Författare: Ylva Lundin (Sida 48 av 239)

Höbärgning

Det har varit några oroliga dagar. Det är det alltid när vi har slått höet. Vi tar in löshö och tycker det fungerar väldigt bra – under förutsättning att det inte regnar. När midsommar börjar närma sig så studerar vi väderleksrapporterna noga. När SMHI väl säger att det ska bli tre dagar utan regn så slår vi. Det är inte alltid SMHI har rätt…

Höet behöver några dagar på sig för att torka till ordentligt. Vi kan inte ta in hö som fortfarande är fuktigt så om det börjar regna för mycket på slaget hö så är det bara att låta det ligga. Den här gången lovade SMHI uppehållsväder men himlen mulnade ändå till under onsdagen och vid flera tillfällen kom det regn. Inga stora mängder men tillräckligt för att vi inte skulle kunna ta in höet på torsdagen som vi tänkt.

Men inte heller tillräckligt för att helt förstöra skörden så vi fortsatte att studera väderleksrapporterna och himlen och hålla tummarna. På midsommarafton var det varmt och soligt och den sista fukten som fanns i det slagna gräset försvann. Jonas vispade runt höet under förmiddagen och sedan efter midsommarlunchen kunde han börja ta in höet med vår självlastarvagn.

Gammal fantastisk teknik som gör arbetet mycket lättare än när vi tidigare lastade allt hö för hand. Vi har en gammal time-laps film som visar hur vi lassade allt hö första året.

När man tittar på den blir man ännu gladare över självlastarvagnen. Speciellt en dag som denna när värmen är stekande.

Det som spar mest ork är nog inte egentligen lastningen utan lossningen som självlastarvagnen nu klarar alldeles själv.

För varje lass blir det ett berg av hö.

Berget lyfts upp på höloftet ovanför fårens vinterhage med hjälp av vår höklo. Även den är en förbättring mot när vi slängde upp allt hö på loftet med hjälp av hötjugor. För varje last som är på ingång så behöver förra lasset lyftas upp med höklon så vi kan köra in med traktorn.

Sedan förra året kan vi öppna dörrarna på båda sidor. Tidigare gick inte det då tidigare ägaren lämnat ett berg av isolering som det tog oss några år att få bort.

Vi har gott om åkermark. Till och med så mycket så vi arrenderar ut det mesta. Det vi har behållit är några små skiften. Det största skiftet är en hektar och det är där vi tar vårt mesta hö.

En hektar ger oss två lass på självlastarvagnen och övriga små skiften blev ett lass tillsammans.

Det här lilla skiftet använder vi som välkomstbete vartannat år.

Denna del ligger på andra sidan asfaltsvägen och är en konstig bit av en större åker som ägs av andra på två sidor. Vi förstår inte riktigt hur de tänkte när de gjorde den styckningen. Den här lilla plätten är knappt någon idé att slå men vi gör det ändå eftersom vi inte vill att ytan ska växa igen.

Från april till maj används vår lada till lamm och nylammade tackor.

I juni användes samma lokal för 100 sittande gäster på vår fest.

Nu ligger där ett berg av hö och det kommer det att göra ett tag då allt inte får plats på höloftet. Det är fantastiskt att ha flexibla utrymmen där mycket ryms.

Vi gillar det torra höet och tycker det är skönt att slippa plastade balar.

Vi gillar också en kall ök efter genomfört arbete en sådan här dag!

Lokal mat behöver lokala konsumenter

Det är mycket nyheter just nu kring matsituationen i världen. FN går ut och varnar för att världen står inför protester, upplopp och politiskt våld som en följd av att matpriserna stiger globalt. Vi står inför en aldrig tidigare matkris beroende på Covid, bränslepriser och Ukrainakriget meddelar FN. Våldsamheter och protester märks redan i Sri Lanka, Tunisien, Pakistan, Burkina Faso, Mali, Tchad och Peru. David Beasley på FN:s livsmedelsprogram hävdar, enligt The Guardian, att vi står inför ”helvetet på jorden” om inte åtgärder vidtas.

Det är skrämmande läsning som borde resultera i att vi i Sverige börjar fundera över vad vi ska göra för att snabbt öka vår egen matproduktion. Alla borde ta sig en allvarlig funderare över hur var och en i sin vardag och i sitt yrkesliv kan stötta och öka den inhemska produktionen, det gäller politiker, tjänstemän, företag och privatpersoner. Dels för att själva ta ansvar för vår produktion istället för att bjuda över på det andra länder producerar nu när all produktion i världen behövs men också för att öka vår egen säkerhet i händelse av att situationen blir riktigt allvarlig och leveranser uteblir.

I torsdags var jag på utlämning i REKO-ring Alingsås . Det var som alltid trevligt och de konsumenter som hittat dit var glada över att kunna köpa lokala produkter. REKO-ring Alingsås har över 7000 medlemmar och jag själv hade 14 kunder och då var jag en av de producenter som har flest. Jag lämnar dessutom ut kassar till våra prenumeranter på samma tid så min försäljning var helt ok. När jag pratade med övriga producenter pekar alla dock alla på samma sak. Försäljningen via REKO-ring minskar överallt.

Jag var med och startade REKO-ring Alingsås 2017 och verkade under flera år som administratör för gruppen tillsammans med ytterligare tre personer. Efter några år gick den uppgiften vidare till andra som har gjort ett fantastiskt jobb tills idag. Nu tycker de att det är dags att lämna över stafettpinnen. Då visar det sig att det är det svårt att hitta människor som tycker att uppgiften är tillräckligt viktig för att ta de ska ta över. Igår kom så meddelandet att det blir inte någon REKO-ring i Alingsås under juli månad!!! Då har vi sedan flera år tillbaka ökat ifrån att ha utlämning varannan vecka till att ha utlämning varje vecka eftersom grönsakerna blir skördeklara hela tiden.

I en tid av världsomspännande matkris i ett land där vi själva bara producerar hälften av maten vi äter är detta för mig obegripligt. Hur kan konsumtionen av lokalproducerade livsmedel minska i en sådan kontext? Hur kan människor känna sig trygga med att de kommer att få tag på livsmedel i höst? Hur kan det i en kommun som Alingsås med över 40 000 invånare inte finnas någon som vill ta över och driva REKO-ringen vidare?

Det här är inte en unik situation från Alingsås men det är den situation som jag känner till bäst och därför den jag kan beskriva. Nu har Alingsåsarna tur för den 2:a juli startar Nolbygårds Matmarknad där konsumenterna kan träffa producenter och handla lokala matvaror. Förhoppningsvis blir det en stor tillströmning av både konsumenter och producenter.

Kanske känns det som du som konsument inte kan påverka – men du är oerhört viktig. Många små lokala producenter behöver kanske just ditt inköp för att få det att gå ihop den här veckan. Använd den makt du har genom att placera dina matinköp där de gör nytta. Handlar du i de stora butikerna är det bara en liten del av dina pengar som når producenten. Staten, handeln och livsmedelsindustrin tar alla större del av kakan än den som producerar råvarorna. Bonden får endast 9 procent. Handlar du direkt av producenterna så går det mesta av dina pengar till den som gör din mat. Du kan vara en del av det som gör att en producent orkar fortsätta. Du är viktig.

Och alla i närheten av Alingsås är välkomna till Nolbygård på lördagar!

Strandkål – Crambe maritima

I helgen har vi varit nere i Halmstad. Vid en tidig löprunda utefter havet vid Tylösand stötte jag på detta praktexemplar av Strandkål.

Den blir cirka 50 centimeter hög och får fina vita blommor.

Tidigt på förrförra säsongen sådde jag själv många, många frön av strandkål som jag fått av en bekant. Det är inte så lätt att få fröna att gro men tre frön tog sig och de har blivit omskolade flera gånger innan de till slut fick komma ut förra säsongen. Det var lite oroligt men i våras visade det sig att alla tre plantorna överlevt. En är planterad i skogsträdgården och två framför huset. De kan inte mäta sig med plantan som växer vilt i Tylösand än men tillväxten är ändå ganska god. Jag hoppas på att kunna ta fler frön för att få fler plantor i framtiden.

Strandkål är en korsblommig växt och släkt med alla våra andra kålsorter. Alla delar ovan jord går att användas och skördas nog oftast tidigt på säsongen då växten är ganska grov. Jag vet inte hur mycket strandkålen blir utsatt av kålfjärilen. Det återstår att se.

Strandkålen är fridlyst på Gotland och i Blekinge men den är ganska sällsynt i övriga landet också. Vanligare på västkusten än på östkusten. Vill man äta strandkål bör man nog odla den själv vilket jag inte tror är så vanligt än så länge. I England odlar man den som delikatess enligt skogsskafferiet. Runåbergs rekommenderar blekning av bladen på våren och att man sedan äter de späda bladen med smör eller en god sås.

Fröer finns att köpa från Runåbergs och Impecta. Väljer du fröer från Runåbergs så får de ekologiska. De har också väldigt bra information om hur man får till sådden. Så här står det på deras webb: ”Fröna är stora och sås 3 cm djupt på våren. Ute eller inne. Normalt är grobarheten låg, men förbättras betydligt om man tar bort det skyddande skalet innan sådd. Det går lätt att krossa skalet mellan två skärbrädor eller liknande. Men blötlägg inte fröna innan sådd. Det försämrar grobarheten. Normalt gror fröna på två till fyra veckor, men i undantagsfall kan de vänta ett helt år.”

Enligt Runåbergs går det även att föröka strandkålen med rotsticklingar vilket jag ska pröva när mina plantor växt till sig. I år kommer vi inte att skörda något på våra plantor utan de ska få växa i fred men när vi väl börjar skörda så kommer vi att hantera strandkålen som tidiga perenna grönsaker. Skörd till och med juni månad och sedan får plantan växa till sig för att bli ännu starkare till nästa år.

Det är något visst med perenna grönsaker. Det blir mer och mer intressant. Årets många luncher med inslag av sparris och hosta och fikor med rabarber ger mersmak. Tidiga vårgröna perenner är definitivt något vi vill satsa på åtminstone för eget bruk.

Favoritverktyget hori hori

För två år sedan fick jag (Ylva) en hori hori i födelsedagspresent av Jonas. Det var inte så att han hade kommit på det själv utan det stod på min önskelista. Tipset hade jag fått av en annan grönsaksodlarkollega som påstod att jag aldrig skulle ångra mig om jag skaffade en och att jag skulle använda den varje dag. Hon hade rätt!

En hori hori är ett traditionellt japanskt verktyg. Namnet hori hori betyder kanske “att gräva”, eller enligt Wikipedia är det ett onomatopoetiskt ord som låter som när någon gräver. Kanske låter det så för en japan. Min hori hori är tillverkad i Sverige och är 32 centimeter lång och fyra centimeter bred. Bladet är tre millimeter tjockt och välvt med ena sidan tandad vilket gör att du kan använda den som spade, kniv eller såg. På bladet finns också måttangivelser upp till 16 cm ifall du vill kolla djup t.ex.

Jag fäster min i bältet på våren och använder den många gånger om dagen under hela säsongen. När odlingssäsongen är över hänger jag undan hori horin till nästa säsong. Bara en dag som idag så har jag använt den för att hålla upp en grind, kapa ett snöre, rensa ogräs, gräva ner en metallkant, kapa rötter, skära av en kålstock, dra upp en så-rad, fått upp maskrosrötter och skräppor, mätt plantavstånd och rensat ogräs i största allmänhet. Den åker upp och ner i sin slida gång efter gång och det enda egentliga problemet är att det varje gång åker med en del jord ner i slidan som blir allt mer fylld och tjock. Den behöver tömmas varje dag eller också behöver dess ägare vara en mer ordentlig människa som rengör bladet efter varje användning. (Kommer inte att hända här.)

Hori horin är tillverkad i återvunnet rostfritt knivstål från Sandvik med ett handtag i ask som oljats med svensk linolja. Fodralet är i vegetabiliskt garvat svenskt läder och allt är producerat i Sverige. Jag älskar min hori hori och är så glad över att det går att få tag på så bra verktyg av så god kvalité som tillverkats under vettiga förhållanden i vårt land.

Det går att hitta billiga importerade varianter. Det kan hända att de fungerar lika bra – det har jag inte någon aning om. Men ska man köpa ett verktyg som man ska använda många gånger om dagen i flera år så tycker jag att man ska köpa kvalité och betala för det dessutom. Det känns bättre att använda ett verktyg där du vet att de som tillverkat det har fått okej betalt för sitt arbete. Att välja produkter tillverkade i Sverige gör dessutom att kunnandet stannar och/eller utvecklas här. Du vet dessutom att processerna följer Svensk miljölagstiftning och i detta fallet med råge. Min hori hori är tillverkad av Mojave Grönt och – nej, jag har inte fått betalt av dem för att skriva det här inlägget.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑