Igår skulle vi köra iväg 16 djur till slakt. 13 av årets lamm och tre tackor. Vi hade bestämt oss för att behålla fyra av årets lamm för att förnya vår besättning och ett av de 18 lammen har vi sålt som livdjur till en annan besättning. En tacka som vi skickade till slakt var född 2010 och började bli gammal. Två tackor var födda 2012 och inte sjuka eller dåliga på något sätt men de är större än våra andra djur och har fått trillingar flera gånger om. Det är de lamningarna som har krånglat för oss och eftersom vi upplevde årets lamning som väldigt jobbig bestämde vi oss för att ersätta dem med årslamm. Vi ville inte utöka besättningen utan diskussionen gällde snarare om vi skulle gå ner i antal eller behålla tio tackor. Det slutade med att vi bestämde oss för att trots allt satsa på tio tackor. Nu har vi elva…
Vi blir duktigare och duktigare på att hantera våra får. Vi har ju inte någon vallhund utan vi får locka dem till nya hagar med hjälp av en hink. Häromdagen rymde slaktflocken så vi bestämde oss för att ta in dem i vinterstallet för att få en smidig lastning. Vi hade lånat två hästsläp för att få plats med alla. Vid lastningen så gick det trots allt galet så fyra får rymde. Tre av dem lyckades vi få fatt i men den fjärde, en av trillingtackorna, stack rätt ut på stora betet på fem hektar och tiden vi var tvungna att passa på slakteriet närmade sig allt för fort. Vi fick helt enkelt ta beslutet att lämna henne där och köra till slakt med bara 15 djur.
Vi slaktar på Högens slakteri utanför Vänersborg. Att slakta ett lamm kostar 320 kronor och ett får 400. Sedan tillkommer finstyckning av lamm med 250 kronor, samt 100 kronor för återtag av skinn. Vi betalar alltså 670 kronor för varje lamm. Beredningen av skinn kostar sedan minst 425 kronor. Det är många arbetstimmar nedlagda på fåren under ett år och till det kommer kostnader och arbete med foder, saltsten, mineraler, bergsalt till skinnen, öronmärken, veterinärkostnader, avlusningsmedel, transporter, fårklippning, avgifter till elitlamm, träckprov, stängsel med aggregat, kadavertransporter och byggnader. Det är verkligen inte någon lönsam historia men på plussidan får man räkna att de håller landskapet öppet och att de är trevliga att ha. Förmodligen behöver man ha flera hundra får för att det ska gå runt ekonomiskt.
Trillingtackan har nu återförenats med vår flock och får ett år till hos oss. Vi gillar henne så det känns inte som ett så svårt beslut. Det är bara att hålla tummarna för att hennes lamning inte krånglar i år igen. Vi gillar inte att behöva träna på fellägen.
Idag var vi och hämtade tillbaka skinnen från slakteriet. De har vi nu lagt i högar om fem skinn med rikligt med salt på varje skinn. Om en vecka ska de saltas om och sedan ska vi köra upp dem till Tranås skinnberedning för att få dem beredda. Sedan lär det dröja till någon gång i vår innan vi får hem dem igen. Vi tycker att de ser mycket fina ut redan nu så det ska bli spännande att få dem om ett halvår.
Vi gick ut i hagen i morse och hittade hälften av fåren som vi ledde in i en fålla med hjälp av hinken. Lammen följer inte hinken men de följer tackorna. Det gick bra och lugnt. Sedan började vi behandla. Guillaume var som tur med så vi var tre. Vi fångade in ett får i taget ledde ut dem genom grinden och spände fast dem i vår nybyggda klippstol. 
Den fungerade kanonbra. Skönt när fåren sitter fast så man har alla tillgängliga händer till behandling och infångande av får.
Sedan delade vi på pälsen efter ryggen och applicerade lusmedel med hjälp av en spruta. 
Därefter släpptes fåren in i en ny fålla med friskt bete. 
Till en början gick det väldigt bra men när vi behandlat större delen av dem vi fångat in blev det oro bland dem som var kvar. Det hela övergick mer och mer till fårbrottning. Till slut sprang de helt enkelt igenom eltråden och rymde tillbaka in i den gamla hagen. Vi lät dem vara och tog en kaffepaus innan vi gick med hinken och hämtade resten av fåren. 
Behandlingen tar tid. När vi behandlat alla utom rymmarna försökte vi valla in dem själva men de blev bara rädda så vi gav till slut upp. Hade vi haft en vallhund hade vi inte haft problem alls. Detta är första gången vi riktigt saknat en hund. Vi kunde ju inte ha de fem rymmarlammen gående kvar ute i hagen själva för då hade de hoppat in till de andra. Vi vill inte att de ska lära sig att det är bra att gå igenom stängsel. Vi öppnade helt enkelt upp så de fick gå in till de andra. Nu har vi fem lamm kvar att behandla men tiden vi hade till vårt förfogande rann ut så vi får föröka få fatt i dem i morgon kväll. Fredagsnöje på landet.
När en tacka lammar ställer vi henne och hennes lamm i en egen liten box lika många dagar som antal lamm + en dag. Sedan släpper vi ut dem i en gemensam fålla inomhus. Fåren går i en vinterhage där de kan gå in i ladan hela vintern fram till lamning men vi vill gärna ha lammen inomhus den första tiden. Men de har det lite tråkigt. 
Våren har ju inte varit den bästa när det gäller grästillväxt så vi har inte riktigt känt att vi har velat släppa ut dem men igår skedde det i alla fall. Vi ringde in Sara och Guillaume som hjälp och tillsammans med barnen och en kompis var vi sju stycken. Det behövs när man inte har vallhund. Vi tog hjälp av några fårnät och grindar men kan inte stängsla av någon längre tid då bilar måste kunna passera på vägen.
Vi fick fånga in dem och bära ut dem till hagen. 
Både lamm och tackor verkar väldigt nöjda. Skiftet de ska gå på hade inga betande djur förra året. 
Vi försöker spara ett skifte varje år för att ha som välkomstbete så att lammen ska slippa parasiter. 
Vallen på välkomstbetet såddes om förra året men det har växt dåligt. Dels för att vi sådde ojämnt men framförallt för det har varit så kallt.
Det blir värre och värre och hon lät rätt mycket.
Man blir helt imponerad över hur mycket livskraft det finns direkt efter födseln.
Sedan var det dags att åka. Det känns bra när tackorna har vett på att lamma i tid så vi inte missade den årliga påsklunchen även om vi inte vågade stanna borta hur länge som helst.
