Östängs gård

En gård för omställning

Sida 3 av 47

Sondmatning

Vi får lamm efter lamm. Det går oftast bra. I år har vi inte haft några allvarliga fellägen än men vi har två tackor som inte har lammat så än kan vi ha otur. I lördags morse gick jag ut i fårhuset och får syn på en förstagångstacka som precis ska börja lamma. Hon står och vrålar. Bredvid henne står en tacka som ser ut som om hon har lammat. Hon står också och vrålar. Problemet är bara att det inte finns några lamm men moderkakan har kommit ut. Jag springer in i hagen och letar lamm men kan inte hitta några. Då slår mig plötsligt tanken att lammet kanske har trillat igenom stängslet och kommit in till de andra äldre lammen och deras tackor. Mycket riktigt så hittar jag en liten parvel därinne som jag lyfter över till tackan. Då bestämmer sig båda tackorna för att det är deras lamm. Hon som inte har lammat än blir lika förtjust i lammet som tackan som har lammat. Jag försöker boxa in rätt mamma med lammet i en box men det är lite knivigt eftersom den andra tackan också vill vara med. Ringer in till Jonas för att få hjälp och han kommer ut. För säkerhets skull tittar vi en extra gång inne hos de äldre lammen och hittar ytterligare en liten parvel. Vi mjölkar ur tackan och ser till så att båda lammen får råmjölk. Tacka nummer två är rätt så stissig men får till slut fött fram ett lamm så vi boxar in dem i en box en bra bit ifrån första tackan. Hon tror fortfarande att ett av hennes lamm är borta så hon är inte alls medgörlig men vi lyckas till slut få henne så still så vi kan mjölka ur även henne.

Vi väger alla lammen och de två som trillat genom staketet är mindre än våra andra lamm. De är bagglamm och de väger bara strax över tre kilo. Inte så konstigt egentligen eftersom deras mor är en förstagångslammare och har fött två lamm i stället för det vanliga ett. De bräker hela tiden och vi tänker att det nog beror på den brutala starten i deras liv. De vill dock inte sluta och vi noterar att ett av lammen som numer heter Envis inte diar. Vi mjölkar ur och prövar att ge honom flaska och det fungerar men det är helt omöjligt att få honom att dia från mamman hur vi än försöker. Det andra lammet verkar dia men när vi väger lammen dagen efter så har lamm nummer två som numer heter Eljest gått ner i vikt. Vi försöker med flaska även på honom men det är helt hopplöst. Vi försöker få honom att dia från sin mor men det vägrar han också. Han har helt tappat sugreflexerna och det slutar med att vi får sonda honom. Det har vi aldrig gjort förut men efter att ha läst beskrivningen får vi det att fungera. Vi mjölkar ur tackan i en nappflaska. Sedan låter vi Envis dricka och därefter försöker vi med Eljest. Det är inte helt lätt. Inga sugreflexer men mjölken rinner sakta ur flaskan och man hoppas hela tiden att han ska börja suga. 

För att få i honom tillräckligt så behöver vi sonda. Mjölken sugs upp i en spruta kopplad till en slang. Slangen förs sedan sakta ner i svalget. Det är viktigt att man känner slangen på utsidan bredvid luftstrupen så man inte får slangen fel. Sedan är det bara att trycka på sprutan långsamt och föra ut slangen igen när sprutan är tom. Så börjar ett par dagar med urmjölkning av tackan och flaskmatning av Envis och sondmatning av Eljest. När man är i slutet av lammningsperioden så är man ganska trött. Att gå upp varje natt och att alltid ha koll på tackorna tär på krafterna. Normalt när man går upp på natten så tar det inte många minuter att kolla av om någon är på gång och att gå och lägga sig igen. Men nu så ska den proceduren kompletteras med sondning av Eljest och flaskning av Envis. Det är INTE vad vi behöver just nu. Vi prövar och prövar med att få dem att dia från tackan men de är helt enkelt mycket envisa. Eljest som dessutom inte har några sugreflexer ger vi nästan upp om. Som tur är så finns gruppen ”Vi som har får” på Facebook och efter att ha konsulterat dem så visar det sig att folk har sondat lamm i upp till åtta dagar och sedan fått igång sugreflexerna. Vi bestämde oss därför att fortsätta. Jag och Jonas har turats om och även Anna, vår wwoofare har prövat att få lammen att dia från mamman. Så idag så börjar först Envis att dia och sedan visar även Eljest tecken på att vilja dia. Vi vägde dem båda i morse och kontrollvägde i kväll. Envis går upp i vikt men Eljest får inte i sig tillräckligt. Vi får därför fortsätta sonda ett tag till men har nu gott hopp om att de båda två ska skärpa till sig inom kort.

Från och med i kväll finns det inget att mjölka ur tackan, inga mängder i alla fall. Vi hoppas att hon ska gå upp i produktion nu när efterfrågan kommit igång. Dessutom godtar ingen av dem längre att dricka ur flaska, så det får bli spene, vägning och eventuell kompletteringssondning med mjölkersättning ett tag till.

Årets första wwoofare

Förra tisdagen kom årets första wwoofare som ska vara här nästan två månader. Anna kommer ifrån Italien och har jobbat mycket med hästar så hon är van att hugga i och det märks. Det är en enorm hjälp i odlingarna att ha en stark wwoofare som inte drar sig för att gräva och bära. Idag på morgonen grävde vi tre grönsaksbäddar redan innan fikat och så snabbt har nog ingen jobbat här förut. Vi har redan grävt över hälften av årets bäddar och det är inte ens maj än. 

Det är mycket sådder och plantering så här års. Bäddarna från tidigare år har varit täckta med halm över vintern. Det har hjälpt till att hålla jorden relativt ogräsfri samt givit maskarna mat. När vi började odla på den här ytan fanns här inte en enda mask men nu är det en fröjd att lyfta på halmen för det kryllar av mask därunder. 

Det lilla ogräs som ändå finns grepas bort och sedan fyller vi på med stallgödsel och stenmjöl. 

Sedan bredgrepar vi hela bädden så jorden ska bli lucker och därefter krattar vi till en såbädd. Här är det morötter som sås men vi har även hunnit så bondbönor, spenat, rödbetor och planterat ut en hel del purjolök. Efter lunch får våra wwoofare välja något eget projekt att syssla med. Vi har en lång lista att välja ifrån. Anna har valt att gräva och anlägga en 25 meter lång sparrisbädd. Det tycker vi är ett bra val för vi hade haft svårt att hinna med det. Tanken är att ha perenna grönsaker i sargade bäddar runt odlingen med annueller. I sargarna kommer vi dels att fästa nätet så hararna får svårare att krypa under och dels att fästa en bockad metallplåt som ska hindra sniglarna från att ta sig in. Vi hoppas också att vi på sikt kommer att kunna göra gångar runt hela odlingen och på så sätt effektivare hindra rotogräset från att ta sig in i bäddarna. I matkällaren ligger 90 sparrisplantor och väntar. Om tre år kommer de att smaka gott. 

Skolbesök

Idag har vi haft besök av eleverna i årskurs sex på Långareds skola. De vann en heldag hos oss eftersom de byggde fräckaste insektshotellet i en tävling för mellanstadieklasser under Framtidsveckan i Alingsås. 

Bussen hämtade eleverna vid skolan på morgonen och sedan startade vi dagen med att fodra alla djuren. Ankorna släpptes ut. Hönorna fick mat och vatten, bajsbrädor rensades och ägg hämtades. En och annan höna lyftes upp och fick lite gos. Sedan hälsade vi på grisarna och gav dem mat och vatten. Sist var det dags att hälsa på fåren och alla 12 lammen. De fick kraftfoder, grovfoder och vatten. Det hela tog en stund eftersom mycket skulle förklaras. Sedan var det dags för fika och en stunds paus. De flesta valde att gå tillbaka till lammen och sätta sig hos dem. Grisarna Esau och Efraim var också populära. Efter pausen bildade alla eleverna kedja så att vi kunde fösa in två förrymda tuppar till sin hage. Sedan var det dags att flytta grisarna.Det är inte så lätt att göra själv men med en elev vid var stolpe så kunde vi enkelt lyfta upp staketet och flytta det med grisarna kvar innanför. Eleverna hjälpte också till att flytta lite halm som låg på fel ställe.

Sedan var det lunch och efter det fick eleverna göra vad de ville. Många valde att plocka kirskål till fåren som hade riktig fest. Eleverna verkade nöjda med sin dag och vi kände oss nöjda med att fått flyttat grishagen och fått in tupparna.

Parasiter

Vi går mot vår fjärde säsong som fårägare. Vi har fördelen att det inte betat får på våra marker någonsin så vitt vi vet. Många rutinerade fårägare har sagt oss att parasiterna lär komma förr eller senare. De flesta fårägare gör parasitkontroller innan betessläppet på våren för att kolla om fåren har parasiter. I så fall avmaskar de innan betessläpp för att betena inte ska bli smittade. Nu är det snart dags för våra får att komma ut på bete och i år gjorde vi för första gången en parasitkoll. Det går till så att man skickar efter ”Kolla masken” från Vidalab för 400 kronor. De skickar en liten låda som innehåller tre små påsar, en röd tejpbit och ett papper. Sedan går man ut i fårhuset och samlar in en till två matskedar färskt bajs från tre olika tackor i de tre påsarna. De läggs i en gemensam påse som läggs i kartongen tillsammans med pappret man fyller i och så försluter man kartongen med den medskickade röda tejpbiten. Detta kan göras måndag, tisdag eller onsdag och läggas på lådan samma dag. Dagen efter får man provsvaren på mailen från Vidalab. Mycket smidig hantering. Vi såg med spänning fram mot vårar provsvar och var nog inställda på en del parasitförekomst. Här är resultatet. 

 

Arbetsdag på Snickarebo

Så var det dags för årets första arbetsdag inom projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. En gång om året träffas vi på varje gård som ingår i projektet för att ge gården en massiv arbetsinsats. Det är alltid väldigt trevligt. Vi träffas och umgås medan vi arbetar och fikar. Vi lär oss alltid nya saker av varandra och så har man tid att prata. Känslan efter en arbetsdag är alltid att vi har fått enormt mycket gjort. Idag var huvuduppgiften att stängsla ett skifte med ekstolpar. Sara och Guillaume har hittills flyttat runt elnät som stängsel men det tar tid och är rätt så bökigt. Nu är tanken att ett permanent ytterstaket enkelt ska kunna delas av i mindre hagar med hjälp av elnäten så att det blir en enklare hantering. Petter och David mätte och la ut ekstolparna där de skulle sättas ner. Milú och jag med järnspett och gjorde hål. Jens kom efter med slägga och slog ner stolparna. Samtidigt gick Jonas med röjsågen och motorsågen för att ta ner sly och träd. Magnus gjorde grindstolpar. Guillaume försökte serva alla med råd och verktyg. Under tiden tog Susanne och Sara sig an grönsaksodlingen och gjorde nya bäddar och rensade ogräs. Vid lunch var alla stolpar nere och fler kunde jobba i grönsaksodlingen medan några började skruva upp isolatorer och andra klöv ekstolpar. 

Nästa gemensamma arbetsdag är den femte maj på Östängs Gård. Då är alla välkomna. Ta chansen och var med en dag. Vi bjuder på lunch och fika till alla som anmäler sig på info@ostangsgard.se

Gårdsamverkan Alingsås Ekonomisk förening

Idag hade vi konstituerande möte och startade ett företag!
Det känns konstigt men också väldigt bra. Tillsammans med de andra gårdarna i gårdssamverkansprojektet har vi bildat en ekonomisk förening för att kunna samäga saker som var och en av oss inte har  pengar till själv. Än så länge koncentrerar vi oss på mustvagnen och idag var det paketöppning. Det är inte allt som har anlänt än men vagnen och pressen har kommit. Vi började med att vår projektledare Karin Gustavsson klippte de första banden som höll ihop vagnens utrustning. Med många händer går jobbet fort och snart var alla hörnstolpar på plats. Vi har köpt ett förhöjt kapell för att alla ska kunna stå i vagnen och jobba. Förhöjningen är gjord genom att man sätter en kort hörnstolpe under den vanliga. 

Sedan på med långa stolpar och trärillor som stag emellan. 

Det kommer att ta ett tag innan vi klurat ut hur vi på bästa sätt ska bygga allt. Vi kan inte ha alla trärillorna kvar runt om för då kan vi inte gå i och ur vagnen. Vi kan inte heller ha dubbla lämmar så en ska fällas fällas ner och en ska följa med kapellet upp. Har vi tänkt oss i alla fall. Vi har samlat tankar och fiffiga lösningar och de ska nu vridas och vändas på så att vagnen blir optimal. Det känns bra att vi varit och tittat på flera vagnar så vi har idéer om vad som kan göras.

När takstolarna var upplyfta var det dags för kapellet.

När kapellet väl var på plats tog vi paus för mat och konstituerande möte.

Sedan firade vi med att gå ut och öppna mustpressen som är den enda utrustning som kommit än så länge.

En tippbar mustpress i rostfritt som rullas på med hjälp av en pallyft som vi köpt på Hjulets second hand i Vårgårada.

Tippfunktionen inspekteras. Vagnen ser enormt stor ut när bara pressen är på plats. Vi väntar på pastöriseringsmaskinen, med bag-in-box-fyllare, äpplekrossen och sedan ska vi bygga skåp och andra förvaringsutrymmen för all kringutrustning.

 

Kanske kommer mustvagnen bli den enda sak vi samäger men det finns vilda planer i gruppen. Drömma kan man alltid och när vi gör det så ser vi massa roliga projekt framför oss. En del tänker minigrävare eller skylift, många drömmer om ett mobilt sågverk, en och annan vill ha en flismaskin, eller varför inte ett mobilt livsmedelskök eller en biokolsanläggning. Det finns så mycket kul att göra.

Vad kan man göra om man inte vill köpa gård?

Detta inlägg är en uppföljning av ett inlägg som vi skrev får någon vecka sedan. För att förstå detta inlägg bör du nog läsa Varför vi bor på en gård. 

Vi har läst mycket och pratat med många om de här frågorna. När vi nu försöker skriva ner vad vi lärt oss så är det omöjligt att hänvisa till några källor. De är för många och vi har bearbetat tankarna så att de passar oss. Så här ser vi på saken just nu:

Innan vi i t. ex. Sverige gjorde oss beroende av fossil energi var större delen av befolkningen sysselsatta med matproduktion och levde som bönder. När kol och framför allt olja (bensin och diesel) blev tillgängligt så förändrades förutsättningarna inom lantbruket. Och det rejält. En liter bensin/diesel kan utföra lika mycket arbete som en vuxen människa klarar på två hela arbetsveckor. Om man delar vår analys om sannolika framtidsutsikter blir det en naturlig slutsats att vi behöver fler bönder om vi ska klara av att säkra livsmedelstillgången med mindre eller helt utan fossil energi Det finns ingen som helst reson i att många människor skulle arbeta på dagens jättegårdar. Stordrift lönar sig bäst med maskiner. Många behöver därför bli småbrukare på mindre gårdar som kan odla intensivt på liten yta. Alla vill inte eller kan inte bli bönder men det finns ändå mycket man kan göra för att öka samhällets och sin egen resiliens. Genom medvetna val i vardagen så kan även de som bor i staden se till att livsmedelsproduktionen i landet ökar markant.

Många som funderar på de här sakerna vill göra som vi, köpa en mindre gård. Men alla kan inte köpa en gård och flytta ut på landet. Det krävs pengar, rätt läge i livet, och en kroppslig hälsa i någorlunda bra skick. Vi själva hade gjort en ”bostadskarriär” som gav oss ett startkapital, vi hade barn i tidiga tonåren (inte optimalt läge men de kunde fortsätta på samma skolor), och vi var ganska flitiga på gymmet och löparspåren inför flytten. Vi var dessutom två som ville åt samma håll vilket gör det lättare att acceptera strapatser och motgångar. Så vi kan definitivt inte rekommendera en gård som en lösning för alla, men för några. Som tur är finns det många andra sätt att påverka sin och sin familjs position.

Resiliens är ett ord som många ryggar för men som har hjälpt oss många gånger och som vi gärna återkommer till för att se om vi tänker rätt. Vi tycker att begreppet ger en tydligare riktning än hållbarhet. Ordet betyder ungefär ”ett systems förmåga att hantera kriser utan att övergå till ett sämre tillstånd”. Man kan tänka system på olika nivåer. Om vi börjar med den personliga nivån så ökar min förmåga att hantera kriser om jag inte stressar, om jag äter bra mat, om jag motionerar regelbundet och omger mig med vänner och familj i stabila nätverk. Det är ganska lätt att se att min resiliens minskar om jag jobbar för mycket, har stora lån, inte hinner med familj och vänner, äter dåligt, sover dåligt och låter bli att sköta min hälsa. Den första varianten av mig kommer att kunna hantera många fler oförutsedda kriser än den senare.

Begreppet resiliens kan även användas som analysverktyg på andra nivåer. Familjen, byn, kommunen, regionen, landet och världen. Vi har liten möjlighet att påverka det som händer i världen men vi kan göra ganska mycket för att förändra vår egen och vårt lokala samhälles resiliens.

Vi är övertygade om att det allra viktigaste är att bygga nätverk. Att omge sig med människor som man litar på och som man delar värderingar med. Ta tid att umgås med vänner och familj så banden blir starka med människor som kan hjälpa dig om det händer något och som du kan hjälpa när det behövs. Vi gick med i Omställningsrörelsen 2009 och det har vi inte ångrat. Mellan 2005 och 2009 kände vi oss allt mer som ufon i tillvaron men när vi hittade Omställningsrörelsen så fick vi nya vänner som tänker ungefär som vi och som vi lärt oss massor av. Efter det att vi flyttade ut på gården så har vi varit med och dragit igång ”projekt gårdssamverkan” som vi skrivit om flera gånger förut här på bloggen. Det gör att vi har människor omkring oss som kan hoppa in och hjälpa oss med djuren ifall vi vill åka bort några dagar. Människor som varit på vår gård under arbetsdagar och som vet hur våra djur ska skötas.

En nästan lika viktig sak är att ta hand om sin hälsa. Vi vet inte om samhället kommer att klara att ge alla den vård som behövs i framtiden och om fler människor inte behöver belasta vården så har de som verkligen behöver vård en större chans att få den. Använd alltså tandtråd, promenera, gymma, cykla, yoga eller vad som passar dig och ta hand om dig och dina närmaste. Vi märker själva att ju äldre vi blir desto viktigare blir detta. Kroppen måste hållas i trim för att inte vi ska drabbas av sträckningar, ryggskott, onda nackar, armar och så vidare.

Och så var det det där med livsmedelsförsörjningen. Börja odla! Man måste inte ha en gård för att odla. Även om du bor i lägenhet utan balkong så kan du odla i fönstren. Det blir inte många kilo mat men det kan bli bra vitamintillskott och framför allt så lär du dig hur man odlar om du hamnar i en situation där du vill skala upp. Vitlöksblast, basilika, ärtskott, sallat – ja till och med gurka och tomat går att odla i fönstret. Har du balkong så ökar möjligheterna. Bor du i allmännyttans bostäder eller har en annan vänligt sinnad hyresvärd så försök få till ett par pallkragar utanför lägenheten. Många bostadsbolag vill gärna ställa upp och stötta hyresgäster som vill odla. Vill du tänka större så skaffa dig en kolonilott eller se om det finns någon ”Tillsammansodling” i din närhet. Ofta kan man få låna mark av kommunen om man är några som vill gå ihop och odla tillsammans. Följ bloggen Farbror Grön.  De odlar på sju olika ställen och har tips för dig som vill börja odla oavsett om du har tillgång till fönster, balkong, pallkrage, växthus eller kolonilott. Alla kan läsa sig till mycket kunnande men var och en måste passera mängder av misstag innan odlingen blir pålitlig, så det är bara att börja.

Skaffa dig en bonde. Knyt kontakter med någon som odlar mat. Det finns en växande rörelse med Andelsjordbruk. Går du med i ett sådant så kan du säkra din livsmedelsförsörjning för framtiden. Du gör också en insats genom att stötta någon annan som vill odla. Där har du också ofta möjlighet att få åka ut och hjälpa till så att du lär dig att odla även om du inte tänker börja själv just nu. Blir det en kris i framtiden så kommer denna bonde hellre sälja till dig än till den som aldrig tidigare handlat av henne eller honom.

Köp allt närproducerat du kan. Gå med i närmsta REKO-ring eller starta en egen på orten där du bor. För varje REKO-ring som kör igång så stärker vi den lokala produktionen av mat. Små producenter får möjlighet att sälja direkt till konsumenter och kan då ta ut hela priset själv istället för att dela det med en återförsäljare. Välj alltid svenskt i första hand och lokalt om det finns. Det kan göra skillnad för dig i framtiden. Om de små producenter som finns kan få det att gå runt genom ökad försäljning kommer fler att våga satsa på att bli livsmedelsproducenter. På så sätt kan du öka matproduktionen genom dina medvetna matval. Men det finns fler saker du kan göra som ökar din resiliens.

Äg tillsammans med vänner. Gå ihop ett gäng och köp en äpplekross och en mustpress eller något annat kul. Träffas och musta ihop eller låt pressen cirkulera bland er. Har du inga äpplen själv så fråga grannen. De blir ofta glada om de blir av med överskott ett bra år. Får de dessutom några flaskor must som tack för hjälpen så har ni råvarorna säkrade för lång tid. Det viktiga med en sådan här idé är inte själva musten eller mustpressen utan att du med hjälp av mustpressen stärker ditt nätverk och har roligt ihop med andra människor.

Lär dig något praktiskt:  Lär dig att sy, laga cyklar, sylta, safta, syra, karda, spinna, väva, sticka, fiska, jaga, konservera. Gå en biodlarkurs eller gör maskrosvin. Vad kunde din farmor, farfar, mormor och morfar? Det är kunskaper som vi kan komma att behöva kunna igen. Har du någon gammal släkting som kan praktiska saker så ta vara på tiden ni har kvar tillsammans och låt dem lära dig allt de kan.

Skaffa bin. Även om du inte har ens en trädgård så kan du ha bin. Vi hade en period då våra bin stod på kommunens mark. De hade inte något emot det alls utan var tvärt om glada över att vi ökade antalet pollinerare.  Biodling har ett stort ”kunskapsdjup”. Alla kan bli biodlare men ingen bör starta på egen hand. Gå en biodlarkurs under vintern eller leta i alla fall upp någon som kan vara din mentor. Det finns andra sätt att bidra till pollinering, sätt upp många insektshotell och anlägg gärna rishögar och allt annat du kan tänka dig för att gynna den biologiska mångfalden.

Hjälp fåglarna och njut av dem från mars till oktober. I Sverige är det varken brist på vatten, mat eller ljus under sommaren. Det är boplatserna som fattas. Sätt upp fågelholkar, många fågelholkar. Detta är inte bara på nöjeskontot. Många fåglar dämpar invasioner av skadeinsekter.

Skaffa höns. Även om du bor i stan så kan du ha höns. Kanske inte i en lägenhet men har du tillgång till en trädgård så tillåter de flesta kommuner att man har hönor även i tätbebyggt område. Det kan vara klokt att undvika tupp för grannarnas skull men om du bara har tre hönor så behöver de inte någon tupp. Hönorna ger dig ägg och gödsel och hjälper dig att bli av med eventuella matrester. De är lätta att sköta och tål kyla bättre än vad många tror. Man måste dock sörja för att de har frostfritt vatten.

Köp ekologiskt, second-hand och om du måste köpa något nytt – välj det som är av bra kvalité så det håller länge. Men som sagt, köp framför allt närproducerat. Ju fler små produktionsföretag som kan leva i din närhet desto säkrare blir din framtid.

Gå ner i arbetstid om du har möjlighet. Vänj dig vid ett liv med mindre pengar. Då får du utrymme att utveckla bi-sysslor som du kan ha stor nytta och glädje av. Vänj dig vid ett liv med mindre energianvändning. Cykla eller gå istället för att köra bil så ofta det går. Mindre press på vägar och parkeringar gör att samhället kan satsa sina resurser på annat. Det kan kännas hopplöst men ju fler som gör medvetna val desto fler blir påverkade att följa efter. Att gå ner i arbetstid (dvs tjäna mindre pengar) är det enda sätt vi känner till som minskar klimatpåverkan på riktigt.

Läs böcker, bloggar och se på filmer och lyssna på poddar om intressanta ämnen. Kunskap om många saker ger en större känsla av sammanhang. När man förstår mer om de utmaningarna vi står inför blir de konstigt nog lättare att hantera även om man inser att problemen är större än vad man först trodde. Vi själva känner oss mycket tryggare idag än vad vi har gjort långa perioder fram till idag.

Fira när du tycker att du uppnått något bra. Bjud in människor på fika, träffas och ta en öl eller bara unna dig en kopp i solen. Beröm alla du möter som gör något positivt. En klok äldre man ifrån Skottland sa en gång för många år sedan till oss att en av de klokaste saker man kan göra i livet är att inte skaffa sig fiender i onödan. Visa alla människor intresse även om du först inte tror att de har något att bidra med i ditt liv. Man vet aldrig vilka människor man kan komma att behöva hjälp av i framtiden och ju fler människor man har i sitt nätverk desto bättre är det. Syftet är kanske inte så ädelt som man först vill tro, men effekten finns ändå. Färre ovänner och fler vänner.

Odla inte bara mat utan även förnöjsamhet! Det är mänskligt att jämföra sig med dem som har mer, finare, nyare och dyrare men alla mår mycket bättre om vi kan känna oss nöjda över det vi faktiskt har. Så länge vi är mätta, mår bra och har tid för vänner och familj så borde vi vara nöjda men det blir sällan så. Jag tänker ofta på min far som la mycket tid på jobbet och på olika föreningar. Det innebar att han hade mindre tid med oss barn. När han låg för döden i lungcancer blev det oerhört tydligt för oss att de prioriteringar han gjort inte hade någon betydelse i slutet av hans liv. Det var mycket få människor från hans föreningar eller yrkesliv som fanns där i slutet. Familjen och de närmaste vännerna är de du kan förlita dig på vid en verklig livskris.

Det mesta av det vi nämnt är långsiktiga fleråriga projekt men det kan vara klokt att även förbereda sig för en eventuell akut situation:
Inom permakultur brukar man prata om att man ska se till att kunna lösa alla sina behov på minst tre sätt. Det blev vi varse en gång när vi bodde i en sommarstuga med vår äldsta dotter som då var tre månader. Vi blev insnöade och elen försvann. Vi kunde inte ta oss ut på tre dygn och allt vi hade som värmekälla var en öppen spis som snarare drog värmen ur huset än värmde upp det. Aldrig igen att vi sätter oss i den situationen. Vi tvingades laga mat i öppna spisen men hittade först inte några kärl som vi kunde använda. Till slut fann vi en gammal kopparpanna som vi kunde värma mat i. Idag har vi elspis, trangiakök, flera fotogenkök och vi har påbörjat installation av vedspis. När det gäller värme så har vi vedpanna, kakelugnar, fotogenvärmare och ett par elelement. Varje behov bör kunna lösas på tre sätt. Vi har egen brunn, bensindriven pump och vattendunkar med lagrat vatten. (De har vi redan behövt använda)

Läs MSB:s folder om 72 timmarsberedskap eller deras webbsida. Där står vad varje hushåll bör ha hemma och hur man kan förbereda sig. Om alla hushåll verkligen hade denna beredskap inför akuta situationer så skulle samhällets resiliens öka markant. Om människor lider brist på det allra nödvändigaste i en akut krissituation så finns det risk för att man lockar fram oönskade beteenden. Det är lättare att ha att göra med människor som inte har panik för att de är hungriga eller törstiga.

Som vi skrev i början av inlägget så gillar vi att fokusera på att öka samhällets resiliens istället för att tala om hållbarhet eller koldioxidutsläpp. Fokuserar man på resiliens så kommer koldioxidutsläppen automatiskt att minska och hållbarheten att öka. Fokuserar man istället bara på koldioxidutsläpp så minskar ofta resiliensen. Då är det helt ok med högteknologiska kostsamma kolinlagringmetoder eller massproduktion av elbilar. Det blir ett trollande med siffror som lätt leder oss in i återvändsgränder och skapar ett än mer komplext och sårbart samhälle. För några år sedan försökte Sverige t.ex. få ner koldioxidutsläppen genom en massiv satsning på etanol och raps-diesel vilket blev en flopp. Ett av skälen till att vi inte gråter över det är att det går åt mängder med fossil energi för att driva de jordbruksmaskiner som producerar grödan som används vid etanoltillverkning. Idag talar nästan ingen om etanol. Försöker man diskutera hållbarhet så blir det lätt ett stuprörstänkande där man fokuserar på antingen ekonomi, miljö eller social hållbarhet. Det finns till och med de som hävdar att vi först måste få till en hållbar tillväxt för att över huvud taget ta tag i miljö- och sociala frågor. Den som har upplevt några mandatperioder vet att den stunden aldrig kommer. Utgår man istället från resilensbegreppet så får man med alla delar av hållbarhet och hamnar på småskaliga energisnåla tekniker. Vi har alltså inte något emot att man försöker öka kolinlagringen i jorden men ser hellre att det sker genom biokolsproduktion, trädplantering och ökat bete av gräsätande djur än via dyra avancerade tekniska lösningar. Vi ser hellre att man slutar använda bekämpningsmedel och begränsar jordbruksytan för monokulturer än att man uppfinner konstgjorda bin som ska sköta pollineringen.

Det blev en lång lista. Vad ska man göra?

Välj det som du tycker verkar roligast. Alla måste inte göra allt men ju fler som gör något desto mer resilienta blir vi. Väljer du något roligt så är det större chans att du fortsätter än om du tvingar dig till något du inte tycker är kul. Inom omställningsrörelsen brukar vi säga: Har vi inte roligt så gör vi det på fel sätt. Det är också en anledning till att vi skaffat gård. Det är himla kul.

Att lära gamla höns att sitta

Våra Lohmanhönor har längre arbetsdagar än de andra hönsen. De är ute tills det skymmer på riktigt och då har de andra redan suttit på pinnen några timmar. Lohman är en ”industrihöna” som är tålig och mycket produktiv när det gäller ägg. Rasen är framavlad med vetenskapliga metoder och ägs faktiskt av ett företag. det är ingen risk att någon kläcker ägg för att ”kopiera” rasen eftersom det är hybridras med en speciell linje tuppar och en annan linje hönor. När de paras uppstår Lohman. Det låter lite skumt men det är ett effektivt sätt att få många exemplar av er ras att ha ganska lika egenskaper.Som till exempel att inte gå och lägga sig i tid.

Förmodligen går Lohmanhönsen ute i svagare ljus än de andra för att de inte behöver vara rädda för rävar i äggfabriken. Lantraser har antagligen tappat de gener som får höns att vilja vara ute på kvällen för att de hönorna som gjort det blivit uppätna. Darwin i praktiken. Tanken med att Lohmanhöns ska vilja äta i svagt ljus är förmodligen den att hönserier ska få dem att äta även om ljuset inte är särskilt starkt. Billigare lampor och lägre elräkning. Nu finns det ju regler för ljusstyrkor men det finns förmodligen länder med svagare djurskydd än Sverige där en sådan egenskap kan vara värdefull. För vår del är det inte särskilt värdefullt under ljusa sommarnätter eftersom vi måste vänta till ganska sent innan vi kan stänga om hönsen.

Hönsen har just flyttat ut till ett hästsläp som är inrett med sittpinnar, reden och annat som hör till. Det vi glömt vara att berätta för dem hur det ska fungera med trappor och stegar. Så här ser det ut när fjorton hönor försöker sova i ett rede.

Det satt fler höns lite här och var på golvet. ett ägg har hamnat fel och en höna sover under bajsbrädan. Tuppen satt för sig själv och surade och det fanns gott om plats på sittpinnarna så det var bara att börja lyfta upp dem.

De lär väl sig så småningom.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag avslutade vi Framtidsveckan med att ha öppet på gården mellan kl. 10 och 16. Nästan 100 personer kom och det var många frågor och funderingar som dryftades. Vi har haft öppen gård många gånger förut men dagens besökare var mer frågvisa och vetgiriga än tidigare gånger. Det är roligt. Vi  hade lovat guidningar klockan 10, 12 och 14 och det kom besökare till alla guidningarna. Årets första två lamm kom för flera dagar sedan och länge trodde vi att vi inte skulle ha fler lamm att erbjuda men så igår eftermiddag föddes två små tacklamm och i natt vid halv två föddes ett tacklamm och ett bagglamm. Vi kunde alltså visa upp fyra små varelser som inte ens var ett dygn gamla. Det var populärt både bland barn och vuxna. 

Lamm är fascinerande då de inte ens behöver bli en kvart gamla innan de kan stå på benen. Det är svårt att tänka sig att de bara är ett halvt dygn gamla.

Mest populärt bland barnen var nog ändå grisarna. De vi har nu är mycket mer vana vid människor än vad Agneta och Anni-Frid var. Här kunde barnen gå in och klappa och klia och grisarna älskade det.

Men det tog på krafterna så grisarna tog sig en tupplur efter visning nummer två. I gårdsbutiken hade vi inte mycket att erbjuda eftersom inga grönsaker är klara än men vi sålde en del ägg, honung och lök. Det blir roligare att öppna butiken senare när den åter är full av grönsaker. Nu hoppas vi att det inte blir några lamningar i natt så vi bara kan gå upp och kolla till tackorna och inte behöver stanna i fårhuset. Vi behöver verkligen sova efter en intensiv vecka där vi båda varit engagerade. Framtidsveckan är en höjdpunkt på året men det är alltid lite skönt när den är över.

Utbildning med projekt gårdssamverkan och mobilt musteri

Denna vecka är det Framtidsvecka i Alingsås. 176 programpunkter på 7 dagar ger ett späckat liv. Med 8 beräknade lammningar, familjeliv och en vår som råkade komma just nu så är det lite hektiskt. Men trevligt. Framtidsveckan plockar fram det bästa inom många människor och så många bjuder till för att andra ska få bra upplevelser. Vårt leaderprojekt Gårdssamverkan och mobilt musteri kände att vi behövde ha djupare kunskaper kring livsmedelshantering så vi inte gör fel när vi ska sätta ihop vår mustvagn. Därför hade vi bjudit in Per Nilsson som är erkänt duktig när det gäller livsmedelshantering och lagstiftning som rör det. Vi la utbildningen under Framtidsveckan så att vi lättare skulle nå ut med den för det är ju roligt om fler vill vara med. Det blev några avhopp på grund av sjukdom och annat men kursen var fullbokad. Det kom folk från Ullared, Växjö, Vara, Herrljunga och Vårgårda bland annat förutom oss som är med i projektet.

Det starkaste intrycket efter dagen är att det finns många saker som ”alla” tror gäller inom livsmedelslagstiftningen men som inte alls stämmer. Per gav flera exempel på sådant som bara är taget ur luften och inte har laglig grund men som ändå gäller i vissa kommuner på grund av feltolkningar m.m. Han uppmanade oss alla att ha en god dialog med kommunen men att också våga fråga var i lagtexten som det de påpekar står. Till exempel är det en allmän ”sanning” att det måste finnas ett separat handfat för handtvätt. Det står inte så i lagtexten utan där står att det ska finnas möjlighet till handtvätt. Oftast går det alldeles utmärkt att använda diskbänkens diskho till det. Om man är många som jobbar i köket så är det ju naturligtvis ofta upptaget i diskhon och då bör man ha ett speciellt handfat men det är alltså inte något lagkrav. Vi fick många insikter och råd men känner nog också att vi behöver läsa på mer. Det trevligaste på dagen var att träffa människor som gärna diskuterar saker som spärrgaller, spengummimannen, slaktkroppar, återtag, äggstämplar, mjölksyrningsbakterier, övriga mikroorganismer och annat kul. På onsdag ska vi hämta mustvagnen i Skåne och nästa vecka ska vi packa upp den mustutrustning som kommit. Det är roligt att göra det här tillsammans med andra i vår närhet och vi ser fram mot att kunna ha ett fungerande musteri till höstens äppleskörd.

På onsdag (18-21) är nästa programpunkt under Framtidsveckan som har med lokal matproduktion att göra. Då bjuder vi in till en träff på Nolbygårds ekobageri som kommer att handla om trender inom lokal matproduktion, andelsjordbruk, REKO-ringar, Nolbygårds matmarknad, att använda sitt eget privata kök för att förädla livsmedel till försäljning. Det kommer också att bli tillfälle till frågor och nätverkande. Ingen anmälan eller kostnad. Välkommen!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑