Författare: Ylva Lundin (Sida 66 av 235)

Läs inte detta inlägg om du är känslig.

I går tog vi ledigt under dagen för att fira vår yngsta dotters student. Vi har rutinerade wwoofare och praktikant på gården så det är smidigt att kunna ta ledigt och åka iväg.

Vi fick ett meddelande på telefonen att ett lamm hade en skrapsårsskada som inte verkade speciellt allvarlig med som de lovade att hålla koll på. Efter några timmar kom ett nytt SMS om att de sett lammet dia från sin mamma och att det verkade piggt men att de hade svårt att komma nära.

När vi kom hem vid sextiden gick vi direkt ut i hagen för att titta till lammet och insåg att sårskadan behövdes ses om. Vi fångade in lammet och upptäcker då att såret kryllar av fluglarver.

Vi har bävat för att vi skulle behöva uppleva detta efter att ha läst inlägg på internet av fårägare som drabbats men vi har aldrig tidigare råkat ut för detta. Vi bar med oss lammet hem och sedan följde timme efter timme med behandling.

Vi började med att klämma ut och få bort så många krälande larver vi kunde men de var överallt. Vi hittade mängder av larver, hundratals, och även stora samlingar av ägg som vid första anblicken såg ut som gräsfrön i pälsen och således lätta att missa.

Normalt låter vi en fårklippare klippa våra får men vi har en fårsax ifall vi skulle behöva och den kom väl till pass nu. Vi klippte hela lammet för att få koll på situationen och det visade sig att angreppet var lokalt om än mycket omfattande.

Vi räknar in våra får och lamm varje morgon och då kollas också att alla är pigga och att ingen har diarré eller verkar sjuk på något sätt. Vi har alltså uppsikt varje dag och ändå sker det här. Så vidrigt!

Vi klämde och plockade med pincett och klämde och desinfekterade. Sedan plockade vi med pincett och klämde igen. När vi trodde vi var klara sprayade vi på jodopax och då krälade det fram nya vidriga små larver. Larverna hade ätit bort huden och ätit sig in i gropar stora nog för en fingertopp. Mycket obehagligt.

Vår vän Lars såg en älg för några dagar sedan som förmodligen hade drabbats av samma sak. Hängande skinnbitar och köttsår. Han kom naturligtvis inte nära nog för att se några larver. Det är någon variant av spyflugor som gör så här ibland, det börjar ofta i baken om det finns färsk diarré som lockar. Jag antar att älgen redan är död.

Naturligtvis måste behandlingen ha varit smärtsam för lammet men inte ett knyst lät hon. Inte förrän hon ville träffa sin mamma efter behandlingen. Evolutionärt är det ganska logiskt, skadade djur som låter blir snabbt uppätna.

Till slut spolade vi upp ljummet vatten i en balja där vi blandade i jodopax och badade hela lammet. Sedan kontrollerade vi såret igen och sprayade på nytt med jodopax och så förband vi såret med sterila kompresser och gasbinda.

Vid det här laget var lammet och vi ganska medtagna och under alla timmar som detta pågått så trodde vi vid flera tillfällen att vi skulle bli tvungna att avliva henne. Vi matade med pellets och en flaska mjölkersättning och satte upp en värmelampa och strödde golvet med halm inne i hönshuset.

Sedan gick vi och la oss. I morse när vi kom ut så var vi inte säkra på vad vi skulle hitta men lammet visade sig vara vid gott mod och piggt. Vi kontrollerade såret igen och hittade inga larver. Vi gav lammet frukost och gick sedan och hämtade tackan och brodern och släppte in dem också i gamla hönshuset. Det var inga problem utan lammet fick dia direkt även om det stank av jodopax.

Nu håller vi tummarna för att det går vägen och för att den lilla klarar av detta. Hela dagen idag har lammet varit piggt. Vi har fått antibiotika utskrivet av veterinär. Vi skulle även ha fått lusmedel utskrivet men det finns inte att få tag på i hela Sverige så vi får klara oss utan. Annars kan det hjälpa att behandla med lusmedel för att vara säker på att man lyckats få död på alla fluglarver och ägg.

Idag har vi varit ute och kontrollerat varenda får och lamm och hittade inte några nya angrepp. När vi läste på så förstod vi hur fort det går. En liten skada eller rispa lockar till sig den första flugan som lägger ägg i pälsen nära såret. Larverna kläcks inom ett dygn och börjar först att äta fett och hudrester i pälsen. När larverna vuxit till sig ger de sig på skinnet och äter sig genom det samtidigt som andra flugor nu genom lukten har hittat ett perfekt ställe att lägga ägg på. Fler och fler larver kläcks och hjälps åt att äta sig in under huden och in i muskulaturen. Efter några dagar dör de flesta drabbade djur av blodförgiftning. Ni som har djur på bete – håll extra koll för det kan gå fort från angrepp till att djuret inte går att rädda.

I ett akut läge som detta är det naturligtvis skönt att vara två som kan resonera, googla och hjälpas åt att hålla och rensa. Till viss del sköt vi från höften men vi hade kvar i bakhuvudet den ungefärliga gången från tidigare nätläsningar. Det kändes bra när veterinären sade att vi hade gjort rätt saker i rätt ordning. Det blir ju inte alltid så.