Etikett: sättpotatis

Potatis

Förra året odlade vi för första gången potatis för försäljning och det gav mersmak. Vi satsade på tidiga sorter som Swift och Montreal men odlade även två delikatesspotatisar som heter Amadine och Cherie. Det vi var allra gladast för var att vi lyckades få färdig potatis en vecka innan midsommar. Det är dyrt att köpa utsäde till potatis – speciellt om man vill ha ekologiskt utsäde så vi tog undan några lådor av vår egen skörd förra säsongen för att ha som sättpotatis. Vi har en jordkällare under huset som är relativt stor. Där blir det aldrig frost och det är ju bra. Tyvärr verkar det som om det inte är tillräckligt kallt.

Swift som ska vara den allra tidigaste sorten tyckte redan i januari att det började bli vår. Då sköt den skott där nere i jordkällaren och eftersom där är helt mörkt blev skotten långa och vita. Det är inte bra. Vi har försökt googla på hur man då bäst gör för att rädda sättpotatisen. Det råder delade meningar om det. En del säger att man ska ta bort skotten och andra säger att man ska låta dem vara kvar. Vi förgror potatisarna i lådor på ett tunt lager jord för att de ska sätta rötter och utveckla skott. Det gör att de etablerar sig snabbare när de kommer ut. Den metoden prövade vi redan förra året och det var nog det som gjorde att vi fick fram potatis så tidigt. Många av potatisarna i Swiftlådan har inte skjutit skott och dem la vi direkt i lådorna. De potatisar med långa skott delade vi i två grupper. En grupp där skotten fick vara kvar och en grupp där vi tog bort skotten. Ska bli spännande att se vilken grupp som utvecklas bäst. De  potatisar som hade längst skott och var små och mjuka kasserade vi.

Vi har ett gästrum som är svalt och där har vi satt upp tre fällbord som vi lagt plast på. Ovanpå borden ställer vi brödbackar som vi bottnar med tidningar och sedan häller jord på. Jorden fuktas och sedan lägger vi ut potatisarna. I dag har vi lagt ut alla swiftpotatisar men vid kontrollen i jordkällaren ser vi att även Montreal har börjat skjuta skott så de får vi nog lägga ut så snart vi hinner under veckan. 11 backar med Swift redo att planteras ut i mitten av april. Då kommer vi att täcka dem med fiberduk och hålla tummarna för att det inte blir frost. Sedan är de förhoppningsvis klara till årets första Nolbygårds matmarknad veckan innan midsommar. Få saker slår god färskpotatis med salt och smör. 

Övriga senare sorter kommer vi inte att förgro eftersom det inte är bråttom med dem. Vi har i år köpt ekologiskt utsäde från Larsviken. Vi valde Orla som är en tidig sort som ger stor skörd och även ska tåla att lagras vilket ju är bra om vi ska spara sättpotatis till nästa år. Vi prövar också Sarpo Mira som är den enda mjöliga sorten vi odlar. Det blir dyrt både med själva utsädet och med transporten. Förhoppningsvis så blir vi bättre på vinterförvaring efter hand så vi slipper köpa utsäde i framtiden. I år kommer vi odla sju olika sorters potatis plus fyra gamla sorter som vi beställt från NordGen men de räknas nästan inte för där har vi så små kvantiteter än så länge.

Sättpotatis i hink

De här fyra hinkarna har stått framför huset hela sommaren. De har inte fått särskilt mycket kärlek och de ser ut därefter. Vi beställde gamla potatissorter från Nordgen förra året med tanke att uppförstora antalet så att vi kan testa att odla dem på riktigt.

Sorterna från vänster:  Tylva  –  Gula islenskar  –  Röda krokar  –  Tärendö, Karl Krekula

hinkpotatis2

Vi valde att odla dem i hinkar med hål i stället för i ett vanligt potatisland. Vi ville undvika att blanda ihop de fyra sorterna. De har utvecklats lite olika under sommaren.

hinkpotatis1

Potatisbladmögel knäcker de flesta potatisplantor förr eller senare. Bladmögelangripna blad bör skäras av eftersom det annars kan påverka potatisarna. Eftersom plantan blir av med allt grönt så växer inte potatisarna mer. Vissa ”moderna” sorter är resistenta, men hur är det med de gamla?

Tärendö, Karl Krekula gav upp så tidigt att ogräs hann invadera hinken men det blev ändå en del potatis.

hinkpotatis3

Gula islenskar och Röda krokar dukade under ungefär samtidigt, tillräckligt sent för att slippa ogräsinvation.

hinkpotatis4

hinkpotatis6 hinkpotatis5

Tylva verkar vara mer eller mindre resistent mot potatisbladmögel. Den ser grön och frisk ut även i slutet av oktober.

hinkpotatis7

Tittar man efter noga så finns det några döda blad. Kanske är det bladmögel, kanske inte. Det kan lika gärna vara katterna som jagat insekter eller något annat.

hinkpotatis8

Det blev ingen stor skillnad på antalet eller storleken mellan de fyra sorterna. Kanske kan man ana att Tylva har presterat lite präktigare potatisar med hjälp av den längre tiden med levande blast?

hinkpotatis9

Nu återstår bara att lagra dem mussäkert under vinter. Och framför allt att hålla ordning på sorterna till nästa år…

Var är potatisen?

Den absolut viktigaste lärdomen man kan göra när man odlar, enligt mig,  är att man aldrig kommer ihåg någonting. Den kommer jag ihåg i början av varje säsong och är jätteduktig med att sätta ut skyltar, lappar och märka upp det jag gör. Sedan brukar verkligheten komma ifatt och lärdomen är som borta. Det blir sporadiska skyltar med förkortningar som inte går att förstå senare eller slarvigt skrivna skyltar som är helt oläsliga efter ett tag. I våras satte vi fyra sorters potatis. Det var i början av säsongen och där varje sort började stack vi ner en tydlig lång pinne där det stod sortnamn och hur många rader av sorten som satts. Vi odlade Cheri, Amadine, Montreal och Swift. Cheri och Amadine hade vi eget utsäde sedan tidigare och de andra två köpte vi in 25 kilo av varje sort. Potatis visade sig vara väldigt lätt att sälja och till nästa år vill vi odla mer. Eftersom det är svårt att få tag på större mängd utsäde till rimligt pris på nära håll så är det lite krångligt. Tanken var därför att spara tillräckligt så att vi kunde dubbla mängden potatis till nästa år.

Den sort som vi skördade först var Swift som är en extremt tidig potatis. Vår var skördeklar en dryg vecka innan midsommar. Det var fortfarande i början av säsongen. Skördade rader täcktes med markduk och de rader där nästa års sättpotatis fanns var väl synliga däremellan.

Övriga tre sorters potatis har blivit skördade lite här och var. Det beror delvis på att vi och våra wwoofare har skördat allteftersom vi har velat ha potatis att äta. Vid några tillfällen har det blivit en större skörd till någon marknad eller för försäljning men då har det ofta varit bråttom så man har varit glad när man hittat en rad att börja skörda på. Inga markeringar längre, inget system. p1170923Frågan som inställer sig är då. Var är potatisen? Det går inte att se vad som är rader med potatis eller rader utan potatis. Ogräset har trimmats regelbundet men inte rensats så allt hade förvandlats till en grön matta. Här har jag nu legat i två dagar och letat potatis.

Ofta har sorken hunnit före mig. I kanten av fältet har kvickroten vuxit rätt igenom potatisar och vissa har knäpparlarver krupit in i. Greptag efter greptag har långsamt tömt fältet. Första sorten, Swift, var lätt att få upp och där fick vi ihop 50 kilo sättpotatis precis som beräknat. Andra sorten, Montreal, skulle också ha varit 50 kilo men det visade sig bara finnas cirka 25 kilo kvar. Övriga två sorter fanns så vi har att äta i vinter plus en del till utsäde men det fanns inte alls lika mycket som vi trodde. Så kan det gå. Till nästa år ska allt märkas upp noga. Igen.

En glädjande upptäckt var i alla fall att kvickroten har fått ge sig på de flesta ställen. Det är bara utefter kanterna som den är ett stort problem. Därmed ser vi fram mot att gräva nästa års beting på 24 bäddar.

Potatisen lagrar vi i vår jordkällare under huset. Den finns bakom den här vackra  dörren. p1170946Innanför dörren finns en lång gång som leder in till två ”bås”.

p1170947

Därinne är det lågt till tak så det är jobbigt att bära in lådor eftersom man inte kan gå rak. p1170945En smal stenvägg delar av källaren i de två båsen. p1170951

Taket är gjort av väldigt stora stenar på över en meter i längd. p1170953

Tanken är att jordkällaren ska fyllas med morötter, rödbetor, lök medan grönkål, palsternackor och purjo får stå kvar i landet. Så småningom kommer vi att bygga någon form av hyllsystem här inne men det får bli ett annat år.

Det slår mig så här i efterhand att det kanske inte är så krångligt att köpa sättpotatis ändå.

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑