Efter att honungen kommer ur slungan finns det en hel del vaxsmulor i den som ska silas bort. Jag brukar göra det i tre steg, först en grovsil innan honungen hamnar i en rostfri hink, sedan hälls honungen i en dubbelsil. Först en halvfin, sedan en finsil. Det låter kanske omständligt men det minskar risken att någon sil sätter igen sig. Det är ett ganska vanligt problem att vax sätter igen finsilen så det är värt krånglet att sila i tre steg.

Hur som helst, Mina dubbelsilar har sett ut så här:

Flera nackdelar. En är att det är lite ostadigt. Om någon av de tre vingmuttrarna inte är åtdragen så kan silen välta. Det händer bara om silen är full med honung och resultatet är avskräckande.

Den andra nackdelen är att den färdigsilade honungen är öppen och det finns en risk att något ska hamna i den. Det är inte helt ovanligt med ett förvirrat bi i ett slungrum och när det blir hungrigt så dras det till honungen och vips ligger det ett dött bi i honungen. Eller en fluga.

När jag gick biodlarkursen för många år sedan visade läraren en sak han hade byggt själv. Det var en skydd för silarna som han hade byggt i tunn plywood som sedan lackat med tvåkomponentsfärg. Den såg ut som en hög hatt med hål i toppen.

Jag har inte tid att finsnickra men jag ville testa om jag kunde fixa till något liknande. Inte snyggt men det funkade nästan som tänkt.

Jag gjorde hål i bottnen på en sirapshink och ett annat hål i ett stort lock. Klart.

Jag tycker nog att det fungerade ungefär som planerat. Silarna sitter inte helt perfekt så jag ska testa att skära ut hela bottnen i sirapshinken och vända den upp och ner. Då borde silarnas sarger hamna alldeles utanför hinkens kant. Vi får se.