Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: wwoof (sida 1 av 5)

Ole och Benedikt

Idag gör de sin sista arbetsdag på Östängs Gård. Ole och Benedikt har varit här i tre veckor för att göra lantbrukspraktik. Det ingår i deras utbildning på en tysk waldorfskola. De flesta klasskamraterna gör sin praktik hemma i Tyskland men eftersom Benedikt är född i Sverige och har bott här sina sju första år så passade de på att ta sig en tur till Sverige. De är bara 15 och 16 år gamla men det kan man inte tro när man har med dem i arbetet.

De har, liksom alla våra wwoofare, fått skrapa färg på huset. Men vi hann också skrapa klart en vägg så de fick vara med och måla. Två strykningar har vi hunnit med. Nästa vecka ska vi göra den tredje och sista strykningen.

De har också varit med och påbörjat stängslingen av ett skogsskifte där vi ska sätta tackorna när vi skiljt av lammen. Det är bra för dem att gå på magert bete ett tag efteråt så att de sinar.

De har också byggt var sin fågelholk.

De pryder nu våran garagelänga. Idag bygger de ytterligare än men den är inte riktigt klar än.

Varje skördedag har de fått skörda sockerärtor. Det är faktiskt inte den roligaste sysselsättningen även om de är väldigt goda. Tråkigast är dock potatisskörd enligt Ole och Benedikt.

Här skördar de till dagens utlämning på REKO-ringen.

De har också varit med och snyggat till en av våra väggar. Målat med kalkfärg och sedan har de byggt en pergola där vindruvorna ska klättra.

Utöver detta har de grävt, rensat ogräs och tagit hand om djuren samt lärt oss några tyska ord. Tack för all hjälp!

Skördedag och småpyssel

Fredagar är skördedagar. Vi skördar andra dagar också men på fredagar skördar vi allt inför att vi har öppet i gårdsbutiken och inför Nolbygårds Matmarknad på lördagar. Så här års tar skörden inte hela dagen eftersom det är flera grödor som inte är klara än. Bönor till exempel tar väldigt mycket tid att skörda. Under den mest intensiva perioden tar skörden hela fredagen från 8.00 till 15.00 då vi öppnar butiken.

Idag var vi fem personer som jobbade med skörden. Jag, tre wwoofare och så Lesley som kommer ut till vår gård och hjälper till ibland. Vid lunchtid var vi i princip färdiga med skörden så då hann vi med lite annat småpyssel innan det var dags att öppna butiken.

Wwoofarna väljer själva vad de vill göra och Lisa från Tyskland har tagit sig an hönornas säkerhet. Hon hänger upp nät över äppelträden för att hindra höken från att attackera. Ett tidsödande jobb men eftersom Lisa älskar hönorna så passar det henne.

Benedikt och Ole är också från Tyskland och gör sin landsbygdspraktik här hos oss under tre veckor. De är bara 15 och 16 år gamla men jobbar på väldigt bra. I Tyskland går de på en Waldorfskola och där har de flera olika praktikperioder. Benedikt är född i Sverige talar han flytande svenska och tog med sin kompis hit.

Benedikt valde att bygga en bro över diket in till hönsgården. Vi behöver det för att kunna komma in med gräsklipparen. Vi behöver in med gräsklipparen för att hönorna är väldigt selektiva i vad de äter för växter så en del blir kvar och växer sig höga. Det är inte så bra för äppelträden som helst inte ska ha något gräs alls runt sig.

Ole valde att bygga en ställning vid vår nymålade stenvägg som vinrankorna ska klättra på. Här får han hjälp att hålla av Lisa. I den faluröda ställningen ska vi också kunna binda upp tomater som brukar växa efter väggen istället för att som nu binda dem i en ranglig, i all hast ihopsnickrad konstruktion.

Vi planterade väldigt små vinrankor vid väggen för tre år sedan och planen var då att måla samma år och sedan får upp en ställning. Man hinner dock inte alltid det man tänker sig så nu har vinrankorna växt sig starka och yviga och det har varit ganska besvärligt att måla bakom.

En hel del färg har också landat på bladen men vi hoppas att det inte ska störa vinrankorna för mycket. Planen är att göra en hög ställning som i höjd linjerar med träpanelen. Den ska målas faluröd och kommer att bli jättesnygg. Ole kom en bra bit på vägen under dagen men får slutföra en annan dag.

Samtidigt erbjöd sig Lesley frivilligt att skrapa färg på vårt hus. Det är inte många som tycker att det är en trevlig syssla men de finns tydligen.

Allt detta pågick och hände medan jag själv hade tid att göra i ordning i butiken för att kunna ta emot kunder klockan tre.

Under förmiddagarna styr vi wwoofarnas arbete mer. Då är det något hårt jobb först och jobb i trädgården sedan. Men eftermiddagarna är nog det som uppskattas mest av alla wwoofare eftersom de då är friare och styr mer själva. De jobbar väldigt bra trots att det är efter lunch och väldigt varmt. Förmodligen för att de själva har valt syssla.

Lukas and Iriz

I söndags åkte Iris och Lukas vidare norröver för att spendera några månader på semester i Sverige. De har varit hos oss i två och en halv vecka och när vi idag tittade igenom bilder från de veckorna så ser vi hur mycket vi faktiskt hinner med under två och en halv vecka. De valde att göra ett insektshotell istället för en fågelholk. Det pryder nu baksidan på redskapsskjulet till odlingen vilket innebär att vi ser det varje gång vi ska in i odlingen.

Det är inte alla wwoofare som får möjlighet att vara med i bina eftersom vi försöker störa dem så lite som möjligt. Nu skulle vi dock in i kuporna och se om det fanns någon honung att skörda.

Det visade sig vara klent med det. Vädret har gjort att bina hellre har velat dela sig i nya samhällen än dra in honung. Vi har därför ökat med åtta stycken avläggare och har idag 18 samhällen istället för tio som vi startade säsongen med. Tyvärr innebär det också mindre honung.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna själva vilket projekt de vill jobba med. Iris och Lukas är ingenjörer och valde att bygga en brygga till grustaget. Den flyter tack vare fyra plasttunnor och är stabilt bygd av 2″ 4″ reglar och plank från träd som vuxit i vår skog. Tack vare att den ligger högt över vattenytan så lär trät hålla länge. De kapade också till en stege som vi inte riktigt litar på längre och slipade och målade den så den ser ny ut.

Den tråkigaste uppgiften våra wwoofare får göra är att skrapa färg. Det är en syssla som aldrig tar slut. Hur många förmiddagar vi än skrapar så finns det alltid mer att göra.

Vi tycker att vi snart är klara hela tiden men det finns alltid lite till att ta bort. Vi trodde länge att vi skulle hinna måla medan de fortfarande var kvar men så blev det inte.

De har också sått, planterat, rensat ogräs, tagit hand om djuren, planterat träd, byggt snigelstaket, burit ved, städat i verkstaden, byggt biramar, skyfflat hö, satt upp nät för hönorna och skördat. Innan de åkte så kom Lisa från Tyskland och i lördags kväll anlände Benedikt och Ole – också de från Tyskland.

Snigelstaket

Idag har våra wwoofare, som denna veckan är fyra, fortsatt att bygga på snigelstaketet.

Ana från Serbien och Svenja från Tyskland halvoljar brädor.

Iris från Tyskland rensar undan ogräset som växt fast i nätet innanför diket som Svenja och Ana grävt under veckan.

Lukas som är här med Iris rensar också undan ogräs.

En nedgrävd halvoljad bräda gör dels att vi kan trimma mot brädan och dels att vi kan fästa både nät och metallisten i den. På insidan om den här sträckan ska det bli hallonland. Just nu är det ogräs under plast. Mest kvickrot som vanligt och den lär inte dö i första taget trots plast men grönmassan försvinner och gör rensandet lättare. Vi kommer ändå att få gräva hela ytan för att ta bort rötter. Sedan ska den lämnas bar som en falsk såbädd ett tag så vi kan hålla koll och se om vi glömt några rötter och först därefter kommer vi att plantera hallon. Ytan ska täckas med tidningar och flis när hallonen är planterade. Tanken är att inte ha något rotogräs alls innanför staketet så småningom. Som det är nu så är det ett ständigt rensande vid kortändorna på bäddarna där kvickroten hela tiden försöker återerövra förlorad mark.

På eftermiddagen idag åkte Ana vidare för att hälsa på kompisar på olika ställen i Sverige innan hon återvänder till Serbien. Hennes fågelholk består av en stam som hon gröpt ur. Egen originell design som vi tacksamt lägger till våra samlingar.

Svenja kom till oss redan 24 april och har varit här över åtta veckor.

Igår firade vi hennes 20-årsdag och i morgon åker även hon vidare.

Svenjas första dag på Östäng byggde vi en sida snigelstaket och idag på hennes sista arbetsdag var det åter dags för snigelstaket. Tack Ana och Svenja för all hjälp och för två fina fågelholkar.

Studiebesök från Hjo

Idag har vi haft ett heldags studiebesök från kursen Odling för självförsörjning vid Hjo Folkhögskola. Jonas Ringqvist som leder kursen var även min kursledare på vinterns kurs kring Odla till försäljning. Den här kursen har en mer praktisk inriktning med träffar på Jonas egen gård Bossgården där deltagarna får sköta en odlingsyta och lära sig massor om självförsörjningsodling. Han tog med även förra årets grupp till oss men då var det ett kortare studiebesök. Idag stannade de hela dagen och det kändes ändå som om tiden var knapp. Det är svårt att sluta prata när man väl börjat och när man har en hel gård med många olika verksamheter så blir det ändå bara lite grann om varje sak.

Vi började på verandan med en presentationsrunda så vi skulle veta vilka besökarna var. Därefter berättade jag och Jonas om vår bakgrund och om varför vi skaffat gård.

Seden tog vi en fikapaus i trädgården.

Sedan gick vi upp till hönorna och nördade på detaljer kring hur man kan inreda en husvagn för att få ett effektivt system som är lätt att sköta.

Lucköppnare, bajsbrädor, matautomater, redesstängning och annat gicks igenom. Fördelen med att ha en hel dag på sig är ändå att man hinner nörda ner sig lite grann.

Det bästa med att ha besök på gården är dock att man själv alltid lär sig något nytt. Jonas visar här hur man kan känna på en höna för att veta om hon fortfarande värper.

Jonas provkänner så han ska kunna sortera ut hönor som slutat värpa. Får man plats med två fingrar mellan benen framför kloaken så värper hönan fortfarande men om man inte får plats med två fingrar så värper hon inga ägg.

Vi stannade till vid baggarnas hage och pratade om solcellsladdning av stängselaggregat. Vi har köpt begagnade solpaneler på blocket och med hjälp av en regulator så kan vi hålla batteriet laddat.

Baggarna var nyfikna men höll sig på lite avstånd eftersom det var många nya människor. Vi berättade en del om att ha får men gick inte in så mycket på det eftersom de flesta deltagarna inte har stora gårdar och får kanske inte står först på det de kommer att sätt igång med.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och berättade om tankarna bakom den och hur vi fick den anlagd genom att ordna en kurs i skogsträdgårdsodling.

Vi pratade om träd, buskar och marktäckande växter och hur man tänker kring lä, solinstrålning och samverkan växter emellan.

Vi planterade ett nytt träd i skogsträdgården. Ett äppelträd som heter Belle de Boskop som är ganska känsligt och egentligen vill växa i Skåne. Vi ska se om det kan överleva hos oss genom att bli planterat i lä i skogsträdgården.

Vi gick även en sväng i skogen och pratade skogsbruk, monokulturer, skogsbete och hur vi tänker kring hur vi sköter vår skog.

Biologisk mångfald, betesmark, vallodling och vinterfoder till fåren blev nästa genomgång.

Strategier för att spara steg och effektivisera odlingen lyftes fram men eftersom vi vet att deltagarna ska spendera mycket tid på Bossgården och jobba i deras odlingar så tog vi odlingsbiten ganska grunt. Vi tittade på misslyckad utplantering av bönor, kvickrotsproblematik och mördarsniglarnas framfart. Vi pratade snigelstaket, vildsvinsstaket, rådjursstaket och jordning.

Efter lunch var det dags för ett praktiskt arbetsplats där varje deltagare fick plantera ett äppelträd på samma sätt som vi planterade trädet i skogsträdgården tidigare. Träden är av sorten Karin Schneider på en starkväxande stam som heter Mm 111. De planterades i två rader i förband och är början på en läplantering som ska hjälpa oss att få bukt med vinden i odlingen. Fler träd kommer att följa för att skapa en ridå mellan betesmarken och grönsaksbäddarna.

Varje deltagare fick gräva en grop, bottna med nät, plantera ner trädet men vara noga med att få ympstället över jord. Fylla på och packa med jord och sedan vika in nätet för att hindra sorken från att äta upp rötterna. Därefter på med mer jord innan trädet fick ett stamskydd och en stödpinne. Det är smidigt att ha besökare som hjälper en att plantera träd för många träd hamnade i backen på kort tid.

Det blev väldigt tydligt för deltagarna att det är bra om man kan samla många människor när man vill ha mycket gjort på kort tid och därmed var det lätt att berätta om nyttan av vårt gårdssamverkansprojekt.

Efter trädplanteringen var det dags för nörderi kring biodling.

Jonas behövde gå igenom kuporna och kontrollera om bina börjar förbereda sig för att svärma och då passade det bra att visa och berätta om biodling för deltagarna.

Han hittade en del drottningsceller och gjorde fyra avläggare under tiden som jag tog med deltagarna ner i trädgården för att prata permakultur och avsluta studiebesöket med frågestund och en runda där deltagarna fick dela med sig av sina intryck av dagen.

Arlinds holk

I morgon bitti åker Arlind iväg från Östäng. Nästa mål på resan är att hälsa på en kusin i Köpenhamn.

Det är ett ganska komplicerat bygge med dubbla boendemöjligheter och en golvdörr som mest är design.

Det regnade hela eftermiddagen och kvällen så holken kom inte på plats förrän vid halv tio. Nu sitter den på verkstadsgaveln och väntar på inflyttare. Kanske redan till våren 2020.

Tack, Arlind för den här tiden och lycka till med resten av europaresan!

Airbnb

Vi har börjat hyra ut vårt gårdshus via Airbnb när det inte används av wwoofare och praktikanter. Hittills har vi haft två gäster. En från Skåne som skulle jobba tillfälligt i Alingsås under en vecka och nu har vi en gäst från Tyskland som ska arbeta i Vårgårda i elva dagar.

Airbnb har ett bra system för omdömen. När vi har haft en gäst så uppmanas vi att skriva ett omdöme om hen. Först när vi skickat in vårt omdöme så kan vi läsa det omdöme som gästen skrivit om oss. Det gör att ingen är rädd för att skriva negativa omdömen. Det har vi annars märkt är ett problem med omdömena på wwoof-sidan. Där ser man direkt de omdömen som skrivs om en och då är många wwoofare rädda för att skriva negativa omdömen. Flera wwoofare vi har haft har varit på andra gårdar och vi har fått höra en del skräckhistorier men de har inte vågat skriva negativa omdömen vilket är synd. På Airbnb är det dock en annan ordning. Nu har vi inte några problem med negativa omdömen vare sig det gäller wwoof eller Airbnb. Så här lät vårt första:

”Otroligt mysigt och härligt ställe! Jättesnälla och tillmötesgående värdar! Finns allt som behövs. Ett plus för den vedeldade bastun.”

Att gästerna vet att de får ett skrivet omdöme gör att de sköter sig exemplariskt. De vill inte få en kommentar om att de lämnat stället i oordning och därför känns det ganska lugnt att hyra ut på detta sätt.

Sajten är väldigt lätt att använda som värd. Du får tips hela vägen när du lägger upp din annons och de talar fortlöpande om för dig vad du behöver förbättra för att nå bättre resultat. De tar hand om betalningen och sätter sedan över vår del på vårt konto. Otroligt smidigt!

Airbnb skapar väldigt många möjligheter på landsbygden. Där finns ofta gäststugor och tomma boendeytor som går att hyra ut. Det blir en chans för gäster att se annat av Sverige än hotellen i städerna och ofta är det mycket billigare än att bo på hotell. Frågan är dock vad det gör med hotellnäringen? Söker man på Alingsås så finns 30 boende och om man söker på Sollebrunn så finns 20 boenden. Det går att hitta stugor vid sjöar, på gårdar och strax utanför staden. En del erbjuder hela hus, ett rum i sitt eget hus eller en lägenhet. I vårt område kan man hyra ett helt hus med 12 bäddar för 1400 kronor per natt.

Några förfrågningar har vi fått avböja – som den som frågade om det var gångavstånd till skidstadion i Grästorp eller den som frågade om det låg nära stationen i Trollhättan men annars så fungerar kommunikationen med gästerna väldigt smidigt. Det går till exempel att spara meddelanden man skrivit till gästerna. Vi har t.ex. sparat en vägbeskrivning som vi använder till varje gäst. Sajten skickar ut en påminnelse när ankomstdatum närmar sig så man inte ska missa något.

Vår annons hittar ni på:

https://www.airbnb.se/rooms/30657489?s=51

Wwoof-säsongen är över

I fredags åkte vår sista wwoofare hem och det markerar slutet på wwoofsäsongen som pågått sedan i maj. Tolv wwoofare har varit hos oss i år från Italien, Frankrike, Irland och Tyskland.

Alla har de satt spår på gården vilket gör att de kommer att finnas med oss många år till. Vår första wwoofare Anna från Italien var hos oss länge och det var suveränt att ha någon i början av säsongen. Hon lärde sig snabbt att så och plantera och vi hade stor nytta av henne. Det är svårt att få tag på wwoofare i början av säsongen. De flesta vill komma i juli och augusti men det är i maj som behovet är som störst. Anna tog som projekt att bygga snigelstaket och en sparrisbädd men gjorde också en egendesignad fågelholk. 

Efter Anna kom två fransyskor, Marthe och Cosette. De åtog sig att göra i ordning vår nya ankdamm. Alla projekt ska prydas av en skylt och många wwoofare jobbar långt efter arbetstid för att få det så snyggt som möjligt. Därefter dök två Irländare, Michael och Elaine upp. De tog som sitt projekt att bygga och stensätta en pergola i grönsaksodlingen. 

Sandra, Sandrine och Lea kom direkt efter Elaine och Michael och åt dem drog vi fram en gammal rostig balvagn som de förvandlade till Sveriges snyggaste fårvagn. Den visade sig fungera alldeles utmärkt när vi skulle skilja lammen från tackorna. Fransmännen har dominerat i år och efter detta gäng dök Simon, Manon och Julie upp. De klöv ekstolpar och konstruerade en förvaringslåda för grisarna och ankornas foder. De fick också vara med och skörda äpplen och inviga den nya mustvagnen. 

Sist ut för säsongen var Julia från Tyskland. Hon byggde ett insektshotell till solitärbin och steklar. Wwoofsäsongen ger oss en struktur för arbetet som fungerar och det har många fördelar. Hade vi jobbat ensamma under högsäsongen så hade vi förmodligen slitit ut våra kroppar ännu mer. Börjar man med ett grävningsarbete en dag så blir det lätt att man fortsätter med det hela dagen vilket sliter hårt på kroppen. Wwoofarnas schema ser ut så här:

  • 8.00-10.00 Djurskötsel och sedan hårt arbete såsom grävning, vedhantering, stängsling
  • 10.00 Fika
  • 10.30-12.00 Grönsaksarbete såsom ogräsrensning, plantering, skörd, sådder
  • 12.00-12.45 Lunch
  • 12.45-15.00 Eget projekt

Eftersom vi jobbar med dem så blir det också vårt schema. Det gör att vi får en varierad dag där vi växlar sysslor under dagen. Efter lunch sköter sig wwoofarna mer eller mindre själva vilket ändå ger oss gott om tid för det som vi behöver göra. Då blir det oftast mer trädgårdsarbete som fortsätter långt efter att wwoofarna slutat för dagen. Men det hårda arbetet portionerar vi ut till två timmar varje morgon. Det kan vara grävning, vedbärning eller trädplantering.

Att wwoofarna får hand om djuren varje morgon är också något som vi tycker fungerar väldigt bra. Dels så gillar de det – även om det för vissa tar emot att skrapa hönsens bajsbräda, åtminstone i början. Dels så hinner vi ta fram alla verktyg och förbereda så det hårda arbetet kan starta direkt när de är klara med djuren. Eftersom betet har varit begränsat i år så har vi promenerat baggarna till nytt bete vid flera tillfällen. Det är ungefär som att gå ut med en hund. Och att hundens kompis, dvs Enock, bara följer med gör det ännu trevligare.De flesta wwoofare som kommer är inte speciellt vana vid hårt kroppsarbete så de skulle ändå inte klara av att gräva mer än en och en halv timme om dagen. Tycker de att arbetet är tråkigt så vet de att det snart är fika vilket gör att de håller i och jobbar hårt i alla fall.

Trädgårdsarbetet är också strukturerat på så sätt att vi jobbar i kvarter ett på måndag, kvarter två på tisdag, kvarter tre på onsdag och kvarter fyra på torsdag. Tanken med det är att inget kvarter ska bli helt bortglömt utan få rejält med tillsyn och ogräsrensning en gång per vecka. På fredagarna gör vi allt som vi inte hunnit med de andra dagarna om vi inte skördar. Kvarter fyra har blivit lite styvmoderligt behandlat i år eftersom skörd för REKO-ringarna har tagit tid från det vanliga arbetet under torsdagarna så det får vi fundera ut en lösning på till nästa år. Vi har även ett skifte utanför våra kvarter där vi odlar potatis, lök, lite kål och annat. Det har inte hunnits med alls i år. Kanske lägger vi ner det helt till nästa år.

Många wwofare vill se så mycket som möjligt av Sverige och pröva på svensk kultur. De lånar cyklar och tält av oss och en del lånar även fiskeutrustning eller vår kanot. Eftersom det varit så varmt i sommar har det blivit mycket bad och några har vi tagit med till Hawaiihôla som är ett vattenfyllt grustag i närheten. 

Vi försöker också bjuda på en del svensk traditionell mat och de flesta utsätts för sill och potatis inklusive nubbe och sång. Förra veckan fick vi ett meddelande från Frankrike med film och bildbevis på att svenska traditioner sprids över världen. Tydligen drack de vin till sillen men det är i sin ordning att ta till sig nyheter stegvis.

Manon, Simon och Julie

Idag på morgonen åkte våra wwoofare. De har varit här i drygt två veckor vilket ju inte är så mycket men de har verkligen hunnit med en hel del. Åtta gamla krusbärsbuskar är flyttade ut ur skogen till vår bärodling, stöd och vajrar till äppleodlingen är på plats, alla ekstolpar är kluvna, hönsens vinterhönshus är skurat, ett ny sträcka snigelstaket är påbörjad, diken för rörnedläggning är uppgrävda och sedan igengrävda igen, grönsaker är skördade, bäddar är rensade, verkstaden är städad, djuren har tagits om hand varje morgon, med mera. Idag tog de bussen tillbaka till Frankrike via Oslo med väskorna packade med sill.  Svensk kultur i form av nubbevisor, punktlighet och att alla hälsar på varandra på landet tar de med sig tillbaka liksom något mer vältränade kroppar och nya insikter.  Att ha wwoofare till hjälp i odlingen är fantastiskt. Tre wwoofare ger sex extra händer och om man bara är noga med hur man instruerar dem så gör de ett kanonjobb. I början när de skördar går det ganska långsamt men de ökar snart takten och blir till stor hjälp.  Här skördas squash till gårdsbutiken. 

Här skördar de mangold till REKO-ringsutlämning.

Vår wwooflista innehåller många saker att välja mellan. Vi räknar aldrig med att listan ska bli tom utan att varje omgång wwoofare ska åta sig ett projekt som de slutför. Det här gänget har dock betat av en hel del från listan. Vi har fått ekstockar av Richard som vi använt till stängsling men vi har inte hunnit klyva upp alla utan de har blivit liggande på gårdsplanen. Simon blev sugen på att lära sig och med lite instruktioner från Guillaume så blev det ett riktigt bra resultat.  Knepet är att få snittet rakt så att det inte bär iväg åt något håll. Man vill ju ha stolparna så raka som möjligt.  En regning dag gav de sig på hönsens vinterbostad. All gödsel och strö kördes ut och golv och väggar skurades.  Det känns bra att inte ha hönorna i samma utrymme året runt utan att de har en sommarbostad och en vinterbostad. Vi tänker oss att det minskar risken för ohyra.
Förra vintern hade vi en liten flock hönor som nu har fått flytta till Sara och Guillaume. Vi vet inte riktigt vad vi ska ha detta utrymme till i vinter men det behövdes hur som helst städas. 

De flesta wwofare får äta några sorters inlagd sill med färskpotatis, smör, gräslök, nubbe och allt som hör till. Det här gänget åt mer sill än de flesta som har provat vår svenska specialitet.

Istället för att göra en fågelholk bad de om att få konstruera en behållare för foder åt grisar och får. Upprinnelsen till det är att när vi skördar så lägger vi rens och osäljbara grönsaker åt sidan och detta går sedan till djuren som foder. Grisarna får t.ex. alla förväxta gurkor, en del squash och lite annat. Fåren får alla kålblad, rödbetsblad och så vidare.

Nu har vi två fack där vi kan sortera och sedan är det bara att köra en skottkärra intill och skrapa ur allt. 

Som alltid så är det viktigt att wwoofarna får lämna avtryck på gården. Stabilt bygge som kommer att påminna oss om Manon, Simon och Julie. 

Sveriges snyggaste fårtransport

Lea, Sandra och Sandrine har tagit sig an en gammal balvagn och konverterat den till en fårtransport. Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 

Idag blev fårtransporten klar. På ena sidan finns tre får som heter Lea, Sandra och Sandrine.

Bak på vagnen finns en otäck varg som vi hoppas att fåren inte skräms av. Tjejerna har svetsat på gångjärnen. Deras första svetsprojekt i livet.

På gångjärnen har de fäst en ramp som går att fälla ner så att fåren kan gå upp i vagnen på den.

På fredag åker Sandrine hem till Frankrike igen medan Lea och Sandra stannar ytterligare en vecka. Nu ska vi bara testköra vagnen också och se om fåren gillar den.

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑