Vi har inte längre några märkbara sorkproblem. Det är en lättnad då man har många som jobbar emot en när man har en liten gård. Att vara av med ett problem underlättar. Vi har bekämpat sorkarna med tre sorters fällor. Den mest effektiva heter Rufus och hon är igång dag som natt. Vi vet att hon tar sorkar eftersom hon gärna kommer och berättar för oss med fångsten i munnen.
Den näst mest effektiva heter Glenn-Pär. Han är större och är nog den som tar de fetaste sorkarna men han är också latare än Rufus så det blir inte lika många. Hans rekordfångster släpar dock i backen när han kommer med dem.
Sen har vi kört med en vanlig mekanisk sorkfälla men även om den har fångat en och annan sork är det lätt att glömma av att vittja den och har man, som vi, väldigt mycket på gång så kan det hända att den tar död på en sork men att den sedan inte gör någon nytta då vi glömmer vittja den.
Alla dessa tre sammantaget har gjort att populationen minskat väsentligt under åren. Sorkgångar har dock hittats under potatis, jordärtskocka och i tunnelväxthuset förra året.
Alla träd vi planterat har försetts med sorkbur i nät runt rötterna så vi har faktiskt inte förlorat ett enda träd. Men när en tomatplanta gav upp i början av förra säsongen och vi hittade en sorkgång men inga rötter när vi lyfte i den så kändes det lite hopplöst. Jonas fick i uppdrag att googla fram en lösning och hittade en Wühler Sorkskrämma som vi satte ner i tunnelväxthuset och sedan hade vi inga sorkar där mer. Nu har vi köpt två till och placerat på friland.
Den är nog drygt 30 cm lång och kanske 5 cm tjock. Vi gjorde helt enkelt ett hål med spettet som syns på bilden och tryckte ner skrämman. Den bör nog sticka upp lite så att den inte glöms bort.
Den första vi köpte vibrerar var 18 sekund. Det är inte något obehagligt ljud utan som ett lågmält skrammel men det skrämmer tydligen iväg sorken. De två nya som vi har på friland har en inställning som gör att de sätter igång med ojämna mellanrum. Ljudet stör inte alls men tydligen stör det sorken. Sorkskrämmorna drivs av vanliga A batterier. Det krävs fyra stycken och de håller skrämman vid liv ett år.
Glenn-Pär har stått på diet sedan vi kastrerade honom. Den har han drygat ut med hjälp av sorkar och annan föda. Nu kanske vi behöver öka hans matranson?
En del grävde vi häromdagen men resten får bli en annan dag. Det kommer att bli kanon att inte behöva dra slang hela vägen ut. Många gånger har slangen förstört växter på vägen när den valt att gena över bäddarna.
En för att täcka en mattskarv under hatthyllan. 
Den andra i dörröppningen där vi har lagt golvet som blivit lite högre än tröskeln. 
Det gick inte att sätta på en metallist utan att höja upp tröskeln en bit så det fick bli först en trälist och sedan metallisten. Trälisten behövde skruvas bara i golvet och inte i tröskeln också eftersom det då finns en risk att påfrestningarna blir för stora så listen spricker. Det gick att lösa genom att vi borrade sneda hål där vi sedan skruvade på trälisten. 
Sedan gick det att skruva på metallisten ovanpå. Därmed är sista grejen att göra på wwoofhuset klart och det är ett av få projekt som är gjorda till 100%. Det känns nästan konstigt.
Krafuttaget har gått sönder och det går inte att komma åt om man inte lyfter av hytten. För att lyfta av hytten måste man koppla bort styrningen, el och massa andra saker och det är en gammal traktor så vi vet inte om vi får ihop det igen. Istället skruvade Jonas av sätet och skar upp en lucka under sätet. Sedan har han ägnat mycket tid åt att göra rent för att se om det gick att komma in den vägen. Just nu verkar det vara en återvändsgränd så problemet får ligga till sig till en annan dag.
Därför har vi idag målat nya skyltar som ska ersätta de gamla. Vi har också sågat till pinnar som vi ska skriva växtnamn på. Det är snyggt med svarta skyltar vid växterna. De ska också målas svarta men det hanns inte med idag.
Idag blev det tomatsådd. Brandywine, en mycket god bifftomat, Mei Wei en fantastiskt god körsbärstomat och en sort som ger lite större tomater i riklig mängd vid namn Sub Arctic Plenty blev det. 
De färdigsådda plantorna fick sedan plats i hallen under extrabelysning. Katterna hålls ute med hjälp av kompostgaller eftersom de älskar att ligga i krukor. 
Vi har bara ett pyttelitet växthus än så länge så det får inte plats så många tomatplantor. Resten brukar vi plantera utefter ladugårdsväggen. Vi längtar efter den dag vi har råd att köpa ett riktigt glasväxthus. Vi hade kunnat köpa ett billigt tunnelväxthus med plasttak men det känns inte rätt. Vi vill ha ett riktigt glasväxthus där vi kan odla gurka, tomater, chilli och paprika samt vintersallat och andra vintersådder. Det får bli ett annat år.
