Författare: Ylva Lundin (Sida 73 av 239)

Semesterdag

Idag tog vi ledigt. Sista lammet kom torsdag kväll så för första gången på en månad så har vi kunnat åka bort båda två en hel dag. Började med fika på Brobacka kaffestuga som är en riktig klassiker med våfflor som specialitet. Eftersom vi skulle vidare så blev det inte någon våffla för oss denna gång men de kan rekommenderas för er som har vägarna förbi. Vi åkte sedan vidare ner till Gunnebo Slott i Mölndal.

Vi har aldrig varit där men vi har varit på väg många gånger.

Håller man på med grönsaksodling så hör man talas om Gunnebo eftersom de utbildar trädgårdsmästare. Vi kommer i år dessutom att få en praktikant från den utbildningen i år. Slottet byggdes i slutet av 1700-talet som sommarvilla åt en rik köpman från Göteborg. Drivhuset är dock inte original utan återuppbyggt efter skisser som funnits bevarade sedan 1800-talet.

Gunnebo är ett 100 hektar kulturreservat som drivs av Mölndals stad och Länstyrelsen i Västra Götaland. Vi var inte så intresserade av att vandra runt i parker och skogsområden utan gick direkt upp mot slottet. Vi kom in på slottsområdet via Nya köksträdgården med ogräsfria grusgångar och träsargade odlingsytor med uppdragna markeringssnören och halmade gångar. Allt gav ett mycket prydligt intryck med imponerande stenmurar och ett svagt böjt drivhus med spännande arkitektur. Det som mest fångade vårt intresse var dock två parallella metalltrådar som löpte längst med alla träsargarna. .

Precis det här ska vi fixa i veckan! Två parallella metalltrådar fastsatta med häftklamrar och anslutna till 24 V ström.

Vi har köpt rostfri tråd och rostfria klamrar men på Gunnebo var klamrarna rostiga och tråden ärjad så vi gissar på koppartråd och järnklamrar och det fungerar säkert bra det också även om det inte håller lika länge. Bara att få se det gjorde resan värd – men så är vi kanske lite nördiga också.

I Gamla köksträdgården var det redan en hel del som växte. Både gamla och nya köksträdgården är återskapade efter ritningar från 1700-talet gjorda av arkitekt Carlberg.

Många olika sorters perenna lökar men utan skylt så helt säkra på vad vi såg är vi inte.

Det här tror vi är Gode Kung Henriks målla. En växt vi själva har i skogsträdgården men som vi inte tycker speciellt mycket om och därför aldrig använder. Men namnet är ju kul!

I drivbänkarna växte diverse kålplantor, blommor och annat.

En imponerande äppelträdsspaljé inramade trädgården och några av träden blommade redan.

Några av drivbänkarna hade gamla glasfönster över sig och därunder växte spenat.

Sedan gick vi till den formella trädgården nere vid slottet men den kändes mycket mindre inspirerande.

Slottet är mycket charmigt. På håll ser det ut som en traditionell stenbyggnad men på nära håll syns det tydligt att det är en träbyggnad. Så svenskt! Covid gjorde att ingen fick komma in så vi får återkomma för en rundtur på slottet.

Denna del är återskapad sedan 1940 talet och fram till idag i flera etapper och arbetet pågick fortfarande. Längst ner till höger

Sedan åt vi lunch i det som är Tjänstefolksbyggnaden. Den återuppbyggdes efter originalritningarna men senare har det visat sig att den aldrig tidigare funnits mer än på ritningarna.

Väggarna är timrade och målade först i linoljefärg och sedan med en snygg limfärg bruten i grönt. Det ser verkligen ut som om huset är från 1700-talet med alla detaljer.

Fönstren högt upp vid taket öppnas av en smart anordning i järnsmide till vänster om dörren.

Rörspisen har en design som vi inte sett förut. Är det stödpelare eller värmefördelare som står på spisens sidor? Golvbrädorna är breda och slitna och spikade med smidda spik. Maten var dessutom god.

Potatisodling i halm

Vi har gett upp att odla potatis på vanligt sätt med traktor och potatiskup. Vi gillar helt enkelt inte att köra traktor i odlingen. Inte är vi särskilt bra på det heller så nu odlar vi potatis i vårt system med fasta bäddar.

Problemet med det är att bäddarna blir ordentligt tillstökade om man ska odla potatis på vanligt sätt med kupning i bädden. Det har vi prövat och det gillar vi inte heller.

Förra året odlade vi potatis i bäddar där vi hade rätt mycket ogräs och för att råda bot på det så la vi tidningar och sedan potatis och så halm uppepå potatisen. Det fungerade rimligt bra men blev inte en jättestor skörd.

Därför har vi i år skippat tidningarna och lagt potatisarna i en grop i bädden. Sedan har vi täckt med ett tunt lager gammal ensilage. När potatisblasten tittar upp kommer vi att ”kupa” genom att lägga på mer täckmaterial. Vi hoppas att resultatet ska bli bättre än förra året när vi la sättpotatisarna på tidningen.

När våra fem potatisbäddar var fulla så hade vi ändå en hink med sättpotatis över och ingen stans att sätta den.

Då la vi helt enkelt ut ett tjockt lager tidningar på ett ställe där det är rätt mycket ogräs utanför bäddsystemet.

Istället för att som förra året lägga potatisen direkt på tidningen så la vi en liten hög med jord under varje potatis så det blir lättare för rötterna att få fäste.

Sedan täckte vi med halm och nu får vi vänta och se hur resultatet blir. 50 kilo sättpotatis är i alla fall på gång.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

Odlingskurs på Östängs Gård

I söndags hade vi en endagars odlingskurs här på gården. Den riktade sig till människor som odlat en del förut och många av deltagarna siktade mot att bli småskaliga grönsaksproducenter. Dagen arrangerades ihop med Studiefrämjandet.

Efter en inledning och en presentationsrunda började med att prata om jord, näring och kretslopp. Ett besök hos lammen och fåren som är våra kompostleverantörer blev en bra start innan vi gick till gödselplattan och studerade olika stadier av ströbädd. Sedan hämtade vi ett par skottkärror med komposterad stallgödsel och började anlägga bäddar.

Vi pratade om falska såbäddar och ogrässtrategier och tittade på olika redskap. Sedan fick deltagarna pröva att bredgrepa en bädd, rensa bort den kvickrot som tagit sig in på kortsidan, kratta bädden plan och dra upp sårader med såmarkörskrattan.

Sedan gjorde vi markeringar med lökdibblern och satte lök.

Det finns än så länge inte så mycket att flamma i odlingen men de deltagare som ville fick pröva flamaggregatet i alla fall.

Sedan gjorde vi i ordning ytterligare två bäddar och planterade tidig vitkål. Vi såg till att alla pluggarna var genomfuktade innan plantorna sattes i jorden något djupare än vad de suttit i pluggen. Sedan täckte vi med fiberduk som lades ovanpå VP-rör.

Efter det skolade vi om tomater som deltagarna fick ta med sig hem. Därefter hade vi en frågestund och diskussion och sedan var dagen över. Jag märker att jag varit fullt upptagen för det har inte blivit bilder tagna på alla moment.

Ytterligare två sådana här endagarskurser är inplanerade – en i maj och en i juni. Mer info finns på Studiefrämjandets sida.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑