När man utökar antalet samhällen så följer en del merarbete. När bina drar in honung så måste det finnas tillräckligt med ramar i kupan för dem att bygga på. Finns det inte det utan de upplever kupan som trång så svärmar de, vilket betyder att de själva delar samhället i två eller flera delar. Hälften av bina ger sig iväg för att leta ny bostad, därefter en mindre svärmar. Därför är det viktigt att ovanpå (eller mellan)  de befintliga kupan sätta till nya lådor med ramar allteftersom bina fyller dem de har med yngel och honung.

Vi har uppstaplingskupor vilket numera är den vanligaste modellen. Alternativet för den som använder ramar är trågkupor. Vill man inte använda ramar finns det några olika varianter, den som är populärast är nog topplistkupan. Bland uppstaplingskuporna finns det flera olika mått på lådor och ramar. Internationellt är Langstroth vanligast eftersom det är ursprungsmodellen. När systemet med ramar kom till Sverige så blev några unikt svenska rammått till, Svea och Lågnormal. Svearamarna är en kvadrat med sidan 1 fot, dvs 30cm. Namnet Lågnormal låter lite märkligt tills man får veta satt det ursprungligen även fanns Högnormal med samma mått men ställda på höjden.

Vi använder Lågnormal som har tio ramar i varje låda. Vi låter bina ha två lådor under vintern men under sommaren kan varje samhälle behöva fyra eller fem lådor om det är bra flygväder och mycket nektar att hämta. Förra året hade vi tre samhällen och gjorde två avläggare så vi fick fem. Det innebar att vi inte hade så många lådor på kuporna för när man delar ett samhälle så drar varken det gamla eller det nya inte in lika mycket honung. I år har vi elva samhällen. Om de ska ha tre lådor var så blir det 33 lådor vilket innebär 330 ramar. Kanske behöver vi ännu fler. Blir det en bra sommar med mycket flygväder så kanske vi skulle behöva 500 ramar. Ramar bygger vi själva. Det är ett trevligt pyssel som man kan sitta på verandan och göra regniga dagar. Idag har det varit omväxlande sol och åskskurar. När det regnat har det blivit biramssnickrande. Vi sågar till virke i tre olika längder. Vi utgår från en vanlig bräda som kapas i rätt längder och sedan klyvs i rätt tjocklek. Det är ett farligt jobb eftersom de ska vara så smala. Man får passa sig så att man inte får fingrarna emellan. De korta bitarna går åt två till varje ram och blir ramens sidor. 

Den längsta biten blir ramens översida och den näst längsta blir undersidan. 

Bitarna läggs i en specialbyggd ”mall” som håller dem på plats så att hörnen blir raka. 

Kortsidorna hålls på plats av en fiffig konstruktion med en skåpsluckerulle. 

När man ställer alltihop upp kan man enkelt spika samman bitarna med två spik vid varje. 

När ramen är hopspikad tar man fram fyra spik och fyra vita plaströr. Detta är till för att det ska bli mellanrum mellan ramarna i lådan. 

En spikas i nedre delen av sidan och en i hörnet av överdelen. Vi låter bli att spika ner den övre helt eftersom vi brukar fästa tråd i den senare. Så gör inte alla men vi tycker att det fungerar bra. Sedan vänder man på ramen och gör likadant på andra sidan. 

För att hålla distansen till kupans sidor spikar man på en rund knopp på varje sida. 

På över- och underdelen markerar man streck för hål. 

Hål gör vi med ett specialverktyg. Man för handtaget mot ramen så åker piggen in och gör ett lagom stort hål på rätt ställe. 

Sedan trär man tråd genom hålen så det blir sex stycken från över till undersidan. Trådarna spänns och fästs med hjälp av spiken och det vita plaströret som vi nu spikar ner. 

På metalltråden läggs sedan ett vaxark. Dessa köper vi färdiga. De finns med olika dimensioner på de sexkantiga markeringarna som bina bygger sina celler utifrån. 

Sexkanternas storlek bestämmer cellernas storlek som i sin tur bestämmer hur stora bina blir. De vanligaste cellstorlekarna är 5,1 och 5,3 mm. Den lilla skillnaden ger faktiskt en synbar skillnad i hur stora arbetsbina blir. När de vill ha drönare bygger de om vaxet till större celler och när de vill ha en ny drottning så tillverkar de en extra stor lodrät cell som är lätt att upptäcka och då blir det en drottning istället för ett arbetsbi. När man lagt vaxkakan på plats tar man fram en transformator på t.ex. 24 volt.Från transformatorn går två ledare som vi håller mot metallen så att trådarna blir varma. Det gör att lite av vaxet smälter och kakan fastnar. Man får vara lite försiktig så man inte håller för länge för då går trådarna igenom kakan och den är förstörd. 

Så där var en av 300 ramar klar. Det vill till att det regnar fler dagar.