Just nu har vi 22 individer. Åtta bagglamm, sex tacklamm och åtta tackor. De har gått tillsammans hela säsongen fram tills vi skiljde lammen från tackorna för ett tag sedan. Tackorna fick då lite sämre bete så de sinade snabbt.
I måndags så skulle fårklippar-Magnus komma hit och klippa våra får och då är det bara de som vi ska behålla som ska klippas. De som ska gå till slakt ska ha hela pälslängden kvar. Sedan klipps fällarna på garveriet förutom de allra bästa som får behålla hela sin hårlängd.
Vi ska slakta tre av våra tackor och rekrytera fyra av tacklammen. Bagglammen och två av tacklammen ska gå till slakt. Inför klippningen samlade vi därför ihop alla djuren för att sortera om dem. Det brukar nu mer inte vara några problem men i år har vi haft en tacka, Hedda med två lamm, Ingo och Irmeli, som har betett sig mycket märkligt. Hon har helt enkelt inte känt sig som ett flockdjur. Vi har fyra hagar som gränsar till varandra som vi flyttar djuren emellan. Hela sommaren så har den här tackan valt att vara i en annan hage än resten av flocken. Har vi flyttat flocken in i hagen där hon går så har hon samma dag rymt över till en annan av våra hagar. Hon har inte rymt utanför hagsystemet, bara inom det. Det har inte stört oss så vi har låtit henne hållas.
Eftersom vi inte har vallhund så samlar vi in och flyttar våra får genom att gå före med en hink med säd. Det fungerar klockrent på flocken för när en börjar springa så hänger de andra med. Men om man inte känner sig som ett flockdjur så fungerar det sämre.
Vi samlade in alla djuren på stora betet men när vi räknade in dem så saknades Hedda, Irmeli och Ingo. Jonas gick då och letade i en hage där de andra inte var och längst bort vid busshållplatsen hittade han dem. Han lockade med korn och de följde med bit för bit allt närmare resten av flocken. När Hedda fick syn på grindsystemet och de andra djuren så stannade hon och tittade en lång stund. Sedan tittade hon på sina två lamm och så vände hon helt om och gick iväg.
Det var bara att släppa henne för eftersom de alla tre ska gå till slakt så behövde vi inte ha in dem för klippning.
Nu för tiden bygger vi upp ett grindsystem som en åtta eftersom det gör det lätt att sortera djuren. Vi såg först till att alla bagglammen hamnade i en fålla och lastade dem sedan på hästsläpet och körde iväg dem till en egen hage där de kommer att gå och beta fram till slakt.
De är rätt stökiga vid det här laget så det är skönt för tackor och tacklamm att slippa dem. Sedan lastade vi på dem som skulle klippas och körde upp dem till stallet.
När fårklippar-Magnus anlände så gick allt som vanligt väldigt smidigt och får efter får blev klippta.
Vi hade dessutom vår långgranne Juz på besök för att träna på att hantera får inför att de själva skall skaffa.
De nyklippta fåren får nu välja om de vill vara ute eller inne och inne har de en mysig halmbädd att boa in sig i om det blir kallt på nätterna.
Det är bra att klippa dem inför baggsläppet i början av november för när de blir av med pälsen så äter de mer och det är bra inför betäckningen.
När Magnus åkt hem klippte Jonas och Juz klövarna på alla tackorna. Sedan gick de ut för att få tag på Hedda, Irmeli och Ingo och det gick bra till att börja med. De fick på Hedda ett halsband men sedan drog hennes lamm Irmeli och Ingo iväg. De är väldigt skygga så då lät vi dem vara och tog hem Hedda. Eftersom hon är rätt rymningsbenägen så satte vi henne tillsammans med de tackor vi ska behålla eftersom vinterhagarna har fårstängsel runt sig i stället för eltrådar.
Vi öppnade sedan grindarna mellan den fållan där tackor och tacklamm som ska slaktas går så att det blir fritt ut mot de hagen där Irmeli och Ingo dragit iväg. Tanken med det var att de utan sin mamma skulle söka sig till gruppen då de inte vill vara ensamma och det fungerade. Nästa morgon så var det en liten flock i hagen. Lammen ha de sökt sig till de tre tackorna
Irmeli och Ingo är födda flera veckor efter de andra lammen. Sent på våren när vi egentligen redan hade velat släppa ut flocken på bete. När en tacka lammat får hon först vara själv med sina lamm i en box innan de släpps ut i en gemensam fålla där de kan bekanta sig med de andra lammen. I våras blev det inte så för den här gruppen då de föddes så sent utan de fick gå i princip direkt från sin lammningsbox ut på bete. Det har sedan straffat sig så den lilla familjen har hållit sig helt för sig själva hela säsongen. Vi har härmed lärt oss från ytterligare ett misstag.
Idag har jag haft mina adepter på säsongssummeringsbesök här på Östäng. Nicklas, Malin, Valera och Vasilika var på besök. Jag handleder dem inom ett projekt som Hushållningssällskapet leder. Ett bra projekt med ett mycket fritt upplägg som gör att jag och mina adepter lägger upp det hela som vi vill utefter hur det passar oss. Vi som är handledare inom projektet har 2-4 adepter var och upplägget i de olika grupperna skiljer sig mycket åt.
I vår grupp började vi med en träff här på Östäng. Sedan har gruppen hållit ihop och vi har träffats hemma hos var och en. Även om det är jag som ska vara handledare så har gruppen utvecklats så att vi allihop har nytta av varandra.
Utöver träffarna hemma hos deltagarna kommunicerar vi i en chattgrupp på facebook och ibland även via videomöte.
Idag stod säsongssummering på programmet. Vi började med kaffe för vissa hade åkt långt sedan gick vi laget runt och var och en fick berätta om vad som fungerat bra den gångna säsongen men också lyfta det som inte fungerat.
Sedan gick vi en sväng på gården och tittade på olika utrymmen och på odlingen.
Även om de allihop har varit här förut så är det en annan säsong nu och de har också andra ögon att titta med eftersom erfarenheten är så mycket större än sist.
Det är ett kul projekt att vara med i. Jag lär mig mycket och blir sporrad dels att ta reda på mer varför saker fungerar eller inte fungerar men också till att pröva nya saker. Det är också väldigt roligt att följa andra odlares verksamhet och utveckling på lite närmare håll än annars. Bra initiativ av hushållningssällskapet!
Vi har tänkt lite vidare sedan vi skrev vårt förra inlägg Livsmedelssäkerhet enligt MSB. Vi har fått en del reaktioner i meddelanden men få verkar vilja diskutera den här saken i kommentarsfältet. De kommentarer vi fått är att texten är tänkvärd, absurd, hårresande och befängd.
En av frågorna vi ställde oss i förra inlägget var hur vi skulle kunna få maten att räcka till vid ett drivmedelsstopp. I Sverige idag produceras i princip ingen mat alls utan hjälp av dieseldrivna maskiner då alla traktorer i Sverige går på diesel eller de ”hållbara” bränslena RME och HVO.
RME och HVO är dieselersättare gjorda av material från växter och djur. För att skapa RME och HVO går det åt stora mängder diesel. Vi vet alla att vi behöver sluta bränna diesel av klimatskäl och några inser också att den fossila energin kommer att bli allt dyrare att utvinna och på senare tid har det blivit allt tydligare att vi även av beredskapsskäl skulle behöva komma bort från fossildrivna maskiner.
Enda sättet som vi ser det är att decentralisera livsmedelsproduktionen och låta fler människor producera maten i mindre sammanhang. Det är inte ekonomiskt effektivt eller rationellt i dagens perspektiv, när den fossila energin finns tillgänglig och är så billig, men det skulle öka vår resiliens om vi var mindre beroende av fossila insatsvaror.
Det skulle också innebära att en större andel av människors inkomst skulle behöva läggas på mat. Det är inte många årtionden sedan som vi la över 30 % av vår inkomst på mat men idag lägger vi cirka 12 %. Vi skulle alltså kunna lägga mindre på renoveringar, semesterresor och spabad och mer på mat vilket låter som en lite trist men mycket klok idé.
Redan idag kan ett hektar mark avlöna minst 2 heltider vid småskalig grönsaksproduktion. Samma hektar kan inte försörja någon alls om man istället odlar spannmål med maskiner. Skulle alingsåsarna bara äta grönsaker producerade inom sin egen kommun skulle vi behöva vara cirka 400 producenter i Östängs skala och då odlar vi en hel del mer än André i MSB:s reklamannonser. (se tidigare inlägg i länken ovan)
Vi tycker att myndigheterna skulle behöva bli mycket mer proaktiva och underlätta för så många som möjligt att producera så mycket mat som möjligt så nära konsumtionen som det bara går. Det ökar resiliensen och minskar resursslöseriet även om det inte är ekonomiskt effektivt just nu. Matsvinnet blir mindre och kvalitén på det vi äter blir bättre. I det här inlägget så tänkte vi diskutera ägg och vad som skulle krävas för att göra äggproduktionen resilient och resurseffektiv. Vi tänker oss äggproduktion på fyra olika nivåer.
Vi själva började med äggproduktion som bisyssla till annan produktion på gården men vi har i stort sett slutat sälja ägg. Skälet är att det svenska regelsystemet, som är en tolkning av EU-regler, kring fågelinfluensan gör att vi måste ha hönorna instängda hela vintrarna. Förra vintern försökte vi ha dem i växthuset men det blev alldeles för varmt och vi kunde inte vädra om vi ville följa reglerna. Vi var då de enda som producerade ägg till försäljning i vår kommun. (Det finns de som säljer lite på hobbynivå till grannen också förstås men övriga som säljer i vår REKO-ring kommer från grannkommuner och en del kör över fem mil)
I Sverige äter vi 247 ägg per person och år. I Alingsås kommun bor 42 000 människor. Det innebär att vi skulle behöva producera 10 374 000 ägg per år bara för att försörja alingsåsarna med ägg. (42 000 * 247).
Det innebär 28 421 ägg om dagen. (10 374 000/365). Inte ens moderna värphybrider värper ett ägg om dagen, men det är nära. För att göra det enkelt för oss så kan vi säga att det behövs 30 000 hönor i Alingsås kommun om alla alingsåsare ska äta lokalt producerade ägg.
När vi själva hade som flest hönor så hade vi 120 stycken fördelade på två grupper. Det skulle alltså behövas 250 småskaliga producenter som har äggproduktion som bisyssla i vår storlek bara i Alingsås. De finns inte och vi har svårt att se att de skulle kunna finnas i framtiden heller.
Förr var hönor vanligt förekommande i många villaträdgårdar även i stan. Hönor pickade i trädgården, gödslade träden och åt upp rönnbärsmal. De fick matrester från hushållet och kanske lite korn eller annan säd emellanåt. De fick i alla fall inte pelleterat kraftfoder bestående av fiskmjöl med alla transporter som det innebär. Ville man ha hönor så skaffade man sig det utan att fråga någon men idag regleras allt som har med matproduktion av lagar, regler och förordningar.
Hushållshöns
Om vi leker med tanken att vi helt decentraliserar äggproduktionen så att hönsen får bo i små grupper om fem stycken så skulle vi behöva 6 000 hushåll i Alingsås som skaffade höns. 6 000 hushåll som skulle skicka in punkterna nedan som enligt miljö- och hälsoskyddskontoret i vår kommun krävs för att man ska få ha höns i tätbebyggt område.
Vilken fastighetsbetäckning ansökan gäller.
Sökandes namn, adress och personnummer.
Fastighetsägarens namn och adress om annan än sökande.
Antal höns och tuppar.
Ritning på hönshus.
En redovisning för att man har kontrollerat med grannar vad de anser om förslaget. Med fördel kan ett påskrivet grannyttrande från var och en av de berörda grannarna bifogas. (grannar har inte vetorätt utan miljöskyddsnämnden beslutar men beaktar då eventuella negativa yttranden från grannar).
kartbild över tomten med hönshus och eventuella staket för hönsen utritade.
redogörelse för vad man gör med restprodukter från hönsen.
Snacka om byråkratisk lösning. Vill man öka den lokala äggproduktionen så skulle man kunna tänka sig att man istället för ovanstående lista bestämde att ALLA som har en trädgård får ha fem hönor utan tupp om man ser till att de har det bra och följer jordbruksverkets regler samt ser till att inte råttor kommer åt fodret. Blir det sedan klagomål så får man titta på det då. En lista som den ovan innebär att många avstår från att skaffa höns och få får vi inte de 6 000 hönsägare vi behöver.
Fördelen med detta blir dessutom dels att hushållavfall inte behöver transporteras till den kommunala komposten utan omvandlas till hönsbajs som sedan kan användas som gödning i den egna trädgården. Det i sin tur minskar inköpen av blå korn och andra köpta gödselmedel. Det skulle också minska pyralidskadorna som drabbat många hobbyodlare som köpt in gödselmedel.
Äggproduktion som bisyssla
Ska du ha hönor för att sälja ägg så måste du upp i antal för att det ska vara lönsamt. Det är dyrt med hönsfoder så du behöver över 200 hönor för att kunna köpa foder i bulk som du sedan förvarar i en silo. Då blir helt plötsligt sista punkten i listan ovan relevant för med 200 hönor blir det mycket hönsbajs. Om den här formen av besättningar ska serva alingsåsarna behövs det 150 besättningar på landsbygden runt om i kommunen. Men då krävs maskiner för att producera foder, packmaterial, transporter av foder, transporter av gödsel och transporter av ägg. Det mesta av dessa transporter sker med hjälp av fossil energi. 150 personer skulle behöva skaffa en äggstämpel (alla som har mer än 50 hönor behöver en sådan) och anmäla sig som primärproducenter till länstyrelsen och också anmäla sig som foderproducenter om hönorna äter något som produceras på gården. Dessa 150 personer kommer att ha en syssla som de inte kan leva av men som ändå tar mycket tid, de måste hålla hönorna instängda vid larm om fågelinfluensa och i övrigt följa alla regler och bestämmelser som finns på jordbruksverkets webbsida. Där står allt ifrån sittpinnelängd, fodertrågscentimeter per höna, minsta yta för golvyta och rede och regler för tillsyn m.m. Personerna måste utöver att ta hand om hönor även upparbeta säljkanaler och åka på reko-ringsutlämningar e.dyl.
Småskalig äggproduktion
Tänker vi oss istället att vi ska ha personer som ska kunna försörja sig på sin äggproduktion så måste vi upp i besättningar på 1 000 hönor eller mer. Då räcker det med att 30 personer i Alingsås kommun sadlar om för att bli äggproducenter. Då kan du definitivt köpa bulkfoder och har tid att ta hand om djuren och upparbeta säljkanaler. Du måste då förutom det som gällde för producenterna ovan bygga ett godkänt äggpackeri, genomlysa 1000 ägg om dagen och utföra salmonellakontroller regelbundet.
Industriproduktion av ägg
Idag produceras de flesta äggen i Sverige på större anläggningar där hönorna räknas i många tusental eller i några fall i miljoner. De flesta som har varit inne i en sådan anläggning känner tveksamhet inför att äta den typen av ägg när man sett miljön som hönorna lever i. Frigående höns inomhus kan låta bra men det innebär upp till nio hönor på varje kvadratmeter. Förutom att det är frågan om djurplågeri så blir det också ett system som kräver massor av fossil energi för foderframställning, fodertransporter, packmaterial för äggen, transporter av äggen och ett gödselberg som heter duga.
Leker vi nu med tanken på att en större kris drabbar Sverige så vi inte får tillgång till importvaror. Då är det bara hushållshönorna som skulle kunna fortsätta. De andra produktionsformerna skulle varken kunna få tag i foder eller bli av med äggen. Det är en ganska oroande tanke. Speciellt om man tänker lite vidare och inser att det gäller all matproduktion.
Så vad borde MSB göra?
Enligt oss så är det sådana här diskussioner som MSB borde fundera kring och sedan konfrontera andra myndigheter så vi får en kraftig minskning av regler och byråkrati. En samordning mellan alla myndigheter måste till för att underlätta all form av småskalighet inom livsmedelsproduktionen på alla områden. Alla som vill bidra genom att producera livsmedel i mindre skala ska uppmuntras, stödjas och applåderas. Vi kommer att behövas!
Goda nyheter
I höst har Alingsås kommun fått en ny äggproducent. Om fyra veckor kommer vår långgrannes hönor börja värpa och då kan vi skicka våra äggkunder dit. De som har köpt våra ägg till nu är människor som tycker våra ägg smakar mycket bättre än affärens och som inte vill stödja industriproduktion av ägg. Det känns bra. Hennes mål är att på sikt öka till 1000 hönor och sedan behöver Alingsås kommun bara ytterligare 29 äggproducenter i den storleken.
Inom omställningsrörelsen brukar man säga att när politikerna väl gör någonting så är det för lite och för sent. Det är inte så konstigt eftersom det är svårt att fatta tuffa beslut i en demokrati. Är man för radikal som politiker så får man inte fortsätta ha makt. Men ibland blir det väl lamt…
Häromdagen var det en helsidesannons i vår lokaltidning från MSB. (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)
Melleruds kommun hänger på och lägger upp en video som också producerats av MSB på sin facebooksida.
Inget ont om Andrés morötter men de kommer inte att räcka till dem som bor i huset bakom. I annonsen ges ett exempel på en kris, att IT-systemet har drabbats av en störning. När det gör det så kan André inte handla så då kan han istället äta sina morötter. På allvar?
Kontrasten mellan allvaret i situationen och förslaget på en lösning gör att det nästan blir komik. Men det är ju inte det minsta lustigt. Hur gick snacket när annonserna gjordes? Förmodligen var det ursprungliga förslaget lite mer verklighetsnära och kunde uppfattats som att det finns en framtida fara. Det är visserligen förmodligen det som MSB egentligen vill säga, ”Du måste se till att dina barn får mat även om affären inte kan sälja till dig”, men de vågar inte.
På MSB:s hemsida står det bland annat: ”Det sker idag ingen statlig beredskapslagring av livsmedel i Sverige, och det finns inget utpekat ansvar på en statlig myndighet att säkerställa tillgången till livsmedel.”
Så det är upp till dig själv. Du ska kanske bli kompis med André?
Budskapet är kanske tänkt för att läsas mellan raderna? De som fattat, de fattar. Övriga får skylla sig själva när butiken inte kan förse folk med mat.
De här annonskampanjerna måste kostat miljontals kronor med tanke på att det har varit layoutare, filmare, reklamare m.fl. inblandade förutom att det kostar mycket med helsidesannonser i mängder av lokalpress. Kunde de pengarna satsats bättre?
Om vi ska se till att vi har mat vid en mycket tillfällig kris som en störning i IT-systemet eller en lite längre kris som kanske varar några veckor då våra gränser stängs av någon anledning så tänker vi att det finns andra åtgärder som skulle ge mer effekt såsom:
ge kommunerna i uppdrag att anställa småskaliga grönsaksproducenter såsom Göteborgs stad har gjort på modellodlingen i Angered.
ge kommunerna i uppdrag att säkerställa att de handlar upp så mycket lokalt som möjligt (jo det går trots upphandlingsregler)
ge kommunerna i uppdrag att avsätta mark till odlingslotter så alla medborgare som vill får möjlighet att odla i närområdet
uppmana allmännyttan att avsätta mark/pallkragar för att de som bor i området skall kunna odla
se över tillgång på fröer inom Sverige
ge hushållningssällskapet i uppdrag att upprätta verktygshubbar för utlåning av tvåhjulstraktorer och andra redskap för de som vill påbörja småskalig grönsaksproduktion
inrätta ett startstöd som kan ges till småskaliga livsmedelsproducenter som fyllt 26 år
göra om investeringsstödet för jordbruksföretag inom råvaruproduktion så det blir möjligt att söka för belopp under 100 000, som även gäller för begagnade redskap samt förenkla ansökningsförfarandet till ett minimum
uppmana kommuner att ställa någon plats i kommunen till förfogande för de som vill sälja lokalproducerade livsmedel samt se till att det utfärdas ett generellt polistillstånd för dessa aktiviteter och att aktiviteten är kostnadsfri
stötta REKO-ringarna så de som vill alltid har rätt att bedriva direktförsäljning på dessa platser
skriva in någonting i styrdokumenten för grundskolan om att eleverna ska få förståelse för hur mat blir till och att de lär sig att odla, konservera och förädla livsmedel.
Det är mycket positivt att MSB äntligen vaknat och börjat jobba med vår livsmedelssäkerhet men det känns lite yrvaket när man idag den 6 oktober hittar följande text på MSB:s sida:
Annars hade just deras målbild varit mycket intressant att läsa. Hur många morötter behöver André odla? Eller om vi vänder på frågan, hur många André behöver Sverige? Det är dessutom lite lustigt att de tar just morötter som exempel då det är en av de få saker som vi är nästan självförsörjande på.
Värt att notera är dock att procentsatserna ovan förmodligen skulle minskas till nära noll på alla livsmedel om tillgången på fossil energi ströps. Få matvaror som inte produceras på hushållsnivå kan fortsätta produceras om vi inte har drivmedel till traktorer och andra maskiner. Det finns i princip inga tyngre maskiner inom jordbruket som drivs fossilfritt.
Jordbruksverket har också saker att säga om livsmedelssäkerhet. Under rubriken ”Hela kedjan från jord till bord måste fungera” står det bland annat ”En enskild faktor som skulle få stor påverkan i en kris är brist på drivmedel, eftersom behovet av transporter är stort. Till exempel så producerar Sverige tillräckligt mycket spannmål för vår egen konsumtion, men om det inte finns drivmedel kan inte spannmålet köras till kvarnen för att malas och mjölet kan inte köras ut till bagerier och butiker.”
Jordbruksverket antyder att vid en drivmedelsbrist kommer vete att sås, ogräsbekämpas, skördas och torkas utan diesel. Det vet naturligtvis att det inte blir något spannmål alls vid en brist på drivmedel. Kanske väljer de exemplet med kvarnen för att även barn ska förstå men det gör att allvaret försvinner och återigen lutar det åt komik. Vetet går ju att äta av dem som nära åkern om det produceras. De kan koka eller mala med vad som helst för att äta det. Men utan diesel så blir det inget spannmål. Det blir heller inget biodrivmedel då även det produceras med hjälp av diesel.
Förutom att satsa på André så verkar det hittills mest vara byråkratiska lösningar hos MSB. De är kanske bra men svåra att överblicka. T.ex. ”En högre regional nivå inrättas genom att dela in landets 21 länsstyrelser i sex civilområden. I varje civilområde ska mellan två och sju länsstyrelser ingå. För varje område utses en ansvarig länsstyrelse där landshövdingen kommer att benämnas civilområdeschef.”
Den här typen av organisation kan vara viktig men den kostar pengar för samordnare, kommunikatörer, datorer, nya loggor, möbler, IT-system m.m. Kanske kunde en del av de pengarna använts till listan ovan?
Det är lite svårt att veta vad MSB vill säga. Vi ser två olika tolkningsar:
MSB vill tipsa om hur vi ska klara av en kris
MSB vill, på samma sätt som de tidigare gjort, berätta för alla svenskar att det är upp till var och en att inte svälta vid en längre kris.
Om syftet är budskap 2 så är budskapet lite dolt, men ändå enkelt.
Om budskapet är 1 så är MSB i början på ett rejält misslyckande. Om de vill leda Sverige till en påtaglig livsmedelssäkerhet så har de oddsen emot sig. De som arbetar med saken på MSB är säkerligen både intelligenta och välutbildade men frågan är hur mycket närkontakt med råvaruproduktion och lantbruk de har. Förstår de hur hårt reglerad produktionen är och hur många lagar och regler som lantbrukare behöver förhålla sig till? Förstår de hur hårt primärproducenter sliter för att få tiden och ekonomin att gå ihop? Har de någon förståelse för hur lite livsmedel som faktiskt skulle finnas tillgängliga vid ett drivmedelsstopp?
Vi har lagar som reglerar foderursprung, arbetstider, markanvändning, gödselhantering, vattenkvalitet, EU-anpassning, byggnadsgodkännande, djurregister, djurtransporter, slaktinspektioner, kyltemperaturer mm. etc. osv. Dessa lagar är bra eftersom de minskar risken för att djur eller människor far illa. Vid en krissituation kommer lagarna däremot att göra det mycket svårt att snabbt få fram mer mat. När krisen blir tillräckligt djup tappar stat och myndigheter greppet, då är läget ett annat och människor kommer helt enkelt att strunta i regler. Det kloka kanske hade varit att, utan att tumma på djur och människors situation, försöka ta tag i regelstyrning och annat som sätter käppar i hjulet på producenterna redan nu innan vi får en kris. Det finns t.ex. regler som säger att om du har fler än 50 hönor måste du stämpla dina ägg även om du bara säljer direkt till kund vilket gör att många skaffar 49 hönor. Kanske kunde en del avgifter för att vara med i olika register eller för olika kontroller osv. tas bort? Många gånger är det EU:s direktiv som ligger bakom regelkrångel. Det måste finnas kreativa och intelligenta sätt att hantera dem och inte bara ryggmärgsmässigt skicka krånglet neråt i producentledet.
Det är kanske när både MSB och Jordbruksverket förminskar problemet och talar till oss som om vi vore barn, som det verkligen finns anledning att bli orolig? Om MSB:s kampanj och Jordbruksverkets information är det som ska bereda oss på en eventuell kris är det dags att vi tar tag i saken själva. Myndigheterna är uppenbarligen illa skickade att möta ett stort allvar. Det de gör är uppenbarligen för lite och för sent.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
