Östängs gård

En gård för omställning

Sida 3 av 82

Teaming with microbes del 3

Jag fortsätter att läsa och försöka förstå boken Teaming with microbes.

Protozoer
Protozoer är encelliga djur som kan röra sig och som inte har fotosyntes. De kan alltså inte själva utvinna energi genom solljus utan behöver få i sig den genom att äta andra. Oftast äter de bakterier men också svampar och andra protozoer. Förr kallades de urdjur. Det finns över 60 000 olika protozoer som alla är beroende av fukt för att leva. Inom gruppen finns amöbor, ciliater och flagellater. En protozoa kan äta 10 000 bakterier på en dag.

När det finns gott om bakterier så attraheras först de minsta flagellaterna som äter upp många bakterier. Sedan kommer de större ciliaterna och till slut även amöbor. När det mesta är uppätet och bakteriepopulationen minskar så börjar de större ciliaterna och amöborna att äta de mindre ciliaterna och flagellaterna. Till slut blir de så få så att bakterierna kan öka i antal igen.

En del protozoer äter också nematoder men de begränsar också nematodernas tillgång på mat genom att äta samma saker som nematoderna gör. På så sätt håller protozoerna även antalet nematoder i schack.

Blir jorden för torr kan protozoer inte längre röra sig och föröka sig och de slutar äta. De kan överleva ändå, vissa i flera år och andra kortare tid.

Upp till 80% av allt kväve plantorna behöver kommer från restprodukter som bakterie- och svampätande protozoer lämnar efter sig.

Alla protozoer bidrar också genom att bryta ner organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Protozoer utgör också mat för andra medlemmar i The soil food web som nematoder, maskar och mikroartropoder.

Det finns också protozoer som förstör genom att äta växternas rötter men i en välmående jord så hålls dessa under kontroll av andra protozoer.

Nematoder
Nematoder mineraliserar näringsämnen som finns i bakterier och svampar precis som protozoer. Det finns över 20 000 olika nematoder som har identifierats. Hur många svamp- kontra bakterieätande nematoder det finns i jorden är helt beroende på hur mycket svampar kontra bakterier där finns. Nematodernas munnar varierar i utseende beroende på vilken föda de lever av.

Det finns växtätande nematoder som har en nålliknande mun som de använder för att punktera plantornas cellväggar. Det finns nematoder som äter på utsidan av plantornas rötter men också de som tar sig in i och lever inuti rötterna. De bakterieätande nematodernas munnar ser ut som en rör. De kan konsumera stora mängder bakterier. De bakterieätande och svampätande nematoderna frigör näringsämnen som bundits i bakterier och svampar precis som protozoerna gör. Det finns också nematoder som äter andra nematoder och som därmed hjälper till att begränsa förekomsten av nematoder. Vissa nematoder bryter också ner organiskt material.

Eftersom nematoderna är större än de andra mikroorganismerna jag skrivit om så kräver de större hålrum och porer för att ta sig fram. De är alltså känsliga för jordkompaktering.

Eftersom nematoderna rör sig i jorden använder bakterierna dem som taxibilar genom att kleta sig fast på nematoden som på så sätt tar den till nya områden där det kan finnas andra näringsämnen. Vissa nematoder hittar fram till olika födoämnen genom att de är känsliga för temperaturskillnader. De vet vid vilken temperatur olika mat finns och tar sig dit temperaturen är rätt. Andra är känsliga för att känna av speciella kemiska beståndsdelar och navigerar efter dem.

Artropoder
Artropoder eller leddjur innefattar flugor, skalbaggar och spindlar och liknande djur. Tre fjärdedelar av alla levande organismer är leddjur. Men när det gäller biomassa så är nematodernas och protosoernas massa större.

Artropoderna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden och transporterar runt bakterier som kletat sig fast. Deras viktigaste uppgift är att sönderdela organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Finns det inte tillräckligt med dött organiskt material i jorden så kommer artropoderna att attackera andra levande källor till organiska näringsämnen. Det finns också artropoder som helt och hållet livnär sig på rötter. Vissa artropoder äter också bakterier och svampar.

Maskar
Det finns över 7 000 olika sorters maskar som kan förekomm i bra trädgårdsjord. En hektar kan innehålla fyra till sex miljoner maskar och de kan flytta 18 ton jord per år när de letar efter mat. En mask kan leva i femton år så det finns goda skäl till att inte gräva med spade i onödan. Maskar är tvåkönade men det krävs ändå två maskar för att producera fler. Det kan födas 15 maskar åt gången och en mask blir könsmogen på tre till fyra månader. Maskarna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden genom att göra gångar och aggregerar jordpartiklar. De flyttar också organiskt material och mikroorganismer genom jorden. Maskarna äter bakterier i huvudsak så många maskar i jorden tyder på bakteriedominerad jord. De äter också svamphyfer, nematoder, protozoer och organiskt material som dessa lever på. Maskarna kan inte bryta ner organiskt material utan förlitar sig på bakterier som gör det. Överskottet av organiskt material som bakterierna inte brutit ner bajsas ut av masken och blir fantastisk jord som består av 50% högre andel organiskt material än jord som inte passerat genom en mask. Maskbajs innehåller sju gånger så mycket fosfor, tio gånger så mycket kalium, fem gånger så mycket kväve, tre gånger så mycket tillgänglig magnesium och en och en halv gång så mycket kalcium som annan jord.

Genom att dra ner organiskt material och sönderdela det så ökar maskarna jordens vattenhållande förmåga. Maskarnas gångar hjälper till att syresätta jorden och vatten kan rinna genom gångarna så jorden blir bättre dränerad. Har du gott om maskar i jorden så tyder det på att du också har annat mikroliv på plats.

Nu har jag läst del ett av två i boken Teaming with microbes. Det är mycket intressant läsning även om jag känner att jag inte riktigt förstår allt. Nästa del heter How the soil food web applies to gardening och det är här jag ska få reda på vad det jag just läst har för betydelse för min odling. Jag återkommer!

Rensningsflykt

Idag, den 22:a februari, blev en överraskande vårdag efter flera veckor med isande temperaturer. Bigården består just nu av endast fem samhällen. Antalet har inte ökat enligt femårsplanen utan minskat så jag hoppades att de fem hade överlevt när jag gick bort för att se hur de hade klarat vintern.

Det såg bra ut. Full aktivitet framför alla kuporna. Så här såg det ut. Det går även att se hur ett dött bi städas bort.

Förmodligen så är en kall vinter lättare att klara av för bina än en mild och fuktig. Temperaturen är inget problem eftersom de klumpar ihop sig. Bättre med kallt och torrt än halvkallt och fuktigt!

Teaming with microbes del 2

Läs gärna blogginlägg Teaming with microbes del 1 först för annars kan det bli svårt att hänga med. I blogginläggen Teaming with microbes försöker jag för mig själv reda ut vad jag läser. Jag försöker sammanfatta och förstå vad det betyder. Det innebär inte att jag riktigt förstår vad jag själv skriver men jobbar på att göra så. Du som läsare får gärna kommentera och ifrågasätta och hjälpa mig att förstå.

Syntetiska näringsämnen som kommer i form av konstgödsel är gjorda för att absorberas av rötter i löslig form. När näringsämnena passerar rötterna tas inte allt upp, överskottet lakas ur jorden och förs bort med rörligt vatten. Den del av konstgödning som inte kommer till nytta är alltså helt onödigt eftersom det bara passerar. Därför har konventionellt jordbruk lagt mycket tid och kraft på att bli duktiga i exakt gödsling. Konstgödsel är inte gratis. De räknar på näringsbehov och med hjälp av ny teknik så anpassar de gödslingen till exempel med hjälp av GPS-styrda maskiner.

De organiska näringsämnena däremot hålls däremot i marken i bakterier och svampar. De förblir en del av en ständigt föränderlig cykel. Inget avfall. Ingen läckage. (låter för bra för att vara sant) Jordens mikroorganismer håller alltså näringsämnen i markmiljön så att näringsämnena kan finnas när dina växter behöver dem.

Det är inte mikroorganismerna som styr processerna utan allt styrs av växten och växtens behov. De som inte konstgödslar är ofta inte lika bra på att gödsla precist. eftersom det är svårare att veta exakt vad en kompost innehåller. Inom det ekologiska jordbruket lägger man istället ofta på den gödsel som gårdens djur levererar. Man gör någon form av gödselberäkning och det finns ett lagkrav på att man inte får sprida mer än 22 kilo fosfor per hektar och år (beräknat på en femårsperiod)

Växternas rot-exudat är utsöndringar av socker tillsammans med lite protein. Exudaten skiljer sig mellan olika växttyper men varje växt kommer också att utsöndra ut olika exudatrecept som är speciellt utformade för att locka de specifika svamparter och bakterier som växten behöver för att utföra ett visst jobb. Mest exudat utsöndrar unga plantor när de behöver mycket näringsämnen för att bygga upp sin stam och sina blad.

Varje svampart och varje bakterieart utför olika funktioner. De producerar unika enzymer som används för att bryta olika typer av näringsämnen från stenar och jordaggregat.

Växter behöver många mikronäringsämnen utöver kväve, fosfor och kalium för att må bra. Alla dessa näringsämnen utvinns av olika mikrobiella arter och ligger vilande i dessa tills de stimuleras av växten. Växten aktiverar bara arten den behöver genom att utsöndra de specifika exudat som arten behöver. (Det här låter helt otroligt och är väldigt fascinerande)

Varje plats har sin unika mikrolivsflora och saknas mikroliv kan du hjälpa till genom att tillföra organiskt material och kompost och därmed mikroliv. Materialet bör dock vara så lokaltproducerad som möjligt så du får med de mikroorganismer som behövs på just din plats. Du kan köpa in kompost som transporteras långväga ifrån och det kan hjälpa din jord men, enligt boken, kan du inte förvänta dig lika gott resultat.

Har du väl etablerat ett gott mikroliv i din jord så kan du utgå ifrån att jorden behåller sitt goda mikroliv såvida du inte börjar plöja, lämnar jorden bar eller spruta ut kemikalier.

Alla dessa goda mikroorganismer behöver syre för att leva. Utifrån det borde det vara vettigt att kunna syresätta jorden genom att luckra den med bredgrepen men det är då viktigt att inte jobba för mycket så att jorden vänds eller störs. Att föra bredgrepen lite bakåt så att jordskorpan spricker upp räcker. Men helst ska man ha en lucker jord så man inte behöva bredgrepa alls. För att motverka kompakteringen så bör marken vara täckt av växande grödor så stor del av året som möjligt och mycket organiskt material bör tillsättas så andelen positiva jordarbetare ökar.

De flesta gångarna och porositeten skapas av maskar och andra små varelser. Därför bör man inte gå i bäddarna. Att gå i uppgjorda gångar hela tiden gör att jorden hålls porös i bäddarna och efter några år med ökad mullhalt i jorden kan du kanske skippa bredgrepen till åtminstone vissa kulturer. Mindre gångar i jorden skapas av svamptrådar. När svamparna dör finns hålrummen de skapat kvar och där kan vatten och luft transporteras och bakterierna kan gömma sig från protozoerna som är för stora för att ta sig in.

Både svampar och bakterier binder näringsämnen och först när de dör kan det frigöras och finnas tillgängligt för växterna. På våren kan det därför vara svårt för våra växter att få tag på tillräckligt med näring då låga temperaturer gör att mikrolivet inte är så aktivt. Det är därför man kan behöva tillföra lättillgänglig näring på våren

Till skillnad från bakterier så kan svamparna sträcka ut sina trådar för att nå längre bort. De kan t.ex. nå löv som ligger på ytan och utvinna näringsämnen ur dessa. På så sätt kan de transportera näringsämnen ner till området kring växtens rötter.

Kvävet som frigörs av svampar är i form av ammonium men om vissa bakterier finns närvarande så omvandlar de ammoniumet till nitrat, som jag skrev om i förra blogginlägget. Svamparnas enzym sänker pH-värdet medan bakteriernas slem höjer pH-värdet. De kvävefixerande bakterierna behöver generellt ett pH över sju. Om jorden domineras av svamp som försurar jorden så blir de kvävefixerande bakterier som omvandlar ammonium till nitrat allt färre. Mer ammonium kommer att finnas tillgängligt eftersom det inte omvandlas till nitrat. (Usch, jag har läst för lite kemi i min dag. Det här är svårt för mig att ta till mig så jag riktigt förstår vad det betyder.)

Bild från https://microbewiki.kenyon.edu/

Det finns svampar som dödar nematoder genom att utveckla en ring bestående av tre celler. När ringen kommer i kontakt med något så släpper den in vatten i de tre cellerna som sväller upp till tre gånger sin storlek och därigenom tar död på nematoden. Den här sinnrika metoden kombineras med att svampen sänder ut ämnen som drar till sig nematoden. Sedan sticker svampen in en svamptrådsspets i nematoden och börjar absorbera näringsämnen. Näringen låses därigenom fast i svampens trådar tills den frigörs genom att någon äter svamptråden eller att svampen byter näringen mot rot-exudat.

När det gäller växters samarbete med mykorrhiza-svampar så har kunskapen funnits sedan 1885 och det är också något som många har hört talas om. mykorrhiza-svamparna letar helt enkelt upp de näringsämnen som växter behöver och ser till att leverera dem i utbyte mot rot-exudat. 90% av alla växter utvecklar mykorrhiza och samarbetar därigenom med svampar. Många växter kan leva utan samarbetet men utvecklas då inte till sin fulla potential. Man kan fundera över hur klokt det är med kalhyggen som verkligen stör samarbetet om man vill ha en levande skog. På samma sätt så trasas nätverket av svampmycel sönder när vi plöjer jorden eller odlar monokulturer av kålväxter som raps där inget samarbete med mykorrhiza-svampar sker.

Det finns också mängder av svampar som är skadliga för våra grödor. Inom det konventionella jordbruket används kemikalier för att bekämpa dessa. Problemet med de kemikalierna är dock att de påverkar även de goda svamparna. När man vet hur mycket nytta dessa gör i jorden så inser man att kemiska bekämpningsmedel mot svamp kan göra mer skada än nytta.

Det får räcka för idag. Fler blogginlägg kommer…

Hur tycker ni det låter så långt? Verkar det vettigt eller har ni invändningar?

Benny får vårkänslor

Baggen Benny är lätthanterlig. Det är vanligt att unga baggar är snälla och det är ju smidigt. Idag var det tio grader varmt och sol så jag gick med Benny och Enok till baggbetet där de fick gå över dagen. Benny i koppel och Enok följer med. Tjälen har inte släppt så det är för blött för att de ska gå där på heltid.

De har varit i hagen tidigare i år men inte när vädret var så här fint. Bennys jämfotaspring är ett härligt tecken på vårglädje. Han får även igång Enok som brukar vara lite seg.

Det närmar sig boksläpp!

I fredags var jag hos Jonas och Sanna på Bossgården och arbetade med vår bok: Odla till försäljning del 2 – 30 grödbeskrivningar.

Del 1 finns redan under namnet Odla till försäljning : att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion men kommer snart i uppdaterad utgåva. Då kommer den att heta: Odla till försäljning del 1: att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion. I del 1 beskriver Jonas Ringqvist hur man kan tänka kring en effektiv småskalig grönsaksproduktion och hur man får det att fungera så att det blir lönsamt. Boken kom ut 2018 och den nya uppdaterade versionen kommer att vara rejält omarbetad.

Del 2 skriver Jonas, Sanna och jag ihop och det är ett mycket roligt och samtidigt påfrestande och svårt arbete. Vårt samarbete fungerar väldigt bra men det är så mycket att hålla reda på och få rätt. Många siffror att kolla, många begrepp att bena ut, tilltal att bestämma, mycket text att producera, mycket layoutöverväganden att göra – så det tar tid.

Det mesta samarbetar vi om och vi har inte gjort någon egentlig arbetsuppdelning utan jag skapade alla grunddokument och var och en började fylla på där det kändes bra att börja.

Med tiden har det utkristalliserat sig vissa ansvarsområden så Jonas har t.ex. blivit huvudansvarig för näringsberäkningar och gödselstrategier även om vi andra är inne och producerar text där också.

Sanna har blivit huvudansvarig för texterna om hur man får lönsamhet i grödorna, plantuppdragning och växthusgrödorna. Själv har jag mest ansvar för att se till att all text går att förstå för den som inte har så mycket erfarenhet, samt att producera textmängder som vi alla kan utgå ifrån.

Det mesta arbetet sköter vi på distans via google docs där vi har en gemensam mapp med mängder av dokument, kalkylark och bilder där vi samlar texter och uppgifter, har att göra listor, att kolla upp listor m.m.

Varje gång någon skriver något i ett dokument får vi andra en notis om det hela. Vi gör alla ändringar som förslag så de andra kan gå in och godkänna eller förkasta. Så växer texterna långsamt fram och nu är vi faktiskt nära att ha en färdig text som ska lyftas in i indesign för layout. Efter det har vi några personer som ska hjälpa oss med korrekturläsning av språket och ytterligare några som ska korrekturläsa innehållet.

Det blir en riktigt nördig bok som tar upp alla aspekter som vi kunnat komma på när det gäller hur man lyckas med 30 grödor som är centrala i småskalig grönsaksproduktion. Jag lär mig otroligt mycket genom det här samarbetet med Jonas och Sanna som har så mycket mer erfarenhet och kunskap än vad jag lyckats samla på mig.

Det börjar kännas riktigt bra och jag bara önskar att någon hade skrivit denna bok innan jag själv började odla för försäljning. Det hade sparat mig många misslyckade grönsaker och halvdana försök.

Håll utkik! Releasedatum är inte spikat men planerat tidig vår.

Teaming with microbes del 1

Att mikrolivet i jorden är viktigt har jag varit medveten om så länge jag hållit på med permakultur, men sedan ett tag tillbaka så har jag anat att det som händer under ytan är mycket viktigare för mitt odlingsresultat än vad jag anat.

Sedan vi flyttade ut på landet så har tiden för att ta reda på och läsa in sig på saker blivit mycket mindre. I mitt tidigare liv hade aningar som detta fått mig att helt enkelt läsa in mig på frågan. Nu har aningarna fått ligga i bakhuvudet ett bra tag utan att jag har tagit tag i dem. Efter odlardagarna bestämde jag mig för att det var dags och valde därför att läsa boken Teaming with microbes som är skriven av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis och som har undertiteln; The organic gardener´s guide to the soil food web.

Begreppet soil food web har jag stött på tidigare. Det avser det komplexa levande system av bakterier, svampar, protozoer, nematoder och andra djur och växter som bildar ett system för ömsesidiga utbyten under markytan. Söker man på begreppet så stöter man på namnet Dr. Elaine Ingham som är en amerikansk mikrobiolog och som verkar vara mer eller mindre guru för många. Hon har också skrivit förordet till boken. Det vilar nästan en lite religiös stämning när hennes lärljungar pratar om henne och sådant gör mig alltid lite skeptisk. Det gör det också svårare att utröna vad som är sant och vad som inte är sant. Mycket av forskningen på det här området är också relativt ny så mycket kommer säkert att utvecklas under de närmsta åren.

Boken är indelad i två delar. Del ett går igenom grundforskning om jorden och dess invånare. Del två beskriver hur du i din odling kan använda dig av kunskaperna du fått i del ett. Boken avslutas med ett appendix med regler: 19 soil food web gardening rules. Dessa går att hitta på nätet.

Enligt författarna skiljer sig boken från andra om jord genom det starka fokuset på biologi och mikrobiologi och relationerna mellan jorden, organismerna i jorden och deras betydelse för växterna. De påtalar att de inte överger de kemiska och fysiska aspekterna på jord, som ph, katjonutbyte, porositet, struktur och annat. Dessa aspekter tas med men utifrån premissen att det utgör scenen på vilken biologin spelar sina roller.

Enligt författarna så kommer läsningen av boken inte bara göra mig till en bättre odlare utan jag kommer dessutom att bli en bättre planetskötare.

För att ta till mig bokens innehåll bättre och för att försöka komma ihåg vad jag läst så kommer jag att försöka sammanfatta och reflektera över bokens innehåll i ett antal inlägg.

En tesked bra matjord innehåller över en miljard bakterier, mängder av svamphyfer, flera tusen protozoer och någral dussin nematoder. Om det är en välmående jord kan det finnas mellan 20 000 och 30 000 olika sorter av bakterier i teskeden. Mångfalden är viktig för att jorden ska må bra.

Allt levande behöver energi för att leva och energin kommer ifrån kol som växterna binder med hjälp av solens energi. Växter använder solens energi för att genom fotosyntesen omvandla oorganiska föreningar till energirika, organiska föreningar. Koldioxid, vatten och mineraler blir på detta sätt till växtmaterial. Växten använder inte allt till att bygga upp sig själv utan mycket syror, sockerarter och enzymer levereras också till livet under jord. Det gör växterna genom att utsöndra kolhydrater och proteiner, så kallade exudater, genom sina rötter.

Växten påverkar miljön i rotzonen (Rhizosfären) genom utsöndring av rotexudat och avlagring av döda rotceller. Exudaterna drar till sig bakterier och svampar som lever i rhizosfären som omger växternas rötter. Det är inte bara bakterier och svampar som dras till rhizosfären utan även nematioder, protozoer och daggmaskar som vill ta del av rotexudatens innehåll genom att äta bakterier och svampar.

När vi började anlägga odlingsbäddar på Östäng så hittade vi inga daggmaskar men om vi nu drar upp en grönsak eller ogräs så hittar vi mycket daggmask just runt rötterna. Jag har alltid undrat vad det beror på eftersom jag vet att daggmaskar är mina vänner som inte äter på mina grönsaksrötter. Nu fick jag svaret på den funderingen redan på sidan 21.

Alla dessa organismer i jorden får sin energi från och lever av antingen växternas rotexudat eller genom att äta varandra. Väven av ”vem-äter-vem” är det som forskarna kallar för the soil food web.

Foto: USDA

Längst ner på näringskedjan finns bakterier och svampar som lever av växternas rotexudat. De äts i sin tur av nematoder (rundmaskar) och protozoer (urdjur) som vill åt kol för att växa. Överskottet utsöndras i jorden och innehåller näring som blir lättillgängligt för växterna. Nematoderna och protozoerna äts av olika leddjur som sedan äter varandra men blir också uppätna av större djur.

Alla dessa varelser rör sig omkring och påverkar jorden. Bakterierna är för små så de behöver kleta sig fast för att inte bli bortspolade så därför utsöndrar de ett slem som klumpar ihop bakterierna med jordpartiklar. Svamphyferna binder också ihop jordpartikar så att aggregat bildas.

När bakterierna och svamparna befinner sig i rhizosfären frigör de näringsämnen i former som är tillgängliga för växterna. Näringsämnen finns alltså i jorden i de levande organismerna och frigörs när de behövs.

Maskar drar ner organiskt material i jorden. Larver, skalbaggar och andra insekter sönderdelar materialet som blir tillgängligt för mikroorganismerna i jorden.

Det finns både goda och onda mikroorganismer, sett ur odlarens perspektiv, och om det finns ett rikt mikroliv med stort mångfald så har de onda inte lika stor chans att ställa till skada.

På bilden syns hur en rotätande nematod fångats och stoppats av köttätande svamphyfer som utvecklat metoder för att äta upp nematoder. Bilden finns i boken men går också att hitta på en wiki om mikroliv. Bilden är tagen med ett elektronmikroskop.

Svamphyferna bildar ett nät runt växtens rötter och bakterierna sätter sig som ett tunt skikt som det blir en rent fysisk barriär som skyddar växterna mot skadliga svampar och bakterier. Med ett riktigt välmående jordliv kommer därför problemen med svamp-, bakterie- och andra angrepp att minska och behovet av bekämpningsmedel likaså. Svampar och bakterier kan även producera vitaminer och antibiotika som penicillin och streptomycin (användes tidigare mot tuberkulos).

Speciella jordsvampar som kallas mykorrhiza-svampar etablerar en symbiotisk relation med rötter som gör att de kan transportera näring i utbyte mot rotexudater. Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps trådar och en växt rötter. Genom mykorrhizan kan svampar och andra växter byta saker med varandra. Svampen kan till exempel leverera vatten och närsalter och få organiska föreningar tillbaka av växten. Svampen kan också leverera antibiotika så växten kan försvara sig mot parasitangrepp.  De flesta grönsakerna bildar mykorrhiza men inte betor och kål vilket man bör ta hänsyn till som odlare. Vill man gynna mykorrhizan bör man inte odla växter som inte har mykorrhiza flera år i rad.

Bakterier och svampar finns inte bara på växternas rötter utan även på bladen och kan även där bilda ett lager som hindrar angrepp. Har du ett välmående mikroliv runt dina växter kan du alltså minska eller slippa angrepp av bladmögel men även minska angrepp av insekter.

Biomassan av svampar och bakterier bestämmer mängden kväve som är lätt tillgänglig för växtanvändning, men även förhållandet mellan antalet bakterier och svampar har betydelse. En jord där det växer äldre träd har mycket svampar och kan ha ett förhållande som ligger på 1:10 medan en åkermark som plöjs årligen har ett förhållande på 1:1. Perenner, träd och buskar trivs bäst i jordar där svampar dominerar medan annueller, gräs och grönsaker trivs bäst i bakteriedominerade jordar.

När kväve släpps ut i jordar som domineras av bakterier sker det i form av ammonium (NH4) som omvandlats till nitrat (NO3) men om jorden domineras av svampar sker inte den omvandlingen i samma utsträckning. Nitratdominerade jordar är bra för ogräs. När vi tillför kväve i form av konstgödsel så sker det alltid i form av nitrat vilket växter som trivs i svampdominerande jordar har svårt att tillgodogöra sig. Den konventionella synen är att det inte spelar någon roll i vilken form som kvävet tillförs men den här forskningen visar att det har betydelse.

När vi konstgödslar och använder kemiska bekämpningsmedel stör vi samarbetet mellan mikroberna. Får de tillgång till lättillgänglig näring slutar de att samarbeta och den komplexa näringsväv som finns i en hälsosam jord förstörs. Jordbearbetning med plog, jordfräs, harv m.m. stör också mikrolivet och tar död på svamphyfer och maskar. Ökat mikroliv ger ökad mullhalt och stört mikroliv sänker mullhalten.

Jag har tidigare trott att mullhalten ökades mest med hjälp av att vi tillförde skörderester och gräsklipp t.ex. men mycket mullhalt bildas i the soil food webb när växande grödor med växande rötter täcker jorden. Dött växtmaterial är visserligen också bra eftersom det är mat för maskar och andra smådjur men det är inte det som är grejen. Växande levande rötter skickar nämligen ut rotexudat i olika mängd beroende på var i sin livscykel den befinner sig. Det gör de för att föda mikrolivet så att svampar och bakterier kan jobba för växtens bästa. Mikrolivet mår bra av diversifierad kost så ju fler grödor vi kan ha i våra bäddar desto bättre. Levande rötter släpper ut exudat hela tiden men eftersom det varierar med växtens livscykel så är det bra ju fler olika arter vi har på ett skifte. Detta är alltså ännu ett skäl till att börja med gröngödselblandningar och subgrödor.

Vill du lyssna på forskaren som ligger bakom författarnas tankar i boken, Elaine Ingham så finns hon som gäst hos The joe gardener Show .

Enligt Ingham (om jag förstår det hela rätt) så behöver vi egentligen inte tillföra någon näring till jorden om vi har en riktigt bra levande jord. Växterna kommer i en sådan jord att kunna styra bakterier och svampar så att de med hjälp av speciella enzymer kan utvinna all den näring växten behöver ur mineraldelen i jorden och ur det organiska materialet. (Det verkar som om det är just på detta område som hon får mest kritik av de som mer studerar de kemiska processerna i jorden. )

Bakterier och svampar utvinner näring och mineraler. De äts upp av protozoer, och nematoder som inte behöver all näring de får i sig utan bajsar ut en del som då blir lättillgänglig för växterna att ta upp. Bakterierna och svamparna finns nära växtens rötter för att få tillgång till rotexudat och de som äter dessa dras till området kring rötterna för att komma åt bakterier och svampar och i denna process frigörs näringen i svampar och bakterier precis vid växtens rötter.

När vi istället tillför näring i lättlöslig konstgödselform till växterna så avstannar arbetet i jorden och bakterier och svampar blir färre. Använder vi dessutom kemiska bekämpningsmedel så kommer jorden att förvandlas till död ”dirt” istället för levande ”soil”. Då har odlaren inte längre något alternativ än att köpa konstgödsel längre eftersom det inte finns något mikroliv som kan utföra utvinningsjobben i jorden.

De goda bakterierna och svamparna behöver syre för att leva och utföra sitt jobb. De är aeroba. Det finns även anaeroba bakterier som inte behöver syre. Många anaeoroba bakterierna är ”onda” och något som vi inte vill ha. Syrefattiga bottnar i sjöar är ett exempel på en miljö där de anaeroba bakterierna tagit över. När vi plöjer våra jordar så får vi en så kallad plogsula en bit ner där jorden. Den är så hårt packad så växternas rötter har svårt att ta sig igenom. Där blir det en syrefattig miljö och där trivs inte de bakterier och svampar som samarbetar med växterna. Plöjningen av jorden slår dessutom sönder svamparnas trådar så att mycket av svamp-populationen försvinner.

Det finns en hel del mjölksyrebakterier som är anaeroba som vi använder oss av när vi bokashikomposterar (eller bokashisyrar som det kanske borde heta) och de tillhör den snälla delen av de anaeroba och är bra för jorden och för växterna.

Det finns mycket mer intressant i den här boken men nu känner jag att blogginlägget börjar bli lite väl långt så vi får återkomma i nästa inlägg. Spännande ny värld är det dock där nere under jorden.

OBSERVERA ATT DETTA ÄR MIN BILD AV VAD BOKEN FÖRMEDLAR OM JORD JUST NU. DET ÄR MYCKET MÖJLIGT ATT JAG HAR MISSFÖRSTÅTT NÅGOT. DET HANDLAR JU OM ETT GANSKA KOMPLICERAT SYSTEM PÅ ETT OMRÅDE SOM ÄR NYTT FÖR MIG.

Vält

I vintertid så är det mycket som man inte kan göra, speciellt när det är tjäle. Då kan man ta tag i gamla surdegar som blivit liggande. En sådan är vår trädgårdsvält som vi ska ha för att välta bäddarna så att fröerna får bra kontakt med jorden och gror ordentligt.

2018 åkte Jonas till Nygrens svets i Alingsås för att få hjälp med att svetsa ihop en sträckplåt till en cylinder.

Sträckplåten kapades i önskad längd och valsades sedan för att böjas.

De har stora maskiner på Nygrens.

Streckplåten kördes igenom flera gånger. 

Efter ett antal valsningar började streckplåten anta rätt form.

Sedan svetsades den ihop. Detta gjordes redan 2018 och sedan var det tänkt att jag skulle fixa till cylindern så den förvandlades till en vält.

Jag fick inte till det. Försökte olika lösningar och sedan kom något emellan och så blev cylindern stående. Det finns alltid annat att göra.

Nu har det varit tjäle så länge så jag har börjat ta tag i diverse gamla projekt och eftersom välten har stått i vägen i verkstaden så hamnade även den i blickfånget.

Att saker och ting blir stående så där beror oftast på att jag känner att jag är ute och seglar på för djupt vatten och att min kompetens inte räcker till. Då pausas projektet för att idéerna ska ha en chans att komma nerdimpande i huvudet. Händer inte det så blir saker stående.

Nu har jag i alla fall kommit på en lösning. Jag sågade till två runda skivor ur marinplywood som passade i cylindern. Sedan borrade jag ett hål i centrum på varje skiva och stack igenom en 16 mm gängstång. Jag satte fast båda skidorna genom att sätta på en bricka och sedan skruva fast en låsmutter på vardera sida. Utanför låsmuttern behövdes en distans och jag hittade ett gammalt rör (Tack Jonas för att jag inte får slänga allt) som jag kapade till rätt längd med vinkelslipen.

Sedan klöv jag till ek till rätt dimension och borrade ett hål rak igenom lagom stort för att få igenom gängstången. Mellan distansen och eken satte jag två brickor för att det inte skulle kärva utan rulla bra. På utsidan av eken satte jag en bricka och en låsmutter.

Längst upp på ekpinnarna borrade jag hål och satte en rundstav igenom som blir bra att hålla i när man ska dra välten. Längre ner skruvade jag på en ekpinne för att göra det hela lite stabilt.

Det kan hända att det behövs lite mer tyngd än vad ekenpinnarna ger men det ska jag pröva i bäddarna först för det är enkelt att lägga till.

Sedan gick jag ut i snön och provkörde och det fungerade över huvud taget inte alls! Gängstångens gängor gör att allt vandrar i sidled. Jag kan välta ungefär tre meter åt ena hållet och sedan får jag välta åt andra hållet. Med tanke på att bäddarna är 16 meter långa så verkar detta inte vara en optimal lösning. Nu har vi beställt två lager som förhoppningsvis kommer att lösa det hela – om jag inte tänkt fel igen.

Det finns ytterligare ett krux med välten och det är att när de svetsade ihop cylindern så blev den inte helt rund. I ena änden har de fått med lite för mycket gods så det finns en skevhet och cylindern är lite timglasformad. Jag vet inte om det kommer att ha någon betydelse för det är inte mycket, men om det har det så är det relativt lätt att klippa upp och svetsa om.

Loholmen

Nere i Loviken tre kilometer från vår gård brukar vi bada på sommaren. Idag tog vi en tur ut på isen från viken. Det syntes spår av fyrhjulingar, fotgängare och pimpelfiskare och isen var minst en decimeter tjock så det kändes helt säkert att ge sig ut. Solen sken från en klarblå himmel och vinden lyste med sin frånvaro.

Målet för vår promenad var ön Loholmen som ligger en bit ut i viken.

Ön ser inte så märkvärdig ut när man närmar sig men är ganska hög och avlång. Ön är cirka ett hektar stor och mellan 1 mars och 20 juni är det förbjudet att landstiga på ön för att skydda häckande fåglar.

Högst upp är det en platå där det står några mäktiga tallar och ekar och man har bra utsikt åt alla håll. På den sidan av ön som vetter mot land finns rester av en 200 meter lång gammal bro. Bron ska ha byggts på 1300-talet.

Loholmen är inte speciellt känd hos allmänheten även om många som bor här ute har viss kunskap om öns historia. På Alingsås kommuns hemsida finns endast följande text: ”Loholmen är en ö i sjön Anten med rester av en borgruin. Ruinen anses vara föregångaren till Gräfsnäs slott. Under de senaste åren har utgrävningar genomförts på ön. Reservatet inrättades 1961 för att bland annat skydda förekomsten av häckande strandskata. Det råder landstigningsförbud på Loholmen under tiden 15/4-15/7 av hänsyn till fågellivet.”

På Loholmen finns alltså ruinerna av Loholmens borg och trots att allt var täckt med snö när vi var där så kunde vi se stora högar med sten och platån var väldigt speciell. Det har inte skett speciellt mycket utgrävningar vad vi förstår så mycket av det som går att ta reda på om borgen återstår. En studie av platsen gjordes på 30-talet och en 2011-2012 som ett samarbete mellan Västarvet och Långareds hembygdsförening genom leaderprojektet Greve Gomer. Den senare finns sammanfattad här. Men vet ändå en hel del om människorna som bodde här under medeltiden.

På 1200-talet bodde Gudmar Magnusson på Loholmen och han hade två söner, Magnus och Ulf. De gifte sig med två systrar varav den ena var Birgitta som så småningom kom att grunda ett kloster i Vadstena och bli känd som den heliga Birgitta.

På 1500 talet ägdes borgen av Erik Abrahamsson Leijonhufvud som blev halshuggen under Stockholms Blodbad. Hans dotter Margareta Leijonhufvud gifte sig med Gustav Vasa och blev hans andra hustru.

Det finns en sida om traktens historia gjord av en privatperson som har mer att berätta om Loholmen. Författaren säger själv att han inte kan garantera att allt är sant så sidan ska kanske läsas med ett källkritiskt öga. Spännande läsning är det dock. På sidan finns en skiss av Björn Dahrén över hur borgen kan ha sett ut.

Det finns också en Marinarkeologisk förundersökning gjord på området ifall någon är intresserad.

Det kändes fint att få komma ut till Loholmen. Vi har bott här i många år nu och aldrig kommit oss för att ta oss dit. Känns som ett perfekt mål för en paddeltur till sommaren när fåglarna häckat färdigt.

Vinterjobb i skogsträdgården

Idag har vi börjat röja i skogsträdgården. När vi anlade den lämnade vi en del små träd. Dels alar som är bra kvävefixerare och därför är bra att ha i skogsträdgården och dels en del små björkar och ekar för att de skulle skugga de nyplanterade träden och ge en del vindskydd. Nu har de flesta av träden etablerat sig och vi ville ta ner en del träd innan de växer sig för stora. Stora träd är svåra att fälla och just i skogsträdgården blir det extra knepigt eftersom det är så många träd och buskar vi är rädda om.

Dammarna är rejält frusna och det underlättade arbetet eftersom det blev lätt att komma åt träden som växt ut över dammen.

Allt som fälls sorteras i olika högar. Grenar och små träd som kommer att flisas för att bli täckmaterial i gångarna hamnade för sig. De ska vi ta hand om till våren och omvandla till en resurs i skogsträdgården men hjälp av vår flismaskin.

En del hamnade hos fåren som blev glada över kostvariationen. De äter gärna tallbarr och tallbark och det sägs att det är bra för dem eftersom parasiter inte trivs lika bra.

En del hamnade på vår gamla armékärra för vidare transport ner till vedbacken där de kommer att kapas till lagom vedlängder. Björk i 40 centimeters längder till kakelugnen och resten till 50 centimeters längder till vedpannan.

Mindre ris och kvistar läggs i en faunadepå för att långsamt multna och under tiden utgöra ett gömsle för allehanda insekter och smådjur.

Fantastiskt skönt att få ett gympass ute i solen. Det kändes kallt att gå ut men man får snabbt upp värmen när man jobbar med den här typen av jobb. Nu kommer skogsträdgårdens växter att få mer sol och kunna växa till sig ännu bättre. Förhoppningsvis kommer vi att få tid att jobba mer med markskiktet i sommar.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑