Östängs gård

En gård för omställning

Sida 3 av 48

Skrapa och måla

Nu börjar vi bli klara med årets sådder och planteringar men framför allt så är alla bäddar grävda. Det frigör lite tid och den ägnas bland annat åt att skrapa huset. Vi började redan förra året men blev inte klara så vi kunde måla. Nu tar vi nya tag. I den värmen som har varit de sista veckorna orkar vi bara skrapa huset så länge det ligger i skugga. Det gör det fram till fikarasten så det blir ett tvåtimmarspass på morgonen. Huset ska sedan målas i en något ljusare kulör än den som det är målat i just nu. Vi köpte tre färgprover som vi provmålade på väggen och vi har bestämt oss för den övre av de tre som syns till höger om fönstret. 

Det är ett väldigt tidsödande och tråkigt arbete att skrapa färg. På vissa ställen sitter den mesta färgen bra och man behöver bara skrapa av det lösa. På andra ställen så har de målat lager på lager som sedan har krackelerat och där behöver vi ta bort all färg. Det tar tid och är ganska jobbigt men eftersom vi inte vill måla om huset för ofta så är det lika bra att göra det ordentligt. 

Vi målar med linoljefärg från Ottossons som vi köper på Hus till Hus i Alingsås. Eller målar och målar – där är vi inte riktigt än men färgen är i alla fall inköpt.

Aldrig mer :-)

Idag är en stor dag. Vi grävde klart den allra sista grönsaksbädden. 

Vi började dagen med att köra ut bädden där tackorna gått efter att de har lammat. Den är rätt tung men inte alls i samma utsträckning som vinterbädden som mäter över en halvmeter i tjocklek. Vi har grymma wwoofare! Innan klockan var nio hade de tagit hand om alla djuren och fått ut hela bädden så då kunde vi fortsätta med grävningen fram till fikat. Efter fikat gör vi av princip inte något hårt grävarbete med wwoofarna. När gårdsklockan ringer 10.00 avstannar allt arbete och vi tar en fikapaus. Det som inte hinns med innan klockan slår får helt enkelt göras en annan dag. Men då återstod bara en 15 centimeter  bred remsa på två meter så det kunde jag bara inte låta vara.

Efter fikat planterade vi fyra kålbäddar och sådde en morotsbädd och en bönbädd. Efter lunch fortsatte wwoofarna med sina självvalda projekt och jag kunde ta mig an remsan.

I fyra säsonger har vi grävt, grävt och grävt. Första året var värst. Då tog det flera dagar att få en bädd klar. Vi hade inte några wwoofare utan jag var i princip ensam om att gräva alla 24 bäddarna. Några dagar hade jag hjälp av goda vänner vilket jag är tacksam för. Att stampa fem gånger på grepen för varje greptag och att gräva upp en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter kan få en att hålla sig för skratt. Som tur var så hade vi inte så mycket att odla det året så på något sätt gick det även om sista bädden grävdes i augusti. Året efter grävde vi sista bädden i juli och förra året var vi klara 24 juni. I år blev vi klara idag redan den femte juni och nästa år ska vi inte gräva någon bädd!!! Tack och lov för att vi har vår blogg annars hade vi inte vetat när vi blev klara de andra åren. Det känns alltid som man är sent ute men vi är ju faktiskt klara extremt tidigt. Det är dessutom så att vi har planterat eller sått i nästan alla 99 bäddarna. Fyra gånger 24 är inte mer än 96 bäddar men år två gjorde vi tre extra så vi har 99 bäddar att odla och innan veckan är slut kommer vi nog faktiskt att vara klara med alla sådder och planteringar. Det känns sjukt skönt och väldigt, väldigt roligt att vara klar. Ikväll firar vi med en flaska rosé. 

Vi ska aldrig mer gräva en grönsaksbädd! Hurra!!! Nästa år ska jag ha så gott om tid så att jag ska lära mig att odla sallat 🙂

Snart slut på anläggningsarbetet

Ni som följt oss ett par år vet att vi gräver bäddar för att rensa dem från i huvudsak kvickrot. Efter första grävningen så gräver vi dem inte igen. De är i princip fria från rotogräs och eftersom vi täckodlar så minimerar vi ogräsrensningen. För att luckra jorden använder vi en bredgrep och det räcker gott. Det känns bra att inte gräva i jorden utan lämna maskar och mikroliv i fred. När vi köpte gården gjorde vi upp en plan om att gräva 24 bäddar varje år i fyra år. Nu är vi inne på de allra sista bäddarna.  I onsdags kom två nya wwoofare från Frankrike, Marthe och Cosette. De ska vara här i två veckor så idag var vi tre wwoofare plus att vi idag också fick en ny praktikant som heter Isabelle. Isabelle ska vara hos oss tre dagar i veckan hela säsongen. Med många händer så blir det mycket gjort. Vi startade med bäddgrävning på morgonen fram till fika. Vi börjar alltid dagarna med något hårt jobb och i den här värmen så är det tur. Vi blev inte klara idag heller men innan veckan är slut så kommer vi att ha grävt vår sista grönsaksbädd.

Efter fikat planterade vi ut vintersquash och zucchini i fem bäddar. Täckmaterialet togs av och bäddarna gödslades och fick stenmjöl. Det är svårt med grönsakerna i den här värmen. Även om man avhärdat dem så har de det tufft i den gassande solen. Det kommer inte att bli ett lätt odlingsår det här men det underlättas av att ha många händer. Inga gamla regler gäller när högsommaren infinner sig i maj. Vi vattnar en hel del men vår brunn är inte så djup så vattnet rinner inte till i den utsträckning som skulle behövas.

Efter lunch väljer wwoofarna något projekt som de själva vill arbeta med. Anna fortsatte att plantera äppleträd eftersom vårt nybeställda sorknät äntligen kommit. Cosette och Marthe valde att ta sig an att anlägga en ny ankdamm. Den gamla är för liten och fungerar inte jättebra så vi ser fram mot att få en ny lite större som ankorna kan simma i. Vår granne Richard grävde ut det mesta men nu ska sidorna komma i nivå och dammsidorna jämnas till så det är en hel del för dem att göra. När wwoofarna valt ett projekt har vi en genomgång då vi delar med oss av vår målbild och ger dem lite tips om vi har några. Därefter jobbar de självständigt och har ganska fria tyglar inom ramarna. De får avsluta varje projekt med att designa och tillverka en skylt som talar om att det är de som genomfört projektet. Att lämna över projekt till wwoofare innebär oftast att det blir mycket bättre gjort. Vi själva har alltid för mycket saker som det är bråttom med så det mesta vi gör går i rasande tempo. Wwoofarna jobbar metodiskt och är måna om att lämna ett bra projekt efter sig. Har man anlagt en damm i Sverige så vill man att den blir bra. Det gör att våra wwoofprojekt i princip alltid blir bättre än om vi hade gjort dem själva.

Min fiende – sallat

Jag gillar att odla – oftast. Men vissa saker gillar jag verkligen inte att odla. Sallat är en sådan grönsak. Jag älskar att äta sallat och jag älskar att sälja sallat eftersom den vi odlar blir väldigt god. Det är bara det att sallat inte vill samarbeta i själva odlingsprocessen.

Jag har sått åtta brätten med sallat i år. I de första två kom det inte upp en enda planta. I de nästa två kom det upp sammanlagt åtta plantor. Jag frågade i en odlargrupp på Facebook och fick rådet att så grundare och svalare och sådde ytterligare två brätten, grunt och svalt, där det inte kom upp en enda planta. Dessa första brätten var sådda med sorterna Little Gem och Jericho eftersom det är mina favoriter. Nu började jag bli lite desperat och sådde ytterligare två brätten. Denna gång Crispino och Telex. Det var en sen kväll och jag var trött och irriterad. Telexbrättet sådde jag först men kvällen blev allt senare och eftersom jag inte var helt lugn och fin så vräkte jag på med flera frön i varje plugg när jag sådde Crispino eftersom de ju ändå inte gror. Då grodde alla. Varenda frö verkade vilja leva och varje plugg med Crispino innehöll därför upp till sex plantor.

Förra året åt sniglarna upp alla plantor – varenda en tills jag kom på att jag kunde plantera ut sallat i svart majsstärkelseplast. Där fick många plantor vara i fred och jag trodde jag kommit på Lösningen. Idag skulle jag äntligen få ner sallat i jorden. Jag hade hela förmiddagen på mig och sådde två bäddar med Telexplantor. De var fina i sina pluggar. En planta i varje och jag kände mig ganska tillfreds med jobbet jag åstadkom. Jag gjorde hål i den svarta majsstärkelseplasten och tryckte ner en planta i varje. Crispinobrättet tänkte jag nog skita i för det var en enda härva av plantor. Så tog vi en lång paus vid lunch och åkte till skön med sill och en kastrull färskpotatis. Vi hade det skönt i skuggan och badade i fantastiskt skönt badvatten. Det var helt enkelt en sådan där sällsynt perfekt dag när man känner att man har flyt och mår bra. När vi kom hem hade varenda Telexplanta bränt fast i den svarta plasten. VAR-ENDA-EN!!! Vad är det för fel på sallat??? Nej, det är klart att det inte är fel på sallaten utan på mig. Lena Israelsson sa en gång på en föreläsning att det tar tio år att lära sig odla. Jag tror hon har fel. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag verkligen KAN odla redan om tre år. Jag har fem bäddar där det ska växa sallat. Mina odlarvänner säger att det är så enormt bra att odla sallat för man kan lätt få ut tre omgångar ur varje bädd och ibland till och med fyra. (irriterande Jag kommer att vara jätteglad om jag får en färdig omgång sallat så som det ser ut just nu. Det här är min bästa planta hittills. 

Ok! Det var bara att börja om. De enda plantor jag hade att tillgå var brättet med Crispinoplantor. Sallat har en konstig förmåga att trassla in sig i varandra. Många andra växter växer mot ljuset. Det innebär att de sträcker sig åt ett håll. Sallat verkar inte fungera så. Det verkar snarare som om de är i maskopi med varandra och gör allt för att djävlas. De växer åt ett håll först men låter sedan sina sköra blad sprida ut sig åt alla håll. De växer ut ett blad över en annan planta som sedan kontrar med att lägga ett av sina blad över grannen. Så håller de på tills hela brättet liknar ett plockepinn. Jag gillade att spela plockepinn när jag var liten. Jag gillar INTE att spela sallatsplockepinn idag. Hela eftermiddagen har jag suttit i solen och försökt sära på sallatsplantor genom att lyfta på blad och försiktigt få isär plantorna. Så när man till slut tror att en planta är loss så gör man ett sista litet knyck och så visar det sig att det fanns ett litet blad som fastnat i en annan planta. En stor fin planta var extra besvärlig och jag kom på mig själv med att hålla andan när jag försökte få isär den från grannarna. Med en viss tillfredsställelse fick jag loss den bara för att upptäcka att plantan hade förlorat sin rot i processen. Nu har jag tillbringat kvällen med att så ytterligare två brätten sallat.

Jag följer många odlare på instagram och på Facebook. Idag slog mig tanken att jag kanske ska sluta med det. Många säger att de får inspiration av att följa odlare på sociala medier. Jag blir mest frustrerad eftersom de flesta verkar lyckas med allt. Många har redan skördat sallat och deras huvuden såg väldigt goda ut.

 

Note to self:

  • Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om det är sent på kvällen
  • Så bara ett sallatsfrö i varje plugg även om de inte verkar gro
  • Plantera för sjutton inte sallat i svart majsstärkelseplast en förmiddag när det är strålande sol

Nåja, för eget bruk går det att köpa sallat, även om den inte är lika god.

Sparrisbädd

Vi har odlat sparris förut på vår kolonilott. De behöver ett par år för att växa till sig innan man kan börja skörda. Vi fick skörda ett år och sedan köpte vi gård och sålde kolonilotten. Det kändes lite surt men vi flyttade med oss några plantor som fick leva ett hårt liv där vi inte gjorde i ordning någon riktig bädd utan de fick kämpa mot ogräset. När vi sedan fick hit en grävare som fixade avloppet så blev det deras slutgiltiga död. Men nu har vi en sparrisbädd igen. Att anlägga en sparrisbädd var en av sakerna på vår wwooflista inför säsongen och vår första wwoofare Anna från Italien valde att anlägga den. Vi har tänkt ha perenna växter runt om odlingsbäddarna som en barriär mot ogräs och sniglar. Tanken är att sarga bäddar som löper längst nätet med plankor och att sedan sätta bockad plåt på träplankorna som ett stopp mot åtminstone en del av sniglarna. På sikt kommer vi att gräva bort all kvickrot mellan dessa bäddar och grönsaksbäddarna och anlägga gångar med träflis. Det kommer förmodligen inte att ske förrän till hösten men med sparrisbädden är vi en bit på väg. 

Det är ett styvt jobb att gräva bort all kvickrot och alla skräppor. Men ska man sarga bädden så är det lika bra att göra det ordentligt. Sargarna kommer förhoppningsvis att stoppa det mesta av rotogräset. Yttre sargen fästs i rådjursstaketet. Vi kan använda vårt eget sågade virke vilket känns bra. 

Mellan sargarna har Anna grävt 50 centimeter djupt och luckrat med bredgrepen. Sedan har hon öst i en massa hästgödsel, täckt med jord för att sedan lägga ut rötterna efter varandra på rad.

Alla rötter ska spridas ut åt sidan. Sedan täckte hon med sex centimeter jord till att börja med. 

Vi har köpt 100 plantor från Semenco. De levererades i en stor säck och ser rätt lustiga ut. 

Bädden är 25 meter lång så det var mycket att gräva, sarga och gödsla men Anna är en gammal hästtjej och är grym på att jobba. 

Alla våra wwoofare väljer projekt från en lista som de vill genomföra. Anna valde sparrisbädden och tur var väl det för annars hade de nog inte kommit i jorden. När projektet är klart får de designa en skylt och sätta upp så alla ser vem som gjort jobbet. 

När sparrisen växt sig 50 centimeter hög lägger man på mer jord för att täcka rötterna och sedan är det bara att vänta. Om tre år kommer vi att kunna skörda en sparris om dagen från varje planta om det vill sig väl. 

Tack och lov för wwoofare!

Bloggande med förhinder

Den sista tiden har vi inte bloggat lika flitigt. Idag fick vi frågan om vi tröttnat på bloggandet och det har vi absolut inte gjort. Vi gillar verkligen att blogga. Speciellt när vi får kommentarer från intresserade läsare som vill veta mer. Men vi har fått bloggförhinder. Ett oönskat sådant. Bloggen är något vi oftast sköter på kvällen efter dagens arbete. När vi är kroppsligen trötta blir bloggen en trevlig avslutning på dagen. I maj månad har vi enormt mycket att göra så dagarna blir lätt långa och fylls av arbete. Det är mycket som ska sås och planteras och en sådan här vår bör allt komma i jorden samtidigt. Det underlättas INTE av mördarsnigelinvasion. Vi har till exempel sått två bäddar morötter där det totalt kommit upp fem plantor på 40 sträckmeter sådd. En hel bädd broccoli försvann en på en natt. Det innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon direkt när vi vaknar och en timme precis innan vi går och lägger oss (då vi oftast annars bloggar) med att klippa sniglar. Vi sprider ut järnferomol och klipper alla sniglar vi ser. Oftast är det bara något som görs och vi räknar inte men häromkvällen räknade vi till 311 mördarsniglar och det är ungefär lika många varje gång vi går ut. Det innebär att vi tar död på över 500 sniglar varje dag. Så här års är de inte stora och svåra att upptäcka i pannlampans sken. Men det sägs att varje snigel man klipper i maj ger upphov till 400 färre sniglar under säsongen (Svårt att tro att det stämmer) men det känns ändå bra att ta död på alla man ser. Vi har sått om alla bäddar med morötter en gång och planterat nya broccoliplantor och de har överlevt två nätter nu. Torkan hjälper naturligtvis till även om den också innebär att vi tillbringar ungefär en timme varje morgon med att vattna. När alla bäddar är sådda sätter vi ut vattenspridare men än så länge är bara ungefär varannan bädd sådd och vi vill varken vattna potentiellt ogräs eller mördarsniglar i onödan så därför handvattnar vi än så länge bädd för bädd. När alla bäddar är sådda så kommer vattningen ta mindre tid i anspråk men just nu går det alltså åt tre timmar om dagen bara för vattning och snigelbekämpning. Ni får alltså ha lite tålamod med oss. Vi är snart tillbaka med fler uppdateringar.

Totoro och Enok

Vår bagge Totoro är inte snäll mot tackorna. Det skapar problem. Ibland kan man ha baggen gående hos tackorna även under högdräktighet och lamning men när Totoro började stånga de högdräktiga tackorna i magen så fick vi ta honom ifrån dem. Alternativen i det läget är att låta honom gå till slakt, sälja honom till någon annan eller skaffa honom en kompis. Vi vill använda honom för avel även nästa år så vi ville helst behålla honom. Han är en mycket fin bagge som har gjort sitt jobb bra. Alla tackor är dräktiga och han var inte dum mot dem så länge han fick betäcka dem. 

Vi valde därför att skaffa en bagge till. Det är inte en bagge som ska få betäcka någon tacka utan helt enkelt en bagge som vi ska ha som sällskap åt Totoro och kommande baggar. Tanken är att han ska få stanna på gården tills han blir gammal. Vi hämtade hem honom men åkte vägen om veterinären för att han skulle få en stelkrampsspruta. Nästa vecka ska han få spruta nummer två och sedan ska han kastreras. Baggarna har fått stå hopträngda i en liten box för att de ska vänja sig vid varandra och för att de ska kunna göra upp i rang utan att någon blir skadad. Det har de gjort, så i helgen var det dags för betessläpp även för dem. 

Vi har stängslat in en del av skogen där vi tänker att de ska få gå i sommar. De kommer att gå hårt åt buskskiktet och se till att hålla sly och annan undervegetation i schack. Denna del av skogen har varit betesmark förut och vi vill att det åter ska bli ett fint skogsbete. Glesa träd med mycket ljusinsläpp som ändå ger skugga är målet. Vi har tagit bort alla, i alla fall nästan, granar från skiftet och låtit de största tallarna, några enar och en och annan ek vara kvar. Gräset kommer att växa till under när ljuset tränger ner.

Vår stora damm ingår i skiftet liksom en liten plätt med gräsmark där vi ser till att baggarna har mineraler, salt och vatten. På så sätt så ser vi dem regelbundet även om skiftet är stort och där finns många gömställen.

Efter att ha stått instaplade en period så är det gott med färskt gräs. Även om vi slagit färskt foder till dem morgon och kväll så är det något visst med att få beta själv. Vi var länge tveksamma kring hur vi skulle lösa baggproblemet men nu känns det bra. Vi får visserligen en mun till att mätta men så länge djuren är nöjda så känns det bra. Totoro och Enok har blivit värsta kompisarna! De går inte många steg ifrån varandra. De stångas då och då, men Enok viker under efter några smällar och sedan betar de tillsammans eller vilar intill varandra igen.

Vissa dagar flyter på bra

De allra flesta dagarna på gården så hinner vi inte riktigt med det vi hade planerat. Vi är nog lite optimistiskt lagda och tur är kanske det. Idag var inte en sådan dag. Planen var att Jonas skulle fixa den pajade dräneringen med vår granne Richard medan jag och vår wwoofare Anna skulle se till så att jordärtskockorna kom i jorden. Men jobbet flöt på så bra så vi han mycket mer än så.

Våra nya tuppar väckte oss tidigt. Rickard skulle hämta minigrävaren vid halv nio så vi hade tid att flytta hönorna till en ny hage och även flytta grisarna. Grisar har dålig syn och känsligt tryne så de går inte gärna nära eltråd. Problemet är att när man tar bort eltråden så ser de inte om den är på plats så de vill helst inte gå över gränsen där tråden har suttit.

Det tog en bra stund innan vi fick ut dem ur sin gamla hage och in i den nya. Den nya hagen har vi gjort kring en liten damm så de har tillgång till vatten och gyttja att bada i. Det behöver de dagar som denna då solen strålar oavbrutet.

Grisigt

När djuren var flyttade frigjordes ytan där vi ska ha potatis och lök och Jonas hann dessutom bearbeta hela ytan med tallriksharven så den är klar att användas.

Richard hade lånat en minigrävare nere i byn.  En Kubota som väger 1,7 ton. Den ser ut att vara betydligt lättare. Hur som helst så var det en smidig liten maskin som gjorde stor skillnad under dagen.

Ganska liten maskin på en ganska stor åker.

Vi visste att det var stopp i täckdiket eftersom vattnet kom upp från rören en bit uppströms. Hypotes Ett var att det var alarnas rötter som hade satt igen eller kanske flyttat rören. Efter närmare inspektion  visade det sig att ena halvan av åkern var blöt men inte den närmast vägen. Vattnet fick leta sig andra vägar och tog sig då upp på ytan och förvandlade åkern till något som såg ut som ett asiatiskt risfält. Hypotes Två varv att stoppet var mitt på åkern så att vattnet inte kunde rinna undan i den övre halvan. Så vi grävde ett hål på 1,5 x 0,5 meter och hittade rören. Allt såg bra ut så vi körde in styva plaströr och en vattenslang ca 15 meter. Inget stopp, alltså föll hypotes Två bort.

Tillbaka till alarna. Efter en del grävande dök rören upp. De låg misstänkt ytligt men det visade sig att de låg på berget, så djupt det gick alltså.

Rötter hade tagit sig in i röret och bildat en kraftig matta i hela röret. Vid skarvarna var det nästan helt tätt med bara rötter. Lösningen blev att skapa ett öppet dike mellan de två dlarne av dräneringen. Vi tror att det kommer att fungera. Om det krånglar får vi väl lägga tillbaka rören.

Efter att vattnet fått fritt fram tog de upp minigrävaren till gården och gjorde klart hålen för äppleträden som Jonas var och hämtade i torsdags. Att gräva hål för träd med minigrävare går väldigt mycket snabbare än att gräva för hand så jobbet var snabbt klart. Det innebär att vi kommer att hinna plantera alla äppleträd redan nästa vecka. Eftersom grävaren ändå var på plats så grävde Richard även ut vår nya ankdamm på tre gånger fyra meter. Det var ett projekt som vi nog inte ens trodde vi skulle ro i land den här sommaren. Det är fascinerande så mycket man kan få gjort med hjälp av lagrat koncentrerat solljus i form av fossil energi. Dvs. diesel.

Under tiden hann jag och Anna att gräva en ny 25 meter lång bädd där vi fick planterat alla jordärtskockor. Bädden ska få en träsarg omkring sig men målet för dagen var att få ner jordärtskockorna i jorden innan de hinner bli dåliga. Träsargen inklusive snigelstaket får vi fixa nästa vecka. Anna hann dessutom plantera purjolök. När Richard hade åkt flyttade vi fåren till en ny hage och sedan drog vi upp fåror i den nyharvade ytan för potatisen med traktorn. Jag hann plantera alla tidiga potatis och fårorna ligger klara för resten som vi ska plantera nästa vecka. Ibland känns det som om vi har enormt mycket jobb som bara måste bli gjort men efter en dag som denna så får man hoppet tillbaka och det känns som om vi kommer få allt i jorden i tid – eller i alla fall nästan. Så mycket lättare allt blir när man är lite fler som jobbar.

Naturligtvis ett extra stort tack till Richard som lade åtskilliga timmar hos oss!

Elevbesök från grundsärskolan på Noltorp

Idag har vi haft ännu ett trevligt elevbesök. Denna gång från klass 4-6 C på Noltorpsskolan. De kom ut i tre bilar med sina lärare och var med runt på gården. Vi började med en genomgång av vad man måste tänka på när man är bland djur. Sedan gick vi och tittade på våra sex ankor och på våra hönor. Eleverna var bra på att lyssna och tog det försiktigt bland alla djuren. Därefter var det dags för grisarna Esau och Efraim. Flera av barnen ville gå in till grisarna och några vågade till och med klia dem på ryggen med bortste. Sedan promenerade vi bort till fåren och gosade med lamm. Vi lärde oss se skillnad på bagglamm och tacklamm och gav dem nytt vatten. Många av lammen är vana vid barn vid det här laget så de kom fram och ville gosa. Därefter var det dags för ett besök inne hos baggarna och nästan alla barn vågade mata dem med kirskål genom stängslet. Sedan avslutade vi i trädgården med saft. Vi fick en fågelholk som eleverna hade gjort. Den skrev vi klassens namn på och så ska vi sätta upp den på ett väl synligt ställe. 

Enok

I fredags var vi och hämtade Enok i Bergstena. Han är född förra våren och ska bli sällskapsbagge åt vår egen bagge Totoro. Totoro är far till alla barnen men inte speciellt snäll. När han inte längre fick betäcka tackorna så började han stånga dem. Vi vågar därför inte ha honom ihop med tackorna och lammen men vill inte heller att han ska vara ensam. Därför kom Enok in i våra liv förra veckan. Han är inte speciellt snygg men det spelar inte så stor roll eftersom han ska kastreras och därför aldrig kommer att få några lamm. När man kastrerar en bagge så måste den först få en stelkrampsspruta. Så vi passade på att åka via veterinären för att ge honom den första sprutan när vi hämtade Enok. Sedan ska det gå en månad innan han får spruta nummer två och vi kan kastrera honom.

När vi tar in en ny individ i besättningen ska ska den först stå i karantän innan man släpper ihop den med resten av besättningen och därför flyttade vi ut Totoro och Enok i en egen fålla i ladugården en bit ifrån de andra. Vi riskerar att Totoro blir smittad om nu Enok skulle ha med sig något ifrån sin förra gård men den risken får vi ta.

När man släpper ihop två baggar så måste de göra upp om rangordningen. Det kan gå vilt till och de kan bli skadade. Därför sätter man ihop dem i ett väldigt litet utrymme där de inte kan ta sats och så utökar man sedan successivt så ingen kommer till skada. Under det första dygnet fick de inte ens den hage som syns på bilderna. Efter att de hade nosat på varandra så knuffade vi samman kvadratfållan till en romb.  I början försökte Totoro stånga Enok men eftersom det är så trångt så kan han inte ta sats. Till slut så blev det lugnt även inne hos baggarna så vi kunde vidga romben till en kvadrat igen. Det känns bra att inget djur är ensamt.

Vid arbetsdagen igår stängslade vi in ett stort skogsbete och tanken är att Totoro och Enok ska få gå på det betet så att de har gott om plats hela sommaren men är en bra bit ifrån tackorna. I början av november kommer de sedan att få träffa damerna så att Totoro kan betäcka dem igen.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑