Sedan nyår förra året gäller nya regler kring producentansvar för för alla som levererar något i förpackningar. Jag är osäker på varför det har blivit en snackis nu, ett år senare, men det har det? Det kostar pengar att ha ett system där förpackningsmaterial kan cirkuleras eller tas om hand. ”Grunden i ansvaret är att företag ska ta fram eller välja produkter som är resurssnåla, lätta att återvinna och fria från miljöfarliga ämnen.” skriver Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för att hantera förpackningsförordningen.

För oss ser det ut som ännu en byråkrati som ska hanteras, men vi som är så små borde kunna ta oss ur det utan att lägga pengar eller tid?

Naturvårdsverket är ansvariga för producentansvaret i Sverige och de har mycket information på sin hemsida men den är inte helt enkel att förstå. Gäller reglerna verkligen oss? Ju mer vi försöker läsa desto krångligare blir det. Kanske har vi missförstått allt och hela inlägget nedan är fel – men så här har vi förstått det.

Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2023, men alla bestämmelser tillämpas inte direkt från och med detta datum då det finns vissa övergångsbestämmelser.

Det nya från 1 jan 2024 är att det är olika avgifter för olika förpackningar beroende på hur lätta de är att återvinna.

Naturvårdsverket har ”Vägledning och stöd” om producentansvar inom följande områden:

  • Nedskräpningsavgifter för vissa producenter
  • Producentansvar för ballonger
  • Producentansvar för batterier
  • Producentansvar för bilar
  • Producentansvar för däck
  • Producentansvar för elutrustning
  • Producentansvar för fiskeredskap
  • Producentansvar för förpackningar
  • Producentansvar för vissa tobaksvaror och filter
  • Producentansvar för våtservetter

Vårt producentansvar gäller förpackningar, bag-in-box för äpplemusten och burkarna för honungen. Tanken är att alla som använder förpackningar ska gå med i en producentansvarsorganisaton för att betala sina avgifter. Det finns två sådana godkända av naturvårdsverket som vi kan välja mellan att gå med i. Tanken är att de ”åtar sig att ta hand om producentens förpackning när den blir avfall. ” Hur en sådan organisation ska få tag på våra mustförpackningar är en gåta. De lär ju hamna i kommunens återvinning?

Medlemsavgiften per år är densamma oavsett verksamhetens storlek vilket är märkligt. En biodlare som tappar upp 100 burkar honung betalar samma avgift som Abba som skickar ut flera burkar sill till varje julbord, påsklunch och midsommarfest i Sverige. Hur tänkte de där?

Det finns dessutom ett undantag från producentansvaret och det är förpackningar som fylls vid beställningen. Det kan vara hamburgare eller något som säljs i lösvikt så förpackningen fylls i samband med köpet. Det låter konstigt men det finns kanske någon logik i bakgrunden som vi inte förstår.

Det kostar alltså pengar att vara med och sedan sköter föreningarna avgifterna som baseras på vikt. Plast kostar 7,60 kr per kilo och wellpapp kostar 3,90 kr per kilo. Enligt lagen ska vi vara med i någon av dem men de vill enligt rykten inte ha med oss eftersom vi är för små. De skulle kanske inte säga det högt men om deras vardag handlar om Arla, IKEA och Ica så skulle vårt deltagande bara störa. Lagen och verkligheten går lite i otakt här. Musterier finns det bara några hundra av (gissning) men biodlare finns det i tusental. Förmodligen en mardröm för föreningarna om alla dessa skulle bli medlemmar och börja tynga ner supporten.

Så det här behöver lösas på något annat sätt och efter flera telefonsamtal, googlingar och funderingar hittade vi ett sätt som kan fungera!

De senaste åren har vi köpt våra bag-in-box från Rååmust så jag ringde för att kolla hur de såg på detta med producentansvar. När lagen kom skyndade sig Rååmust med att anmäla sig och gå med i en förening för att leva upp till lagkravet. De tog för givet att de som sålde så många förpackningar skulle vara med och betala. Det visade sig att de hade anmält sig i onödan, det är bara de som fyller förpackningarna som ska betala (enligt vad rååmust berättade). Det vill säga bland annat vi i musteriet och alla Sveriges biodlare.

Rååmust hade bara fått frågan om producentansvar en gång tidigare innan jag ringde och då hade de tagit på sig att sköta avgiften via sitt eget medlemskap och att lägga kilo-kostnaden på fakturan till den som beställde förpackningarna. De erbjöd sig att göra så även för oss vilket kändes som en lättnad.

Att tillverkare eller importörer eller grossister av förpackningar sköter hanteringen av avgifter låter som den enda rimliga i våra öron. Så vi är glada för att Rååmust kan tänka sig att sköta även våra avgifter via sitt konto. I och med att avgifterna finns med som en specifikation på fakturan så behöver vi inte grubbla på hur en inspektion skulle gå. Hur osannolik en sådan än är.

Vi är absolut för att vi ska minska förpackningarna i samhället – men som så många gånger förut så verkar lagstiftarna utgå ifrån de stora aktörernas verklighet och vi som är små hamnar i kläm.