Östängs gård

En gård för omställning

Sida 3 av 59

Nu är det slut

Sedan november har jag gått en halvfartsutbildning på Hjo Folkhögskola med Jonas Ringqvist som lärare. En av de bästa kurser jag gått. Jag har lärt mig så oerhört mycket och blivit mer strukturerad och bättre förberedd inför årets säsong.

Nu har jag en plan som borde fungera och är dessutom fast besluten om att försöka följa den. Sista träffen var vi på Bossgården där jag har varit många gånger förut. Tidigare gånger har det varit studiebesök men nu med ett halvår tillsammans rörde vi oss till en ny nördnivå. Så himla skönt.

Jonas började med att gå igenom planen för dagen.

Vi har träffats en gång i månaden under ett halvårs tid men haft mycket kontakt i vår grupp på facebook. Eftersom vi brottats med samma frågor har vi kunnat be om och få hjälp i gruppen. Nästan alla ur gruppen var dessutom med på odlardagarna i Göteborg så det känns som om vi känner varandra. Vi har bestämt att vi ska träffas igen efter odlingssäsongen och det känns bra.

Vi började med att studera jord. Dels genom att ta upp jord med en halvcirkelformad pinne för att få upp jord på djupare lager utan att behöva gräva. Dels genom att känna på jorden och studera den.

Vädret var inte det bästa så vi tyckte alla det var skönt att gå in i växthuset. Där odlar de tomater på halva ytan under plansiloplast med två droppbevattningsslangar från Waterboys i varje bädd. Vi tittade på verktyg och började med bredgrepen.

De som inte hade testat bredgrep förut fick möjlighet att göra det. Jonas bredgrepar alla bäddar för att luckra jorden utan att behöva vända den.

Bredgrepen ska bändas tillbaka bara så man ser att jorden spricker upp och inte som på bilden nedan. Där ville vi kunna studera jorden så därför bände Jonas isär rejält.

Vi gick över till att diskutera hjulhackans för- och nackdelar. Åsikterna gick isär. Vissa tyckte att det var bättre att köra med rensjärn så vi diskuterade tekniker vid hjulhackekörning samt om man eventuellt skulle modifiera den.

Andra halvan av växthuset var fyllt med vinterodling. Spenat och vinterportulak finns att skörda och smakade mycket gott. Dessa grödor fryser ihop och tinar men klarar det och växer vidare när temperaturerna går upp och ljuset återkommer.

Sedan var det dags för olika modeller av såmaskiner och deras för- och nackdelar. Först ut var Earthway som flera testat men ingen var nöjd med.

Därefter Sembdner som används till sådder med små radavstånd som rädisor. Vill man ha bredare mellan raderna får man helt enkelt låta bli att lägga frö i varje behållare.

Den verkade ganska smidig. Såbädden måste vara väldigt fin och man reglerar sådjupet genom att höja eller sänka skaftet.

Sist ut var Yang som nu finns till salu på Semenco. Alla som testat var nöjda med den och det känns ju bra eftersom vi precis köpt en. Alla som prövat var dessutom överens om att man måste testa sig fram och lära sig alla inställningar.

Det känns som om man gärna skulle vilja ha en tabell där det står hur man ska ställa in den och en tabell finns på såmaskinen men den stämmer tydligen inte perfekt.

Man ställer in den genom att byta kugghjul på två ställen. Alla kombinationer man kan få fram genom att byta främre och bakre kugghjul avgör hur snabbt den frömatande rullen snurrar. Rullar finns i massa olika modeller för olika fröer så du måste också veta vilken rulle du ska sätta på. Det finns också en borste som ska justeras för att avgöra hur många frön som ska trilla ner i rullens håligheter. Någon berättade att de provkört hemma på ett lakan för att se hur många frön som kommer ut. Jonas kom dock på att radien på drivhjulet inte blir det samma om man kör på ett hårt underlag. Han rekommenderade istället att man väger fröerna och kontrollväger efter en sträcka för att se hur tätt man sått.

Sedan trängde vi ihop oss i skölj- och packrummet. Vi diskuterade skölj av grönsaker och Jonas visade en salladsslunga som de använder till vintersallat.

Kylrummet var inte så fullt eftersom det mesta är sålt men lite vitkål låg lagrat i trälådor och morötter i plastbackar från Jula. Vi diskuterade temperaturer, lagringskärl och luftfuktighet. Jonas poängterade vikten av att kyla ner så många grönsaker som möjligt så fort som möjligt eftersom nästan alla grönsaker får bättre hållbarhet om de kyls ner snabbt.

Förpackningar är ett problem eftersom det inte är så många som odlar i den skala vi gör. Många förpackningar kan man inte köpa om man inte köper en hel pall. Jonas visade några perforerade plastpåsar som de fått tag på för att kunna leverera grönkål till Ica.

Slutligen ägnade vi en lång stund åt att diskutera den optimala storleken på gummiband till olika grödor och om man kan få upp hastigheten i skördearbetet genom att sätta dem runt fingrarna och i så fall vilka fingrar som gav bäst resultat.

På Bossgården drar de upp de flesta plantorna i en växthustunnel utomhus. De har dubbla skikt med plast och en fläkt som blåser in luft mellan dem. Inne i tunneln har de gjort ett inre ”rum” av treskikts bubbelplast för att kunna hålla värmen. Där har de också ett litet element ifall temperaturerna sjunker för lågt.

Jonas har räknat på energiåtgången och jämfört om han skulle driva upp plantorna inne under ledbelysning eller utomhus där ljuset är bra men tillskottsvärme behövs. Det visar sig att det skulle dra mer energi att ha plantorna inomhus än på detta sätt.

Efter rundvandringen gick vi in och jobbade i grupper med att reflektera över våra egna gårdar, våra mål, sammanhang och lösningar. Det är intressant att höra hur andra har tänkt och vad de har satt upp som mål.

Det var en trevlig dag och mycket föll på plats i mitt eget huvud. Tack alla odlingskamrater och framför allt tack Jonas för en fantastisk kurs.

Blomqvists plantskola

I Finland finns det en plantskola som specialiserat sig på ätbara träd och buskar som passar i vårt nordliga klimat. För många år sedan var jag på Älvsjö och träffade på dem där. Eftersom jag då åkte tåg så blev det inte så stora inköp. Idag har jag varit på sista träffen med min odlingsutbildning vid Hjo folkhögskola och eftersom Jönköping inte låg så långt bort och de hade trädgårdsmässa dit jag sett att Blomqvists skulle komma så gjorde jag en liten avstickare på fredag kväll.

Det är sällan jag är på mässor nu för tiden och det är ännu mer sällan det finns något på mässor som intresserar mig. Nu visste jag vad jag var ute efter och kunde hoppa över all betongkonst, blomsterlökar, matstånd, trädgårdskonst och annat ointressant. Blomqvists plantskolas stånd var desto intressantare.

Körsbär, plommon och päron fanns det flera sorter av och flera av dem härdiga till son fyra och fem.

Udda intressanta fruktträd som man blir sugen på att testa.

Mängder av blåbärstry fast det har vi redan tillräckligt med.

Leif Blomqvist himself var mycket hjälpsam och gjorde valen lättare.

Jag kunde naturligtvis inte motstå inköp. Eftersom våra havtornsplantor inte tagit sig så bra så köpte jag en hanplanta vid namn Olle och fyra honplantor som heter Eva. Sorterna är nya framodlade för kallare förhållanden. Sorterna har de fått fram genom att korsa en sort från Torneå/Haparanda med en storfruktig rysk sort. De ska 30-40% större bär och de ska vara 35% sötare än genomsnittet. Dessutom ska buskarna vara nästan taggfria eller med mycket korta taggar. Alla som skördat havtorn inser hur skönt det skulle vara om det stämde.

Sedan köpte jag två bigaråträd. Ett gulfruktigt som heter Vytenu Geltonova. En självpolinerande sort som ska mogna i slutet av juli. Ett rött svenskt bigaråträd som heter Lönneberga som behöver pollineras och därför ska planteras bredvid sin gula släkting. Bigaråer är så himla goda.

Carmine Jewell är en lågväxande buskkörsbär som blir 180 centimeter högt. sorten härstammar från Kanada och klarar zon sex. Det var jag ju tvungen att ha och bredvid stod Chokladkörsbär som blir mörkbruna när de är mogna och också klarar zon sex. Båda dessa har en sötma mellan bigaråer och surkörsbär.

Två sorters päron fick också följa med. Vi har ett päronträd men det är väldigt gammalt och päronen är dessutom inte goda. Nu köpte jag ett finskt päron som hette Jukka och som fått pris för sin fina smak som ska vara smörig och mjuk. Den ska vara självfertil men frukterna blir större om den pollineras av någon annan sort. Därför köpte jag också ett Moskvas päron som ska kunna sparas i upp till tre veckor och vara goda. Båda päronsorterna ska vara härdiga till zon fyra och till och med oftast klara zon fem.

Tre plommonsorter slank också ner. Ett gult plommon som hette Onega och som är självfertilt och gott. Det är en rysk sort som är en av de allra härdigaste. De andra jag köpte hette Mi Tao Li och Shi Ren Li och är kinesiska jätteplommon. Frukterna väger 60-70 gram. Träden härstammar från Ji Lin i Kina där det vintertid blir minus 40 grader. Mi Tao Li får gulröda plommon och Shi Ren Li får mörkt lila.

14 träd och buskar senare fick jag låna Blomqvists kärra för att ta mig ut till bilen. Så himla roligt det ska bli när alla dessa bär frukt.

Odlingskursträffen får jag skriva om i morgon för nu är jag trött.

Ankungar

Vi har haft ankungar i köket ett bra tag. De kläcktes när det var som kallast och eftersom mamman inte brydde sig om dem så var vi tvungna att ta in dem för att de inte skulle dö.

Vi lyckades inte med alla men tre har vi lyckats hålla liv i. De har bott i en back med halm och en handduk i köket under en värmelampa.

Ankförvaring i köket har sina nackdelar för det luktar en del även om man byter strö till dem ofta.

Största faran har nog varit att vi skulle glömma dörren så katterna kom åt dem och någon gång har katterna smitit in, men det har gått bra. I början matade vi dem med uppblött äggula och startfoder. Vi har också matat dem med en del ärtskott, mungobönsskott och boveteskott.

Två av ankungarna har växt rejält men en är mycket, mycket mindre än sina syskon. Den verkar äta lika ofta men växer helt enkelt inte lika fort.

I veckan insåg vi att de blivit för stora för sin back så igår fick de flytta ut i ladugården.

Nu bor de i en hundbur där vi hängt värmelampan. Det har ju också blivit betydligt mildare så risken för minusgrader i ladugården är över för säsongen. Vi tror att de kommer att klara sig bra.

Hundburen står precis vid de andra ankornas bur och de verkar vara lite intresserade av varandra. Förhoppningsvis innebär det att det blir lättare när flocken ska slås samman. Vi byter vatten i ankornas badkar var tredje dag men det ser alltid lika skitigt ut förutom första kvarten. De andra ankorna ruvar på nya ägg så vi får se hur många ankungar vi har när sommaren kommer.

Garveriet i Floda

Floda ligger inte långt från oss och det håller på att bli en samlingspunkt för bra närproducerad mat. Tidigare finns här restaurang Jernbruket som satsar på närproducerad säsongsbaserad mat. De ser en utmaning i att servera hela djuret och köper inte bara in vissa detaljer.

Ett stenkast därifrån ligger Garveriet. De satsar också på lokalproducerad mat och har kurser i olika matrelaterade saker. De har precis kammat hem priset för Årets Banbrytare vid White Guide galan. De satsar nu också via Grow Gothenburg på att få sina egna grönsaksproducenter och söker en frilandsodlare och en växthusodlare.

Den 25 mars 10-14 bjuder Lab 190 och Stadslandet in till studiebesök på Garveriet i Floda och då ska jag dit och berätta om Östängs Gård och vår grönsaksproduktion. Om du är intresserad så anmäler du dig på https://bit.ly/2GXQ08B

Odlardagarna 2019

Ibland är man med om saker som verkar för bra för att vara sanna. Den här helgen var en sådan sak. 125 småskaliga grönsaksproducenter träffades på Angereds folkhögskola på Hammarkulletorget för den första konferensen kring småskalig grönsaksproduktion i Sverige. Besökare kom från hela landet och även från Norge och Danmark.

Upprinnelsen till konferensen är ett gäng odlare i Västra Götaland som började träffas på varandras odlingar för att nätverka och utbyta erfarenheter. En facebookgrupp skapades och till slut gjordes den nationell och ur denna grupp har flera stigit fram och arrangerat konferensen helt på ideell basis. Viss stöd har kommit från Göteborgs stad och en del från Andelsjordbruk i Sverige.

Andelsjordbruk Sverige har filmat många av föreläsningarna för er som inte kunde vara på plats.

10.15 på lördagen startade vi med fika och mingel. Redan där kändes hela konferensen helt rätt. Vi träffade tre personer som var med på vår permakulturkurs på Ankhult för massor av år sedan, flera ur nätverket för småskaliga grönsaksodlare som vi träffat på nätverksträffar tidigare och nästan alla från kursen i småskalig grönsaksproduktion vid Hjo folkhögskola var där. Så många trevliga människor och så mycket man ville hinna prata om. Konferensen inleddes sedan av de som varit med i arrangörsgruppen.

Först ut var sedan en föreläsning med Kirsten Jensen. Hon är en ikon bland småskaliga odlare. En rådgivare på Länstyrelsen som kan allt. Skickar man ett mail till Kirsten med en fråga så kan man vara säker på att få svar. Svaren man får är dessutom alltid värdefulla. Hennes hängivenhet tog en ny nivå då hon inte kunde närvara på konferensen eftersom sjukhuset förbjudit henne att resa till Göteborg efter en operation av en brusten blindtarm. Hon fanns istället med oss via videolänk från hemmet. Kirsten gick igenom bekämpningsmedel som är godkända i ekologisk odling och hur man ska tänka kring användningen av dessa. Som alltid mycket informativt och bra. Hennes föreläsning kommer att sändas men i efterhand.


Samtidigt pågick en föreläsning kring Local Food Nodes. Sedan var det dags för lunch som bestod av en vegetarisk buffé tillagad av Spira.

Leverangörer av fröer och redskap var inbjudna till mässan och under lunchen fanns tid att botanisera i utbudet. Waterboys var där med bevattningsanläggningar och kranar av hög kvalité. Runåbergs som är en småskalig fröfirma med ekologiska fröer var också på plats.

Jonas diskuterade olika bevattningslösningar och fick svar på många av våra frågor. Grönsta visade olika växthuslösningar och underbevattningsbord och Sonia och Pierre från Knalten var på plats med sina direktimporterade bredgrepar från Frankrike.

Närlant hade med sig tvåhjulstraktor av märket BCS och en mängd olika redskap. Tvåhjulstraktorn är nog många småskaliga grönsaksproducenters dröm och diskussionerna kring hur man ska kunna ha råd att införskaffa en var många.

BCS-en finns både som diesel och bensinare och kan bära en rad redskap. Handtaget kan snedställas så man kan gå i gången och låta traktorn arbeta i bädden. Här är en rotorharv påkopplad.

Det mest eftertraktade redskapet är nog dock denna slaghack.

Med den kan man köra över t.ex. en slutskördad kålbädd och den slår sönder alla stockar och andra grova delar så det blir finfördelat organiskt material som snabbt bryts ned.

Undertill sitter en mängd y-formade metalldelar som slår sönder allt de möter. Det bästa hade varit om det fanns BCS-er med rätt redskap till uthyrning. Småskaliga producenter har oftast inte råd med så dyra investeringar men skulle ändå kunna ha mycket nytta av en BCS vid en till två tillfällen per säsong.

Efter lunch var det dags för panelsamtal kring ekonomisk hållbarhet i småskalig grönsaksproduktion där Sonia från Knalten, Liv från Ås trädgård och Maja från Nybrukarna berättade om hur de får ekonomin att gå ihop med odlingen.

Elisabeth Ögren från Jordbruksverket berättade om biodiversitet som förstärkt växtskydd. På kvällen träffades vi på Hagabion för en mycket god middag och många trevliga samtal.

Andelsjordbrukarna från Kollinge torpargård var med. Klara träffade vi första gången på Ankhult.

Edward från odlingskursen i Hjo diskuterar med Wardins.

På söndagen inledde Jonas Ringqvist från Bossgården med en föreläsning kring säsongsförlängning. Samtidigt pågick en föreläsning med Los Perros från Malmö kring stadsodling.

Från Norge kom Anja Bruland och berättade om blomsterodling på Blomsterhagen i Oslo. Samtidigt pågick ett panelsamtal kring andelsjordbruk.

Sedan bjöds vi återigen på en fantastiskt god lunch tillagad av Spira. Luncherna och fikapauserna är viktiga för att man ska hinna prata med alla människor. Det är också ett tillfälle att klämma in ett open spacesamtal och dess samtal på deltagarnas initiativ pågick hela tiden under de två dagarna. Jag deltog dels i ett om iZettle som betalsystem och ett kring om vi ska bilda en förening för småskaliga grönsaksproducenter.

Efter lunch ledde jag och Jonas från Bossgården ett panelsamtal kring hur det offentliga kan stödja den småskaliga grönsaksproduktionen.

I panelen fanns Lina Morin från Länstyrelsen, Johan Ascard från Jordbruksverket och Martin Berg från fastighetskontoret i Göteborg.

Jag och Jonas hade satt ihop en önskelista med det vi kom på.

Sedan fick deltagarna fylla på med vad de ansåg att det offentliga kunde stötta upp med.

Dagen avslutades sedan med ett samtal kring hur vi går vidare och en av sakerna som bestämdes var att nästa gång blir odlardagarna den 1-2 februari 2020. Vi ser redan fram mot det!

Purjolök

Idag har jag sått purjolök på ett, för oss, nytt sätt. Tidigare har jag bredsått purjo i byttor. Jag har haft noll kontroll över hur många plantor jag har sått och trots att jag har sått tidigt så har inte alla plantor blivit stora och fina. På min kurs på Hjo folkhögskola berättade Jonas att de sår i stora tråg som är större än brättena.

Sedan använder de en uttryckare som hör till ett brätte och gör hål med det som de sår purjon i.

Det innebär att plantorna får större plats än vid bredsådd och att de växer med jämna avstånd. Purjolökens rötter är inte ömtåliga så det gör inte något om man behöver dra isär plantorna vid sådd.

Det traditionella sättet att plantera ut purjolöksplantor är att göra ett dike där man planterar så att man sedan har jord att kupa upp på plantans sidor. Anledningen till att man gör det är att man vill ha så lång vit stjälk som möjligt och det är bara den del av purjon som växer under jord som blir vit. Jonas använder istället en planteringspinne som han gör 20 centimeter djupa hål med. Sedan släpps purjolöksplantorna helt enkelt ner i hålet och så vattnar han så att jorden rinner ner i hålet och plantan ”sätter” sig.

Det låter väldigt tidsbesparande och ser väldigt lätt ut. Vill ni se hur det ser ut när Jonas och hans fru Sanna gör det så titta på deras film.

Ett av målen för årets odling är att effektivisera och spara tid på varje moment för att det inte ska bli så tidskrävande. Purjolöken kommer därför att planteras med en planteringspinne som jag redan har tillverkat.

Tid sparar man dock inte på att så purjon på detta sätt. Purjolöksfrön är väldigt små och det är pilligt att få ner ett frö i varje hål. Drygt fyrahundra frön tar en stund men nu är det gjort.

Hålbom

För ett par år sedan köpte vi en hålbom till traktorn. Vad den skulle användas till minns jag inte men det fungerade inte, så den blev liggande. Fram till förra veckan. Efter en extra jobbig upplevelse med att backa in skogskärran mellan två granar så trillade polletten ner och hålbomen plockades fram.

Hålbommen är blank och fin. Resten ser ut som det gör på gamla traktorer. Lite rost, mycket järn, gammal färg och lite alger. Bommen sitter mellan trepunktlyftens dragarmar. Det finns några olika storlekar för trepunkten. Gamla Grållen hade kategori 1, vår Ferguson 165 har kategori 2 och modernare traktorer har kategori 3. kanske finns det kategori 4 numera? Inom en kategori är alla sprintar, hål och kulleder av vissa mått. Bra tänkt.

På bilden syns att snökedjorna har sett sina bästa dagar. Nödlagningar med extra kätting och en drös med shackel håller ihop det hela men inte är det snyggt. Men vedlasset kom upp för lilla branta backen med hjälp av dem så vi ska inte klaga. Det var lögn att komma upp utan kedjor så det var bara att lasta kedjorna i en skottkärra. Sen gick det. (Med nöd och näppe…)

Kärran satt tidigare kopplad med det som brukar kallas för lantbruksdrag. På traktorn mellan dragarmarna sitter en ståltunga med ett hål i. På vagnen sitter två tungor över varandra, även de har hål. En sprint genom de tre hålen håller normalt fast kärran vid traktorn.

Det har varit två problem med den ursprungliga kopplingen. Det ena är att vagnens mittbalk har tagit i däcken vid kraftiga svängar. Det är inte ofta som den sortens manöver behövs, men i alla fall. Det stör när det inte går att svänga som planerat.

Det andra problemet är att det varit svårt att backa. Det låter kanske underligt men det har att göra med att den ursprungliga kopplingen sitter så nära traktorns bakaxel. Vid backning så händer det mycket lite i sidled vid kopplingen även om traktorn svänger ganska mycket.

Hålbommen gör att vagnen kommer längre bak vilket gör att den inte tar i hjulen även om man svänger mycket.

Nu har hålbommen varit med om några resor inom vedproduktionen och det har fungerat riktigt bra. Det är naturligtvis viktigt att dragarmarna sitter fixerade i sidled och eftersom våra armar glappar lite här och där så tappas en del av precisionen vid backningar men det är i alla fall mycket bättre än tidigare. Ett bra köp som bara skulle hitta sin uppgift!

Natur- och Miljöpriset 2018

Idag blev vi stolta vinnare av Alingsås Naturskyddsförenings Natur- och Miljöpris! Det är alltid roligt när man blir uppmärksammad. Naturskyddsföreningen bedriver mycket viktig verksamhet så därför känns det extra bra att få deras pris.

Ibland när man går här på gården i leran eller sitter och skriver på bloggen så funderar man över om det man sysslar med gör avtryck någonstans utanför gården. När man får ett telefonsamtal från Alingsås Naturskyddsförenings ordförande Anna Hansson och hon frågar om man kan komma på årsmötet för att ta emot deras pris så blir det en bekräftelse på att vi kanske ändå gör avtryck någonstans.

Jonas kunde tyvärr inte vara med så jag fick ta emot båda våra blombuketter och juryns motivering:
”Till Ylva Lundin och Jonas Dahl som driver ”Östängs gård – en gård för omställning” Paret har med kraft och engagemang skapat ett jordbruk för hållbar livsmedelsproduktion. Dessutom har de spridit sina erfarenheter, kunskaper och framför allt sitt engagemang till en bred allmänhet och personifierar vad omställning egentligen kan handla om.”
Visst låter det fint?

Stort tack till Alingsås Naturskyddsförening och lycka till med ert fortsatta viktiga arbete!

Kylrum – alla väggar uppe

Nu är det bara taket kvar. Proffsen sätter förmodligen upp nya sådana här kylrum på en timme. Vi räknar snarare med flera veckors arbetstid. Vi har köpt ett begagnat kylrum som legat ute och det gör att allt inte flyter på lika smidigt.

Vi reglade upp ett stabilt golv i våg först och sedan satte vi ihop de fyra golvskivorna.

Skivorna fästs ihop med ett fästa på vardera kortsidan och två fästen på långsidorna.

Fästena består av en krok som man vrider ut med hjälp av en insexa. Den griper tag i en pinne på motstående skiva och när man skruvar lite till så drar skivorna ihop sig.

På vissa ställen fanns det tydliga markeringar så man såg vilka skivor som skulle sitta ihop men på många ställen fanns inga markeringar alls.

Eftersom skivorna legat ute så fick vi spreja och kontrollera så krokarna åkte ut som de skulle. Vi fick sätta en isoleringsremsa mellan skivorna också och då behövde vi ta hål för att kroken inte skulle hindras av isoleringen. Ibland när vi sköt ihop sidorna så vek sig isoleringen och då fick vi börja om. Vissa fästen fungerade direkt men flera var rejält jobbiga och vi fick hänga, bända, putta och dra och pröva om och om igen innan vi fick till det.

Hörnen var värst eftersom en behövde dra runt insexan och den andra skulle lyckas hålla båda skivorna på plats. Till slut kom vi på att vi kunde spänna in bakre skivorna med en domkraft mot väggen i lutan så behövdes bara en skiva justeras med handkraft.

Här lyfter vi in sista skivan som är själva dörrhålet. Där hade metalllisten hoppat fel och vi fick bända och dra den rätt med spännband och kofot innan vi kunde skruva fast den rätt igen.

Ett hörn fick vi inte ihop alls för kroken gick av så nu har vi spänt ihop alla väggarna med ett spännband som håller dem på plats. Vi får se hur det blir när vi får på taket och sedan får vi förstärka med ett vinkeljärn. Vissa skivor är rejält smutsiga och eftersom vi bar skivor in från den grusade lutan så blev golvet fullt med sand. Det är dock inte någon idé att städa ordentligt förrän taket är på. Sedan ska vi lägga skivor av marinplywood på golvet och täta alla skarvar med silikon. Sedan har vi ett kylrum på 12 kvadratmeter som rymmer 28 kubikmeter grönsaker.

Egentligen skulle vi vilja förvara både äpplen och grönsaker i det men eftersom äpplen avger etengas som gör att grönsakerna mognar snabbare så kan vi inte ha dem i samma utrymme. Vi funderar på om man eventuellt skulle kunna bygga ett ”rum” i rummet av plast som blir kallt det också där vi kan ställa äpplen utan att de påverkar grönsakerna. Vad tror ni om det? Skulle det kunna fungera?

Det känns bra att använda begagnat material men det spar inte alltid tid.

Inkubatorsprogram

Igår var jag på första träffen på Stadsbruks inkubatornsprogram på Angereds gård utanför Göteborg. Göteborgs stad gör ett fantastiskt jobb när det gäller att få igång stadsodling. Staden äger mycket mark i och runt staden och nu satsar de på att få igång odlare som för en billig peng arrenderar marken. Ofta hjälper Göteborgs stad dessutom till med viss anläggning och för att stötta odlarna så kör de också Stadsbruks inkubatorsprogram som är ett företags-coachning-program utvecklat i Malmö, Göteborg och Växjö. http://stadsbruk.se/

Tanken är att få igång odlingar i staden och ge människor möjlighet att skapa en försörjning redan år ett genom att odla grönsaker för försäljning till restauranger och privatpersoner. Fokus ligger på snabba grödor som kan ersätta varandra på den begränsade ytan i snabb följd, på företagande, säljkanaler, marknadsföring, att sätta mål och ekonomi. Det handlar mindre om själva odlingen.

Jag blev kontaktad av Alingsås kommun för ett tag sedan då de samarbetar med Göteborgs stad via LAB 190. Tre av tio platser i inkubatorsprogrammet avsattes för kommunerna utefter väg 190; Lerum, Alingsås och Essunga. Jag var den enda som anmälde mig från Alingsås och Lerum och Essunga lyckades inte skaka fram någon grönsaksodlare eller odlarwannabee alls trots att programmet är gratis. Det innebär att alla som är med utom jag är stadsodlare och svarar upp väl mot programmet.

Jag passar inte riktigt in eftersom jag inte har de begränsningar som en stadsodling ger. Potentiellt skulle jag kunna odla grönsaker på nio hektar om vi tog all mark i anspråk så jag behöver inte fokusera på snabba grödor vilket jag tycker känns skönt. Det här är också det första sammanhanget där min odling anses som stor. I andra odlingssammanhang brukar jag ligga i botten när det gäller yta. Nu är fokus inte på själva odlingen utan på företagandet och där har jag förhoppningsvis mycket att hämta även om jag drivit eget företag i många år.

Första träffen gick mycket ut på att vi skulle lära känna varandra och våra workshopledare Cyrill och Saba från Malmö.

Vi fick jobba i grupper och diskutera principer bakom småskalig grönsaksproduktion, vilka utmaningar vi såg och vad vi hade för farhågor samt var vi hittar inspiration.

Lapparna skulle sedan struktureras på tavlan så att dubletter hamnade bredvid varandra och det viktigaste överst.

Cyrille ledde sedan en diskussion i helgrupp.

Totalt ingår fjorton personer från tio odlingar som ska delta i programmet. Under våren är det fem träffar:

   
·    Introduktion och odlingsentreprenörskap
·      Första året – Modeller och planering för att lyckas redan första året
·      Business Modell Canvas och försäljning
·      Ekonomi, perma-business och microgreens
·     Framtiden, praktiska tips, branding


Till hösten kommer vi att träffas en gång för att utvärdera säsongen. En av träffarna kan jag inte delta eftersom de har lagt den samtidigt som odlardagarna i Göteborg vilket jag prioriterar. Det är synd eftersom deltagarna i Malmös inkubatorsprogram kommer på besök då. Den fjärde träffen kommer vi att vara i Malmö tillsammans med inkubatorsprogrammet där.


Jag vet inte riktigt vad detta program kommer att ge mig men bara att få träffa andra människor som vill odla och fundera tillsammans med dem kring utmaningar, möjligheter och planer man har ger mycket. Vi har under våra första fyra år testat så mycket och kört så många olika projekt så vi behöver få struktur och ordning på själva företagandet. Eftersom alla verksamheter är så nya så kan vi inte riktigt utvärdera någon del av gårdens inkomster och utgifter. Hittills har alla inkomster gått till investeringar och det blir inte något över. Nu behöver vi komma fram till kalkyler som håller så vi på ett något mer professionellt sätt kan utvärdera våra verksamheter.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑