En gång om året genomför vi stora får- och lammbrottningen. Idag skulle det komma en baggköpare och på söndag ska vi köra lammen till slakt så det var dags att sortera vilka djur som ska iväg och vilka vi ska behålla. Det är inte en lätt uppgift. Varken att bestämma sig eller att sortera dem.
Eftersom det är torsdag och REKO-ringsutlämning så fick vi börja dagen med att skörda 7,5 kilo grönkål, 250 morötter, 25 knippen dill och 25 knippen persilja. Resten som skulle i kassarna skördade vi igår. Efter skörd och förmiddagsfika gav vi oss ut på betet med en hink spannmål. Fåren är spridda över hela betet nästan varje dag nu så det blev till att vandra omkring en stund innan vi fått med oss alla. Fåren är vana vid hink så dem är det inte något problem med men de 21 lammen fattar inte vad som är i görningen. Det är svårt att räkna får och lamm som ränner omkring så när det kändes som vi hade väldigt många med oss så gick vi hemåt.
Grannens kor går med våra får men när vi vill ha ut fåren och inte korna så öppnar vi de tre nedersta grindfjädrarna men lämnar kvar den översta. Det gör att fåren kan gå under men korna blir kvar i hagen. När vi närmade oss hagen dit vi ville ha in alla så sprang de i förväg och in dit de skulle. Tre stycken tvekade men det var ganska lätt att få med dem också. När vi väl fått in dem och räknat dem så visade det sig att det saknades tre.
Vi lät det vara och började sortera bagglamm från övriga. Vi blir lite bättre på fårhantering för varje år. Förra året försökte vi sortera bara med hjälp av fårnät men då rymde flera av lammen genom att hoppa över näten. I år hade vi därför gjort en hage i hagen av fårgrindar. Den hade vi ställt där det såg ut att vara godast gräs. 
När vi öppnade fårgrindarna så ville alla in där vilket underlättade då vi sedan istället för att jaga får på stora ytor enkelt kunde skicka ut en efter en av de tackor och tacklamm som vara kvar. En bagge lyckades smita ut. Vår wwoofare Julia fick med sig hinken ut i hagen igen för att leta rätt på de sista tre medan jag tog hand om rymmaren och fick in honom i ”buren” igen. Efter en stund kom Julia tillbaka och vi hade uppnått vårt första mål för dagen. Nu när vi bara hade våra elva bagglamm i buren så minskade vi storleken så de inte skulle kunna ta sats och hoppa över.
Sedan var det dags för lunch. Jonas som jobbar halvdag kom hem lite tidigare än vanligt eftersom det är mycket att göra. Vi körde ner vårt nya fårkärra som våra franska wwoofare fixat och lastade ombord bagglammen. 
När lammen föds märker vi alla tacklamm i båda öronen men bagglammen bara i ett. Det gör sorteringen mycket enklare då vi på håll kan se om det är ett bagglamm eller ett tacklamm. Men enligt regelverket så får inga djur lämna gården utan att vara märkta i båda öronen. Därför satte vi nu ett märke till i alla bagglammens öron. Människoingången består av ett glapp mellan spjälorna. Den kan vi nog bättra på…
Precis när vi var klara så kom baggköparen och inspekterade våra bagglamm. De bestämde sig för 18014 men kunde tyvärr inte ta med sig honom direkt. Vi körde därför upp släpet till ladugården och lastade av honom och en sällskapsbagge i vårt tomma hönshus där de får bo tills på söndag. Därefter körde vi tillbaka ner till buren och släppte in alla lamm och tackor för att sortera vidare. Vi har haft elva tackor i år men fyra ska slaktas. Två för att de inte klarat av att vara mammor så bra, en för att hon haft problem med ett juver och den sista för att hon har besvärliga lamningar. Hon skulle åkt redan förra året men lyckades då rymma från slaktbilen. Vi får se hur det går i år. Alla tackor som skulle sparas fick återvända till betet. 
De fyra tackorna ska ersättas av två av årets tacklamm. Det innebär att vi går ner ifrån elva till nio tackor vilket ska bli skönt. Vi granskade päls, ben, kropp och funderade över temperament. Till slut valde vi ut två som vi skickade ut till våra tackor innan vi lastade på resten av tackorna på kärran bland bagglammen.
Därefter var det dags för mig att duscha för att åka in till REKO-ringsutlämningen medan Jonas transporterade alla slaktdjur till en hage längre bort där de ska gå tills på söndag. Då ska de lastas ombord på två hästsläp och köras iväg till Trollhättan. Nu är vi rätt möra men känner oss nöjda över att inget gick helt snett.
Vid ett sånt här tillfälle närgranskar vi våra får på ett sätt som vi inte gör under hela sommaren. Då är de är ju ute på bete. Då är det roligt att vi blir påminda om hur fina pälsar våra får har. Vi började med en fin besättning och har lyckats hålla uppe kvalitén genom att skaffa baggar som har varit lite extrafina. Tackorna päls är sådar eftersom deras näring har gått till lammen men lammens pälsar är kanonfina. Lockarna varierar lite, de grå tonerna är ganska jämna och alla glänser så att vi blir överraskade varje gång vi särar på lockarna. Roligt!
Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. 
I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. 
När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. 
Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. 
Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. 
Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. 
Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. 
Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. 
Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 
Allt fick flyttas ut över ett enormt berg med ved. Dammigt och lite smutsigt men alldeles fantastiskt. 
Helt gratis! (Tack Marianne) Det var en del bök med att lasta men vi fick ombord allt på ett lass och åkte glada hem med vårt fynd. 
Väl hemma gick vi igenom alltihop och det är en helt fantastisk anläggning. Det här är den bästa födelsedagspresent jag kunde fått. Nu har vi beställt pump och några andra grejer som behövs och snart kommer vi ha gott om vatten och kan vattna HELA odlingen på en gång. Dessutom kan våra tonårsdöttrar duscha samtidigt. Tänk att det finns så snälla människor i världen. (Tack igen Marianne.)
Efter att ha stått instaplade en period så är det gott med färskt gräs. Även om vi slagit färskt foder till dem morgon och kväll så är det något visst med att få beta själv. Vi var länge tveksamma kring hur vi skulle lösa baggproblemet men nu känns det bra. Vi får visserligen en mun till att mätta men så länge djuren är nöjda så känns det bra. Totoro och Enok har blivit värsta kompisarna! De går inte många steg ifrån varandra. De stångas då och då, men Enok viker under efter några smällar och sedan betar de tillsammans eller vilar intill varandra igen.
