Östängs gård

En gård för omställning

Etikett: lastbil

Leverantörsbil

Under säsongen som varit har vi fått låna min systers bil som är en VW Caddy Maxi. Den är lite längre än vår egen Caddy som har blivit för liten för att använda som leverantörsbil. Vi säljer helt enkelt mer grönsaker än vad som får plats tillsammans med bord och tält. Och då har en Caddy ändå en ganska väl tilltagen volym.

Förra säsongen så köpte en grönsakskollega till oss en VW Transporter som hon packade med grönsaker exponerade och klara. Det innebar att hon dök upp på marknaden strax före öppningstid, fällde ner luckorna och var klar att börja ta emot kunder. Den gjorde oss väldigt avundsjuka och sedan dess har vi hållit utkik på blocket eftersom vi inte kan räkna med att få låna bil av min syster i all evighet. På nyårsdagen klockan 07.32 dök det upp en annons på en Transporter i Partille och eftersom vi var på väg hem från Jonas föräldrar i Kungälv och ändå körde förbi så passade det bra att åka och titta på den.

Vi har kollat på Blocket ett bra tag men nästan alla som har den typen av skåp vi ville ha hade dubbelhytt vilket ger ett betydligt mindre flak

Det är en så kallad T5 från 2007 som gått 13000 mil och är i mycket gott skick. Ett litet märke i huven fanns det och en sprint till en stolpe på flaket men utöver det fanns inte mycket att klaga på. Att bilen är från 2007 gör också att den har en miljöklass som är någorlunda ok när det gäller partiklar. Det är skönt att inte komma i ett svart moln när vi ska sälja grönsaker.

Tanken med bilen, förutom att den kommer att bespara oss dryga tre timmar varje marknadsdag i uppackning och nedpackning, är att spara våra kroppar. Hur bra Annes bil än har varit så är det inte bra för ryggen och axlarna att baxa in tunga lådor med rotsaker i bilen. Dessutom börjar även hennes bil att bli för liten eftersom vi utökat vårt utbud med äppelmust som är skrymmande.

Allt eftersom åren går så märker man att kroppen inte pallar lika mycket som förut så mycket av våra tankar och planer går just nu mot att spara på oss själva så vi orkar hålla på i många år än.

Vi slog till och köpte bilen. Förarhytten är rymlig och har tre säten. Det är inte den bekvämaste bilen för långresor för den är ganska bullrig. Tanken är ju dock inte att köra långt utan att åka till Nolbygårds Matmarknad och till REKO-ring Alingsås.

När vi kom hem smorde vi upp alla fästen och lås. Vi hittade fortfarande inte några fel på bilen.

Staget som saknade en mutter fick en ny och blev stabil och bra. Botten på flaket är täckt med durkplåt och så är även taket. Där finns också flera fästöglor så man kan lasta även ovanpå lastkåpan om det behövs.

På varje sida finns två luckor som kan öppnas oberoende av varandra samt en lucka baktill.

Skåpet är ett Chicagoskåp vilket betyder att det inte är integrerat utan sitter på originalflaket. Luckorna har en gasdämpare var som gör dem smidiga att öppna och ställa upp. Varje lucka blir ett tak där vi kommer att stå torra och fina och sälja grönsaker även när det regnar.

När alla luckorna är uppfällda ser det ut så här. Bak på flaket ligger sommardäcken som liksom vinterdäcken var i gott skick.

Fäller man ner lämmarna blir det som ett stort bord. Tanken är att duka upp med grönsaker färdiga till försäljning och lägga en duk eller ett tyg under som man kan hänga ner över sidan när man kommer fram. I taket sitter en lampa som vi kommer att uppskatta mycket när vi säljer på REKO-ringen där det ofta är mörkt.

Premiärturen med bilen blev till Vårgårda för att köpa lister. Smidigt att bara öppna en lucka, lägga in listerna och stänga igen utan att riskera att de flyger iväg. Förutom att leverera grönsaker så kommer vi att köra material och hämta upp äpplen som människor vill musta på det mobila musteriet. Det känns verkligen som ett steg uppåt för vår verksamhet.

Det hela känns lite för bra för att vara sant. Vi hade inte haft möjlighet att köpa den här bilen om det inte varit för Jonas föräldrar Ingrid och Lennart som gjorde en investering i en verksamhet som de alltid stöttar och tror på. Tack för det!

Piaggio Porter

Elbilen fungerar bra och vi är väldigt nöjda med att kunna köra bil utan att tanka med fossilt bränsle. Ibland drabbas vi dock av den begränsade räckvidden, ca 11 mil vintertid. Behöver vi åka mer än en vända en dag med minusgrader så går det helt enkelt inte vilket gör att vi blivit allt bättre på att planera vår körning. Det stora problemet är dock bristen på dragkrok. Elbilar säljs inte med dragkrok förmodligen för att räckvidden skulle bli ännu sämre med last. Vi sålde vår sjusitsiga Renault för en månad sedan och sedan dess har det blivit allt tydligare, vi behöver något med dragkrok.

Ytterligare ett fordon var inget vi drömde om. De kostar pengar att köpa, driva och sköta. De tar dessutom både tid och tankekraft. Men efter en del funderande kom vi fram till att livet blir för besvärligt utan att kunna använda släpkärra. Vi bestämde oss för att vi ville ha en liten bil med någon form av lastmöjlighet och givetvis dragkrok. Budgettak fanns definitivt och helst skulle den dra så lite bränsle som möjligt. Efter många timmar på blocket dyker det upp en udda fågel. En bil som vi nog inte sett i Sverige, men som är ganska vanlig i Asien. Det var svårt att veta hur stor bilen var eftersom annonsbilden inte hade någon människa med. Sista raden i annonsen var också förbryllande. ””hus till bilen medföljer ordagrant”” stod det. Vi slog till och köpte bilen efter ett telefonsamtal. Jag (Jonas) tog tåget till Motala och träffade Björn. Han var gärna med på bild som storleksjämförelse.

Porter002

Han visar också hur han hade planerat att täcka hela bilen med dekaler. Vi är glada att han inte kom längre. Vi tog en instruktionstur och det var inga konstigheter. Trecylindrig bensinmotor på 1 liter, fem växlar och bakhjulsdrift. Det enda knepiga är att vänja sig vid att få in högra knäet i bilen innan man sticker in fötterna om man vill kunna köra. Gör man fel är det bara att hopp ur och börja om.  Ganska liten bil.

Porter010

Bilen är en Piaggio Porter. Den här är en lite lyxigare version med tippbart flak. De finns även fyrhjulsdrivna, men så lyxig är inte denna . Bilen är från början konstruerad av Daihatsu och finns både som Piaggio och Subaru. Det finns mikrobussar, lastbilar och en massa specialare, t.ex. sopbilar. Den går fortfarande att köpa med 1,3 eller 0,5 liters bensinmotor eller eldrift som spännande alternativ. Så till huset.

Porter012

Kanske inte vinterisolerat men vad gör det när det finns balkonglådor, falsat plåttak och runda skeppsfönster? Björn hade gjort Sydsverige runt med sambon i ”husbilen” i somras. Tufft!

När vi hade lyft på huset och stuvat in sommardäcken var det bara att ge sig av hemåt. 24 mil kan vara segt i vintermörkret, även med bilar som har högre trivselfart än 90 km/h.

Porter021

Tankstopp i Jönköping. Fick i 22,4 liter. Man sitter förvånansvärt bra, när man väl tagit sig in. Värme och fläkt fungerade. Det ska bli spännande att se vad den duger till när det gäller gårdstransporter.

Från Vadstena  regnade eller hällregnade det hela vägen till efter Borås.

Porter026

I Fristad minskade regnet några minuter innan det började snöa. Snöfallet blev en snöstorm och det börja de bli svårt att se vart vägen bar hän. Helljuset var bra men visade mest snöflingor.

Det var den nordvästra utkanten av stormen Gorm. Väderprognosen dagen innan var snöfri men det bekymrade inte Gorm. Under några mil var det jobbig körning med mycket blåst och yrsnö.

Porter030

Halvljuset bländade inte på samma sätt men visade inte mycket av vägen.  Nu var det nära midnatt och inte mycket trafik mellan Fristad och Vårgårda. Ingen alls, faktiskt. Att döma av spåren hade en bil kört åt samma håll som jag sedan snöstormen kom. Spåren var dock luriga och vandrade fram och tillbaka över vägbanan.

När vinden kom framifrån var jag glad att huset på flaket tyngde ner och gav grepp till bakhjulen. När vinden tog i från sidan kändes det jobbigt att ha så stor sidoarea.

Porter032

Portern svek inte utan vi anlände till Vårgårda när det tekniskt sett blivit måndag. Det var ett brev som måste postas.

Väl hemma så skulle bilen smygas in utan att väcka alla i närheten. Den brummar lite så det var inte så lätt men det kändes ändå skönt att ha fått hem ett fordon med dragkrok. Det var inte så lätt att ta sig ur bilen och få med sig väskan som jag haft i passagerarsätet. När jag pressade mig förbi ratten slog väskan i tutan och mitt försök till att smyga gick om intet. Nämnde jag att bilen är liten?

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑