De är små men förmodligen har de vuxit för de äter med god aptit. Eller, vi vet ju inte hur mycket av maten som hamnar i magarna. Det vi ser är den mat som hamnar på lådans väggar. De tar mat i munnen och sedan skakar de kraftigt på huvudet. Det stänker åt alla håll. Det mesta hamnar på väggarna men en del hamnar på syskonen. De är oftast fläckiga av mat men nu har de börjat att putsa sig energiskt. Mer energiskt än effektivt.
Lådan var ren några timmar tidigare. Det som syns är motsatta sidan mot där maten står, ändå har det hunnit att bli ganska fläckigt. Värmelampan ger ett konstigt ljus men behövs för att de ska hålla värmen i brist på ankmamma. Som de säger i Göteborg: En go´gäng de där!
Men varför kan de inte vara med sin mamma? Eller, rättare sagt, varför kan inte mamman vara med sina barn? Jag förstår om de andra ankorna pickar på ungarna om de är tillsammans allihop, men vore det inte bra för ällingarna att bli uppfostrade av sin mamma?