Biokol

Vi människor släpper ut för mycket koldioxid i atmosfären. Så länge vi inte tog upp kol, naturgas (fossilgas) och olja ur marken så fanns en någorlunda konstant mängd koldioxid i atmosfären. De gröna växterna binder koldioxid och vatten med hjälp av solens energi till druvsocker och bygger upp sig själva med det. Syret som blir över släpper de ut i luften. När vi människor, djur eller mikroorganismer äter av växterna frigörs koldioxid och vatten igen. Det kallas för kolets kretslopp och under hela människans historia har det fungerat som ett kretslopp där ungefär samma mängd koldioxid har bundits och släppts ut igen. I början av 1900-talet började vi i större utsträckning att använda kol och olja och idag är det svårt att hitta någonting i ett rum som inte har varit beroende av fossil energi för sin tillblivelse eller för transporter. Bilden är hämtad från bloggen cornucopia. Nästan allt vi människor gör idag ger ökade koldioxidutsläpp till atmosfären. Det är naturligtvis inte bra. Det ger ökad växthuseffekt och förändrar klimatet. När vi var barn hade ingen av oss haft en fästing – idag finns det få barn i Sverige som inte haft fästingar.  Vi får mer extremt väder med mer vind, längre perioder av regn och längre perioder av torka något som kommer påverka matproduktionen. Klimatförändringarna är också orsak till förändringar ute i världen och att vi idag har stora flyktingkatastrofer kan i många fall kopplas till klimatförändringar och till strider om råvaror. För att komma till rätta med klimatförändringarna måste vi människor naturligtvis minska vår förbränning av kol och olja. Vi kan köra mindre bil, flyga mindre, äta mer närproducerat, välja kött som inte industriproducerats, konsumera mindre osv. Men vi människor har redan släppt ut för mycket koldioxid  i atmosfären så det handlar också om att binda den koldioxid som vi redan släppt ut. Det kan vi göra genom att se till att det växer mer på jorden. Plantera träd och se till att gräsytor växer till och binder kol.

När vi gick permakulturkursen så fick vi träffa Folke Günter som i många år arbetat med biokol och ger kurser i kolning. Han berättade att vi kan tillverka träkol och gräva ner i marken. Dels innebär det att vi binder kol för en lång tid, kol har en halveringstid på 1000 år. Det innebär också att om vi gräver ner biokol i odlingsbäddar så ökar bördigheten. Biokol har förmåga att binda vatten och näringsämnen så att de finns tillgängliga för växterna. Läckaget av fosfor, kväve och andra näringsämnen minskar. Kol är poröst och ytan i kol är enorm. I ett gram kol kan finnas en yta lika stor som en fotbollsplan. Känner man vikten av en träbit och sedan förvandlar den till kol så tar båda bitarna upp ungefär samma yta men vikten är en helt annan. Kolbiten är mycket lättare för att det i kolet finns mängder av håligheter. Det ger stora ytor för mikroorganismer att  leva på. Gräver man ner kol i marken så ökar man alltså möjligheterna för mikroorganismerna. Forskning kring biokol pågår. I Amazonas har man hittat ett område som kallas Terra Preta vilket betyder den svarta jorden. Där finns upp till en meter tjockt jordlager som är svart. Man har kommit fram till att människor där har ökat bördigheten på sin jord genom att tillverka biokol och gräva ner i marken. Biokol tillverkas traditionellt i kolmilor i Sverige men inte för att öka jordens bördighet utan för att ha som bränsle. Men det går att göra små mängder av kol mycket enklare än så.

Vi tar en kakburk i plåt och gör hål med hjälp av en spik och en hammare. Tolv hål är gjorda i den här burken. På gården får vi alltid över restbitar av bräder och virke. Vi fyller burken med sådant spill. Ju mer vi får i desto bättre. Sedan sätter vi på locket och så fyller vi vedpannan. Den ska ändå tändas för att vi ska få värme i huset så överst i pannan lägger vi burken med spillbitar i. När pannan brunnit ut och svalnat tar vi ut burken och där i hittar vi biokol. Man ser tydligt att det varit brädbitar.

Det är vanlig grillkol och skulle kunna användas för att tända grillen till sommaren. I Sverige finns bara en enda grillkolsproducent vilket innebär att den grillkol vi köper till sommarens grillkvällar är importerad. Kanske kommer vi att även tillverka vår egen grillkol, men än så länge tänker vi gräva ner kakburkarnas innehåll i våra odlingsbäddar. Det är viktigt att inte använda tryckimpregnerat virke eftersom allt tryckt virke innehåller gifter som man absolut inte vill ha i sina odlingsbäddar. Vi använder inte tryckt virke alls på gården utan köper till exempel istället ekstolpar när vi stängslar våra hagar. För att inte riskera att något fattar eld använder vi ett par gamla mjölkspänner som mellanlagring tills det är dags att flytta grillkolen ut i odlingsbäddarna. Att vi gör biokol när vi ändå eldar i pannan gör att det inte blir någon extra tidskrävande process. Vi lägger helt enkelt allt spill från verkstaden i en back som vi flyttar över till pannrummet. Sedan fyller vi kakburken när vi ändå ska elda. Enkelt och smidigt och förhoppningsvis ger det resultat i våra odlingsbäddar. Att vi inte kommer att förändra speciellt mycket när det gäller klimatet inser vi naturligtvis. Det skulle krävas biokolsproduktion i en helt annan skala.