Östängs gård

En gård för omställning

Sida 3 av 56

Fotogenprylar Del 4

Det finns en typ av fotogenlampa som kombinerar det bästa från två världar. Den är nästan lika enkel i sin uppbyggnad som en klassisk fotogenlampa men den har samma klara, vita ljus som pumplamporna även om den lyser svagare än dem. Den heter Aladdin.

Detta är en Aladdin-lampa, Modell 23. Det är en fotogenlampa med rund veke med ett hög skorsten som är noggrant formad. Skorstenen skapar ett ordentligt drag vilket i sin tur ger så hög effekt att en nät-tratt, en så kallad mantel, börjar att glöda. Manteln är behandlad med samma kemikalier som pumplampornas strumpor och den ger ett kraftigt sken som sägs motsvara en glödlampa på 60-80 Watt. På bilden ovan har den oanvända manteln hamnat på sniskan.

Vår lampa är en hyllmodell som det går att sätta ett väggfäste på. Den är gjord i mässing som är klarlackad. Det ser snyggt ut på bild men i verkligheten ser det lite tråkigt ut. Det finns inga toningar, inga putsrester, bara lite damm som sitter lite ovanpå. Lackad mässing är inte alls lika snyggt som olackad. Putsfri är den förstås – men ändå. Det lär gå att åtgärda med hjälp av ammoniak. Då ska lacken försvinna och den äkta mässingslystern kan putsas fram.

Eftersom manteln står upp så behövs en liten metallställning för att det ska fungera. Tekniken med strumpa/mantel uppfanns för sent för att det skulle bli riktigt stort. Den första riktiga glödlampan fanns redan när en österrikare lyckades förbättra fotogenlampan med hjälp av sällsynta metaller på nät så det var bara på platser som saknade el som de användes.

Från Aladdins katalog 1924

Bildtexten talar om lycka trots att bilden visar människor som ser mer döda än levande ut. Hur som helst så har de en bra belysning på kvällskvisten med ett ljus som är betydligt vitare än det gula ljus som kommer från vanliga fotogenlampor. Manteln (och även strumpan) gör dessutom att förbränningen sker vid högre temperatur vilket minskar mängden sotpartiklar i rummet och att det inte luktar fotogenrök. Aladdinlamporna har betydligt lägre effekt än pumplampor men å andra sidan så brinner de helt tyst. Effekten är så pass hög att man får kisa med ögonen eller, trevligare, skaffa en snygg lampskärm. Vi har dock ingen sådan ännu.

Lånad bild på en Aladdinlampa i aluminium med en härlig grön lampskärm

Företaget Aladdin har funnits sedan 1908. Fabriken i USA drabbades så småningom av ett jordskred och förstördes fullständigt. Det fanns dock en mindre fabrik i England som fick ta över. Tradition är en naturlig del av ett sådant företag och som ett exempel så har standardmodellen ”Modell 23” tillverkats från 1969 till 2015. Efterträdaren med brännaren ”MaxBrite 500” är mycket lik men har bättre toleranser som ger jämnare låga.

Lamporna finns att köpa i Sverige, bland annat hos Fotogenlampor.se.

Då och nu

Vi skulle ha tagit fler foton från början. Vi tycker att vi har fotograferat massor men ändå så saknar vi idag många bilder på hur saker och ting såg ut från början. På torsdag kommer permakulturgänget tillbaka för att hjälpa oss att göra en ny plan utifrån det arbete vi gjort under fyra år. Vi ville sätta ihop en bilddokumentation på då- och nubilder men märker att vi saknar mycket. Här kommer i alla fall några bilder på hur det såg ut 2014 och hur det ser ut idag.

Många fönster var trasiga och hade ruttna karmar. Värst var nog detta fönster ner till ett källarutrymme där vi idag har förodlingskammaren. Där har vi satt in ett nytt fönster och tätat så vi kan hålla det frostfritt.

Från utsidan såg det ut så här. Där har vi fått gräva ur och sätta stenar. Färgen tog slut när vi målade muren men nästa år ska vi måla klart.

Ovanför fönstret satt en rutten dörr. Den gick inte att rädda men Lasse hjälpte oss att bygga en ny.

Fönstrena på ladugården var inte heller i bästa skick. De var rostiga och många glas var trasiga. De har vi tagit ur och blästrat. Några wwoofare har målat dem svarta och sedan glasat dem.

Vissa sidor på ladugårdsfasaden har vi målat med falurödfärg men en del återstår. Det samma gäller de grå stenfasaderna.

Fönstren i hönshuet var också ruttna och trasiga och vi kunde inte hitta några som hade rätt mått. De som kom närmast i storlek var för låga så vi fick bygga en extra fönsterbåge och sätta i glas själva. Guillaume har hjälpt oss att bygga hönsgården.

Inne i hönshuset satt ett järnfönster men eftersom ett annat järnfönster var rostigt bortom räddning så flyttade vi detta och ersatte det med ett fönster med träkarm. Taket har vi också får ersätta eftersom det var allt för lätt för råttor att ta sig in. En del målning är kvar att göra.

Väggarna i hönshuset var lagade med cement som vi fick knacka bort och ersätta med kalkputs. Sedan målade vi med kalkfärg.

Bjälkarna i taket var tack och lov friska så dem kunde vi behålla. Det är ett rymligt och bra hönshus där våra hönor har det bra på vintern.

I ladugården har vi mycket kvar att göra. Vi har byggt burar för ankor och små hönsgrupper och belamrat med material men taket är fortfarande inte ok utan behöver bytas ut helt och hållet.

Vissa bjälkar var också ruttna vilket vi upptäckte innan vi tog över så förra ägaren såg till att de blev utbytta. Men det är inte konstigt att golvet inte är helt friskt när det regnat in genom taket. Vissa delar av golvet har vi bytt men mycket återstår att göra.

Baksidan mot gödselstan var nog värst. Vissa av dörrarna har målats, fönstren lagats, högen med gammal isolering är bortkörd och stenväggen är målad.

På ladugårdens framsida har vi målat nästan hela sidan med falurödfärg. Vi har lagat portarna och målat dem blå. Mjölkrummet som numera är slungrum behöver få ett nytt tak så småningom.

Vi har ganska stora hårdgjorda ytor på gårdsplanen vilket är bra. Vi har skrapat undan den växtlighet som vuxit till sig under åren och grusat upp så vi slipper gå i gyttja på höstarna. Gården blir finare och finare även om mycket är kvar att göra.

Det gör mycket när stenväggen blir vitmålad.

Tittar man på fotona en bit ifrån gården så ser man också att en del har hänt. Där det förut var en åker är det idag instängslat med två meter högt staket där hönorna håller till på sommaren.

På denna yta har vi också planterat 125 äppleträd. Alla överlevde inte sommaren så en del ska vi ersättningsplantera till våren.

Åkern och den lilla bäcken från en annan vinkel. På den senare bilden syns stängslet som skyddar både äppleträd och hönor.

Garagegaveln har fått tre nya fönster och målats av Agneta.

En del av garaget har vi förvandlat till verkstad. Det är nog vårt mest utnyttjade utrymme.

En annan del av garaget har blivit gårdsbutik även om den står tom under vinterhalvåret.

Garagedörrarna närmast rymmer verkstaden och de längst bort affären. Väggar och dörrar är nymålade och en av dörrarna har vi fått ersätta. På wwoofhuset har vi satt in ett fönster och Lasse och Agneta har byggt en veranda. Framför har vi skrapat undan och grusat nytt.

Framför wwoofhuset står vår självbetjäningsbutik där grannarna kommer och köper ägg.

På andra sidan på wwoofhuset är fönster och källardörren bytta och väggarna målade.

Inne i wwoofhuset syns skillnaden nog mest. Det ruttna golvet är utbytt och vi har satt in ett fullt fungerande kök.

Det var inte mycket till vägg från början. På bilden till vänster ser du toaletten som nu är installerad innanför väggen som du ser på högra bilden.

En halvtrappa upp finns det som idag är vardagsrum.

Det är nästan svårt att se att bilderna är tagna på samma ställe men de är de.

Nedanför garaget har vi byggt vår grönsakshanteringsstation där vi packar grönsaker. I lutan innanför ska vi bygga lager och kylrum.

Tittar man ut över åkern från grönsakssköljen ser man nu vår grönsaksodling med vattentanken i förgrunden. Den har vi också inhängnat med två meter högt staket.

Grönsaksodlingen från en annan vinkel. Den omålade träbyggnaden är det nya grönsaksskjulet som inte är riktigt klart än.

På denna bild syns skjulet bättre. Det är enorma mängder arbetstid nedlagt innanför detta stängsel.

Gården ser ganska plottrig ut ifrån brevlådorna. Men ska man hålla på med så många olika saker som vi gör så behöver man mycket utrymme. Längst till vänster i den högra bilden ser man vårt utedass.

Även i skogen har vi gjort en hel del jobb. Vi försöker att gynna lövträden mer än gran. Speciellt gäller det närmast gården.

Vi har inte någon bra bild på ytan där vi anlagt skogsträdgården innan vi startade arbetet. Detta var det närmaste vi kom men man ser inte mycket på bilden. Slyt i förgrunden har växt sig större i alla fall.

Även invändigt har vi varit tvungna att göra en del. Badrummet uppe hade gamla rördragningar och vattenläckage i både tak och golv.

Det var annars inte något som vi hade prioriterat om vi inte hade blivit tvungna.

Köket hade vi inte heller planerat att göra om även om det var väldigt fult och i sämsta 80-talskvalité men när vår dotter fick andra skåpsluckan i pannan så insåg vi att vi inte hade något val. Vi gjorde också om planeringen så vi har diskbänken mot fönstret.

Vi har fått mycket bättre arbetsytor och ett bättre flöde i köket.

Vi hade tur som hittade en annons på blocket där ett kök skänktes bort. Folk är galna när det gäller att byta ut fullt fungerande saker. Vi fick till och med vitvarorna för de förra ägarna ville ha nya.

Kaklet var inte speciellt snyggt från början men det är inte snyggare idag. Vi ska ansluta den vattenmantlade vedspisen på bilden men eftersom vi inte är riktigt klara med det kan vi inte göra klart väggen bakom. Det fungerar ändå men det ska bli skönt när det blir klart.

Om någon av er som läser detta funderar på att köpa gård så se till att ni fotograferar alla delar av gården ordentligt. Fler bilder än ni tror behövs. Någon gång i framtiden kommer ni att vilja jämföra. Det är kul att se vad som hänt men har man inga bilder så glömmer man lätt hur det var.

Fotogenprylar Del 3

Del 3 av 5

Charmigast av de fotogendrivna manickerna är nog stormlyktorna, eller pumplamporna som vissa kallar dem. Strumplampa funkar också. I engelskspråkiga trakter kallas de ” Pressurized kerosene lamps”, Trycksatta fotogenlampor. En bra benämning som inte fått fäste här.

Lampan ovan är en ganska gammal Primus med mjölkvitt glas. Modellen heter ”Primus No. 1020” och lyser med ”300 cp” vilket ska motsvara 300 stearinljus, Candela, om jag minns rätt. Det bör motsvara ca 250 W glödlampa. Det är mycket ljus. Det är en vanlig modell bland de äldre lamporna och var förmodligen en arbetshäst när det behövdes bra ljus i ladugården under vintern. Just det här exemplaret är lite svår att få att brinna rent. Inget stort problem eftersom alla delar kan bytas ut. Det är dock inget akut eftersom vi har flera liknande lampor.

Den här är en Optimus 200P. Det är en av de vanligaste lamporna för den som fyndar bland försvarets överskottsprylar. Det krävs dock lite extra tur för att få med en emaljerad lampskärm.

Den här typen av lampor fungerar enligt samma principer som fotogenköken. Det går utmärkt att släcka en brinnande tändsticka i fotogen trots att det är en brännbar vätska. Fotogen brinner bra men lite motvilligt vid normala temperaturer. Det är förmodligen därför som fotogenmanickerna blev populära. Hög effekt med någorlunda säkerhet. Det finns två sätt att få fotogen att brinna. Det ena är att använda en veke som hjälper till att förånga vätskan. Det är ju så som den vanliga fotogenlampan fungerar. Det andra är att hetta upp vätskan till antändningstemperatur och spruta ut små mängder som ånga. För att det ska fungera behöver det vara ett övertryck i tanken och därför har dessa kök, lampor och annat en luftpump.

Här är samma lampa tillsammans med en annan 200P. Båda lamporna är tillverkade av mässing men den till vänster är inte förnicklad. Mässingen ärgar med tiden men är enkel att putsa upp och blir då fantastiskt vacker. Mycket snyggare än föremål av mässing som är klarlackade för att man ska slippa att putsa. Klarlacken ger en död mässingslyster medan putsad mässing ger en levande lyster. Så är det, och det gör att det är värt besväret att putsa då och då. Jag tror att alla lampor av den här typen var förnicklade förr i tiden. Det var under senare tid som samma gamla modell såldes som retro utan förnickling.

Med lite tur på loppisen kan lampan vara oanvänd och i originalkartong

Det som får lamporna att lysa är strumpan, eller glödnätet som det egentligen heter. Det är en gles påse av obrännbart material som är belagd med ämnen som avger starkt ljus när fotogenen brinner. De finns i olika storlekar för att passa olika lampor. Bilden visar ett ganska gammalt glödnät. Kanske är den tillräckligt gammal för att vara belagt med radioaktivt Torium? Numera är glödnäten man köper inte radioaktiva.

Det fungerar inte bra med fel storlek på strumpan för den ska blåsas upp till lagom storlek av fotogenlågan vid första användningen. För liten strumpa blir uppblåst men lågan brinner en bit utanför strumpan så det bli dåligt ljus. För stor strumpa i förhållande till lampans munstycke och allmänna storlek fungerar inte heller. Då fylls inte strumpan och får fel form. Den stelnar nämligen efter inbränningen och blir då en stel hängande korv som bara glöder på vissa ställen.

Glödnätet är mjukt och smidigt innan det används första gången då det blir hårt och sprött Det kan användas många gånger men en inbränd strumpa är känslig för stötar. Den som vill flytta runt en lampa utan att behöva byta strumpa kan försöka att stadga strumpan med hårsprej som bränns bort när lampan tänds. Jag har provat med blandade resultat.

Samma Optimuslampa tillsammans med en lite större och nyare pjäs. Det är också en Optimus men på 500 cp vilket ger lika mycket ljus som en glödlampa på 400 W. Den saknar glas men det gör att det är enkelt att se det ganska stora oanvända glödnätet och snabbtändaren som gör att T-sprit inte krävs för att tända den.

Största nackdelen med den modernare lampan är att den till största delen är tillverkad av förkromat stål i stället för förnicklad mässing. Materialet klarar inte av hettan så de här årgångarna av lampor rostar. Trist.

Reservdelar är alltid bra att ha. Det smala kopparröret längst till höger suger upp fotogen från tanken. Ventilen med vredet reglerar effekten. Fotogenen tar ett varv genom loopen som omger brännaren för att värmas upp. Sedan sprutas den ut genom munstycket av mässing som sitter högst upp, det vill säga längst till vänster på rörkonstruktionen. Munstyckena har mycket små hål för att spruta ut en fotogendimma. De finns i olika storlekar som är anpassade för lampans effekt. Munstycket sätter ibland igen sig om fotogenen har skruffs i sig så det ingår några rensnålar till alla lampor. Vissa modeller har inbyggd rensnål inne röret som kommer upp vid ett visst läge på vredet. Fiffigt!

Även detta är en Optimus, en 930 på ca 300 cp. Det är en lite senare konstruktion som tyvärr har ”hatten” och några andra delar gjorda av stål i stället för mässing. Snygga glas har de i alla fall.

Här är en sprängskiss över Optimus 930. Observera att det fanns ett handtag och lampskärm som skulle göra den bättre anpassad till inomhusbruk.

Bredvid 930-lampan på bilden ovanför reservdelslistan står en nytillverkad flaska för T-sprit. Plast är naturligtvis praktiskt men de gamla är bra mycket finare.

Det finns en pumplampa som jag har haft ett gott öga till hela tiden men som jag inte har råkat träffa på med rätt prislapp. Det är en Radius med kokplatta på toppen. Översta delen på den här typen av lampor blir rejält varm så visst är en bra idé att passa på att värma lite buljong när värmen ändå är tillgänglig. En lite äldre lampa med kokplatta ser ut så här. De blev smalare med tiden.

Bilden är hämtad från Tradera. Auktionen slutade på 1830 kr

Den långa nyckeln som syns på bilden är bra att ha. Med den kan man byta backventilen som sitter i botten av tanken. Läcker backventilen så funkar inte lampan. Händer inte ofta men för säkerhets skull bör en nyckel finnas till hands.

Den som vill få en överblick över pumplampornas fantastiska värld kan med fördel titta in på Traderas avdelning som kallas Technica & Nautica. Väl på plats fylls Optimus, Radius, Primus, Sievert annat i sökrutan och vips så dyker det upp mängder av prylar som kan vara bra att ha.

Fotogenprylar Del 2

Del 2 av 5

Idag är det vanligt att nya campingkök drivs med gasol. Gasol, det vill säga propan, har samma ursprung som fotogen men kolvätekedjorna är lite kortare. Gasol har 3 kolatomer på rad jämfört med fotogenets ca 11-14 st. Fotogen är därmed mellan bensin och diesel när det gäller antal kolatomer i kolvätekedjorna och kemiska egenskaper. Kemiläraren har talat.

Fotogenköken fungerar på ett annat sätt än fotogenlampor gör. De har ingen veke  vilket egentligen behövs för att fotogen ska brinna. I stället så förvärms fotogenen och sprutas ut genom ett munstycke. För att det ska fungera måste det finnas ett övertryck i tanken som skapas med en luftpump som sitter fast i tanken. De flesta köken är av sådan ålder att de är helt plastfria. Packningen på pumpkolven är av inoljat läder. Det går att beställa nya packningar så klart men det går även att klippa till en rund bit ur en trasig livrem och fukta med lite matolja.

Här är två varianter. Till vänster är den äldsta och enklaste typen. De är lätta att få igång men lite instabila med sina tre ben. Det är inte kul att att råka välta ett kök med kokande vatten och allt. Bilden med vintersolen är inget vidare. På reklambilden ser man bättre hur den är konstruerad.

Tanken är gjord av mässing, förmodligen för att det är en smidig metall som är enkel att få tätt. Det är viktigt, dels för att det inte ska läcka fotogen men framför allt för att behålla övertrycket i tanken. Pumpen är nere till höger, nere till vänster är locket för påfyllning och på det sitter en liten kran som kan släppa ut övertrycket när man vill stänga av köket. Fotogenen förs upp i ett centralt rör. Runt röret finns en rund, öppen behållare. Där fyller man upp med T-sprit som kan brinna utan veke. T-spriten värmer brännaren som är ovanför och när spriten brunnit ut är det dags att pumpa upp trycket i tanken så att den förgasade fotogenen antänds. De brinner med blå låga och har ganska hög effekt. 

Här är vårt mest slitna kök. Ett gammalt kök av fabrikat Primus som enligt texten är ett varumärke från BA HJORT & Co, Det vill säga det som så småningom blev BACHO. Den här typen av kök kallas ofta för primuskök vilket har sin förklaring. Frans Wilhelm Lindqvist från Öttum utanför Vara kom på att det gick att använda en annan svensk uppfinning, blåslampan, för att göra ett fotogenkök som inte sotade och hade hög effekt. Uppfinningen ledda till att bolaget Primus startades.

Om det inte räcker med en brännare
så fanns det fotogenkök med flera. Vi äger tyvärr ingen av dessa fantastiska manicker.

De finns med fyra, sex eller tio brännare och jag antar att de användes på torsdagar när alla soldater skulle äta ärtsoppa. Karen för T-spriten är sammanbundna. Det gör det smidigt att fylla på dem men det gör också att det är extra viktigt att de står vågrätt.

Fotogenköken utvecklades naturligtvis med tiden. Det fanns små som var lämpliga att ha på utflykter eller för den som vill vandra i fjällen. Jag läste på en amerikansk diskussionssida där en rutinerad bergsvandrare hävdade att det pålitligaste köket att ha med sig är det svenska ”Svea 123”. Det påminner om det lilla ”Optimus No. 00” på bilden här under men med större vindskydd. Det började tillverkas 1955 och enligt Wikipedia så görs det fortfarande.

Vårt Optimuskök ser ut så här när det är monterat men utan vindskydd:

I Del 1 fanns bilder på den första typen av fotogenkök. Med tiden så blev de mer raffinerade. De blev inte bara så små att de passade i ryggsäcken, de gjordes även i större versioner för att bättre ersätta en vanlig spis.

Vi råkar äga tre dubbelkök. Här är de i sin låda.

De tre köken har lite olika stuk. Det första har en enkel design och är dessutom smutsigt. Det skulle må bra av en översyn men det fungerar alldeles utmärkt som det är nu.

För äldre läsare är den här typen av kök inget konstigt medan vissa yngre kanske bara sett dem på loppis. Brännaren är fiffig. Den heta fotogengasen strömmar upp i mittröret som syns till höger, fördelas av kåpan på mittbilden och kommer i kontakt med luften efter att den har strömmat ut genom de små hålen som syns på vänstra bilden. Många små blå lågor skickas sedan uppåt av den undre skärmen.

Den här typen av brännare med många små hål kallas för ”tysta brännare”. Det är en ganska bra beskrivning. De låter en del men inte så att det stör. Det äldre köken i förra inlägget hade den ursprungliga brännaren som kallas för ”susande brännare”. Det är ingen bra beskrivning. Vrålande eller brötande brännare skulle passa bättre.

Den låga typen av kök är stabilare och därmed säkrare men konstruktionen gjorde också att det blev svårare att fylla på T-spriten som krävs för att förvärma brännaren. Här har någon hittat på utdragbara spritkoppar med inbyggda hävertrör. Fyll på med sprit tills nivån i koppen börjar att sjunka. Då har spritkoppen under brännaren fyllts på och är klar att tändas. Fiffigt!

Nästa kök är lite mer elegant med snygg ram och graciösa ben. T-spriten fylls på de försänkta mässingstrattarna i framkant. På samma sätt som det förra köket finns det en fotogentank per brännare. På tanken finns nivåindikator och ett påfyllningslock med luftningsventil.

Manual på engelska. Inte exakt samma kök men ganska likt.

Det sista dubbelköket är lite modernare. Tekniken är i grunden densamma med förvärmd fotogen men detta köket är byggt i rostfritt stål och är tänkt för att användas i en båt. Det syns om inte annat på sidostöden som ska hålla grytan på plats när det gungar.

Nu har T-spriten ersatts med en minibrännare som går på fotogen. På bilden som är tagen uppifrån gör det att se ett rör som är riktat mot den vänstra brännaren. Den tänds med en piezo-gnista och värmer i sin tur brännaren så att fotogenen förångas. Det var ett stort steg när det inte längre krävdes T-sprit för att få igång köket. Till sjöss var det nog en extra bonus att inte behöva spilla T-sprit bland vågorna.

För den som ska tända ett fotogenkök är det egentligen bara en sak som är viktig att komma ihåg. Förvärm ordentligt. Om brännaren inte är tillräckligt varm så kommer fotogenen ur munstycket som vätska som kokar på vissa metalldelar. Det ryker, luktar och försöker du tända så kan det bli en lite eldboll. Vid kallt väder kan det vara klokt att börja med en halv dos T-sprit som värmer lite lagom innan en full dos värmer upp ordentligt. Full dos direkt gör att nästa omgång T-sprit kokar bort eller skapar en liten eldboll. Inte bra. Det låter kanske krångligt men det är det faktiskt inte. Och det finns ju instruktioner på nätet..

Vi avslutar den här delen med överkursen om att det går att byta ut fotogenen mot T-sprit, dvs etanol. Detta gjordes under kriget (krigen?) när importen av råolja/fotogen minskade eller försvann. Genom att byta till ett större munstycke kunde köket fungera på T-sprit som ju tillverkades i landet. Nackdelen var att T-spriten brinner även utan veke så säkerheten minskade vid byte. Å andra sidan blev de konverterade till fossilfri drift vilket vi kan uppskatta nu men som nog ingen reflekterade över då.

Fotogenprylar Del 1

Del 1 av 5

Alla i vår familj är inte lika entusiastiska när det gäller gamla manicker som drivs med fotogen. Vilket är lite märkligt. Jag (Jonas) har varit svag för den här gamla tekniken länge. De är konstruerade på ett begripligt sätt och de är ofta välgjorda i en kombination av industri och hantverk som inte finns längre. I alla fall inte i Sverige.

Våra (mina) fotogenlampor och liknande apparater har vandrat runt i uthusen. De står plötsligt i vägen för något bygge eller annat projekt och flyttas då till något annat ställe där de inte står i vägen just då. Ibland har de stått skyddat, ibland inte. Det har inte känts bra men vi har inte prioriterat att göra jobbet ordentligt. Vid något tillfälle var det i alla fall dags att samla ihop dem och torka bort dammet. Nu skulle fotogenprylarna arkiveras.

Först en liten förklaring. Jag har egentligen inte samlat på de här sakerna. Vissa har det funnits behov av. Ett par lampor och en värmare var bra att ha när vi hade stugan i Genneved. Någon lampa för kolonilotten, även om vi nästan bara var där på sommaren. Kök behövdes till båda ställena. och ett extra i reserv om något skulle krångla. Sedan händer det att vi som loppismänniskor kommit över något intressant till en lite peng. Några av de finare lamporna har nog kostat ett par-tre hundra. Det var några år då försvaret tömde sina lager. Mängder av väl underhållna eller oanvända saker skulle vräkas bort. Jag fick vittring på fotogenprylar först i slutet av den perioden så jag missade många roliga ting!
Lägg till ett par vanliga lampor hemma, något kul loppisfynd och vips så ser det ut som en samling fastän det inte är det. Samlingar ser ut så HÄR.

Fotogenlampor

De gamla vanliga fotogenlamporna är gemytliga. De är de minst intressanta fotogenprylarna men de är trevliga. Mycket enkel teknik som ger ett ganska svagt, men pålitligt ljus. De kallas även stormlyktor och de klarar av en hel del vind.

Den här stormlyktan ser ut att vara mogen för tippen, men skenet bedrar. Det är en klassiker från Tyskland, Feuerhand 276. De har funnits sedan 1933 och tillverkas fortfarande.

Den här modellen, 276 alltså, har en extra stor fotogentank så den får tjänstgöra i bastun. Det bör räcka med att fylla på någon gång om året. Vi har några till av samma typ. Det är lite oklart hur vi har blivit vid dem men det är kanske på bakluckeloppisar och liknande. En av dem är en lite mindre, Feuerhand 275, miltärgrön och oanvänd.

Fin liten lampa.

Man kan även köpa reservdelar till sin gamla lampa. Det känns inte som 2019 direkt, men det känns fantastiskt bra.

Den enda delen som går att tappa bort i skogsmörkret under en fotogenpåfyllning är skruvlocket. men det är ingen fara på taket.
Det är bara att gå in på webbshoppen och beställa en
”Tankdeckel für Feuerhand 276 (verzinkt)”.

Vanligaste reservdelen är kanske glas och det finns en intressant variant, ett matt glas som visserligen gör det svårare att se om veken är lagom hög men som ger ett mjukare ljus. Något för önskelistan till nästa jul.

De har även en reklamskylt som kanske är emaljerad. Den väger två hekto vilket låter som kvalitet.

Glasen är för övrigt enkla att ta ut för diskning och efteråt ger den ett betydligt finare ljus.

Här är en annan lampa, Apollo, före och efter diskning.

De här Lamporna har flata vekar och de ger måttligt med ljus. Så här kan det se ut efter att glasen diskats.

Fotogenlampor med runda vekar ger 3-4 gånger mer ljus tack vare att luftströmmen styrs bättre genom brännaren. Vi hade inte planerat att ta med någon sådan i det här inlägget men en av katterna lyckades välta en sådan lampa för en tid sedan. Glaskupan gick i småbitar och kuphållaren fick sig en törn men man kan se den runda veken. Rund och rund. Den är ju inte rund egentligen, det är en flat veke som formas till en cirkel. Det gör att den är lite känsligare och fastnar lättare men är som sagt effektivare än en flat veke.

Gruvlampor

Vi har några gruvlampor. De är ännu enklare konstruktion och mycket robusta. Veken ser ut som ett tjockt garn. Inget vred med tandat hjul för att höja/sänka veken som de vanliga lamporna har. Det som inte finns kan inte gå sönder. Vekens höjd justeras vid behov när tanken fylls på eftersom fotogenen fylls på i hålet som veken sitter fast i.

Snygg och stryktålig konstruktion. De skulle i princip kunna putsas upp men det skulle förstöra det mesta av kolgruve-estetiken. Det måste dessutom göras om regelbundet. De har ganska låg effekt men de här två fungerar bra på som ledfyrar till bastun. Liten tank ger en lagom brinntid om de skulle glömmas bort. Tre till fyra timmar.

Inga verktyg behövs för att fylla på bränsle eller justera lågans storlek. Robusta och eleganta fotogenmanicker.

De här fotogenlamporna fungerar efter samma principer som oljelampor gjort i tusentals år. Skillnaden är att fotogenen från råolja var billigare och kunde framställas i större mängder än den olja man fick från får, grisar, sill och valar.

Första kurstillfället efter jul

Första träffen efter jul på min halvfartskurs i odling blev det mer av grupparbete och mindre föreläsning. Vi fick alla presentera de gårdar vi specialstuderat i verkligeheten, via internet eller i boken Compact Farms av Josh Volk.

I USA är market gardening en stor grej så mycket av litteraturen vi läser är hämtad därifrån. Det svåraste med det är att allt mäts i inches, acres och feet så det blir mycket räknande. Deras odlingsförhållanden skiljer sig också mycket från våra men man kan ändå hitta idéer och tankar man kan ta med sig till sin egen odling. Det var intressant att höra övriga deltagare berätta om olika gårdar.

Det finns mycket erfarenhet i gruppen så det är kul att hinna prata mer med de andra. Vi gick igenom olika säljkanaler som torget, matmarknad, REKO, CSA, prenumerationer, gårdsbutik, restaurang, grossist och butiker och diskuterade för och nackdelar med dem.

Sedan fick vi i grupper planera sådd och plantering utifrån tre scenarior. Det första scenariot var att vi hade fått en beställning på 1,5 ton vitkål som skulle levereras vid olika tidpunkter. Det är mer att tänka på än vad man tror. Tidiga sorter som vi behövde använda oss av för att kunna leverera i tid kan inte stå färdiga i landet speciellt länge utan att spricka. När de väl är skördade är de inte heller så lagringsdugliga så vi behövde även planera in sådd av en mellantidig sort och sedan en senare lagringsduglig sort. Lagringssorterna tar längre tid på sig så det måste man också ta hänsyn till.

Nästa scenario gällde morötter där vi skulle leverera 100 knippen i veckan. Även här behövde vi så vid tre olika tillfällen för att ha bra skörd under en lång period. Första sådd 1 april, nästa 30 april och sedan en sen sort i slutet av maj.

Sista scenariot gällde blomkål som skulle levereras i kassar vid två tillfällen. Det är mycket att tänka på. Tidigare har jag mest tittat på varje gröda och inte att det inom varje gröda finns så otroligt många sorter som har så stora skillnader i mognad, skördefönster och lagringsduglighet. De enda grödor där jag har tagit hänsyn till det tidigare har varit morot och rödbeta. Men så har vi inte heller haft så stora möjligheter att lagra grönsaker. Får vi klart kylrummet så blir det helt andra möjligheter till lagring och då kan vi på ett annat sätt planera in successioner i odlingarna med två eller till och med tre grödor som följer efter varandra i samma bädd.

Successioner var också ett ämne som Jonas pratade en hel del om. Grönkål kan sås tidigt och ge tidig skörd men kan också sås ganska sent för att ha som vinterskörd och då hinner man till exempel med kålrabbi innan. Spetskålen kan till exempel följas av blomkål. Sallad kan man hinna tre omgångar i samma bädd om man är tidigt ute. Det ger naturligtvis en helt annan inkomst om man hinner två eller tre kulturer i en bädd.

Sedan var det dags för läxgenomgång. Vi fick två läxor. Dels att beskriva vår egen odling utifrån en modell där vi ska få med sammanhang och mål samt alla delar i odlingen från skiften, bäddar, växtföljd, gödling- och ogrässtrategier, markberedning, sådd, plantering, skörd, lagerhållning till försäljning. Den andra uppgiften var att göra så långt vi kan på vår odlingsplanering. Det handlar inte bara om att planera in vad vi ska så utan att i detalj planera allt för varje gröda i varje bädd. Ska vi förgro eller direktså och i så fall när, ska duk eller nät på, ska vi flamma och när och under vilka veckor kommer grödan att kunna skördas. Det är enormt mycket att tänka på. Lite kul är det men också väldigt komplext och ansträngande – speciellt när man inte har så mycket erfarenhet att luta sig tillbaka på. Fördelen med att göra en grundlig planering är att mycket kommer att kunna återanvändas nästa och kommande år. De bäddar som blir lyckade i år med de inplanerade åtgärderna behöver man ju bara byta bäddnummer på till nästa år. Det som inte blir lyckat däremot kan man lägga mer kraft på inför kommande säsonger.

Leverantörsbil

Under säsongen som varit har vi fått låna min systers bil som är en VW Caddy Maxi. Den är lite längre än vår egen Caddy som har blivit för liten för att använda som leverantörsbil. Vi säljer helt enkelt mer grönsaker än vad som får plats tillsammans med bord och tält. Och då har en Caddy ändå en ganska väl tilltagen volym.

Förra säsongen så köpte en grönsakskollega till oss en VW Transporter som hon packade med grönsaker exponerade och klara. Det innebar att hon dök upp på marknaden strax före öppningstid, fällde ner luckorna och var klar att börja ta emot kunder. Den gjorde oss väldigt avundsjuka och sedan dess har vi hållit utkik på blocket eftersom vi inte kan räkna med att få låna bil av min syster i all evighet. På nyårsdagen klockan 07.32 dök det upp en annons på en Transporter i Partille och eftersom vi var på väg hem från Jonas föräldrar i Kungälv och ändå körde förbi så passade det bra att åka och titta på den.

Vi har kollat på Blocket ett bra tag men nästan alla som har den typen av skåp vi ville ha hade dubbelhytt vilket ger ett betydligt mindre flak

Det är en så kallad T5 från 2007 som gått 13000 mil och är i mycket gott skick. Ett litet märke i huven fanns det och en sprint till en stolpe på flaket men utöver det fanns inte mycket att klaga på. Att bilen är från 2007 gör också att den har en miljöklass som är någorlunda ok när det gäller partiklar. Det är skönt att inte komma i ett svart moln när vi ska sälja grönsaker.

Tanken med bilen, förutom att den kommer att bespara oss dryga tre timmar varje marknadsdag i uppackning och nedpackning, är att spara våra kroppar. Hur bra Annes bil än har varit så är det inte bra för ryggen och axlarna att baxa in tunga lådor med rotsaker i bilen. Dessutom börjar även hennes bil att bli för liten eftersom vi utökat vårt utbud med äppelmust som är skrymmande.

Allt eftersom åren går så märker man att kroppen inte pallar lika mycket som förut så mycket av våra tankar och planer går just nu mot att spara på oss själva så vi orkar hålla på i många år än.

Vi slog till och köpte bilen. Förarhytten är rymlig och har tre säten. Det är inte den bekvämaste bilen för långresor för den är ganska bullrig. Tanken är ju dock inte att köra långt utan att åka till Nolbygårds Matmarknad och till REKO-ring Alingsås.

När vi kom hem smorde vi upp alla fästen och lås. Vi hittade fortfarande inte några fel på bilen.

Staget som saknade en mutter fick en ny och blev stabil och bra. Botten på flaket är täckt med durkplåt och så är även taket. Där finns också flera fästöglor så man kan lasta även ovanpå lastkåpan om det behövs.

På varje sida finns två luckor som kan öppnas oberoende av varandra samt en lucka baktill.

Skåpet är ett Chicagoskåp vilket betyder att det inte är integrerat utan sitter på originalflaket. Luckorna har en gasdämpare var som gör dem smidiga att öppna och ställa upp. Varje lucka blir ett tak där vi kommer att stå torra och fina och sälja grönsaker även när det regnar.

När alla luckorna är uppfällda ser det ut så här. Bak på flaket ligger sommardäcken som liksom vinterdäcken var i gott skick.

Fäller man ner lämmarna blir det som ett stort bord. Tanken är att duka upp med grönsaker färdiga till försäljning och lägga en duk eller ett tyg under som man kan hänga ner över sidan när man kommer fram. I taket sitter en lampa som vi kommer att uppskatta mycket när vi säljer på REKO-ringen där det ofta är mörkt.

Premiärturen med bilen blev till Vårgårda för att köpa lister. Smidigt att bara öppna en lucka, lägga in listerna och stänga igen utan att riskera att de flyger iväg. Förutom att leverera grönsaker så kommer vi att köra material och hämta upp äpplen som människor vill musta på det mobila musteriet. Det känns verkligen som ett steg uppåt för vår verksamhet.

Det hela känns lite för bra för att vara sant. Vi hade inte haft möjlighet att köpa den här bilen om det inte varit för Jonas föräldrar Ingrid och Lennart som gjorde en investering i en verksamhet som de alltid stöttar och tror på. Tack för det!

Trädgårdsskjul

Igår byggde vi stommen till vårt nya trädgårdsskjul. Tanken är att ha bara de allra mest använda redskapen samt insektsnät och fiberdukar där. Vi har ett trädgårdsskjul vid wwoofhuset men det är trångt och ligger cirka 30 meter från odlingarna. Att gå dit varje gång man behöver ett redskap blir många onödiga steg. Att där dessutom är trångt och belamrat gör att vi inte alltid vet var redskapen finns. De extra stegen att gå gör också att vi inte hänger tillbaka alla redskap när vi använt dem vilket i sin tur innebär att vi förbrukar tid på att leta efter dem. Vi har tidigare byggt en ställning mitt i odlingen för redskap men dels är redskapen utsatta för väder och vind där och dels är det för litet.

Så det var dags för en mer permanent lösning. Vi satte i sju stolpar i de stolpskor vi slog ner häromdagen. Grässvålen ska grävas undan och sedan ska vi fylla med grus och lägga plattor. Vi har fått en hel del plattor från människor som inte behöver dem längre. Det är toppen att ha ett lager av plattor när man behöver. Vi har också ett lager med virke som vi sågat upp vilket gör att vi alltid har material hemma att bygga av. Våra sågar gör också att vi alltid kan få till rätt dimensioner på det vi behöver.

De sju stolparna bands först ihop med två överliggare och sedan på ungefär halva höjden.

Sedan satte vi på två sneda reglar som band ihop framsidan med baksidan så vi kunde lägga ytterligare en överliggare på mitten. Vi kommer att sätta ett plåttak på och två fönster i bakre väggen. Alla väggarna ska kläs med brädor. Vi kommer inte att ha någon dörr utan utrymmet ska vara öppet. På utsidan under tak kommer vi att hänga våra två bredgrepar, rensjärn, grepar och en spade och invändigt kommer vi att förvara såmaskin, flamningsaggregat, hjulhacka, insektsnät och fiberdukar.

Det blir nog bra, det här.

Wwoofhuset

Idag har vi jobbat i wwoofhuset. Vi kom att prata om hur det var när huset var ”klart” och de första wwoofarna var på väg. I vanlig ordning hade vi gjort klart till 90% så när de första wwoofarna var på ingång höll Jonas på hysteriskt med det sista medan jag åkte till Hallavadet och hämtade. Jag körde mycket långsamt tillbaka och det var ”rimligt” klart när vi kom fram. Sedan dess har det gått tre år och en del i wwoofhuset har inte blivit färdigt. Det har inte gjort så mycket eftersom wwoofare är ett tåligt släkte. Många har varit runt på andra ställen och bott i husvagnar, ladugårdar, baracker och inne i folks hus. I vår tänker vi hyra ut wwoofhuset via Airbnb så idag gick vi igenom det och funderade över vad som behövde fixas för att vi skulle kunna hyra ut det med gott samvete.

I köket har vi tapetserat men med många wwoofare som lagat mat så har tapeten bakom spisen blivit rätt solkig. Därför kaklade vi väggen i köket igår.

Vi fick börja med att dra ut kyl, spis, vask och tvättmaskin från väggen. Det visade sig vara bra för där bakom behövde det städas. Vi satte upp en gipsskiva på väggen.

Kakla är roligt för det går fort och blir väldigt mycket bättre på kort tid. Vi skruvade upp en bräda i våg nedanför skivan.

Sedan var det bara att sprida ut fix och trycka dit kakelplattorna. Vi sätter kakel med kakelsnöre mellan plattorna för att få jämnt avstånd. När fixet har torkat så är det dags att gå på med fog och gummiskrapa för att få fogarna bra. Kakling är ett av de mest tillfredsställande jobb man kan göra.

Kaklingen gjorde stor skillnad. Ett annat dåligt samvete vi haft länge är att vi inte haft några spjälor i trappräcket mellan sovloftet och vardagsrummet. Hittills är det bara vuxna som har bott i huset så det har inte varit akut men om vi ska hyra ut och det kommer någon barnfamilj så krävs det lite säkerhet. Idag kom spjälorna på plats.

En sida av fyra

Vi har också satt upp dörrlister i badrummet, målat klart vissa fläckar som bara var grundande, skruvat fast några hyllor och skåp och satt upp en liten bit vägg som har fattats så att man har sett isoleringen. I morgon har vi lite slutstädning kvar innan vi kan ta emot våra första airbnb-gäster.

Lättast är naturligtvis att hyra ut på sommaren men eftersom vi då behöver wwoofhuset för wwoofare så kan vi bara hyra ut det mellan oktober och april. Vi har tidigare försökt hyra ut som tillfälligt boende via blocket men det är svårt när man inte kan erbjuda kontrakt för hela året. Airbnb känns som ett relativt bra alternativ. Det innebär mer jobb eftersom man måste städa och byta lakan efter varje gäst men i gengäld betalar de mer per natt än vad en vanligt hyresgäst betalar. Vi har fått en del förfrågningar och förhoppningsvis kan det ge en viss inkomst.

Gårdsbutiken

Sedan två säsonger tillbaka har vi en liten gårdsbutik som vi har öppet varje fredag under odlingssäsongen. Vi har helt enkelt målat och inrett det gamla garaget. Det är oisolerat men eftersom vi bara har öppet på sommaren så har det inte varit något större problem. Ett större problem är att de gamla garageportarna slutar en decimeter ovanför golvet och där kan katterna ta sig in. Än så länge har vi inte haft besök av möss men de kan naturligtvis också krypa in i affären. Av någon konstig anledning så blåser det in löv under portarna vilket innebär att det blir en hel del onödig städning.

Det är skälet till varför vi länge har velat bygga en riktig vägg innanför portarna. På sikt vill vi också isolera gårdsbutiken så vi kan förvara saker där som inte tål frost. I dagsläget så får vi ta in ägghanteringen i boningshuset när det blir minusgrader och det är inte helt optimalt. Vi tänker att vi ska utöka antalet hönor nästa säsong och behöver då helt enkelt en plats att förvara ägg även vintertid.

För en tid sedan kom vi över tre helt nya ytterdörrar på Blocket. Det är helt fantastiskt vad man kan hitta där om man bara har tålamod och vet långt i förväg vad man behöver. Vi har en mängd bevakningar på blocket och så dök en annons upp. Någon hade köpt fel dörrar och sålde dem billigt. Vi lagrar våra blocketfynd i ladan tills det är dags för det planerade projektet. För en tid sedan reglade vi upp väggen och satte in dörren. Vi hade dock tänkt fel visade det sig och dörren hamnade för nära karmen vilket innebar att vi inte kunde öppna den mer än nittio grader. Några veckor senare tog vi ner den igen och reglade om väggen. I förra veckan satte vi in en av dörrarna och ett fönster som vi också kommit över på blocket. Idag var det dags att ta tag i väggbygget på riktigt.

Vi satte på vindpapp och spikade sedan på läkt för att få en luftspalt.

Det är bra att ha många olika projekt som löper samtidigt vintertid eftersom man är så väderberoende och eftersom det var solsken idag så gjorde vi inte mer utan övergick till att påbörja ett redsakpsskjul i grönsaksodlingen.

Sju stolpskor slogs ner i marken eftersom vi inte vet när tjälen slår till. När de väl är nere så kan vi fortsätta det bygget även när det är minusgrader.

Det blir inte någon tjock välisolerad vägg men det gör stor skillnad redan nu när väggen är oisolerad bara genom att det inte kan blåsa rätt in.

I morgon ska vi spika på bräder på väggen som sedan ska målas med falu rödfärg. Tanken är att ha kvar garageportarna så vi kan stänga dem och fortfarande ha kvar originalutseendet men ställa upp portarna när affären är öppen. En av portarna är rödmålad på insidan redan nu men den port som vi själva byggde när vi flyttade in är fortfarande omålad. De ska få ny färg båda två till våren.

Blir vädret dåligt så har vi även ett kakelprojekt i wwoofhusets kök på gång, en målning av badrummet inne, lister som ska upp i köket, ett kylrum som ska monteras ihop m.m. Blir vädret riktigt bra kanske väggen får vänta ett tag till för då är det trevligare att vara i solen och bygga redskapsbod. Detta är definitivt en av de största fördelarna med att jobba hemma på gården och styra sin egen tid. Vi varierar helt enkelt sysslorna efter väder och vad vi känner för just för stunden.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑