Vi köpte en självlastarvagn i höstas. Det var trevligt att räfsa hö och lasta på en bilkärra med högafflar, men vi kan inte räkna med att släkten hälsar på varje år just när höet är torrt. Inte heller att de har lust att kroppsarbeta i solen varenda försommar. Tanken är att de år som solen skiner vid rätt tillfälle så kommer vi, som förra säsongen att låta höet torka på marken och så kan det enkelt plockas upp av en sådan här vagn.
Så när det dök upp en självlastarvagn i närheten köpte vi den. Den har stått under tak och såg ut att vara i skapligt skick. Grannen Richard hade vänligheten att transportera hem den till oss. Vår traktor var utan styrservo just då.
Den har stått under tak hela vintern men behövde komma ur vägen för att vi skulle nå andra saker. När den ändå satt på traktorn var det lika bra att göra rent och smörja upp. Det är inte säkert att det finns några timmar till förfogande när den väl ska användas. Fram med tryckluft för att blåsa rent och fettspruta och smörjkanna för att få mekaniken att vilja vara med ett år till.
Vi är inte säkra på att det är en självlastarvagn vi behöver men vi gillar hö. Ensilage är också bra men våra får äter större andel av fodret när det är hö. Hö går också att flytta i smådelar vilket är bra när man saknar vissa maskiner.
Vagnen är stor med våra mått mätt och rymmer ganska mycket hö.
Den är bara 36 år gammal. Inte mycket för ett jordbruksredskap.
Under huven fanns det ganska mycket som skulle smörjas. Tillsammans med några ställen bak och under var det 22 smörjnipplar. Det drog större delen av en fettpatron.
Kraftöverföringsaxeln fick kapas fem cm för att passa. Provkörningen gick bra. Eller, det såg bra ut. Det är nog först när höet ska tas upp som vi vet hur den fungerar.
”Rensa här regelbundet” Tydligare markering än så behövs inte.
”Från – Till” är också tydligt men det finns ingen spak. Får nog kolla upp det.
Den här dekalen är nog viktig. Har inte hunnit googla vad den innebär ännu.
En finess är att det finns en kniv som klyver höet i två delar, en till höger och en till vänster. Det är mycket möjligt att höet är så hårt packat att det är svårt att lasta av för hand. Då blir det lite enklare om det inte är en enda jättebal utan två. Så tolkade jag i alla fall säljaren. Det finns fästen för två knivar till, men det har aldrig funnits några där.
Det finns stora nät att köpa till just den här vagnen. Då kan man lyfta ur allt hö i ett svep. Det är så lockande att det kanske är dags att ruska liv i vår travers framöver.
Vi har inte hittat någon manual än men det mesta finns på nätet om man bara lägger lite tid på att leta.
Spännande med en ny manick!
Sedan körde vi ut kärran och och backade in Piaggion igen för att lassa av bal nummer två. Piaggion har hydrauliskt tippflak. En helt annan grej. Av med baklämmen och sedan tippa flaket vilket går ganska långsamt. 
Lite nervöst är det när balen börjar glida och vikten hamnar bakom bakhjulen. Jag fick sitta i förarhytten som motvikt och kände hur hytten lättade lite när balen åkte bakåt. Fördelen är att den kommer mer uppifrån och därför inte kommer i rullning lika lätt. 
Den riskerade att tippa över men landade fint. Nu har vi foder för en månad i alla fall. På bilden håller den på att bestämma sig för att välta bakåt igen och inte fram mot foderbordet.
Vi tog också in en del ensilage. Vi har en balpress för småbalar. Anledningen till att vi gillar hö är att det känns fel att förbruka så mycket plast. Samtidigt så vet vi att det kommer komma år då vi inte har möjlighet att ta in löshö på grund av vädret. Därför tänker vi att kombinationen är bra. Löshö i första hand och ensilage när det inte fungerar. Eftersom hö kan börja mögla senare på säsongen så fick fåren äta upp höet först. När höet nu var slut så var det dags för ensilaget. Men det blev en besvikelse. Bal efter bal som vi öppnade var möglig. Bara att kassera. 
Det vi lyckats bättre med i år är hamlingen. Våra lövknippen är populära och äts helt rena från löv. Oftast ger vi fåren löv när vi bråkar med en ensilagebal. Det är stressande med hungriga får som bräker, men ger man dem lite löv så kan man öppna och ta isär ensilage under tiden. Våra torkade nässlor har också varit populära så de är redan slut. Det får bli mer av det nästa år.
Det kändes helt torrt så det är nog inte någon risk att det ska börja mögla. Nu är allt slaget hö inne och i natt kommer regnet. Det ger en väldig tillfredställelse och en enorm trötthet.
