Östängs gård

En gård för omställning

Sida 3 av 42

Julmarknadsförberedelser

Idag skulle vi in till Alingsås på möten så vi passade på att ta med tält och bord till Nolbygård eftersom vår bil är för liten för att få plats med både det och skörd. Det verkar som om det ska bli sol i morgon och det ser vi fram mot. Helst hade vi velat ha snö och sol men hellre bara sol än regn när man ska stå på marknad. På Nolbygård har de legat i och förberett för morgondagens julmarknad genom att sätta upp två cirkustält och en mängd småtält för marknadsförsäljare. Det kommer att bli över 30 säljare i morgon som kommer med lokalproducerad mat och hantverk av olika slag. Det är alltid lika trevligt att komma till Nolbygård. Där finns alltid något som gör en glad.

När vi var klara i stan åkte vi hem för att skörda inför morgondagen. Det finns inte mycket kvar i odlingarna så man får vara glad för det man hittar. Grönkål har vi gott om och den ska vi skörda i morgon bitti. Brysselkålen står också fin i landen och det skördade vi flera stockar av idag. Vi tänker sälja dem på stock. Vi tänker att många säkert inte vet hur brysselkål växer så vi skördade hela stockar och tänker sälja dem så. En stock brysselkål brukar bli lagom till ett kok och då får man dessutom med toppskotten som man kan steka i smör. Bladen gav vi till fåren som blev väldigt glada. 

Purjolöken är fortfarande fin och vi har rätt mycket kvar i landen. Morötterna är inte i säljbart skick utan de får vi äta upp själva i vinter. Palsternackor däremot har vi en del kvar som vi skördade inför morgondagens marknad. Röd- och gul lök har vi lagrat i jordkällaren så de var bara att hämta upp liksom ett par pumpor.

Pumpor som inte håller måttet går till hönorna som också blir glada. Utöver grönsaker kommer vi att sälja lammskinn i tre varianter. Eko-garvade, tvättbara och långhåriga. De långhåriga är våra favoriter. Honungen har vi inte jättemycket kvar av men det kommer räcka till morgondagens julmarknad och en julmarknad till. En kartong ägg har vi också med oss men de lär ta slut inom en halvtimme. Nu tar vi kväll och önskar er välkomna  i morgon!

Novembersnö

Traditionen bjuder att det i november ska komma lite överraskningssnö. Så även i år.

Snön började falla vid åttatiden på söndag morgon och höll på till eftermiddagen. Rönnsumaksträdet i trädgården har lutat betänkligt sedan sensommaren och det räckte med ett snöfall för att det skulle lägga sig ner. Tung snö.

Fint att se på.
Det knakade och brakade emellanåt när trädtoppar bröts och föll till marken. Vi får inventera skogen så småningom.

Nätet runt odlingen gav upp. Tung snö som sagt. Det var enkelt att åtgärda men det krävdes att vi lyfte på hela nätet och skakade av snön innan linan sattes samman igen. Det viktigaste var att få bort snön innan temperaturen begav sig ner mot flera minusgrader. Då kan den frysa fast och bli riktigt besvärlig.

 

André

Andre Kummer har varit hos oss som wwoofare av och till sedan i maj. Han kom samma dag som vi planterade våra 75 äppleträd och har varit med oss hela säsongen men idag gjorde han sin sista dag. På måndag börjar han på ett jobb i Kungälv. André är en drömwwoofare. Han kan det mesta och utför alla sina sysslor noggrant och med precision. Han har deltagit i gårdens alla sysslor och vi har emellanåt kunnat lämna över djuren, odlingen och allt annat i hans händer och varit helt förvissade om att han skulle sköta det perfekt. Det har varit en rörig tid. Inte på grund av André utan för att vi har 100 projekt på gång samtidigt. ALLA utrymmen på gården har varit i en enda röra i slutet av säsongen eftersom vi inte har haft tid att städa, plocka undan eller avsluta några projekt. Nu när säsongen är över kommer en tid då vi bär alla saker tillbaka till sin rätta plats. Det är nödvändigt för att vi ska känna oss tillfreds inför vintern men också för att vi ska ha en möjlighet att hantera nästa säsong. André är bra på att städa. Den här sista veckan har han tagit sig an utrymmet i verkstaden där vi har våra sågar och nu också en rikt- och planhyvel. Dit har vi hela säsongen burit brädor och reglar som vi kapat eller kluvit. Överblivna bitar lägger man någonstans. Någonstans blir i slutet av säsongen överallt. Det har inneburit att vi i slutet knappt kunnat ta oss fram till sågarna. Det är farligt för då ställer man sig gärna och sågar med fötterna ovanpå  liggande stumpar. Det ger inte den stabilitet som man behöver när man klyver virke. Nu råder tysk ordning i sågdelen. Helst vill man inte ens använda utrymmet eftersom vi gärna vill bevara ordningen men vet att det så småningom kommer att förvandlas till kaos igen.

André har tidigare på säsongen byggt ett mycket väl fungerande utrullningsrede till våra hönor. Den här veckan har han byggt ett till likadant. Äggen som läggs i de redena rullar ut i en bakre låda så fort hönan ställer sig upp och det gör att äggen nästan alltid är helt rena. Det spar mycket arbete och framför allt gör det att alla ägg är säljbara. Med två flyttbara utrullningsreden ökar vår flexibilitet. Vi kan ställa dem i samma utrymme om vi har stora flockar och har vi mindre flockar kan vi ha ett i varje grupp. 

På bilden fattas tak, lucka och målning. Tack André för all hjälp och lycka till med resten av livet 🙂

Oxalsyra och bistick

Varroa destructor, vilket namn! Det är ett kvalster som i långa tider har levt som parasit på en art av vildbin men kunde kliva över till ”tambin” efter lite klantiga blandningsförsök. Sedan dess har den spridit sig bland honungsbin och idag är större delen av Sverige påverkat. Bisamhällen som inte får mänskligt stöd går under inom en treårsperiod. Stöd innebär att människan hjälper till att minska mängden varroa till en tolerabel nivå. Det kan ska på flera sätt. Vi använder oxalsyra. Syran blandas i sockervatten och sprutas på bina som en ljummen vätska. Sockret ska bidra till att bina slickar av varandra och att oxalsyran ska spridas till så många bin som möjligt på kort tid. Den hastiga pH-sänkningen dödar kvalstren. Det finns behandlingsmetoder som använder kemikalier men det finns några nackdelar med det. Dels så finns det alltid en liten risk för att bekämpningsmedlet hamnar i vaxet och honungen, dels kan man räkna med att kvalstren utvecklar resistens mot de aktiva kemikalierna. Det är möjligt att varroa kan bilda resistens mot pH-chocker men oxalsyra är ganska ofarligt och finns naturligt i vax och honung i låga doser.

Behandlingen går ut på att bina ska få en vinter med måttlig mängd varroa i kupan. Varroan kan bara fortplanta sig genom att krypa in en cell där det finns en bilarv. Drottningen lägger inga ägg efter sensommaren så hela vintern måste varroakvalstren sitta fast på vuxna bin och vänta på bättre tider. De håller sig vid liv genom att bita hål på binas skal och suga i sig vätska. Genom hålen kan virus, svamp och bakterier angripa bina, så många kvalster ger ett svagare samhälle.

Oxalsyran kan inte komma in till larver eller bin som fortfarande är i cellerna, så det är viktigt att vänta tills alla bin har krupit ut. När november är här är det dags för behandling.

När jag köpte min första kupa av en biodlare i föreningen så fick jag med ett rejält förråd av täckglas. Säljaren hade kommit över ett skyltfönster och låtit skära det i småbitar. Jag förstod inte värdet av dem förrän jag behövde komplettera med fler täckglas.

Jag hade beställt 12 täckglas, 6 mm tjocka, med måtten 42×14 cm och det var precis det jag fick. Priset var lite högre än väntat, 48 kr/st, men de håller å andra sidan i många år. Glasmästaren berättade att 6 mm tjocka glas kräver att man, efter ristningen med diamanten, tar i till man tror att bänken ska gå sönder och sedan lite till. Då kan man bryta av det.

Snygga glasskivor.

Vi försöker att undvika att störa bina i onödan. Därför har foderlådorna fått vara kvar sedan bina fick sitt socker. Nödlösningarna som ersatte täckglasen har också fått vara kvar. Byggplast och tunna plexiskivor fungerar egentligen men plasten blåser lätt iväg och plexiglasen kommer inte att hålla i längden. Så det känns bra att få lägga på nya täckglas.

Nästa gång ska vi beställa lite längre glas. Våra kupor har ganska tjocka väggar och det är onödigt att låta glasskivorna trilla ner på bin om man råkar lägga dem lite fel.

Och så var det behandlingen.

Vi använder det rammått som kallas lågnormal och vi invintrar alltid på två lådor som står på varandra. Om bina fått för sig att de ska sitta på den undre lådan måste den övre lyftas av. ganska tungt eftersom ungefär hälften av 27 kg sockerlösning finns i lådan. I den här kupan fanns bina i den övre lådan men de var några centimeter ner mellan vaxkakorna så de syns inte.

Under försommaren är bin i allmänhet vänliga till sättet. de har en sommar framför sig och vill inte riskera sitt liv genom att sticka någon om man inte provocerar dem.

På hösten är det annorlunda. Deras enda möjlighet att överleva vintern är att behålla honungen (eller sockret som vi har lurat på dem) och många bin är redo att offra sitt liv för samhället. I ett par samhällen luktade det bigift så fort kupan öppnades. Doften av giftet triggar andra bin att gå på krigsstigen och det blir lite upphetsad stämning vilket det sällan blir under sommaren. Om man inte råkar tappa en låda eller liknade, förstås.

Nu bar det sig inte bättre än att jag hade slarvat när jag stängde bidräkten. Ett tre centimeters glapp i blixtlåsen fram på halsen. Ett bi kröp in och blev säkert klämd av tyget, eller ville mig bara illa, och stack vid nyckelbenet. Jag hade hunnit med hälften av samhällena och funderade på att ta av mig dräkten för att ta bort gadden men dels så kände jag hur solen gick ner, dels hade jag flera bin gående på mig och det skulle ta tid att veta om jag var bifri innan jag kunde ta av mig. Så jag fortsatte att arbeta. Efter två samhällen till så började det kännas som att det svullnade inne i öronen, sedan blev läpparna annorlunda och jag fick slem i munnen. Det här var inte bra, men jag bet ihop och avslutade med de sista två samhällena. Det var ändå det sista jobbet med bina för året och det kändes bra att det blev klart.

När jag väl kom in fick jag lägga mig på soffan med benen högt men det blev inte så mycket bättre. Vi ringde 1177 och fick rådet att åka till akutmottagningen. Där fick vi gå före kön och fick bums två olika mediciner och en adrenalinspruta i benet. jag hann bli röd på hela övre halvan av kroppen och var ganska matt. Medikamenterna hjälpte dock inom 20 minuter. Sedan blev det ett par timmar under observation innan vi kunde åka hem.

Det här var något som inte fick hända. Jag försöker att hålla antalet bistick så nära noll det går. Vissa år går det men vissa inte. Kanske är det att jag får få bistick jämfört med många andra biodlare som gjorde att jag fick en allergisk reaktion? Det finns ett talesätt att bistick inte är farligt för biodlaren utan för hans hustru. (Ganska tydligt att talesättet är från tiden då biodlingen var en renodlat manlig sysselsättning.) Eller så berodde det på att biet stack på ett känslig del av kroppen, nära viktiga delar av immunförsvaret.

Jag kommer att bli kallad till en allergiutredning som jag hoppas visar att jag inte har blivit överkänslig för bigift utan att detta var en engångshändelse. Vi får se. Nu har vi i alla fall en adrenalinpenna hemma för säkerhets skull. Så kan det gå.

 

Vinterbostäder

Vissa morgnar är det is på ankornas damm. Än så länge är det inte värre än att vi kan slå hål på isen så att de kommer åt vattnet men rätt som det är så kommer vintern och då vill vi vara beredda. Tanken är att ankorna och våra blandrashönor ska få var sin box inomhus i ladugården över vintern. Där kommer det bli lättare för oss att hålla vattnet frostfritt och djuren skyddade ifrån rovdjur. Idag började vi därför bygga två burar inne i ladugården. Vi har många projekt på gång samtidigt och var saker och ting ska hamna till slut på vår gård är under utmejslande. Vi visste t.ex. inte att vi skulle bygga gårdsbutik i vårt garage förrän veckan innan det hände. Vi visste inte att vi skulle göra en målarverkstad ovanför verkstaden förrän dagen innan vi gjorde det men fördelen med att inte hinna göra allt på en gång är att rätt som det är så bara man vet vad saker ska hamna och vilka verksamheter som ska vara var. Jonas har varit sjuk ett tag men i går var han frisk nog att hänga med ut i ladugården och diskutera ankornas situation. Det är inte så att vi har massa tomma utrymmen utan alla utrymmen som vi ännu inte har bestämt vad vi ska använda till är alltid belamrade med saker som ännu inte funnit sin rätta plats. Platsen för ankornas och hönornas nya hem var belamrat med möbler och väldigt många fönster. Fönstren har nu fått en ny hemvist i ett pallställ där vi hade tänkt ha virke. Får se om vi hittar en ny plats för virket eller om fönstren kommer att få flytta ytterligare en gång. Tyvärr tog vi inte någon ”förebild” på eländet men det tog en halv dag att tömma utrymmet. Ungefär så här ser alla ”ickedefinierade” utrymmen ut på vår gård.

Vi använder de bjälkar och stolpar som finns att skruva fast reglar och väggar emot. Tanken är att ankorna ska få ett badkar i sin avdelning. Vi kommer att kunna leda ut vattnet i ett rör från badkaret ner i en golvbrunn så vi kan tömma ut det och fylla på nytt när det blivit smutsigt. 

Igår tog vi också ner gamla mjölkrör av glas och järnrör som fanns i taket. Järnrören fick vi såga av för att få ner. Idag gick Jonas loss på de gamla vattenkopparna med vinkelslipen. Vi fick för en tid sedan flera väldigt fula dörrar av Magnus Jacobsson. Dörrarna är laminerade med en hård yta och passar väldigt bra som väggar i ett hönshus. Svårt för kvalster och andra odjur att gömma sig i. Bakre väggen utgörs av två dörrar ovanpå varandra. Vi kommer att näta upp till taket med kycklingnät men vill ha väggar längst ner. Kycklingnätet kommer förhoppningsvis att stoppa eventuellt hungriga råttor. Dörrarna räckte inte till alla väggar så vi fick även användning av en gammal mellanvägg från ett hästsläp som vi använt till grisarna tidigare.

En dörr till vardera utrymmet kommer det att bli. Alla reglar är klara så nu ska vi bara bygga dörrar och näta återstående väggar innan det är dags att installera sittpinnar, reden, vatten, matare och ankornas badkar. 

Det är roligt att bygga saker och det känns bra att kunna göra det med återvunnet material och vårt egensågade virke. Nu ska vi bara  köpa ett par rullar kycklingnät innan vi kan bygga två nätdörrar och göra helt klart.

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått.

Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor)

Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.

  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna

Djur

  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera

Djurfoder:

  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft

 

 

 

 

 

 

 

Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor.

Snickerier, målning m.m.

  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla

Värme

  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset

Övrigt

  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn

Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum

Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt.

Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta.

Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss.

Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Kity 636

Vi har försökt få tag på en rikt- och planhyvel ganska länge. Ibland har det funnits rikthyvlar, dvs. hyvlar som kan jämna till en bräda, men planfunktionen är viktig för oss. Det är det som gör att brädan blir jämntjock. Blocket brukar vara pålitligt men under många månader så såldes alla hyvlar innan vi hann ringa. De verkar vara eftertraktade.

Men förra söndagen låg tidningen Skaraborgsbygden i brevlådan. Vi är nog i västra kanten av utgivningsområdet och trots att vi inte prenumererar så dimper den ner då och då. Kanske är det en gång i månaden, kanske varannan månad. Radannonserna i Skaraborgaren är fantastiska. Där säljs allt som landsbygdsbor kan vilja ha eller vilja bli av med. Det ser ut som alla tidningar gjorde innan blocket snodde åt sig alla radannonser. Annonsen var kortfattad och saklig. Rikt/planhyvel med extra stål. 2500 kr. Töreboda. Tel: ….

Vi antog att tidningen hade kommit under lördagen, kanske tillsammans med Alingsås tidning. Vad var det för märke och skulle den finnas kvar? Inte så troligt. Vi väntade till efter klockan nio, sedan ringde vi. Den fanns kvar och det visade sig vara en fransktillverkad trefasmaskin med några år på nacken och den skulle behöva ses över innan man startade den. Det lät som ett högriskköp men med säljaren i telefonen blev det lite snabbsurfning. Vi hade aldrig hört talas om Kity men kommentarer på nätet menade att det var rejäla maskiner. Så det blev köp via telefon och resten av dagen tillbringades i bilen till och från Töreboda. Man tänker inte så ofta på saken, men Töreboda ligger ganska nära världens ände.

Snygg etikett och hammarlack ger alltid poäng.

Kity köptes för några år sedan upp av Scheppach så vi får se hur det blir med reservdelar. Det viktigaste är att det finns drivremmar att köpa. Resten av maskinen har inte så mycket slitdelar förutom skärstålen som också finns att köpa.

André tog på sig att gå genom maskinen, rengöra och att smörja upp den. Efteråt enades vi om att den var i bättre skick än säljaren hade beskrivit och att om den fungerade så var det ett klipp.

Innanför den runda metallplattan finns dubbla remhjul så att man enkelt kan byta hastighet för matningen för planingen. Någon kommentar påpekade att det är bättre än man kan tro. De flesta äldre hyvlar har tydligen inte flera hastigheter och så länge man arbetar i mjuka träslag som fur och gran så kan man använda den högre hastigheten.

Det var lite nervöst inför första starten. 7000 varv per minut på en trekilos stålcylinder skulle kunna ge ganska otäcka haverier men hyveln gick perfekt. Den startade snabbt, den gick relativt tyst, och höll uppe varvtalet även när det kom kvistar som skulle kunna ge motstånd.

Maskinen är från sjuttiotalet. En fyrtioåring helt i metall. Inte en plastdetalj!

För att justera tjockleken på planhyvlingen lyfter men lite på utmatningsbordet och vevar med den svarta veven. Den svarta veven fattades visserligen men det går alldeles utmärkt med en 8 mm lednyckel med 12-kantsfattning i stället.

Dokumentationen är som synes på franska så vår vän Guillaume kanske måste komma till undsättning så småningom. Om den skulle krångla, vilket just nu känns avlägset!

Market Gardening

I onsdags åkte jag (Ylva) på träff med odlarkollegor. Vi träffades hos Carolina som driver företaget Jordarv utanför Vara. Hon producerar i första hand bladgrönsaker och kryddgrönt till restauranger. Vi som träffades håller alla på med grönsaksodling för försäljning. Tanken med träffarna är att diskutera det som vi känner behov av. Det är andra frågor som väcks i den här gruppen jämfört med andra odlingsgrupper. Var köper man förpackningsmaterial bäst? Vilka stövlar håller längre än en säsong? Har någon hittat handskar som håller vätan och kylan ute så här års? Hur gör ni för att täcka ut ogräs? Vad är era bästa sorttips? osv. 

Det finns inte någon bra term för sådana som vi. På engelska är termen ”Market Gardening” och står för att man odlar för att sälja på den lokala marknaden. Alla i gruppen finner vägar att göra det via REKO-ringar, torghandel, andelsjordbruk, prenumerationer eller till lokala restauranger och affärer. För och nackdelar med de olika försäljningskanalerna diskuterades också. 

En lång stund diskuterades kompost och gödsel och olika tankar kring hur försvarbart det är att köpa in kompost. Hur skapar vi kretslopp i det vi gör så vi inte blir beroende av insatsvaror i större mängder utifrån?

Den kanske viktigaste frågan ”Hur vi får hållbarhet i våra företag både ekonomiskt och när det gäller tiden vi lägger ner” insåg vi skulle ta för lång tid så den sköt vi upp till nästa träff som blir redan i november.

Det är en värdefull grupp med enormt mycket kunskap som ger inspiration och nyttiga insikter. Det är också trevligt att träffas i varandras verksamheter. Man får alltid nya tips och idéer när man ser hur andra gjort. Man hittar också alltid saker som man blir lite avundsjuk på som Carolinas fina stallbyggnad. 

Med hem fick jag 4,5 kilo prima utsäde av vitlök. En annan deltagare hade beställt lite för mycket och tog med för att se om vi andra behövde och det var det fler än jag som gjorde. Nu ska här sättas fler bäddar vitlök.

Baggsläpp

 

Efter tre veckor i karantän var det äntligen dags för Totoro att träffa tackorna. Vi fick provsvaren idag på hans träckprov och de visade inga parasiter. Han verkar också pigg och frisk i övrigt så på kvällen idag stängde vi in tackorna i ladan och satte på Totoro en sele med färg.

Han har naturligtvis inte gillat att stå ensam i en box så han följde snällt med utan att vi behövde dra i halsbandet. 

Vi tog en liten matpaus på vägen men sedan hörde han tackorna och då var han väldigt pigg på att gå vidare.

När vi släppte in honom var alla tackorna nyfikna och sprang fram men sedan började han nog bli lite för aktiv så de ville komma undan. Anledningen till att vi stängt in dem i ladan är att vi vet att han jagar dem i början.

Hade de kunnat springa ut i vinterhagen finns stor risk att någon skadar sig. Det är också lätt att de blir mycket tröttare. Det dröjer inte heller länge tills de lugnar ner sig och börjar äta igen. I morgon bitti kommer vi att öppna dörrarna så att de kan gå ut som vanligt. Nu håller vi tummarna för att tycke uppstår och vi får ett tjugotal lamm till våren.

Något fler potatisar

För ett år sedan  skrev vi ett inlägg kallat Sättpotatis i hink. Det var det första lilla steget för att få fler potatisar av några udda sorter som vi hade fått från NordGen. Vi fick två-tre små potatisar av varje sort. De förökade sig i hinkar och övervintrades i matkällaren. I år så gjorde vi om hela proceduren med skillnaden att det var för många potatisar för hinkar så det fick bli halva småtunnor, två per sort. En handfull potatis i varje tunna.

Förra sommaren blev det en hel del panikvattningar när potatisplantorna började sloka. I år ville vi spara lite tid och lite panik, så vi satte dem på nordostsidan av wwoofhuset. De två tunnorna till vänster är Tylva, sedan kommer två med Röda krokar. Tunna 5 och 6 är Gula islenskar och de sista två är Tärendö Karl Krekula.

Bilden är tagen i mitten av augusti och visar en del intressanta saker. Först och främst, det gick utmärkt att ha dem så att de bara får lite morgonsol. Vi behövde bara vattna tre-fyra gånger på hela sommaren vilket var en stor lättnad. Det är fullt upp med de ordinarie odlingarna under torrperioder och då är det lätt hänt att de här potatisarna torkar ihjäl, men nordost fungerade bra.

En annan sak är att tunnorna fick olika mycket hästgödsel  från början. Mörkgröna plantor har fått mycket och det ljusgröna har fått lite. Snyggt experiment, även om det var oavsiktligt.

Till sist kan man se att Tärendö Karl Krekula var de som dukade under först för bladmögel.

En månad senare såg det ut så här.

Alla har gett upp. Bladmöglet hade drabbat dem olika hårt, en del såg ut att helt enkelt ha höstvissnat. Det var lite dumt att vänta så länge innan skörd men så blir det ibland.

Trots att Tärendö Karl Krekula dukade under först var det Gula Islenskar som hade drabbats mest av skorv som, om vi inte fattat saken fel, är en följd av bladmögel som vandrat ner till knölarna.

De andra tre sorterna har klarat sig bättre. Nästa år har vi tillräckligt många potatis för att sätta korta rader. Om vi sköter om dem bra kanske vi till och med kan få provsmaka dem också.

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑