En gård för omställning

Kategori: lamm (Sida 1 av 5)

Lammsläpp 2021

Igår släppte vi ut fåren. Våren har varit utdragen och kall men nu fanns äntligen gräs att äta. Förflyttningen från inne till ute brukar vara kaotisk. Tackorna prioriterar att inte tappa bort sina lamm men glömmer bort lammen när de får syn på grönt gräs. Lammen har inte betat gräs tidigare och får panik om de inte är nära sin mor.

Wwoof-Jonas har tagit på sig att fixa vår fådda sopkärra till att bli en lamm-taxi. Han blev klar samma morgon och var ganska sugen på att testa den.

Langen går. Gerlien lyfter, Ylva skickar vidare och Jonas lastar.

Tanken är att tackorna inte ska dra mot närmaste grästuva eller tulpan om deras lamm rör sig i lagom takt i en kärra. Lammen kommer i alla fall inte att rusa efter tackan vilket skulle få henna att springa vidare.

Visa av tidigare år så hade vi skapat en tydlig bana. Vägen var helt blockerad men vi brukar inte ha särskilt mycket trafik.

Det fanns bara plats för fyra lamm men vi ville testa och se om en samlad bunt lamm skulle ge lite lugn. Sträckan är bara 50 meter så det kanske skulle kunna fungera?

I början såg det lovande ut.

Icke. Ylvas idé med ett tak av töjbart lastnät fungerade nästan halva sträckan.

Tackorna brydde sig måttligt om var deras lamm befann sig. Gräs!

Tack vare banan så gick det ganska smidigt ändå. Efter att ha föst in de sista lammen som i panik ville tillbaka till mamma som kanske var kvar i ladugården men som betade för fullt så var alla på plats. Det dröjde några minuter innan alla tackor hade rätt lamm i närheten och tryggheten återvände. Sedan testades elstängslet av lammen och efter det var det dags att sträcka ut och njuta av att ha kommit ut.

Henrik är det ljusa lammet som gärna tar täten.

Det är en fantastisk känsla när man äntligen får släppa ut dem på betet. Alla lammningar avklarade och alla mår bra. Nu ska de vara i denna hage de närmaste dagarna så vi kan hålla lite extra koll på lammen. Det är en av våra två välkomstbeteshagar som används vartannat år. Tanken med det är att hålla nere parasittrycket så att lammen får friskt bete sin första tid ute. Det gör också att vi kan njuta av deras lammrace och krumsprång.

Stödmatning

Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.

I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

Nya skinn

I veckan har vi fått vår årliga leverans från Tranås skinnberedning. Vi hade fått en preliminär leverans satt till vecka 4-5 men på grund av rådande omständigheter blev leveransen fördröjd och kom först nu vecka 10. Det gör inte något eftersom vi säljer flest skinn på hösten men det är alltid lika spännande.

I år hade alla skinn en väldigt fin glans. Det är vi enormt nöjda med. Tidigare år så har något eller några skinn varit något mattare i locken men nu hade alla den skinande glansen som man vill ha på gotlandsfår.

Färgerna varierade mycket mer än tidigare år då alla varit ganska jämnt grå. Nu gick de från mörkt grått.

Till väldigt ljusa skinn.

Ålen över ryggen var väldigt framträdande på några av skinnen och det brukar vara populärt bland kunderna.

Ett skinn hade vi sett extra mycket fram mot att få hem och det var skinnet efter vår bagge Totoro. Eftersom han varit hos oss i tre år så var det skinnet rejält mycket större än alla de andra.

Ett riktigt fint skinn med bra glans och varierande färg. Tyvärr visade det sig att just det skinnet hade blivit skadat. På bilden ovan kan skadan anas.

Drar man isär locken så syns skadan tydligt.

Drar man inte isär skadan syns den nästan inte men det spelar inte så stor roll då det ändå har stor inverkan på vad man kan sätta för pris på skinnet.

Vi är trots allt väldigt nöjda med alla skinn och i morgon ska vi hänga upp dem i affären.

Rövarband

Årets lammning är över och vi fick 11 tacklamm och ett bagglamm. Bagglammen brukar vara aningen tuffare och busigare än tacklammen så vi tänkte att vi nu hade fått en relativt lugn grupp. Men så fel vi hade.

Gotlandsfår brukar vara väldigt strikta med vilka lamm som får dia. Det är inte alltid lätt att få en tacka att acceptera några andra lamm än sina egna. När man släpper ihop nya lamm och tackor med varandra så brukar tackorna vara noga med att markera att inga andra lamm än de egna får komma i närheten. Det är vanligt att tackor både sparkar och stångar lamm som kommer för nära.

I år har vi dock fått ett riktigt rövarband. Det började med att lamm nummer 20004 tog sig friheten att tjuva mjölk från andra tackor än sin egen när tackorna stod och åt. Normalt så diar lammen från sidan men 20004 smög fram bakom tackan och tjuvade mjölk. Om tackan började sparka gick hon vidare till nästa och tjuvade där tills den tackan började sparka och då fortsatte hon till nästa. De andra lammen hängde ganska snart på och nu är det väldigt jobbigt för tackorna.

Det normala är annars att när tackorna äter så ägnar sig lammen åt att springa av sig och skutta och hoppa men i det här gänget så är det istället så att alla lammen tjuvdricker så mycket de bara kan.

Felicia

Den åttonde april födde tackan Edna två lamm som fick heta Felix och Felicia. De flesta av våra lamm har i år vägt över fyra och i många fall över fem kilo men Edna som är en förstagångslammare hade svårt att hålla vikten i slutet av dräktigheten så Felix vägde 3,8 kilo och Felicia 3,4 kilo.

Det visade sig att Edna bara hade en spene som fungerade. Eller rättare sagt vi kunde mjölka ur mjölk ur båda spenarna men lammen drack bara ur den ena. Eftersom Felix var mer framåt och dessutom vägde mer än sin syster så gick Felicia inte upp i vikt. Varje gång hon försökte dia så blev hon undanskuffad av brorsan. När vi insåg detta så började vi stödmata henne med mjölkersättning. Problemet är bara att hon hatar att dricka ur flaskan så vi har fått prova oss fram tills vi hittade en napp med lagom rinn i. Sedan fick vi trycka fast Felicia mellan knäna och tvinga i henne flaskan.

Till att börja med matade vi henne många gånger varje dag men nu sedan de flyttat ut på storbetet så ger vi henne flaskan två gånger om dagen. Ända fram till nu har hon knappt lämnat sin mammas sida och hon vill inte leka med de andra lammen.

När vi har flaskat henne så skriker hon efter mamma och vi får hjälpa henne att hitta tillbaka. Jag vet inte hur länge vi kan hålla på med detta men så länge vi får fatt på henne varje gång vi kommer ut med flaskan så får vi fortsätta. Här springer hon till höger i bild och letar efter mamma.

Brorsan växer som han ska men hon hade inte klarat sig utan extra tillskott. Ju äldre lammen blir desto mer äter de gräs och örter så kanske kan vi klara henne tills hon kan föda sig själv. Felix är tydligt större än Felicia.

Så här vill man att det ska se ut. En tacka med bra hull som har två lamm som samtidigt kan dia och viftar på svansen så man ser att de dricker.

Fåren mår bra ute på stora betet. Där finns gräs men också mycket blommor och örter. De har träd för skugga och regnskydd och mycket sten som hjälper dem att hålla sina klövar friska.

Lammen älskar att klättra och hoppa på bergen.

Men Felicia har allt ett speciellt ställe i ens hjärta.

Skolbesök

Idag har vi haft årskurs två och tre från Magra skola på besök. Årskurs tre deltog i Alingsås kommuns utmaning inom projektet KomTek där de skulle göra en leksak med en rörlig del av ett återvunnet material. Sparbanken i Alingsås hade sponsrat utmaningen med att lotta ut ett besök på Östängs Gård till en av de deltagande klasserna och det blev Magra skola som vann.

Bussen anlände på morgonen och vi började med att mata hönorna. De elever som ville fick följa med Svenja till en av husvagnarna och få sina instruktioner på engelska medan en grupp följde med mig till den andra husvagnen. Eleverna matade, fyllde på vatten och skrapade bajsbrädor.

Många hade aldrig hållit i en höna förut så det fick vi också pröva. Några hönor flyger över staketet in till en annan flock så några hönor fick vi hjälpa så de kom ”hem” igen.

Vi pratade om att vi har våra hönor under våra äppleträd för att hönorna äter insekter som annars skadar äpplena, att äppleträden skyddar hönorna mot hökangrepp och att äppleträden blir gödslade av hönorna som går omkring under träden.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och bina och pratade om hur bra det är för alla fruktträd och bärbuskar att ha bin som pollinatörer och att bina har nytta av att ha så många blommande buskar och träd i närheten.

Vi gjorde tre humlebon av upp och nedvända terakottakrukor.

Därefter besökte vi ankorna och diskuterade hur vi kan ha nytta av deras dammvatten eftersom det är så näringsrikt men också att de äter mördarsniglar.

Vi tog en promenad ut i fårhagen för att hälsa på lammen men de blev lite rädda av att en hel skolklass dök upp så de var inte så sugna på att komma fram. Klassen fick sätta sig ner så gick jag och hämtade ett lamm så att alla fick chans att klappa det.

Sedan var det dags för medhavd matsäck och lite fri tid innan bussen kom tillbaka och hämtade hem eleverna. Tack Sparbanken i Alingsås och Cecilia Kleväng på Barn- och ungdom som fixade så att klassen fick komma ut. Tack lärare och elever på Magra skola för besöket.

Teambuilding på Östäng

Idag har vi haft besök av Studiefrämjandet som förlagt en teambuilding-dag på Östäng.

Vi startade dagen med fika och sedan använde de vår veranda som mötesrum fram till lunch. Därefter fick de en rundvandring på gården. De ska starta studiecirklar i permakultur till hösten så de hade valt det som tema för guidningen.

Jag berättade om hur vi på alla sätt vi kan försöker gynna mikrolivet i jorden och den biologiska mångfalden på gården. Vi tittade på zonindelning och på hur vi försöker få alla enskilda delar på gården att hänga ihop på så många sätt som möjligt.

Varje enskild del på gården bör ha minst tre syften. Ankorna äter mördarsniglar, ger oss gödsel och ägg och gör oss dessutom på bra humör. Vi pratade också om att alla basala behov bör kunna lösas på minst tre sätt. Vi har en borrad brunn som vi kan ta vatten ur men vi har också tillgång till vatten i ett närliggande vattenfyllt grustag. Vi samlar en del regnvatten och kommer att öka de möjligheterna. Dessutom ska vi gräva ur en gammal igenlagd brunn och sätta en handpump så att vi har vatten även när elen går.

Efter rundvandringen var det dags för den årliga kalabaliken då fåren och lammen ska ut på bete.

Varje år förbereder vi oss bättre och bättre och varje år blir det stort kaos när vi ska ta ut dem ur stallet. Fåren förstår att de ska springa efter hinken med havre men lammen fattar ingenting och vänder hela tiden tillbaka in i vinterstallet.

När ett lamm vänder tillbaka så vänder tackorna ofta efter.

Till slut fick vi alla in i hagen efter en hel del lammbärande.

Varje vår önskar vi oss en vallhund. Resten av året funkar havrehink väl.

Vi avslutade dagen med att plantera två nya plommonträd som är inköpta på trädgårdsmässan i Jönköping av Blomqvists plantskola.

Två hål grävdes och fylldes med sorknät, jord och plantor.

Eftersom hönorna går i samma utrymme och träden är små så slog vi ner tre störar och satte ett kycklingnät runt.

Lammrally 2019

Under våren finns en ganska kort period som skulle kunna kallas för lammrallysäsong. Den börjar när en handfull tackor har lärt känna sina lamm och delar inhägnad. Den slutar när de går ut på bete, inte för att den måste ta slut då men den är inte lika intensiv som den är inomhus.

Tackorna får kraftfoder som komplement till det vanliga grovfodret. Vi använder hela kärnor av korn som kraftfoder. Det är tydligen tillräckligt gott för att tackorna för en stund låter lammen härja som de vill. Och då blir det lammrally.

De yngsta lammen fattar inte riktigt men hakar på ibland medan deras mödrar står med stinna juver och letar korn på foderbordet. Efter några minuter är friheten över och tackornas kontrollbehov tar över igen.

Lamning

Av våra nio tackor var det bara tre som lammat fram till idag och det gjorde de för över en vecka sedan. Idag mitt på dagen såg jag att en tacka var på gång så jag gick och tittade till henne med jämna mellanrum. Våra får har tillgång till en vinterhage så de kan välja att lamma ute eller inne. Oftast väljer de att lamma i ströbädden vilket är smidigt för oss men den här tackan valde att gå längst bort i vinterhagen. När jag kollade till henne såg jag en nos men inte något mer. Det ska helst vara två ben först och sedan komma en nos men här syntes inga ben alls. Hon krystade rätt rejält men inget hände så det var bara att springa ner och tvätta sig och dra på sig handskar och glidmedel och gå in och hjälpa till. Tack och lov så var det ganska lätt att fälla fram ett av benen och sedan gick det lätt att få ut det lilla bagglammet. Det andades och tackan tog snabbt hand om det. Det var lite medtaget av födseln men kom sig relativt snabbt. Efter en kort stund kom ett mycket piggt tacklamm.

När en tacka har lammat så kollar vi alltid så att det går att få ut mjölk ur båda spenarna så att det inte sitter någon vaxpropp som inte släpper. Lammen har ju aldrig diat förut och det är inte alla som fattar var det är de ska suga någonstans. De prövar ofta med alla hårtussar de hittar och ofta även mellan frambenen. Hittar de då till slut en spene och det inte kommer något så är det inte bra. Det var lätt att mjölka ur henne så sedan fick jag vänta för att se att båda lammen fick i sig råmjölk. Det tog ett tag men till slut hittade båda rätt med lite hjälp. Då tog jag båda lammen och lyfte upp dem för att bära ner dem till en lamningsbox. Tackan följde snällt med. När vi passerade ströbädden såg jag att nästa tacka var på gång. Boxade in den första och gav lammen lite selen. Gick sedan in för att ta en snabblunch bestående av två stekta ägg ur stekpannan och så ut igen. Inga bilder så långt men till nästa lamning så kom kameran med ut.

Denna gång var det en förstagångslammerska och då vill man gärna vara med hela tiden eftersom de ibland kan ha det lite jobbigt. De brukar bara få ett lamm och det är ganska skönt.

Det dröjde inte länge förrän hon krystade ut ett bagglamm. Allt gick kanonbra men hon såg mycket förvånad ut och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Till slut gav lammet ifrån sig ett läte och då fattade tackan och började slicka honom ren. Jag var övertygad om att hon bara skulle ha ett lamm så jag kollade så det kom mjölk ur båda spenarna men då krystade hon raskt ut ett litet tacklamm.

Även det mådde bra och tackan tog väl hand om sina båda små. Det lilla tacklammet hade dock stora problem att fatta det där med att dia.

Det visade sig också när Jonas vägde dem att hon vägde ett kilo mindre än brorsan. Det blir till att hålla koll på hennes vikt. Hon fick i alla fall i sig råmjölk till slut och det är ju det viktiga.

Födelsevikter:
Första tackan
Bagglamm 4,4 kg
Tacklamm 4,1 kg
Andra tackan
Bagglamm 4,3 kg
Tacklamm 3.3 kg

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑