En gård för omställning

Kategori: odling (Sida 1 av 27)

Funkia – Hosta

I de flesta trädgårdar växer funkia eller hosta som växten också kallas.

De odlas för sina vackra blad och det finns mängder av olika varianter av funkior med olika bladfärg och mönster.

Vi har fått en mängd plantor från en långgranne som gjorde om i sin trädgård men vi har också köpt en och annan planta för att få fler varianter.

Funkior tillhör sparrissläktet och är ätbara vilket få känner till. När våren kommer så tittar funkiorna upp tidigare än sparrisen och det är de tidiga skotten som skördas.

Utan att skada plantan så kan du skära av de första skotten som kommer och sedan växer de ut på nytt. De främsta skotten på plantan ovan åt vi förra veckan och de har redan utvecklat nya blad och kan skördas ännu en gång.

Vi har samlat på oss fler och fler funkiaplantor och kan nu äta så mycket funkiaskott vi mäktar med.

Allra godast blir de om de fräses i smör i pannan, kryddas med salt och peppar och får lite riven parmesan över sig.

Fantastisk god vårprimör som äts som grönsak på många ställen i Asien. Där odlas den också i växthus för att få riktigt tidiga vårskott.

Du som har en planta funkia i trädgården. Ut och skörda! Har du ännu inte någon planta så håll utkik. De finns att köpa i nästan alla blomsterbutiker och på trädgårdsmarknader. Många gånger kan man också få en bit av en planta av någon som har äldre plantor i sin trädgård. De går att dela på och plantera igen.

Att göra bäddar efter hönsen

Att ha hönsen i växthuset på vintern kan låta som en bra idé men om det är sant eller ej återstår att se. När vi väl fått ut dem ur växthuset såg den del de hade gått i ut så här.

Kakor av hårt packat material som nog till största delen bestod av hönsbajs. All grönska som fanns när de fick tillgång till växthuset är borta förutom en liten grön planta med nässlor vid ena sidan.

Av bäddarna från förra året fanns inte ett spår. Vi fick börja med att märka ut nya bäddar.

Sedan bredgrepade vi alla bäddarna. Jag och praktikant-Moa turades om och gjorde varannan bädd.

Sedan prövade vi diverse metoder för att få sönderdelat kakorna. Vi bearbetade ytan med rensjärn, kultivator och kratta och det gick men var riktigt tungt och tog väldigt lång tid.

Till slut hämtade jag hjulhackan och monterade på en kultivator som en wwoofare svetsat ihop.

Det var inte speciellt lätt att ta sig fram med den heller men jämfört med lösningarna ovan så gick det väldigt mycket fortare.

Även här fick vi turas om för man orkade inte mer än en bädd i taget.

Efter hjulhackan fick vi ändå gå över med hacka och kratta men det var bra mycket lättare när allt var sönderdelat.

Vi jobbade på och vid lunch var alla bäddar redan klara.

Sedan la vi ut droppbevattningen och la på plasten som vi använde förra året med hål i.

Därefter hängde vi upp alla tomatkrokar.

Plantorna hämtades från det andra växthuset.

35 plantor i varje bädd och sex bäddar med tomater. 210 stycken att plantera och binda upp. Allt gjordes inte på en dag men nu är alla på plats.

Mathantverkssafari

Idag var första gången vi deltog i Mathantverkssafari i Västgötalandet som arrangeras två gånger om året. Första helgen i maj och första helgen i september. Arrangemanget har sitt ursprung i Vara och det är i de trakterna som de flesta medverkande håller till. Häromkring så är det bara vi och skattegårdens lantost i Magra som deltar men förhoppningsvis blir vi fler så småningom.

Arrangemanget är alltid både lördag och söndag så i morgon kör vi igen mellan 11 och 16. Det har varit folk hela dagen idag. Mest just efter att vi hade öppnat men sedan kom det lagom många hela tiden. Det var inte trängsel någonstans men det fanns alltid någon som ville diskutera något.

I odlingen var det många som var nyfikna på hur vi odlar och det var många frågor om redskapen vi använder men också kring gödsling och att vi inte gräver i bäddarna. Många har fått lära sig att man ska dubbelgräva och gödsla varje år så vårt sätt att odla förvånar många.

På altanen hade vi dukat upp kaffe, te, saft, bullar och kakor och det var många som ville köpa fika och slå sig ner på bänkarna i trädgården.

Ankorna som annars håller sig mest nere vid dammen är verkligen sociala och gjorde täta besök mellan fikaborden och inne bland lammen.

Där de var folk där var det ankor så om det var fler människor vid affären än i trädgården så begav de sig dit.

En och annan snigel på vägen blev det. Vi gillar verkligen att ha ankorna i trädgården. Inte bara för att de äter sniglar utan också för att man blir på bra humör av dem.

I morgon kör vi igen. Fikat kommer att vara framdukat och butiken fylld med nyskördad spenat och pak choi bland annat.

Flory Gates stipendie

Jag har för andra gången sökt och fått ett stipendie ur Flory Gates stipendiefond Fred med Jorden. Det är inte jättestora summor de delar ut vilket jag tycker är kanonbra.

Detta är fondens syfte: ”Stiftelse FRED MED JORDEN skall stimulera och stödja personer, i första hand kvinnor, som vårdar sig om modernäringen genom att yrkesmässigt driva jordbruk eller handelsträdgård enligt metoder som bygger på kunskap om och tillit till jorden egen förmåga att förse en odling med nödvändiga växtnäringsämnen, när dess mikrobiologiska liv tillföres vad det behöver för en allsidig utveckling, samt att stödja forskning inom detta område.”

Det handlar alltså inte om att stötta det storskaliga, så kallade konventionella jordbruket, utan ett jordbruk som sker mer i samklang med naturen. Ett sådant jordbruk är oftare småskaligt och då behövs inte traktorer och maskiner för miljontals kronor utan snarare material och maskiner för 10 000.

Flory Gates stipendie känns så himla rätt. Vi kan nästan aldrig söka pengar som utlyses av jordbruksverket för investeringar (mer än det vanliga gårdsstödet som räknas per hektar mark vi brukar). Där krävs det alltid att det man köper kostar minst 100 000 kronor och så får man t.ex. 40% av det. Sådana summor förbrukar inte vi på någonting vi gör utan vi letar billiga lösningar som bygger på återbruk och hemmasnickrade lösningar. Därför kan ett bidrag från Flory Gate göra stor skillnad. Den här gången fick jag 10 000 för att köpa handredskap till odlingen. Jag kommer att investera i en Terrateck tvåhjulshacka och redskap till denna för att ytterligare effektivisera ogräsrensningen.

Jag har en enklare hjulhacka sedan tidigare som vi använder till att rensa gångarna med. När vi är många praktikanter så räcker den inte riktigt till. Ofta växlar arbetet mellan radrensning och rensning av gångar och att då byta redskap på hjulhackan mellan varje tar tid. Tid som behöver sparas.

Jag upplever att många som är nystartade köper på sig onödigt mycket grejer som de sedan inte använder. Nu har vi möjlighet att låta praktikanter och besökare testa fler modeller så att de kan göra bättre val.

Tack Flory Gates stipendiefond för att ni finns och för att ni har så bra inriktning. Om någon därute har pengar över och vill skänka till något som gör nytta så har ni möjlighet att kontakta Flory Gates stipendiefond. Pengarna kommer att komma till nytta hos någon som stretar på för att öka Sveriges självförsörjningsgrad.

Tillsammans med beskedet fick jag också boken Väckarklocka av Elin Wägner som jag velat läsa länge. Nu kanske det äntligen blir av.

Fondens pressinformation finns i nedanstående pdf.

Växthuspyssel

Den här veckan så har vi börjat flytta ut plantorna i glasväxthuset. Där har vi byggt ett bubbelplastrum för att kunna hålla hyfsad temperatur. Just nu är det två plantbord inne i den uppvärmda delen men vi kan utvidga till fyra bord. Det gör vi dock inte förrän det verkligen behövs.

Ett av de två borden är värmebordet där en värmekabel ligger nergrävd i sand för att få en tröghet i värmen. Där står just nu kålplantor som ska gro under en fiberduk. Det är inte så mycket sådder gjorda än så länge. Kålplantor, aubergine, paprika, chilli och tomat till växthusen är sådda. Det mesta står kvar i förodlingskammaren då det är minusgrader på nätterna och vi måste få koll på temperaturerna i bubbeltältet innan vi vågar chansa på att ha de mer värmekrävande växterna där.

Idag kom sättlöksleveransen. Den levereras i nätsäckar som ligger i kartong.

Säckarna packas upp direkt för att undvika att sättlöken möglar. Det gör den lätt om den ligger instängd i kartongerna. Vi häller upp dem i backar så att det blir ett relativt tunt lager. En sort per back. I år så har vi fått fler löksorter än vad vi hade tänkt eftersom leverantören hade upptäckt att mycket sättlök var dålig. Då har de skickat ersättningssorter. Det kanske är bra för då får man testa lite nytt.

Det är bara att hoppas att det är bra sorter. Två av våra standardsorter Boga och Red Baron hade det varit problem med så vi fick Red Ray och Hercules som ersättningssorter. Har inte någon aning om det kommer bli bra eller ej. Ersättningssorterna såg helt klart bättre ut kvalitetsmässigt än våra standardsorter.

En bädd lök i tunneln blev satt direkt. En bädd på 13 meter ger ungefär 1000 satta lökar. Det är skönt att inte all sättlök ska sättas på en gång.

Vi sätter fyra rader med plantavstånd på fem centimeter för den tidiga löken. Lagringslöken däremot sätter vi med sju centimeters avstånd eftersom den står längre i bädden än knipplöken så de hinner bli större. Vi gör hål med en dibbler för att få jämna avstånd och rätt djup.

Efter sättning rullar vi över med välten för att alla lökar ska få bra kontakt med jorden.

Tre blivande kålbäddar gjordes också i ordning. Först bredgrepade vi sedan gödslade och kultiverade vi och till sist täckte vi bäddarna med markduk med förbrända hål i. Kålen ska planteras ut i början av nästa vecka men det är skönt att ligga lite före med förberedelserna eftersom man aldrig kan veta vad som händer.

Hönorna går i halva växthuset eftersom det fortfarande är fågelinfluensarestriktioner. Det är bara att hoppas på att restriktionerna hävs innan tomaterna ska i jorden.

Förodlingshysterin på sociala medier

På sociala medier tävlas det sedan i januari om vem som är först ut med sina sådder. Det verkar vara så att den som sår först vinner och ovana odlare hoppar på tåget och toksår allt från tomater, chilli och purjolök till zucchini, gurka och kål – i januari. Jag minns hur det var när jag själv var nybörjare. Jag hade plantor som stod och stampade i små krukor som jag inte kunde plantera ut för att det fortfarande var risk för frost. Jag hade tomatplantor som inte fick tillräckligt med ljus och blev långa och rangliga och bleka som de på bilden nedan. Jag planterade om djupt ner i krukor flera gånger men de rände ändå iväg.

Nu för tiden känner jag ibland att jag måste kolla i min odlingsplanering om jag är för lugn när jag ser alla dessa inlägg. Borde jag inte sått rotsellerin? Oj är det redan dags för gurkan? Inläggen skapar en stress och osäkerhet som inte känns speciellt sund vare sig för odlarna eller för de stackars plantorna som kommer att stå för länge och stampa i för små krukor med näring som inte räcker till.

När man odlar till försäljning så blir man tvungen att vara lite mer rationell eftersom plantor tar enormt mycket plats. Odlar man bara till sig själv så gör det kanske inte något om hallen/badrummet/verandan/vardagsrummet fylls av plantor men vi kommer, trots att vi sår mycket senare än vad ”förodlingshysterin” förespråkar, att behöva minst 30 kvadratmeter förodlingsyta. Att vi har tvingats bli mer rationella när det gäller förodling visar sig också ge bättre plantor.

Bakom ”förodlingshysterin” ligger en hel del missuppfattningar tror jag. Det verkar som om folk tror att en tidigt sådd planta kommer att ge bättre skörd.

I mina flöden kommer det snart att dyka upp frågor som:

  • Varför är mina kålplantor så rangliga?
  • Varför lägger sig min purjolök ner?
  • Jag har planterat ut mina kålplantor men de står bara och stampar. Vad kan vara fel?

Väldigt ofta så är svaret – Du har sått för tidigt.

För att en planta ska bli bra så krävs ett visst förhållande mellan ljus och temperatur. Alla plantor som sås inomhus i rumstemperatur måste så här års (helst alltid) ha tillskottsljus för annars blir plantorna rangliga. Det naturliga ljuset på våra breddgrader blir inte tillräckligt förrän i mitten av mars. Allt som försås innan dess behöver extra ljus.

Paprika, chilli, rotselleri, purjo, tomat är exempel på växter som behöver sås innan det naturliga ljuset är tillräckligt. Ofta sår man därför dessa växter inomhus under lampor. Problem kan ändå uppstå eftersom rumstemperaturen ändå får växterna att växa på lite väl snabbt. Det är bättre för plantorna om man kan ha ett något svalare utrymme och extra belysning. Ränner plantorna iväg behöver de mer ljus.

En annan viktig faktor är att den jordvolym som den lilla plantan har tillgång till bara räcker en viss tid. Vi sår till exempel de flesta kålplantorna i pluggbrätten QP60 som har en jordvolym på 70 cm3. Det är tillräckligt för plantan att växa i under ungefär fyra veckor. Då har rötterna genomrotat pluggen och tillgodogjort sig den näring som jorden erbjuder. Då är det dags att plantera ut plantorna. Det innebär att plantan mår dåligt om man sår för tidigt. Då står den och stampar i krukan och får inte tillräckligt med utrymme och inte heller tillräckligt med näring.

En planta som står och vantrivs i plantuppdragningen på detta sätt hamnar på efterkälke vid utplantering. Det tar helt enkelt ett bra tag för plantan att komma igång igen. Därför är det ingen idé utan snarare kontraproduktivt att så plantorna för tidigt. Eftersom vi har stora problem med sniglar på Östäng så sår vi fler kålplantor än vad vi behöver för att ha några ersättningsplantor när sniglarna kalasat. De plantorna låter vi inte stå kvar i pluggen någon längre tid för att undvika detta. Ibland näringsvattnar vi dem och väntar en vecka så de står fem veckor i plugg men inte längre. Ska vi spara dem längre behöver de planteras om.

Samma sak med gurkväxter. Vi sår fyra veckor innan de ska planteras ut och då mår de bra och har fått den tidiga start de behöver men utan att behöva stå och stampa i krukorna. Det innebär att de inte kan sås förrän vi vet att vi kan hålla dem undan frosten. Säger prognosen att det blir kalla nätter när det är dags för utplantering avvaktar vi en vecka och näringsvattnar dem. Dröjer det längre än en vecka ska de helst planteras om.

Nästa vecka är det vecka åtta och först då kommer våra första fröer i jorden. Det kommer att bli paprika, chilli, aubergine, pak choi, majrova, sallat, tidig vitkål och kålrabbi. Paprika, chilli och aubergine är långsamma och kommer att omplanteras innan de så småningom planteras i växthuset. Kålväxterna och sallaten kommer att planteras ut i tunneln fyra veckor efter sådd under fiberduk i början.

Alla dessa sätts efter sådd i vår hall med tillskottsbelysning som vi kan sänka ner så att ljuset kommer nära växterna. När det är dags att plantera om flyttar vi ner plantorna i förodlingskällaren för att få plats. Att vi startar inomhus beror på att vi inte vill värma upp källaren. Lamporna brukar räcka från och med början av mars.

Från mitten av mars är det mer energieffektivt att flytta ut sådderna till vårt glasväxthus med kanaltak och murad bakvägg. Där bygger vi nu ett bubbelplasttält inne i glasväxthuset där vi ställer ett värmebord.

Värmebordet är helt enkelt en skiva med en sarg av 2″2″ reglar där vi lagt ut en värmekabel och en avkännare. Den kan vi sedan ställa till en viss temperatur.

Idag var Lena från Köksträdgården i Mölnemad här och hjälpte till. Trevligt när kollegor tittar förbi så man både kan jobba och snacka.

Sådder som vill ha hög temperatur för att gro hamnar på värmebordet tills de grott och då flyttas de över till de andra borden där det inte finns värme. Värmebordet hjälper också till att hålla jämnare temperatur i utrymmet då värmen lagras i sanden som kabeln ligger i.

Vi sätter också in ett element med termostat så att vi inte får för låga temperaturer nattetid. I glasväxthuset utanför bubbelplasttältet har vi också en kubikmetertank som vi fyller med vatten för att jämna ut temperaturen mellan dag och natt. Den murade bakväggen hjälper också till med det.

Så fort man börjat så så har man plantor som måste skötas om och det tar tid. Ju längre man väntar med att så desto mer hinner man av allt utöver odlingen som man vill göra. Just nu bygger jag upp mitt bubbelplasttält i glasväxthuset och gör i ordning plantborden även om de inte ska användas förrän i mitten av mars. Att få börja säsongen med att alla saker är förberedda gör stor skillnad.

För varje år som jag odlar blir jag allt mindre påverkad av förodlingshysterin på sociala medier. Jag vilar mig i form. Nästa vecka är det dags.

Odlardagarna 2022

I helgen har det varit odlardagar där Sveriges småskaliga grönsaksproducenter träffas för att utbyta erfarenheter och idéer samt lyssna på föreläsningar. Det som är bra med odlardagarna är att det arrangeras av odlare för odlare vilket gör att programmet ofta blir intressant.

Tyvärr så var det även i år digitalt vilket gör det hela så mycket tråkigare. En del tycker att det är bra för det är lättare att få folk att delta när det är digitalt men hur arrangörerna än anstränger sig så blir det ändå svårt att få till det där trevliga umgänget och hänget kollegor emellan när det inte är på plats.

Det mest perfekta tycker jag det hade varit om det gick att kombinera. Kanske att dagarna hålls på en plats som cirkulerar i landet men sänds digitalt. I så fall så kan man i olika delar av landet samlas för att ta del av programmet tillsammans i en gemensam lokal så det ändå blir ett nätverkande i den egna regionen. Just kombinationen mellan bra föreläsningar och nätverkande är viktig tycker jag.

På fredagen inledde Kristin Kindgren från Konkurrensverket om den nya UTP-lagen som har kommit till på EU-nivå för att grossister och handlare har använt metoder gentemot producenter som inte är ok. DN har haft en rad artiklar med rubriker som ”Ica-reklam betalas av leverantörerna – krävs på pengar” och ”Så tog Ica över Ewalies produkt – samma recept och samma bagare” och ”Så ser Icas ”strafftrappa” mot livsmedelsföretag ut” men det är nog inte bara Ica som använder sig av tvivelaktiga metoder. Lagen är i alla fall till för att skydda de små producenterna. Ganska viktig föreläsning om än något torr.

Nästa föreläsning handlade om att odla fleråriga grönsaker till försäljning och hölls av Annevi Sjöberg som skrivit flera böcker kring fleråriga växter ihop med Phillip Weiss. Intressant. Idag odlar vi sparris, rabarber och en del frukt och bär till försäljning. På gång är funkia som vi tror kan fungera. Däremot ställer vi oss lite mer tveksamma till Gode Kung Henriks målla eftersom vi själva inte tycker om smaken men helt klart är att det är bra för jorden om vi odlar flerårigt istället för bara ettåriga växter. Vi behöver ta tag i vår skogsträdgård och få till bottenskiktet där med mer ätbara perenner.

Det här är det som känns så bra med odlardagarna. Det är inte alltid det är så mycket nytt i föreläsningarna men det ger alltid nya tankar eller plockar upp gamla tankar som behöver vädras och tänkas igen.

Sedan var det digitalt fredagsmys men eftersom våra döttrar var hemma valde jag att mysa med dem. Det där med digitalt mys känns inte lika lockande för mig.

På lördagen kunde jag inte delta eftersom jag hade annat jag behövde göra då men eftersom priset på odlardagarna är lågt så känns det som om man kan anmäla sig även om man inte kan utnyttja hela biljetten. Vi som har betalt kommer dessutom att kunna se föreläsningarna i efterhand så om det blir fler regniga dagar framöver så kanske jag får det gjort.

I det digitala rummet på facebook startades det dessutom en tråd för varje programpunkt där man kan ställa frågor på det som sades eller om man själv har något att bidra med.

På söndag morgon inledde Elisabeth Ögren från Jordbruksverket. En mycket kunnig person som nu har gått i pension men som ställde upp och delade med sig av sin kunskap kring gröngödsling. Följande sätt att arbeta med gröngödsling gick hon igenom.

Hon pratade om att det som avgör hur snabbt en gröngödslingsgröda omsätts är grovleken på materialet. Vitklöver som nästan bara är blad omsätts snabbt medan rödklöver som är mer stam omsätts mycket långsammare. Humlelucern och subklöver är också snabbt nedbrytbara medan sötväppling som är mycket stam och rot bryts ner långsamt. Anledningen är att de grova delarna består av cellulosa och lignin som bryts ner långsamt. Ungt material bryts ner snabbt medan äldre material bryts ner långsammare.

Det som påskyndar hur snabbt något bryts ner är också lagom fuktighet, värme, syretillgång och hur finfördelat det är. Nerplöjt material kan ibland bli liggande utan att brytas ner för att det inte finns något syre så det är bättre att mylla ner material ytligt. Att inte mylla ner material alls kan göra att nedbrytningen går allt för fort och att näringen går helt förlorad.

När man väljer gröngödslingsarter så behöver man fundera över vad syftet är. Vill man öka kvävet väljer man en kvävefixerare men man behöver också något kolrikt för att få en bra kol/kvävekvot. Vill man förbättra jordstrukturen så väljer man en växt med pålrot. Vill man gynna mikrolivets tillgång på rotexudat så kan det vara bra att välja ett gräs. Hon rekommenderade därför alltid att man blandar flera växter med olika egenskaper för att få en bra mix.

Väljer man en kvävefixerande växt som tål att man putsar den så bör man göra det flera gånger för då binds mer kväve. Allra mest kväve binds om man slår av och för bort materialet och myllar ner det någon annanstans. Flera arter slutar producera kväve när de börjar blomma och det är också ett skäl till att slå av grödan. Allra mest kväve kan fixeras om man väljer en flerårig vall med rödklöver eller blålucern.

Om syftet är att hämma ogräs rekommenderas en blandning med åkerböna, ärtor, fodervicker, luddvicker som binder ihop beståndet så det blir mörkt på botten. Bovete är också bra då det snabbt täcker ytan. Även havre kan vara bra då det växer snabbt. Hon rekommenderade häftet Gröngödsling som går att ladda ner från Jordbruksverket till dem som är mer intresserade.

Sedan tog Jonas Ringqvist över och berättade om hur de arbetar med gröngödsling på Bossgården. Att arbeta i fasta bäddar med mindre maskiner gör att man behöver fundera över hur man avslutar en gröngödsling för att det inte ska bli problem. Dels kan man välja en gröngödsling som fryser ner över vintern vilket vi har gjort här än så länge. Annars kan man välja en gröngödsling som man kan slå av med slaghack eller lie och ytkompostera ner eller täcka med plansiloplast för nedbrytning. Har man en tvåhjulstraktor och slår av grödan med slaghacken så är det enkelt att mylla ner det avslagna ytligt. Större problem om man slår av med lie och inte får det sönderdelat. Här behöver vi testa våra egna metoder.

På Bossgården sår de in råg efter skörd i slutet av säsongen. Den hinner komma upp på hösten och övervintrar. Sedan slår de rågen på försommaren. Vi har inte vågat testa detta än men är lite sugen.

Ett bra förmiddagspass med två bra föreläsare. Jonas har jag hört många gånger förut och det är alltid intressant. Elisabet skulle jag vilja lyssna på igen för man anar att det finns enormt mycket kunskap hos henne som man vill ta del av.

Sedan var det dags för ett valbart pass där man kunde välja att lyssna på råvarans betydelse för förädling eller tips och tricks vid försäljning. Jag valde det senare och det var ett samtal mellan tre personer som berättade om sina erfarenheter.

Sista passet hölls av familjen på Rögrinna gård. Ett par med fem barn som startat upp en verksamhet en många olika delar. Grönsaker, frukt, bär, kor, lamm, hönor och säd. Intressant att lyssna på även det.

Nu ser vi fram mot odlardagarna 2023 och håller tummarna för att det blir IRL med möjlighet till mys i samma rum med andra odlare.

Teaming with microbes del 5

Nu har jag läst ut hela boken ”Teaming with microbes”. Boken är uppdelad i två delar med 12 kapitel i varje. Jag tyckte mycket om del 1 som handlade om hur mikrolivet i jorden fungerar. Den delen gav mig en hel del nya tankar och har fått mig att se annorlunda på många saker. Del två imponerar inte alls men det kan kanske vara för att jag faktiskt inte förstår mig på boken. Enligt del två så har vi som odlare tre saker att ta till om vi vill arbeta tillsammans med mikrober; Kompost, organiskt täckmaterial och kompostteer. Dessa tre tillsammans med att sluta använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är grejen.

Kompost
Genom att tillföra kompost till din jord så kan du styra vilket mikroliv du får i jorden och anpassa de till de växter du vill odla. Olika komposter skiljer sig åt både i vilket mikroliv de innehåller och vilket pH de har och det bestäms av vad som stoppas i komposten från början. Beroende på vad du ska odla så kan du själv bestämma om du vill tillverka en kompost som domineras av bakterier eller en kompost som domineras av svampar. Vilket du väljer avgörs av om det du ska odla föredrar att få sitt kväve i form av nitrat (bakteriedominerat) eller i form av ammonium (svampdominerat). I vanlig jord så är halterna av bakterier och svampar aldrig så höga som de kan vara i en riktigt bra kompost men genom att tillföra kompost så ökar förekomsten i jorden.

Även i detta kapitel märks det att författarna lever i en värld långt ifrån min. De skriver till exempel att de undviker djurskit i sina komposter eftersom man inte kan veta vilka mediciner som djuren fått i sig. Är det något vi har koll på så är det vilka mediciner våra djur har fått i sig.

Viktiga komponenter förutom växtmaterial är vatten och syre för att få en kompost att fungera. Vatten för att mikrolivet ska kunna transportera sig och leva och syre för att få tillväxt av rätt sorts bakterier. Värmen i en kompost kommer av mikrolivet. Komposteringen kan enligt författarna ta ett år men också gå så snabbt som på några veckor. Olika bakterier trivs vid olika temperaturer och när temperaturen stiger i komposten så är det andra bakterier som tar över allt eftersom.

En rätt lagd kompost bör stiga till 57 grader inom 24-72 timmar. Sker inte detta bör du vända komposten och därigenom tillföra syre. Sker det ändå inte någonting så tillför färskt grönt material eller ympa in inköpt kompost!?! Oavsett så behöver komposten bevakas och en temperatur på 60 till 65 grader behöver man nå upp till under ett par dagar för att farliga bakterier ska dö. Vid 65 grader dör ogräsfrön. Komposten bör dock inte gå över 68 grader då så höga temperaturer får kol att förbränna. Blir det för varmt så vänd komposten. Hjälper inte det så tillsätt vatten eller mer kolrikt material.

Gammalt brunt material som kvistar, löv och vissnade växtdelar främjar svamptillväxt medan grönt färskt växtmaterial främjar bakterietillväxt och det går att lägga komposten och blanda material så man främjar antingen det ena eller det andra. För mig som inte har varit en medveten komposterare över huvud taget utan mer slängt saker i högar som fått sköta sig själv så känns det där med olika recept för olika komposter som lite överkurs än så länge. Jag har under den gångna säsongen gjort två försök. Ett utomhus som jag glömde av och som det regnade på för mycket och ett inne i glasväxthuset som först verkade lovande och som steg till över 40 grader men sedan kom några dygn med många minusgrader och då avstannade allt. Kommande säsong ska jag lägga fler komposter och försöka komma ihåg att sköta dem. Sedan kanske det kommer kännas aktuellt att försöka styra sammansättningen bättre. Kanske kommer jag att återkomma till det här kapitlet då även om jag inte kommer att följa deras rekommendationer om att blanda in köpt lucern i alla mina komposter.

Organiskt täckmaterial
Kapitel 17 handlar om täckmaterial och det är något vi jobbade med mycket när vi odlade på kolonilott. Nu när vi har 85 stycken 16-meters bäddar så är det svårt att hinna med att täcka med organiskt material. I år gjorde vi det i bäddarna där vi odlade vitlök, potatis, och vissa gurkväxter men det tar enormt mycket tid och arbete och är svårt att få rationellt i ett market gardening system. Hade jag odlat i kolonilottsformat så hade jag definitivt jobbat mer med täckodling men som alltid så är det en avvägning mellan det man skulle vilja göra och det som kan vara rationellt. Enligt författarna är täckmaterial inte lika effektivt som att tillföra kompost om målet är att öka mikrolivet.

Genom att tillföra olika sorters täckmaterial kan du återigen välja om du vill främja bakterier eller svampar. Brunt främjar svamptillväxt och grönt bakterietillväxt. Alla som täckt gångar med flis har nog upplevt att det ofta sker en tillväxt av svamp där. Frågan är då om det är bra eller dåligt att täcka gångar med flis då ettåriga grönsaker enligt författarna vill ha bakteriedominerad jord. I skogsträdgården verkar det ju däremot helt rätt då vi där odlar perenner, träd och buskar. Fem centimeter flis tar ca 3 år att bryta ner och då kommer svamparna att dominera de första åren och bakterierna att allt mer ta över efter några år. Vill man använda täckmaterial och ha en bakteriedominerad jord men bara har brunt material att tillgå så rekommenderar författarna att man sönderdelar materialet och myllar ner det lite för att processerna ska gå snabbare.

Kompostte
Det här kapitlet har jag sett fram emot eftersom jag vill pröva att jobba med kompostte kommande säsong.

För det första så behöver man skilja på vad boken benämner AACT (Actively arated compost tea) och andra typer av teer som nässelvatten eller vallörtsvatten. De används för att vattna ut näring eller stärka plantorna medan AACT i huvudsak används för att öka mikrolivet i jorden. Författarna går så långt som till att avråda från att använda annat än AACT då de kan innehålla farliga anaeroba bakterier eller alkoholer. (känns lite överdrivet) De skriver också ”Using manure is asking for pathogenic problems and, especially under anaerobic conditions, virtually assures the presence of E.coli.” (även här känns det som de tar i en del…)

Den ”moderna” (författarnas beskrivning) kompostteet är något helt annat då det hela tiden syresätts för att främja de aeroba bakterierna. Man tar kompost, oklorerat vatten, något energirikt som mat till bakterierna (sirap, fruktjuice e.dyl) och sedan syresätter man detta i en eller två dagar och sedan vattnas det ut.

Man kan bygga en komposttebryggare av en hink och en akvariepump. De rekommenderar att man köper den största man kan komma över och den ska helst ha två utflöden. Har den inte det så rekommenderar de att man köper två pumpar. Man kommer att märka om det hela fungerar genom att lukta på sitt te. Luktar det illa (som nässelvatten) så är det de anaeroba bakterierna som tagit över. Har syresättningen varit tillräckligt så är de aeroba bakterierna i övertag och då luktar inte teet. Bryggningen bör ske i rumstemperatur och inte i direkt solljus.

Man kan även öka upp svamptillväxten genom kompostte enligt författarna. I så fall så tillsätter man alger eller fruktkött från apelsiner, blåbär eller äpple. Det är dock mycket svårare att få till ett svampdominerat te eftersom bakterier växer till så mycket snabbare. Tur för mig då att jag odlar annueller. Man kan dock fixa till detta genom att blanda i sojamjöl, malt, havremjöl t.ex som får ligga tillsammans med fuktig kompost tills det bildats ett vitt fluff på komposten.

Teet bör efter bryggning vattnas ut så fort som möjligt och inte i solljus då det tar död på mikrolivet. Självklart finns det numer även kompostteer att köpa.

Mykorrhiza
Mykorrhizasvampar förlänger rötternas räckvidd på 95% av alla växter. Svampen gör detta för att få tillgång till kolhydrater som växternas rotexudat innehåller och som svamparna inte kan producera själva. I utbyte bryter mykorrhizasvamparna ner organiskt material, absorberar nödvändiga näringsämnen ur jorden och transporterar och levererar dessa näringsämnen till rötterna. Mykorrhizasvampar i jorden innehåller 30% av all kol i jorden. Utan dessa mykorrhizasvampar så kommer växterna inte att må lika bra. Naturligtvis finns det mykorrhiza att köpa. Här avråder författarna från att sterilisera jord, något som är vanligt i odlingskretsar för att slippa bland annat sorgmyggor. Problemet med sterilisering är dock att det även tar död på alla nyttiga mikroorganismer och skapar en steril jord.

Kapitel 20 som handlar om gräsmattan hoppade jag över. Kapitel 21 handlar om träd och buskar och påtalar vikten av att stimulera svamptillväxt i jorden genom att tillsätta ”rätt” AACT, kompost och organiskt material. Vid plantering rekommenderar de att man köper mykorrhiza-preparat och lägger i vid roten för att hjälpa trädet. Jag minns att vi gjorde detta när vi planterade vår skogsträdgård men vi har ju inte något att jämföra med så vi har inte någon aning om om det fungerade eller ej. På skogsträdgårdsbloggen kan man läsa att de gjorde likadant och att de för att se skillnaden gav mykorrhizapulver till hälften av sina hasselnötsplantor. Jag kontaktade Phillipp Weiss och frågade hur det hade gått och han berättade att de inte kunde se någon skillnad i sitt försök mellan plantor som fått mykorrhizapulver och de som inte hade fått. Förmodligen är det så att om man jobbar med plantor i en skog där det redan finns mykorrhiza så behöver man inte tillsätta några inköpta sporer men att man kan ha stor nytta av det i en plantskolemiljö t.ex där det inte finns naturligt i jorden.

Slutligen kom jag till kapitel 22 som handlar om att odla annueller och grönsaker. Här rekommenderar de att man testar sin gjord för att se om den är svamp- eller bakteriedominerad. De hävdar också att man kan se det genom att kolla pH-värdet. En svampdominerad jord har lågt pH medan en bakteriedominerad jord har ett högt pH. I så fall har jag en svampdominerad jord för jag ligger lågt i pH. I nästa stycke skriver de att om man har gott om maskar så har man troligen en bakteriedominerad jord. Jag har gott om maskar – så i så fall är min jord bakteriedominerad. Frågan kvarstår alltså.

Nästa råd man får är att sluta plöja och harva för att inte störa mikrolivet samt att inte gå i bäddarna och täcka jorden över vintern. Allt detta gör vi redan så kapitlet jag mest såg fram emot innehöll inte något jag kände att jag hade nytta av.

Hittills har jag gjort som Hushållningssällskapets och Länsstyrelsens hortonomer har rått mig och använt kalk för att få upp pH. Kanske skulle jag istället bara vattnat ut kompostte – men boken är inte tillräckligt övertygande för att jag ska nöja mig med att göra bara det.

Därefter följer ett kapitel med vad man ska göra olika tider på året – som tar upp mycket av det redan sagda. Slutligen kommer kapitel 24 som heter ”No One Ever Fertilized an Old Growth Forest” ??? Att ingen gödslat en gammal skog tas som intäkt för att man aldrig behöver gödsla om man bara jobbar tillsammans med mikrolivet. Här blir jag lite trött. Det är en ganska dålig jämförelse och jag tänker att författarna trasslar till begreppen. Enligt dem ska man tillföra kompost, organiskt material och kompostte till sina odlingar – men vem har någonsin gjort det till en gammal skog? Att tillföra kompost är väl att gödsla? I gamla skogar får dessutom det mesta av näringsämnena stanna kvar. Inga stora skördar som tar bort näring. Modernt skogsbruk är en annan sak, efter avverkning händer det att skogen gödslas.

Boken känns väldigt amerikansk och att sluta gödsla för att i stället köpa in diverse svampsporer och bakterier känns inte som den väg jag vill gå. Jag jobbar gärna med att stärka mikrolivet i min odling men får hitta annan inspiration än den här boken.

Jag tyckte verkligen om första delen av boken och skulle gärna vilja lära mig mer om allt fantastiskt mikroliv som finns i våra jordar och kommer att jobba ännu mer för att gynna detta – men andra delen ger jag tyvärr inte mycket för. Nu är i alla fall boken slutläst och det känns skönt att kunna lägga den åt sidan.

Teaming with microbes del 4

Förra vintern läste jag första delen i boken Teaming with microbes av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis. Sammanfattningen av vad jag läste finns att hitta i följande tre inlägg:

Del två i boken heter ”Applying Soil Food Web Science to Yard and Garden Care” och det lät spännande men tyvärr så kom det en odlingssäsong i vägen så boken har legat i bokhyllan bakom skrivbordet och varit satt på paus. Nu under vintern hinner vi med lite andra saker som att läsa till exempel men jag fick börja med att själv läsa igenom mina sammanfattningar från förra året för att friska upp minnet.

En jord med ett rikt mikroliv är bättre på att hålla näring. Varje gång en svamphyf eller bakterie äts upp blir det näringsämnen kvar och eftersom växten har attraherat de bakterier och svamphyfer den behöver finns näringsämnena just där de behövs – nära plantans rotsystem.

En välmående levande jord med rikt mikroliv förbättrar strukturen på jorden genom bakteriernas slemproduktion och mikroorganismernas förflyttning genom jorden som skapar hålrum. Bakterierna producerar ett slime som binder ihop jordpartiklarna till större aggregat. Jorden blir porösare som gör att den både kan hålla vatten vid torka och dränera vatten om det blir för mycket. En porös jord ger också en syrerikare jord. En välmående jord med rikt mikroliv ger en bättre jordstruktur med ökad porositet.

Ett levande mikroliv påverkar jordens pH i rotzonen som påverkar vilken typ av kväve som är förhärskande – nitrat eller ammonium.

Väven av mikroorganismer hjälper också till på många andra sätt. De bidrar med försvar mot sjukdomar och skadliga inkräktare både på rötterna och på bladen. De distribuerar också nödvändiga vitaminer och hormoner till plantorna. Mikrolivet i jorden har alltså stor betydelse för hur jorden mår och i detta kapitel ska jag få lära mig hur jag kan använda mig av den kunskapen i mitt arbete med att odla grönsaker.

De allra flesta grönsaker, annueller och gräs föredrar sitt kväve som nitrat och trivs bäst i bakteriellt dominerade jordar. De flesta träd, buskar och andra perenner föredrar sitt kväve i ammoniumform och trivs bäst i svampdominerade jordar. Lämnar vi en yta i fred på våra breddgrader kommer den så småningom att bli en skog. Det kommer fortfarande att vara ungefär lika mycket bakterier i jorden men mängden svamphyfer kommer att öka allt mer.

I bokens appendix finns 19 trädgårdsregler som jag med viss hjälp av Google translate får till följande:

  1. Vissa växter föredrar jordar som domineras av svampar, andra föredrar jordar som domineras av bakterier.
  2. De flesta grönsaker, annueller och gräs föredrar sitt kväve i nitratform och gör sig bäst i bakteriellt dominerade jordar.
  3. De flesta träd, buskar och perenner föredrar sitt kväve i ammoniumform och trivs bäst i svampdominerade jordar.
  4. Kompost kan användas för att inokulera nyttiga mikrober och liv i jordar i din trädgård och införa, underhålla eller förändra jordens näringsväv i ett visst område.
  5. Om du lägger till kompost och dess soil food web till ytskiktet på din jord kommer jorden att inokuleras med samma soil food web.
  6. Åldrade, bruna organiska material stödjer svampar; färska gröna organiska material stödjer bakterier.
  7. Mulch som läggs på ytan tenderar att stödja svampar; kompost som arbetas in i jorden tenderar att stödja bakterier.
  8. Om du blöter och maler kompost noggrant påskyndar det bakteriell kolonisering.
  9. Grova, torrare kompostmaterial stödjer svampaktivitet.
  10. Sockerarter hjälper bakterier att föröka sig och växa; kelp, humus- och fulvinsyror och fosfatstensdamm hjälper svampar växa
  11. Genom att välja komposten du börjar med och vilka näringsämnen du tillsätter till den, kan du göra teer som är kraftigt svampiga, bakteriedominerade eller balanserade.
  12. Kompostteer är mycket känsliga för klor och konserveringsmedel i bryggvattnet och ingredienserna.
  13. Användning av syntetiska gödselmedel dödar de flesta eller alla mikrober i jordens näringsväv.
  14. Håll dig borta från tillsatser som har höga NPK-tal.
  15. Följ all kemisk besprutning med en applicering av kompostte.
  16. De flesta barr- och lövträd (björk, ek, bok, hickory) bildar micorrhiza med ectomycorrhizasvampar.
  17. De flesta grönsaker, annueller, gräs, buskar, barrträd och perenner bildar mykorrhiza med endomycorrhizasvampar.
  18. Kultivering och överdriven markstörning förstör eller skadar jordens näringsväv allvarligt.
  19. Blanda alltid endomykorrhizasvampar med frön från annueller och grönsaker vid planteringstillfället eller applicera dem till rötter vid transplantation.

En del saker i listan låter självklara medan andra punkter låter som om jag måste ta reda på mer för att förstå hur de tänker och vad de menar. Punkt 19 är en sådan punkt.

Svampmycel är väldigt ömtåligt och går lätt sönder. Många jordsvampar är mykorrhizasvampar och de behöver en levande rot att samarbeta med. Ju längre den växten/roten lever desto längre och mer livskraftig blir mykorrhizasvampen. Att ha helårsgröngödslingsgrödor känns ur den aspekten helt rätt.

Olika grödor behöver, som det skrevs om redan i del 1, olika förhållande mellan bakterier och svamphyfer. Bakterieförekomsten är nästan alltid den samma så fördelningen mellan bakterier och svamphyfer bestäms av hur mycket mer svamphyfer som bildas i jorden.

Morötter, sallad, broccoli och kålväxter föredrar en svamp:bakterie-fördelning på 0,3:1. Tomater, majs och vete föredrar en svamp:bakterie-fördelning på 0,8:1

Perenner och skogsträdgårdar behöver självfallet högre andel svamphyfer enligt detta resonemang. Lönn och ek ska ha en ratio någonstans mellan 50:1 till 100:1.

I nästa kapitel går de igenom olika metoder för att räkna olika förekomst av mikroliv och lite större organismer i jord och rekommenderar dels att man gör flera sådana beräkningar på olika platser i sin odling och dels att man skickar in jordprov till ett labb som gör en mätning av den bakteriella biomassan och svampbiomassan för att man ska få reda på sina förhållanden. Sedan tipsar de om ett amerikanskt företag som gör sådana analyser. Med dessa fakta i bagaget kan man sedan börja arbeta med att förbättra sin jord. När man läser texten i boken så känns det som om de tar för givet att de flesta jordar är i dåligt skick och förstörda av många års plöjning och konstgödsel. I dessa krävs många års arbete för att återetablera the soil food web medan om man odlar i en obesprutad icke-konstgödslad jord så ska det räcka med en ”tweak” (modifiering) av the soil food web.

Kompost, organiskt täckmaterial och kompostte är allt som behövs enligt författarna. Man ska tillsätta ”rätt” sorts kompost, täcka på ”rätt” sätt med ”rätt” organiskt material och tillsätta aktivt syresatta kompostteer. (AACT – Active Aerated Compost Tea)

Kompost kan tillföra mikrober som utgör grunden för the soil food web. Korrekt tillverkad kompost innehåller rätt kombination av svampar, bakterier, protozoer och nematoder tillsammans med organiskt material.

Organiskt täckmaterial är, enligt författarna, också effektiva redskap för the soil food web. Det kan utgöras av löv, gräsklipp, träflis. Täckmaterial utgör en fantastisk miljö för mikroorganismerna och ger dem organisk mat som de kan leva av. Täckmaterialet är som en kall ytkompost som inte blir varm som en komposthög men som bryts ner under en längre tid.

Aktivt syresatt kompostte görs av kompost. Att blanda ut gödsel eller kompost i vatten och låta det stå några dagar är inte AACT. AACT görs genom att du lägger lite kompost i destillerat vatten (regnvatten går bra), tillsätter något för mikroorganismerna att leva av och sedan pumpar in syre i blandningen under någon dag. Detta gör att syreälskande bakterier förökar sig snabbt och du kan sedan vattna ut komposttet på dina odlingar och direkt på dina plantor.

Meningen ”There is a bit of work involved in making the conversion from chemicals to microbes, but ultimately, once you gear up and make the neccerssary changes, there will be less to do.” är ganska typisk för boken som hela tiden verkar utgå ifrån att läsaren odlar med hjälp av round-up och NPK.

Odlar man i samarbete med mikroberna genom att tillföra kompost, organiskt material och kompostte, så påstår författarna att man inte kommer att behöva gödsla eftersom det kommer att ske en korrekt mikrobiell cirkulation av näringsämnen i jorden som också säkerställer att mina växter får den typ av kväve som de föredrar. Här blir jag lite frågande: Menar de att jag inte kommer att behöva använda NPK, eller menar de faktiskt att jag inte kommer att behöva gödsla? Vad är i så fall att tillföra kompost och täckmaterial. I min värld så är det att gödsla.

Därefter går de igenom en rad preparat man kan köpa för att få in rätt bakterier och svampar i sin jord. Har man inte odlat bönor eller ärtor på en mark tidigare så kan man även här i Sverige köpa bakterier som man kan tillsätta vid sådd men oftast så behövs inte det om man redan har en relativt väl fungerande jord. Naturen verkar ta hand om det själv. Självklart är det många som vill sälja preparat och du kan till exempel köpa mykorrhizakultur i påse och tillsätta när du planterar träd men jag får en känsla (helt ovetenskaplig) att naturen ofta fixar till det som behövs om vi människor inte stör för mycket. Här får jag lite problem med deras punkt 19. Själv har jag odlat grönsaker i många år utan att köpa olika preparat att använda vid varje sådd…

Fortsättning följer…

Vatten och minusgrader

Vi har inte många utrymmen som är isolerade nog för att det ska vara rimligt att hålla dem frostfria. I det som tidigare var ett fähus eller kostall finns vatten indraget och eftersom kor är högeffektiva värmekaminer var det nog sällan som vattnet frös där. Nu har vi inte några kor utan det är åtta ankor som ska hålla kylan stången. Det fungerar naturligtvis inte.

Vi har kopplat in två ventiler på en pelare. Den till vänster har en grön slang som bara är en halv meter lång, det är för att kunna fylla vattenkannor utan att söla onödigt mycket. Ventilen till höger är kopplat till en längre slang med spridarmunstycke. Den använder vi för att byta vatten i ankornas badkar och för att spola av skitiga grejer.

De två ventilerna fungerar enligt olika principer och därför klarade den ena en köldknäpp men inte den andra.

Den till vänster är förmodligen en kägelventil och fungerar på samma sätt som lite äldre kökskranar. Det går att vrida vredet tre varv moturs, sedan är den helt öppen. Det är alltså en ventil som har en tätning som lyfts när den öppnas. Den är bra på att smygöppna och fanns därför i kök och badrum innan ettgreppsblandarna tog över.

Den högra ventilen är en kulventil. Den består av en kula med ett stort genomgående hål i. Kulan kan vridas ett kvarts varv och går då från att vara öppen till stängd, eller tvärt om. Kulventiler är snabba att reglera och det är enkelt att se om ventilen är öppen eller stängd. På bilden ovan är ventilen öppen vilket visas genom att de två ”vingarna är i linje med röret. När den är stängd syns det på långt håll att de röda vingarna står på tvären mot rörets riktning. De är å andra sidan dåliga på finlir. Det är svårt att öppna lite grann och det är lätt hänt att en stängning blir så snabb att det skakar till i rören.

Det finns en skillnad till som inte visar sig förrän det är kallt. Kägelventilen kan frysa ihop men den går att använda igen efter att den har tinat. Kulventiler däremot fryser gärna sönder.

Här är en bild av den sönderfrusna ventilen. Sprickan syns tydligt.

Det finns ett litet utrymme runt kulan där det står vatten. Vattnet finns där oavsett om ventilen står i öppet eller stängt läge. Kulan tätar mot de båda öppningarna som leder till de två rören och mellan de två tätningarna och runt kulan finns ett lager av vatten.

När det vattnet fryser så finns inget utrymme för isen att expandera i så ventilhuset spricker. Oftast i gjutskarven som finns på sidan av ventilen. När temperaturen stiger och vattnet tinar så beter den sig lite underligt. Den är nästan tät när den är stängd, detsamma gäller när den är öppen. Det droppar kanske lite. Därför blir det en överraskning när ventilen hamnar i halvöppet läge och vattentrycket gör att det plötsligt sprutar vatten ur sprickan.

Här är två bilder på ventilen med ena tätningen borta. Sprickan syns uppe till höger. Utrymmet runt kulan är ganska stort så det går att tänka sig att isen växer tillräckligt mycket för att spräcka ventilhuset.

Jag var på en föreläsning med en av säljarna från Waterboys och de vet en hel del om bevattning. När vi pratade efteråt så kom vi av någon anledning in på att en av våra kulventiler hade frusit sönder. Då fick jag tipset om hur en kulventil ska hanteras för att överleva vintern.

Den här ventilen sprack inte på det traditionella stället som är baksidan. Det är dock inte mycket till tröst när det kommer en riktig kalldusch på den som använder ventilen. Det droppar bara lite när den är öppen eller stängd men när den öppnas eller stängs så kommer vattentrycket till sprickan och det sprutar friskt.

Hur ska då detta undvikas? Det räcker inte att tömma rören på vatten, vattnet runt kulan kommer ändå att spräcka ventilen när det fryser. Tricket är att tömma rören på vatten, i alla fall till en viss del, sedan ställa ventilen på halvöppet, då kan isen expandera utan att spränga ventilen.

Så vi har försökt att göra detta på alla kulventiler vi har i bevattningsanläggningen. Det är lätt hänt att glömma någon. Det är en av punkterna i vår långa lista att göra när vi ”höstar”, alltså gör gården redo för vintern. Men saker ställs undan i väntan på nästa säsong långt innan höstningen och kulventiler ser så ordentliga ut när de är stängda så det är lätt hänt att missa detta. Men det är halvöppet som gäller om de ska kunna tjänstgöra en säsong till. Kulventilen i lagården lyckades vi klara under den första köldknäppen som kom redan i november men när nästa kyla kom glömde vi den. Vi får lägga upp någon plan för det här…

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑