Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: får (sida 1 av 7)

Manikyr

Första året när vi skulle klippa klövarna på fåren var det jättejobbigt. Vi kände oss osäkra och var väldigt tafatta i vår hantering. Vi försökte sätta fåren på rumpan och sedan klippa klövarna. Fåren ville inte vara still och vi var helt genomsvettiga innan vi var klara. Även året därpå var det kämpigt och det har blivit en syssla som vi lite bävar för. Det är inte speciellt svårt men det finns alltid en risk för att man klipper för mycket så att det börjar blöda. Står inte tackorna still så ökar naturligtvis den risken. Sist vi klippte så hade jag byggt en stol där man kan spänna fast tackorna och då gick det mycket lättare. Ändå var det ett bök att fånga vin varje tacka och få dem in i stolen så vi kunde börja klippa. Vi stressade nog upp och vilket fåren förmodligen kände av för om vi minns rätt så var vi helt genomsvettiga även förra året.

Att hantera fåren blir lättare och lättare ju längre vi har dem. Det är inte så konstigt men väldigt skönt. I år började vi med att stänga portarna så att alla fåren var inne. Sedan satte vi upp grindar som delade av utrymmet i två och så delade vi av den ena halvan i två mindre avdelningar med en grind emellan. Det hela gick lugnt till och fåren var nyfikna och ville vara med hela tiden. När vi öppnade grinden så gick en tacka in till klippstolen och vi satte fast henne. Det var en av våra äldsta tackor och hon stod lugnt och stilla tills alla fyra klövarna var klippta. Sedan släppte vi ut henne till den andra halvan. I och med att fåren hela tiden kunde ha kontakt via grindarna så stressade de inte upp sig alls. Sedan öppnade vi grinden och nästa tacka gick självmant in till klippstolen. Efter två tackor gick jag och gjorde annat för Jonas kunde lätt ta hand om det hela själv. 

Jag har funderat lite på vad vi har gjort för fel tidigare. Det känns som om klippningen har tagit en halv dag förut och nu var vi klara tjugo över nio på morgonen. Första året hade vi alla tackorna i utrymmet där vi klippte dem. VI skrev upp vilka vi hade tagit och trängde inte ihop dem vilket gjorde att vi jagade runt en hel del. Förra året (eller om det var året innan) har jag för mig att vi jagade rätt på en tacka tog ut henne och klippte henne och släppte tillbaka henne igen.

Förstår inte riktigt hur vi tänkte men nu har vi hittat en modell som vi kommer att köra varje år. Inget jagande över huvud taget. Det var bara en av våra nya rekryter född i våras som var en aning nervös men alla andra var helt lugna. Nu är alla klippta och i veckan ska vi släppa in baggen Totoro och hans kompis Enok.

Villkorad läkemedelsanvändning med Blå Stjärnan

I söndags åkte jag (Ylva) upp till Skara för att gå en kurs i Villkorad läkemedelsanvändning anordnad av Blå Stjärnan. Svenska Blå Stjärnan utbildar människor som ska kunna ställa upp i händelse av kris. Det kan röra sig om utbrott av allvarliga sjukdomar på djur, oljeskadade fåglar eller något annat som rör djur. Den största delen av Blå Stjärnans finansiering kommer ifrån MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) Det finns en mängd utbildningar som man kan gå. Grundkursen som är på nio dagar gick jag för många år sedan och efter den skriver man en överenskommelse med Blå Stjärnan om att man, om man har möjlighet, ställer sig till förfogande om det skulle behövas. Sedan har man rätt att gå flera kurser och det finns många intressanta att välja mellan. Staten satsar pengar på det här eftersom tillgången på blå stjärnor kan göra stor skillnad vid ett allvarligt sjukdomsutbrott. 2008 hade vi t.ex. ett utbrott av blåtunga i södra Sverige. Då kontaktades blå stjärnor som gått villkorad läkemedelsutbildningen och åkte med veterinärer ut och massvaccinerade djur under flera månader.

Villkorad läkemedel går ut på att lära sig att ge läkemedel till djur. Kursen hölls av gård- och djurhälsan. Det är många lantbrukare som går kursen för att kunna få delegation av veterinären när det gäller att behandla sina djur med läkemedel. Det krävs att veterinären känner till gården väl och vågar lita på lantbrukaren som måste ha gått kursen. Sedan ska veterinären besöka gården var femte eller, om ringa läkemedelsanvändning sker, var åttonde vecka. Det kostar 2800 kronor att gå en sådan utbildning på ett djurslag. Kursen är en dag lång. Går man utbildningen genom Blå Stjärnan så är den kostnadsfri och man får till och med en liten ersättning för att man är med på kursen. Dessutom är kursen tre dagar och ger oss behörighet på tre djurslag; ko, gris och får.

Det känns som en stor förmån att få delta i den här verksamheten och förmodligen är det ett förhållandevis billigt sätt för staten att öka krisberedskapen i landet.

På söndagen var det bara samling men på måndagen åkte vi ut till Uddetorp och samlades i en teorisal för en heldags teorigenomgång om lagstiftning, läkemedel, sjukdomar med mera. 

Det är rätt mastigt med en hel dags teori men det var skönt att få sitta ner för en gång skull. Dag två började vi med att tenta av teroin och sedan fortsatte vi med ytterligare teori och fick öva att ge sprutor på apelsiner.

Det var inte speciellt svårt men det är trots allt en del att tänka på när det gäller kanylbyten och annat så man inte förorenar sprutorna. Sedan åkte vi ut till en grisgård. Där fick vi inte fotografera men vi fick se kultingar födas och vaccinera suggor. Det var klart svårare än apelsiner men gick trots det bra. Inga nålar bröts och alla som skulle blev vaccinerade. Eftersom vi åker mellan olika djurbesättningar och eftersom en del har djur hemma så är renligheten mycket viktig. Rena kläder och skoskydd är det som gäller för att inte sprida smitta mellan gårdarna. 

Dag tre började vi på skolans kostall där vi ”vaccinerade” kalvar. Här fick vi bara använda en liten dos koksaltslösning för att träna eftersom kalvarna inte skulle vaccineras med något just då. Därefter gav vi oss av till en fårgård där fårägaren vallade ihop ett gäng får som vi fick träna på. Det var klart mycket svårare än att vaccinera både grisar och kalvar eftersom fåren har så tjock päls. Vi gjorde oss beredda och sedan kom den ansvariga veterinären och var med vid själva sticket så att inget skulle gå fel. På en del var det svårt att känna bogben och nacke så man träffade rätt. När man väl hittat området så måste man sära på ullen så att man hittar skinnet man ska sticka i. Vi tränade både på att ge läkemedel under huden och i muskeln. Inga av de djur vi vaccinerade verkade reagera på nålsticken över huvud taget vilket var skönt.  

Nu är jag alltså godkänd för att ge villkorad läkemedel till ko, får och gris. Förhoppningsvis blir det aldrig några utbrott men blir det det så kommer jag att bli kontaktad.

Fårbrottning

En gång om året genomför vi stora får- och lammbrottningen. Idag skulle det komma en baggköpare och på söndag ska vi köra lammen till slakt så det var dags att sortera vilka djur som ska iväg och vilka vi ska behålla. Det är inte en lätt uppgift. Varken att bestämma sig eller att sortera dem.

Eftersom det är torsdag och REKO-ringsutlämning så fick vi börja dagen med att skörda 7,5 kilo grönkål, 250 morötter, 25 knippen dill och 25 knippen persilja. Resten som skulle i kassarna skördade vi igår. Efter skörd och förmiddagsfika gav vi oss ut på betet med en hink spannmål. Fåren är spridda över hela betet nästan varje dag nu så det blev till att vandra omkring en stund innan vi fått med oss alla. Fåren är vana vid hink så dem är det inte något problem med men de 21 lammen fattar inte vad som är i görningen. Det är svårt att räkna får och lamm som ränner omkring så när det kändes som vi hade väldigt många med oss så gick vi hemåt.

Grannens kor går med våra får men när vi vill ha ut fåren och inte korna så öppnar vi de tre nedersta grindfjädrarna men lämnar kvar den översta. Det gör att fåren kan gå under men korna blir kvar i hagen. När vi närmade oss hagen dit vi ville ha in alla så sprang de i förväg och in dit de skulle. Tre stycken tvekade men det var ganska lätt att få med dem också. När vi väl fått in dem och räknat dem så visade det sig att det saknades tre.

Vi lät det vara och började sortera bagglamm från övriga. Vi blir lite bättre på fårhantering för varje år. Förra året försökte vi sortera bara med hjälp av fårnät men då rymde flera av lammen genom att hoppa över näten. I år hade vi därför gjort en hage i hagen av fårgrindar. Den hade vi ställt där det såg ut att vara godast gräs. När vi öppnade fårgrindarna så ville alla in där vilket underlättade då vi sedan istället för att jaga får på stora ytor enkelt kunde skicka ut en efter en av de tackor och tacklamm som vara kvar. En bagge lyckades smita ut. Vår wwoofare Julia fick med sig hinken ut i hagen igen för att leta rätt på de sista tre medan jag tog hand om rymmaren och fick in honom i ”buren” igen. Efter en stund kom Julia tillbaka och vi hade uppnått vårt första mål för dagen. Nu när vi  bara hade våra elva bagglamm i buren så minskade vi storleken så de inte skulle kunna ta sats och hoppa över.

Sedan var det dags för lunch. Jonas som jobbar halvdag kom hem lite tidigare än vanligt eftersom det är mycket att göra. Vi körde ner vårt nya fårkärra som våra franska wwoofare fixat och lastade ombord bagglammen. När lammen föds märker vi alla tacklamm i båda öronen men bagglammen bara i ett. Det gör sorteringen mycket enklare då vi på håll kan se om det är ett bagglamm eller ett tacklamm. Men enligt regelverket så får inga djur lämna gården utan att vara märkta i båda öronen. Därför satte vi nu ett märke till i alla bagglammens öron. Människoingången består av ett glapp mellan spjälorna. Den kan vi nog bättra på…Precis när vi var klara så kom baggköparen och inspekterade våra bagglamm. De bestämde sig för 18014 men kunde tyvärr inte ta med sig honom direkt. Vi körde därför upp släpet till ladugården och lastade av honom och en sällskapsbagge i vårt tomma hönshus där de får bo tills på söndag. Därefter körde vi tillbaka ner till buren och släppte in alla lamm och tackor för att sortera vidare. Vi har haft elva tackor i år men fyra ska slaktas. Två för att de inte klarat av att vara mammor så bra, en för att hon haft problem med ett juver och den sista för att hon har besvärliga lamningar. Hon skulle åkt redan förra året men lyckades då rymma från slaktbilen. Vi får se hur det går i år. Alla tackor som skulle sparas fick återvända till betet. 

De fyra tackorna ska ersättas av två av årets tacklamm. Det innebär att vi går ner ifrån elva till nio tackor vilket ska bli skönt. Vi granskade päls, ben, kropp och funderade över temperament. Till slut valde vi ut två som vi skickade ut till våra tackor innan vi lastade på resten av tackorna på kärran bland bagglammen.

Därefter var det dags för mig att duscha för att åka in till REKO-ringsutlämningen medan Jonas transporterade alla slaktdjur till en hage längre bort där de ska gå tills på söndag. Då ska de lastas ombord på två hästsläp och köras iväg till Trollhättan. Nu är vi rätt möra men känner oss nöjda över att inget gick helt snett.

Vid ett sånt här tillfälle närgranskar vi våra får på ett sätt som vi inte gör under hela sommaren. Då är de är ju ute på bete. Då är det roligt att vi blir påminda om hur fina pälsar våra får har. Vi började med en fin besättning och har lyckats hålla uppe kvalitén genom att skaffa baggar som har varit lite extrafina. Tackorna päls är sådar eftersom deras näring har gått till lammen men lammens pälsar är kanonfina. Lockarna varierar lite, de grå tonerna är ganska jämna och alla glänser så att vi blir överraskade varje gång vi särar på lockarna. Roligt!

Sveriges snyggaste fårtransport

Lea, Sandra och Sandrine har tagit sig an en gammal balvagn och konverterat den till en fårtransport. Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 

Idag blev fårtransporten klar. På ena sidan finns tre får som heter Lea, Sandra och Sandrine.

Bak på vagnen finns en otäck varg som vi hoppas att fåren inte skräms av. Tjejerna har svetsat på gångjärnen. Deras första svetsprojekt i livet.

På gångjärnen har de fäst en ramp som går att fälla ner så att fåren kan gå upp i vagnen på den.

På fredag åker Sandrine hem till Frankrike igen medan Lea och Sandra stannar ytterligare en vecka. Nu ska vi bara testköra vagnen också och se om fåren gillar den.

En skänk från ovan

Under försommaren 2018 har Västsverige begåvats med en envis serie högtryck. Eller om det möjligen är samma högtryck som bara tog lite paus över midsommar för att leverera det traditionella midsommarregnet. Hur som helst. Många människor gläds över det vackra soliga vädret som bjuder på fina dagar vid badstränder och fina grillkvällar på altanen.

De flesta som odlar eller har djur delar inte glädjen lika fullt. Betena torkar, gräset växer dåligt och att odla grönsaker är en utmaning som heter duga det här året. Vissa grönsaker stannar av i växten av värmen och brunnen får bekänna färg. Vi har en brunn som har ganska gott om vatten men tillströmningen är dålig. Vi riskerar inte att få slut på vatten men kan ändå oftast bara vattna en halvtimme i taget. Om någon vill duscha måste vi stänga av bevattningen och för att vattna hela odlingen måste vi flytta spridaren 16 gånger om dagen. Det tar mycket tid och är rätt bökigt. Det är lätt att glömma någon del och många grönsaker mår riktigt dåligt av ojämn vattentillgång.

Det gör att vi har börjat fundera på att skaffa oss en bevattningsanläggning. Nära vår odling finns ett vattenfyllt grustag med gott om vatten. Det är inte vårt men vi har frågat ägaren om vi får ta vatten därifrån och det är helt ok. (Tack Bengt) Fördelen är att tillgången är näst intill obegränsad och att vattnet inte är lika kallt som det som kommer ur brunnen. En anläggning är ganska dyr och vi har diskuterat fram och tillbaka men eftersom vi måste räkna med att det blir fler år med långa torkperioder i och med klimatförändringarna så har vi börjat luta åt att ändå satsa på en bra bevattningsanläggning. Det skulle spara oss en massa tid dessutom. Tanken var att beställa en i går, måndag.

Vi har fått telefonsamtal och e-post med frågan om vi tänkte ha öppen gård under tusen trädgårdar. Det hade vi inte tänkt men eftersom vi ändå skulle vara hemma så ändrade vi oss i sista stund. (Tack Elisabeth) I lördags kväll la vi ut en notis på Facebook om att vi tog emot besök. Helen som tänkte besöka trädgårdsrundan såg notisen och kom till oss med sin man. Vi pratade odling, djur och bevattning och då berättar Helen att hon känner en dam som heter Marianne som har en anläggning liggande som hon vill bli av med. Helen talar med damen och förmedlar kontakten till oss. (Tack Helen) Vi kontaktar Marianne och hon låter oss komma redan samma dag. Vi hyr en släpkärra i Magra (Tack Edgar för att du har service för oss i glesbygden) och beger oss till Hedefors där Marianne tar emot. 60 stycken sex meter långa matarrör med grenkopplingar, slanguttag och sju kraftiga spridare får vi med oss hem. Allt fick flyttas ut över ett enormt berg med ved. Dammigt och lite smutsigt men alldeles fantastiskt. Helt gratis! (Tack Marianne) Det var en del bök med att lasta men vi fick ombord allt på ett lass och åkte glada hem med vårt fynd. Väl hemma gick vi igenom alltihop och det är en helt fantastisk anläggning. Det här är den bästa födelsedagspresent jag kunde fått. Nu har vi beställt pump och några andra grejer som behövs och snart kommer vi ha gott om vatten och kan vattna HELA odlingen på en gång. Dessutom kan våra tonårsdöttrar duscha samtidigt. Tänk att det finns så snälla människor i världen. (Tack igen Marianne.)

Det visar sig dessutom att Marianne utan att vi vet om det hjälpt oss redan tidigare i livet. Hon har nämligen varit får-mentor åt Ingemar och Margaretha Zachrisson som vi gått på fårkurs hos och som lärt oss det mesta vi vet om får. (Tack Ingemar och Margaretha) Världen är liten, fantastisk och full av goda människor!

Totoro och Enok

Vår bagge Totoro är inte snäll mot tackorna. Det skapar problem. Ibland kan man ha baggen gående hos tackorna även under högdräktighet och lamning men när Totoro började stånga de högdräktiga tackorna i magen så fick vi ta honom ifrån dem. Alternativen i det läget är att låta honom gå till slakt, sälja honom till någon annan eller skaffa honom en kompis. Vi vill använda honom för avel även nästa år så vi ville helst behålla honom. Han är en mycket fin bagge som har gjort sitt jobb bra. Alla tackor är dräktiga och han var inte dum mot dem så länge han fick betäcka dem. 

Vi valde därför att skaffa en bagge till. Det är inte en bagge som ska få betäcka någon tacka utan helt enkelt en bagge som vi ska ha som sällskap åt Totoro och kommande baggar. Tanken är att han ska få stanna på gården tills han blir gammal. Vi hämtade hem honom men åkte vägen om veterinären för att han skulle få en stelkrampsspruta. Nästa vecka ska han få spruta nummer två och sedan ska han kastreras. Baggarna har fått stå hopträngda i en liten box för att de ska vänja sig vid varandra och för att de ska kunna göra upp i rang utan att någon blir skadad. Det har de gjort, så i helgen var det dags för betessläpp även för dem. 

Vi har stängslat in en del av skogen där vi tänker att de ska få gå i sommar. De kommer att gå hårt åt buskskiktet och se till att hålla sly och annan undervegetation i schack. Denna del av skogen har varit betesmark förut och vi vill att det åter ska bli ett fint skogsbete. Glesa träd med mycket ljusinsläpp som ändå ger skugga är målet. Vi har tagit bort alla, i alla fall nästan, granar från skiftet och låtit de största tallarna, några enar och en och annan ek vara kvar. Gräset kommer att växa till under när ljuset tränger ner.

Vår stora damm ingår i skiftet liksom en liten plätt med gräsmark där vi ser till att baggarna har mineraler, salt och vatten. På så sätt så ser vi dem regelbundet även om skiftet är stort och där finns många gömställen.

Efter att ha stått instaplade en period så är det gott med färskt gräs. Även om vi slagit färskt foder till dem morgon och kväll så är det något visst med att få beta själv. Vi var länge tveksamma kring hur vi skulle lösa baggproblemet men nu känns det bra. Vi får visserligen en mun till att mätta men så länge djuren är nöjda så känns det bra. Totoro och Enok har blivit värsta kompisarna! De går inte många steg ifrån varandra. De stångas då och då, men Enok viker under efter några smällar och sedan betar de tillsammans eller vilar intill varandra igen.

Elevbesök från grundsärskolan på Noltorp

Idag har vi haft ännu ett trevligt elevbesök. Denna gång från klass 4-6 C på Noltorpsskolan. De kom ut i tre bilar med sina lärare och var med runt på gården. Vi började med en genomgång av vad man måste tänka på när man är bland djur. Sedan gick vi och tittade på våra sex ankor och på våra hönor. Eleverna var bra på att lyssna och tog det försiktigt bland alla djuren. Därefter var det dags för grisarna Esau och Efraim. Flera av barnen ville gå in till grisarna och några vågade till och med klia dem på ryggen med bortste. Sedan promenerade vi bort till fåren och gosade med lamm. Vi lärde oss se skillnad på bagglamm och tacklamm och gav dem nytt vatten. Många av lammen är vana vid barn vid det här laget så de kom fram och ville gosa. Därefter var det dags för ett besök inne hos baggarna och nästan alla barn vågade mata dem med kirskål genom stängslet. Sedan avslutade vi i trädgården med saft. Vi fick en fågelholk som eleverna hade gjort. Den skrev vi klassens namn på och så ska vi sätta upp den på ett väl synligt ställe. 

Enok

I fredags var vi och hämtade Enok i Bergstena. Han är född förra våren och ska bli sällskapsbagge åt vår egen bagge Totoro. Totoro är far till alla barnen men inte speciellt snäll. När han inte längre fick betäcka tackorna så började han stånga dem. Vi vågar därför inte ha honom ihop med tackorna och lammen men vill inte heller att han ska vara ensam. Därför kom Enok in i våra liv förra veckan. Han är inte speciellt snygg men det spelar inte så stor roll eftersom han ska kastreras och därför aldrig kommer att få några lamm. När man kastrerar en bagge så måste den först få en stelkrampsspruta. Så vi passade på att åka via veterinären för att ge honom den första sprutan när vi hämtade Enok. Sedan ska det gå en månad innan han får spruta nummer två och vi kan kastrera honom.

När vi tar in en ny individ i besättningen ska ska den först stå i karantän innan man släpper ihop den med resten av besättningen och därför flyttade vi ut Totoro och Enok i en egen fålla i ladugården en bit ifrån de andra. Vi riskerar att Totoro blir smittad om nu Enok skulle ha med sig något ifrån sin förra gård men den risken får vi ta.

När man släpper ihop två baggar så måste de göra upp om rangordningen. Det kan gå vilt till och de kan bli skadade. Därför sätter man ihop dem i ett väldigt litet utrymme där de inte kan ta sats och så utökar man sedan successivt så ingen kommer till skada. Under det första dygnet fick de inte ens den hage som syns på bilderna. Efter att de hade nosat på varandra så knuffade vi samman kvadratfållan till en romb.  I början försökte Totoro stånga Enok men eftersom det är så trångt så kan han inte ta sats. Till slut så blev det lugnt även inne hos baggarna så vi kunde vidga romben till en kvadrat igen. Det känns bra att inget djur är ensamt.

Vid arbetsdagen igår stängslade vi in ett stort skogsbete och tanken är att Totoro och Enok ska få gå på det betet så att de har gott om plats hela sommaren men är en bra bit ifrån tackorna. I början av november kommer de sedan att få träffa damerna så att Totoro kan betäcka dem igen.

Elevdag

Idag har vi haft besök av klass fem på Långareds skola. De kom precis när vi skulle bära bort fårens vindskydd till nya hagen så fröken Milú fick köra under det för att komma fram till gårdsplanen.

Vi började med att mata alla djuren. Grisar, tre hönsflockar och ankor skulle släppas ut och ha mat och vatten. Sedan satte vi upp staket efter vägen bestående av möbler, cyklar, elever och vanliga elnät. Det var nämligen dags att släppa ut tackor och lamm på vårbete och då är det bra att vara många eftersom vi inte har någon vallhund. Jonas sprang som vanligt först med spannen och så försökte vi få alla tackor och lamm att förstå att de skulle följa efter. Det var det naturligtvis inte så att alla gjorde men de flesta sprang efter Jonas. En del lamm blev kvar och fick bäras ut och en del tackor sprang förbi alla hinder in i trädgården. Det tog en bra stund att få alla på plats. 

Men det är härligt när man får släppa ut alla på grönbete. Lammen är först lite förvirrade innan de får koll på allt nytt och på var mamma är men sedan är de glada att få större yta att springa omkring på. Vi lämnade dem ifred en stund när vi fått på elen så att de skulle kunna lugna sig lite. 

Sedan var det dags för fika i trädgården. 

Därefter fick vi fantastiskt bra hjälp med vedstapling och vedklyvning. 

Eleverna byggde också fågelholkar som de målade med falurödfärg. De ska sedan märkas med elevernas namn och sättas upp runt grönsaksodlingen. En intensiv dag med många möten mellan elever och djur. Kul att träffa klassen igen och välkomna nästa år!

Skolbesök

Idag har vi haft besök av eleverna i årskurs sex på Långareds skola. De vann en heldag hos oss eftersom de byggde fräckaste insektshotellet i en tävling för mellanstadieklasser under Framtidsveckan i Alingsås. 

Bussen hämtade eleverna vid skolan på morgonen och sedan startade vi dagen med att fodra alla djuren. Ankorna släpptes ut. Hönorna fick mat och vatten, bajsbrädor rensades och ägg hämtades. En och annan höna lyftes upp och fick lite gos. Sedan hälsade vi på grisarna och gav dem mat och vatten. Sist var det dags att hälsa på fåren och alla 12 lammen. De fick kraftfoder, grovfoder och vatten. Det hela tog en stund eftersom mycket skulle förklaras. Sedan var det dags för fika och en stunds paus. De flesta valde att gå tillbaka till lammen och sätta sig hos dem. Grisarna Esau och Efraim var också populära. Efter pausen bildade alla eleverna kedja så att vi kunde fösa in två förrymda tuppar till sin hage. Sedan var det dags att flytta grisarna.Det är inte så lätt att göra själv men med en elev vid var stolpe så kunde vi enkelt lyfta upp staketet och flytta det med grisarna kvar innanför. Eleverna hjälpte också till att flytta lite halm som låg på fel ställe.

Sedan var det lunch och efter det fick eleverna göra vad de ville. Många valde att plocka kirskål till fåren som hade riktig fest. Eleverna verkade nöjda med sin dag och vi kände oss nöjda med att fått flyttat grishagen och fått in tupparna.

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑