Självstartande storjobb

En liten krånglande detalj kan sätta fart på allt större dominobrickor. Så här gick det till.

Vattentrycket försvann. Har jordfelsbrytaren löst ut? Hade en säkring gått? Huvudsäkring? Nej, allt var som det skulle när det gällde strömförsrjningen till pumpen. Det var spänning på alla tre faserna fram till det som egentligen heter kontaktormotorskydd. Av- och påknapparna alltså. Det var även spänning på de tre faserna som gick ut från kontaktorn och ner till pumpen.

Suck. Alltså hade vår vattenpump gått sönder trots att den inte ens var fem år gammal. Sänkpumpar kostar en slant, inte fullt tiotusen men åt det hållet. Inte kul.

Så det var bara att dra upp pumpen tillsammans med kabel och slang ur den borrade brunnen. Bara för att ta en titt på den innan fackfolk kopplades in.

För att slippa stress och jourkostnader kopplade jag först in en liten pumpautomat som kunde förse oss med vatten under tiden som arbetet pågick. Den klarade att få upp trycket till halvbra vilket fick duga.

När jag skulle koppla loss elkabeln från kontaktorn så var en av plintskruvarna lite lös. Först trodde jag att jag hade tagit fel, att jag hade lossat den lite innan men så var det inte. Jag drog fast alla tre skruvarna och pumpen började surra! Det verkade som om den var hel trots allt.

Nu var egentligen arbetet klart.

Men det var ett bra läge för att passa på att göra ett par saker när jag ändå var igång. Jag hade inte plockat upp pumpen tidigare. Inte pilla i onödan på det som fungerar. Och ett par saker har legat i bakhuvudet och skavt. Den ena var hur djup brunnen är. När rörläggarna var på plats för att installera vår pump lodade de till 17 meter och hängde pumpen några meter över det. Stämde det verkligen. Det lät grunt men nu när pumpen var borta så var det läge att loda djupet. Det var 17 meter, så var det med den saken.

Dricksvattnet på gården har i allmänhet varit bra men efter skyfall eller snösmältning har vi märkt att vattnet smakar annorlunda. Det är inte bra om ytvatten kommer ner i brunnen och med tiden förstod vi att det nog hände ibland.

Vår brunn är alltså borrad och finns i en källare. Det är nog lite ovanligt. Här är källargolvet med öppningen till brunnen som består av ett ingjutet tegelrör.

Här är en bild efter att vi bytt till en lite pumpautomat. Musskyddet i form av lite myggnät sitter i brunnens öppning.

Vi visste att berget inte var mer än en halvmeter under golvet där brunnen är. Kan det vara så att vatten rinner på berget, genom gruset och rinner ner i brunnen? Efter mycket grubblande fick det vara slutgissat. Fram med vinkelslip, diamantskiva och släggor.

Det blev ett utdraget arbete. Betonggolvet skars bort i bitar och gruset under grävdes bort med en liten trädgårdsspade.

Så småningom kunde jag se bergets form. En dräneringspump fick slita ont för att hålla vattennivån nere. Att pumpa vatten är ju en sak, grusblandat vatten är något annat.

Nu växte jobbet. Vattnet som fanns under källargolvet behövde dräneras bort. När jag mätt upp var berget i källaren befann sig blev det klart att vattnet inte skulle rinna bort genom självfall, så det fick bli att installera en grundvattenpump så småningom. Men först skulle vattnet ledas bort.

Spade duger för att provgräva men det här jobbet blev för stort för mig och spaden.

Vi hyrde Daniels underbara lilla grävmaskin och satte igång. Diket där dagvattenledning och dräneringsrör skulle hamna blev 60 meter långt. Skönt med en mild vinter. Maskinen är lättjobbad men rejäl tjäle rår den inte på.

Vi lyckades nästan att undvika att gräva av elledningar eller vattenledningar.

Lite regn kom men vi klarade oss ganska bra.

Det var inte helt enkelt att hålla ordning på fallet. 60 meter är ganska långt och det lilla fall vi hade skulle fördelas hela vägen. Jag gjorde ett misstag när jag skulle köpa dränering. Jag köpte inte dräneringsrör utan dräneringsslang. Rör är styvare och hade följt dagvattenrören bättre. Å andra sidan hade inte Ina, som hjälpte till med inköpet fått problem med tremetersrör. Det blev trångt nog med slang.

Vi fick en överraskning när vi kommit ner till det vi tror är den gamla vattenledningen till ladugården. Det kan ha varit en frigolitskiva en gång i tiden. Nu är det bara en hög frigolitkulor som var tråkiga att fånga in. Det blev några påsar. Det är riktigt fult med frigolit på rymmen.

Här syns den ”krage” av betong som höll tegelröret över mynningen. Betongen i denna var hårdare än i golvet.

I och med att ytvatten under flera år ibland hade runnit ner i brunnen ville vi rensa den. Vi kontaktade ett företag för att höra vad det skulle kosta. Bilen som arbetar med dricksvattenbrunnar är baserad i Göteborg så det skulle bli lite resväg. Timpengen låg på 2 300 kr så den muntliga offerten låg på ungefär 10 000 kr. För att få veta mer så pratade jag med chauffören och då fick jag veta att de inte alls skulle suga upp den sand och grus som hade ramlat ner utan att de skulle spola ner fem kubikmeter vatten med högt tryck och samtidigt suga upp vattnet som kom upp ur brunnen. Jag blev lite besviken över att brunnen inte skulle sugas tom. Sedan insåg jag att jag kunde göra det själv. Vår bevattningspump är säkert inte lika kraftig som den på bilen men den är i alla fall på 3 kW.

Det första var att fylla ett gäng tunnor med vatten. Det tog lite tid med den klena lilla nödpumpen men så småningom hade jag fått ihop nästan en kubikmeter.

Nu var det bara att dra upp sugslangen ur brunnen, släppa ner en 19 mm slang till brunnens botten och starta bevattningspumpen. I början försökte jag med ett sprutmunstycke men det blev mycket bättre utan det.

Vattnet var riktigt skitigt i början. Det blev en del spring ut till tunnorna för att flytta pumpens sugslang och så småningom såg vattnet mycket bättre ut. För säkerhets skull gjorde jag hela proceduren en gång till. Sedan såg vattnet riktigt bra ut.

Nu var det dags att släppa ner pumpen igen. Då passade den på att dö.

Det blev alltså en ny pump i alla fall. För att inte vara begränsad i valet av pump tog jag bort kragen med det sneda tegelröret. Nu skulle även en normalgrov pump på 10 cm få plats. Efter lite letande blev det ändå en smalpump på 7,5 cm. En Grundfoss. Dyr. Men dricksvattenpumpar är en av de saker som jag vill slippa grubbla över om den fungerar eller inte. Den här är en enfaspump vilket ger en smidig installation. Den har torrsugningsskydd och mjukstart. Och den ger ifrån sig riktigt mycket vatten.

Det hela tog två månader att ro i hamn. Tack vare nödpumpen har vi kunnat duscha i dåligt tryck och leva nästan som vanligt. Enda skillnaden var att vattnet fört med sig partiklar som satte igen silarna i diskmaskin, tvättmaskin och inne i duschens termostatblandare. Just den är lite pilligt att få rent.

Så allt vatten vi drack fick passera vårt fantastiska gravitationsfilter. Snacka om bra-att-ha-grej! Så är det fortfarande, någon vecka efter att allt har kommit på plats. Det kommer nog att ta lite tid för brunnen att komma i balans igen men vi kommer att få samma fina vatten som tidigare. Med den skillnaden att nu kommer det att vara ännu bättre. Allt vatten som försöker komma ner i brunnen kommer att skickas iväg av vår nya grundvattenspump. Även det känns toppen.

Ett av de mysterier som har gnagt där bak i skallen är fixat. Så härligt!