller ej. Vill man köra med ett enkelt argument i klimatdebatten så tycker jag att det vore lämpligare att använda argumentet att alla skulle minska sin konsumtion av industriproducerad mat. Industriproduktion är ekonomiskt effektiv men har i princip alltid negativa effekter på miljö och klimat. Våra får som betar en yta som inte lämpar sig för att producera mat till människor har ett ganska litet klimatavtryck. Förmodligen mindre än industriproducerad sojakorv, quorn eller andra växtbaserade industriprodukter. Att hävda att man inte vill äta kött för miljöns skull men samtidigt äter produkter som innehåller palmolja utan att ifrågasätta bygger på förenklade argument.

Jag har full respekt för människor som valt att inte äta kött för att de inte vill äta djur. Det jag försöker göra i detta inlägg är att försöka komplicera bilden lite. Alla enkla förklaringar och argument är oftast inte helt sanna.

Det är viktigt att förstå att nästan all produktion av växter också är beroende av att det finns djurhållning och köttproduktion. Det är djurens förmåga att omvandla gräs till gödsel som föder de flesta grönsaker som äts. Det går naturligtvis att odla utan djurgödsel men de exempel på det som jag har tagit del av är ofta antingen i väldigt liten skala eller genom att odla stora ytor gröngödsling som sköts med dieseldrivna maskiner. Jag är helt övertygad om att vi måste förändra vårt sätt att leva radikalt om vi ska klara en omställning som gör att vi människor kan fortsätta att leva hyfsade liv. Vi funderar mycket på hur det ska kunna gå till. Vi tror att vi måste tillbaka till mindre kretsloppsgårdar där mycket arbete sköts utan dieseldrivna maskiner och där vi kan ta hjälp av djuren för att sluta kretsloppet av näringsämnen. Vi behöver äta mer efter säsong och efter vad som finns att tillgå lokalt. Vi behöver bli bättre på att äta det som faktiskt går att producera den tid på året som det finns att tillgå.

I äldre tider så åt man inte kött varje dag i veckan. Det gör inte vi heller. Vi äter mycket av de grönsaker vi producerar så under sommarhalvåret blir det mycket vegetariskt. Under hösten äter vi mycket kål, rotsaker och en del kött. På våren finns det inte lika mycket grönsaker att tillgå men vår jordkällare gör det möjligt för oss att äta morötter, lök, potatis, rödbetor, palsternackor och kålrötter. Vi äter också en del vintersquash och ägg. Våra frysar är alltid fulla med broccoli, ärtor, bönor, spenat och andra grönsaker som vi kan äta året runt men när våren kommer och det är dags för den första spenaten och färsk vitlök så känns det fantastiskt. Vi köper också en hel del mat i affären. Framför allt mejeriprodukter eftersom vi inte har några kor. Nu börjar det bli allt lättare att hitta mejeriprodukter ifrån lokala små gårdar via REKO-ringarna och det känns bra. Men då är det också viktigt att känna till att ingen produktion av mejeriprodukter kan ske utan att det också blir kött som det vore slöseri om ingen åt upp.

Vi försöker ”lära” folk att laga mer mat av grönsaker genom att dela recept och tips på marknader. Vi tror att vi måste öka andelen grönsaker i vår kost och då hitta grönsaker som vi även kan äta mitt i vintern. Vintersquash är en sådan grönsak som vi kan lagra i rumstemperatur hela vintern. Den är lätt att odla och ger mycket skörd som inte kräver kylrum eller jordkällare. Lök, potatis och olika rotfrukter passar också bra samt växter som går att torka, syra eller konservera. Det mesta vi äter kommer från vår egen gård men utan djuren skulle vi inte lyckas producera alla de grönsaker vi gör. Samspelet mellan djurhållning, grönsaker, bär och frukt ger oss mycket bra mat och en varierad kost som produceras på ett sätt så att biologisk mångfald gynnas och miljöbelastningen blir mindre än om vi bara hade ätit industriproducerad mat.

Om man verkligen är intresserad av en mer komplicerad bild och inte nöjer sig med förenklingar så rekommenderar jag läsning av Gunnar Rundgrens blogg. Ta till exempel del av inlägget ”Hur var det nu med djurhållningens växthusgasutsläpp

Fårvecka

Efter förra helgens kurs sorterade vi fåren på söndag kväll. På måndag morgon tog vi på oss pannlamporna klockan 05.00 och gick ut och lastade ombord de tolv individer som skulle till slakt. Tre tackor och nio lamm. Alla årets bagglamm utom två som skulle säljas till liv till en annan gård i Alingsås och några tacklamm som vi inte skulle behålla som livdjur. De två sista av vår ursprungsbesättning, födda 2012, fick också gå iväg då de hade det jobbigt innan lamningarna i våras. En tacka född 2018 hade bara en fungerande spene så hon fick också åka iväg.

På måndag eftermiddag hämtade vi skinnen och saltade in dem. På onsdag tog vi in alla tackor i fårstallet så de skulle torka upp innan fredag och på kvällen kom köparna till bagglammen och hämtade.

Då hämtade vi även in baggarna Totoro och Enok till en fålla under tak.

På fredag förmiddag kom Magnus fårklippare och klippte elva tackor och två baggar.

Det blir lite oro i flocken när fåren klipps eftersom de inte riktigt känner igen varandra direkt.

Lammullen rensar och sparar vi till julmarknaderna.

Fårullen la vi i en skottkärra för att använda till att täcka gångar i odlingarna.

Det är skönt att det är Magnus som kommer år efter år. Vi känner varandra och vi vet vad han förväntar sig av oss. Vi har också blivit så mycket bättre på att hantera våra får själva. Bara att vi stänger in dem i en liten fålla nu för tiden gör att det går mycket fortare att leverera ut nästa individ till klippning nu än i början. I en halvstor fålla blir det snabbt en stökig fårjakt.

Det är skillnad på olika individer under klippningen. Lugnast är de som har varit med förut. Lammen blir lite stressade men tackorna och baggen Totoro tog det med jämnmod. Värst var det nog för Enok, vår sällskapsbagge, som aldrig är riktigt tillfreds om han inte får vara tätt intill Totoro.

På fredag eftermiddag åkte vi och hämtade de färdigstyckade lammen och tackorna och levererade ut till våra kunder. Tre tackor behöll vi själva och frös in. Det är svårt att sälja tackkött men vi tycker att det är lika bra kött som lammköttet.

Denna tacka är grillstyckad så alla bitarna är i lagom grillstorlek.

Färsen beställde vi konsumentförpackad i år vilket blev en extra kostnad men väldigt smidigt.

Alla styckdetaljerna vakuumförpackades och frös in på fredag kväll. När räkningen kom från slakteriet kunde vi lätt konstatera att man inte blir rik på en liten besättning med får. Det är mycket avgifter per får för slakt, styckning, förpackning, återtag av skinn och därtill kommer transporter och uppfödning av lammen. Å andra sidan så gör fåren ett bra arbete när det gäller att hålla markerna öppna. Det är viktigt, det med.

Utflyttarkurs

I helgen har vi haft vår första egna kurs. Efter fem säsonger på gården känner vi att vi har lärt oss massor och har en del att dela med oss av. Därför gick vi ut med en bred kurs som innehöll lite av varje när det gäller vad man ska tänka på om man vill lämna staden och skaffa gård.

Det är svårt att nå ut med information så vi fick inte riktigt så många anmälda som vi hade förväntat oss. Dessutom fick vi fyra avbokningar vilket gjorde att vi bara hade fem deltagare. Så här i efterhand så var det bra. Vi har än så länge inte någon bra kurslokal och vädret var visserligen vackert men väldigt kallt. Första dagen åt vi på verandan men till kvällen insåg vi att vi behövde flytta inomhus och det fungerade att klämma in alla i vårt kök eftersom vi var så pass få.

Några av deltagarna anlände redan fredag kväll och installerade sig i wwoofhuset och i wwoofvagnen.

Lördag morgon klockan 09.00 inledde vi med fika och presentation av deltagarna. Det är roligt med kurser och träffar inom det här området för det är spännande människor som söker sig till dem. Människor med drömmar och idéer som vill utmana sig själva och göra något annat av sina liv.

Därefter presenterade vi oss och gav en bakgrund till varför vi gör det vi gör. Alltifrån ett telefonsamtal 2005 som fick oss intresserade av peak-oil och gjorde att Jonas startade www.energikris.nu och förändrade vårt liv via mötet med omställningsrörelsen 2009, försäljning av radhus och halvårslång tågluff i Asien 2012 och grundkurs i permakultur 2012 till gårdsköp 2014.

Sedan visade vi gården och berättade om med- och motgångar under våra år hittills. Läckande tak, trasiga fönster, kollapsande väggar, ruttna bjälkar och annat charmigt som man ofta stöter på när man köper en gård men också hur vi år från år lärt oss att hantera hö, sortera får och hantera de problem vi mött.

Vi var nere i förodlingskammaren och diskuterade pluggbrätten och belysning men också om hur snabbt man växer ur utrymmen som man från början tycker är väl tilltagna.

Vi tittade på verktyg, maskiner och djurutrymmen och avslutade i bigården innan en lunch på en kall veranda.

Efter lunch arbetade vi i skogsträdgården med att skörda vallört och täcka runt träden.

Deltagarna fick smaka på blåbär och sichuanpeppar och vi diskuterade mikroklimat och odlingszoner.

Sedan delade vi plantor och planterade på vårt nygrävda avlopp.

Vi diskuterade snigelbekämpning och välte en ensilagebal för att diskutera mördarsnigelägg.

Vi fortsatte i odlingen och pratade bredgrep, vikten av att täcka jorden, såmaskin, lökdippler, flammaggregat med mera.

Efter en välförtjänt fika hade Jonas en genomgång av vad man ska tänka på när man väljer sin plats på jorden. Kartor som går att hitta på nätet med jordarter, fornlämningar, höjdkurvor, växtzoner med mera gicks igenom. Hustyper och riskkonstruktioner, isolering, virkesdimensioner, skruvar, uppvärmning, solpaneler och annat diskuterades.

Sedan fick de som ville bada bastu och andra via innan vi träffades i köket för en gemensam middag och vidare diskussioner tills deltagarna ville gå och lägga sig.

Vi vaknade till en kylig morgon. Vackert klart väder men väldigt kallt. En av deltagarna, Gabriella, var uppe extra tidigt och fotograferade. Hon tyckte att ankorna gjorde sig bra i det frostiga gräset.

Morgonen inleddes med att vi hand om djuren och gick igenom varför vi skaffat de djur vi har samt för och nackdelar med dem.

Vi diskuterade hur våra hönshus har utvecklats från vårt hästsläp, till första husvagnen och till den sista som vi är mycket nöjda med.

Vi pratade får, lamningar, baggar och varför vi inte har fler får än vi har trots att vi från början siktade på 30 tackor.

Fåren är inhämtade från stora betet eftersom vi ska sortera dem inför slakten. Gabriellafoto igen.

Klockan nio var det dags för en genomgång av permakultur och hur det har påverkat hur vi tänker och hur vi planerar vårt liv på gården. Vi pratade kopplingar, kretslopp, zoner, sektorsanalys och ekologi. Därefter visade vi vårt mobila musteri och diskuterade vikten av att skaffa sig ett nätverk vilket vi gjort i och med vårt gårdssamverkansprojekt.

Sedan tog vi en lång fika med frågestund innan vi gick ut och diskuterade stängsel. Vi började med för och nackdelar med alloxnät och vad man ska tänka på om man väljer den typen av nät. Vi pratade snigelstaket och snigelbekämpning. Därefter blev det en djupdykning i elaggregat, jordning och tråddragning innan lunch. Efter lunch gick vi upp i skogen och klöv en ekstock och pratade mer stängsel.

Resten av eftermiddagen försökte vi svara upp mot det deltagarna ville ha mer av vilket visade sig vara huskonstruktioner och vad man ska titta efter när man åker på visning. Vi surfade på billiga hus på hemnet för att hitta risker och saker att tänka på och sedan gick vi igenom en del litteratur och svarade på frågor innan det var dags för utvärdering, avslut och hemfärd. Tack alla deltagare för att ni kom. Vi har haft trevligt!

Tack Gabriella för dina fina bilder!

Skolbesök

Idag har vi haft årskurs två och tre från Magra skola på besök. Årskurs tre deltog i Alingsås kommuns utmaning inom projektet KomTek där de skulle göra en leksak med en rörlig del av ett återvunnet material. Sparbanken i Alingsås hade sponsrat utmaningen med att lotta ut ett besök på Östängs Gård till en av de deltagande klasserna och det blev Magra skola som vann.

Bussen anlände på morgonen och vi började med att mata hönorna. De elever som ville fick följa med Svenja till en av husvagnarna och få sina instruktioner på engelska medan en grupp följde med mig till den andra husvagnen. Eleverna matade, fyllde på vatten och skrapade bajsbrädor.

Många hade aldrig hållit i en höna förut så det fick vi också pröva. Några hönor flyger över staketet in till en annan flock så några hönor fick vi hjälpa så de kom ”hem” igen.

Vi pratade om att vi har våra hönor under våra äppleträd för att hönorna äter insekter som annars skadar äpplena, att äppleträden skyddar hönorna mot hökangrepp och att äppleträden blir gödslade av hönorna som går omkring under träden.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och bina och pratade om hur bra det är för alla fruktträd och bärbuskar att ha bin som pollinatörer och att bina har nytta av att ha så många blommande buskar och träd i närheten.

Vi gjorde tre humlebon av upp och nedvända terakottakrukor.

Därefter besökte vi ankorna och diskuterade hur vi kan ha nytta av deras dammvatten eftersom det är så näringsrikt men också att de äter mördarsniglar.

Vi tog en promenad ut i fårhagen för att hälsa på lammen men de blev lite rädda av att en hel skolklass dök upp så de var inte så sugna på att komma fram. Klassen fick sätta sig ner så gick jag och hämtade ett lamm så att alla fick chans att klappa det.

Sedan var det dags för medhavd matsäck och lite fri tid innan bussen kom tillbaka och hämtade hem eleverna. Tack Sparbanken i Alingsås och Cecilia Kleväng på Barn- och ungdom som fixade så att klassen fick komma ut. Tack lärare och elever på Magra skola för besöket.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Ull och klövar

Lamningen närmar sig så det var dags att klippa fåren. Idag har det dessutom varit varmt, över 17 grader, så det var en bra dag att bli av med vinterpälsen.

Magnus brukar komma en gång i halvåret och klippa våra får. Det går snabbt, han har en proffsklippare som hänger i taket, det koster en rimlig peng och Magnus är van vid att hantera fåren så att de inte krånglar allt för mycket. Vinterullen är smutsig så den hamnar i odlingarna som täckmaterial.

En snabb vältning åt sidan, sedan sitter de på rumpan och har små möjligheter att göra något. Ofta hänger de bara med huvudet tills han är klar. Efteråt kan vi ana att de tycker att det är skönt. Får kan nog inte le men nog ser de här två nöjda ut?

När Magnus åkt vidare mot nästa fårflock var det dags att klippa klövarna. Eftersom klövarna växer lagom för får som springer omkring på klippor så blir klövarna för långa när våra får bara trampar runt på en halmbädd. De kan gå ut och gå på klippor men de trivs bättre nära maten.

Den här bakklöven är ganska typisk. Klövens ”nagel” växer ut och utrymmet mellan fylls med fårbajs, halm och vad som helst som råkar fastna. Efter att ha skrapat bort kakan syns trampdynan och sedan är det bara att klippa bort nagel till det ser bra ut.

Här är en framklöv med rejält överväxt av ”nagel”. Det är svårt att tro att den här klöven klipptes för ett halvår sedan. Det är lätt att klippa lite för mycket framme på spetsen. Då kommer det några droppar blod så vi har framme jodopax för den sakens skull.

Den här gången var det inget får som blödde utan saxen rev upp ett litet sår i lillfingret på mig när en tacka ryckte till. Saxen måste vara ordentligt vass vid klövklippning och då kan sånt hända. Med tanke på var saxen hade varit strax innan den skar mig så ska jag titta till såret ett par dagar. Som Farfar brukar säga: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.

Dräktiga tackor

Vi har haft färgdyna på vår bagge som ska färga tackornas ryggar när de blir betäckta. Det har vi haft förr om åren och det har fungerat bra. I år är det väldigt få tackor som blivit färgade så vi har varit oroliga över om baggen verkligen har betäckt dem. Vår bagge Totoro lyckades förra året betäcka alla tackor så det verkade lite konstigt om han inte lyckades dena gången men det är många som rapporterar konstiga beteenden på sina får efter den varma och torra sommaren.

Nu verkar det ändå som om de flesta har blivit betäckta. De är hungrigare än förut så vi har börjat ge dem kraftfoder. När lammen växer i tackorna så blir utrymmet för foder mindre så då behöver de kraftfoder för att lammen ska växa till sig ordentligt.

I år har vi ett nytt foderbord. Förut hade vi ett med lodräta spjälor där fåren stack in huvudet och åt. De tog en tugga och drog ut huvudet och därmed drog de ut mat och blev det en massa spill. Vi är med i en fårgrupp på facebook och där rekommenderade flera att man istället satte upp vågräta brädor så att fåren sticker in huvudet mellan brädorna. Då blir de stående och äter med huvudet över foderbordet och det minskar spillet rejält. Det verkar fungera. Vi märker stor skillnad.

När vi kommer ut på morgonen tar vi undan det foder som de ratat. Som människa ser man inte stor skillnad men fåren är kräsna och vissa strån vill de helt enkelt inte äta. Ratorna använder vi som täckmaterial i odlingen så dem tar vi undan och lägger i en storsäck. Sedan häller vi ut kraftfodret på foderbordet och går och hämtar vatten. När vi kommer tillbaka så har de ätit upp alltihop och vi kan fylla på med hö eller ensilage.

I veckan var det också dags att ge dem selen. Sex veckor innan lamning ska de ha selen som vi blandar ut med kraftfodret. För att få selenet att fastna på kraftfodret sprejar vi det med lite vatten först. Det är ett smidigt sätt att få i alla det selen de behöver. Vi upprepar sedan detta två veckor innan lamning.

Baggarna ska inte ha kraftfoder och nu när Totoro inte betäcker tackorna längre så har han blivit så frustrerad så han inte är riktigt snäll mot dem.

Han och Enok (vår sällskapsbagge) har därför fått flytta ut i ett eget krypin. Vi har byggt ett vindskydd av en gammal studsmatta och några begagnade aluminiumplåtar som vi ställt mot ladugårdsväggen och byggt en hage i.

Hagen går en bit utanför vindskyddet så de kan välja att vara ute eller inne. Sedan de fick flytta ut dit har det blivit lugnare både bland baggarna och bland tackorna.

Baggarnas hage vetter mot gårdsplanen och vi tror att de uppskattar att de kan följa med vad som händer på gården.

De är nyfikna och står alltid och tittar på vad vi gör.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑