Författare: Ylva Lundin (Sida 76 av 239)

Kosters Trädgårdar

Sedan 2014 har vi ett permakulturgäng som träffas en gång om året hemma hos varandra för att titta på verksamheten på stället med permakulturögon. Vi var för andra gången på Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm i februari i år och det var tänkt att bli årets träff men för ett tag sedan hörde Helena von Bothmer av sig och bad att vi skulle lägga in en extra träff på Koster med kort varsel. Alla i gänget kunde inte komma med men jag och Susanne åkte upp och övriga fanns med på länk.

De flesta av oss i permakulturgänget har verksamheter som inte påverkats så mycket av corona men på Kosters Trädgårdar som vanligtvis har tusentals besökare varav många norrmän så märks pandemin mycket mer. Förra säsongen var naturligtvis inte som vanligt. Det kom andra grupper av besökare i form av hemestrande svenskar och bland annat detta satte igång tankar hos Helena och hennes man Stefan och bidrog till nya funderingar kring verksamhetens utformning. Det var vad de ville att vi skulle titta på. Deras barn var också med. Benjamin på plats och Siri på länk från Stockholm.

Första passet försökte vi lyssna in vad alla i familjen egentligen vill. Det är inte någon lätt uppgift vare sig för oss som frågar eller för dem som blir utsatta för våra frågor. Det handlar om känslor och upplevelser och sådant är ju inte alltid lätt att få fatt på. Helena Ullmark var med på länk från Gotland och ställde frågor hon med. Sedan gick jag och Susanne en runda och försökte fundera igenom vad vi hade hört.

Centralt för familjen von Bothmer är omsorgen om det de har omkring sig. Många har besökt restaurangen och kanske tagit en kort sväng i trädgården och platsen andas något speciellt som kan vara svårt att sätta fingret på men till stor del beror det nog på hela familjens omsorg om den plats de har tagit på sig att förvalta. Den ursprungliga restaurangen är byggd i halmbalsteknik. Toaletterna är komposttoaletter. Skyltar talar om jorden och vikten om att ta hand om jord och skapa ny levande jord. Gemensamt för alla fyra i familjen är en kreativ sida som tar sig uttryck genom bland annat musik, drama, konst och keramik.

På Kosters Trädgårdar hålls kurser i permakultur och odling. Det ges guidade turer i naturen och mat och dryck som serveras är närproducerad och ekologisk till stor del. Många av grönsakerna kommer ifrån den egna trädgården. Allt är väldigt genomtänkt och djupt grundat i Helena och Stefans syn på världen.

Många som tittar in på en pizza eller en fika kanske inte ser mer än själva restaurangen men gården är åtta hektar stor och sträcker sig långt bortom dammen vid restaurangen.

Där går fåren och betar och går man en bit träffar man på diverse konstverk. Den här platsen ger så mycket. God mat, ett medvetet utbud, omsorg om naturen, kulturupplevelser och annat som behövs för att skapa en plats där besökarna kan må bra även om de bara tar del av en liten del av allt som erbjuds. Familjen von Bothmer bor i ett vitt hus precis vid vägen där alla turisterna passerar när de ska in mot restaurangen. Sommartid är det enormt mycket folk som går precis utanför huset varenda dag. För oss andra som bor på landet där besökarna snarast räknas i ental eller tiotal verkar det lite körigt.

Susanne och jag tog hjälp av våra vänner på distans och funderade och ritade och funderade igen.

På söndag var det dags för redovisning och vi presenterade ett antal olika scenarios för hur familjen kan ta sig vidare och utveckla platsen.

Koster är värt ett besök. Har du inte varit där än så passa på i sommar. Besök då Kosters trädgårdar och se dig omkring ordentligt. Läs på skyltarna, studera toaletterna, fundera över utbudet i både restaurangen och gårdsbutiken, titta på odlingarna, jordfabrikerna och ta en promenad bortom dammen vidare ner bland skulpturerna.

Efter tre intensiva dagar lämnade Susanne och jag Koster. Det är en speciell plats och vi ser fram mot att få komma tillbaka.

Växthusmur

Onsdag och torsdag denna vecka har vi haft Malena Kinberg från Mamma Mur på besök. Hon har försökt lära oss att mura med lera. Vi har länge funderat över bakväggen i växthuset och insåg till slut att vi inte skulle klara av att mura upp muren utan hjälp. Vår vän Maria tipsade om Malena. De har jobbat mycket ihop på gamla byggnader. Maria med trä och Malena med att mura. De har båda gått på Da Capo i Mariestad och är inriktade på kulturbyggnader och byggnadsvård.

Maria håller verktygen vassa och vässar snickarpennan med yxa

Vi har haft en dialog med Malena fram tills i onsdags och fått i uppgift att samla ihop 600 liter lera, två kubikmeter sand, två lådor hackad halm och ett par hinkar klippt fårull.

Hela onsdag förmiddag gick åt att förbereda inför murningen. Jonas, Maria, Magnus, Malena och jag förberedde allt.

Bruk skulle blandas och ett blandningsrecept skulle testas fram. Hur mycket sand man ska ha i avgörs av hur ren leran är. En del lera innehåller i sig rätt mycket sand från början och då får man minska andelen sand. Vi kom fram till receptet tre delar lera, åtta delar sand, 1/2 del bindmaterial.

En vanlig tombola fungerar inte riktigt bra för lerbruk så Malena tog med sig Maggan som är Malenas tvångsblandare.

För att leran ska blandas ut ordentligt så måste blandaren gå minst en halvtimme. Vi började med att hälla i tre delar sand och tre delar lera och så fick det snurra runt en stund innan vi fyllde på med vatten och resterande sand.

Muren ska bli nästan elva meter lång och tre meter hög. Det var en väldans massa räknande innan vi kom fram till mursteget 6,6 cm. Ett mursteg är en kvarts sten plus fog och det mått som allt utgår ifrån. Vi använder oss av hela stenar, trekvartsstenar, halvstenar och pettringar vilket betyder en kvarts sten.

Vid varje ände satte vi upp två stolpar där höjderna för varje varv markerades. Mellan dessa stolpar, som vägdes in mycket noggrant så de blev lodräta, spänns ett murarsnöre som man följer hela tiden. Snöret flyttas ett steg uppåt för varje varv.

Sedan skulle stenarna borstas rena från damm och vi gjorde fyra stationer med en murarbalja och hela stenar, halvstenar, trekvarter och pettringar. Vi fick ägna en hel del tid åt att klyva stenar så att vi hade alla format framme.

Därefter la vi ut hela nedersta varvet för att pröva så allt stämde.

Bakom muren finns den gamla lutans vägg. Där finns ett antal reglar och vi har förstärkt regelverket ordentligt. Tre stolpar finns utefter väggen och vid var och en av dessa bestämde vi att vi skulle göra en tjockare mur. Dels för att det gör hela muren mer stabil och dels för att det bryter av ordentligt så att den långa muren blir mer levande.

Vi tillverkade också kramlor som ska användas för att fästa muren vid reglarna bakom. Vi har försökt hitta kramlor att köpa men inte lyckats med det så då tillverkade vi våra egna. De fästs i märlor som spikas in i reglarna och så hakas kramlan i. Visst utrymme för rörelse finns i och med att märlan inte spikas ända in.

Malena satte upp lappar på väggen som dels beskrev hur dessa tjockare partier skulle muras och dels beskrev vårt förband. Det kommer att bli ett munkförband med fyra olika skift. Munken är en halvsten som flyttas i sidled för att få fogarna att inte hamna över varandra men utan att det blir ett statiskt intryck. Halvstenen (munken) hoppar ett kort steg åt höger på varv två och sedan ett långt steg åt höger på varv tre. På varv fyra hoppar munken ett kort steg åt vänster för att sedan hoppa ett långt steg åt vänster på nästa varv. Sedan upprepas det hela.

Först efter lunch var det dags att börja mura. Jonas var tvungen att åka till jobbet så vi var fyra kvar som ansvarade för var sin del av muren mellan de tjockare ”pelarna”.

Pelarnas fyra olika varv

Det ser lätt ut när Malena gör det men det tar tid att lära sig. Lerbruket läggs på muren och fördelas i två strängar med mursleven. Sedan läggs första stenen på plats. På nästa sten läggs bruk på änden som vetter mot första stenen och bruk läggs återigen i två strängar. Sedan läggs sten nummer två på plats och anpassas dels i sidled och dels i höjdled. Snöret löper två millimeter utanför murväggen och i höjd med stenen och det är viktigt att hålla koll på båda.

Lera är mycket mer förlåtande än när man murar med kalkbruk eller cement så om det inte blir bra kan man ta loss stenen igen och skrapa av leran ner i baljan och börja om. Om man lagt en sten och justerat in den så bör man inte flytta på den igen sedan för då blir fästet inte lika bra.

Det kändes väldigt bra att ha Malena där för att kunna fråga och få tips. Hon hade tålamod med oss alla och gav fortlöpande information och delade med sig av sina kunskaper. På torsdagen började arbetet redan klockan sju och sedan murade vi hela dagen och ändå hade vi inte gjort mer än en tredjedel när dagen var slut. Det tar tid men blir väldigt snyggt.

Efter två intensiva dagar så har vi inte hjälp av vare sig Malena, Magnus eller Maria utan resten av muren får vi fixa själva. Det känns trots allt rätt så ok och som om vi faktiskt har fått lite koll på det där med murning redan efter två dagar.

Röret är ett gammalt dräneringsrör och kommer att användas för att dra in vattenslang.

Det känns väldigt bra att använda sand och lera som vi grävt upp ur vår egen åker och blanda det med lite av halmen som vi har till våra får. Alla stenar har vi fått begagnade dels från ett nedbrunnet mejeri utanför Floby och dels från en riven skorsten i grannbyn Långared. Deras olika karaktär gör muren levande.

Nya skinn

I veckan har vi fått vår årliga leverans från Tranås skinnberedning. Vi hade fått en preliminär leverans satt till vecka 4-5 men på grund av rådande omständigheter blev leveransen fördröjd och kom först nu vecka 10. Det gör inte något eftersom vi säljer flest skinn på hösten men det är alltid lika spännande.

I år hade alla skinn en väldigt fin glans. Det är vi enormt nöjda med. Tidigare år så har något eller några skinn varit något mattare i locken men nu hade alla den skinande glansen som man vill ha på gotlandsfår.

Färgerna varierade mycket mer än tidigare år då alla varit ganska jämnt grå. Nu gick de från mörkt grått.

Till väldigt ljusa skinn.

Ålen över ryggen var väldigt framträdande på några av skinnen och det brukar vara populärt bland kunderna.

Ett skinn hade vi sett extra mycket fram mot att få hem och det var skinnet efter vår bagge Totoro. Eftersom han varit hos oss i tre år så var det skinnet rejält mycket större än alla de andra.

Ett riktigt fint skinn med bra glans och varierande färg. Tyvärr visade det sig att just det skinnet hade blivit skadat. På bilden ovan kan skadan anas.

Drar man isär locken så syns skadan tydligt.

Drar man inte isär skadan syns den nästan inte men det spelar inte så stor roll då det ändå har stor inverkan på vad man kan sätta för pris på skinnet.

Vi är trots allt väldigt nöjda med alla skinn och i morgon ska vi hänga upp dem i affären.

Droppbevattning

Vi har än så länge inte använt oss av droppbevattning. Den största anledningen till det är nog att vi inte har haft växthus tidigare och då får man ju hjälp av regnet när det gäller bevattning. Åtminstone de flesta år. 2018 var ett undantag men då klarade vi bevattningen eftersom en dam gav oss en bevattningsanläggning som hon inte behövde längre. Med den följde sju stycken vattenspridare av kyrkogårdsmodell. Vi har ändå tänkt att vi vill ha underbevattning eftersom det är så vattenbesparande jämfört med att vattna ovanifrån.

I år ska vi försöka få upp vår växthustunnel så i veckan anlände vår beställning från Waterboys. Vi har träffat på dem flera gånger förut bland annat på odlardagarna och de ger ett väldigt proffsigt intryck. Alla odlare vi känner har beställt sina bevattningsanläggningar från just Waterboys och det känns skönt att inte behöva välja bland massor av olika firmor. Så här ser delarna ut:

  • 1 rulle DripNet PC 500 meter
  • 2 stycken Tryckregulatorer R20 2,5 bar
  • 40 stycken 12x16x12 mm T-anslutningar
  • 10 stycken 17/16 mm kulventiler i plast
  • 2 stycken lamellfilter R20 0,13 mm
  • 40 stycken M42 Hanslutstycke KXV 76
  • 60 stycken droppslangsförankring
  • Alltihop gick på 7245 kronor

Från vänster: Lamellfilter, Tryckregulator (det fanns ställbara men det som inte finns kan inte gå sönder), Kulventil, Ändstopp (slangen ska gå genom båda ringarna och vecket som bildas stoppar vattnet), T-rör för vanlig 1/4-tums trädgårdsslang, Förankring.

För att bevattningsanläggningen ska fungera behöver vi dra vatten fram till växthusets mitt och det kommer vi att göra med en vanlig vattenslang. På vattenslangen kommer vi först att koppla en huvudkran så vi kan slå av allt vatten ute i växthuset ifall något skulle gå fel. Därefter följer en T-koppling så vi får en tappvattenkran om vi vill bevattna sådder och annat ovanifrån. På det andra utloppet på T-kopplingen kommer vi att sätta en tryckregulator som tar ner vattentrycket till 2,5 bar som det ska vara i droppbevattningsslangarna istället för 4-5 bar som det är annars.

Därefter kopplar vi in ett filter som ser till att vattnet inte för med sig massa partiklar som sätter igen droppslangarna.

Efter filtret hamnar ytterligare en T-koppling så vi får en slang som går ut till vardera halva av växthuset. På var och en av dem kommer vi att sätta en enkel timer så vi kan vrida på hur länge vi vill att bevattningen ska vara igång.

Efter timern går det två slangar längst mittgången i växthuset och vid varje bäddkortsida fästs två droppslangar per bädd.

Vår vana trogen så har vi nog överplanerat en smula och kanske beställt några saker i onödan. Många klarar sig utan kulventiler och har mycket få förankringspunkter men det blir lätt så här vid beställning utanför våra erfarenheter.

Droppslangen är en DripNet PC med hål var 30 centimeter. Vi trodde att den skulle vara tung och ohanterlig men hela rullen gick att lyfta med en hand. Droppslagsförankringsspik håller slangen på plats i bäddarna och i slutet på varje slang sätts ett ändstopp.

Så här ser droppställena ut i närbild. Det syns att det sitter någon fiffig plastgrej på insidan av varje droppställe. Huvuduppgiften för ”grejen” är (om vi har fattat rätt) att den stryper flödet vid högre tryck och öppnar mer vid lägre tryck. Tanken är att det ska komma ungefär lika mycket vatten ur droppställena i början och slutet av slangen.

Droppslangen finns bara att köpa i 500 meters längder så vi kommer att få slang över till vårt andra växthus plus att det blir ytterligare längder över som vi kommer att lägga i salladsbäddarna bland annat.

Timrarna kommer vi att köpa på Biltema

Waterboys har varit med på alla tre odlardagar som varit. Den här gången var de med digitalt och gav ett erbjudande på tio procent till alla som deltog i odlardagarna. Det kändes som ett fint erbjudande som dessutom gjorde att vi fick beställt i tid och inte i sista stund som det annars lätt kan bli. Det bästa är nog nästan att man kan ringa till Waterboys och att de tar sig tid att förklara. De har ett gediget kunnande som de gärna delar med sig av.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑