Lamningen närmar sig så det var dags att klippa fåren. Idag har det dessutom varit varmt, över 17 grader, så det var en bra dag att bli av med vinterpälsen.
Magnus brukar komma en gång i halvåret och klippa våra får. Det går snabbt, han har en proffsklippare som hänger i taket, det koster en rimlig peng och Magnus är van vid att hantera fåren så att de inte krånglar allt för mycket. Vinterullen är smutsig så den hamnar i odlingarna som täckmaterial.
En snabb vältning åt sidan, sedan sitter de på rumpan och har små möjligheter att göra något. Ofta hänger de bara med huvudet tills han är klar. Efteråt kan vi ana att de tycker att det är skönt. Får kan nog inte le men nog ser de här två nöjda ut?
När Magnus åkt vidare mot nästa fårflock var det dags att klippa klövarna. Eftersom klövarna växer lagom för får som springer omkring på klippor så blir klövarna för långa när våra får bara trampar runt på en halmbädd. De kan gå ut och gå på klippor men de trivs bättre nära maten.
Den här bakklöven är ganska typisk. Klövens ”nagel” växer ut och utrymmet mellan fylls med fårbajs, halm och vad som helst som råkar fastna. Efter att ha skrapat bort kakan syns trampdynan och sedan är det bara att klippa bort nagel till det ser bra ut.
Här är en framklöv med rejält överväxt av ”nagel”. Det är svårt att tro att den här klöven klipptes för ett halvår sedan. Det är lätt att klippa lite för mycket framme på spetsen. Då kommer det några droppar blod så vi har framme jodopax för den sakens skull.
Den här gången var det inget får som blödde utan saxen rev upp ett litet sår i lillfingret på mig när en tacka ryckte till. Saxen måste vara ordentligt vass vid klövklippning och då kan sånt hända. Med tanke på var saxen hade varit strax innan den skar mig så ska jag titta till såret ett par dagar. Som Farfar brukar säga: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.
