En gård för omställning

Kategori: får (Sida 1 av 9)

Listig tacka

I somras var vi tvungna att utföra en ganska äcklig operation på ett lamm som hade drabbats av fluglarver innanför huden. Tack vare flera timmars larvplockande, kvällen då Tilda tog studenten, och antibiotika klarade hon sig och såret läkte bra. Det blir inte någon fin päls på höger skuldra men hon tog sig i alla fall sig genom det hela.

Nu utmärker Hillevi sig i fårflocken. Hon är mindre än de äldre tackorna så hon kan inte stå på sig när det blir trångt kring maten.

I stället för att kämpa mot övermakten så överlistar hon dem, gång på gång. När en större tacka kommer och vill ha bort henne tar hon bara en rejäl tugga, backar undan och kommer tillbaka med sitt specialknep. Det fungerar även på två stora tackor samtidigt men då måste hon ta i lite.

Så här ser det ut. Hon är verkligen en överlevare på många sätt.

Lamningen över för i år

I natt kom sista lammen. Årets lamningar har varit smidiga, vi har inte behövt ingripa alls. Alla lamningar förutom den sista har dessutom skett på morgonen så vi har inte behövt gå upp på nätterna. Vi har ju numera kameror så vi har haft koll men inte behövt lämna sängen så ofta som vi gjort tidigare år.

Det började bra med lamning varannan morgon så vi hoppades länge på en koncentrerad lamning men när fem hade lammat blev uppehållen mellan lamningarna längre och när det bara var Hedda kvar så gick det elva dagar utan att något hände. Hon var tjock som en tunna och hade satt juver men utan att det hände något.

I går kväll började hon visa allt tydligare tecken i beteende men det hände inte så mycket mer så vi gick och la oss och kollade via kamerorna när vi vaknade till. Vid tvåtiden såg jag inte tackan på kameran och tänkte att hon gett sig av någonstans för att lamma så jag försökte väcka Jonas. Sängen var tom och det som hänt var att han redan gått ut när han såg att ett lamm var på väg och nu var två födda och han hade stallat in dem, gett dem selén, kollat så vaxpropparna släppt i spenarna och att lammen druckit. På bilden kan man ana att det är snärjigt för tackan när den sist födda ska slickas ren från fosterhinna och den först födda redan går omkring med dålig styrsel.

Han hade dessutom vägt dem vilket imponerade på mig som var rejält trött. Det hade ju kunnat vänta tills idag på morgonen. Lammen som fick namnen Irmeli och Ingo var minst hittills. Alla andra lamm, utom ett på 3,9, har vägt över fyra kilo men Irmeli kvalade in på 3,0 och Ingo på 3,4. När vi vägde dem nu på kvällen mindre än ett dygn från födseln hade de gått upp tillräckligt och väger 3,2 och 3,7.

Man brukar räkna med att lamm ska gå upp 2 hg per dygn så det klarade de med råge vilket är bra. De ser dock väldigt mycket mindre ut än de andra lammen som föddes för en månad sedan.

Vi har numer en whiteboard (en mycket dammig sådan) där vi antecknar lammningsdatum, namn och vikt. Sedan kontrollväger vi lammen och fyller i även de vikterna. I år har vi inte haft några lamm som inte har gått upp som de ska vilket känns oerhört skönt. I år har alla lamm namn på I och här är hela listan:

  • Isidor 22001 (Fiona 19012)
  • Ivan 22002
  • Isak 22003 (Flora 19010)
  • Ingvar 22004
  • Ingrid 22005 (Fatima 19014)
  • Ismael22006
  • Inez 22007 (Camilla 16005)
  • Irma 22008
  • Ikaros 22009 (Helen 21006)
  • Irene 22010 (Grynet 20010)
  • Igor 22011
  • Ingeborg 22012 (Hillevi 21016)
  • Irmeli 22013 (Hedda 21015)
  • Ingo 22014

Alla som inte är förstagångslammare har fått två lamm precis som sig bör. Vi sparade tre tackor från förra året; Helen, Hillevi och Hedda. Av dem fick två ett lamm var, vilket är normalt, och en fick två lamm, vilket också är normalt men det ger också lägre födelsevikt.

Vi vet redan nu att vi kommer att slakta ut minst en tacka och förmodligen två. Det som avgör det är status på tänder, höfter, klövar och på beteende. De som ligger risigt till i år är Camilla eftersom hon hade rätt svåra foglossningar mot slutet av dräktigheten. Hon är en favorittacka och vi är glada att hon fått två tacklamm så vi kan rekrytera något lamm efter henne. Den andra är Fiona. Hon har inte några problem kroppsligen men ligger risigt till på grund av beteende. Hon fick två lamm som är väldigt bångstyriga och hon är likadan. Låter mycket gör hon också och det är inte något vi vill uppmuntra.

Vi byter ut några tackor varje år för att ha några från varje år i flocken. Vi har dock inte några tackor från 2017 eller 2018 för de rekryteringar vi gjorde de åren visade sig inte vara rätt. Någon tacka fick problem med lamningen och några med hälsan. Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bra och inte.

I år hade vi länge en övervikt på bagglamm vilket är bra då de ger bättre slaktvikter men då blir också urvalet för rekrytering mindre. Det var först när lamm nummer fem föddes som vi kunde döpa henne till Ingrid (efter både min och Jonas mamma) Vi hoppas att hon blir en bra rekrytering. Sedan blev tacklammen fler och kanske kan vi behålla Inez eller Irma eller Irene. Vi kan dock inte behålla fler tacklamm än vad vi slaktar ut tackor då vi inte vill öka flocken. Vi vet redan nu att vi inte kommer att behålla Ingeborg eller Irmeli då de är födda av tackor som själva är födda 2021. Det innebär att de har Benny som pappa och eftersom vi behåller baggen två år så har även deras döttrar Benny som pappa. Att ha fyra tacklamm att välja på känns rätt ok ändå. Vi brukar ha bra lamm så om pälsen ser bra ut och benen inte är skeva eller något annat är fel så brukar vi inte ha svårt att hitta lamm som vi, med våra mycket begränsade kunskaper, ändå tycker duger till att behålla.

Alla födselvikter och lamningar fylls i i elitlamm som är ett digitalt system som vi använder. Det är det enda digitala system som gäller som stalljournal som alla som har får i Sverige är skyldiga att föra. Där ska alla inkommande och utgående djur skrivas in så nu ska jag sätta mig och föra in de sista lamningarna i systemet. Många som håller på med avel med får har elitlamm och så även Lexby gård där vi brukar köpa våra baggar. Det innebär att vi kan följa härstamningen långt tillbaka på våra djur. Nu är vi inte några avelsnördar men det är ändå ganska bra att ha ordning så vi inte köper en bagge som gör att det blir inavel i vår grupp. Så här ser till exempel härstamningen för Helen ut.

I natt ska vi sova gott. Inga kameror att kolla och i morgon blir det betessläpp för halva gruppen medan de som lammat senast får vänta någon dag till. Förmodligen får de komma ut på söndag.

Idag kom Tobbe och Anna på besök eftersom det var sista chansen för lamm-gos.
Alla mår bra av att gosa med lamm.

Sjuk tacka

Idag på förmiddagen upptäckte vi att en tacka inte mådde bra. Grynet, född 2020 med två lamm födda för 16 dagar sedan, stod och hängde med huvudet och ville inte äta. Ögonen såg ”stela” ut, något var inte bra och hon hade nog ont. Det absolut värsta med att ha djur är när något av dem inte mår bra. Det är ibland svårt att läsa tecknen och man kan ju inte fråga dem var de har ont.

Ingen vidare bild men huvudet hänger i alla fall. Lammen är pigga.

Det första vi kollade var juvren men där upptäckte vi inte några konstigheter. Lagom mjukt och lagom varmt. Lammen var också tysta så de hade nog fått tillräckligt med mat. Vi boxade in henne och hennes två lamm i en egen box.

Nästa sak vi kollade var temperaturen men där var det inte något konstigt heller. Hon låg snarare lite lågt i temp än högt.

Magen var inte onormalt stor men kanske såg vi en liten antydan till tjock mage, särskilt på höger sida. Vi trummade lite på den och jämförde med de andra tackornas magar och tyckte inte att vi såg eller hörde något extremt onormalt där heller. Kanske lite mer trumljud än vissa andra tackor.

Vi hade vomstart hemma. Det finns att köpa för kor och de ska ha en hel tub men till en tacka så kan man ge ungefär en tiondels tub. Pastan luktar melass och jäst och innehåller en mängd näringsämnen som är viktiga för att vommen ska fungera. Tackan var inte jättesugen så visst mått av tvång fick vi ta till för att få i henne vomstarten. Skönt att vi båda var hemma så vi kunde hjälpas åt.

Vi gav henne också vatten med energibalans i men det ville hon inte heller ha så vi gav henne ett par ”sprutor” som vi fått av en veterinär vid ett tidigare besök. Inte heller det var så populärt. Energibalans är en konstig sak. Den är en blandning av glykol och glycerol. Inga nyttigheter för människor men för djur med vom är det tydligen som när vi äter dextrosol. Snabbt tillskott av druvsocker.

Sedan vägde vi hennes båda lamm för att se om de gått upp så mycket som de ska ha gjort efter sexton dagar och det hade de.

Vi försökte truga med färsk kirskål och torkat löv men hon stod bara och hängde med huvudet.

Här tyckte våra ankor att det var dags att hälsa på. De började leta efter ätbart i ensilageresterna och näbbarna trummade mot golvet. Det är roligt att de är så intresserade av oss även om vi inte hade tid att umgås med dem just då.

För säkerhets skull så ringde vi vår lokala veterinär som är inriktad på lantbruksdjur för att rådfråga. Vi berättade vad vi gjort och hon sa att vi gjort helt rätt och att det just nu inte fanns så mycket mer att göra än att avvakta. Vi bestämde att vi skulle ringa henne igen om det var så att tackan inte mådde bättre under eftermiddagen.

Efter lunch gick vi för att titta till henne och då vände hon på huvudet och såg på oss. Det kändes nästan som ett framsteg men samtidigt vet man inte om man lurar sig bara för att man vill att hon ska ha bättrat på sig.

Vi gav henne lite mer vomstart och en spruta energibalans och lät henne vara. Vid tretiden hade vi bestämt att ringa veterinären igen om vi inte kunde konstatera en förbättring och när vi kom ut då så låg hon ner och idisslade.

Man blir så himla glad när det går åt rätt håll. Senare på eftermiddagen så gav vi fåren färskt gräs och alla är som tokiga i det. Då åt även Grynet och efter det drack hon vatten och knaprade i sig lite mineraltillskott. Då kändes det som att vi klarat att få henne ok.

Vi pratade en del om detta idag att vi utan att veta hur det gått till lärt oss en massa om djur och hur man tar hand om dem trots allt under åren. Det känns bra och ger lite mer självförtroende när veterinären säger att vi gjort det vi skulle.

Skönt!

Nya lammkameror

För ett par år sedan hade vi en lammkamera. Den var faktiskt inget vidare bra och när den inte fungerade året efter så var den inte särskilt saknad. Men nu dök det upp reklam från Kjell & Company vid rätt tillfälle så vi köpte en ny kamera.

Den här gången blev vi så nöjda att vi köpte en till några dagar senare.

De två kamerorna är lite olika men deras kameradel är nog likadana. Den fyrkantiga kameran har inbyggt batteri och kommer dels med det vita fästet som syns på bilden men även en stålkopp stor som ett halvt ägg som en rejäl magnet i kameran tar tag i.

Vi har inte särskilt långt ut till fårstallet men den som ska gå ut och titta till fåren behöver ta på sig någonting även om det bara är en morgonrock och tofflor. Kanske mössa också. Temperaturen så här års ligger oftast runt nollan nattetid och ibland blir det utdragen vakthållning.

De kameror vi har satt upp skickar direktsändning till våra mobiler så fort vi startar appen och den som vaknar till under natten kan ta en titt på hur läget är bland fåren. Om vi kan räkna in rätt antal och om alla ligger och vilar som på den översta bilden är det bara att vända på sig och somna om. När det ser ut som på nästa filmklipp syns det att något snart är på gång.

Upplösningen i kamerorna är 1080 eller 1920 pixlar på bredden. Det står lite olika på olika platser. Det är i alla fall tillräckligt hög upplösning för att vi ska kunna se om lammen kommer med klövarna först eller om ser ut att bli något krångel. Det gäller även i mörker. Kamerorna har inbyggda lampor med infrarött ljus. Vi och fåren ser det bara som svagt glödande röda lysdioder men de avger tillräckligt med ljus för att kamerorna ska kunna filma ca 10 meter bort i totalmörker. På filmen ovan med den skrapande tackan syns det att den infraröda lampan på den fyrkantiga kameran bländar lite.

Tackorna som föder känner sig naturligtvis oroliga och utsatta och det blir inte bättre för att någon av oss kommer dundrande. Tack vare kamerorna har vi bra koll så länge tackorna väljer att föda inomhus. De tre tackor som har lammat i år har gjort det i direktsändning alla tre.

Vi slår på mikrofonen för att höra läten från fårhuset. Ibland kan fosterhinnan vara seg och ställa till det så att lammet inte får luft. Så fort lamm nummer ett är fött lyssnar vi efter första lilla bräkandet vilket är ett bevis på att lammet kan andas. Under tiden som går mellan den första och andra lamningen finns det också en viss risk för att någon högdräktig tacka får för sig att de ska adoptera ett nyfött lamm under tiden som lammets mamma krystar fram nästa lamm. Även det har vi koll på tack vare kamerorna. (Vilket känns mycket bra. Tjuvade lamm är skitjobbigt…)

När det drar i hop sig till födsel nummer två är det dags för oss att gå ut och leda den lilla familjen till sin box. Smidigt.

Så här ser våra kameror ut på Kjells hemsida. Eftersom kamerorna naturligtvis är tillverkade i Kina finns det säkerligen mängder med fabrikat som har kameror i samma prisklass, kanske från samma fabrik.

Förutom batteriet finns det några små skillnader på kamerorna. Den runda kameran har en nätverkskontakt för den som inte vill ha wifi. Den fyrkantiga kameran laddas via en usb-c-kontakt och den runda kameran har en klassisk rund kontakt. Den runda kameran visar en vinkel på 100 grader och den fyrkantiga visar 140 grader. Det gjorde att vi bytte plats på dem. Den med smal vinkel fick visa porten och utehagen och den med vidvinkel visar inomhusvyn.

Kamerorna säljs som övervakningskameror, för att köparen ska kunna ha koll på om någon gjort något fuffens med deras bil eller hus när de inte varit hemma eller vakna. Därför finns en plats för minneskort i kamerorna. Tanken är att kameran ska spela in allt när det finns en rörelse framför kameran. Det fungerar naturligtvis inte för oss. Fåren rör sig hela tiden och vi är inte intresserade av att kunna titta i efterhand, så vi har inte minneskort i kamerorna. Bilderna och filmerna har vi tagit manuellt från mobilerna. De sparas dock i appen och de behöver föras över till mobilens vanliga bildbibliotek för den som vill ha dem där.

Det finns naturligtvis fler finesser. En är att det går att se flera kameror samtidigt på mobilen.

Det enda som krävdes för att vi skulle få igång kamerorna var wifi som är någorlunda stabilt. Pi passade på att gräva ett dike till ladugården där vi lade en slang med nätverkskabel när vi ändå hade hyrt en grävmaskin.

Sedan var det lite tänkande innan kamerorna gick igång. De fungerar bara med wifi som använder 2,4 GHz och det är kanske det vanligaste? Det där är utanför vårt kunnande men efter lite mixtrande med det trådlösa nätet så fungerade det.

Själva aktiveringen är fiffig. Appen visar en QR-kod på skärmen som ska visas för kameran. Efter några sekunders tvekan hörs en signal och kameran rulla igång.

Igår åkte vi en tur till Kungälv för att hälsa på mina föräldrar. Tidigare år när vi gjort utflykter under lamningssäsongen så har vi inte velat vara borta för länge men nu kände vi oss helt trygga eftersom vi hade full koll på tackorna och såg att inget hände som gjorde att vi behövde åka hem.

I förhållande till vad de här kamerorna kan göra tycker jag att priset är obehagligt lågt. Men så är ju konsumtionslivet för närvarande.

Rymmarfår

Ni som följer vår blogg vet att Henrik Houdini rymde första gången redan vid födseln. På den vägen är det. Hela den här sommaren har Henrik, hans bror och hans mor rymt regelbundet. Det har även baggen Benny gjort vilket inneburit att vi har haft en liten grupp på fyra rymmarfår. Dessa får har vi varit tvungna att ha innanför fårnät istället för eltråd.

Vi har för liten andel av betena stängslade med fårnät eftersom det är mycket smidigare att stängsla med eltråd och fram tills i år så har det fungerat bra. Vi flyttar därför rymmargruppen mellan småhagar med fårnät och stödmatar dem med kålbladsrens, gräsklipp och klöverklipp. En och annan förvuxen squash och gurka har också slunkit ner. Det tar tid och det är tid som vi inte har så den här gruppen blir mindre och mindre populär på gården.

Förra veckan satte vi upp flyttbara elnät utanför eltråden på ett av våra skogsbeten för att gruppen skulle få mer att äta. Det fungerade ett tag. Sedan rymde baggen Benny och vi förstärkte ytterligare men dagen efter rymde Henrik, brorsan och morsan. Vi letade och hittade dem tillsammans med den stora gruppen får ute på stora betet.

Ok, tänkte vi. De kanske har saknat sin stora flock och kanske kan det fungera på stora betet nu eftersom det har fått vila i flera veckor och regnen hade ju kommit till sist. Där finns gott om mat så de borde inte vilja rymma.

Egentligen insåg vi nog att vi mest försökte övertyga oss själva för att vi var less på att stödmata fem får. Det fungerade en halv dag. Sedan kom vår granne och sa att vi hade får på rymmen. Vi gick dit han hade sett gruppen och de var naturligtvis inte kvar. Vi letade och letade och till slut hittade vi dem inne på storbetet igen. De hade helt enkelt rymt tillbaka till gruppen.

Vi försökte återigen intala oss själva att det nog skulle fungera men det gjorde det naturligtvis inte utan nästa dag var de borta igen. Betet är på fem hektar så det kan ju vara så att de gömt sig men efter att ha varit ute och letat och räknat flera gånger var det bara att inse att de rymt igen.

Jag har stått på Nolbygårds Matmarknad hela dagen men Jonas har kört runt med bilen och letat och gått sväng efter sväng utan att hitta dem. När jag kan hem la jag därför ut en notis i bygdens lokala facebookgrupp.

På kvällen efter att vi packat upp efter marknaden, tagit hand om djuren och byggt klart vår nya löktork tog vi en promenad tillsammans på storbetet för att se om vi hittade dem. Men hur vi än letade så hittade vi dem inte någon stans. Då började vi gå efter stängslet och rätt som det var så fick vi syn på dem femtio meter utanför staketet.

Vi gick dit och de kom fram och hälsade direkt. Tackan har ett rött halsband på sig så det var bara att sätta fast det medhavda hundkopplet och börja gå.

De beter sig mer som hundar än som får vid det här laget. Jonas gick först med tackan och sedan följde lammen efter.

Normalt när man går med får i koppel så stretar de emot, lägger sig ner, springer åt fel håll eller vägrar helt enkelt att röra sig. Men inte den här tackan.

Vi fick ta oss igenom grannens vall ut till asfaltsvägen eftersom vi inte ville dra till oss övriga flockens uppmärksamhet. Det räcker med de rymmarfår vi har och vi vill verkligen inte att resten fattar att man kan rymma.

Lammen lämnar inte tackans sida någon längre stund så det är bara henne vi behöver ha koppel på.

Nu är de tillbaka bakom fårnät. Slakteriet öppnar för säsong om två veckor…

Fluglarvsangrepp

Vi har i ett tidigare inlägg beskrivit hur vi upptäckte och behandlade ett fluglarvsangrepp på ett lamm. Såret var ungefär åtta gånger tio centimeter när vi var klara och vi stallade in lammet Hillevi med brorsan Helmer och mamma Erika i hönshuset för daglig behandling med antibiotika och jodopax. Det är inte optimalt att ha en fullt frisk tacka med lamm instängda i ett hönshus även om hönshuset är stort. Så när antibiotikakuren var över så släppte vi ut dem i en hage närmast gårdsplanen för att hålla koll.

Det är fascinerande att se hur ett så pass stort och djupt sår läker. Först bildades en skorpa och sedan började huden bildas på nytt ifrån kanterna. Vi sprayade med jodopax varje dag så länge de var installade och sedan lite då och då när de gick i hagen.

Vi har just nu en tacka med två lamm; Henrik Houdini och brodern Hannu tillsammans med sin mamma och vår bagge Benny med sin sällskapsbagge Enok i hagar hemmavid. Anledningen är att alla utom Enok är rymningsbenägna så vi kan inte ha dem ihop med övriga får. Det passade ganska bra nu när Hillevi, Helmer och Erika behövde gå nära. Betena i dessa hagar räcker dock inte på långa vägar så vi har fått stödfodra med gräsklipp och grönsaksrens. Det gör fåren bortskämda vilket i sin tur innebär att de bräker så fort de ser en människa. Sådana får bör man skicka till slakt och det kommer vi också att göra men vi vill vänta så länge som möjligt.

Hela situationen är rätt bökig så det var en lättnad när vi kunde ta med Erika i koppel ut till stora betet. Lammen följde snällt efter. Normalt flyttar vi fåren genom att skramla med en hink med korn men det fungerar bäst när det är en flock som ska flyttas. Enskilda djur är lättare att flytta med koppel.

Såret har läkt fint så vi tror inte att risken för nytt angrepp är så stort. Vi tittar till fåren varje dag och kommer att ha extra koll på såret tills det är helt läkt.

Nu har vi bara fem får i rymmargruppen och testar olika typer av stängsling för att se vad som är mest effektivt. Än så länge har vi inte hittat något annat än fårnät av metall som duger. Allt annat tar sig Benny och Henrik Houdini ut genom.

Fluglarvsangrepp

Läs inte detta inlägg om du är känslig.

I går tog vi ledigt under dagen för att fira vår yngsta dotters student. Vi har rutinerade wwoofare och praktikant på gården så det är smidigt att kunna ta ledigt och åka iväg.

Vi fick ett meddelande på telefonen att ett lamm hade en skrapsårsskada som inte verkade speciellt allvarlig med som de lovade att hålla koll på. Efter några timmar kom ett nytt SMS om att de sett lammet dia från sin mamma och att det verkade piggt men att de hade svårt att komma nära.

När vi kom hem vid sextiden gick vi direkt ut i hagen för att titta till lammet och insåg att sårskadan behövdes ses om. Vi fångade in lammet och upptäcker då att såret kryllar av fluglarver.

Vi har bävat för att vi skulle behöva uppleva detta efter att ha läst inlägg på internet av fårägare som drabbats men vi har aldrig tidigare råkat ut för detta. Vi bar med oss lammet hem och sedan följde timme efter timme med behandling.

Vi började med att klämma ut och få bort så många krälande larver vi kunde men de var överallt. Vi hittade mängder av larver, hundratals, och även stora samlingar av ägg som vid första anblicken såg ut som gräsfrön i pälsen och således lätta att missa.

Normalt låter vi en fårklippare klippa våra får men vi har en fårsax ifall vi skulle behöva och den kom väl till pass nu. Vi klippte hela lammet för att få koll på situationen och det visade sig att angreppet var lokalt om än mycket omfattande.

Vi räknar in våra får och lamm varje morgon och då kollas också att alla är pigga och att ingen har diarré eller verkar sjuk på något sätt. Vi har alltså uppsikt varje dag och ändå sker det här. Så vidrigt!

Vi klämde och plockade med pincett och klämde och desinfekterade. Sedan plockade vi med pincett och klämde igen. När vi trodde vi var klara sprayade vi på jodopax och då krälade det fram nya vidriga små larver. Larverna hade ätit bort huden och ätit sig in i gropar stora nog för en fingertopp. Mycket obehagligt.

Vår vän Lars såg en älg för några dagar sedan som förmodligen hade drabbats av samma sak. Hängande skinnbitar och köttsår. Han kom naturligtvis inte nära nog för att se några larver. Det är någon variant av spyflugor som gör så här ibland, det börjar ofta i baken om det finns färsk diarré som lockar. Jag antar att älgen redan är död.

Naturligtvis måste behandlingen ha varit smärtsam för lammet men inte ett knyst lät hon. Inte förrän hon ville träffa sin mamma efter behandlingen. Evolutionärt är det ganska logiskt, skadade djur som låter blir snabbt uppätna.

Till slut spolade vi upp ljummet vatten i en balja där vi blandade i jodopax och badade hela lammet. Sedan kontrollerade vi såret igen och sprayade på nytt med jodopax och så förband vi såret med sterila kompresser och gasbinda.

Vid det här laget var lammet och vi ganska medtagna och under alla timmar som detta pågått så trodde vi vid flera tillfällen att vi skulle bli tvungna att avliva henne. Vi matade med pellets och en flaska mjölkersättning och satte upp en värmelampa och strödde golvet med halm inne i hönshuset.

Sedan gick vi och la oss. I morse när vi kom ut så var vi inte säkra på vad vi skulle hitta men lammet visade sig vara vid gott mod och piggt. Vi kontrollerade såret igen och hittade inga larver. Vi gav lammet frukost och gick sedan och hämtade tackan och brodern och släppte in dem också i gamla hönshuset. Det var inga problem utan lammet fick dia direkt även om det stank av jodopax.

Nu håller vi tummarna för att det går vägen och för att den lilla klarar av detta. Hela dagen idag har lammet varit piggt. Vi har fått antibiotika utskrivet av veterinär. Vi skulle även ha fått lusmedel utskrivet men det finns inte att få tag på i hela Sverige så vi får klara oss utan. Annars kan det hjälpa att behandla med lusmedel för att vara säker på att man lyckats få död på alla fluglarver och ägg.

Idag har vi varit ute och kontrollerat varenda får och lamm och hittade inte några nya angrepp. När vi läste på så förstod vi hur fort det går. En liten skada eller rispa lockar till sig den första flugan som lägger ägg i pälsen nära såret. Larverna kläcks inom ett dygn och börjar först att äta fett och hudrester i pälsen. När larverna vuxit till sig ger de sig på skinnet och äter sig genom det samtidigt som andra flugor nu genom lukten har hittat ett perfekt ställe att lägga ägg på. Fler och fler larver kläcks och hjälps åt att äta sig in under huden och in i muskulaturen. Efter några dagar dör de flesta drabbade djur av blodförgiftning. Ni som har djur på bete – håll extra koll för det kan gå fort från angrepp till att djuret inte går att rädda.

I ett akut läge som detta är det naturligtvis skönt att vara två som kan resonera, googla och hjälpas åt att hålla och rensa. Till viss del sköt vi från höften men vi hade kvar i bakhuvudet den ungefärliga gången från tidigare nätläsningar. Det kändes bra när veterinären sade att vi hade gjort rätt saker i rätt ordning. Det blir ju inte alltid så.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

Benny får vårkänslor

Baggen Benny är lätthanterlig. Det är vanligt att unga baggar är snälla och det är ju smidigt. Idag var det tio grader varmt och sol så jag gick med Benny och Enok till baggbetet där de fick gå över dagen. Benny i koppel och Enok följer med. Tjälen har inte släppt så det är för blött för att de ska gå där på heltid.

De har varit i hagen tidigare i år men inte när vädret var så här fint. Bennys jämfotaspring är ett härligt tecken på vårglädje. Han får även igång Enok som brukar vara lite seg.

Fårstallet

I somras började vi riva golvet i fårstallet. Det har varit ett bekymmer sedan vi flyttade hit. Halva golvet var gjort av brädor och halva var gjuten betong som hade gett upp. När vi tog bort betongen visade det sig att det var gjutet ovanpå ett brädgolv gjort av tunna brädor som hade ruttnat bort.

När vi gödslar ut så går maskinerna hårt åt brädgolvet och dessutom är taket så lågt så vi kan inte köra in med traktor.

Vi har gillat fårstallet när fåren har varit där. Det är trivsamt och funktionellt hela vintern men vid utgödsling har vi alltid svurit åt konstruktionen. I somras började vi ta bort det gamla golvet och tanken var att gjuta ett nytt golv över hela ytan.

Problemet var det där med höjden. Vi vill gärna ha ett lägre golv så vi kommer in med traktorn. Ett gjutet golv behöver bra underlag under sig, sedan ska det armeras och det hela bygger en hel del på höjden. Vi funderade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att istället fylla upp golvet med stenmjöl.

För många år sedan var jag på studiebesök hos en fårbonde på Orust som hade stenmjöl i sitt fårstall som underlag. Det har fastnat i bakhuvudet och nu vill vi testa – mest för att vi inte är sugna på att gjuta. Betong är inte ett material vi gillar. Det är onödigt hårt för att vara i en gammal träbyggnad. Det är dessutom en pina att ta bort om vi skulle vilja det.

Vi har grävt ur och rensat ytan. Sedan har vi jämnat till med ett lager med singel.

Idag kom Magra grus med ett lass stenmjöl och tippade av på gårdsplanen.

När Jonas kom från jobbet körde han in stenmjölet i fårstallet med traktorn. Den lilla traktorn fick plats på höjden sedan det gamla golvet var borta. Eller rättare sagt, hytten gick in. Ljuddämparen fick kapas ett par decimeter med bågfilen. Sedan krattade vi ut det så det fyllde golvet. Vi har fått sätta upp skivor på sidorna för att hindra materialet från att hitta in i gliporna under golvet.

Vi fick för många år sedan en vält på ett ställe där vi var och hämtade plattor. De forna ägarna hade inte någon användning för den och vi tänkte att den säkert kunde vara bra att ha. Den har mest stått i vägen och vi har flyttat runt den som vi så ofta gör med alla ägodelar men idag kom den till pass. Den är gjord av ett järnrör som är ca 20 mm tjockt. Den är tung. Den har dessutom charmiga ekrar av ek som bör bytas ut någon gång när andan faller på.

Tanken är att vi ovanpå det tillplattade stenmjölet ska lägga halmbädden. Fåren kommer sedan att gå där hela vintern och trampa ner urin och skit och vi kommer att fylla på hela tiden så ytan känns fräsch för fåren. Det hela kommer att bli en kaka som ska ut till våren. En del av sten mjölet kommer att följa med ut med ströbädden men det gör inte något. Dels är det lätt att fylla på och dels så är det bara bra med lite extra mineral i gödseln.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑