Kategori: bygga (Sida 3 av 8)

Lerklinade timmerväggar 4

26 februari, 2023 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I helgen har vi startat lerkliningen av timmerväggarna i blivande badrummet. Lite nervösa var vi och visa av alla arbetsdagar vi haft hade vi förberett allt noga.

Pärlsponten var inplastad och golvet täckt med papp.

Eftersom vi umgås en hel del med folk med samma intressen som vi så var det flera som hade anmält intresse för att komma och vara med trots att vi inte utlyst någon arbetsdag.

I vår lilla ekonomiska förening för musteriet är det flera gårdar som kommer att arbeta med lera under våren och då är det naturligtvis intressant att vara med så ur det gänget kom Maria och Solveig. En före detta kollega Milú är pigg på det mesta och så även lerklining och från Skåne körde Susanne från permakulturgänget upp med sin kompis Jim. Tillsammans med mig, Jonas och Tilda blev vi åtta personer som skulle samsas i badrummet. Tur att det är stort.

När man är många som jobbar går det åt många hinkar, stegar, murarslevar, handskar, putsbrädor, kaffe, fika och lunch.

Vi satte upp en blandarstation i pannrummet eftersom det skulle vara minusgrader ute. Där hade vi ställt lera i blöt men även burit in hinkar med sand, sågspån, klippt lin, kutterspån, stenmjöl och föreningens nya tvångsblandare.

En tvångsblandare är mycket effektiv och lätt att arbeta med. Vår rymmer 100 liter och är köpt på Svedol i Trollhättan. Så här såg den ut när den var helt ren för sista gången. Titta på filmen och lyssna. Den går riktigt tyst när den är tom. Lite mer ljus när den arbetar med sand och annat.

Materialet läggs i uppifrån och det går att se hur blandningen utvecklar sig. Lyfter man på locket stannar blandaren mycket snabbt och den går inte att köra igång om inte gallerlocket är nedfällt. Eftersom locket är ett galler kan man under omrörning stå och lägga i till exempel linhack lite i taget. När man behöver puts så öppnar man en spak så tömmer blandaren ut puts tills man för spaken tillbaka. Väldigt enkelt att kontrollera.

När vi körde igång på lördag morgon upptäckte vi att den stora baljan med lera som var kvar sedan vi murade växthusmuren inte innehöll lera utan mest sand. Turligt nog så var det inte tjäle ute och eftersom vi arbetar med lokala naturliga material så var det bara för tre personer att vandra ner till åkern och hämta så mycket lera vi behövde.

Blöt lera är tung så det är bra att ha kärror med sig att köra med.

Den oplanerade lerhämtningen gjorde dock att processen blev något fördröjd för den första lerklisterblandningen blev vi snabbt klara med.

Tur då att man behöver fikaraster medan blandaren jobbade vidare med grovputsen.

Innan vattnet kommer till ser det ut så här.

Vi började dagen med att stryka på ett tunt lager lerklister gjort på hälften lera och hälften sand.

Det är till för att fästa bra på timret och därmed bli en bra grund för grovputsen. Lerklistret la vi på med gummihandskar och såg till att arbeta in ordentligt framför allt mellan stockarna.

Vi började med att lerklistra två av fyra väggar eftersom vi inte visste hur lång tid saker och ting skulle ta och lerklistret ska inte hinna torka innan man lägger på grovputsen.

Båda ytterväggarna gjordes först och sedan la vi i smala lister i de största hålrummen mellan stockarna och klistrade på igen. I vissa fall fick vi banka in dem lite.

Eftersom leran krymper när den torkar vill man inte ha för stora hålrum som fylls med den vanliga grovputsen så man kan med fördel lägga in bitar av gammal torr puts eller träbitar.

Sedan var det dags för grovputs som vi blandat en del lera, tre delar sand plus fibrer i form av sågspån, kutterspån, lin och ull. Första blandningen gjorde vi misstaget att ha i vatten från början vilket gjorde att hela blandningen mest åkte runt i blandaren.

Vi kom fram till att den bästa metoden var att dela leran i mindre bitar och lägga i blandaren tillsammans med sand.

Sedan fick det gå runt en bra stund ganska tort så sand och lera blandades innan vi hade i vatten. Ju lägre dagen gick desto bättre blev blandningarna.

Vi använde också en murarvisp i en sladdborrmaskin för att blanda till lerklister.

Så här kan det se ut när små lerklumpar bygger på ett sandlager runt sig. Det tog ett bra tag och med en del ingrepp innan leran och sanden var blandade.

Grovputsen la vi på med putsbräde. Lättast var att behålla handsken på vänster hand och ta lera med den medan putsbrädet i höger hand kunde behålla sitt rena handtag.

Lera applicerades på putsbrädan och sedan strök vi på den på väggen.

Grovputslagret bör vara 1,5 till 2 cm tjockt.

Det visade sig dock att vi gärna putsade lite för tunt så vi fick lägga i för att komma i tillräcklig nivå runt fönstren. När en vägg var klar la vi i linnät som trycktes fast i grovputsen.

Nätet trycks in i leran så det ”försvinner”. Det ska inte ligga utanpå grovputsen utan i. Syftet är att ytterligare binda ihop grovputsen så ingen del för för sig att lossna.

Därefter körde vi över med en piggroller som vi köpt på Biltema för att skapa små håligheter som sedan finputsen kan fästa i.

Medan några höll på med grovputsen så smetade andra lerklister på de två innerväggarna. Här valde vi att inte lägga i trälister mer än på de allra största springorna. Istället gjorde vi en blandning med massor av fibrer i. Bland annat hade vi i fem-sju centimeter långa halmstrån som vi klippt till med en plåtsax av golvmodell. Denna fibermassa knödde vi in i hålrummen innan vi applicerade grovputs.

Bit för bit blev rummet färdigt och arbetet gick mycket snabbare än vad vi hade trott.

Framåt kvällen grovputsades de sista ytorna innan vi korkade upp vinet.

Det är inte ofta arbete går fortare än vad man planerat men att jobba i lera är fantastiskt. Helt gratis och mycket förlåtande material. Blir det inte bra går det att blöta upp och börja om med samma lera. Det här gav mersmak.

Nu ska det torka och sedan ska vi finputsa ytan. Därefter ska den målas. För dig som vill testa själv så följer vi ”recepten” som vi fått från Ulf Henningsson.

Lerklister: 1 del lera, 1-1,5 del sand, 1 del fibrer till en lös blandning som läggs tunt på väggen

Fyllning: 1 del lera, 2 delar sand, 3 delar fibrer till en trådig massa som läggs upp till 10 cm tjockt. (Här är fibrerna mycket viktiga och vid större hålor är det bättre att komplettera med träbitar)

Grovputs: 1 del lera 2,5-3 delar sand, 2 delar fibrer till en lagom lös massa som läggs 15-25 mm tjockt. Här testar Maria som är den av oss som har mest erfarenhet av lerklining.

Så långt har vi kommit hittills. När det har torkat kommer vi att lägga på två lager till.

Finputs 1: 1 del lera 4 delar sand och 1 del fibrer till en lös massa som läggs 5-10 mm tjockt

Fin-fin puts 1 del lera 2 delar sand, inga fibrer till en lösare massa som läggs 2-3 mm tjockt. Detta lager kan man hoppa över om man vill. Här är det viktigt att sanden är mycket finkornig så inga korn är större än 1 mm. Generellt gäller att inget material (sandkorn eller fibrer) i någon blandning ska vara tjockare än en tredjedel av lagret du lägger.

Vill man så kan man blanda i en volymprocent rå linolja i finputslagret för att stärka ytan något utan att bromsa diffusionskapaciteten.

Husrenovering

11 januari, 2023 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I åtta år har vi bott på vår gård. Redan från början bestämde vi oss för att INTE gå i fällan och börja renovera huset eftersom det var helt funktionsdugligt även om det är långt ifrån hur vi vill ha det. Vi har renoverat hus förut och tycker att det är roligt men vi köpte inte gården i huvudsak för bostadshuset utan för att vi ville ha igång en verksamhet. Vi tänkte att det skulle ta fem år men det har tagit åtta.

Nu börjar det dock bli dags att förändra insidan på vårt hus så det blir som vi vill att det ska vara samtidigt som vi vill få till en energilösning som vi är nöjda med. Det kommer att bli en ganska omfattande renovering som involverar tolv utrymmen alltifrån pannrum, krypgrund och tak till vardagsrum, hall, badrum osv. Vi bor i ett fantastiskt hus från 1904 med timmerstomme och många detaljer bevarade under nuvarande material. Det är ett så kallat dubbelhus med två skorstenar. Det har kanske funnits fyra kakelugnar på bottenvåningen varav tre är bevarade och en i funktion än så länge.

Så här ser det ut idag.

Vi har två ingångar till huset. Huvudingången leder in till en stor hall med gott om potential. Där har tidigare ägare bytt ut korspostfönstren mot lägre enluftfönster. Moderna, billigare och ocharmigare.

Ett av dem har vi fått byta ut då det helt enkelt ruttnat bort. Ytterligare ett är på gång men det får vänta. I hallen gillar vi taket.

Strukturtapeten från åttiotalet eller den underliggande röda är vi inte lika nöjda med.

Från hallen har det från början gått att gå rakt fram in i salen. Vi tror att det har suttit ett par dubbeldörrar med glas där för de står kvar på vinden. Här har tidigare ägare byggt ett badrum med plastmatta på golv och tak. Vi blir inte riktigt kloka på lösningen för när vi mäter väggarna så verkar det som om det finns tomrum ovanför och på höger och vänster sida om badrummet. Vad som döljs där har vi inte någon aning om. Ska vi nu gå till salen/vardagsrummet får vi antingen gå till höger genom kontoret och ett gästrum och in i salen eller till vänster genom köket och vårt sovrum.

När huset byggdes så fanns det naturligtvis inte något badrum inne så planlösningen är inte gjord för det. Lösningen med att lägga det i den stora hallen kanske kändes bra när det gjordes men vi gillar det inte. Den vanligaste lösningen för att få till ett badrum i hus av den här typen är att bygga ut, ofta på en gavel. Enplans toa/badrum/tvättstuga med snedtak. Så blev det inte här. Tvättstugan har de visserligen byggt till på gaveln i en påbyggnad som är långsmal och lite bökig att komma in i. Men toaletten hamnade mer centralt.

Slöjd & Byggnadsvård på Nääs har gjort en serie om olika klassiska husmodeller fån tidigt 1800-tal till 1970-talet. Den typen av hus som vi har kallas där för ”salsbyggnad” för att skilja den från de något mindre dubbelhusen som har fyra rum i bottenplan. Så här ser deras ritning ut. Den skiljer sig en hel del från vårt hus men duger som skiss. Vår sidodörr är på ett annat ställe, vår trappa till övervåningen utgår från stora hallen mm. Dessutom fattas skorstenarna och bakugnen. Men ändå.

Här finns det en hel del att läsa om salsbyggnaden Hemvik: https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/hemvik—salsbyggnad-1890/

Här finns hela serien med beskrivningar av hus:

https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/

Nedan kan ni se vår nya planlösning. Upp och ner jämfört med skissen ovan.

Vi kommer att göra hallen ännu större när badrummet tas bort. Där hoppas vi att få till fast förvaring i form av väggbyggda skåp. Innertaket ska behållas men sedan får vi se vad det blir. Helst vill vi byta alla fönster. Hallen kommer inte att bli klar de närmsta åren. Det kommer att bli en kort gång mellan hallen och salen. Salen kommer att få in ljus från två håll i stället för ett och det kommer att göra stor skillnad.

Från hallen kommer man att komma in i salen/vardagsrummet. Där gillar vi kakelugnen.

Vi är inte lika förtjusta i strukturtapeten från åttiotalet eller i laminatgolvet i limmad körsbärsträ.

Vi hoppas att det ligger ett fantastiskt trägolv under.

Fram tills igår hade vi tänkt göra badrum i rummet märkt kontor i den nedre skissen. Där har vi nu haft ett gästrum/skräprum. Den vita kakelugnen är bevarad och tanken var att kunna bada i skenet av kakelugnens eld kalla kvällar i november. Nu vet vi inte hur det blir – kanske blir det i stället badrum i vårt nuvarande kontor. Beslutet tas i veckan och hänger på hur det går att dra avloppsrör i krypgrunden. Vi har en fantastiskt stabil jordkällare under huset med gigantiska stenblock som försvårar en rördragning.

Det lär bli många inlägg om husrenovering framöver. Vi är glada att vi har renoverat hus tidigare och att vi inte skyndade oss att börja med det så fort vi flyttade hit. Nu känner vi huset på ett annat sätt. Det finns en hel del utmaningar och saker som vi inte prövat på tidigare. Som att tapetsera på en delvis lossnad lerklinad vägg. Det behöver vi lära oss.

Utnyttja de lokaler vi har

13 september, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Sedan vi flyttade ut på gården och startade upp verksamheter så har vi byggt en hel del utrymmen. Det kostar pengar och resurser och därför känns det viktigt att utnyttja vart och ett av dem så mycket som det går. Från start hade vi inte några bra lokaler där det gick att hålla plusgrader vintertid vilket gjorde att mycket kånkades in i vårt vardagsrum, kontor, tvättstuga och en del ner i vår jordkällare under huset där det är lågt till tak. Det funkar så länge man producerar till sig själva och till lite försäljning men nu när verksamheten är uppe i volym krävs lager och torkutrymmen.

Det första vi byggde i den här vägen var gårdsbutiken. Den är inrymd i ett gammalt garage som varken hade port eller isolering 2014. Vi har byggt en vägg där vi satt in dörr och fönster med bra isolervärden och isolerat väggar och tak men golvet är det ursprungliga cementgolvet så isoleringen är inte jättebra. Vi håller minst fyra plusgrader där större delen av året med hjälp av ett elelement men blir det långa perioder av kyla så kommer vi att stänga av elen och ta bort det som är frostkänsligt därifrån.

Från början hade vi utrymmet avdelat i två avdelningar där den bakre delen, bakom fårskinnen, tjänade som lager och det främre som butik. Vi hade ett vanligt kylskåp som vi fått gratis som enda kylmöjlighet. I början nyttjade vi bara butiken på sommarhalvåret så väggarna var de ursprungliga plankväggarna utan isolering. Nu är försäljningsdisken längst bak i affären och vi har en displaykyl där kunderna kan ta vad de vill ha under veckan. På kylen hänger alla prislistor och när vi inte är på plats så väger kunderna själva in sina varor och lägger pengar i en burk eller swishar. På fredagarna har vi gårdsbutiken bemannad.

Väggarna är isolerade och vi har satt in bänkar och hyllor och under hyllorna bakom juteväv kan vi ställa backar med sådant som ska lagras tillfälligt i väntan på försäljning som vitlök och vintersquash. Vi behöver också utrymmet för att förvara påsar, askar och annat förpackningsmaterial. Att få affären klar och isolerad var ett stort lyft och vi blev av med lagret av papperskassar inne i vårt boningshus.

Det andra vi byggde var ett kylrum bakom affären. Längst in bakom all bröte ser man en dörr på bilden ovan. Där kan man gå rätt igenom ett litet utrymme och komma ut i grönsakssköljen. Till höger innanför den dörren ligger kylrummet och till vänster ligger butiken. Kylrummet är byggt av sandwichpaneler från ett begagnat kylrum med bra isolervärde. Vi byggde det i en befintlig ”luta” bakom garaget. (En luta är ett tak som lutar ut från en befintlig byggnad och som oftast har väggar på tre sidor) Det gjorde att vi redan hade ett tak.

Mellan kylrummet och affären byggde vi ett utrymme som numer går under namnet mellanrummet. Det är isolerat och där kan vi också hålla frostfritt. Vi tog upp en dörr från affären bak till mellanrummet så att man når till kylrummet, lutan och grönsakssköljen från affärens bakre dörr.

I mellanrummet finns alltså fyra dörrar; en till affären, en annan dörr ut mot grönsakssköjen, en tredje ut mot resten av lutan som vätter mot tunnelväxthuset och en fjärde till kylrummet. Det gör att det är lätt att nå mellanrummet från växthusen och frilandsodlingen och sedan kan man välja om sakerna ska in i butiken eller in i kylrummet. Under säsong förvaras här gurka, tomat och zucchini men också en del förpackningsmaterial. När detta utrymme blev färdigt kunde butiken utnyttja hela gamla garaget istället för bara halva som tidigare. Det blev ett lyft och kändes nödvändigt allt eftersom verksamheten växte. Mellanrummet utnyttjar vi också som frölager under vintern och det var också här vi tidigare förvarade all lök. Det gör att vi slipper lökförvaring i tvättstugan.

Kylrummet används i första hand för att kyla dagens skörd. Allt som mår bra av att kylas ner läggs i plastbackar med lock eller ställs i hinkar om det behöver vatten och så ställer vi backarna på hjulförsedda vagnar.

Det gör att det är lätt att flytta runt och komma åt. Kylrummet används också för vinterlagring av kål och rotsaker. De lagrar vi på pall med pallkragar. Vi sätter i en stor plastpåse i pallkragen och klipper hål i hörnen så eventuell väta kan rinna ut och sedan lägger vi kål direkt i den påsen.

Morötter lagrar vi på samma sätt men packar först i nätkassar då det underlättar hanteringen. Kylrummet används också till att kyla ner nyupptappad honung under några dagar direkt efter att de hällts på burk. Vi ympar vår honung och när vi sedan tappar upp den blir processen bäst om burkarna får stå i kylrummet några dagar. Därefter lagrar vi alla honungsburkar i affären och/eller mellanrummet beroende på var det finns plats. Det gör att vi slipper honungsburkar på kontoret inne i huset. Taket på kylrummet och mellanrummet används för förvaring av markduk och bubbelplast.

Nästa rum vi byggde var slungrummet som också är byggt av återanvända sandwichelement. Det har vi byggt inne i ladan vilket innebär att vi slapp tänka på väderbeständigt tak där också. Vi hade ett slungrum redan tidigare men där var det svårt att hålla värme, svårt att få plats och svårt att få bitätt. Nu har vi gott om utrymme, bänkar, hyllor och golvyta. Där förvarar vi nu alla biredskap, honungsburkar och annat som behövs för honungsproduktion. När sista slungningen för säsongen är gjord är det dags att skörda pumpor och vintersquash. Då får de åka in i slungrummet en tid för att värmebehandlas. Här är det lätt att hålla varmt och torrt. När de ligger i värme direkt efter skörd hårdnar skalet och skaftet torkar ihop. Det gör dem mer skyddade för angrepp och därmed mer hållbara.

Vi lägger dem i svarta plastbackar som vi ställer på rullbara vagnar så att vi enkelt kan flytta omkring dem ifall vi behöver komma åt något. När de legat i värmelager ett tag så får de komma ner till affären i backar som förvaras under hyllorna inför försäljning.

Det är många backar som vi nu slipper ha i vårt vardagsrum. Taket på slungrummet har blivit lager där vi förvarar lister, rör och andra långa saker som vi använder sällan.

Det sista utrymmet var vår löktork som vår praktikant Hansi byggt till största delen. Det finns i samma luta som kylrummet. Det använder vi för att torka de åtta bäddarna lagringslök som vi odlar. När vi skördat löken lägger vi den helst på bädden ett par dagar för att förtorka men om det inte är torkväder så lägger vi in den med grön blast i säckar som packas noga i löktorken. Säckarna läggs om lott så luften inte ska hitta någon enkel väg ut. Sedan sätter vi på en fläkt som skickar ner luft under alla säckarna som ligger på ett galler av trärillor. När löken är torr stänger vi av fläkten och låter löktorken övergå till att vara ett löklager. Så länge vi har mycket lök kvar så ligger den där och vi kan sätta in ett elelement tillfälligt ifall det skulle bli frost men eftersom även löklagret är byggt av sandwichpaneler så krävs det många minusgrader eller minusgrader över längre tid för att det ska frysa. När vi sålt merparten och löken inte längre tar så stor plats brukar vi flytta över den till affären i backar under bänkarna så vi inte behöver värma löktorken alls.

Alla dessa byggnationer har kommit ur upplevda behov. Vi hade inte någon aning om vad vi behövde när vi startade och gjorde alltså INTE upp en plan för hur vi skulle bygga. Men allt eftersom verksamheten ökade och vårt hus svämmade över av saker som hörde till verksamheten och inte till vårt privata liv så fixade vi det ena bygget efter det andra. Nu känner vi att vi har kommit till en punkt där vi kan vara nöjda ett tag även om affären, mellanrummet och slungrummet är väl belamrat med all äppelmust vi producerar vissa perioder på året. Får vi drömma så kanske vi kan tänka oss ett kylrum för äpplen, ett lagerrum för äppelmust och andra produkter som är lättåtkomligt med kärror och kanske till och med en lokal för livsmedelsförädling – men det är inte heller någon plan utan bara tankar.

Takbyte

3 april, 2022 / Ylva Lundin / 4 kommentarer

På vår gård finns det många tak. Flera av dem läcker och behöver åtgärdas men det finns en gräns för hur mycket vi hinner med. Vi ska så småningom byta ett stort tak som idag har eternitbeläggning men ville träna först så vi valde det betydligt mindre mjölkrumstaket som också läckte.

Att jobba med eternit kräver lite extra eftertanke. Det går att kalla in hantverkare men eftersom de tar 1000 kronor kvadratmetern bara för själva jobbet med att ta bort eternit så blir det väldigt dyrt. Anledningen till det är förmodligen att det finns väldigt många regler för hur en firma ska gå till väga om de arbetar med eternit. Samma regler finns inte för privatpersoner men de är ändå bra att studera då de naturligtvis finns av en anledning.

Innanför den blå dörren regnar det friskt. Det är hål i eterniten och det har även varit hål i hängrännan ovanför taket till vänster. En bild på närmare håll kan ge en liten tydligare bild av behovet av åtgärd.

Dagarna innan själva bytet skulle ske förberedde vi genom att Tilda och jag satte upp byggnadsställningen. Jonas var på Häljebo såg och handlade råspont samt köpte in skruv, takpapp och spik så vi var förberedda.

Fredag morgon iklädde vi oss gummistövlar, overaller, mössor och speciella andningsmasker och skred till verket. Skivorna är hålls fast med skruvar med fyrkantsskalle. Vi hade ett minna av att någon vanlig hylsnyckelstorlek passade men det blev enklare än så.

Vi hade köpt en extra del till hylsnyckelsatsen med en liten sexkanstsstång i ena änden och ett halvtums fyrkantsfäste i den andra. Passade perfekt.

Skruvarna som höll fast skivorna lossade lätt och det var inga problem att få loss skivorna. Vi gissar att taket är ungefär 90 år, så skruvarna har åldrats långsamt. Skivorna var ganska tunga eftersom varje skiva även hade ett ganska tjockt mosslager på sig.

Skivorna la vi på EU-pall och plastade in. Det är kostnadsfritt att lämna eternit på tippen om den är inplastad. Så är det i alla fall in Alingsås. 20 skivor per pall är max men vi hade 24 så vi lastade 12 på varje.

Pallarna lyfte vi sedan ombord på en släpkärra med traktorns pallyft. Traktorer är smidigt att ha.

Vi har kunnat se en del av taket och dess håligheter underifrån men över själva mjölkrummet har det funnits ett innertak så den delen har varit dold.

Med tanke på det dåliga skicket på det vi kunde se så var vi lite oroliga och beredda på att vi skulle behöva byta ut många takbjälkar.

Det visade sig dock att allt var friskt och fint till skillnad från den delen vi har kunnat se samt väggen vid sidan.

Vi tog bort alla ruttna panelbrädor och satte upp nya. Det var lite knepigt eftersom mjölkrummet är byggt efter panelen sattes på plats så brädorna skulle kilas ner bakom bortersta takstolen.

Sedan spikade vi på råspont vilket tog hela lördagen.

Två takstolar var ruttna ytterst så där fick vi sadla på för att ha något att fästa den yttre 3″3″ som läkten ligger på.

Utsikten från mjölkrumstaket är rätt ok. Förmiddagssolen ligger på och det är perfekt för en förmiddagskopp.

Idag har vi målat panelen, spikat på trekantslister längst väggarna och satt takpapp på hela taket. Det har tagit större delen av söndagen och det känns väldigt bra att vi hunnit klart med det eftersom det ska regna hela dagen i morgon.

Vi har bävat lite inför att ta tag i det första eternittaket. Det var enklare än vi trodde så nu kan vi planera vidare. Ett tak om året är kanske lagom?

Nästa steg är att sätta på läkt och takpannor men det är inte någon panik med det utan det får vi ta när vi hinner.