En gård för omställning

Kategori: odling (Sida 1 av 23)

Kall vår

Våra stackars praktikanter har fått sin praktik förlagd vecka 13-16. En vår som denna blir det en kall och ganska otrevlig upplevelse. Tack och lov för att vi i år faktiskt har tillgång till vår växthustunnel där det finns mycket jobb att göra för efter en förmiddag med jobb på friland är det skönt att få gå in.

Här sår vi kål och sallat i brätten. Vi har gått igenom hur man rationellt fyller brätten med jord för att få upp tempot när det är många brätten som ska sås.

I tunneln prövar vi olika tekniker för att klara av ogräset i nyanlagda ogräsrika bäddar. Här planterade vi kål för två veckor sedan och nu fyller vi på med ytterligare kålplantor.

Ogräsproblemen är minimala när vi planterar i markduk med brända hål. Lökbäddarna längre till höger har dock stora ogräsproblem och vi får se hur vi klarar upp det. All verksamhet i tunneln är testverksamhet i år. Det som funkar det funkar och det är inte någon katastrof om något misslyckats. Det har varit väldigt många kalla nätter. Även om vitkålen växt under fiberduk så ser det ut som om plantorna inte mår så bra. De kan räta upp sig men kylan ger dem en hård start i livet. Bilden ovan är tagen ifrån mitten av tunneln. Det ser ganska stort ut. Bilden nedan är tagen mot samma bäddar fast i början av tunneln. Den känns gigantisk. Här kommer vi att kunna odla mängder av tomater.

Idag har vi dragit upp trådar för att skotta upp jord så vi får ordning på alla tomatbäddar. De ska gödslas med stallgödsel som ska myllas ner och sedan får de ligga till sig så vi kan hålla lite koll på gräset innan tomaterna planteras ut. Nu vill vi ha lite värme så vi kan börja så och planterat även på friland.

Vårbruk vecka 14

Nu är båda växthusen uppe och ”klara” så vi kan koncentrera oss på vårbruket. I tisdags satte vi igång och gjorde falska såbäddar i sex bäddar. Det är egentligen lite tidigt eftersom vädret är så kallt men med fiberduk över kanske en del ogräsfrön kan gro i alla fall.

Vi gjorde sex bäddar i kvarter tre där vi kommer att odla lök i år. I tre bäddar låg organiskt material kvar från potatisodlingen förra året. Det tog vi bort genom att kratta ner i gångarna och en del bättrade vi på täckningen runt hallonplantorna med. Sedan bredgrepade vi alla bäddarna för att luckra jorden så att vi får ner syre och gynnar rätt bakterier.

Därefter kultiverade vi bäddarna ytligt för att sönderdela större klumpar och så krattade vi ytan så att det blev en fin och slät såbädd.

Alla bäddarna vattnades och sedan la vi på fiberduk för att få en så bra miljö för ogräset som möjligt. Tanken är att så många frön som möjligt ska gro så vi kan bli av med en hel del innan huvudgrödan ska i.

I helgen har jag satt in fönster i tegelmuren i glasväxthusets bakkant. De ska göra det lätt att vädra ut för varm luft. I och med att de sitter högt upp så hoppas jag att värmen ska ta sig ut den vägen när det blir för varmt. Här sår praktikanterna mer kål och det börjar bli trångt på förodlingsborden i växthuset.

Vi fick helt enkelt göra i ordning ett nytt plantbord. Vi lägger reglar på lecablock som praktikenterna ser till att få i våg. Det är viktigt så inte allt vatten hamnar i ena änden när man underbevattnar. Plåtarna har jag specialbeställt på en plåtfirma inne i Alingsås som bockat till kanterna så inget vatten rinner ut. Plåtarna ligger på en formplywood som stagas upp av reglarna. På detta lägger vi en underbevattningsmatta. (om det inte vore för att jag har slarvat bort mina nyinköpta men en ny är beställd) Det är ett system som vi tycker fungerar bra. Vi har två plantbord inne i ett bubbelplasttält. Det går att utöka så att tre bord hamnar innanför men just nu har vi alla kålplantor utanför då växthuset ändå håller ganska bra temperatur tack vare murvägg och extra plast för fönstren.

Dags för boksläpp!

På annandagen är det boksläpp på tre odlingsböcker varav jag (Ylva) varit med och skrivit den ena. Hade det varit ett vanligt år så hade vi ställt till med fest men nu får det bli boksläpp via Zoom.

Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar kommer att hålla i släppet och styra upp oss. Vi kommer att presentera tre böcker:

Odla till försäljning del 1 – att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion som är en omarbetad, utökad och förbättrad upplaga av Jonas Ringqvists bok med samma namn. Den finns inte längre till försäljning men har använts flitigt av grönsaksodlare i Sverige och som kurslitteratur på odlingsutbildningar. Det är nog den enda boken om grönsaksodling som har varit inriktad på produktion för försäljning. Den nya upplagan är mycket snyggare med färgbilder, många tydliga exempel, utförligare beskrivning kring näring och gödsel och bra tabeller. Jag tycker det är en fantastiskt bra bok som jag verkligen hade behövt när jag började odla i den här skalan. Den nya upplagan skiljer sig rätt mycket åt gentemot den förra så även om man har första upplagan så har man stor nytta av denna nya.

Odla till försäljning del 2 – våra bästa grödor är skriven av mig, Sanna Mattsson Ringqvist och Jonas Ringqvist. Den har vi ägnat vintersäsongen åt. Vi har träffats två gånger men i övrigt har allt arbete skett på distans med gemensamma dokument och bildmappar på internet. I denna del tar vi upp ca 30 olika grödor som kan utgöra basen i en småskalig grönsaksproduktion till försäljning. Grödor som oftast är lönsamma och som är bra att ha i sitt sortiment. Det är en riktigt nördig bok med mycket information om varje grönsak. Den går på djupet när det gäller näring, förfruktsvärde, bäddförberedelser, temperaturer, bevattning, försäljningstips och mycket annat.

Säsongsförlängning – skörd året runt med energisnåla metoder är ett häfte som kompletterar de båda böckerna om man har tillgång till växthus och vill förlänga sin säsong. Det har Jonas Ringqvist skrivit.

Bokskrivandet har tagit mycket tid i vinter och därför känns det oerhört skönt att vi nu gått i mål innan säsongen kör i gång på allvar. Det känns också bra att alla odlare därute får tillgång till böckerna innan säsong även om vi inser att fler nog hade velat ha dem i vintras.

Böckerna går i alla fall redan nu att beställa från länken nedan och kommer inom kort även att gå att beställa från de vanliga online-bokhandlarna.

Vill du hänga med på boksläppet så kan du läsa mer om det och anmäla dig till eventet på facebook eller gå direkt in på Zoom klockan 17 på måndag via denna länk.

Praktikanterna är här!

Idag kom tre praktikanter från Uddetorp hit. De läser en utbildning som heter Småskalig ekologisk grönsaksodling och ska vara här på praktik i tio dagar under våren.

Vädret var inte det bästa så vi koncentrerade oss på arbete i växthusen idag. I ena halvan skulle vi om tidsplanen hade följts redan ha planterat en hel del samt sått morötter och spenat men eftersom växthuset fick plast på sig först förra veckan och gavlarna kommit upp först i helgen, även om en del saknas, så har det inte varit möjligt. En del plantor står och stampar i sina brätten men det får ta den tid det tar.

Vi började med att sätta ner armeringsjärn för att markera bäddar och gångar i halva växthuset. Här ska vi odla tidiga versioner av de grödor som vi annars har på friland. Det blir majrova, kålrabbi, spenat, vitkål, spetskål, knipplök och sockerärtor. I den andra halvan ska det bli tomat men de ska inte ut än på ett tag så den halvan får vänta.

Jag visste att vi skulle vara flera personer så jag hade lånat in en bredgrep av min långgranne och kollega Lena Manea så alla bäddarna bredgrepades snabbt och lätt.

Därefter blev det en del rensning av rotogräs. Platsen var täckt förra säsongen men det finns ändå en hel del ogräs mest olika gräs, skräppor och maskrosor. Vi försökte rensa rimligt mycket och inte för noga.

Sedan gödslade vi och det ska vi fortsätta med i morgon för sedan var det dags för lunchrast.

Efter lunch gick vi och tittade på gödselhanteringen. Vi har komposterat fårens ströbädd och idag lastade Jonas den komposterade bädden i gödselspridaren och körde ner utanför grinden till skiftet där vi i år ska odla kål. Det är de bäddar som vi i huvudsak gödslar med stallgödsel så då är det bra att få gödseln upplagd precis utanför grinden. Gödselspsridaren av äldre modell gör ett bra jobb med att sönderdela eventuella klumpar vilket gör hanteringen mycket lättare.

Sedan gick vi in i glasväxthuset och fyllde odlingsbrätten med jord och sådde sallat, blomkål, broccoli, salladskål och spetskål.

När fröerna hade lagts i varje plugg siktade vi jord över.

Sedan var det dags för omplantering av tomater. Vi har sått en del tomater lite för tidigt med mening. De kommer att sättas ut i växthuset på chans några veckor för tidigt. Blir det en varm vår så har vi en bra start men kommer det en köldknäpp så kommer vi ha andra tomater på vänt som kan ersätta eventuella förluster.

Dagen avslutades på verandan med dokumentation kring vad vi gjort under dagen. Jag ska försöka vara duktig på att dokumentera allt i år och då är det en hjälp att ha praktikanter. Är man dålig på att dokumentera och dessutom tycker att det är rätt tråkigt så blir det lätt att man struntar i det när man är trött i slutet av dagen.

Förodling

Nu när bakväggen i glasväxthuset är klar är det dags att göra i ordning förodlingen ordentligt. Temperaturen är ganska stabil i växthuset i och med att muren i bakkant lagrar värme. Dessutom har vi fyllt en kubikmetertank med vatten som också hjälper till att jämna ut temperaturen. Vi har också tätat överallt och satt upp bubbelplast för fönster och dörrar. Vi har satt ut en del kålplantor redan eftersom de inte är så känsliga utan klarar svalt väder bra. Snart måste vi dock få ut våra tomatplantor eftersom de inte längre får plats i förodlingskammaren. Planen för dagen var därför att bygga upp ett bubbelplasttält inuti växthuset.

I detta inre bubbelplastrum kommer det att finnas två odlingsbord. Det ena består av en formplywood med ett plåtkar ovanpå där det ligger en underbevattningsduk på. Där kommer känsliga plantor som vill ha ganska bra temperatur att stå.

Det andra är ett värmebord som också har ett plåtkar med underbevattningsduk men under så finns en sandbädd med värmekabel i. Tanken med det bordet är att kunna ställa sådder som ännu inte grott där. Många grönsaker kräver högre värme just när de ska gro men klarar något lägre temperatur senare.

Utanför det inre bubbeltältet kommer det att finnas ytterligare två odlingsbord där mindre värmekrävande grödor som kål kommer att kunna stå när de väl har grott. De mår bara bra av lite svalare temperaturer som gör att plantorna blir kraftigare eftersom de inte växer så fort.

Just nu har vi alldeles för många plantor som är förvuxna i brätten stående i växthuset eftersom den stora tunneln ännu inte är klar.

I helgen är det prioritet att få klart tunneln nu när växthuset är igång.

Droppbevattning

Vi har än så länge inte använt oss av droppbevattning. Den största anledningen till det är nog att vi inte har haft växthus tidigare och då får man ju hjälp av regnet när det gäller bevattning. Åtminstone de flesta år. 2018 var ett undantag men då klarade vi bevattningen eftersom en dam gav oss en bevattningsanläggning som hon inte behövde längre. Med den följde sju stycken vattenspridare av kyrkogårdsmodell. Vi har ändå tänkt att vi vill ha underbevattning eftersom det är så vattenbesparande jämfört med att vattna ovanifrån.

I år ska vi försöka få upp vår växthustunnel så i veckan anlände vår beställning från Waterboys. Vi har träffat på dem flera gånger förut bland annat på odlardagarna och de ger ett väldigt proffsigt intryck. Alla odlare vi känner har beställt sina bevattningsanläggningar från just Waterboys och det känns skönt att inte behöva välja bland massor av olika firmor. Så här ser delarna ut:

  • 1 rulle DripNet PC 500 meter
  • 2 stycken Tryckregulatorer R20 2,5 bar
  • 40 stycken 12x16x12 mm T-anslutningar
  • 10 stycken 17/16 mm kulventiler i plast
  • 2 stycken lamellfilter R20 0,13 mm
  • 40 stycken M42 Hanslutstycke KXV 76
  • 60 stycken droppslangsförankring
  • Alltihop gick på 7245 kronor

Från vänster: Lamellfilter, Tryckregulator (det fanns ställbara men det som inte finns kan inte gå sönder), Kulventil, Ändstopp (slangen ska gå genom båda ringarna och vecket som bildas stoppar vattnet), T-rör för vanlig 1/4-tums trädgårdsslang, Förankring.

För att bevattningsanläggningen ska fungera behöver vi dra vatten fram till växthusets mitt och det kommer vi att göra med en vanlig vattenslang. På vattenslangen kommer vi först att koppla en huvudkran så vi kan slå av allt vatten ute i växthuset ifall något skulle gå fel. Därefter följer en T-koppling så vi får en tappvattenkran om vi vill bevattna sådder och annat ovanifrån. På det andra utloppet på T-kopplingen kommer vi att sätta en tryckregulator som tar ner vattentrycket till 2,5 bar som det ska vara i droppbevattningsslangarna istället för 4-5 bar som det är annars.

Därefter kopplar vi in ett filter som ser till att vattnet inte för med sig massa partiklar som sätter igen droppslangarna.

Efter filtret hamnar ytterligare en T-koppling så vi får en slang som går ut till vardera halva av växthuset. På var och en av dem kommer vi att sätta en enkel timer så vi kan vrida på hur länge vi vill att bevattningen ska vara igång.

Efter timern går det två slangar längst mittgången i växthuset och vid varje bäddkortsida fästs två droppslangar per bädd.

Vår vana trogen så har vi nog överplanerat en smula och kanske beställt några saker i onödan. Många klarar sig utan kulventiler och har mycket få förankringspunkter men det blir lätt så här vid beställning utanför våra erfarenheter.

Droppslangen är en DripNet PC med hål var 30 centimeter. Vi trodde att den skulle vara tung och ohanterlig men hela rullen gick att lyfta med en hand. Droppslagsförankringsspik håller slangen på plats i bäddarna och i slutet på varje slang sätts ett ändstopp.

Så här ser droppställena ut i närbild. Det syns att det sitter någon fiffig plastgrej på insidan av varje droppställe. Huvuduppgiften för ”grejen” är (om vi har fattat rätt) att den stryper flödet vid högre tryck och öppnar mer vid lägre tryck. Tanken är att det ska komma ungefär lika mycket vatten ur droppställena i början och slutet av slangen.

Droppslangen finns bara att köpa i 500 meters längder så vi kommer att få slang över till vårt andra växthus plus att det blir ytterligare längder över som vi kommer att lägga i salladsbäddarna bland annat.

Timrarna kommer vi att köpa på Biltema

Waterboys har varit med på alla tre odlardagar som varit. Den här gången var de med digitalt och gav ett erbjudande på tio procent till alla som deltog i odlardagarna. Det kändes som ett fint erbjudande som dessutom gjorde att vi fick beställt i tid och inte i sista stund som det annars lätt kan bli. Det bästa är nog nästan att man kan ringa till Waterboys och att de tar sig tid att förklara. De har ett gediget kunnande som de gärna delar med sig av.

Teaming with microbes del 3

Jag fortsätter att läsa och försöka förstå boken Teaming with microbes.

Protozoer
Protozoer är encelliga djur som kan röra sig och som inte har fotosyntes. De kan alltså inte själva utvinna energi genom solljus utan behöver få i sig den genom att äta andra. Oftast äter de bakterier men också svampar och andra protozoer. Förr kallades de urdjur. Det finns över 60 000 olika protozoer som alla är beroende av fukt för att leva. Inom gruppen finns amöbor, ciliater och flagellater. En protozoa kan äta 10 000 bakterier på en dag.

När det finns gott om bakterier så attraheras först de minsta flagellaterna som äter upp många bakterier. Sedan kommer de större ciliaterna och till slut även amöbor. När det mesta är uppätet och bakteriepopulationen minskar så börjar de större ciliaterna och amöborna att äta de mindre ciliaterna och flagellaterna. Till slut blir de så få så att bakterierna kan öka i antal igen.

En del protozoer äter också nematoder men de begränsar också nematodernas tillgång på mat genom att äta samma saker som nematoderna gör. På så sätt håller protozoerna även antalet nematoder i schack.

Blir jorden för torr kan protozoer inte längre röra sig och föröka sig och de slutar äta. De kan överleva ändå, vissa i flera år och andra kortare tid.

Upp till 80% av allt kväve plantorna behöver kommer från restprodukter som bakterie- och svampätande protozoer lämnar efter sig.

Alla protozoer bidrar också genom att bryta ner organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Protozoer utgör också mat för andra medlemmar i The soil food web som nematoder, maskar och mikroartropoder.

Det finns också protozoer som förstör genom att äta växternas rötter men i en välmående jord så hålls dessa under kontroll av andra protozoer.

Nematoder
Nematoder mineraliserar näringsämnen som finns i bakterier och svampar precis som protozoer. Det finns över 20 000 olika nematoder som har identifierats. Hur många svamp- kontra bakterieätande nematoder det finns i jorden är helt beroende på hur mycket svampar kontra bakterier där finns. Nematodernas munnar varierar i utseende beroende på vilken föda de lever av.

Det finns växtätande nematoder som har en nålliknande mun som de använder för att punktera plantornas cellväggar. Det finns nematoder som äter på utsidan av plantornas rötter men också de som tar sig in i och lever inuti rötterna. De bakterieätande nematodernas munnar ser ut som en rör. De kan konsumera stora mängder bakterier. De bakterieätande och svampätande nematoderna frigör näringsämnen som bundits i bakterier och svampar precis som protozoerna gör. Det finns också nematoder som äter andra nematoder och som därmed hjälper till att begränsa förekomsten av nematoder. Vissa nematoder bryter också ner organiskt material.

Eftersom nematoderna är större än de andra mikroorganismerna jag skrivit om så kräver de större hålrum och porer för att ta sig fram. De är alltså känsliga för jordkompaktering.

Eftersom nematoderna rör sig i jorden använder bakterierna dem som taxibilar genom att kleta sig fast på nematoden som på så sätt tar den till nya områden där det kan finnas andra näringsämnen. Vissa nematoder hittar fram till olika födoämnen genom att de är känsliga för temperaturskillnader. De vet vid vilken temperatur olika mat finns och tar sig dit temperaturen är rätt. Andra är känsliga för att känna av speciella kemiska beståndsdelar och navigerar efter dem.

Artropoder
Artropoder eller leddjur innefattar flugor, skalbaggar och spindlar och liknande djur. Tre fjärdedelar av alla levande organismer är leddjur. Men när det gäller biomassa så är nematodernas och protosoernas massa större.

Artropoderna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden och transporterar runt bakterier som kletat sig fast. Deras viktigaste uppgift är att sönderdela organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Finns det inte tillräckligt med dött organiskt material i jorden så kommer artropoderna att attackera andra levande källor till organiska näringsämnen. Det finns också artropoder som helt och hållet livnär sig på rötter. Vissa artropoder äter också bakterier och svampar.

Maskar
Det finns över 7 000 olika sorters maskar som kan förekomm i bra trädgårdsjord. En hektar kan innehålla fyra till sex miljoner maskar och de kan flytta 18 ton jord per år när de letar efter mat. En mask kan leva i femton år så det finns goda skäl till att inte gräva med spade i onödan. Maskar är tvåkönade men det krävs ändå två maskar för att producera fler. Det kan födas 15 maskar åt gången och en mask blir könsmogen på tre till fyra månader. Maskarna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden genom att göra gångar och aggregerar jordpartiklar. De flyttar också organiskt material och mikroorganismer genom jorden. Maskarna äter bakterier i huvudsak så många maskar i jorden tyder på bakteriedominerad jord. De äter också svamphyfer, nematoder, protozoer och organiskt material som dessa lever på. Maskarna kan inte bryta ner organiskt material utan förlitar sig på bakterier som gör det. Överskottet av organiskt material som bakterierna inte brutit ner bajsas ut av masken och blir fantastisk jord som består av 50% högre andel organiskt material än jord som inte passerat genom en mask. Maskbajs innehåller sju gånger så mycket fosfor, tio gånger så mycket kalium, fem gånger så mycket kväve, tre gånger så mycket tillgänglig magnesium och en och en halv gång så mycket kalcium som annan jord.

Genom att dra ner organiskt material och sönderdela det så ökar maskarna jordens vattenhållande förmåga. Maskarnas gångar hjälper till att syresätta jorden och vatten kan rinna genom gångarna så jorden blir bättre dränerad. Har du gott om maskar i jorden så tyder det på att du också har annat mikroliv på plats.

Nu har jag läst del ett av två i boken Teaming with microbes. Det är mycket intressant läsning även om jag känner att jag inte riktigt förstår allt. Nästa del heter How the soil food web applies to gardening och det är här jag ska få reda på vad det jag just läst har för betydelse för min odling. Jag återkommer!

Teaming with microbes del 2

Läs gärna blogginlägg Teaming with microbes del 1 först för annars kan det bli svårt att hänga med. I blogginläggen Teaming with microbes försöker jag för mig själv reda ut vad jag läser. Jag försöker sammanfatta och förstå vad det betyder. Det innebär inte att jag riktigt förstår vad jag själv skriver men jobbar på att göra så. Du som läsare får gärna kommentera och ifrågasätta och hjälpa mig att förstå.

Syntetiska näringsämnen som kommer i form av konstgödsel är gjorda för att absorberas av rötter i löslig form. När näringsämnena passerar rötterna tas inte allt upp, överskottet lakas ur jorden och förs bort med rörligt vatten. Den del av konstgödning som inte kommer till nytta är alltså helt onödigt eftersom det bara passerar. Därför har konventionellt jordbruk lagt mycket tid och kraft på att bli duktiga i exakt gödsling. Konstgödsel är inte gratis. De räknar på näringsbehov och med hjälp av ny teknik så anpassar de gödslingen till exempel med hjälp av GPS-styrda maskiner.

De organiska näringsämnena däremot hålls däremot i marken i bakterier och svampar. De förblir en del av en ständigt föränderlig cykel. Inget avfall. Ingen läckage. (låter för bra för att vara sant) Jordens mikroorganismer håller alltså näringsämnen i markmiljön så att näringsämnena kan finnas när dina växter behöver dem.

Det är inte mikroorganismerna som styr processerna utan allt styrs av växten och växtens behov. De som inte konstgödslar är ofta inte lika bra på att gödsla precist. eftersom det är svårare att veta exakt vad en kompost innehåller. Inom det ekologiska jordbruket lägger man istället ofta på den gödsel som gårdens djur levererar. Man gör någon form av gödselberäkning och det finns ett lagkrav på att man inte får sprida mer än 22 kilo fosfor per hektar och år (beräknat på en femårsperiod)

Växternas rot-exudat är utsöndringar av socker tillsammans med lite protein. Exudaten skiljer sig mellan olika växttyper men varje växt kommer också att utsöndra ut olika exudatrecept som är speciellt utformade för att locka de specifika svamparter och bakterier som växten behöver för att utföra ett visst jobb. Mest exudat utsöndrar unga plantor när de behöver mycket näringsämnen för att bygga upp sin stam och sina blad.

Varje svampart och varje bakterieart utför olika funktioner. De producerar unika enzymer som används för att bryta olika typer av näringsämnen från stenar och jordaggregat.

Växter behöver många mikronäringsämnen utöver kväve, fosfor och kalium för att må bra. Alla dessa näringsämnen utvinns av olika mikrobiella arter och ligger vilande i dessa tills de stimuleras av växten. Växten aktiverar bara arten den behöver genom att utsöndra de specifika exudat som arten behöver. (Det här låter helt otroligt och är väldigt fascinerande)

Varje plats har sin unika mikrolivsflora och saknas mikroliv kan du hjälpa till genom att tillföra organiskt material och kompost och därmed mikroliv. Materialet bör dock vara så lokaltproducerad som möjligt så du får med de mikroorganismer som behövs på just din plats. Du kan köpa in kompost som transporteras långväga ifrån och det kan hjälpa din jord men, enligt boken, kan du inte förvänta dig lika gott resultat.

Har du väl etablerat ett gott mikroliv i din jord så kan du utgå ifrån att jorden behåller sitt goda mikroliv såvida du inte börjar plöja, lämnar jorden bar eller spruta ut kemikalier.

Alla dessa goda mikroorganismer behöver syre för att leva. Utifrån det borde det vara vettigt att kunna syresätta jorden genom att luckra den med bredgrepen men det är då viktigt att inte jobba för mycket så att jorden vänds eller störs. Att föra bredgrepen lite bakåt så att jordskorpan spricker upp räcker. Men helst ska man ha en lucker jord så man inte behöva bredgrepa alls. För att motverka kompakteringen så bör marken vara täckt av växande grödor så stor del av året som möjligt och mycket organiskt material bör tillsättas så andelen positiva jordarbetare ökar.

De flesta gångarna och porositeten skapas av maskar och andra små varelser. Därför bör man inte gå i bäddarna. Att gå i uppgjorda gångar hela tiden gör att jorden hålls porös i bäddarna och efter några år med ökad mullhalt i jorden kan du kanske skippa bredgrepen till åtminstone vissa kulturer. Mindre gångar i jorden skapas av svamptrådar. När svamparna dör finns hålrummen de skapat kvar och där kan vatten och luft transporteras och bakterierna kan gömma sig från protozoerna som är för stora för att ta sig in.

Både svampar och bakterier binder näringsämnen och först när de dör kan det frigöras och finnas tillgängligt för växterna. På våren kan det därför vara svårt för våra växter att få tag på tillräckligt med näring då låga temperaturer gör att mikrolivet inte är så aktivt. Det är därför man kan behöva tillföra lättillgänglig näring på våren

Till skillnad från bakterier så kan svamparna sträcka ut sina trådar för att nå längre bort. De kan t.ex. nå löv som ligger på ytan och utvinna näringsämnen ur dessa. På så sätt kan de transportera näringsämnen ner till området kring växtens rötter.

Kvävet som frigörs av svampar är i form av ammonium men om vissa bakterier finns närvarande så omvandlar de ammoniumet till nitrat, som jag skrev om i förra blogginlägget. Svamparnas enzym sänker pH-värdet medan bakteriernas slem höjer pH-värdet. De kvävefixerande bakterierna behöver generellt ett pH över sju. Om jorden domineras av svamp som försurar jorden så blir de kvävefixerande bakterier som omvandlar ammonium till nitrat allt färre. Mer ammonium kommer att finnas tillgängligt eftersom det inte omvandlas till nitrat. (Usch, jag har läst för lite kemi i min dag. Det här är svårt för mig att ta till mig så jag riktigt förstår vad det betyder.)

Bild från https://microbewiki.kenyon.edu/

Det finns svampar som dödar nematoder genom att utveckla en ring bestående av tre celler. När ringen kommer i kontakt med något så släpper den in vatten i de tre cellerna som sväller upp till tre gånger sin storlek och därigenom tar död på nematoden. Den här sinnrika metoden kombineras med att svampen sänder ut ämnen som drar till sig nematoden. Sedan sticker svampen in en svamptrådsspets i nematoden och börjar absorbera näringsämnen. Näringen låses därigenom fast i svampens trådar tills den frigörs genom att någon äter svamptråden eller att svampen byter näringen mot rot-exudat.

När det gäller växters samarbete med mykorrhiza-svampar så har kunskapen funnits sedan 1885 och det är också något som många har hört talas om. mykorrhiza-svamparna letar helt enkelt upp de näringsämnen som växter behöver och ser till att leverera dem i utbyte mot rot-exudat. 90% av alla växter utvecklar mykorrhiza och samarbetar därigenom med svampar. Många växter kan leva utan samarbetet men utvecklas då inte till sin fulla potential. Man kan fundera över hur klokt det är med kalhyggen som verkligen stör samarbetet om man vill ha en levande skog. På samma sätt så trasas nätverket av svampmycel sönder när vi plöjer jorden eller odlar monokulturer av kålväxter som raps där inget samarbete med mykorrhiza-svampar sker.

Det finns också mängder av svampar som är skadliga för våra grödor. Inom det konventionella jordbruket används kemikalier för att bekämpa dessa. Problemet med de kemikalierna är dock att de påverkar även de goda svamparna. När man vet hur mycket nytta dessa gör i jorden så inser man att kemiska bekämpningsmedel mot svamp kan göra mer skada än nytta.

Det får räcka för idag. Fler blogginlägg kommer…

Hur tycker ni det låter så långt? Verkar det vettigt eller har ni invändningar?

Det närmar sig boksläpp!

I fredags var jag hos Jonas och Sanna på Bossgården och arbetade med vår bok: Odla till försäljning del 2 – 30 grödbeskrivningar.

Del 1 finns redan under namnet Odla till försäljning : att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion men kommer snart i uppdaterad utgåva. Då kommer den att heta: Odla till försäljning del 1: att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion. I del 1 beskriver Jonas Ringqvist hur man kan tänka kring en effektiv småskalig grönsaksproduktion och hur man får det att fungera så att det blir lönsamt. Boken kom ut 2018 och den nya uppdaterade versionen kommer att vara rejält omarbetad.

Del 2 skriver Jonas, Sanna och jag ihop och det är ett mycket roligt och samtidigt påfrestande och svårt arbete. Vårt samarbete fungerar väldigt bra men det är så mycket att hålla reda på och få rätt. Många siffror att kolla, många begrepp att bena ut, tilltal att bestämma, mycket text att producera, mycket layoutöverväganden att göra – så det tar tid.

Det mesta samarbetar vi om och vi har inte gjort någon egentlig arbetsuppdelning utan jag skapade alla grunddokument och var och en började fylla på där det kändes bra att börja.

Med tiden har det utkristalliserat sig vissa ansvarsområden så Jonas har t.ex. blivit huvudansvarig för näringsberäkningar och gödselstrategier även om vi andra är inne och producerar text där också.

Sanna har blivit huvudansvarig för texterna om hur man får lönsamhet i grödorna, plantuppdragning och växthusgrödorna. Själv har jag mest ansvar för att se till att all text går att förstå för den som inte har så mycket erfarenhet, samt att producera textmängder som vi alla kan utgå ifrån.

Det mesta arbetet sköter vi på distans via google docs där vi har en gemensam mapp med mängder av dokument, kalkylark och bilder där vi samlar texter och uppgifter, har att göra listor, att kolla upp listor m.m.

Varje gång någon skriver något i ett dokument får vi andra en notis om det hela. Vi gör alla ändringar som förslag så de andra kan gå in och godkänna eller förkasta. Så växer texterna långsamt fram och nu är vi faktiskt nära att ha en färdig text som ska lyftas in i indesign för layout. Efter det har vi några personer som ska hjälpa oss med korrekturläsning av språket och ytterligare några som ska korrekturläsa innehållet.

Det blir en riktigt nördig bok som tar upp alla aspekter som vi kunnat komma på när det gäller hur man lyckas med 30 grödor som är centrala i småskalig grönsaksproduktion. Jag lär mig otroligt mycket genom det här samarbetet med Jonas och Sanna som har så mycket mer erfarenhet och kunskap än vad jag lyckats samla på mig.

Det börjar kännas riktigt bra och jag bara önskar att någon hade skrivit denna bok innan jag själv började odla för försäljning. Det hade sparat mig många misslyckade grönsaker och halvdana försök.

Håll utkik! Releasedatum är inte spikat men planerat tidig vår.

Teaming with microbes del 1

Att mikrolivet i jorden är viktigt har jag varit medveten om så länge jag hållit på med permakultur, men sedan ett tag tillbaka så har jag anat att det som händer under ytan är mycket viktigare för mitt odlingsresultat än vad jag anat.

Sedan vi flyttade ut på landet så har tiden för att ta reda på och läsa in sig på saker blivit mycket mindre. I mitt tidigare liv hade aningar som detta fått mig att helt enkelt läsa in mig på frågan. Nu har aningarna fått ligga i bakhuvudet ett bra tag utan att jag har tagit tag i dem. Efter odlardagarna bestämde jag mig för att det var dags och valde därför att läsa boken Teaming with microbes som är skriven av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis och som har undertiteln; The organic gardener´s guide to the soil food web.

Begreppet soil food web har jag stött på tidigare. Det avser det komplexa levande system av bakterier, svampar, protozoer, nematoder och andra djur och växter som bildar ett system för ömsesidiga utbyten under markytan. Söker man på begreppet så stöter man på namnet Dr. Elaine Ingham som är en amerikansk mikrobiolog och som verkar vara mer eller mindre guru för många. Hon har också skrivit förordet till boken. Det vilar nästan en lite religiös stämning när hennes lärljungar pratar om henne och sådant gör mig alltid lite skeptisk. Det gör det också svårare att utröna vad som är sant och vad som inte är sant. Mycket av forskningen på det här området är också relativt ny så mycket kommer säkert att utvecklas under de närmsta åren.

Boken är indelad i två delar. Del ett går igenom grundforskning om jorden och dess invånare. Del två beskriver hur du i din odling kan använda dig av kunskaperna du fått i del ett. Boken avslutas med ett appendix med regler: 19 soil food web gardening rules. Dessa går att hitta på nätet.

Enligt författarna skiljer sig boken från andra om jord genom det starka fokuset på biologi och mikrobiologi och relationerna mellan jorden, organismerna i jorden och deras betydelse för växterna. De påtalar att de inte överger de kemiska och fysiska aspekterna på jord, som ph, katjonutbyte, porositet, struktur och annat. Dessa aspekter tas med men utifrån premissen att det utgör scenen på vilken biologin spelar sina roller.

Enligt författarna så kommer läsningen av boken inte bara göra mig till en bättre odlare utan jag kommer dessutom att bli en bättre planetskötare.

För att ta till mig bokens innehåll bättre och för att försöka komma ihåg vad jag läst så kommer jag att försöka sammanfatta och reflektera över bokens innehåll i ett antal inlägg.

En tesked bra matjord innehåller över en miljard bakterier, mängder av svamphyfer, flera tusen protozoer och någral dussin nematoder. Om det är en välmående jord kan det finnas mellan 20 000 och 30 000 olika sorter av bakterier i teskeden. Mångfalden är viktig för att jorden ska må bra.

Allt levande behöver energi för att leva och energin kommer ifrån kol som växterna binder med hjälp av solens energi. Växter använder solens energi för att genom fotosyntesen omvandla oorganiska föreningar till energirika, organiska föreningar. Koldioxid, vatten och mineraler blir på detta sätt till växtmaterial. Växten använder inte allt till att bygga upp sig själv utan mycket syror, sockerarter och enzymer levereras också till livet under jord. Det gör växterna genom att utsöndra kolhydrater och proteiner, så kallade exudater, genom sina rötter.

Växten påverkar miljön i rotzonen (Rhizosfären) genom utsöndring av rotexudat och avlagring av döda rotceller. Exudaterna drar till sig bakterier och svampar som lever i rhizosfären som omger växternas rötter. Det är inte bara bakterier och svampar som dras till rhizosfären utan även nematioder, protozoer och daggmaskar som vill ta del av rotexudatens innehåll genom att äta bakterier och svampar.

När vi började anlägga odlingsbäddar på Östäng så hittade vi inga daggmaskar men om vi nu drar upp en grönsak eller ogräs så hittar vi mycket daggmask just runt rötterna. Jag har alltid undrat vad det beror på eftersom jag vet att daggmaskar är mina vänner som inte äter på mina grönsaksrötter. Nu fick jag svaret på den funderingen redan på sidan 21.

Alla dessa organismer i jorden får sin energi från och lever av antingen växternas rotexudat eller genom att äta varandra. Väven av ”vem-äter-vem” är det som forskarna kallar för the soil food web.

Foto: USDA

Längst ner på näringskedjan finns bakterier och svampar som lever av växternas rotexudat. De äts i sin tur av nematoder (rundmaskar) och protozoer (urdjur) som vill åt kol för att växa. Överskottet utsöndras i jorden och innehåller näring som blir lättillgängligt för växterna. Nematoderna och protozoerna äts av olika leddjur som sedan äter varandra men blir också uppätna av större djur.

Alla dessa varelser rör sig omkring och påverkar jorden. Bakterierna är för små så de behöver kleta sig fast för att inte bli bortspolade så därför utsöndrar de ett slem som klumpar ihop bakterierna med jordpartiklar. Svamphyferna binder också ihop jordpartikar så att aggregat bildas.

När bakterierna och svamparna befinner sig i rhizosfären frigör de näringsämnen i former som är tillgängliga för växterna. Näringsämnen finns alltså i jorden i de levande organismerna och frigörs när de behövs.

Maskar drar ner organiskt material i jorden. Larver, skalbaggar och andra insekter sönderdelar materialet som blir tillgängligt för mikroorganismerna i jorden.

Det finns både goda och onda mikroorganismer, sett ur odlarens perspektiv, och om det finns ett rikt mikroliv med stort mångfald så har de onda inte lika stor chans att ställa till skada.

På bilden syns hur en rotätande nematod fångats och stoppats av köttätande svamphyfer som utvecklat metoder för att äta upp nematoder. Bilden finns i boken men går också att hitta på en wiki om mikroliv. Bilden är tagen med ett elektronmikroskop.

Svamphyferna bildar ett nät runt växtens rötter och bakterierna sätter sig som ett tunt skikt som det blir en rent fysisk barriär som skyddar växterna mot skadliga svampar och bakterier. Med ett riktigt välmående jordliv kommer därför problemen med svamp-, bakterie- och andra angrepp att minska och behovet av bekämpningsmedel likaså. Svampar och bakterier kan även producera vitaminer och antibiotika som penicillin och streptomycin (användes tidigare mot tuberkulos).

Speciella jordsvampar som kallas mykorrhiza-svampar etablerar en symbiotisk relation med rötter som gör att de kan transportera näring i utbyte mot rotexudater. Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps trådar och en växt rötter. Genom mykorrhizan kan svampar och andra växter byta saker med varandra. Svampen kan till exempel leverera vatten och närsalter och få organiska föreningar tillbaka av växten. Svampen kan också leverera antibiotika så växten kan försvara sig mot parasitangrepp.  De flesta grönsakerna bildar mykorrhiza men inte betor och kål vilket man bör ta hänsyn till som odlare. Vill man gynna mykorrhizan bör man inte odla växter som inte har mykorrhiza flera år i rad.

Bakterier och svampar finns inte bara på växternas rötter utan även på bladen och kan även där bilda ett lager som hindrar angrepp. Har du ett välmående mikroliv runt dina växter kan du alltså minska eller slippa angrepp av bladmögel men även minska angrepp av insekter.

Biomassan av svampar och bakterier bestämmer mängden kväve som är lätt tillgänglig för växtanvändning, men även förhållandet mellan antalet bakterier och svampar har betydelse. En jord där det växer äldre träd har mycket svampar och kan ha ett förhållande som ligger på 1:10 medan en åkermark som plöjs årligen har ett förhållande på 1:1. Perenner, träd och buskar trivs bäst i jordar där svampar dominerar medan annueller, gräs och grönsaker trivs bäst i bakteriedominerade jordar.

När kväve släpps ut i jordar som domineras av bakterier sker det i form av ammonium (NH4) som omvandlats till nitrat (NO3) men om jorden domineras av svampar sker inte den omvandlingen i samma utsträckning. Nitratdominerade jordar är bra för ogräs. När vi tillför kväve i form av konstgödsel så sker det alltid i form av nitrat vilket växter som trivs i svampdominerande jordar har svårt att tillgodogöra sig. Den konventionella synen är att det inte spelar någon roll i vilken form som kvävet tillförs men den här forskningen visar att det har betydelse.

När vi konstgödslar och använder kemiska bekämpningsmedel stör vi samarbetet mellan mikroberna. Får de tillgång till lättillgänglig näring slutar de att samarbeta och den komplexa näringsväv som finns i en hälsosam jord förstörs. Jordbearbetning med plog, jordfräs, harv m.m. stör också mikrolivet och tar död på svamphyfer och maskar. Ökat mikroliv ger ökad mullhalt och stört mikroliv sänker mullhalten.

Jag har tidigare trott att mullhalten ökades mest med hjälp av att vi tillförde skörderester och gräsklipp t.ex. men mycket mullhalt bildas i the soil food webb när växande grödor med växande rötter täcker jorden. Dött växtmaterial är visserligen också bra eftersom det är mat för maskar och andra smådjur men det är inte det som är grejen. Växande levande rötter skickar nämligen ut rotexudat i olika mängd beroende på var i sin livscykel den befinner sig. Det gör de för att föda mikrolivet så att svampar och bakterier kan jobba för växtens bästa. Mikrolivet mår bra av diversifierad kost så ju fler grödor vi kan ha i våra bäddar desto bättre. Levande rötter släpper ut exudat hela tiden men eftersom det varierar med växtens livscykel så är det bra ju fler olika arter vi har på ett skifte. Detta är alltså ännu ett skäl till att börja med gröngödselblandningar och subgrödor.

Vill du lyssna på forskaren som ligger bakom författarnas tankar i boken, Elaine Ingham så finns hon som gäst hos The joe gardener Show .

Enligt Ingham (om jag förstår det hela rätt) så behöver vi egentligen inte tillföra någon näring till jorden om vi har en riktigt bra levande jord. Växterna kommer i en sådan jord att kunna styra bakterier och svampar så att de med hjälp av speciella enzymer kan utvinna all den näring växten behöver ur mineraldelen i jorden och ur det organiska materialet. (Det verkar som om det är just på detta område som hon får mest kritik av de som mer studerar de kemiska processerna i jorden. )

Bakterier och svampar utvinner näring och mineraler. De äts upp av protozoer, och nematoder som inte behöver all näring de får i sig utan bajsar ut en del som då blir lättillgänglig för växterna att ta upp. Bakterierna och svamparna finns nära växtens rötter för att få tillgång till rotexudat och de som äter dessa dras till området kring rötterna för att komma åt bakterier och svampar och i denna process frigörs näringen i svampar och bakterier precis vid växtens rötter.

När vi istället tillför näring i lättlöslig konstgödselform till växterna så avstannar arbetet i jorden och bakterier och svampar blir färre. Använder vi dessutom kemiska bekämpningsmedel så kommer jorden att förvandlas till död ”dirt” istället för levande ”soil”. Då har odlaren inte längre något alternativ än att köpa konstgödsel längre eftersom det inte finns något mikroliv som kan utföra utvinningsjobben i jorden.

De goda bakterierna och svamparna behöver syre för att leva och utföra sitt jobb. De är aeroba. Det finns även anaeroba bakterier som inte behöver syre. Många anaeoroba bakterierna är ”onda” och något som vi inte vill ha. Syrefattiga bottnar i sjöar är ett exempel på en miljö där de anaeroba bakterierna tagit över. När vi plöjer våra jordar så får vi en så kallad plogsula en bit ner där jorden. Den är så hårt packad så växternas rötter har svårt att ta sig igenom. Där blir det en syrefattig miljö och där trivs inte de bakterier och svampar som samarbetar med växterna. Plöjningen av jorden slår dessutom sönder svamparnas trådar så att mycket av svamp-populationen försvinner.

Det finns en hel del mjölksyrebakterier som är anaeroba som vi använder oss av när vi bokashikomposterar (eller bokashisyrar som det kanske borde heta) och de tillhör den snälla delen av de anaeroba och är bra för jorden och för växterna.

Det finns mycket mer intressant i den här boken men nu känner jag att blogginlägget börjar bli lite väl långt så vi får återkomma i nästa inlägg. Spännande ny värld är det dock där nere under jorden.

OBSERVERA ATT DETTA ÄR MIN BILD AV VAD BOKEN FÖRMEDLAR OM JORD JUST NU. DET ÄR MYCKET MÖJLIGT ATT JAG HAR MISSFÖRSTÅTT NÅGOT. DET HANDLAR JU OM ETT GANSKA KOMPLICERAT SYSTEM PÅ ETT OMRÅDE SOM ÄR NYTT FÖR MIG.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑