Vi har en blå filt som har kommit till oss som arvegods. Den är vävd i blå och blågröna nyanser. Några små hål och skavanker finns men det syns att det är en väl designad och en gång i tiden en fin filt. När den en gång köptes kallades den nog för en pläd.
Etiketten bidrar naturligtvis till att detta inte är vilken filt som helst. Viola Gråsten har designat och Tidstrand från Västergötland har tillverkat. Tidstrand var Kungl. Hovlev. vid tiden!
Det verkar finnas en retro-marknad för en sådan här pläd. Ibland kostar de några hundralappar och Bukowskis hade för några år sedan en auktion med 1500 kronor som utropspris.
Tilda reagerade på att det var en påkostad etikett och googlade lite. Det visade sig att det fanns en historia bakom den blå pläden.
Med lite mindre bokstäver står det VARAKTIGT MALÄKTA på kanten av etiketten. Det står även MOTHPROOFED FOR LIFE för den internationella marknaden. Hörnet hade vikt in sig men med hjälp av ett finger kan vi få fram varumärket MITIN.
Mitin är inte samma sak som DDT men det verkar vara ganska nära. I Sverige har biociden Mitin varit godkänd mellan 1966 och 1981. Molekylen ser ut så här vilket inte säger mig särskilt mycket, kemilärare som jag är. Jag ser visserligen de fyra kloratomerna och de brukar ju stå för någon form av giftighet men det är bara en gissning.
Molekylen binder mycket effektivt till ullfibrer, lika bra som infärgningen. Så det går lika dåligt att tvätta ur giftet som att tvätta ur färgen.
Filten, eller rättare sagt pläden, är ju fortfarande snygg men vi ser på den med lite andra ögon numera. Enligt Kemikalieinspektionen går det bra att ha pläden i hemmet men ”… avråder vi från att ha äldre ylleprodukter i direkt kontakt med huden under lång tid och även undvika att låta barn använda dem” Deras rekommendation är att undvika att lämna in den för textilåtervinning utan att helt enkelt lämna in den som brännbart avfall. Så kan det gå. Från mysfilt till giftpläd bara för att Tilda googlade lite.
Intressant! Har inte hört talas om detta ämne tidigare även om jag är lite hobbykemist (och till viss del utbildad på området även om det var decennier sedan)
Lite nördfakta: Klor är giftigt i sin rena form, som klorgas, men i föreningar kan det ofta vara helt ofarligt. Det närmsta exemplet är vårt vanliga bordssalt, vars kemiska benämning är Natriumklorid, NaCl. Däremot ser Mitin-molekylen ut att bestå av så kallade bensenringar (de hexagonala mönstren) och det är sällan nyttigt…
Mitt förslag: Behåll halsduken för dess historiska värde, men kanske undvika att gnugga ansiktet i den. 😉
Vi håller med! Inget ansiktsgnugg men vi behåller den gärna. Den har ju en intressant historia.
Hej Hallå alla Förskräckta!
Jag vill nu tala om två olika saker:
1. Dels industriimpregnerad textil (garner, tyger, kläder);
2. Dels Skadedjursbekämpning på våra typ Muséer (mitin, eulan, naftanlin m.m. medel, som ströddes ut, som pulver, i drivor, i lådorna i våra Magasin);
Jag 77 år har arbetat 27 år (1973 – 2000) på museum, Livrustkammaren samt Etnografiska Muséet. Jag har packat, packat om och packat upp tusentals lådor i våra magasin. (Alltså kommit i närkontakt, av högsta graden, med dessa medel.) Det har alla våra konservatorer och museiarbetare! Jag tänker här särskilt på Armémuseernas militäruniformer, särskilt de för vinterbruk och i synnerhet de luddiga mössorna. Försvarmuseet i Boden flyttades in i sina nya lokaler så sent som 2006.
Många av Di Gamle har blivit mycket gamla! Så medlen har snarare förlängt, än förkortat deras liv.
Vad gäller impregnerade garner, tyger och kläder finns det inte mycket i våra typ Second-Hand-butiker, som inte är impregnerat d.v.s. malsäkrat.
Det ska vi var tacksamma för!
Jag funderar allvarligt på ett upprop: ”RÄDDA VIOLA GRÅSTENS FILTAR!”
Hälsningar Noomi Augustsson
P.S. Idag är det inte mott och mal, som förstöra Viola Gråstens fina filtar. Det är tvåbenta Marodörer, som bränner dem som farligt avfall.
Tack för att du delar med dig av dina insikter!
För ett par dagar sedan fick jag syn på filten i ett förråd. Den är riktigt snygg.
Det är kanske dags att ta fram den igen om jag hittar en plats som framhäver färgerna. Vi får se.
Alltså, det är ju den här blandningen av inlägg som gör er blogg så himla rolig att läsa! Ylvas (dagboksliknande?) beskrivning av livet på gården, vad som händer nyss, just nu och snart. Blandat med Jonas nördinlägg om fotogendrivna ljus- och värmekällor, traktordetaljer eller, som här, en kemikalie i en mycket vacker pläd. Glad första advent!