Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: får (sida 1 av 7)

Skolbesök

Idag har vi haft årskurs två och tre från Magra skola på besök. Årskurs tre deltog i Alingsås kommuns utmaning inom projektet KomTek där de skulle göra en leksak med en rörlig del av ett återvunnet material. Sparbanken i Alingsås hade sponsrat utmaningen med att lotta ut ett besök på Östängs Gård till en av de deltagande klasserna och det blev Magra skola som vann.

Bussen anlände på morgonen och vi började med att mata hönorna. De elever som ville fick följa med Svenja till en av husvagnarna och få sina instruktioner på engelska medan en grupp följde med mig till den andra husvagnen. Eleverna matade, fyllde på vatten och skrapade bajsbrädor.

Många hade aldrig hållit i en höna förut så det fick vi också pröva. Några hönor flyger över staketet in till en annan flock så några hönor fick vi hjälpa så de kom ”hem” igen.

Vi pratade om att vi har våra hönor under våra äppleträd för att hönorna äter insekter som annars skadar äpplena, att äppleträden skyddar hönorna mot hökangrepp och att äppleträden blir gödslade av hönorna som går omkring under träden.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och bina och pratade om hur bra det är för alla fruktträd och bärbuskar att ha bin som pollinatörer och att bina har nytta av att ha så många blommande buskar och träd i närheten.

Vi gjorde tre humlebon av upp och nedvända terakottakrukor.

Därefter besökte vi ankorna och diskuterade hur vi kan ha nytta av deras dammvatten eftersom det är så näringsrikt men också att de äter mördarsniglar.

Vi tog en promenad ut i fårhagen för att hälsa på lammen men de blev lite rädda av att en hel skolklass dök upp så de var inte så sugna på att komma fram. Klassen fick sätta sig ner så gick jag och hämtade ett lamm så att alla fick chans att klappa det.

Sedan var det dags för medhavd matsäck och lite fri tid innan bussen kom tillbaka och hämtade hem eleverna. Tack Sparbanken i Alingsås och Cecilia Kleväng på Barn- och ungdom som fixade så att klassen fick komma ut. Tack lärare och elever på Magra skola för besöket.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Ull och klövar

Lamningen närmar sig så det var dags att klippa fåren. Idag har det dessutom varit varmt, över 17 grader, så det var en bra dag att bli av med vinterpälsen.

Magnus brukar komma en gång i halvåret och klippa våra får. Det går snabbt, han har en proffsklippare som hänger i taket, det koster en rimlig peng och Magnus är van vid att hantera fåren så att de inte krånglar allt för mycket. Vinterullen är smutsig så den hamnar i odlingarna som täckmaterial.

En snabb vältning åt sidan, sedan sitter de på rumpan och har små möjligheter att göra något. Ofta hänger de bara med huvudet tills han är klar. Efteråt kan vi ana att de tycker att det är skönt. Får kan nog inte le men nog ser de här två nöjda ut?

När Magnus åkt vidare mot nästa fårflock var det dags att klippa klövarna. Eftersom klövarna växer lagom för får som springer omkring på klippor så blir klövarna för långa när våra får bara trampar runt på en halmbädd. De kan gå ut och gå på klippor men de trivs bättre nära maten.

Den här bakklöven är ganska typisk. Klövens ”nagel” växer ut och utrymmet mellan fylls med fårbajs, halm och vad som helst som råkar fastna. Efter att ha skrapat bort kakan syns trampdynan och sedan är det bara att klippa bort nagel till det ser bra ut.

Här är en framklöv med rejält överväxt av ”nagel”. Det är svårt att tro att den här klöven klipptes för ett halvår sedan. Det är lätt att klippa lite för mycket framme på spetsen. Då kommer det några droppar blod så vi har framme jodopax för den sakens skull.

Den här gången var det inget får som blödde utan saxen rev upp ett litet sår i lillfingret på mig när en tacka ryckte till. Saxen måste vara ordentligt vass vid klövklippning och då kan sånt hända. Med tanke på var saxen hade varit strax innan den skar mig så ska jag titta till såret ett par dagar. Som Farfar brukar säga: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.

Dräktiga tackor

Vi har haft färgdyna på vår bagge som ska färga tackornas ryggar när de blir betäckta. Det har vi haft förr om åren och det har fungerat bra. I år är det väldigt få tackor som blivit färgade så vi har varit oroliga över om baggen verkligen har betäckt dem. Vår bagge Totoro lyckades förra året betäcka alla tackor så det verkade lite konstigt om han inte lyckades dena gången men det är många som rapporterar konstiga beteenden på sina får efter den varma och torra sommaren.

Nu verkar det ändå som om de flesta har blivit betäckta. De är hungrigare än förut så vi har börjat ge dem kraftfoder. När lammen växer i tackorna så blir utrymmet för foder mindre så då behöver de kraftfoder för att lammen ska växa till sig ordentligt.

I år har vi ett nytt foderbord. Förut hade vi ett med lodräta spjälor där fåren stack in huvudet och åt. De tog en tugga och drog ut huvudet och därmed drog de ut mat och blev det en massa spill. Vi är med i en fårgrupp på facebook och där rekommenderade flera att man istället satte upp vågräta brädor så att fåren sticker in huvudet mellan brädorna. Då blir de stående och äter med huvudet över foderbordet och det minskar spillet rejält. Det verkar fungera. Vi märker stor skillnad.

När vi kommer ut på morgonen tar vi undan det foder som de ratat. Som människa ser man inte stor skillnad men fåren är kräsna och vissa strån vill de helt enkelt inte äta. Ratorna använder vi som täckmaterial i odlingen så dem tar vi undan och lägger i en storsäck. Sedan häller vi ut kraftfodret på foderbordet och går och hämtar vatten. När vi kommer tillbaka så har de ätit upp alltihop och vi kan fylla på med hö eller ensilage.

I veckan var det också dags att ge dem selen. Sex veckor innan lamning ska de ha selen som vi blandar ut med kraftfodret. För att få selenet att fastna på kraftfodret sprejar vi det med lite vatten först. Det är ett smidigt sätt att få i alla det selen de behöver. Vi upprepar sedan detta två veckor innan lamning.

Baggarna ska inte ha kraftfoder och nu när Totoro inte betäcker tackorna längre så har han blivit så frustrerad så han inte är riktigt snäll mot dem.

Han och Enok (vår sällskapsbagge) har därför fått flytta ut i ett eget krypin. Vi har byggt ett vindskydd av en gammal studsmatta och några begagnade aluminiumplåtar som vi ställt mot ladugårdsväggen och byggt en hage i.

Hagen går en bit utanför vindskyddet så de kan välja att vara ute eller inne. Sedan de fick flytta ut dit har det blivit lugnare både bland baggarna och bland tackorna.

Baggarnas hage vetter mot gårdsplanen och vi tror att de uppskattar att de kan följa med vad som händer på gården.

De är nyfikna och står alltid och tittar på vad vi gör.

Öppen gård

Vi har inte någon aning om hur många som följer vår blogg men vi har börjat få en del frågor om besök och möjligheter att se Östängs Gård. Det är roligt och inspirerande. I vår kommer vi att ha öppen gård den 14:e april mellan klockan 10-16 med guidade visningar klockan 10 och klockan 13. Då är vem som helst välkommen hit och man behöver inte anmäla sig i förväg.

En höna framför en målning av en höna.

Under guidningen kommer vi att visa grönsaksodlingen, skogsträdgården, äppellunden, hönornas husvagn och hästsläp, fåren och eventuella lamm och våra ankor. Vi kommer att avsätta hela dagen för att ha tid att svara på alla frågor. Det kommer inte att finnas någon servering på gården men vill man ta med sig egen fika så är man välkommen att sätta sig i trädgården. skogen, skogsträdgården eller ute på betesmarken.

Vi kommer också att öppna upp en tillfällig loppmarknad i ladan med diverse fynd.

Köksträdgården i Mölnemad har öppet samma dag och samma tider och ligger bara fem kilometer härifrån så det går att kombinera besök på båda ställena. Andy och Lena har där ett andelsjordbruk och odlar grönsaker på friland och tomater i ett stort tunnelväxthus.

Att vi har öppet just denna dag beror på att det är Framtidsvecka i Alingsås. Det är något som vi har varit engagerade i sedan starten 2013. Förra året var det 178 programpunkter med 85 olika arrangörer på en enda vecka i Alingsås. Programmet är inte klart för i år än men håller på att växa fram på alingsas.framtidsveckan.net. Redan nu är det dock klart att Riksteaterns föreställning Nationalparken inleder veckan och det är ett fantastiskt tillfälle för dem som annars inte har råd att gå på teater eftersom det är utan kostnad under Framtidsveckan.

Det kommer att bli många intressanta föreläsningar och annat kul under veckan. Anders Wijkman kommer att prata under rubriken ”Den förbannade kortsiktigheten” och Gunnar Lyckhage kommer att prata om upphandling av mat och hur man kan göra i en kommun för att kunna upphandla närproducerade livsmedel. Det blir en heldags odlingskurs med Jonas Ringqvist på onsdagen och samma kväll kommer han att föreläsa om att odla grönsaker. Innan Jonas föreläsning kommer Ylva Arvidsson att hålla en föreläsning kring permakultur. Hon har tillsammans med sin man och dotter skrivit en mycket bra bok kring permakultur på svenska för svenska förhållanden. Men som sagt programmet är inte klart än så mycket mer är på gång som vi inte kan avslöja än. Håll koll på programmet på alingsas.framtidsveckan.net

Välkommen till Östäng och Framtidsveckan i Alingsås!

Manikyr

Första året när vi skulle klippa klövarna på fåren var det jättejobbigt. Vi kände oss osäkra och var väldigt tafatta i vår hantering. Vi försökte sätta fåren på rumpan och sedan klippa klövarna. Fåren ville inte vara still och vi var helt genomsvettiga innan vi var klara. Även året därpå var det kämpigt och det har blivit en syssla som vi lite bävar för. Det är inte speciellt svårt men det finns alltid en risk för att man klipper för mycket så att det börjar blöda. Står inte tackorna still så ökar naturligtvis den risken. Sist vi klippte så hade jag byggt en stol där man kan spänna fast tackorna och då gick det mycket lättare. Ändå var det ett bök att fånga vin varje tacka och få dem in i stolen så vi kunde börja klippa. Vi stressade nog upp och vilket fåren förmodligen kände av för om vi minns rätt så var vi helt genomsvettiga även förra året.

Att hantera fåren blir lättare och lättare ju längre vi har dem. Det är inte så konstigt men väldigt skönt. I år började vi med att stänga portarna så att alla fåren var inne. Sedan satte vi upp grindar som delade av utrymmet i två och så delade vi av den ena halvan i två mindre avdelningar med en grind emellan. Det hela gick lugnt till och fåren var nyfikna och ville vara med hela tiden. När vi öppnade grinden så gick en tacka in till klippstolen och vi satte fast henne. Det var en av våra äldsta tackor och hon stod lugnt och stilla tills alla fyra klövarna var klippta. Sedan släppte vi ut henne till den andra halvan. I och med att fåren hela tiden kunde ha kontakt via grindarna så stressade de inte upp sig alls. Sedan öppnade vi grinden och nästa tacka gick självmant in till klippstolen. Efter två tackor gick jag och gjorde annat för Jonas kunde lätt ta hand om det hela själv. 

Jag har funderat lite på vad vi har gjort för fel tidigare. Det känns som om klippningen har tagit en halv dag förut och nu var vi klara tjugo över nio på morgonen. Första året hade vi alla tackorna i utrymmet där vi klippte dem. VI skrev upp vilka vi hade tagit och trängde inte ihop dem vilket gjorde att vi jagade runt en hel del. Förra året (eller om det var året innan) har jag för mig att vi jagade rätt på en tacka tog ut henne och klippte henne och släppte tillbaka henne igen.

Förstår inte riktigt hur vi tänkte men nu har vi hittat en modell som vi kommer att köra varje år. Inget jagande över huvud taget. Det var bara en av våra nya rekryter född i våras som var en aning nervös men alla andra var helt lugna. Nu är alla klippta och i veckan ska vi släppa in baggen Totoro och hans kompis Enok.

Villkorad läkemedelsanvändning med Blå Stjärnan

I söndags åkte jag (Ylva) upp till Skara för att gå en kurs i Villkorad läkemedelsanvändning anordnad av Blå Stjärnan. Svenska Blå Stjärnan utbildar människor som ska kunna ställa upp i händelse av kris. Det kan röra sig om utbrott av allvarliga sjukdomar på djur, oljeskadade fåglar eller något annat som rör djur. Den största delen av Blå Stjärnans finansiering kommer ifrån MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) Det finns en mängd utbildningar som man kan gå. Grundkursen som är på nio dagar gick jag för många år sedan och efter den skriver man en överenskommelse med Blå Stjärnan om att man, om man har möjlighet, ställer sig till förfogande om det skulle behövas. Sedan har man rätt att gå flera kurser och det finns många intressanta att välja mellan. Staten satsar pengar på det här eftersom tillgången på blå stjärnor kan göra stor skillnad vid ett allvarligt sjukdomsutbrott. 2008 hade vi t.ex. ett utbrott av blåtunga i södra Sverige. Då kontaktades blå stjärnor som gått villkorad läkemedelsutbildningen och åkte med veterinärer ut och massvaccinerade djur under flera månader.

Villkorad läkemedel går ut på att lära sig att ge läkemedel till djur. Kursen hölls av gård- och djurhälsan. Det är många lantbrukare som går kursen för att kunna få delegation av veterinären när det gäller att behandla sina djur med läkemedel. Det krävs att veterinären känner till gården väl och vågar lita på lantbrukaren som måste ha gått kursen. Sedan ska veterinären besöka gården var femte eller, om ringa läkemedelsanvändning sker, var åttonde vecka. Det kostar 2800 kronor att gå en sådan utbildning på ett djurslag. Kursen är en dag lång. Går man utbildningen genom Blå Stjärnan så är den kostnadsfri och man får till och med en liten ersättning för att man är med på kursen. Dessutom är kursen tre dagar och ger oss behörighet på tre djurslag; ko, gris och får.

Det känns som en stor förmån att få delta i den här verksamheten och förmodligen är det ett förhållandevis billigt sätt för staten att öka krisberedskapen i landet.

På söndagen var det bara samling men på måndagen åkte vi ut till Uddetorp och samlades i en teorisal för en heldags teorigenomgång om lagstiftning, läkemedel, sjukdomar med mera. 

Det är rätt mastigt med en hel dags teori men det var skönt att få sitta ner för en gång skull. Dag två började vi med att tenta av teroin och sedan fortsatte vi med ytterligare teori och fick öva att ge sprutor på apelsiner.

Det var inte speciellt svårt men det är trots allt en del att tänka på när det gäller kanylbyten och annat så man inte förorenar sprutorna. Sedan åkte vi ut till en grisgård. Där fick vi inte fotografera men vi fick se kultingar födas och vaccinera suggor. Det var klart svårare än apelsiner men gick trots det bra. Inga nålar bröts och alla som skulle blev vaccinerade. Eftersom vi åker mellan olika djurbesättningar och eftersom en del har djur hemma så är renligheten mycket viktig. Rena kläder och skoskydd är det som gäller för att inte sprida smitta mellan gårdarna. 

Dag tre började vi på skolans kostall där vi ”vaccinerade” kalvar. Här fick vi bara använda en liten dos koksaltslösning för att träna eftersom kalvarna inte skulle vaccineras med något just då. Därefter gav vi oss av till en fårgård där fårägaren vallade ihop ett gäng får som vi fick träna på. Det var klart mycket svårare än att vaccinera både grisar och kalvar eftersom fåren har så tjock päls. Vi gjorde oss beredda och sedan kom den ansvariga veterinären och var med vid själva sticket så att inget skulle gå fel. På en del var det svårt att känna bogben och nacke så man träffade rätt. När man väl hittat området så måste man sära på ullen så att man hittar skinnet man ska sticka i. Vi tränade både på att ge läkemedel under huden och i muskeln. Inga av de djur vi vaccinerade verkade reagera på nålsticken över huvud taget vilket var skönt.  

Nu är jag alltså godkänd för att ge villkorad läkemedel till ko, får och gris. Förhoppningsvis blir det aldrig några utbrott men blir det det så kommer jag att bli kontaktad.

Fårbrottning

En gång om året genomför vi stora får- och lammbrottningen. Idag skulle det komma en baggköpare och på söndag ska vi köra lammen till slakt så det var dags att sortera vilka djur som ska iväg och vilka vi ska behålla. Det är inte en lätt uppgift. Varken att bestämma sig eller att sortera dem.

Eftersom det är torsdag och REKO-ringsutlämning så fick vi börja dagen med att skörda 7,5 kilo grönkål, 250 morötter, 25 knippen dill och 25 knippen persilja. Resten som skulle i kassarna skördade vi igår. Efter skörd och förmiddagsfika gav vi oss ut på betet med en hink spannmål. Fåren är spridda över hela betet nästan varje dag nu så det blev till att vandra omkring en stund innan vi fått med oss alla. Fåren är vana vid hink så dem är det inte något problem med men de 21 lammen fattar inte vad som är i görningen. Det är svårt att räkna får och lamm som ränner omkring så när det kändes som vi hade väldigt många med oss så gick vi hemåt.

Grannens kor går med våra får men när vi vill ha ut fåren och inte korna så öppnar vi de tre nedersta grindfjädrarna men lämnar kvar den översta. Det gör att fåren kan gå under men korna blir kvar i hagen. När vi närmade oss hagen dit vi ville ha in alla så sprang de i förväg och in dit de skulle. Tre stycken tvekade men det var ganska lätt att få med dem också. När vi väl fått in dem och räknat dem så visade det sig att det saknades tre.

Vi lät det vara och började sortera bagglamm från övriga. Vi blir lite bättre på fårhantering för varje år. Förra året försökte vi sortera bara med hjälp av fårnät men då rymde flera av lammen genom att hoppa över näten. I år hade vi därför gjort en hage i hagen av fårgrindar. Den hade vi ställt där det såg ut att vara godast gräs. När vi öppnade fårgrindarna så ville alla in där vilket underlättade då vi sedan istället för att jaga får på stora ytor enkelt kunde skicka ut en efter en av de tackor och tacklamm som vara kvar. En bagge lyckades smita ut. Vår wwoofare Julia fick med sig hinken ut i hagen igen för att leta rätt på de sista tre medan jag tog hand om rymmaren och fick in honom i ”buren” igen. Efter en stund kom Julia tillbaka och vi hade uppnått vårt första mål för dagen. Nu när vi  bara hade våra elva bagglamm i buren så minskade vi storleken så de inte skulle kunna ta sats och hoppa över.

Sedan var det dags för lunch. Jonas som jobbar halvdag kom hem lite tidigare än vanligt eftersom det är mycket att göra. Vi körde ner vårt nya fårkärra som våra franska wwoofare fixat och lastade ombord bagglammen. När lammen föds märker vi alla tacklamm i båda öronen men bagglammen bara i ett. Det gör sorteringen mycket enklare då vi på håll kan se om det är ett bagglamm eller ett tacklamm. Men enligt regelverket så får inga djur lämna gården utan att vara märkta i båda öronen. Därför satte vi nu ett märke till i alla bagglammens öron. Människoingången består av ett glapp mellan spjälorna. Den kan vi nog bättra på…Precis när vi var klara så kom baggköparen och inspekterade våra bagglamm. De bestämde sig för 18014 men kunde tyvärr inte ta med sig honom direkt. Vi körde därför upp släpet till ladugården och lastade av honom och en sällskapsbagge i vårt tomma hönshus där de får bo tills på söndag. Därefter körde vi tillbaka ner till buren och släppte in alla lamm och tackor för att sortera vidare. Vi har haft elva tackor i år men fyra ska slaktas. Två för att de inte klarat av att vara mammor så bra, en för att hon haft problem med ett juver och den sista för att hon har besvärliga lamningar. Hon skulle åkt redan förra året men lyckades då rymma från slaktbilen. Vi får se hur det går i år. Alla tackor som skulle sparas fick återvända till betet. 

De fyra tackorna ska ersättas av två av årets tacklamm. Det innebär att vi går ner ifrån elva till nio tackor vilket ska bli skönt. Vi granskade päls, ben, kropp och funderade över temperament. Till slut valde vi ut två som vi skickade ut till våra tackor innan vi lastade på resten av tackorna på kärran bland bagglammen.

Därefter var det dags för mig att duscha för att åka in till REKO-ringsutlämningen medan Jonas transporterade alla slaktdjur till en hage längre bort där de ska gå tills på söndag. Då ska de lastas ombord på två hästsläp och köras iväg till Trollhättan. Nu är vi rätt möra men känner oss nöjda över att inget gick helt snett.

Vid ett sånt här tillfälle närgranskar vi våra får på ett sätt som vi inte gör under hela sommaren. Då är de är ju ute på bete. Då är det roligt att vi blir påminda om hur fina pälsar våra får har. Vi började med en fin besättning och har lyckats hålla uppe kvalitén genom att skaffa baggar som har varit lite extrafina. Tackorna päls är sådar eftersom deras näring har gått till lammen men lammens pälsar är kanonfina. Lockarna varierar lite, de grå tonerna är ganska jämna och alla glänser så att vi blir överraskade varje gång vi särar på lockarna. Roligt!

Sveriges snyggaste fårtransport

Lea, Sandra och Sandrine har tagit sig an en gammal balvagn och konverterat den till en fårtransport. Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 

Idag blev fårtransporten klar. På ena sidan finns tre får som heter Lea, Sandra och Sandrine.

Bak på vagnen finns en otäck varg som vi hoppas att fåren inte skräms av. Tjejerna har svetsat på gångjärnen. Deras första svetsprojekt i livet.

På gångjärnen har de fäst en ramp som går att fälla ner så att fåren kan gå upp i vagnen på den.

På fredag åker Sandrine hem till Frankrike igen medan Lea och Sandra stannar ytterligare en vecka. Nu ska vi bara testköra vagnen också och se om fåren gillar den.

En skänk från ovan

Under försommaren 2018 har Västsverige begåvats med en envis serie högtryck. Eller om det möjligen är samma högtryck som bara tog lite paus över midsommar för att leverera det traditionella midsommarregnet. Hur som helst. Många människor gläds över det vackra soliga vädret som bjuder på fina dagar vid badstränder och fina grillkvällar på altanen.

De flesta som odlar eller har djur delar inte glädjen lika fullt. Betena torkar, gräset växer dåligt och att odla grönsaker är en utmaning som heter duga det här året. Vissa grönsaker stannar av i växten av värmen och brunnen får bekänna färg. Vi har en brunn som har ganska gott om vatten men tillströmningen är dålig. Vi riskerar inte att få slut på vatten men kan ändå oftast bara vattna en halvtimme i taget. Om någon vill duscha måste vi stänga av bevattningen och för att vattna hela odlingen måste vi flytta spridaren 16 gånger om dagen. Det tar mycket tid och är rätt bökigt. Det är lätt att glömma någon del och många grönsaker mår riktigt dåligt av ojämn vattentillgång.

Det gör att vi har börjat fundera på att skaffa oss en bevattningsanläggning. Nära vår odling finns ett vattenfyllt grustag med gott om vatten. Det är inte vårt men vi har frågat ägaren om vi får ta vatten därifrån och det är helt ok. (Tack Bengt) Fördelen är att tillgången är näst intill obegränsad och att vattnet inte är lika kallt som det som kommer ur brunnen. En anläggning är ganska dyr och vi har diskuterat fram och tillbaka men eftersom vi måste räkna med att det blir fler år med långa torkperioder i och med klimatförändringarna så har vi börjat luta åt att ändå satsa på en bra bevattningsanläggning. Det skulle spara oss en massa tid dessutom. Tanken var att beställa en i går, måndag.

Vi har fått telefonsamtal och e-post med frågan om vi tänkte ha öppen gård under tusen trädgårdar. Det hade vi inte tänkt men eftersom vi ändå skulle vara hemma så ändrade vi oss i sista stund. (Tack Elisabeth) I lördags kväll la vi ut en notis på Facebook om att vi tog emot besök. Helen som tänkte besöka trädgårdsrundan såg notisen och kom till oss med sin man. Vi pratade odling, djur och bevattning och då berättar Helen att hon känner en dam som heter Marianne som har en anläggning liggande som hon vill bli av med. Helen talar med damen och förmedlar kontakten till oss. (Tack Helen) Vi kontaktar Marianne och hon låter oss komma redan samma dag. Vi hyr en släpkärra i Magra (Tack Edgar för att du har service för oss i glesbygden) och beger oss till Hedefors där Marianne tar emot. 60 stycken sex meter långa matarrör med grenkopplingar, slanguttag och sju kraftiga spridare får vi med oss hem. Allt fick flyttas ut över ett enormt berg med ved. Dammigt och lite smutsigt men alldeles fantastiskt. Helt gratis! (Tack Marianne) Det var en del bök med att lasta men vi fick ombord allt på ett lass och åkte glada hem med vårt fynd. Väl hemma gick vi igenom alltihop och det är en helt fantastisk anläggning. Det här är den bästa födelsedagspresent jag kunde fått. Nu har vi beställt pump och några andra grejer som behövs och snart kommer vi ha gott om vatten och kan vattna HELA odlingen på en gång. Dessutom kan våra tonårsdöttrar duscha samtidigt. Tänk att det finns så snälla människor i världen. (Tack igen Marianne.)

Det visar sig dessutom att Marianne utan att vi vet om det hjälpt oss redan tidigare i livet. Hon har nämligen varit får-mentor åt Ingemar och Margaretha Zachrisson som vi gått på fårkurs hos och som lärt oss det mesta vi vet om får. (Tack Ingemar och Margaretha) Världen är liten, fantastisk och full av goda människor!

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑