Kategori: historia (Sida 1 av 2)

Idag var Susanne på besök. Alltid lika trevligt och alltid hamnar vi i samtal om kulturhistoriska spörsmål. Idag nämnde jag att jag hade tittat på kartan från Laga skifte 1843 och det dröjde inte länge innan vi var ute med ett långt måttband i vintersolen och letade efter gränsmarkeringar.

Efter lite mätande och funderande böjer sig Susanne ner, skrapar bort några löv och har snabbt hittat den första gränsmarkeringen. Hon blir ganska nöjd.

Vi hade en lite speciell karta att gå efter. 1924 hade de som bodde i vårt hus och grannen kommit överens om att en bit av deras gemensamma gräns nog behövde justeras. De kallade till sig en lantmätare och två lokala vittnen för att få det juridiskt korrekt. Resultatet blev ett dokument på 14 sidor. Första sidan ser ut så här:

KARTA
över
rågång mellan
3/16 mtl. litt B och 3/16 mtl litt. C
ÖSTÄNG nr. 1
uti
Långareds socken av Älvsborgs län;
upprättad vid rågångsutstakning år 1924 av
Signatur
Distriktlantmätare

Det är ju en pampig titel. Det där med litt. B och litt. C hänvisar till den befintliga fastighetsombildningen som gjordes vid Laga skifte 80 år tidigare. Byn Gäckelgärde bestod av fem gårdar. Alla bostadshus, undantagsstugor och fähus stod i en ganska tät klunga. Laga skifte betydde att byn sprängdes och att de fem gårdarna fick sammanhållna marker. Gårdarnas marker kallas för A, B, C, D och E. På kartan syns byggnaderna i den gamla byn tillsammans med lantmätarens raka linjer som är de nya gränserna.

Så har då ägaren till C retat sig på att gränsen bakom boningshuset bara är en meter bort och att en gränsvinkel är en bit ut i en väg. Lantmätaren kallas in.

När lanmätaren gjort sitt arbete måste alla få möjlighet att komma med invändningar. Två, lite olika kungörelser lästes upp i Långareds kyrka den 29:e juni och den 31 augusti 1924. Båda gick ut på att den som ville kunde få se handlingar och karta vid vissa tillfällen. Första gången hos Janne Andreasson och andra gången hos Fritz Jansson.

De fjorton sidorna ger en fin inblick i tidens byråkrati. Tidpunkten är ju en bit in på det förra seklet så texten är inte någon gammalsvenska men gärna lite högtravande snirklig. En bra formulering visar sig genom att allt får plats i en menin g. Ett av dokumenten har rubriken Förening:

Förening
Vid lantmäterisammanträde denna dag rörande utstakning av rågången emellan å ena sidan 3/16 mtl Östäng 1³, litt. B och å andra sidan 3/16 mtl Östäng 1⁴, litt C uti Långareds socken hava undertecknade rågrannar förenat oss om att gränsen emellan sagda hemmansdelar för all framtid skall vara den sträckning efter vilken å marken hävdats samt denna dag råslagts och å karta upptagits.

Östäng den 22 juli 1924
Fritz Jansson Arvid Svantesson

Hur ser då kartan ut i lite förstorat skick?

Gamla gränsen är den tunna heldragna linjen nära vårt hus. Nya gränsen är den streckade och i nedre änden står tecken som jag tolkade som 25. Susanne visste bättre och förklarade att det betyder Dubb i Sten. Det var nu vi gav oss ut med måttband och Susanne blev nöjd efter sitt fynd.

Efter det var det bara att mäta. Måtten på kartan stämde ner till decimetern. Det finns två gränsmarkeringar längs linjen, båda är markerade som små kvadrater. Vid båda står bokstäverna rn. Vi kom inte på vad de står för med det spelar ingen roll eftersom det på båda platserna fanns en ca 30 cm hög platt sten i linje med gränsen. Praktisk att syrensnåren saknar löv just nu. Måttet stämde med 26, 15 m från Susannes dubb.

Nu skulle vi hitta den sista gränsmarkeringen som skulle vara 65, 0 meter från den första markeringen och bestå av en metalldubb i en sten som är stor nog att inte komma på avvägar.

Vi hittade stenen som borde vara den rätta men när vi krafsade runt den så fanns där ingenting. Då lyfte vi bort några stenar som vi själva lagt upp när vi anlade vinterhagarna till fåren. Där var den. Lite annorlunda med en ring men det är ingen tvekan om att vi har hittat rätt.

Nu vet vi var gränsen är. Vi har tidigare ungefär vetat var den gick men nu vet vi exakt.

Att ta in lantmätare kostar alltid pengar. Ofta avskräckande mycket. Det sista dokumentet i bunten är lantmätarens kostnadsspecifikation. Där tas upp fjorton olika kostnader som 2 kungörelser á 50 öre styck, 2/3 arbetsdag för sammanträde som kostade 8 kronor mm. Totalkostnaden slutade på 52 kronor och 32 öre. Var det mycket eller lite 1924? Jag vet inte.

Tack Susanne för att du kom och hjälpte oss att förstå oss på vår gårds historia lite bättre. Kom snart tillbaka!

Nere i Loviken tre kilometer från vår gård brukar vi bada på sommaren. Idag tog vi en tur ut på isen från viken. Det syntes spår av fyrhjulingar, fotgängare och pimpelfiskare och isen var minst en decimeter tjock så det kändes helt säkert att ge sig ut. Solen sken från en klarblå himmel och vinden lyste med sin frånvaro.

Målet för vår promenad var ön Loholmen som ligger en bit ut i viken.

Ön ser inte så märkvärdig ut när man närmar sig men är ganska hög och avlång. Ön är cirka ett hektar stor och mellan 1 mars och 20 juni är det förbjudet att landstiga på ön för att skydda häckande fåglar.

Högst upp är det en platå där det står några mäktiga tallar och ekar och man har bra utsikt åt alla håll. På den sidan av ön som vetter mot land finns rester av en 200 meter lång gammal bro. Bron ska ha byggts på 1300-talet.

Loholmen är inte speciellt känd hos allmänheten även om många som bor här ute har viss kunskap om öns historia. På Alingsås kommuns hemsida finns endast följande text: ”Loholmen är en ö i sjön Anten med rester av en borgruin. Ruinen anses vara föregångaren till Gräfsnäs slott. Under de senaste åren har utgrävningar genomförts på ön. Reservatet inrättades 1961 för att bland annat skydda förekomsten av häckande strandskata. Det råder landstigningsförbud på Loholmen under tiden 15/4-15/7 av hänsyn till fågellivet.”

På Loholmen finns alltså ruinerna av Loholmens borg och trots att allt var täckt med snö när vi var där så kunde vi se stora högar med sten och platån var väldigt speciell. Det har inte skett speciellt mycket utgrävningar vad vi förstår så mycket av det som går att ta reda på om borgen återstår. En studie av platsen gjordes på 30-talet och en 2011-2012 som ett samarbete mellan Västarvet och Långareds hembygdsförening genom leaderprojektet Greve Gomer. Den senare finns sammanfattad här. Men vet ändå en hel del om människorna som bodde här under medeltiden.

På 1200-talet bodde Gudmar Magnusson på Loholmen och han hade två söner, Magnus och Ulf. De gifte sig med två systrar varav den ena var Birgitta som så småningom kom att grunda ett kloster i Vadstena och bli känd som den heliga Birgitta.

På 1500 talet ägdes borgen av Erik Abrahamsson Leijonhufvud som blev halshuggen under Stockholms Blodbad. Hans dotter Margareta Leijonhufvud gifte sig med Gustav Vasa och blev hans andra hustru.

Det finns en sida om traktens historia gjord av en privatperson som har mer att berätta om Loholmen. Författaren säger själv att han inte kan garantera att allt är sant så sidan ska kanske läsas med ett källkritiskt öga. Spännande läsning är det dock. På sidan finns en skiss av Björn Dahrén över hur borgen kan ha sett ut.

Det finns också en Marinarkeologisk förundersökning gjord på området ifall någon är intresserad.

Det kändes fint att få komma ut till Loholmen. Vi har bott här i många år nu och aldrig kommit oss för att ta oss dit. Känns som ett perfekt mål för en paddeltur till sommaren när fåglarna häckat färdigt.

Den som rotar i ett gammalt hus stöter förr eller senare på något som påminner om husets historia. I vårt fall har det varit ganska sparsamt med fynd. Vi vet av en inskription på en skorsten att huset byggdes 1904. Officiellt byggdes huset 1907 men det lär bero på någon lagändring. Förvånansvärt många hus har 1907 som byggår, men de kan alltså vara äldre.

Vi har bara ägnat boningshuset ett förstrött intresse och lagt energi på marken och ekonomibyggnader, men nu behövde vi fixa lite med huset. Bland annat så grävde vi ur en halv hink sågspån runt en golvbrunn som behövde bytas ut. Sågspån är inget vidare som isolering. Dels så har det bara halva isoleringsvärdet jämfört med kutterspån som i sin tur är något sämre än moderna material. Dessutom så sjunker sågspånet ihop med tiden. Det gör att även om trossbotten var helt full med sågspån från början så bildas med tiden ett tomrum över sågspånet. Det är alldeles under golvbrädorna och där sipprar det in kall luft. Det gör att golvet känns kallt vilket ofta kompenseras med extra hög rumstemperatur och innetofflor.

Hur som helst, under sågspånet låg tidningssidor som trasslades till och gick sönder. Nu har vi hunnit titta på dem och de är en härlig tidsresa.

Det första visar Fritiof Nansens knän och skidor. Tidsepoken är i alla fall densamma som byggåret.
Det verkar vara en novell till vänster och kanske är det samma berättelse till höger. Vad gör då Nansen i mitten?

Annonser är underhållande. När slutade folk att äta järnsocker?

”Bland stärkande medel intager jernet det förnämsta rummet, men kan icke enbart begagnas, hvarför Tekniska Fabriken Jernsocker i Stockholm i handel utsläppt ett det mest lämpliga jernpreparat; benämnt Jernsocker, som efter samråd med läkare endast tillverkas af för menniskokroppen mycket välgörande beståndsdelar.”  Reklam med stuns!

Att detta kaffesurrogat rekommenderas av framstående professorer och läkare känns tryggt.

Efter lite pussel fick vi en hel spritreklam. Systembolaget var inte påtänkt, även motboken skulle dröja något decennium.

Snygg annons med extra poäng för den pekande handen. Det är svårt att bedöma prisnivån. Är det billigt eller dyrt? Det bör inte ha varit allt för högt pris på dropparna eftersom det kom en lag om alkoholransonering några år senare.

Under spritreklamen finns både en gullig galoschreklam och ett tryckår. Tidningen verkar vara åtta år äldre än huset.