Foder

Förra söndagen var Jonas och hämtade ensilage hos den fårägare som vi köpte våra tackor av förra vintern. Vi hade ju lite otur (okunskap) med vårt eget ensilage så nu blir det till att köpa resten av vintersäsongen. Vi har tidigare hämtat en bal på släpkärran men vår nya dragbil Piaggion gör att vi nu kan hämta två balar åt gången. Piaggion är en väldigt liten men mycket trevlig lastbil. 

Våra egna balar är små i formatet och kan hanteras av en person. När vi köper ensilagebalar så är de väldigt mycket större och kan knappt hanteras av två personer. Vi får använda långa reglar som hävarmar för att få av balen från kärran. Vi vill att balen hamnar så nära foderbordet som möjligt eftersom det spar massa steg men samtidigt är det nervöst då balen till slut rullar av flaket och riskerar att åka rätt in i foderbordet. Hemmasnickrat foderbord är ingen match för 450 kg ensilage som har farten uppe. Det är rätt hög fallhöjd från kärran och balen kommer lätt i rullning. Det gick dock bra även denna gång.

Sedan körde vi ut kärran och och backade in Piaggion igen för att lassa av bal nummer två. Piaggion har hydrauliskt tippflak. En helt annan grej. Av med baklämmen och sedan tippa flaket vilket går ganska långsamt. Lite nervöst är det när balen börjar glida och vikten hamnar bakom bakhjulen. Jag fick sitta i förarhytten som motvikt och kände hur hytten lättade lite när balen åkte bakåt. Fördelen är att den kommer mer uppifrån och därför inte kommer i rullning lika lätt. Den riskerade att tippa över men landade fint. Nu har vi foder för en månad i alla fall. På bilden håller den på att bestämma sig för att välta bakåt igen och inte fram mot foderbordet.

Nästa år har vi förhoppningsvis lärt oss hantera vår egen balmaskin bättre så vi inte behöver köpa foder.