Efter några dagars skitväder kom en lördag med perfekt biväder. Varmt, torrt och soligt. Det var med andra ord läge att titta till bina eftersom det är svärmingssäsong. Binas brum hördes längre än vanligt, kanske 30 meter.
Det satt en svärm i en liten ek som står alldeles framför kuporna. Det är intressant att se hur intensivt de samlar sig i en klump. Att svärma är binas sätt att bilda fler samhällen. När bina mår bra och det är gott om bin i kupan eller när de tycker att kupan börjar bli för trång börjar de föda upp nya drottningar. Det gör de genom att bygga speciella celler som är mycket större än de vanliga yngelcellerna. Larverna som läggs i dessa celler utvecklas till drottningar. Innan en ny drottning föds ger sig den gamla drottningen iväg med ungefär hälften av bina i kupan. På så sätt blir det två samhällen. När bina svärmar så här i början av säsongen så finns det stora chanser att få två starka samhällen utav ett.
Bin är ju lite berömda för att de är så ovilliga att stickas när de svärmar. Alla har nog sett bilder eller filmklipp på halvnakna människor med tiotusentals bil som klänger sig fast på kroppen. Det är egentligen logiskt eftersom de inte har något hem att skydda. Varför offra livet i onödan?
Vi har aldrig fångat en egen svärm tidigare. En gång fångade vi en hemma hos Anders och Catarina men det funkade inte. Kanske kom inte drottningen med?
Nu var vi på hemmaplan men allt är inte självklart för det. Hur länge hade svärmen suttit i eken? När svärmen sitter och väntar håller erfarna spanarbin på att leta upp lämpliga boställen. När de återvänder dansar de för att berätta om sina fynd och till slut har alla enats om vart de ska flytta. Då flyger de iväg och det är för sent att fånga dem.
Hur långt hade den här svärmen kommit i flyttprocessen? Vi ville inte chansa så det var lika bra att försöka skaka ner bina i en låda.
Ek är inte helt perfekt. Dels är det lite speciellt med ekar. Det är inte bara att kapa en gren eller topp, ekar växer inte som ogräs. Dessutom är ekar styva och kan gå av när man vill böja ner dem.
När de flesta av bina var i lådan försökte vi få dem att vandra in i en kupa.
Det gick inte bra så jag hämtade ännu en kuplåda för att ha som tratt och skakade ner bina.
Vi hade planerat att behålla samhället men Sara hade en tom topplistkupa så vi sålde svärmen till henne. Hon bor bara en kilometer härifrån och eftersom det är samma församling så behöver man inte kontakta en bitillsyningsman. Eftersom bina ska föras över från ramar till ”ickeramar” är det mycket enklare att flytta bin utan yngel eller honung, dvs en svärm. Så Sara fick köpa den. Först lite taktiksnack i bigården.
Ett dygn efter svärmningen förde vi över svärmen till Saras topplistkupa. Återkommer med bilder på den vid annat tillfälle.
En marknad har vi hunnit med och den 1 oktober ska vi vara med på Nolby gårds höstmarknad. Marknader är också roligt. Samma kundmöte men utan möjligheten att visa gården och dess verksamhet. På en marknad har vi chans att möta människor som annars inte hade tagit sig ut till oss. Nackdelen gentemot gårdsförsäljning är att man måste uppskatta vad man kommer att sälja och skörda allt i förväg. Det är inte lika lätt att komplettera om något tar slut.
Vi är halvvägs när det gäller uppbyggnaden av grönsaksodlingen. 2018 kommer vi att producera fullt ut så mycket som vi har tänkt oss. Det kommer att vara minst dubbelt så mycket grönsaker som idag. Förhoppningsvis mer eftersom vi lär oss hela tiden. Vi kommer också att utöka med frukt och bär och öka mängden hönor och honung. Så småningom kommer vi även att utöka fårbesättningen. Frågan som kvarstår är dock hur vi bäst säljer det vi producerar.
Vi funderar fortfarande på CSA och kanske kommer vi så småningom att våga pröva det men förmodligen inte nästa säsong heller.
Det första vi satte dem på vad att rensa rödbetsbäddar. Ju mer man rensar fram till midsommar desto lättare blir det sedan brukar rutinerade grönsaksodlare säga – men det är inte alltid man hinner med så bäddarna var rejält fulla med ogräs. 
Bäddarna täcktes sedan med gräsklipp som vi fått av grannen. Det märks en väldig skillnad i mängden ogräs i de bäddar vi har hunnit täcka om man jämför med de otäckta.
Sedan fick de börja gräva var sin bädd. Hälften av årets bäddar är grävda men det återstår fortfarande 12. 
Kvickroten är tät med långa rötter. Ytan borde varit täckt – men det har den inte varit. Varje kvickrotsstrå har en lång rot som man bör få upp hel. Det är verkligen ett tröttsamt jobb och i sommarvärmen vi har nu så orkar man inte mer än några timmar på förmiddagen.
Det ser lovande ut.
Fler bilder kommer när det är klart. Nere i odlingskammaren skolade vi om de gurk- och squashplantor som behövde mer jord.
Som alltid så har vi fler plantor än bäddar. 
Vi tog därför en stycke mark som så småningom ska bli gräsgång för att ge oss gräsklipp till bäddarna. 
Marken där är full av ogräs och ojämn och vi inser att vi inte kommer hinna göra gräsmatta där i år. Därför luckrade vi upp marken med bredgrepen. Vi drog bort det värsta ogräset och gödslade med hästgödsel. Sedan täckte vi med svart nedbrytbar majsstärkelseplast. Det är ett jobb som är omöjligt att göra på en person. Rullen är tung och man måste täcka kanterna med jord innan den blåser iväg. 
I den gjorde vi sedan hål och sedan planterade Becky och Lasse drygt 150 grönkålsplantor. 
Planteringen blev väldigt mycket noggrannare gjord än om vi hade gjort den själva. 
Ogräset kommer att växa igenom plasten så småningom men då har grönkålen kommit så långt så den klarar sig ändå. Becky klöv den ved som återstod för i år. Nu är det klart. Ett dåligt samvete som plötsligt bara försvann. 
Dessutom hann hon med att snickra ihop en hög biramar som snart kommer att behövas om bina fortsätter att flyga som de gör. Det är en syssla som vi borde ha hunnit med under vintern. 
Normalt kännetecknas arbetet på gården med att vi angriper det mest panikartade. Plötsligt idag kände vi att vi hann med ”ej panikartade saker”. Vi började ge oss på sådant som istället kan kategoriseras som nödvändiga. 
Kanske kommer vi innan sommaren är slut ner på avdelningen önskvärda.