Kategori: Prylar (Sida 1 av 7)

Vattenfilter

Vi har haft ett vattenfilter i tio år och idag var det dags att byta ut filterstavarna. Om jag minns rätt så har vi bara bytt ut dem en gång förut. Eller kanske två? Hur som helst så ska man byta oftare än så enligt instruktionsboken men vi har inte upplevt att det varit nödvändigt.

Vårat filter är av gravitationstyp. Inga pumpar eller slangar är inblandade utan filtret står på en bänkkant och den som vill ha filtrerat vatten öppnar kranen på filtret. När det börjar rinna långsamt är det dags att fylla på några liter.

Filtret består av två behållare i rostfritt stål. De placeras på varandra och i den övre sitter fyra filterstavar. Stavarnas keramik släpper in vatten från utsidan och låter det rinna ner i den undre behållaren. Keramiken är ungefär en centimeter tjock. Inuti den finns det i vissa modeller andra filtermaterial som aktivt kol och annat.

Den här typen av filter uppfanns i England under tidigt 1800-tal på uppdrag av drottningen. Londons hälsoläge var nog en enda stor magsjuka och något behövde göras. En viss sorts lera bränd på ett visst sätt gav keramiken tillräckligt små porer för att att stoppa bakterier varpå uppfinnaren kunde hämta ut sin adelstitel.

Ska sanningen fram så är jag inte helt inläst på historien men jag kunde den för tio år sedan när jag googlade mig fram till just det här filtret. Jag tror faktiskt att min beskrivning inte är helt fel.

Jag tycker om att filtret är så enkelt att förstå sig på och att göra rent. Inte ens en flaskborste krävs. Det är för övrigt inte mycket smuts som ska bort. Vårt vatten är ganska snällt. Inte mycket kalk, syror, järn eller andra metaller. Efter en tid bildas en rostfärgad hinna på insidan som är enkel att ta bort med svinto. Det bildas mest i den övre behållaren som innehåller ofiltrerat vatten.

Nya filterstavar. De kallas ”candle” på engelska. Inte jättekonstigt men ändå lite? De här ska klara av att rena tio kubikmeter innan de behöver bytas. Jag tror att de har tagit till ordentligt i underkant och att vi kommer att få ut betydligt mer rent vatten ur de här filterstavarna.

När vi köpte filtret bodde vi i en lägenhet med kommunalt vatten. Vi testade filtret och upptäckte att vattnet blev lite godare. Kanske var det inte filtreringen utan luftningen som gjorde skillnad. Den lilla doften av klor som finns i kommunalt vatten försvann också. För mig var en stor fördel att det alltid fanns vatten att dricka som inte var kylskåpskallt. Rumstempererat vatten är betydligt godare och behagligare att dricka tycker jag. Ylva förstår sig inte på den synpunkten alls.

Ni kanske undrar varför vi köpte filter när vi bodde i lägenhet men vi tänkte redan på den tiden på resiliens och krismedvetenhet. Idag har alla hushåll informerats om att man bör ha dunkar med vatten. Har man ett vattenfilter så har man alltid möjlighet att rena vilket vatten som helst. Har man dessutom ett snyggt filter som ger rumstempererat gott vatten så kan man låta det stå framme utan att folk tycker att man är helt foliehattsgalen – redan innan krisen kommer.

Under det senaste året har det varit toppen att ha ett vattenfilter. När vi spolade rent brunnen så dröjde det ganska länge innan vattnet var fritt från bös och sand. Naturligtvis går det att köpa vatten i butiken, men det var aldrig aktuellt.

Jämfört med den nya filterstaven ser de gamla ganska illa ut.

Jag har tidigare försökt att köpa både behållarna och filterstavar i svenska butiker men det har blivit till att beställa från Amazon eller liknande. Idag är läget bättre. En snabb googling på ”Gravitationsfilter”ger en hel del träffar och en del verkar vara i Sverige. Kul! Om vi hade köpt filtret idag så hade vi nog valt samma filter men med två keramikstavar i stället för fyra. Lite långsammare men bytena av filterstavar kostar hälften så mycket.

Det finns tre namn som hela tiden dyker upp i samband med de här filtren.
– Doulton, som jag tror är uppfinnaren. Det verkar fortfarande finnas ett företag med det namnet.
– Berkey, som jag tror är tillverkaren.
– British Berkefeld som verkar ha tillverkat våra nya filterstavar.

På Berkeys blogg finns den här bilden:

Jag gissar att vi har modellen Big. I så fall är den med två filter, Travel, något mindre. Det står ju hur många filter som maximalt får plats. Beror det på att de går att beställa med olika antal monteringshål för filter eller pluggas de övriga hålen igen?

Här är sidan som bilden kommer från.

Efter montering av de nya filtren är det dags att fylla. Första omgången ska inte drickas, det kommer lite keramikdamm i början.

Det känns mycket bra att ha ett filter som kan ge dricksvatten även om vi matar den med vatten från ett dike, hämtat i en smutsig hink. Viktoriansk teknik: Det är grejer det!

Liten bäck i källaren

Strax efter nyår kom det en del snö och efter några dagar låg ett snötäcke som nog var 20 cm tjockt. Sedan kom plusgrader i flera dagar och snön smälter bort.

Bäckar och åar fylls till brädden med smältvatten. Även vår källare under wwoofhuset får sin andel. Eftersom vi har vår dricksvattenbrunn där vill vi inte att ytvattnet ska rinna ner i brunnen, så vi har grävt en grop och placerat en dräneringspump där. Just nu arbetar den mer än den står stilla.

Vi valde en pump med inbyggd flottör för att flottören inte ska fastna i något och skapa en översvämning i källaren. Pumpen är känsligare för grus än ”vanliga” pumpar med extern flottör så vi har den stående i en plasthink med borrade hål plus ett myggnät som ska hålla borta gruset. Hittills har det fungerat bra.

Vi har dränerat ena sidan av byggnaden men det räcker uppenbarligen inte, vatten rinner till riktigt bra. Innan vi grävde ut och placerade en pump så var det en decimeter vatten i källaren efter snösmältning, kändes inte bra. Pumpen är ett steg framåt men naturligtvis vill vi hellre leda bort vattnet än att pumpa bort det. Så att dränera mer står på den lite längre att-göra-listan.

Så här fint porlar det i källaren just nu. Detta är hälften av vattnet som kommer in.

Mitin

Vi har en blå filt som har kommit till oss som arvegods. Den är vävd i blå och blågröna nyanser. Några små hål och skavanker finns men det syns att det är en väl designad och en gång i tiden en fin filt. När den en gång köptes kallades den nog för en pläd.

Etiketten bidrar naturligtvis till att detta inte är vilken filt som helst. Viola Gråsten har designat och Tidstrand från Västergötland har tillverkat. Tidstrand var Kungl. Hovlev. vid tiden!

Det verkar finnas en retro-marknad för en sådan här pläd. Ibland kostar de några hundralappar och Bukowskis hade för några år sedan en auktion med 1500 kronor som utropspris.

Tilda reagerade på att det var en påkostad etikett och googlade lite. Det visade sig att det fanns en historia bakom den blå pläden.

Med lite mindre bokstäver står det VARAKTIGT MALÄKTA på kanten av etiketten. Det står även MOTHPROOFED FOR LIFE för den internationella marknaden. Hörnet hade vikt in sig men med hjälp av ett finger kan vi få fram varumärket MITIN.

Mitin är inte samma sak som DDT men det verkar vara ganska nära. I Sverige har biociden Mitin varit godkänd mellan 1966 och 1981. Molekylen ser ut så här vilket inte säger mig särskilt mycket, kemilärare som jag är. Jag ser visserligen de fyra kloratomerna och de brukar ju stå för någon form av giftighet men det är bara en gissning.

Molekylen binder mycket effektivt till ullfibrer, lika bra som infärgningen. Så det går lika dåligt att tvätta ur giftet som att tvätta ur färgen.

Filten, eller rättare sagt pläden, är ju fortfarande snygg men vi ser på den med lite andra ögon numera. Enligt Kemikalieinspektionen går det bra att ha pläden i hemmet men ”… avråder vi från att ha äldre ylleprodukter i direkt kontakt med huden under lång tid och även undvika att låta barn använda dem” Deras rekommendation är att undvika att lämna in den för textilåtervinning utan att helt enkelt lämna in den som brännbart avfall. Så kan det gå. Från mysfilt till giftpläd bara för att Tilda googlade lite.

Studiebesök vid Vättern

I helgen var jag (Jonas) i trakten av Hjo och besökte Stefan tillsammans med Lars. En tradition som vi hållit på med i minst 20 år.

Stefan har arbetat hårt under många år för att värma sitt hus på flera olika sätt. Han eldar med ved i en likadan panna som vi har. Hans panna är inget blocketfynd, så den är lite nyare, men ändå samma modell. På pannrummets tak sitter solfångare. Inte för att skapa el utan för att skapa värme och varmvatten.

Just nu är det lite byggröra i pannrummet där det annars brukar vara kusligt prydligt. De två ackumulatortankarna fångar upp varmvattnet från både solfångare och vedpanna. Sedan förser tankarna huset med varmvatten och värmevatten via en kulvert och husvärmen hålls uppe även om ingen eldar på någon dag.

Den röda tanken är expansionskärlet som är viktigt i alla vattenburna värmesystem, men extra viktigt för den som eldar ved. I ett vedeldat system kan vattnet i tankarna variera mellan 20 och 90 grader och då varierar vattnets volym mer än med andra värmekällor. Luftblåsan i expansionskärlet ger vattnet någon stans att ta vägen när det blir varmt.

Det finns en bra anledning till att det är lite rörigt i pannrummet. Systemet ska kompletteras med en tredje värmekälla, en luft/vattenvärmepump. Innerdelen av värmepumpen är uppsatt på väggen till vänster med en gul varningslapp på. De två isolerade böjda rören vid golvet kommer att föra värmepumpens köldmedium mellan den inre och yttre delen.

Just den här luft/vattenvärmepumpen är lite annorlunda. Den är en så kallad split-pump som består av två delar. De flesta luft/vattenvärmepumpar består av en enda del. Sedan blir det lite krångligt eftersom även en traditionell luft/vattenvärmepump har en innerdel, men den innerdelen är bara en ackumulatortank. En split-pump är lite dyrare men den har fördelen att inget vatten finns i utedelen vilket i sin tur gör att risken för minskar för att något fryser sönder.

Planen är att värmepumpen bara ska starta om toppvattnet i ackumulatortankarna sjunker under 30 grader. Det krävs något som ser till att huset inte blir utkylt om solen inte lyser och ingen har möjlighet att elda i pannan. Fram till nu har den funktionen sköts av de båda elpatronerna som syns på den bortre tanken. Värmepumpen kommer att minska mängden el som går åt till ”reservvärmen” (eller kanske ”latvärmen”) med två tredjedelar ungefär. Inte så illa.

När pannrummet var färdiginspekterat åkte vi på rundtur i solen. Västergötland har ju lite historia att bjuda på. Vi passerade först Kungs Lena med palatsruiner och berättelser om krig och slag från när Sverige växte fram.

Sedan närmade vi oss åter Vättern och körde till Almnäs bruk. Vi passade på att köpa en bit utsökt Wrångbäcksost i självbetjäningen. Den görs i Almnäs eget ysteri. Stefan var lite besviken över att de hade tagit bort brickan med provsmakningsostar. Kanske bara över helgen?

På Almnäs egendom står fortfarande ett spannmålsmagasin kvar från 1821. Med kolonner! Pampigare än vilken bank som helst.

Efter hemfärd var det dags för sedvanligt arbete, båten skulle tas upp.

Jag minns inte hur många gånger som Lars och jag varit med om att ta upp Stefans båt men jag är säker på att Vättern aldrig varit mer till sin fördel. Sjön brukar vara kall och vresig men inte denna gång.

Vätterns vågor kan vara så aggressiva att det är helt normalt att ha båten hängande utom räckhåll. Små båtar kan ju bäras upp på land mellan användningstillfällena men tyngre båtar firas upp för att inte slås sönder. På bilden är alla tr båtarna upptagna för vintern och Stefans kättingar väntar på att plockas in. Det blev ett passande slut på en ovanligt varm oktober, att för första gången ta upp Stefans båt utan att frysa!

« Äldre inlägg

© 2023 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑