Författare: jonas (Sida 13 av 52)

Flugsmällor

En av de saker vi bara var halvt beredda på när vi flyttade från stad till land var mängden flugor. Eftersom vi inte har kor så kommer vi lindrigt undan men fårens gödsel kan nog hjälpa till att producera flugor och dessutom, flugor finns ju alltid.

Vi hade med oss en flugsmälla i flytten men den dög inte riktigt och sedan gick den sönder. På järnaffärn i Sollebrunn fick vi veta att de visserligen hade flugsmällor men att de bra var slut för tillfället. Vi rekommenderades att vänta.

Detta var för några år sedan. De flugsmällor som fanns i lager var helgjutna i plast och de som skulle komma någon vecka senare var de med metallskaft. ”De med bra snärt”.

Så här ser de ut. Skaftet är av tunn metalltråd som är ingjutet i den platta plast delen. Fungerar mycket bra. Den röda flugsmällan på bilden nedanför fungerar naturligtvis inget vidare. Dels så är hållen i plattan för stora men framför allt så är skaftet av plast. Snärten uteblir och flugan kommer undan.

Nästa flugsmälla har mindre hål i plattan och en flugsymbol så att alla ska förstå syftet med flugsmällan. Men den är värdelös. Skaftet är av vek, platt plast som gör att all snärt uteblir. Skaftet är dessutom fäst på ett tveksamt sätt som inte kommer att hålla länge.

Vi köper inte längre några flugsmällor av plast. En sådan kunde duga i vårt tidigare radhusliv, men inte när köket behöver tömmas på ett dussin flugor. Vi var på loppis för ett par veckor sedan och fick några flugsmällor på köpet, bland annat den röda och den gul-vita. Det fanns fler smällor att välja på.

Den som vill slippa plastskaft för att de vill ha en flugsmälla som kan smälla flugor kan behöva leta ett slag. De flesta butiker som finns i stan för bara helplastsmällor. Det är inte konstigt. Att producera en flugsmälla i ett stycke är mycket enklare och billigare än att blanda in stål som ska formas och sitta fast. För ögat ser båda produkterna ut att kunna utföra sitt arbete men så är det inte. Det spelar ingen roll om plastskaftet är gjutet på ett annat sätt för större styvhet. Som den röda här ovanför. Skaftet är fortfarande för mjukt.

Det går naturligtvis att konstruera en flugsmälla utan stål som fungerar. Lite kevlar eller kolfiber i skaftet så skulle snärten infinna sig men få är nog villiga att betala vad det skulle kosta.

Vi har stött på två konstruktioner av flugsmällor med metallskaft. Dels den som finns på bild här uppe, dels denna.

Den här har ett skaft av vriden ståltråd som är lite tjockare än den andra. Detta skulle kunna vara den bästa men så är det inte. Ståltråden är för mjuk, trots sin grovlek, vilket gör att snärten är lite sämre. Flugsmällans vinkel vid träffen är inte heller lika exakt. Den vridna delen av skaftet bidrar inte till vinkelprecision, det gör bara den den korta delen som ligger i bakre delen av handflatan. Det låter kanske som påhitt men det är sant. Det gör faktiskt skillnad.

Så detta är den av våra flugsmällor som fungerar bäst. Skaftet kan klämmas ihop något så att pekfingret vilar på båda trådarna. Bra kontroll på vart flugsmällan är på väg. Tillsammans med lagom fjädrande stål gör det att den här smällan kan tömma köket på rimlig tid. Även denna har en fjantig fluga i plasten men rutmönstret i övrigt är lagom grovt för att en dödad fluga enkelt kan plockas upp med ett lätt andraslag. Toppenpryl! Hittar ni ingen av denna modell så rekommenderar vi ett besök i järnaffären i Sollebrunn. Passa på att ta en fika på kaffekoppen. Vi rekommenderar vaniljbullen eller ät en lunch på Gästgiveriet. Båda ligger intill järnaffären.

Etienne

Efter att ha tillbringat några veckor hos oss har Etienne åkt vidare. Under ett par veckor var ha den enda wwoofaren på Östäng eftersom ett annat par som hade anmält sig hoppade av i sista stund.

Hans första val från wwooflistan var att måla en av väggarna på wwoofhuset. Det första vi upptäckte var att rödfärgen var grynig efter att ha frusit under vintern. Så det var bara att dra ut en spis och koka upp under omrörning.

Efter att Etienne hade fixat till färgen började målningen. Det blev snyggt!

Under morgonpassen då vi brukar ägna oss åt hårdjobb blev det både att trimma bort ormbunkar som var lika höga som honom och…

…att skyffla hönsskit ur ett gammalt hönshus.

Men vi har ju inte bara hårdjobb på gården. Att flytta fåren till Bengts kulle var trevligt, särskilt då flytten gick bra. Inga panikrymlingar som behövde fångas in.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna jobb från en lista och Etienne valde flera gånger att skrapa färg från huset. Ett väldigt tråkigt jobb tycker de flesta men Etienne trivdes på byggnadsställningen med musik i öronen.

Som alla wwoofare så gjorde även Etienne en fågelholk som nu pryder växthuset.

Tack, Etienne, för besöket och välkommen åter!

Uggleholk

Lars kom på besök och innan han fick sill och färskpotatis fick han hjälpa till med att sätta upp en fågelholk. Holken har stått som ett dåligt samvete på gårdsplanen ända sedan wwoofarna Annica och Richard byggde den förra året. Traditionen för våra wwoofare är att de lämnar efter sig en fladdermusholk, ett insektshotell eller en fågelholk på Östäng. Vi får behålla ett minne av dem och de vet att deras skapelser hjälper oss att öka biologiska mångfalden.

För att den inte skulle försvinna från den mentala att-göra-listan så lät vi den stå kvar alldeles framför huset. Ända fram till nu i helgen. Nu skulle den upp.

Första åtgärden blev att samla ihop allt material som kunde behövas och att transportera det till eken som vi hade sett ut. Holken är välbyggd och består mest av entumsbrädor. I och med att den är stor så blir den ganska tung.

Lars tog på sig att klättra upp först för att ta emot holken. Jag fick nöjet att bära upp den för stegen.

Inga missöden. Holken kom upp och skulle nu bara hamna på rätt plats.

Vi hade med oss två armeringsjärn som fick bli en tillfällig plattform innan holken sattes fast.

Att holken inte kommit upp förrän nu beror inte bara på att vi inte kommit till skott, det har krävts tid för att komma fram till hur den skulle monteras.

Med större holkar blir det viktigare att de sitter fast bra. Större vikter ger större krafter. Vi ville inte spika eller skruva i eken. Det finns spikar av trä att köpa men det lockade inte heller. Till slut kom vi fram till en metod som borde fungera.

Att spänna fast en fågelholk med ståltråd, spännband eller annat förutsätter att du kommer tillbaka ganska snart och justerar upphängningen så att trädet inte begränsas i tillväxt och börjar valka över upphängningen. Vi har noterat hur fort träd växer, inte på ett par veckor men på ett par år, och vi känner dessutom oss själva tillräckligt väl för att veta att risken är ganska stor att det skulle glömmas bort.

Vår upp hängning består av en plattform som består av ett armeringsjärn på en meter som ligger och vilar på två grenar som är u ungefär samma höjd. För att hålla holken mot stammen använde vi ett hålband som vi veckade med en polygrip. Tanken är att eken ska kunna växa och att hålbandet ska räta ut sig med tiden. Det kommer inte att räcka hur länge som helst men några år i alla fall. Om vi aldrig mer tittar till holken så kommer förmodligen hålbandet att rosta av innan det ställer till problem för eken. Så är i alla fall tanken.

Efter att Lars har lirkat ner sig och stegen har vandrat runt eken för att montera klart hålbandet så blev vi till slut färdiga. Holken borde sitta bra. Utsikt över jaktmarkerna och bra inflygningsrutt. Om ett par år kanske vi har ugglor i holken. Det skulle vara kul!

Tack till Annica och Richard som byggde den och tack till Lars som var med och satte upp den!

Hö och regn

Den här tiden på året är det dags att ta in hö att ha som vinterfoder till fåren. Vi försöker att ta in löshö. Det fungerar bra för oss med de maskiner vi har tillgång till. Fåren tycker om höet. Men om vi ska kunna få in något hö så måste vädret vara någorlunda på vår sida.

Jag kollar upp väderprognosen löjligt ofta och den förändras lite för ofta för att det ska kännas bra. För att en höskörd ska fungera bör det finnas minst tre dagar utan regn framöver. Nu är det naturligtvis inte bara att vänta på uppehåll. Gräset är först för kort, sedan lagom och strax efter det börjar proteinhalten sjunka. Vi är inte särskilt kunniga inom detta men vi tror att vi börjar få lite koll på när det är läge att skörda hö. När vi hade fem torra dagar i sikte var det dags. Tyvärr så avslutas de torra dagarna med ett utlovat rejält regn nu på måndag så det finns inte så mycket marginal. I morgon, söndag, har vi årets arbetsdag på Östäng. Vi hade planerat att stängsla men kanske skulle vi behöva hässja hö i stället?

Slåtterbalken är ett av de nyaste redskapen på gården och fungerar kanonbra. Sedan var det bara att vänta, lufta, vänta. lufta och vänta igen. Det var höga temperaturer, mindre vind än önskvärt och fuktigare än optimalt. Det verkar som att försommarens torra luft försvann redan i mitten av maj i år.

När gräset var nästan helt torrt kom en lite regnskur tillsammans med åska. Några kunder berättade att andra ställen fått en rejäl rotblöta,men vi hade klarat oss och bara fått några droppar. Visst skulle det vara bra med regn men helst efter att höet är under tak.

Under tiden som jag strängade höet började ytterligare ett åskmoln byggas upp i väster. Det var bara att fortsätta och det gick faktiskt bra. Jag såg hur det regnade några kilometer bort men inte en droppe kom på vårt hö.

Maskinerna trasslade lite men strax efter niotiden idag hade vi fått in årets höskörd. Kanske blir det en till, vi får se.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑