Igår blev det äntligen tid att slunga men det blir inte så mycket honung i år. Skälet till det är främst att vi vill ha fler samhällen. Då delar man på samhällen och gör så kallade avläggare. När man gör det så blir samhället man delar svagare och drar in mindre honung. Vill man ha fler samhällen får man helt enkelt nöja sig med mindre honung.
Jonas hämtade 14 fulla ramar ur bikuporna. 
Vi har tänkt inreda ett slungrum i gamla mjölkkammaren men vi har inte haft tid att fixa dörrarna och man vill inte ställa sig och slunga i ett utrymme ganska nära kuporna som inte är bitätt. Hittar något bi dit och återvänder till kupan meddelar hon övriga bin i kupan var honung finns och att det är mycket genom att utföra en dans. Sedan kan man stå i ett moln av bin som alla är ute efter att hämta honung. Därför flyttade vi slungan och övrig utrustning in i vårt vanliga kök.
När bina fyllt en cell med honung så täcker de för cellen med vax. När de flesta cellerna är förtäckta är det dags att skörda. För att få ut honungen ur cellerna så måste man först ta bort vaxet. För det använder man en avtäckningsgaffel som är ett tandat verktyg där man sätter tänderna under vaxet och drar över ramen. 
Vaxet som fastnar på redskapet lägger man i en skål eller något för att vid ett senare tillfälle skicka in för omsmältning till vaxkakor. När alla celler är öppna på båda sidor sätter man ramarna i slungan. Vi har en slunga som tar fyra ramar i taget. För att vaxkakorna inte ska gå sönder så kör man först ganska långsamt en kort stund. Sedan stannar man slungan och vänder på ramarna och kör långsamt igen så att honungen börjar komma ur cellerna. Sedan ökar man farten och kör på höga varv ett tag. Sedan stannar man slungan och vänder ramarna igen för att köra på höga varv igen. När man sedan stannar slungan är ramarna märkbart lättare och honung börjar rinna ur slungan.
I honungen finns det nu en del vaxrester så honungen hälls genom två olika filter med olika stora maskor. 
Ur 14 ramar fick vi 30 kilo honung. Sedan några år tillbaka så fryser vi nyslungad honung. 
Det gör att den håller sig rinnande och passar väldigt bra att ringla över yoghurten på morgonen. En hel del av honungen ympar vi också med honung från tidigare år. Det ger en fast honung som ser ut som den man normalt köper i affären. Till skillnad från den mesta honung som finns till försäljning i våra affärer så är dock inte vår honung upphettad. 
Om man låter rinnande honung, som den på bilden ovan, stå utan att man rör i den så blir den hård. Stora leverantörer låter ofta sin honung stelna eftersom de inte hinner ta hand om allt på en gång. Sedan upphettas honungen vid ett senare tillfälle för att ympas eller röras så den kristalliserar sig fint. Problemet med upphettad honung är att mycket av nyttigheterna i honungen går förlorade vid upphettning. Som konsument så kan man inte se eller märka skillnad. Köper man honung bör man alltså fråga om den varit upphettad eller ej.
I några ramar fanns det drottningceller. 
När ett samhälle känner sig tillräckligt starkt börjar bina göra drottningceller. När nya drottningar kläcks lämnar den gamla drottningen kupan och tar med sig hälften av alla bin. Det är binas sätt att föröka sig och fullt normalt. Det visar sig också att två svärmar har lämnat bikuporna. Det är inte något man önskar sig. Helst vill man vara i närheten när samhällen svärmar så man kan fånga in svärmen och på så sätt få ett nytt samhälle.
