I natt har det blåst i stora delar av Sverige, även hos oss. Vi underskattade hur kraftiga vindbyarna kunde bli, eller så var vi helt enkelt ouppmärksamma. Hur som helst så vaknade jag av att vinden tog tag i huset och skakade lite på det. Det är inte ofta vi drabbas av sådan vind och när jag väl hade vaknat fanns det många ljud som inte fanns i går kväll.

Ylva låg och lyssnade på ljuden. Jag viskade till henne att jag skulle titta till gården. Sedan var det bara att dra på sig morgonrock, mössa och att kliva i stövlarna för att stormsäkra gården mitt i stormen.

Soptunnorna hade locken hängande och riskerade att välta. Igen med locken och på med stenar. Gnisselljudet kom visst från två fårgrindar som stod lutade mot det flyttbara fårhuset. Ner mer dem. De låga dörrarna in till fåren har en bra stängning numera men det går inte att lita på den i dessa vindarna. Två foderkorgar och ett par stora stenar fick blockera.

Snabbt iväg till de höga portarna på baksidan av ladugården. De går hela vägen upp till taket, de måste vara mer än sex meter höga och stängningen av dem ” är under förbättring”. Tidigare var det en tvärslå med flera remmar som tog lång tid att öppna. Nu har vi fått första halvan av ett bättre system på plats. Portarna hade blåst upp. Den ena stod tryckt mot några pallar med tegel men den andra svängde fram och tillbaka. Jag stängde med den halva stängningen och satte fart runt ladugården för att blockera portarna från utsidan. Jag hann bara runda ett hörn innan en förtvivlad katt kom springande. Glenn-Pär jamade högt så jag fick ta honom under armen, springa till boningshuset och snabbt dumpa honom innanför ytterdörren. Snabbt tillbaka till portarna, springande med morgonrocken fladdrande i vindbyarna.

Jag hade förberett med att ta med mobilen i fickan med lampan tänd, men den behövdes inte användas. Vinden hade trasat sönder molnen och en måne som var drygt halv lyste tillräckligt.

De stora portarna låstes med en trall från en byggnadsställning och två tunnor som var fulla med rester från äppelmustningen i höstas. Resterna ska användas i odlingarna men nu passade det bra med hundra kilo äppelrester mot vardera port.

Presenningen som täcker fårens utgödslade vinterbädd var också på väg i vinden. Det stod ett par tunnor med hönsskit i närheten som kunde baxas på plats, sedan var det hög tid att ner mot verkstaden och odlingarna. Ett par skottkärror lades upp och ner på vägen dit.

Bubbelplasten hade blåst ner från sin plats trots att det var inne i en luta men den fick ligga, den skulle inte blåsa iväg. En odlingsplåt fick däremot bäras undan. En dörr till mellanrummet hade blåst upp så den fick låsas från insidan. Sedan såg det lugnt ut tills jag fick syn på odlingsbäddarna. Plasten som täcker de vilande bäddarna hade inte blåst iväg men den hade tagit sig loss från sandsäckarna på ganska många ställen. Några plaster kunde rättas till, andra fick ligga kvar i en härva med några extra sandsäckar på. Det är lättare att hantera dem i dagsljus och utan stormbyar.

Efter pärsen med täckplasterna var det nästan klart. Bara att binda fast dörren till bågväxthuset och att låsa ett fönster i en av hönsvagnarna.

Till sist var det dags att gå och lägga sig igen. När jag väl kommit inomhus igen insåg jag att detta kunde bli ett inlägg men att det skulle bli utan bilder. Så jag tog en bild från väder-appen i mobilen som kunde bli en illustration. Medelvinden är inte särskilt kraftig men byarna hade bra fart. Storm var det dock inte. Det ska vara 24,5 m/s för det. Vindriktningen är ju viktig. När det blåste som mest var det en ren västan och från det hållet är det ganska öppet hos oss.

På morgonen visade det sig att Ylva inte alls hade legat och lyssnat efter vindljud. Hon hade anat att hon skulle bli liggande för att lyssna efter vinden så hon hade satt i öronproppar och sov lugnt genom hela natten. Olika falla nattens lotter.