Kategori: bi (Sida 1 av 7)

Gjuta egna mellanväggar

Sedan två år tillbaka gjuter vi alla våra vaxmellanväggar till bikuporna själva. Det är ett typiskt vinterjobb som tar en hel del tid men har många fördelar. Framför allt så slipper vi föra in något vax utifrån eftersom det finns vissa risker med det. Köpta vaxmellanvägg har dessutom gått upp i pris de senaste åren då det är brist på bivax i Sverige.

Fortsätt läsa

Ogetingsommar 2

För två år sedan skrev vi ett inlägg om att det var ont om getingar. Det fick rubriken Ogetingsommar.

Även i år har det varit obehagligt tyst. Även när vi håller på med äppelmust och temperaturen är tillräckligt varm för att insekter ska flyga så kommer det inga getingar för att ta för sig av musten. Detta är naturligtvis inget bevis för att mängden insekter minskar, på samma sätt som en varm sommar inte är ett bevis för ett varmare klimat. Men det är ändå oroande.

i förrgår fick jag se något glädjande. En bålgeting kom brummande när jag höll på med bina. Det var tydligt att den flög runt och försökte få tag på ett bi.

Kuporna har inga hål som är stora nog för en bålgeting men den landade på några fluster, flög omkring och var tydligt på jakt. Det är inte lätt att filma en flygande geting med mobiltelefon men den syns några gånger på filmen. Den är ju ganska stor.

Några sekunder senare dök den upp igen och nu hade den svårt att flyga. Den hade fått tag på ett bi och flög iväg. På filmen syns det hur den vinglar i luften.

Det finns en gammal tradition bland biodlare att tycka illa om bålgetingar eftersom att de äter bin och bilarver. Eftersom bålgetingar inte kan ta sig in i våra frigolitkupor så kan de inte döda ett samhälle utan bara nalla lite på mängden bin det finns i ett samhälle. Troligtvis får de lättast tag på gamla trötta bin som ändå snart kommer att dö. Jag har inget problem med det. Om den här fångsten gör att bålgetingen får bättre förutsättningar att överleva vintern så är det bara bra. Till våren hoppas jag att den bygger ett snyggt bålgetingbo på ett väl valt ställe där de inte stör oss för mycket. Törs vi hoppas på att vi får en getingsommar 2023?

Ramkokning

ÄNTLIGEN har vi fått förutsättningar för att ta hand om biramarna på ett sätt som är någorlunda rationellt.

På bilden nedan, till vänster på den nedre hyllan, står en ånggenerator som är till för att ta bort tapeter. Den fungerar utmärkt för att smälta vaxet från ramarna. Vaxet ska bli nya mellanväggar till bina eller möjligen vaxljus.

En del av vaxet blir dock kvar och det, tillsammans med lite bös som finns kvar, ska kokas bort i lut . Bivax är fett och blandar sig inte med vatten. Att koka ramarna i lut är en av få möjligheter som finns för att rengöra ramarna själv.

Den gamla treplattorsspisen var på väg till tippen men håller bra mått för att få upp värmen på lutlösningen i 60-literskitteln.

Kitteln är stor nog för att kunna lägga ner lågnormalramar. Det går att lägga i 10 ramar i stöten. Efter ett par minuters kokning hamnar ramarna i mellansköljen och borstas av. Det är den rostfria baljan och den innehåller bara vatten. Till sist sköljs ramarna av i den vita baljan. Vattnet i den har ättika i sig för att ramarna inte ska vara obehagligt basiska för bina. Lut är ju extremt basiskt.

En kanalfläkt ser till att luften i vaxrummet byts ut. Luften med lutångor blir ganska obehaglig efter ett tag och arbetet brukar ta flera timmar. Det är ju ingen idé att värma upp 60 liter vatten till kokning för mindre arbetstid än en halvdag.

De rensade ramarna samlas i lådor som ställs på varandra. Under stapeln står ett värmeelement som skapar en varm luftström som stiger upp genom stapeln och torkar ramarna på ett par dagar.

Sedan placeras ramarna utanför slungrummet. Det finns ingen anledning till att de ska ta plats där. Det finns varken honung eller vax på dem så de drar varken till sig bin eller vaxmal om det skulle vara så att de blir oanvända nästa säsong.

Det är inte nödvändigt att hålla på med detta. Jag har tidigare lämnat in ramar för rensning. Då kom ramarna tillbaka rena och jag fick köpa valsade vaxkakor som motsvarade mängden vax som kom från mina ramar. Nackdelen med den hanteringen är att ramarna tar stor plats och att transporterna bara får ske under vintern när det inte finns någon risk för att att sprida bisjukdomar. Var och en kan köra sina ramar till någon av biredskapsföretagen i Sverige och får då även komma tillbaka och hämta ramarna senare. Det blir många mil, i alla fall för oss.

De flesta biodlarföreningar erbjuder samtransport av ramar. Det är en bra service men det du måste vara på plats vid rätt tillfälle för att lämna och sedan hämta. Att rensa ramarna själv känns bra eftersom det inte finns någon uppbunden tid mer än att arbetet behöver göras någon gång under vintern.

Till sist så finns ett skäl till som gör att det nog är värt att hålla på med det här sölandet. På sikt, kanske redan i år, kommer jag att föröka att gjuta mina egna mellanväggar av vax. Gjutformen är inte inköpt än men det finns en plan. Fördelarna är dels att jag inte längre behöver vara med och slåss om att få köpa präglat vax som numera är en bristvara, dels så riskerar jag inte att få in vax med kemikalier i eller vax som har paraffin inblandat. Globaliseringens smutsiga bakgård…

Rensningsflykt

Idag, den 22:a februari, blev en överraskande vårdag efter flera veckor med isande temperaturer. Bigården består just nu av endast fem samhällen. Antalet har inte ökat enligt femårsplanen utan minskat så jag hoppades att de fem hade överlevt när jag gick bort för att se hur de hade klarat vintern.

Det såg bra ut. Full aktivitet framför alla kuporna. Så här såg det ut. Det går även att se hur ett dött bi städas bort.

Förmodligen så är en kall vinter lättare att klara av för bina än en mild och fuktig. Temperaturen är inget problem eftersom de klumpar ihop sig. Bättre med kallt och torrt än halvkallt och fuktigt!

« Äldre inlägg

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑