Första året när vi skulle klippa klövarna på fåren var det jättejobbigt. Vi kände oss osäkra och var väldigt tafatta i vår hantering. Vi försökte sätta fåren på rumpan och sedan klippa klövarna. Fåren ville inte vara still och vi var helt genomsvettiga innan vi var klara. Även året därpå var det kämpigt och det har blivit en syssla som vi lite bävar för. Det är inte speciellt svårt men det finns alltid en risk för att man klipper för mycket så att det börjar blöda. Står inte tackorna still så ökar naturligtvis den risken. Sist vi klippte så hade jag byggt en stol där man kan spänna fast tackorna och då gick det mycket lättare. Ändå var det ett bök att fånga vin varje tacka och få dem in i stolen så vi kunde börja klippa. Vi stressade nog upp och vilket fåren förmodligen kände av för om vi minns rätt så var vi helt genomsvettiga även förra året.

Att hantera fåren blir lättare och lättare ju längre vi har dem. Det är inte så konstigt men väldigt skönt. I år började vi med att stänga portarna så att alla fåren var inne. Sedan satte vi upp grindar som delade av utrymmet i två och så delade vi av den ena halvan i två mindre avdelningar med en grind emellan. Det hela gick lugnt till och fåren var nyfikna och ville vara med hela tiden. När vi öppnade grinden så gick en tacka in till klippstolen och vi satte fast henne. Det var en av våra äldsta tackor och hon stod lugnt och stilla tills alla fyra klövarna var klippta. Sedan släppte vi ut henne till den andra halvan. I och med att fåren hela tiden kunde ha kontakt via grindarna så stressade de inte upp sig alls. Sedan öppnade vi grinden och nästa tacka gick självmant in till klippstolen. Efter två tackor gick jag och gjorde annat för Jonas kunde lätt ta hand om det hela själv. 

Jag har funderat lite på vad vi har gjort för fel tidigare. Det känns som om klippningen har tagit en halv dag förut och nu var vi klara tjugo över nio på morgonen. Första året hade vi alla tackorna i utrymmet där vi klippte dem. VI skrev upp vilka vi hade tagit och trängde inte ihop dem vilket gjorde att vi jagade runt en hel del. Förra året (eller om det var året innan) har jag för mig att vi jagade rätt på en tacka tog ut henne och klippte henne och släppte tillbaka henne igen.

Förstår inte riktigt hur vi tänkte men nu har vi hittat en modell som vi kommer att köra varje år. Inget jagande över huvud taget. Det var bara en av våra nya rekryter född i våras som var en aning nervös men alla andra var helt lugna. Nu är alla klippta och i veckan ska vi släppa in baggen Totoro och hans kompis Enok.