En gård för omställning

Kategori: ankor (Sida 1 av 3)

Mignonankor – igen

Ni som följer vår blogg vet att vi saknar våra mignonankor och att vi är tämligen skeptiska till våra myskankor. Ända sedan våra mignonankor försvann har vi letat efter nya. Jonas har ringt mängder av telefonsamtal och letat på nätet utan att få napp.

Men idag kom de hem – våra nya fina mignon. Vi ville helst ha vita men vilken färg som helst fick duga i detta läge.

En vit blev det i alla fall.

Vi har gjort i ordning en liten hage av kompostgaller där de ska få bo de första dagarna så de vänjer sig vid sitt nya liv.

De är bara två månader gamla och vi är dels lite oroliga för vad Gerben och Gunilla ska tycka och dels för att det ska komma någon fiende ovanifrån.

Vi vet inte kön på dem än men några av varje sort borde det vara när vi fick sex stycken. Än har de inte ätit någon snigel men Jonas kom å andra sidan inte hem med dem förrän klockan nio ikväll.

Det är mycket lätt att bli förtjust i dessa små ankor!

Mördarsniglar rullade i kornkross

Gerben och Gunilla har varit en besvikelse. Myskankor är kända för att äta mördarsniglar och lägga många ägg men våra två spenderar dagarna stående still på samma ställe. Här äts inga sniglar och läggs inga ägg. Vi skulle ljuga om vi påstod att de där två är våra favoritdjur på gården.

Sedan någon vecka tillbaka har vi ställt matskålen längre och längre bort så de varit tvungna att gå en bit för att äta. De har därmed blivit något mer rörliga men deras inhängnad är full av mördarsniglar så det verkar inte som om de har fattat sin uppgift.

Idag när jag kom ut var matskålen tom och de följde mig dit vilket de inte brukar göra. De verkade hungriga så jag tog en mördarsnigel och la i skålen och hällde lite kornkross över. Gerben attackerade först. Tog mördarsnigeln och lyfte ur den ur matskålen och la den vid sidan om.

Jag la tillbaka den i skålen och hällde ytterligare kornkross på den men inte mer. Då gick Gunilla fram och åt först upp kornkrossen runt snigeln men tog sedan även snigeln och mumsade i sig.

Eftersom vi inte har brist på sniglar gick jag raskt och hämtade tre till och hällde kornkross på och då kom även Gerben och tog en snigel. Han såg måttligt road ut. Det verkade inte smaka speciellt bra men när väl första snigeln slunkit ner så tog han en till och Gunilla den andra.

Jag gick och hämtade ytterligare fyra och la i skålen utan att hälla kornkross på och även de gick ner. Sedan fick de rejält med kornkross utan sniglar som belöning.

Kanske finns det hopp.

Gerben och Gunilla

Vi vill egentligen inte ha myskankor. Det är lika bra att erkänna. Vi har hittills haft mignonankor som man blir glad av varje gång man ser dem. De får en alltid på gott humör och är oerhört söta och charmiga. De äter sniglar precis som myskankor så det har känts bra. Men vi har haft otur och våra mignonankor travade helt enkelt iväg en dag. De bestämde sig för att flytta just när de skulle börja tjänstgöra för året som snigeldödare.

Vi försökte få tag på nya mignonankor men det är ont om dem. Vi hittade inga på tillräckligt nära håll och eftersom snigelsituationen är som den är kändes behovet av ankor stort. Vi fick kontakt med några som har mignonankor och myskankor men som bara hade myskankor till salu så det var bara att ge upp och köpa dessa två.

De är inte vackra och inte heller speciellt charmiga men de kanske vinner i längden. Eftersom alla djur får namn på G i år så döptes de till Gerben och Gunilla. Nu har vi hägnat in med elstaket utefter odlingen så de kan röra sig längst hela kanten och ta de mördarsniglar som är på väg in från de våta markerna.

Det här är Gunilla. Hon är mindre än hanen Gerben och inte lika ful. Vi vingklippte båda två på ena sidan för att de inte ska flyga iväg och bli tagna av räven.

Här är hanen Gerben som är mycket rödare i ansiktet och en rejäl anka. Vi som är vana vid mignonankor blev lite tagna på sängen av de krafter han visade prov på. Man får hålla hårt för att ha en chans.

Problemet hittills är att Gerben och Gunilla inte verkar ett dugg intresserade av att utforska sin inhägnad. De står i princip still på samma ställe och verkar väldigt konfunderade. Än så länge så är de inte riktigt till hjälp i kriget mot sniglarna.

Sniglarna har dock minskat betydligt de senaste dagarna. Från att ha varit långt över 1000 stycken på morgonpromenaden till ett hundratal idag. Så om Gerben och Gunilla bara fattar meningen med sina liv så ser vi kriget nästan som vunnet.

Skolbesök

Idag har vi haft årskurs två och tre från Magra skola på besök. Årskurs tre deltog i Alingsås kommuns utmaning inom projektet KomTek där de skulle göra en leksak med en rörlig del av ett återvunnet material. Sparbanken i Alingsås hade sponsrat utmaningen med att lotta ut ett besök på Östängs Gård till en av de deltagande klasserna och det blev Magra skola som vann.

Bussen anlände på morgonen och vi började med att mata hönorna. De elever som ville fick följa med Svenja till en av husvagnarna och få sina instruktioner på engelska medan en grupp följde med mig till den andra husvagnen. Eleverna matade, fyllde på vatten och skrapade bajsbrädor.

Många hade aldrig hållit i en höna förut så det fick vi också pröva. Några hönor flyger över staketet in till en annan flock så några hönor fick vi hjälpa så de kom ”hem” igen.

Vi pratade om att vi har våra hönor under våra äppleträd för att hönorna äter insekter som annars skadar äpplena, att äppleträden skyddar hönorna mot hökangrepp och att äppleträden blir gödslade av hönorna som går omkring under träden.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och bina och pratade om hur bra det är för alla fruktträd och bärbuskar att ha bin som pollinatörer och att bina har nytta av att ha så många blommande buskar och träd i närheten.

Vi gjorde tre humlebon av upp och nedvända terakottakrukor.

Därefter besökte vi ankorna och diskuterade hur vi kan ha nytta av deras dammvatten eftersom det är så näringsrikt men också att de äter mördarsniglar.

Vi tog en promenad ut i fårhagen för att hälsa på lammen men de blev lite rädda av att en hel skolklass dök upp så de var inte så sugna på att komma fram. Klassen fick sätta sig ner så gick jag och hämtade ett lamm så att alla fick chans att klappa det.

Sedan var det dags för medhavd matsäck och lite fri tid innan bussen kom tillbaka och hämtade hem eleverna. Tack Sparbanken i Alingsås och Cecilia Kleväng på Barn- och ungdom som fixade så att klassen fick komma ut. Tack lärare och elever på Magra skola för besöket.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Ankungar

Vi har haft ankungar i köket ett bra tag. De kläcktes när det var som kallast och eftersom mamman inte brydde sig om dem så var vi tvungna att ta in dem för att de inte skulle dö.

Vi lyckades inte med alla men tre har vi lyckats hålla liv i. De har bott i en back med halm och en handduk i köket under en värmelampa.

Ankförvaring i köket har sina nackdelar för det luktar en del även om man byter strö till dem ofta.

Största faran har nog varit att vi skulle glömma dörren så katterna kom åt dem och någon gång har katterna smitit in, men det har gått bra. I början matade vi dem med uppblött äggula och startfoder. Vi har också matat dem med en del ärtskott, mungobönsskott och boveteskott.

Två av ankungarna har växt rejält men en är mycket, mycket mindre än sina syskon. Den verkar äta lika ofta men växer helt enkelt inte lika fort.

I veckan insåg vi att de blivit för stora för sin back så igår fick de flytta ut i ladugården.

Nu bor de i en hundbur där vi hängt värmelampan. Det har ju också blivit betydligt mildare så risken för minusgrader i ladugården är över för säsongen. Vi tror att de kommer att klara sig bra.

Hundburen står precis vid de andra ankornas bur och de verkar vara lite intresserade av varandra. Förhoppningsvis innebär det att det blir lättare när flocken ska slås samman. Vi byter vatten i ankornas badkar var tredje dag men det ser alltid lika skitigt ut förutom första kvarten. De andra ankorna ruvar på nya ägg så vi får se hur många ankungar vi har när sommaren kommer.

Ällingar – The movie

De är små men förmodligen har de vuxit för de äter med god aptit. Eller, vi vet ju inte hur mycket av maten som hamnar i magarna. Det vi ser är den mat som hamnar på lådans väggar. De tar mat i munnen och sedan skakar de kraftigt på huvudet. Det stänker åt alla håll. Det mesta hamnar på väggarna men en del hamnar på syskonen. De är oftast fläckiga av mat men nu har de börjat att putsa sig energiskt. Mer energiskt än effektivt.

Lådan var ren några timmar tidigare. Det som syns är motsatta sidan mot där maten står, ändå har det hunnit att bli ganska fläckigt. Värmelampan ger ett konstigt ljus men behövs för att de ska hålla värmen i brist på ankmamma. Som de säger i Göteborg: En go´gäng de där!

Öppen gård

Vi har inte någon aning om hur många som följer vår blogg men vi har börjat få en del frågor om besök och möjligheter att se Östängs Gård. Det är roligt och inspirerande. I vår kommer vi att ha öppen gård den 14:e april mellan klockan 10-16 med guidade visningar klockan 10 och klockan 13. Då är vem som helst välkommen hit och man behöver inte anmäla sig i förväg.

En höna framför en målning av en höna.

Under guidningen kommer vi att visa grönsaksodlingen, skogsträdgården, äppellunden, hönornas husvagn och hästsläp, fåren och eventuella lamm och våra ankor. Vi kommer att avsätta hela dagen för att ha tid att svara på alla frågor. Det kommer inte att finnas någon servering på gården men vill man ta med sig egen fika så är man välkommen att sätta sig i trädgården. skogen, skogsträdgården eller ute på betesmarken.

Vi kommer också att öppna upp en tillfällig loppmarknad i ladan med diverse fynd.

Köksträdgården i Mölnemad har öppet samma dag och samma tider och ligger bara fem kilometer härifrån så det går att kombinera besök på båda ställena. Andy och Lena har där ett andelsjordbruk och odlar grönsaker på friland och tomater i ett stort tunnelväxthus.

Att vi har öppet just denna dag beror på att det är Framtidsvecka i Alingsås. Det är något som vi har varit engagerade i sedan starten 2013. Förra året var det 178 programpunkter med 85 olika arrangörer på en enda vecka i Alingsås. Programmet är inte klart för i år än men håller på att växa fram på alingsas.framtidsveckan.net. Redan nu är det dock klart att Riksteaterns föreställning Nationalparken inleder veckan och det är ett fantastiskt tillfälle för dem som annars inte har råd att gå på teater eftersom det är utan kostnad under Framtidsveckan.

Det kommer att bli många intressanta föreläsningar och annat kul under veckan. Anders Wijkman kommer att prata under rubriken ”Den förbannade kortsiktigheten” och Gunnar Lyckhage kommer att prata om upphandling av mat och hur man kan göra i en kommun för att kunna upphandla närproducerade livsmedel. Det blir en heldags odlingskurs med Jonas Ringqvist på onsdagen och samma kväll kommer han att föreläsa om att odla grönsaker. Innan Jonas föreläsning kommer Ylva Arvidsson att hålla en föreläsning kring permakultur. Hon har tillsammans med sin man och dotter skrivit en mycket bra bok kring permakultur på svenska för svenska förhållanden. Men som sagt programmet är inte klart än så mycket mer är på gång som vi inte kan avslöja än. Håll koll på programmet på alingsas.framtidsveckan.net

Välkommen till Östäng och Framtidsveckan i Alingsås!

Ällingar

Eller ankungar som de oftast kallas numera. Vår lilla ankflock består av två vita systrar och ett mörkt par som inte är nära släkt med varandra. De verkar trivas tillsammans och vid juletid började de plötsligt lägga ägg. De är inte som moderna höns som lägger ägg nästan hela året utan bara under den period då det passar bra. Vilket vi tänkte skulle vara våren. Men det tyckte inte ankorna. Till en början låg det ägg lite här och där i redet men efter ett par veckor så valdes några ägg ut och hamnade i ett rede. De andra nio fick ligga kvar längs väggarna. Den mörka honan har varit mest aktiv med att ruva men minst en av de vita har deltagit. De är så lika varandra… kanske har båda vita ruvat? Även hannen, eller ”draken” som det hette förr har varit med om att ruva.

Vi har inte riktigt trott på projektet med att ruva ankägg med is på golvet och allmänt kallt och ruggigt, så vi var inte riktigt redo när det pep i ankburen. Sex ankungar hade kläckts. En hade tyvärr trillat ner och dött men fem fanns kvar.

Snabbt fick vi fixa en lite barnavdelning på golvet. Värmelampa och lite halm borde öka överlevnadschanserna. Vi gjorde i ordning en plastback med halm, vattenskål och äggula utblandad med vatten. Ankmamman och ällingarna flyttades ner i den och värmelampan sattes på lagom avstånd. Alla fem verkade pigga och vi lämnade dem där med sin mamma. Enligt en vän som är duktig på ankor bör vi ge dem äggula och startfoder uppblött i vatten. Vi hade inte något startfoder utan fick åka in till Backlunds och handla. Det visar sig att de gillar äggula men ratar startfodret så när de överlevt några dygn får vi nog börja blanda ut äggulan så att de vänjer sig vid startfodret.

Nästa dag när vi kom ut hade ankmamman återgått till sina vuxna kamrater och ankungarna var ensamma i sin låda. Vi försökte lyfta i mamman flera gånger men hon vägrade. Då försökte vi med en av de andra honorna men utan att lyckas. När vi kom ut nästa gång var de fortfarande ensamma och en av dem hade badat i vattenskålen och var blöt och nedkyld. Vi fick ta in den och värma upp den med hårblåsen. Den repade sig förvånandsvärt snabbt så vi kunde sätta ut den igen.

Idag på morgonen mådde alla bra och vi åkte till jobbet efter att ha gett dem mat. Lite oroligt kändes det så jag åkte hem tidigare för att titta till dem. Fortfarande inte någon ankmamma som verkade bry sig och två ankungar var rejält medtagna. de var kalla och blöta vilket gjorde att vi bestämde oss för att ta in allihop i köket och stänga till så inte katterna kan kalasa på ankungar. En av de våta visade sig hämta sig rätt så snabbt när den kom in i värmen och kunde återvända till de andra. Den svagaste däremot var illa däran och det var tufft att se.

Den kunde inte stå upp utan trillade omkull hela tiden. Hårfön och handduk under en halvtimmes tid gjorde att den så småningom hämtade sig och till slut fick vi i den lite uppblött äggula. Vi värmde den en stund till och satte sedan tillbaka den till de andra. Nu är den lika pigg som sina syskonoch fnattar omkring i lådan. Eftersom de gärna fnattar omkring även i mat- och vattenskålarna vågar vi inte sätta ut dem i ladugården igen.

Dålig idé att kläcka fram ankungar mitt i vintern men eftersom vi inte styr över det så får vi göra det bästa av situationen. Nu får ankungarna bo i köket i värmen så får vi se vad det blir av dem så småningom. Söta är de i alla fall.

Projekt avslutas och påbörjas

Idag på morgonen åkte Marthe och Cosette från Frankrike vidare till nästa gård. De har varit hos oss i lite drygt två veckor. Som alla wwoofare vi haft så jobbar de hårt och tar stort ansvar för de projekt de åtar sig. De valde tidigt att fixa en ny damm åt ankorna. Det mesta grävarbetet var redan gjort men det var en hel del finlir kvar för att få dammen bra. Markduk las i botten och dammduk ovanpå den. Kanterna täcktes med jord och stenar. Till skillnad från vår förra damm så blev kanterna på den här dammen plana upptill så att stenarna ligger still. I den förra dammen rasade stenarna ner i vattnet efter ett tag när ankorna klättrade upp och ner för kanterna. Marthe och Cosette valde också ut blomsterplantor från blomsterträdgården som de delade och planterade vid den nya dammen. Sedan tillverkade de en skylt som de satte upp vid dammen så alla kan se att det är de som gjort den. Det roliga med de här skyltarna är att wwoofarna ofta lägger ner en hel del arbete på att få dem snygga. Wwoofarna väljer själva de projekt de vill arbeta med efter lunch fram till klockan tre. Projekten som finns att välja mellan står på en wwooflista. När projektet är helt klart prickas det av från listan. När de var klara med sitt projekt så byggde de tre fågelholkar åt oss. Även de målades och namnades och sattes upp i går innan arbetsdagen var slut. Fågelholkarna blir allt mer fantasifulla och det läggs ner mycket jobb på färgval och placering. Våra nya wwoofare från Irland – Elaine och Michael har som sitt första projekt valt att måla klart wwoofvagnen med röd linoljefärg. Eftersom det var sista kvällen så avslutade vi tillsammans i trädgården. Alla dessa människor som kommer i vår väg och delar vår vardag gör den väldigt trevlig. Det är fantastiskt med våra wwoofar-gäster. Vi lär oss mycket om traditioner och vanor från andra länder bara genom att äta lunch, fika och jobba ihop.
« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑