Så var det äntligen dags att provmusta. All utrustning har kommit och vi har köpt de slangar och kopplingar som krävs för att sätta dem samman. Äpplesäsongen är inte riktigt här än och vi kände inte riktigt för att handla äpplen i affären för 50 kronor kilot eftersom vi inte visste hur det skulle gå. Därför tog vi och samlade ihop alla äpplen som fallit till marken i förtid. Gräsmattan är full av äpplen som inte har mognat på träden och även om de är sura så tänkte vi att de skulle fungera för att testa själva utrustningen. 
Vi samlade in alla äpplen i slaktbackar. Ruttna äpplen ska inte med men annars gör det inte något om de har mindre fläckar och skador. De duger till must i alla fall. En slaktback äpplen är tung och vi funderar mycket på vilka kärl vi ska använda för att lyften inte ska bli för tunga.
Äpplena ska tvättas så man inte får med jord och annat i processen. Det gjorde vi nu med vattenslangen i slaktbackarna men vi behöver hitta ett sätt som liknar durkslag men i större skala. Vi funderar på någon typ av lövkorg i ett större kärl för att få till en bättre process.
Äpplena hälls sedan i en eldriven kross. Slaktbackarna är helt klart för tunga – speciellt om man ska vara själv och musta.
Krossmassan samlas upp i en bagerihink som det varit sirap i. Den får precis plats under krossen och känns som ett bra alternativ.
Det är en effektiv kross som på väldigt kort tid förvandlar äpplena till flisor. Eftersom vi än så länge bara har en bagerihink fick vi hälla tillbaka krossen i slaktbackar och hade återigen problem med tyngden. Krossen kommer att stå på marken utanför själva mustvagnen. Vi behöver ha något under för att inte riskera att det kommer jord i processen men där har vi en lösning med plastmattor som vi tror kan fungera.
Vår 80-liters press har en gummiblåsa i mitten som fylls med vatten och därmed pressar äpplekrosset ut åt sidorna. Mellan metallcylindern och krosset finns en silduk för att inte krossdelar ska komma ut i själva musten.
Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen fick vi vattenfylla blåsan lite redan från början. Sedan vek vi in den gröna duken och skruvade på locket.
De flesta musterier vi har varit och besökt fyller sin mustpress med vatten från kranen via en slang. Vi har dock kommit på en annan lösning där vi använder en pump för att pumpa in vatten i pressen från en tunna. 
När en pressning är gjord tömmer vi tillbaka vattnet i tunnan och kan sedan använda samma vatten vid varje pressning. Vattnet kommer aldrig i kontakt med äpplena så det spelar inte någon roll om man använder samma vatten om och om igen. På så sätt så slösar vi inte med vatten vilket känns bra – speciellt ett sådant här år.
Pressen är grym. Vi hann nästan inte starta pumpen förrän musten strömmade ut ur pressen.
Vi satte en liten bunke under men fick snabbt byta till ett större kärl. Musten som kommer ut kallas för råmust. Den är inte värmebehandlad men kan naturligtvis drickas som den är. Den håller sig några veckor i kylskåp och betydligt längre om den placeras i frysen.
Musten är ganska mörk i färgen och trots att vi mustade omogna äpplen så var den förvånansvärt god.
Den första musten som kom ur pressen var alldeles klar men sedan blev den grumligare. Man kan filtrera must för att få den klar men då filtrerar man också bort en del smaker så det kommer vi inte att göra. Än i alla fall. Must i flaska ser godare ut efter filtrering, men vi får se hur vi gör.
Nu var det dags för pastörisering. Musten hettas upp till cirka 80 grader för att öka hållbarheten och minska risken för bakterier. I den stora svarta cylindern finns en slinga som musten passerar igenom och den är omgiven av hett vatten. Den vita lådan är själva brännaren som drivs av gas. Uppe på den vita lådan syns avgasröret för gasens ångor.
Instruktionsboken till pastöriseringsmaskinen hade mycket att önska. Det var mycket bristfällig information så vi fick gissa en del. På lådan finns två temperaturgivare. En som visar vattnets temperatur och en som visar temperaturen på den must som strömmar igenom. När vi startade så stod båda på mellan 22 och 23 grader men det gick fort att värma upp.
Problemet var att få pumpen som ska pumpa upp musten i pastöriseringsmaskinen att suga ordentligt. Det krävdes ett par omstarter för att få det att fungera. Men när vi väl fick igång allt så gick det snabbt. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle fungera så vi fick springa in och diska alla flaskor vi hade. Det blev också mer must än vi förväntade oss så ett par rostfria bunkar fylldes också.
När man har mustat klart efter en dag så ska pastöriseringsmaskinen, pressen och krossen tas isär och göras rent. Pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man stoppar in två bollar i ena änden och kopplar en till en vattenslang. Det var nervöst eftersom det tog väldigt lång tid för bollarna att komma ut på andra sidan men även det fungerade.
Guillaume ser nöjd ut med sina flaskor på väg hem och så kände vi oss allihop. Förvånade över att det fungerade och nöjda med resultatet. Nu väntar vi på att bolagsverket ska godkänna vår ekonomiska förening så att vi kan söka godkännande hos kommunen för att använda mustvagnen för att musta till andra. Tanken är att vi den här säsongen ska musta dels hemma på våra egna gårdar för att ha must att sälja på marknader och i vår gårdsbutik men också att vi ska ta emot människor som vill musta sina egna äpplen. Vi kommer förmodligen att stå på Nolbygårds Matmarknad under september och oktober. Då kan man komma dit med kassar med äpplen och gå hem med flera bag-in-box med must.
Hela verksamheten är finansierad med stöd av Leader som har fått pengar i från EU och Jordbruksfonden. Vi kommer att lägga prisnivån i linje med andra musterier eftersom vi inte får dumpa marknaden. Helt bestämt är det inte men de musterier som vi varit i kontakt med tar 25 kronor litern vilket gör 75 kronor för en treliters bag-in-box. Musten som är pastöriserad har en hållbarhet på ungefär ett år.
