En gård för omställning

Kategori: lamm (Sida 1 av 5)

Lamningen över för i år

I natt kom sista lammen. Årets lamningar har varit smidiga, vi har inte behövt ingripa alls. Alla lamningar förutom den sista har dessutom skett på morgonen så vi har inte behövt gå upp på nätterna. Vi har ju numera kameror så vi har haft koll men inte behövt lämna sängen så ofta som vi gjort tidigare år.

Det började bra med lamning varannan morgon så vi hoppades länge på en koncentrerad lamning men när fem hade lammat blev uppehållen mellan lamningarna längre och när det bara var Hedda kvar så gick det elva dagar utan att något hände. Hon var tjock som en tunna och hade satt juver men utan att det hände något.

I går kväll började hon visa allt tydligare tecken i beteende men det hände inte så mycket mer så vi gick och la oss och kollade via kamerorna när vi vaknade till. Vid tvåtiden såg jag inte tackan på kameran och tänkte att hon gett sig av någonstans för att lamma så jag försökte väcka Jonas. Sängen var tom och det som hänt var att han redan gått ut när han såg att ett lamm var på väg och nu var två födda och han hade stallat in dem, gett dem selén, kollat så vaxpropparna släppt i spenarna och att lammen druckit. På bilden kan man ana att det är snärjigt för tackan när den sist födda ska slickas ren från fosterhinna och den först födda redan går omkring med dålig styrsel.

Han hade dessutom vägt dem vilket imponerade på mig som var rejält trött. Det hade ju kunnat vänta tills idag på morgonen. Lammen som fick namnen Irmeli och Ingo var minst hittills. Alla andra lamm, utom ett på 3,9, har vägt över fyra kilo men Irmeli kvalade in på 3,0 och Ingo på 3,4. När vi vägde dem nu på kvällen mindre än ett dygn från födseln hade de gått upp tillräckligt och väger 3,2 och 3,7.

Man brukar räkna med att lamm ska gå upp 2 hg per dygn så det klarade de med råge vilket är bra. De ser dock väldigt mycket mindre ut än de andra lammen som föddes för en månad sedan.

Vi har numer en whiteboard (en mycket dammig sådan) där vi antecknar lammningsdatum, namn och vikt. Sedan kontrollväger vi lammen och fyller i även de vikterna. I år har vi inte haft några lamm som inte har gått upp som de ska vilket känns oerhört skönt. I år har alla lamm namn på I och här är hela listan:

  • Isidor 22001 (Fiona 19012)
  • Ivan 22002
  • Isak 22003 (Flora 19010)
  • Ingvar 22004
  • Ingrid 22005 (Fatima 19014)
  • Ismael22006
  • Inez 22007 (Camilla 16005)
  • Irma 22008
  • Ikaros 22009 (Helen 21006)
  • Irene 22010 (Grynet 20010)
  • Igor 22011
  • Ingeborg 22012 (Hillevi 21016)
  • Irmeli 22013 (Hedda 21015)
  • Ingo 22014

Alla som inte är förstagångslammare har fått två lamm precis som sig bör. Vi sparade tre tackor från förra året; Helen, Hillevi och Hedda. Av dem fick två ett lamm var, vilket är normalt, och en fick två lamm, vilket också är normalt men det ger också lägre födelsevikt.

Vi vet redan nu att vi kommer att slakta ut minst en tacka och förmodligen två. Det som avgör det är status på tänder, höfter, klövar och på beteende. De som ligger risigt till i år är Camilla eftersom hon hade rätt svåra foglossningar mot slutet av dräktigheten. Hon är en favorittacka och vi är glada att hon fått två tacklamm så vi kan rekrytera något lamm efter henne. Den andra är Fiona. Hon har inte några problem kroppsligen men ligger risigt till på grund av beteende. Hon fick två lamm som är väldigt bångstyriga och hon är likadan. Låter mycket gör hon också och det är inte något vi vill uppmuntra.

Vi byter ut några tackor varje år för att ha några från varje år i flocken. Vi har dock inte några tackor från 2017 eller 2018 för de rekryteringar vi gjorde de åren visade sig inte vara rätt. Någon tacka fick problem med lamningen och några med hälsan. Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bra och inte.

I år hade vi länge en övervikt på bagglamm vilket är bra då de ger bättre slaktvikter men då blir också urvalet för rekrytering mindre. Det var först när lamm nummer fem föddes som vi kunde döpa henne till Ingrid (efter både min och Jonas mamma) Vi hoppas att hon blir en bra rekrytering. Sedan blev tacklammen fler och kanske kan vi behålla Inez eller Irma eller Irene. Vi kan dock inte behålla fler tacklamm än vad vi slaktar ut tackor då vi inte vill öka flocken. Vi vet redan nu att vi inte kommer att behålla Ingeborg eller Irmeli då de är födda av tackor som själva är födda 2021. Det innebär att de har Benny som pappa och eftersom vi behåller baggen två år så har även deras döttrar Benny som pappa. Att ha fyra tacklamm att välja på känns rätt ok ändå. Vi brukar ha bra lamm så om pälsen ser bra ut och benen inte är skeva eller något annat är fel så brukar vi inte ha svårt att hitta lamm som vi, med våra mycket begränsade kunskaper, ändå tycker duger till att behålla.

Alla födselvikter och lamningar fylls i i elitlamm som är ett digitalt system som vi använder. Det är det enda digitala system som gäller som stalljournal som alla som har får i Sverige är skyldiga att föra. Där ska alla inkommande och utgående djur skrivas in så nu ska jag sätta mig och föra in de sista lamningarna i systemet. Många som håller på med avel med får har elitlamm och så även Lexby gård där vi brukar köpa våra baggar. Det innebär att vi kan följa härstamningen långt tillbaka på våra djur. Nu är vi inte några avelsnördar men det är ändå ganska bra att ha ordning så vi inte köper en bagge som gör att det blir inavel i vår grupp. Så här ser till exempel härstamningen för Helen ut.

I natt ska vi sova gott. Inga kameror att kolla och i morgon blir det betessläpp för halva gruppen medan de som lammat senast får vänta någon dag till. Förmodligen får de komma ut på söndag.

Idag kom Tobbe och Anna på besök eftersom det var sista chansen för lamm-gos.
Alla mår bra av att gosa med lamm.

Nya lammkameror

För ett par år sedan hade vi en lammkamera. Den var faktiskt inget vidare bra och när den inte fungerade året efter så var den inte särskilt saknad. Men nu dök det upp reklam från Kjell & Company vid rätt tillfälle så vi köpte en ny kamera.

Den här gången blev vi så nöjda att vi köpte en till några dagar senare.

De två kamerorna är lite olika men deras kameradel är nog likadana. Den fyrkantiga kameran har inbyggt batteri och kommer dels med det vita fästet som syns på bilden men även en stålkopp stor som ett halvt ägg som en rejäl magnet i kameran tar tag i.

Vi har inte särskilt långt ut till fårstallet men den som ska gå ut och titta till fåren behöver ta på sig någonting även om det bara är en morgonrock och tofflor. Kanske mössa också. Temperaturen så här års ligger oftast runt nollan nattetid och ibland blir det utdragen vakthållning.

De kameror vi har satt upp skickar direktsändning till våra mobiler så fort vi startar appen och den som vaknar till under natten kan ta en titt på hur läget är bland fåren. Om vi kan räkna in rätt antal och om alla ligger och vilar som på den översta bilden är det bara att vända på sig och somna om. När det ser ut som på nästa filmklipp syns det att något snart är på gång.

Upplösningen i kamerorna är 1080 eller 1920 pixlar på bredden. Det står lite olika på olika platser. Det är i alla fall tillräckligt hög upplösning för att vi ska kunna se om lammen kommer med klövarna först eller om ser ut att bli något krångel. Det gäller även i mörker. Kamerorna har inbyggda lampor med infrarött ljus. Vi och fåren ser det bara som svagt glödande röda lysdioder men de avger tillräckligt med ljus för att kamerorna ska kunna filma ca 10 meter bort i totalmörker. På filmen ovan med den skrapande tackan syns det att den infraröda lampan på den fyrkantiga kameran bländar lite.

Tackorna som föder känner sig naturligtvis oroliga och utsatta och det blir inte bättre för att någon av oss kommer dundrande. Tack vare kamerorna har vi bra koll så länge tackorna väljer att föda inomhus. De tre tackor som har lammat i år har gjort det i direktsändning alla tre.

Vi slår på mikrofonen för att höra läten från fårhuset. Ibland kan fosterhinnan vara seg och ställa till det så att lammet inte får luft. Så fort lamm nummer ett är fött lyssnar vi efter första lilla bräkandet vilket är ett bevis på att lammet kan andas. Under tiden som går mellan den första och andra lamningen finns det också en viss risk för att någon högdräktig tacka får för sig att de ska adoptera ett nyfött lamm under tiden som lammets mamma krystar fram nästa lamm. Även det har vi koll på tack vare kamerorna. (Vilket känns mycket bra. Tjuvade lamm är skitjobbigt…)

När det drar i hop sig till födsel nummer två är det dags för oss att gå ut och leda den lilla familjen till sin box. Smidigt.

Så här ser våra kameror ut på Kjells hemsida. Eftersom kamerorna naturligtvis är tillverkade i Kina finns det säkerligen mängder med fabrikat som har kameror i samma prisklass, kanske från samma fabrik.

Förutom batteriet finns det några små skillnader på kamerorna. Den runda kameran har en nätverkskontakt för den som inte vill ha wifi. Den fyrkantiga kameran laddas via en usb-c-kontakt och den runda kameran har en klassisk rund kontakt. Den runda kameran visar en vinkel på 100 grader och den fyrkantiga visar 140 grader. Det gjorde att vi bytte plats på dem. Den med smal vinkel fick visa porten och utehagen och den med vidvinkel visar inomhusvyn.

Kamerorna säljs som övervakningskameror, för att köparen ska kunna ha koll på om någon gjort något fuffens med deras bil eller hus när de inte varit hemma eller vakna. Därför finns en plats för minneskort i kamerorna. Tanken är att kameran ska spela in allt när det finns en rörelse framför kameran. Det fungerar naturligtvis inte för oss. Fåren rör sig hela tiden och vi är inte intresserade av att kunna titta i efterhand, så vi har inte minneskort i kamerorna. Bilderna och filmerna har vi tagit manuellt från mobilerna. De sparas dock i appen och de behöver föras över till mobilens vanliga bildbibliotek för den som vill ha dem där.

Det finns naturligtvis fler finesser. En är att det går att se flera kameror samtidigt på mobilen.

Det enda som krävdes för att vi skulle få igång kamerorna var wifi som är någorlunda stabilt. Pi passade på att gräva ett dike till ladugården där vi lade en slang med nätverkskabel när vi ändå hade hyrt en grävmaskin.

Sedan var det lite tänkande innan kamerorna gick igång. De fungerar bara med wifi som använder 2,4 GHz och det är kanske det vanligaste? Det där är utanför vårt kunnande men efter lite mixtrande med det trådlösa nätet så fungerade det.

Själva aktiveringen är fiffig. Appen visar en QR-kod på skärmen som ska visas för kameran. Efter några sekunders tvekan hörs en signal och kameran rulla igång.

Igår åkte vi en tur till Kungälv för att hälsa på mina föräldrar. Tidigare år när vi gjort utflykter under lamningssäsongen så har vi inte velat vara borta för länge men nu kände vi oss helt trygga eftersom vi hade full koll på tackorna och såg att inget hände som gjorde att vi behövde åka hem.

I förhållande till vad de här kamerorna kan göra tycker jag att priset är obehagligt lågt. Men så är ju konsumtionslivet för närvarande.

Lammlådor

Lammkött!

Dags att beställa lammkött. Våra lamm har gått ute tillsammans med sina tackor och betat gräs hela sommaren. Nu kommer vi att slakta årets lamm hos Högens slakteri utanför Vänersborg. Köttet kommer att hängas i några dagar innan det finstyckas. Vissa delar kommer att malas till färs på slakteriet. Vi hämtar sedan köttet i lådor med ett lamm i varje låda som vi lämnar ut samma dag till köparna.  

Lammkött kostar 150 kronor (ink moms) per kilo (hängandevikt) vilket innebär att man väger slaktkroppen innan den styckas. En del vikt försvinner vid styckningen. Lammen ligger kring 20 kilo hängandevikt. Det finns även möjlighet att beställa tackkött (140 kr/kg) om ni föredrar det. Själva föredrar vi tackkött då det har mer smak men det kräver lite mer av kocken.

Utlämning sker på eftermiddagen fredag den 29 oktober på Östängs Gård. Beställ genom mail till info@ostangsgard.se. Ange om du vill ha stort eller litet lamm.

Fluglarvsangrepp

Vi har i ett tidigare inlägg beskrivit hur vi upptäckte och behandlade ett fluglarvsangrepp på ett lamm. Såret var ungefär åtta gånger tio centimeter när vi var klara och vi stallade in lammet Hillevi med brorsan Helmer och mamma Erika i hönshuset för daglig behandling med antibiotika och jodopax. Det är inte optimalt att ha en fullt frisk tacka med lamm instängda i ett hönshus även om hönshuset är stort. Så när antibiotikakuren var över så släppte vi ut dem i en hage närmast gårdsplanen för att hålla koll.

Det är fascinerande att se hur ett så pass stort och djupt sår läker. Först bildades en skorpa och sedan började huden bildas på nytt ifrån kanterna. Vi sprayade med jodopax varje dag så länge de var installade och sedan lite då och då när de gick i hagen.

Vi har just nu en tacka med två lamm; Henrik Houdini och brodern Hannu tillsammans med sin mamma och vår bagge Benny med sin sällskapsbagge Enok i hagar hemmavid. Anledningen är att alla utom Enok är rymningsbenägna så vi kan inte ha dem ihop med övriga får. Det passade ganska bra nu när Hillevi, Helmer och Erika behövde gå nära. Betena i dessa hagar räcker dock inte på långa vägar så vi har fått stödfodra med gräsklipp och grönsaksrens. Det gör fåren bortskämda vilket i sin tur innebär att de bräker så fort de ser en människa. Sådana får bör man skicka till slakt och det kommer vi också att göra men vi vill vänta så länge som möjligt.

Hela situationen är rätt bökig så det var en lättnad när vi kunde ta med Erika i koppel ut till stora betet. Lammen följde snällt efter. Normalt flyttar vi fåren genom att skramla med en hink med korn men det fungerar bäst när det är en flock som ska flyttas. Enskilda djur är lättare att flytta med koppel.

Såret har läkt fint så vi tror inte att risken för nytt angrepp är så stort. Vi tittar till fåren varje dag och kommer att ha extra koll på såret tills det är helt läkt.

Nu har vi bara fem får i rymmargruppen och testar olika typer av stängsling för att se vad som är mest effektivt. Än så länge har vi inte hittat något annat än fårnät av metall som duger. Allt annat tar sig Benny och Henrik Houdini ut genom.

Lammsläpp 2021

Igår släppte vi ut fåren. Våren har varit utdragen och kall men nu fanns äntligen gräs att äta. Förflyttningen från inne till ute brukar vara kaotisk. Tackorna prioriterar att inte tappa bort sina lamm men glömmer bort lammen när de får syn på grönt gräs. Lammen har inte betat gräs tidigare och får panik om de inte är nära sin mor.

Wwoof-Jonas har tagit på sig att fixa vår fådda sopkärra till att bli en lamm-taxi. Han blev klar samma morgon och var ganska sugen på att testa den.

Langen går. Gerlien lyfter, Ylva skickar vidare och Jonas lastar.

Tanken är att tackorna inte ska dra mot närmaste grästuva eller tulpan om deras lamm rör sig i lagom takt i en kärra. Lammen kommer i alla fall inte att rusa efter tackan vilket skulle få henna att springa vidare.

Visa av tidigare år så hade vi skapat en tydlig bana. Vägen var helt blockerad men vi brukar inte ha särskilt mycket trafik.

Det fanns bara plats för fyra lamm men vi ville testa och se om en samlad bunt lamm skulle ge lite lugn. Sträckan är bara 50 meter så det kanske skulle kunna fungera?

I början såg det lovande ut.

Icke. Ylvas idé med ett tak av töjbart lastnät fungerade nästan halva sträckan.

Tackorna brydde sig måttligt om var deras lamm befann sig. Gräs!

Tack vare banan så gick det ganska smidigt ändå. Efter att ha föst in de sista lammen som i panik ville tillbaka till mamma som kanske var kvar i ladugården men som betade för fullt så var alla på plats. Det dröjde några minuter innan alla tackor hade rätt lamm i närheten och tryggheten återvände. Sedan testades elstängslet av lammen och efter det var det dags att sträcka ut och njuta av att ha kommit ut.

Henrik är det ljusa lammet som gärna tar täten.

Det är en fantastisk känsla när man äntligen får släppa ut dem på betet. Alla lammningar avklarade och alla mår bra. Nu ska de vara i denna hage de närmaste dagarna så vi kan hålla lite extra koll på lammen. Det är en av våra två välkomstbeteshagar som används vartannat år. Tanken med det är att hålla nere parasittrycket så att lammen får friskt bete sin första tid ute. Det gör också att vi kan njuta av deras lammrace och krumsprång.

Stödmatning

Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.

I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

Nya skinn

I veckan har vi fått vår årliga leverans från Tranås skinnberedning. Vi hade fått en preliminär leverans satt till vecka 4-5 men på grund av rådande omständigheter blev leveransen fördröjd och kom först nu vecka 10. Det gör inte något eftersom vi säljer flest skinn på hösten men det är alltid lika spännande.

I år hade alla skinn en väldigt fin glans. Det är vi enormt nöjda med. Tidigare år så har något eller några skinn varit något mattare i locken men nu hade alla den skinande glansen som man vill ha på gotlandsfår.

Färgerna varierade mycket mer än tidigare år då alla varit ganska jämnt grå. Nu gick de från mörkt grått.

Till väldigt ljusa skinn.

Ålen över ryggen var väldigt framträdande på några av skinnen och det brukar vara populärt bland kunderna.

Ett skinn hade vi sett extra mycket fram mot att få hem och det var skinnet efter vår bagge Totoro. Eftersom han varit hos oss i tre år så var det skinnet rejält mycket större än alla de andra.

Ett riktigt fint skinn med bra glans och varierande färg. Tyvärr visade det sig att just det skinnet hade blivit skadat. På bilden ovan kan skadan anas.

Drar man isär locken så syns skadan tydligt.

Drar man inte isär skadan syns den nästan inte men det spelar inte så stor roll då det ändå har stor inverkan på vad man kan sätta för pris på skinnet.

Vi är trots allt väldigt nöjda med alla skinn och i morgon ska vi hänga upp dem i affären.

Rövarband

Årets lammning är över och vi fick 11 tacklamm och ett bagglamm. Bagglammen brukar vara aningen tuffare och busigare än tacklammen så vi tänkte att vi nu hade fått en relativt lugn grupp. Men så fel vi hade.

Gotlandsfår brukar vara väldigt strikta med vilka lamm som får dia. Det är inte alltid lätt att få en tacka att acceptera några andra lamm än sina egna. När man släpper ihop nya lamm och tackor med varandra så brukar tackorna vara noga med att markera att inga andra lamm än de egna får komma i närheten. Det är vanligt att tackor både sparkar och stångar lamm som kommer för nära.

I år har vi dock fått ett riktigt rövarband. Det började med att lamm nummer 20004 tog sig friheten att tjuva mjölk från andra tackor än sin egen när tackorna stod och åt. Normalt så diar lammen från sidan men 20004 smög fram bakom tackan och tjuvade mjölk. Om tackan började sparka gick hon vidare till nästa och tjuvade där tills den tackan började sparka och då fortsatte hon till nästa. De andra lammen hängde ganska snart på och nu är det väldigt jobbigt för tackorna.

Det normala är annars att när tackorna äter så ägnar sig lammen åt att springa av sig och skutta och hoppa men i det här gänget så är det istället så att alla lammen tjuvdricker så mycket de bara kan.

Felicia

Den åttonde april födde tackan Edna två lamm som fick heta Felix och Felicia. De flesta av våra lamm har i år vägt över fyra och i många fall över fem kilo men Edna som är en förstagångslammare hade svårt att hålla vikten i slutet av dräktigheten så Felix vägde 3,8 kilo och Felicia 3,4 kilo.

Det visade sig att Edna bara hade en spene som fungerade. Eller rättare sagt vi kunde mjölka ur mjölk ur båda spenarna men lammen drack bara ur den ena. Eftersom Felix var mer framåt och dessutom vägde mer än sin syster så gick Felicia inte upp i vikt. Varje gång hon försökte dia så blev hon undanskuffad av brorsan. När vi insåg detta så började vi stödmata henne med mjölkersättning. Problemet är bara att hon hatar att dricka ur flaskan så vi har fått prova oss fram tills vi hittade en napp med lagom rinn i. Sedan fick vi trycka fast Felicia mellan knäna och tvinga i henne flaskan.

Till att börja med matade vi henne många gånger varje dag men nu sedan de flyttat ut på storbetet så ger vi henne flaskan två gånger om dagen. Ända fram till nu har hon knappt lämnat sin mammas sida och hon vill inte leka med de andra lammen.

När vi har flaskat henne så skriker hon efter mamma och vi får hjälpa henne att hitta tillbaka. Jag vet inte hur länge vi kan hålla på med detta men så länge vi får fatt på henne varje gång vi kommer ut med flaskan så får vi fortsätta. Här springer hon till höger i bild och letar efter mamma.

Brorsan växer som han ska men hon hade inte klarat sig utan extra tillskott. Ju äldre lammen blir desto mer äter de gräs och örter så kanske kan vi klara henne tills hon kan föda sig själv. Felix är tydligt större än Felicia.

Så här vill man att det ska se ut. En tacka med bra hull som har två lamm som samtidigt kan dia och viftar på svansen så man ser att de dricker.

Fåren mår bra ute på stora betet. Där finns gräs men också mycket blommor och örter. De har träd för skugga och regnskydd och mycket sten som hjälper dem att hålla sina klövar friska.

Lammen älskar att klättra och hoppa på bergen.

Men Felicia har allt ett speciellt ställe i ens hjärta.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑