Idag anmälde vi virkesleverans till Södra, där vi är medlemmar.
Det har tagit tid och det är kanske normalt när vi gör det mesta själva. Ett par månaders brottning med traktorn, som till slut fick ny servopump, och med wirekranen som är tröttande och ganska långsam, ger en liten utdelning i form av två vältor.
Ganska prydliga tycker vi. Det är ju våra första. Närmast ligger de som ska bli slipers. De är 2,7 m långa och 26 cm i smala änden eller tjockare. Längre bort ligger det som ska bli pappersmassa.
Vi hade många tallar som var mogna att ta ner. De växte dessutom på mark som ska bli någon form av skogsbete. I stort sett ingen av tallarna var rak nog för att bli timmer, då ska de helst vara fyra meter, raka och utan stora kvistar. Då skulle de vara klass 1 och ge ganska bra betalt. Men så bra var inte läget. Särskilt kvistarna gjorde att det kanske bara skulle duga till massa och det kändes tråkigt på så pampiga träd. Slipers som är 26 cm i topp ger 555 kr per m3 fub (Fast trä Under Bark). Massaveden ger (om vi minns rätt) strax under 300 kr per m3 fub. Skillnaden är tillräckligt stor för att det ska vara värt besväret att mäta diametrar och hålla koll på olika längdmått.
En vän till oss, Lars, har som ett av sina mer aparta intressen att studera prislistor för olika virkessortiment. Han tipsade om att i Västsverige finns ett sortiment för slipers. Vi trodde inte att någon använde träslipers längre men vi hade fel. Kvistar och lite krokighet gör inget, bara det är friskt tallvirke som inte ruttnar i första taget. Antar att det kommer att behandlas med en del otrevliga kemikalier innan det hamnar under rälsen.
Starkranen som vi använder är en klassiker. Vår kran är den lyxiga varianten med hydraulisk bomstyrning. Jämfört med moderna skogskranar med gripklo så är vår kran mycket primitiv, men den kostar bara en bråkdel. Faktum är att den fortfarande tillverkas och går att köpa hos Sonnys maskiner i Grästorp. Kranen kostar numera 17 500 och en hydraulsvängningssats kostar 9500. Småpotatis jämfört med en griplastarkran.
När man arbetar med en wirekran får ordet vardagsmotion en ny innebörd. Det blir många klivande in och ut ut traktorn, för att fälla ner stödbenen eller dra wiren genom skogen eller klättra omkring och dra stockarna till rätt plats.
Det vanliga sättet att hantera skog är att först gallra och sedan slutavverka. Båda delarna kan ske med hjälp av så kallade skördare. Det finns skördare av olika storlekar men nästan alla är stora. Det gör att de lämnar spår efter sig i skogen om det inte är ordentlig tjäle. Skotarna hämtar virket i skogen och tyngden av virkeslasset gör att de gör ännu större spår än skördarna. I stora skogar som sällan besöks bryr sig markägaren kanske inte om hjulspår som är en dryg halv meter djupa, men i skogen nära gården vill vi inte att det ska se ut som efter ett stridsvagnskalas. Så vi har fällt med motorsåg och släpat fram stockarna till vägen med wire. Det tar tid men sparar terrängen och känns bra.
Även på de klena stockarna i vältan med massaved kan man se vad som är kärnfuru. Den mörka mittdelen är fylld med terpener och kåda och står emot röta bra. Bra material till fönster och annat som man inte ville byta för ofta.
