Miriam och hennes två bröder äger Skenora men Pella och hennes familj hyr ett av de fyra boningshusen på gården.
Förra helgen var jag på den årliga permakulturträffen och denna gång besökte vi Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm. Det var mycket trevligt att vara tillbaka hos Pella Larsdotter Thiel och Miriam Thiel.
Vi i det här gänget träffades första gången 2014 och sedan dess har vi träffats varje år hos någon som ingår i gruppen. Under tre dagar utforskar vi hur gården vi är på kan utvecklas. Vi har varit på alla gårdar en gång så nu är vi inne på andra rundan och det är fint att få komma tillbaka och se vad som har hänt sedan sist.
Sist vi var på Skenora gjorde vi en plan för trädgården mitt på gården där växthuset ligger och där hade det hänt grejor. Många odlingsbäddar och massor med fruktträd var planterade. Trädgården sköts av Miriam och Pella tillsammans med andra i Omställning Ingarö.
Första dagen är det alltid rundvandring för att beskåda det som hänt och för att få kläm på vilka utmaningar som väntar.
Miriam visade oss runt på ett nyinköpt stycke mark med stor potential.
Helena Ullmark var med oss via Zoom från Gotland. En skillnad som märks när vi kommer tillbaka till ett ställe för andra gången är dels att vi redan känner oss hemtama så introduktionen tar inte lika lång tid men också att det kommer att handla mindre om den fysiska planeringen och mer om människorna på gården och de relationer och nätverk som de ingår i. Det är en spännande utveckling.
När vi förstått vad gårdsägarna vill ha ut av oss så får de inte vara med längre utan då tar ett intensivt arbete vid när vi som är på besök försöker mejsla ut vad som skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen på gården. Vi har blivit allt bättre på det här och även om vi i början av diskussionerna inte har en aning om vart vi kommer att ta vägen så lyckas vi hittills alltid med gemensamma krafter att komma fram till ett förslag på riktning. Den skissas ner på papper och skrivs på listor.
Sista dagen är det dags för presentation. Miriam och Pella får ta del av våra tankar och idéer.
Det blir alltid mycket skratt, frågor och förvånade kommentarer vid de här redovisningarna. En del av förslagen upplevs nog som rätt utmanande men någonstans mellan våra förslag och verkligheten kommer Skenora gårds invånare att hamna. Tack Pella och Miram för trevliga dagar.
Jag fortsätter att läsa och försöka förstå boken Teaming with microbes.
Protozoer Protozoer är encelliga djur som kan röra sig och som inte har fotosyntes. De kan alltså inte själva utvinna energi genom solljus utan behöver få i sig den genom att äta andra. Oftast äter de bakterier men också svampar och andra protozoer. Förr kallades de urdjur. Det finns över 60 000 olika protozoer som alla är beroende av fukt för att leva. Inom gruppen finns amöbor, ciliater och flagellater. En protozoa kan äta 10 000 bakterier på en dag.
När det finns gott om bakterier så attraheras först de minsta flagellaterna som äter upp många bakterier. Sedan kommer de större ciliaterna och till slut även amöbor. När det mesta är uppätet och bakteriepopulationen minskar så börjar de större ciliaterna och amöborna att äta de mindre ciliaterna och flagellaterna. Till slut blir de så få så att bakterierna kan öka i antal igen.
En del protozoer äter också nematoder men de begränsar också nematodernas tillgång på mat genom att äta samma saker som nematoderna gör. På så sätt håller protozoerna även antalet nematoder i schack.
Blir jorden för torr kan protozoer inte längre röra sig och föröka sig och de slutar äta. De kan överleva ändå, vissa i flera år och andra kortare tid.
Upp till 80% av allt kväve plantorna behöver kommer från restprodukter som bakterie- och svampätande protozoer lämnar efter sig.
Alla protozoer bidrar också genom att bryta ner organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Protozoer utgör också mat för andra medlemmar i The soil food web som nematoder, maskar och mikroartropoder.
Det finns också protozoer som förstör genom att äta växternas rötter men i en välmående jord så hålls dessa under kontroll av andra protozoer.
Nematoder Nematoder mineraliserar näringsämnen som finns i bakterier och svampar precis som protozoer. Det finns över 20 000 olika nematoder som har identifierats. Hur många svamp- kontra bakterieätande nematoder det finns i jorden är helt beroende på hur mycket svampar kontra bakterier där finns. Nematodernas munnar varierar i utseende beroende på vilken föda de lever av.
Det finns växtätande nematoder som har en nålliknande mun som de använder för att punktera plantornas cellväggar. Det finns nematoder som äter på utsidan av plantornas rötter men också de som tar sig in i och lever inuti rötterna. De bakterieätande nematodernas munnar ser ut som en rör. De kan konsumera stora mängder bakterier. De bakterieätande och svampätande nematoderna frigör näringsämnen som bundits i bakterier och svampar precis som protozoerna gör. Det finns också nematoder som äter andra nematoder och som därmed hjälper till att begränsa förekomsten av nematoder. Vissa nematoder bryter också ner organiskt material.
Eftersom nematoderna är större än de andra mikroorganismerna jag skrivit om så kräver de större hålrum och porer för att ta sig fram. De är alltså känsliga för jordkompaktering.
Eftersom nematoderna rör sig i jorden använder bakterierna dem som taxibilar genom att kleta sig fast på nematoden som på så sätt tar den till nya områden där det kan finnas andra näringsämnen. Vissa nematoder hittar fram till olika födoämnen genom att de är känsliga för temperaturskillnader. De vet vid vilken temperatur olika mat finns och tar sig dit temperaturen är rätt. Andra är känsliga för att känna av speciella kemiska beståndsdelar och navigerar efter dem.
Artropoder Artropoder eller leddjur innefattar flugor, skalbaggar och spindlar och liknande djur. Tre fjärdedelar av alla levande organismer är leddjur. Men när det gäller biomassa så är nematodernas och protosoernas massa större.
Artropoderna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden och transporterar runt bakterier som kletat sig fast. Deras viktigaste uppgift är att sönderdela organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Finns det inte tillräckligt med dött organiskt material i jorden så kommer artropoderna att attackera andra levande källor till organiska näringsämnen. Det finns också artropoder som helt och hållet livnär sig på rötter. Vissa artropoder äter också bakterier och svampar.
Maskar Det finns över 7 000 olika sorters maskar som kan förekomm i bra trädgårdsjord. En hektar kan innehålla fyra till sex miljoner maskar och de kan flytta 18 ton jord per år när de letar efter mat. En mask kan leva i femton år så det finns goda skäl till att inte gräva med spade i onödan. Maskar är tvåkönade men det krävs ändå två maskar för att producera fler. Det kan födas 15 maskar åt gången och en mask blir könsmogen på tre till fyra månader. Maskarna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden genom att göra gångar och aggregerar jordpartiklar. De flyttar också organiskt material och mikroorganismer genom jorden. Maskarna äter bakterier i huvudsak så många maskar i jorden tyder på bakteriedominerad jord. De äter också svamphyfer, nematoder, protozoer och organiskt material som dessa lever på. Maskarna kan inte bryta ner organiskt material utan förlitar sig på bakterier som gör det. Överskottet av organiskt material som bakterierna inte brutit ner bajsas ut av masken och blir fantastisk jord som består av 50% högre andel organiskt material än jord som inte passerat genom en mask. Maskbajs innehåller sju gånger så mycket fosfor, tio gånger så mycket kalium, fem gånger så mycket kväve, tre gånger så mycket tillgänglig magnesium och en och en halv gång så mycket kalcium som annan jord.
Genom att dra ner organiskt material och sönderdela det så ökar maskarna jordens vattenhållande förmåga. Maskarnas gångar hjälper till att syresätta jorden och vatten kan rinna genom gångarna så jorden blir bättre dränerad. Har du gott om maskar i jorden så tyder det på att du också har annat mikroliv på plats.
Nu har jag läst del ett av två i boken Teaming with microbes. Det är mycket intressant läsning även om jag känner att jag inte riktigt förstår allt. Nästa del heter How the soil food web applies to gardening och det är här jag ska få reda på vad det jag just läst har för betydelse för min odling. Jag återkommer!
Läs gärna blogginlägg Teaming with microbes del 1 först för annars kan det bli svårt att hänga med. I blogginläggen Teaming with microbes försöker jag för mig själv reda ut vad jag läser. Jag försöker sammanfatta och förstå vad det betyder. Det innebär inte att jag riktigt förstår vad jag själv skriver men jobbar på att göra så. Du som läsare får gärna kommentera och ifrågasätta och hjälpa mig att förstå.
Syntetiska näringsämnen som kommer i form av konstgödsel är gjorda för att absorberas av rötter i löslig form. När näringsämnena passerar rötterna tas inte allt upp, överskottet lakas ur jorden och förs bort med rörligt vatten. Den del av konstgödning som inte kommer till nytta är alltså helt onödigt eftersom det bara passerar. Därför har konventionellt jordbruk lagt mycket tid och kraft på att bli duktiga i exakt gödsling. Konstgödsel är inte gratis. De räknar på näringsbehov och med hjälp av ny teknik så anpassar de gödslingen till exempel med hjälp av GPS-styrda maskiner.
De organiska näringsämnena däremot hålls däremot i marken i bakterier och svampar. De förblir en del av en ständigt föränderlig cykel. Inget avfall. Ingen läckage. (låter för bra för att vara sant) Jordens mikroorganismer håller alltså näringsämnen i markmiljön så att näringsämnena kan finnas när dina växter behöver dem.
Det är inte mikroorganismerna som styr processerna utan allt styrs av växten och växtens behov. De som inte konstgödslar är ofta inte lika bra på att gödsla precist. eftersom det är svårare att veta exakt vad en kompost innehåller. Inom det ekologiska jordbruket lägger man istället ofta på den gödsel som gårdens djur levererar. Man gör någon form av gödselberäkning och det finns ett lagkrav på att man inte får sprida mer än 22 kilo fosfor per hektar och år (beräknat på en femårsperiod)
Växternas rot-exudat är utsöndringar av socker tillsammans med lite protein. Exudaten skiljer sig mellan olika växttyper men varje växt kommer också att utsöndra ut olika exudatrecept som är speciellt utformade för att locka de specifika svamparter och bakterier som växten behöver för att utföra ett visst jobb. Mest exudat utsöndrar unga plantor när de behöver mycket näringsämnen för att bygga upp sin stam och sina blad.
Varje svampart och varje bakterieart utför olika funktioner. De producerar unika enzymer som används för att bryta olika typer av näringsämnen från stenar och jordaggregat.
Växter behöver många mikronäringsämnen utöver kväve, fosfor och kalium för att må bra. Alla dessa näringsämnen utvinns av olika mikrobiella arter och ligger vilande i dessa tills de stimuleras av växten. Växten aktiverar bara arten den behöver genom att utsöndra de specifika exudat som arten behöver. (Det här låter helt otroligt och är väldigt fascinerande)
Varje plats har sin unika mikrolivsflora och saknas mikroliv kan du hjälpa till genom att tillföra organiskt material och kompost och därmed mikroliv. Materialet bör dock vara så lokaltproducerad som möjligt så du får med de mikroorganismer som behövs på just din plats. Du kan köpa in kompost som transporteras långväga ifrån och det kan hjälpa din jord men, enligt boken, kan du inte förvänta dig lika gott resultat.
Har du väl etablerat ett gott mikroliv i din jord så kan du utgå ifrån att jorden behåller sitt goda mikroliv såvida du inte börjar plöja, lämnar jorden bar eller spruta ut kemikalier.
Alla dessa goda mikroorganismer behöver syre för att leva. Utifrån det borde det vara vettigt att kunna syresätta jorden genom att luckra den med bredgrepen men det är då viktigt att inte jobba för mycket så att jorden vänds eller störs. Att föra bredgrepen lite bakåt så att jordskorpan spricker upp räcker. Men helst ska man ha en lucker jord så man inte behöva bredgrepa alls. För att motverka kompakteringen så bör marken vara täckt av växande grödor så stor del av året som möjligt och mycket organiskt material bör tillsättas så andelen positiva jordarbetare ökar.
De flesta gångarna och porositeten skapas av maskar och andra små varelser. Därför bör man inte gå i bäddarna. Att gå i uppgjorda gångar hela tiden gör att jorden hålls porös i bäddarna och efter några år med ökad mullhalt i jorden kan du kanske skippa bredgrepen till åtminstone vissa kulturer. Mindre gångar i jorden skapas av svamptrådar. När svamparna dör finns hålrummen de skapat kvar och där kan vatten och luft transporteras och bakterierna kan gömma sig från protozoerna som är för stora för att ta sig in.
Både svampar och bakterier binder näringsämnen och först när de dör kan det frigöras och finnas tillgängligt för växterna. På våren kan det därför vara svårt för våra växter att få tag på tillräckligt med näring då låga temperaturer gör att mikrolivet inte är så aktivt. Det är därför man kan behöva tillföra lättillgänglig näring på våren
Till skillnad från bakterier så kan svamparna sträcka ut sina trådar för att nå längre bort. De kan t.ex. nå löv som ligger på ytan och utvinna näringsämnen ur dessa. På så sätt kan de transportera näringsämnen ner till området kring växtens rötter.
Kvävet som frigörs av svampar är i form av ammonium men om vissa bakterier finns närvarande så omvandlar de ammoniumet till nitrat, som jag skrev om i förra blogginlägget. Svamparnas enzym sänker pH-värdet medan bakteriernas slem höjer pH-värdet. De kvävefixerande bakterierna behöver generellt ett pH över sju. Om jorden domineras av svamp som försurar jorden så blir de kvävefixerande bakterier som omvandlar ammonium till nitrat allt färre. Mer ammonium kommer att finnas tillgängligt eftersom det inte omvandlas till nitrat. (Usch, jag har läst för lite kemi i min dag. Det här är svårt för mig att ta till mig så jag riktigt förstår vad det betyder.)
Bild från https://microbewiki.kenyon.edu/
Det finns svampar som dödar nematoder genom att utveckla en ring bestående av tre celler. När ringen kommer i kontakt med något så släpper den in vatten i de tre cellerna som sväller upp till tre gånger sin storlek och därigenom tar död på nematoden. Den här sinnrika metoden kombineras med att svampen sänder ut ämnen som drar till sig nematoden. Sedan sticker svampen in en svamptrådsspets i nematoden och börjar absorbera näringsämnen. Näringen låses därigenom fast i svampens trådar tills den frigörs genom att någon äter svamptråden eller att svampen byter näringen mot rot-exudat.
När det gäller växters samarbete med mykorrhiza-svampar så har kunskapen funnits sedan 1885 och det är också något som många har hört talas om. mykorrhiza-svamparna letar helt enkelt upp de näringsämnen som växter behöver och ser till att leverera dem i utbyte mot rot-exudat. 90% av alla växter utvecklar mykorrhiza och samarbetar därigenom med svampar. Många växter kan leva utan samarbetet men utvecklas då inte till sin fulla potential. Man kan fundera över hur klokt det är med kalhyggen som verkligen stör samarbetet om man vill ha en levande skog. På samma sätt så trasas nätverket av svampmycel sönder när vi plöjer jorden eller odlar monokulturer av kålväxter som raps där inget samarbete med mykorrhiza-svampar sker.
Det finns också mängder av svampar som är skadliga för våra grödor. Inom det konventionella jordbruket används kemikalier för att bekämpa dessa. Problemet med de kemikalierna är dock att de påverkar även de goda svamparna. När man vet hur mycket nytta dessa gör i jorden så inser man att kemiska bekämpningsmedel mot svamp kan göra mer skada än nytta.
Det får räcka för idag. Fler blogginlägg kommer…
Hur tycker ni det låter så långt? Verkar det vettigt eller har ni invändningar?
I fredags var jag hos Jonas och Sanna på Bossgården och arbetade med vår bok: Odla till försäljning del 2 – 30 grödbeskrivningar.
Del 1 finns redan under namnet Odla till försäljning : att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion men kommer snart i uppdaterad utgåva. Då kommer den att heta: Odla till försäljning del 1: att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion. I del 1 beskriver Jonas Ringqvist hur man kan tänka kring en effektiv småskalig grönsaksproduktion och hur man får det att fungera så att det blir lönsamt. Boken kom ut 2018 och den nya uppdaterade versionen kommer att vara rejält omarbetad.
Del 2 skriver Jonas, Sanna och jag ihop och det är ett mycket roligt och samtidigt påfrestande och svårt arbete. Vårt samarbete fungerar väldigt bra men det är så mycket att hålla reda på och få rätt. Många siffror att kolla, många begrepp att bena ut, tilltal att bestämma, mycket text att producera, mycket layoutöverväganden att göra – så det tar tid.
Det mesta samarbetar vi om och vi har inte gjort någon egentlig arbetsuppdelning utan jag skapade alla grunddokument och var och en började fylla på där det kändes bra att börja.
Med tiden har det utkristalliserat sig vissa ansvarsområden så Jonas har t.ex. blivit huvudansvarig för näringsberäkningar och gödselstrategier även om vi andra är inne och producerar text där också.
Sanna har blivit huvudansvarig för texterna om hur man får lönsamhet i grödorna, plantuppdragning och växthusgrödorna. Själv har jag mest ansvar för att se till att all text går att förstå för den som inte har så mycket erfarenhet, samt att producera textmängder som vi alla kan utgå ifrån.
Det mesta arbetet sköter vi på distans via google docs där vi har en gemensam mapp med mängder av dokument, kalkylark och bilder där vi samlar texter och uppgifter, har att göra listor, att kolla upp listor m.m.
Varje gång någon skriver något i ett dokument får vi andra en notis om det hela. Vi gör alla ändringar som förslag så de andra kan gå in och godkänna eller förkasta. Så växer texterna långsamt fram och nu är vi faktiskt nära att ha en färdig text som ska lyftas in i indesign för layout. Efter det har vi några personer som ska hjälpa oss med korrekturläsning av språket och ytterligare några som ska korrekturläsa innehållet.
Det blir en riktigt nördig bok som tar upp alla aspekter som vi kunnat komma på när det gäller hur man lyckas med 30 grödor som är centrala i småskalig grönsaksproduktion. Jag lär mig otroligt mycket genom det här samarbetet med Jonas och Sanna som har så mycket mer erfarenhet och kunskap än vad jag lyckats samla på mig.
Det börjar kännas riktigt bra och jag bara önskar att någon hade skrivit denna bok innan jag själv började odla för försäljning. Det hade sparat mig många misslyckade grönsaker och halvdana försök.
Håll utkik! Releasedatum är inte spikat men planerat tidig vår.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
