Kategori: får (Sida 1 av 21)

Fårsortering och klippning

Just nu har vi 22 individer. Åtta bagglamm, sex tacklamm och åtta tackor. De har gått tillsammans hela säsongen fram tills vi skiljde lammen från tackorna för ett tag sedan. Tackorna fick då lite sämre bete så de sinade snabbt.

I måndags så skulle fårklippar-Magnus komma hit och klippa våra får och då är det bara de som vi ska behålla som ska klippas. De som ska gå till slakt ska ha hela pälslängden kvar. Sedan klipps fällarna på garveriet förutom de allra bästa som får behålla hela sin hårlängd.

Vi ska slakta tre av våra tackor och rekrytera fyra av tacklammen. Bagglammen och två av tacklammen ska gå till slakt. Inför klippningen samlade vi därför ihop alla djuren för att sortera om dem. Det brukar nu mer inte vara några problem men i år har vi haft en tacka, Hedda med två lamm, Ingo och Irmeli, som har betett sig mycket märkligt. Hon har helt enkelt inte känt sig som ett flockdjur. Vi har fyra hagar som gränsar till varandra som vi flyttar djuren emellan. Hela sommaren så har den här tackan valt att vara i en annan hage än resten av flocken. Har vi flyttat flocken in i hagen där hon går så har hon samma dag rymt över till en annan av våra hagar. Hon har inte rymt utanför hagsystemet, bara inom det. Det har inte stört oss så vi har låtit henne hållas.

Eftersom vi inte har vallhund så samlar vi in och flyttar våra får genom att gå före med en hink med säd. Det fungerar klockrent på flocken för när en börjar springa så hänger de andra med. Men om man inte känner sig som ett flockdjur så fungerar det sämre.

Vi samlade in alla djuren på stora betet men när vi räknade in dem så saknades Hedda, Irmeli och Ingo. Jonas gick då och letade i en hage där de andra inte var och längst bort vid busshållplatsen hittade han dem. Han lockade med korn och de följde med bit för bit allt närmare resten av flocken. När Hedda fick syn på grindsystemet och de andra djuren så stannade hon och tittade en lång stund. Sedan tittade hon på sina två lamm och så vände hon helt om och gick iväg.

Det var bara att släppa henne för eftersom de alla tre ska gå till slakt så behövde vi inte ha in dem för klippning.

Nu för tiden bygger vi upp ett grindsystem som en åtta eftersom det gör det lätt att sortera djuren. Vi såg först till att alla bagglammen hamnade i en fålla och lastade dem sedan på hästsläpet och körde iväg dem till en egen hage där de kommer att gå och beta fram till slakt.

De är rätt stökiga vid det här laget så det är skönt för tackor och tacklamm att slippa dem. Sedan lastade vi på dem som skulle klippas och körde upp dem till stallet.

När fårklippar-Magnus anlände så gick allt som vanligt väldigt smidigt och får efter får blev klippta.

Vi hade dessutom vår långgranne Juz på besök för att träna på att hantera får inför att de själva skall skaffa.

De nyklippta fåren får nu välja om de vill vara ute eller inne och inne har de en mysig halmbädd att boa in sig i om det blir kallt på nätterna.

Det är bra att klippa dem inför baggsläppet i början av november för när de blir av med pälsen så äter de mer och det är bra inför betäckningen.

När Magnus åkt hem klippte Jonas och Juz klövarna på alla tackorna. Sedan gick de ut för att få tag på Hedda, Irmeli och Ingo och det gick bra till att börja med. De fick på Hedda ett halsband men sedan drog hennes lamm Irmeli och Ingo iväg. De är väldigt skygga så då lät vi dem vara och tog hem Hedda. Eftersom hon är rätt rymningsbenägen så satte vi henne tillsammans med de tackor vi ska behålla eftersom vinterhagarna har fårstängsel runt sig i stället för eltrådar.

Vi öppnade sedan grindarna mellan den fållan där tackor och tacklamm som ska slaktas går så att det blir fritt ut mot de hagen där Irmeli och Ingo dragit iväg. Tanken med det var att de utan sin mamma skulle söka sig till gruppen då de inte vill vara ensamma och det fungerade. Nästa morgon så var det en liten flock i hagen. Lammen ha de sökt sig till de tre tackorna

Irmeli och Ingo är födda flera veckor efter de andra lammen. Sent på våren när vi egentligen redan hade velat släppa ut flocken på bete. När en tacka lammat får hon först vara själv med sina lamm i en box innan de släpps ut i en gemensam fålla där de kan bekanta sig med de andra lammen. I våras blev det inte så för den här gruppen då de föddes så sent utan de fick gå i princip direkt från sin lammningsbox ut på bete. Det har sedan straffat sig så den lilla familjen har hållit sig helt för sig själva hela säsongen. Vi har härmed lärt oss från ytterligare ett misstag.

Listig tacka

I somras var vi tvungna att utföra en ganska äcklig operation på ett lamm som hade drabbats av fluglarver innanför huden. Tack vare flera timmars larvplockande, kvällen då Tilda tog studenten, och antibiotika klarade hon sig och såret läkte bra. Det blir inte någon fin päls på höger skuldra men hon tog sig i alla fall sig genom det hela.

Nu utmärker Hillevi sig i fårflocken. Hon är mindre än de äldre tackorna så hon kan inte stå på sig när det blir trångt kring maten.

I stället för att kämpa mot övermakten så överlistar hon dem, gång på gång. När en större tacka kommer och vill ha bort henne tar hon bara en rejäl tugga, backar undan och kommer tillbaka med sitt specialknep. Det fungerar även på två stora tackor samtidigt men då måste hon ta i lite.

Så här ser det ut. Hon är verkligen en överlevare på många sätt.

Lamningen över för i år

I natt kom sista lammen. Årets lamningar har varit smidiga, vi har inte behövt ingripa alls. Alla lamningar förutom den sista har dessutom skett på morgonen så vi har inte behövt gå upp på nätterna. Vi har ju numera kameror så vi har haft koll men inte behövt lämna sängen så ofta som vi gjort tidigare år.

Det började bra med lamning varannan morgon så vi hoppades länge på en koncentrerad lamning men när fem hade lammat blev uppehållen mellan lamningarna längre och när det bara var Hedda kvar så gick det elva dagar utan att något hände. Hon var tjock som en tunna och hade satt juver men utan att det hände något.

I går kväll började hon visa allt tydligare tecken i beteende men det hände inte så mycket mer så vi gick och la oss och kollade via kamerorna när vi vaknade till. Vid tvåtiden såg jag inte tackan på kameran och tänkte att hon gett sig av någonstans för att lamma så jag försökte väcka Jonas. Sängen var tom och det som hänt var att han redan gått ut när han såg att ett lamm var på väg och nu var två födda och han hade stallat in dem, gett dem selén, kollat så vaxpropparna släppt i spenarna och att lammen druckit. På bilden kan man ana att det är snärjigt för tackan när den sist födda ska slickas ren från fosterhinna och den först födda redan går omkring med dålig styrsel.

Han hade dessutom vägt dem vilket imponerade på mig som var rejält trött. Det hade ju kunnat vänta tills idag på morgonen. Lammen som fick namnen Irmeli och Ingo var minst hittills. Alla andra lamm, utom ett på 3,9, har vägt över fyra kilo men Irmeli kvalade in på 3,0 och Ingo på 3,4. När vi vägde dem nu på kvällen mindre än ett dygn från födseln hade de gått upp tillräckligt och väger 3,2 och 3,7.

Man brukar räkna med att lamm ska gå upp 2 hg per dygn så det klarade de med råge vilket är bra. De ser dock väldigt mycket mindre ut än de andra lammen som föddes för en månad sedan.

Vi har numer en whiteboard (en mycket dammig sådan) där vi antecknar lammningsdatum, namn och vikt. Sedan kontrollväger vi lammen och fyller i även de vikterna. I år har vi inte haft några lamm som inte har gått upp som de ska vilket känns oerhört skönt. I år har alla lamm namn på I och här är hela listan:

  • Isidor 22001 (Fiona 19012)
  • Ivan 22002
  • Isak 22003 (Flora 19010)
  • Ingvar 22004
  • Ingrid 22005 (Fatima 19014)
  • Ismael22006
  • Inez 22007 (Camilla 16005)
  • Irma 22008
  • Ikaros 22009 (Helen 21006)
  • Irene 22010 (Grynet 20010)
  • Igor 22011
  • Ingeborg 22012 (Hillevi 21016)
  • Irmeli 22013 (Hedda 21015)
  • Ingo 22014

Alla som inte är förstagångslammare har fått två lamm precis som sig bör. Vi sparade tre tackor från förra året; Helen, Hillevi och Hedda. Av dem fick två ett lamm var, vilket är normalt, och en fick två lamm, vilket också är normalt men det ger också lägre födelsevikt.

Vi vet redan nu att vi kommer att slakta ut minst en tacka och förmodligen två. Det som avgör det är status på tänder, höfter, klövar och på beteende. De som ligger risigt till i år är Camilla eftersom hon hade rätt svåra foglossningar mot slutet av dräktigheten. Hon är en favorittacka och vi är glada att hon fått två tacklamm så vi kan rekrytera något lamm efter henne. Den andra är Fiona. Hon har inte några problem kroppsligen men ligger risigt till på grund av beteende. Hon fick två lamm som är väldigt bångstyriga och hon är likadan. Låter mycket gör hon också och det är inte något vi vill uppmuntra.

Vi byter ut några tackor varje år för att ha några från varje år i flocken. Vi har dock inte några tackor från 2017 eller 2018 för de rekryteringar vi gjorde de åren visade sig inte vara rätt. Någon tacka fick problem med lamningen och några med hälsan. Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bra och inte.

I år hade vi länge en övervikt på bagglamm vilket är bra då de ger bättre slaktvikter men då blir också urvalet för rekrytering mindre. Det var först när lamm nummer fem föddes som vi kunde döpa henne till Ingrid (efter både min och Jonas mamma) Vi hoppas att hon blir en bra rekrytering. Sedan blev tacklammen fler och kanske kan vi behålla Inez eller Irma eller Irene. Vi kan dock inte behålla fler tacklamm än vad vi slaktar ut tackor då vi inte vill öka flocken. Vi vet redan nu att vi inte kommer att behålla Ingeborg eller Irmeli då de är födda av tackor som själva är födda 2021. Det innebär att de har Benny som pappa och eftersom vi behåller baggen två år så har även deras döttrar Benny som pappa. Att ha fyra tacklamm att välja på känns rätt ok ändå. Vi brukar ha bra lamm så om pälsen ser bra ut och benen inte är skeva eller något annat är fel så brukar vi inte ha svårt att hitta lamm som vi, med våra mycket begränsade kunskaper, ändå tycker duger till att behålla.

Alla födselvikter och lamningar fylls i i elitlamm som är ett digitalt system som vi använder. Det är det enda digitala system som gäller som stalljournal som alla som har får i Sverige är skyldiga att föra. Där ska alla inkommande och utgående djur skrivas in så nu ska jag sätta mig och föra in de sista lamningarna i systemet. Många som håller på med avel med får har elitlamm och så även Lexby gård där vi brukar köpa våra baggar. Det innebär att vi kan följa härstamningen långt tillbaka på våra djur. Nu är vi inte några avelsnördar men det är ändå ganska bra att ha ordning så vi inte köper en bagge som gör att det blir inavel i vår grupp. Så här ser till exempel härstamningen för Helen ut.

I natt ska vi sova gott. Inga kameror att kolla och i morgon blir det betessläpp för halva gruppen medan de som lammat senast får vänta någon dag till. Förmodligen får de komma ut på söndag.

Idag kom Tobbe och Anna på besök eftersom det var sista chansen för lamm-gos.
Alla mår bra av att gosa med lamm.

Sjuk tacka

Idag på förmiddagen upptäckte vi att en tacka inte mådde bra. Grynet, född 2020 med två lamm födda för 16 dagar sedan, stod och hängde med huvudet och ville inte äta. Ögonen såg ”stela” ut, något var inte bra och hon hade nog ont. Det absolut värsta med att ha djur är när något av dem inte mår bra. Det är ibland svårt att läsa tecknen och man kan ju inte fråga dem var de har ont.

Ingen vidare bild men huvudet hänger i alla fall. Lammen är pigga.

Det första vi kollade var juvren men där upptäckte vi inte några konstigheter. Lagom mjukt och lagom varmt. Lammen var också tysta så de hade nog fått tillräckligt med mat. Vi boxade in henne och hennes två lamm i en egen box.

Nästa sak vi kollade var temperaturen men där var det inte något konstigt heller. Hon låg snarare lite lågt i temp än högt.

Magen var inte onormalt stor men kanske såg vi en liten antydan till tjock mage, särskilt på höger sida. Vi trummade lite på den och jämförde med de andra tackornas magar och tyckte inte att vi såg eller hörde något extremt onormalt där heller. Kanske lite mer trumljud än vissa andra tackor.

Vi hade vomstart hemma. Det finns att köpa för kor och de ska ha en hel tub men till en tacka så kan man ge ungefär en tiondels tub. Pastan luktar melass och jäst och innehåller en mängd näringsämnen som är viktiga för att vommen ska fungera. Tackan var inte jättesugen så visst mått av tvång fick vi ta till för att få i henne vomstarten. Skönt att vi båda var hemma så vi kunde hjälpas åt.

Vi gav henne också vatten med energibalans i men det ville hon inte heller ha så vi gav henne ett par ”sprutor” som vi fått av en veterinär vid ett tidigare besök. Inte heller det var så populärt. Energibalans är en konstig sak. Den är en blandning av glykol och glycerol. Inga nyttigheter för människor men för djur med vom är det tydligen som när vi äter dextrosol. Snabbt tillskott av druvsocker.

Sedan vägde vi hennes båda lamm för att se om de gått upp så mycket som de ska ha gjort efter sexton dagar och det hade de.

Vi försökte truga med färsk kirskål och torkat löv men hon stod bara och hängde med huvudet.

Här tyckte våra ankor att det var dags att hälsa på. De började leta efter ätbart i ensilageresterna och näbbarna trummade mot golvet. Det är roligt att de är så intresserade av oss även om vi inte hade tid att umgås med dem just då.

För säkerhets skull så ringde vi vår lokala veterinär som är inriktad på lantbruksdjur för att rådfråga. Vi berättade vad vi gjort och hon sa att vi gjort helt rätt och att det just nu inte fanns så mycket mer att göra än att avvakta. Vi bestämde att vi skulle ringa henne igen om det var så att tackan inte mådde bättre under eftermiddagen.

Efter lunch gick vi för att titta till henne och då vände hon på huvudet och såg på oss. Det kändes nästan som ett framsteg men samtidigt vet man inte om man lurar sig bara för att man vill att hon ska ha bättrat på sig.

Vi gav henne lite mer vomstart och en spruta energibalans och lät henne vara. Vid tretiden hade vi bestämt att ringa veterinären igen om vi inte kunde konstatera en förbättring och när vi kom ut då så låg hon ner och idisslade.

Man blir så himla glad när det går åt rätt håll. Senare på eftermiddagen så gav vi fåren färskt gräs och alla är som tokiga i det. Då åt även Grynet och efter det drack hon vatten och knaprade i sig lite mineraltillskott. Då kändes det som att vi klarat att få henne ok.

Vi pratade en del om detta idag att vi utan att veta hur det gått till lärt oss en massa om djur och hur man tar hand om dem trots allt under åren. Det känns bra och ger lite mer självförtroende när veterinären säger att vi gjort det vi skulle.

Skönt!

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑