Kategori: får (Sida 3 av 21)

Fluglarvsangrepp

Läs inte detta inlägg om du är känslig.

I går tog vi ledigt under dagen för att fira vår yngsta dotters student. Vi har rutinerade wwoofare och praktikant på gården så det är smidigt att kunna ta ledigt och åka iväg.

Vi fick ett meddelande på telefonen att ett lamm hade en skrapsårsskada som inte verkade speciellt allvarlig med som de lovade att hålla koll på. Efter några timmar kom ett nytt SMS om att de sett lammet dia från sin mamma och att det verkade piggt men att de hade svårt att komma nära.

När vi kom hem vid sextiden gick vi direkt ut i hagen för att titta till lammet och insåg att sårskadan behövdes ses om. Vi fångade in lammet och upptäcker då att såret kryllar av fluglarver.

Vi har bävat för att vi skulle behöva uppleva detta efter att ha läst inlägg på internet av fårägare som drabbats men vi har aldrig tidigare råkat ut för detta. Vi bar med oss lammet hem och sedan följde timme efter timme med behandling.

Vi började med att klämma ut och få bort så många krälande larver vi kunde men de var överallt. Vi hittade mängder av larver, hundratals, och även stora samlingar av ägg som vid första anblicken såg ut som gräsfrön i pälsen och således lätta att missa.

Normalt låter vi en fårklippare klippa våra får men vi har en fårsax ifall vi skulle behöva och den kom väl till pass nu. Vi klippte hela lammet för att få koll på situationen och det visade sig att angreppet var lokalt om än mycket omfattande.

Vi räknar in våra får och lamm varje morgon och då kollas också att alla är pigga och att ingen har diarré eller verkar sjuk på något sätt. Vi har alltså uppsikt varje dag och ändå sker det här. Så vidrigt!

Vi klämde och plockade med pincett och klämde och desinfekterade. Sedan plockade vi med pincett och klämde igen. När vi trodde vi var klara sprayade vi på jodopax och då krälade det fram nya vidriga små larver. Larverna hade ätit bort huden och ätit sig in i gropar stora nog för en fingertopp. Mycket obehagligt.

Vår vän Lars såg en älg för några dagar sedan som förmodligen hade drabbats av samma sak. Hängande skinnbitar och köttsår. Han kom naturligtvis inte nära nog för att se några larver. Det är någon variant av spyflugor som gör så här ibland, det börjar ofta i baken om det finns färsk diarré som lockar. Jag antar att älgen redan är död.

Naturligtvis måste behandlingen ha varit smärtsam för lammet men inte ett knyst lät hon. Inte förrän hon ville träffa sin mamma efter behandlingen. Evolutionärt är det ganska logiskt, skadade djur som låter blir snabbt uppätna.

Till slut spolade vi upp ljummet vatten i en balja där vi blandade i jodopax och badade hela lammet. Sedan kontrollerade vi såret igen och sprayade på nytt med jodopax och så förband vi såret med sterila kompresser och gasbinda.

Vid det här laget var lammet och vi ganska medtagna och under alla timmar som detta pågått så trodde vi vid flera tillfällen att vi skulle bli tvungna att avliva henne. Vi matade med pellets och en flaska mjölkersättning och satte upp en värmelampa och strödde golvet med halm inne i hönshuset.

Sedan gick vi och la oss. I morse när vi kom ut så var vi inte säkra på vad vi skulle hitta men lammet visade sig vara vid gott mod och piggt. Vi kontrollerade såret igen och hittade inga larver. Vi gav lammet frukost och gick sedan och hämtade tackan och brodern och släppte in dem också i gamla hönshuset. Det var inga problem utan lammet fick dia direkt även om det stank av jodopax.

Nu håller vi tummarna för att det går vägen och för att den lilla klarar av detta. Hela dagen idag har lammet varit piggt. Vi har fått antibiotika utskrivet av veterinär. Vi skulle även ha fått lusmedel utskrivet men det finns inte att få tag på i hela Sverige så vi får klara oss utan. Annars kan det hjälpa att behandla med lusmedel för att vara säker på att man lyckats få död på alla fluglarver och ägg.

Idag har vi varit ute och kontrollerat varenda får och lamm och hittade inte några nya angrepp. När vi läste på så förstod vi hur fort det går. En liten skada eller rispa lockar till sig den första flugan som lägger ägg i pälsen nära såret. Larverna kläcks inom ett dygn och börjar först att äta fett och hudrester i pälsen. När larverna vuxit till sig ger de sig på skinnet och äter sig genom det samtidigt som andra flugor nu genom lukten har hittat ett perfekt ställe att lägga ägg på. Fler och fler larver kläcks och hjälps åt att äta sig in under huden och in i muskulaturen. Efter några dagar dör de flesta drabbade djur av blodförgiftning. Ni som har djur på bete – håll extra koll för det kan gå fort från angrepp till att djuret inte går att rädda.

I ett akut läge som detta är det naturligtvis skönt att vara två som kan resonera, googla och hjälpas åt att hålla och rensa. Till viss del sköt vi från höften men vi hade kvar i bakhuvudet den ungefärliga gången från tidigare nätläsningar. Det kändes bra när veterinären sade att vi hade gjort rätt saker i rätt ordning. Det blir ju inte alltid så.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

Benny får vårkänslor

Baggen Benny är lätthanterlig. Det är vanligt att unga baggar är snälla och det är ju smidigt. Idag var det tio grader varmt och sol så jag gick med Benny och Enok till baggbetet där de fick gå över dagen. Benny i koppel och Enok följer med. Tjälen har inte släppt så det är för blött för att de ska gå där på heltid.

De har varit i hagen tidigare i år men inte när vädret var så här fint. Bennys jämfotaspring är ett härligt tecken på vårglädje. Han får även igång Enok som brukar vara lite seg.

Fårstallet

I somras började vi riva golvet i fårstallet. Det har varit ett bekymmer sedan vi flyttade hit. Halva golvet var gjort av brädor och halva var gjuten betong som hade gett upp. När vi tog bort betongen visade det sig att det var gjutet ovanpå ett brädgolv gjort av tunna brädor som hade ruttnat bort.

När vi gödslar ut så går maskinerna hårt åt brädgolvet och dessutom är taket så lågt så vi kan inte köra in med traktor.

Vi har gillat fårstallet när fåren har varit där. Det är trivsamt och funktionellt hela vintern men vid utgödsling har vi alltid svurit åt konstruktionen. I somras började vi ta bort det gamla golvet och tanken var att gjuta ett nytt golv över hela ytan.

Problemet var det där med höjden. Vi vill gärna ha ett lägre golv så vi kommer in med traktorn. Ett gjutet golv behöver bra underlag under sig, sedan ska det armeras och det hela bygger en hel del på höjden. Vi funderade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att istället fylla upp golvet med stenmjöl.

För många år sedan var jag på studiebesök hos en fårbonde på Orust som hade stenmjöl i sitt fårstall som underlag. Det har fastnat i bakhuvudet och nu vill vi testa – mest för att vi inte är sugna på att gjuta. Betong är inte ett material vi gillar. Det är onödigt hårt för att vara i en gammal träbyggnad. Det är dessutom en pina att ta bort om vi skulle vilja det.

Vi har grävt ur och rensat ytan. Sedan har vi jämnat till med ett lager med singel.

Idag kom Magra grus med ett lass stenmjöl och tippade av på gårdsplanen.

När Jonas kom från jobbet körde han in stenmjölet i fårstallet med traktorn. Den lilla traktorn fick plats på höjden sedan det gamla golvet var borta. Eller rättare sagt, hytten gick in. Ljuddämparen fick kapas ett par decimeter med bågfilen. Sedan krattade vi ut det så det fyllde golvet. Vi har fått sätta upp skivor på sidorna för att hindra materialet från att hitta in i gliporna under golvet.

Vi fick för många år sedan en vält på ett ställe där vi var och hämtade plattor. De forna ägarna hade inte någon användning för den och vi tänkte att den säkert kunde vara bra att ha. Den har mest stått i vägen och vi har flyttat runt den som vi så ofta gör med alla ägodelar men idag kom den till pass. Den är gjord av ett järnrör som är ca 20 mm tjockt. Den är tung. Den har dessutom charmiga ekrar av ek som bör bytas ut någon gång när andan faller på.

Tanken är att vi ovanpå det tillplattade stenmjölet ska lägga halmbädden. Fåren kommer sedan att gå där hela vintern och trampa ner urin och skit och vi kommer att fylla på hela tiden så ytan känns fräsch för fåren. Det hela kommer att bli en kaka som ska ut till våren. En del av sten mjölet kommer att följa med ut med ströbädden men det gör inte något. Dels är det lätt att fylla på och dels så är det bara bra med lite extra mineral i gödseln.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑