Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: gris (sida 1 av 4)

Styckning

Förra gången vi styckade gris var en mardröm.  Det ville vi inte uppleva igen så nu slaktade vi grisarna när slaktvikten var cirka 100 kilo och inte 200 kilo stycket som sist. Dessutom såg vi till att vi styckade när Jonas var hemma men framför allt så hade vi kallat in experthjälp.

Robert har varit styckarlärling i ett år och kom med nyslipade knivar och ett glatt humör. Det är en fröjd att se proffs arbeta.

Bara det att vara två som bär in delarna i köket kändes som ett framsteg.

Köttet på grisarna var fantastiskt fint. Mörkt och med lagom mycket fett insprängt på rätt ställen.

Robert började med att skära bort istret som är det rena fettet som sitter inne i grisen. Det sparas för att användas till korv. Innanför istret sitter filén och det finns två filéer i varje gris.

En del kotlettrader sågades till kotletter och en del skars ut till det som i affären brukar kallas för ytterfilé. Robert nätade dem med bomullssnöre för att de skulle hålla ihop fint under stekning.

Mitt jobb blev att skära rent de ben som Robert langade över till mig. Allt sådant kött sparades för att malas till färs.

Skinkorna i år vägde ungefär nio kilo styck och lades i sirapshinkar som vi fått på Ica-maxi i Alingsås. En sparade vi hel med benet kvar eftersom vi blir många till jul så då går det åt mycket skinka.

De andra benades ur, delades och bands ihop för att ge mindre skinkor. Sirapshinkarna är livsmedelsgodkända och kommer med lock så det är perfekt att använda.

Jonas tog ansvar för att packa varje detalj med vakuumpackaren. Det ökar hållbarheten och gör att allt tar mindre plats i frysen vilket är bra när man vill producera den mesta maten själva.

Så här års blir frysarna sprängfyllda eftersom grönsakerna ska räcka tills nästa odlingssäsong och köttet till nästa slakt.

Vi lägger lite i varje frys för att det ska frysas in så snabbt som möjligt.

En del revben sparades för att långkokas och griljeras. En del ”spritades” vilket innebär att man tar bort revbenen och spar resten till bacon. De ska vi salta in och försöka röka senare. Vi tog också undan en del fläsk. Den tydligaste skillnaden mot förra gången vi styckade var att kotletterna den här gången blev ungefär lika tjocka. Sist varierade de från en till tre centimeter.

Det mesta hanterades med kniv men ibland behöver ben tas isär med hjälp av sågen. Fördelen i år var återigen att vi var flera så en kunde hålla när den andra sågade.

Vi gjorde en paus mitt på dagen och stekte upp några fantastiskt fina kotletter.

De bryntes på båda sidor en i taget eftersom det inte fick plats mer än en i stekpannan åt gången.

Sedan fick de koka färdigt i lite stekspadet och grädde.

Det går inte att jämföra med de torra fläskkotletter man kan köpa i butiken. Så mycket mer smak och så mycket mindre torrt.

På sex timmar hade Robert styckat båda grisarna och 200 kilo hängandevikt hade förvandlats till köttdetaljer, ben till min systers hundar och fett till fåglarna.

När Robert hade åkt fortsatte vi att packa det sista och sedan satte vi igång att koka saltlag och mala kött.

Den stora skinkan sprutades med saltlag med hjälp av en marinadspruta. En liter saltlag sprutades in på flera ställen.

Även de små bundna skinkorna fick en del saltlag insprutat.

Sedan lades den, de små skinkorna, baconet, fläsket och fyra bogar i två sirapshinkar som fylldes med saltlag.

Locket sattes på och sedan ska de stå svalt i fem dagar så att saltet ska kunna tränga in i hela köttet.

Ju längre vi bor på gård desto mer lär vi oss. I år har kötthanteringen tagit många kliv framåt och vi lär oss mer och mer hur man kan ta tillvara på allt vi producerar på ett bättre sätt. Vi lutar åt att vi kommer att skaffa säsongsgrisar vart annat år eftersom det känns så bra att ha eget kött från djur som varit glada och lyckliga ända in i slutet.

Tack Robert för den fantastiska hjälpen. Du är välkommen tillbaka nästa gång!

Grisslakt

Om du är känslig för bilder från slakt så läs inte mer i detta inlägg. Det förekommer bilder både på blod och död gris.

I våras köpte vi två kastrater som vi döpte till Esau och Efraim eftersom det är e-året i år.

Det finns flera orsaker till att vi skaffar gris. De är bra på att ta vara på skörderester och matrester, de hjälper oss att böka upp odlingsmark, de äter mördarsniglar. Det främsta skälet är nog dock att vi äter kött och då vill vi vara säkra på att det kött vi äter kommer ifrån djur som haft det bra hela livet.

Esau och Efraim har fått ny mark att bruka allt eftersom. De blev alltid lika glada när de fick ny yta att upptäcka och böka. Nu när det varit tjäle så är de dock inte lika glada eftersom marken är för hård för dem att bearbeta. Första gången vi hade grisar så fick de bo kvar hos oss i ett och ett halvt år. Vi upplevde att det var rätt så bökigt att ha dem över vintern av flera skäl. De hade det inte lika roligt när det inte fanns mark att böka, det blir jobbigt när vattnet fryser i deras vattenbalja och de blev alldeles för stora. Därför har vi bestämt oss för att inte ha grisar över vintern igen. Vi kommer inte heller att skaffa gris varje år utan tror att vart annat år är lagom för oss. Lagom till jul vill vi därför slakta våra grisar och igår var det dags. Grisarna avlivades med gevär och efter att de har fallit så har man en minut på sig innan de ska vara avblodade. Det gör man genom att sticka dem i halsen. Att slakta ett djur är aldrig lätt och det tror jag på sätt och vis är bra. Den dagen vi börjar göra det lättvindigt så kanske vi inte ska ha djur. Vi är glada att vi får hjälp med slakten av en vän med lång erfarenhet, lugnt sätt och som behandlar djuren med värdighet.

Vi hinner inte ta reda på allt men vill inte att något ska förfaras. En annan vän har bättre tid och kom därför för att ta reda på blodet för att göra blodpudding.

Blodet måste vispas så att det inte klumpar sig. Vi skållar inte grisarna som man ofta gör med produktionsgrisar utan vi flår dem istället.

Vi hade nytta av att marken var frusen så vi slapp gyttja. Däremot var det regn och snålblåst så det var kallt och vått.

Eftersom vi slaktar djuren direkt i hagen så de inte ska bli stressade så behöver vi en traktor för att hissa upp slaktkropparna. Det gör det mycket lättare att jobba med dem och traktorn gör det möjligt att höja lite i taget för att få en ergonomisk arbetsställning hela tiden.

Skinnet kan dras av till viss del men det är ganska svårt så mycket fick vi skära av. Dessa slaktkroppar var mycket mindre och framför allt mindre feta än när vi slaktade Agneta och Anni-frid.

Grisarna ska tas ur och sedan ska kropparna in och hängas i ladan tills vi ska stycka på måndag.

När vi körde iväg med första slaktkroppen så pajade traktorn. Det kändes inte så bra men är ganska typiskt. Kanske har det kommit in vatten i bränslesystemet som nu hade frusit. det var ju 13 minus natten innan. Vi fick trä på jaktpåsar och en sopsäck och ta ner dem på en kärra och köra in dem i ladan. Det gick dock bättre än väntat och nu hänger de i ladan i väntan på måndagens styckning. Julskinkan och lägg ska sedan saltas in och resten ska frysas in.

 

 

 

Grisar som plog

Vi använder våra grisar istället för att plöja i vissa lägen. De är duktiga på att böka upp rötter och vända på jorden.

Det gäller dock att inte ha kvar dem för länge på samma ställe för då markpackar de en hel del. Igår släppte vi ut dem på ett nytt skifte där vi i år har odlat lök, purjo och potatis. Det ingår inte i vårt vanliga bäddsystem utan är en extra odlingsyta där vi inte har rensat bort allt rotogräs. Vi föredrar att odla i fasta bäddar men har inte mäktat med att rensa mer rotogräs än i de fyra kvarter där våra fasta bäddar är. Bar jord är inte bra så vi kommer att täcka den här ytan när grisarna väl är klara. Vi har också tre rader kål i anslutning till den här ytan och ytterligare ett syfte med att släppa ut grisarna precis intill kålen är att de förmodligen håller rådjur och harar borta.

Det första grisarna gör när de kommer ut på en ny yta är att leta rätt på alla maskrosrötter som de käkar upp. De far fram över ytan och letar med trynet. När de hittar en maskros knuffar de med trynet tills roten lossar och de tuggar i sig den och sedan jagar de rätt på nästa. Ytan förvandlas från att vara helt täckt med växtlighet till att bli mer och mer bar jord. Vi får ibland frågor om hur fort grisar bökar upp men har inte haft någon riktigt bra uppfattning. Den högra ytan på bilden har de bökat sedan tredje november. Elva dagars bökande. Det går med andra ord rätt snabbt. Vi bestämde oss för att ta en ny bild varje timme för att ni ska se hur de jobbar. De kommer här:

11.00 efter en timmes bökande. Esau jobbar längst bort i bild medan Efraim koncentrerar sig på ytan närmast staketet.

12.00 Redan är de flesta markrosorna funna och det är inte mycket helt orörd mark kvar. 

13.00 På bilden syns kanske inte så mycket skillnad men nu är det svårt att hitta maskrosrötter någonstans på hela ytan.

14.00

 15.00

16.00 Sista bilden för dagen då mörkret gjorde det svårt att filma. De är grymma på att böka. En förstår varför många är oroliga för vildsvinens framfart. De kan ju komma i hela flockar och här är det bara två grisar som dessutom inte är hungriga utan har fått frukosten serverad.

Villkorad läkemedelsanvändning med Blå Stjärnan

I söndags åkte jag (Ylva) upp till Skara för att gå en kurs i Villkorad läkemedelsanvändning anordnad av Blå Stjärnan. Svenska Blå Stjärnan utbildar människor som ska kunna ställa upp i händelse av kris. Det kan röra sig om utbrott av allvarliga sjukdomar på djur, oljeskadade fåglar eller något annat som rör djur. Den största delen av Blå Stjärnans finansiering kommer ifrån MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) Det finns en mängd utbildningar som man kan gå. Grundkursen som är på nio dagar gick jag för många år sedan och efter den skriver man en överenskommelse med Blå Stjärnan om att man, om man har möjlighet, ställer sig till förfogande om det skulle behövas. Sedan har man rätt att gå flera kurser och det finns många intressanta att välja mellan. Staten satsar pengar på det här eftersom tillgången på blå stjärnor kan göra stor skillnad vid ett allvarligt sjukdomsutbrott. 2008 hade vi t.ex. ett utbrott av blåtunga i södra Sverige. Då kontaktades blå stjärnor som gått villkorad läkemedelsutbildningen och åkte med veterinärer ut och massvaccinerade djur under flera månader.

Villkorad läkemedel går ut på att lära sig att ge läkemedel till djur. Kursen hölls av gård- och djurhälsan. Det är många lantbrukare som går kursen för att kunna få delegation av veterinären när det gäller att behandla sina djur med läkemedel. Det krävs att veterinären känner till gården väl och vågar lita på lantbrukaren som måste ha gått kursen. Sedan ska veterinären besöka gården var femte eller, om ringa läkemedelsanvändning sker, var åttonde vecka. Det kostar 2800 kronor att gå en sådan utbildning på ett djurslag. Kursen är en dag lång. Går man utbildningen genom Blå Stjärnan så är den kostnadsfri och man får till och med en liten ersättning för att man är med på kursen. Dessutom är kursen tre dagar och ger oss behörighet på tre djurslag; ko, gris och får.

Det känns som en stor förmån att få delta i den här verksamheten och förmodligen är det ett förhållandevis billigt sätt för staten att öka krisberedskapen i landet.

På söndagen var det bara samling men på måndagen åkte vi ut till Uddetorp och samlades i en teorisal för en heldags teorigenomgång om lagstiftning, läkemedel, sjukdomar med mera. 

Det är rätt mastigt med en hel dags teori men det var skönt att få sitta ner för en gång skull. Dag två började vi med att tenta av teroin och sedan fortsatte vi med ytterligare teori och fick öva att ge sprutor på apelsiner.

Det var inte speciellt svårt men det är trots allt en del att tänka på när det gäller kanylbyten och annat så man inte förorenar sprutorna. Sedan åkte vi ut till en grisgård. Där fick vi inte fotografera men vi fick se kultingar födas och vaccinera suggor. Det var klart svårare än apelsiner men gick trots det bra. Inga nålar bröts och alla som skulle blev vaccinerade. Eftersom vi åker mellan olika djurbesättningar och eftersom en del har djur hemma så är renligheten mycket viktig. Rena kläder och skoskydd är det som gäller för att inte sprida smitta mellan gårdarna. 

Dag tre började vi på skolans kostall där vi ”vaccinerade” kalvar. Här fick vi bara använda en liten dos koksaltslösning för att träna eftersom kalvarna inte skulle vaccineras med något just då. Därefter gav vi oss av till en fårgård där fårägaren vallade ihop ett gäng får som vi fick träna på. Det var klart mycket svårare än att vaccinera både grisar och kalvar eftersom fåren har så tjock päls. Vi gjorde oss beredda och sedan kom den ansvariga veterinären och var med vid själva sticket så att inget skulle gå fel. På en del var det svårt att känna bogben och nacke så man träffade rätt. När man väl hittat området så måste man sära på ullen så att man hittar skinnet man ska sticka i. Vi tränade både på att ge läkemedel under huden och i muskeln. Inga av de djur vi vaccinerade verkade reagera på nålsticken över huvud taget vilket var skönt.  

Nu är jag alltså godkänd för att ge villkorad läkemedel till ko, får och gris. Förhoppningsvis blir det aldrig några utbrott men blir det det så kommer jag att bli kontaktad.

Vissa dagar flyter på bra

De allra flesta dagarna på gården så hinner vi inte riktigt med det vi hade planerat. Vi är nog lite optimistiskt lagda och tur är kanske det. Idag var inte en sådan dag. Planen var att Jonas skulle fixa den pajade dräneringen med vår granne Richard medan jag och vår wwoofare Anna skulle se till så att jordärtskockorna kom i jorden. Men jobbet flöt på så bra så vi han mycket mer än så.

Våra nya tuppar väckte oss tidigt. Rickard skulle hämta minigrävaren vid halv nio så vi hade tid att flytta hönorna till en ny hage och även flytta grisarna. Grisar har dålig syn och känsligt tryne så de går inte gärna nära eltråd. Problemet är att när man tar bort eltråden så ser de inte om den är på plats så de vill helst inte gå över gränsen där tråden har suttit.

Det tog en bra stund innan vi fick ut dem ur sin gamla hage och in i den nya. Den nya hagen har vi gjort kring en liten damm så de har tillgång till vatten och gyttja att bada i. Det behöver de dagar som denna då solen strålar oavbrutet.

Grisigt

När djuren var flyttade frigjordes ytan där vi ska ha potatis och lök och Jonas hann dessutom bearbeta hela ytan med tallriksharven så den är klar att användas.

Richard hade lånat en minigrävare nere i byn.  En Kubota som väger 1,7 ton. Den ser ut att vara betydligt lättare. Hur som helst så var det en smidig liten maskin som gjorde stor skillnad under dagen.

Ganska liten maskin på en ganska stor åker.

Vi visste att det var stopp i täckdiket eftersom vattnet kom upp från rören en bit uppströms. Hypotes Ett var att det var alarnas rötter som hade satt igen eller kanske flyttat rören. Efter närmare inspektion  visade det sig att ena halvan av åkern var blöt men inte den närmast vägen. Vattnet fick leta sig andra vägar och tog sig då upp på ytan och förvandlade åkern till något som såg ut som ett asiatiskt risfält. Hypotes Två varv att stoppet var mitt på åkern så att vattnet inte kunde rinna undan i den övre halvan. Så vi grävde ett hål på 1,5 x 0,5 meter och hittade rören. Allt såg bra ut så vi körde in styva plaströr och en vattenslang ca 15 meter. Inget stopp, alltså föll hypotes Två bort.

Tillbaka till alarna. Efter en del grävande dök rören upp. De låg misstänkt ytligt men det visade sig att de låg på berget, så djupt det gick alltså.

Rötter hade tagit sig in i röret och bildat en kraftig matta i hela röret. Vid skarvarna var det nästan helt tätt med bara rötter. Lösningen blev att skapa ett öppet dike mellan de två dlarne av dräneringen. Vi tror att det kommer att fungera. Om det krånglar får vi väl lägga tillbaka rören.

Efter att vattnet fått fritt fram tog de upp minigrävaren till gården och gjorde klart hålen för äppleträden som Jonas var och hämtade i torsdags. Att gräva hål för träd med minigrävare går väldigt mycket snabbare än att gräva för hand så jobbet var snabbt klart. Det innebär att vi kommer att hinna plantera alla äppleträd redan nästa vecka. Eftersom grävaren ändå var på plats så grävde Richard även ut vår nya ankdamm på tre gånger fyra meter. Det var ett projekt som vi nog inte ens trodde vi skulle ro i land den här sommaren. Det är fascinerande så mycket man kan få gjort med hjälp av lagrat koncentrerat solljus i form av fossil energi. Dvs. diesel.

Under tiden hann jag och Anna att gräva en ny 25 meter lång bädd där vi fick planterat alla jordärtskockor. Bädden ska få en träsarg omkring sig men målet för dagen var att få ner jordärtskockorna i jorden innan de hinner bli dåliga. Träsargen inklusive snigelstaket får vi fixa nästa vecka. Anna hann dessutom plantera purjolök. När Richard hade åkt flyttade vi fåren till en ny hage och sedan drog vi upp fåror i den nyharvade ytan för potatisen med traktorn. Jag hann plantera alla tidiga potatis och fårorna ligger klara för resten som vi ska plantera nästa vecka. Ibland känns det som om vi har enormt mycket jobb som bara måste bli gjort men efter en dag som denna så får man hoppet tillbaka och det känns som om vi kommer få allt i jorden i tid – eller i alla fall nästan. Så mycket lättare allt blir när man är lite fler som jobbar.

Naturligtvis ett extra stort tack till Richard som lade åtskilliga timmar hos oss!

Elevbesök från grundsärskolan på Noltorp

Idag har vi haft ännu ett trevligt elevbesök. Denna gång från klass 4-6 C på Noltorpsskolan. De kom ut i tre bilar med sina lärare och var med runt på gården. Vi började med en genomgång av vad man måste tänka på när man är bland djur. Sedan gick vi och tittade på våra sex ankor och på våra hönor. Eleverna var bra på att lyssna och tog det försiktigt bland alla djuren. Därefter var det dags för grisarna Esau och Efraim. Flera av barnen ville gå in till grisarna och några vågade till och med klia dem på ryggen med bortste. Sedan promenerade vi bort till fåren och gosade med lamm. Vi lärde oss se skillnad på bagglamm och tacklamm och gav dem nytt vatten. Många av lammen är vana vid barn vid det här laget så de kom fram och ville gosa. Därefter var det dags för ett besök inne hos baggarna och nästan alla barn vågade mata dem med kirskål genom stängslet. Sedan avslutade vi i trädgården med saft. Vi fick en fågelholk som eleverna hade gjort. Den skrev vi klassens namn på och så ska vi sätta upp den på ett väl synligt ställe. 

Elevdag

Idag har vi haft besök av klass fem på Långareds skola. De kom precis när vi skulle bära bort fårens vindskydd till nya hagen så fröken Milú fick köra under det för att komma fram till gårdsplanen.

Vi började med att mata alla djuren. Grisar, tre hönsflockar och ankor skulle släppas ut och ha mat och vatten. Sedan satte vi upp staket efter vägen bestående av möbler, cyklar, elever och vanliga elnät. Det var nämligen dags att släppa ut tackor och lamm på vårbete och då är det bra att vara många eftersom vi inte har någon vallhund. Jonas sprang som vanligt först med spannen och så försökte vi få alla tackor och lamm att förstå att de skulle följa efter. Det var det naturligtvis inte så att alla gjorde men de flesta sprang efter Jonas. En del lamm blev kvar och fick bäras ut och en del tackor sprang förbi alla hinder in i trädgården. Det tog en bra stund att få alla på plats. 

Men det är härligt när man får släppa ut alla på grönbete. Lammen är först lite förvirrade innan de får koll på allt nytt och på var mamma är men sedan är de glada att få större yta att springa omkring på. Vi lämnade dem ifred en stund när vi fått på elen så att de skulle kunna lugna sig lite. 

Sedan var det dags för fika i trädgården. 

Därefter fick vi fantastiskt bra hjälp med vedstapling och vedklyvning. 

Eleverna byggde också fågelholkar som de målade med falurödfärg. De ska sedan märkas med elevernas namn och sättas upp runt grönsaksodlingen. En intensiv dag med många möten mellan elever och djur. Kul att träffa klassen igen och välkomna nästa år!

Skolbesök

Idag har vi haft besök av eleverna i årskurs sex på Långareds skola. De vann en heldag hos oss eftersom de byggde fräckaste insektshotellet i en tävling för mellanstadieklasser under Framtidsveckan i Alingsås. 

Bussen hämtade eleverna vid skolan på morgonen och sedan startade vi dagen med att fodra alla djuren. Ankorna släpptes ut. Hönorna fick mat och vatten, bajsbrädor rensades och ägg hämtades. En och annan höna lyftes upp och fick lite gos. Sedan hälsade vi på grisarna och gav dem mat och vatten. Sist var det dags att hälsa på fåren och alla 12 lammen. De fick kraftfoder, grovfoder och vatten. Det hela tog en stund eftersom mycket skulle förklaras. Sedan var det dags för fika och en stunds paus. De flesta valde att gå tillbaka till lammen och sätta sig hos dem. Grisarna Esau och Efraim var också populära. Efter pausen bildade alla eleverna kedja så att vi kunde fösa in två förrymda tuppar till sin hage. Sedan var det dags att flytta grisarna.Det är inte så lätt att göra själv men med en elev vid var stolpe så kunde vi enkelt lyfta upp staketet och flytta det med grisarna kvar innanför. Eleverna hjälpte också till att flytta lite halm som låg på fel ställe.

Sedan var det lunch och efter det fick eleverna göra vad de ville. Många valde att plocka kirskål till fåren som hade riktig fest. Eleverna verkade nöjda med sin dag och vi kände oss nöjda med att fått flyttat grishagen och fått in tupparna.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag avslutade vi Framtidsveckan med att ha öppet på gården mellan kl. 10 och 16. Nästan 100 personer kom och det var många frågor och funderingar som dryftades. Vi har haft öppen gård många gånger förut men dagens besökare var mer frågvisa och vetgiriga än tidigare gånger. Det är roligt. Vi  hade lovat guidningar klockan 10, 12 och 14 och det kom besökare till alla guidningarna. Årets första två lamm kom för flera dagar sedan och länge trodde vi att vi inte skulle ha fler lamm att erbjuda men så igår eftermiddag föddes två små tacklamm och i natt vid halv två föddes ett tacklamm och ett bagglamm. Vi kunde alltså visa upp fyra små varelser som inte ens var ett dygn gamla. Det var populärt både bland barn och vuxna. 

Lamm är fascinerande då de inte ens behöver bli en kvart gamla innan de kan stå på benen. Det är svårt att tänka sig att de bara är ett halvt dygn gamla.

Mest populärt bland barnen var nog ändå grisarna. De vi har nu är mycket mer vana vid människor än vad Agneta och Anni-Frid var. Här kunde barnen gå in och klappa och klia och grisarna älskade det.

Men det tog på krafterna så grisarna tog sig en tupplur efter visning nummer två. I gårdsbutiken hade vi inte mycket att erbjuda eftersom inga grönsaker är klara än men vi sålde en del ägg, honung och lök. Det blir roligare att öppna butiken senare när den åter är full av grönsaker. Nu hoppas vi att det inte blir några lamningar i natt så vi bara kan gå upp och kolla till tackorna och inte behöver stanna i fårhuset. Vi behöver verkligen sova efter en intensiv vecka där vi båda varit engagerade. Framtidsveckan är en höjdpunkt på året men det är alltid lite skönt när den är över.

Äntligen grisar

Det krånglade en del med grisköpet. Vi hade tänkt oss två gyltor men kom igår hem med två kastrater som vi köpt utanför Herrljunga. Vi körde hemifrån i vad vi tyckte var god tid men tog fel väg i Annelund. Ringer säljaren och hon tycker att vi bör vända men GPS-en ser ut att visa en väg som inte är så lång så vi fortsätter. Man ska alltid lyssna på lokalbefolkningen. Vägarna vi hamnade på var inte precis i klass med E 20. Eländiga grusvägar som tjällossningen gjorde sitt bästa för att göra helt obrukbara. Kurva efter kurva när vi sladdade omkring och höll tummarna för att vi inte skulle få möte. Det kändes som om vi besåg större delen av Västergötland. En bra stund senare kom vi i alla fall rätt och möttes av ett mycket trevligt par som har cirka 200 hönor och ett 50-tal grisar. Lätta att ha att göra med och väldigt duktiga på att hantera sina djur. Lastningen gick därför smidigt och vi kunde ägna en stund åt att beundra deras nya svinstia och små väldigt söta kultingar som kommit till av misstag då ett vildsvin råkat titta förbi. Det kändes väldigt bra att köpa grisar av dem. Jonas vill att vi döper den ena grisen till Esau. Tydligen känd från en  berättelse ur bibeln. Jag röstar för Emil och Evert men vi är inte helt överens. Eugene, Evald, Emrik, Eskil och Etterblära har också varit uppe till diskussion men än så länge kan vi alltså inte avslöja vad grisarna heter. Vi har fått väldigt många trevliga namnförslag fast då bad vi om namn till två gyltor. Alla namn kommer nog ändå till användning eftersom vi har 20 lamm att namnge också.

När vi kom hem så körde vi ner med bilen på åkern. Sedan fick traktorn ta vid för att transportera släpet ända fram till grishagen. Det är väldigt smidigt med dragkrok fram på skopan på traktorn. Mycket lättare att manövrera än när man drar släpet efter. Vi fällde ner lemmen rakt över staketet och så travade E och E in i sitt nya hem.

De började böka direkt och det lär inte dröja länge innan de gjort det jobb vi vill att de ska göra. Framför allt vill vi att de bökar omkring så halmen vi lagt ovanpå jorden blir nerbökad men vi tänker också att de ska smaska i sig en och annan mördarsnigel och framför allt ta död på en hel del sork. Mördarsniglarna anfaller framför allt ifrån ett håll och där kommer vi ha soldater både i form av E och E och snigelätande ankor. När det gäller mördarsniglar så är det ett krig som utkämpas. Vi har egentligen grundinställningen att det är bra med biologiskt mångfald men vi gör undantag för fyra varelser. Mördarsniglar, åkersniglar, sorkar och råttor.

Vi fick sedan städa i ordning släpet som vi lånat av goda vänner i gårdssamverkansgruppen. Tack Frida och David. Det var guld värt.

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑