Kategori: Gödsel

Kompostering 1 – Johnson-Su Bioreactor

24 november, 2022 / Ylva Lundin / 2 kommentarer

Vi har aldrig testat att göra en Johnson-Su bioreaktor utan detta inlägg är helt enkelt tänkt som ett faktainsamlingsinlägg så vi kan bestämma om vi ska testa att göra det eller inte. Vi har planerat att fixa till komposter i vinter och kanske kan det här vara ett alternativ? Om någon läsare har testat och vill dela med sig så skriv gärna en kommentar.

Vi har två mål med att testa olika komposteringsmetoder:

Att använda det råmaterial som vi har tillgängligt på bästa sätt så det blir en resurs och inte ett avfall.
Att pröva olika komposteringsmetoder som ger oss olika slutprodukter som vi kan använda för olika syften. Det är just slutprodukten som är det intressanta med denna metod.

De flesta komposter görs för att man vill tillföra näring till jorden. Vi komposterar t.ex. fårens ströbädd och använder den komposten för att gödsla kålen. Den här metoden siktar istället på att uppföröka gynnsamt mikroliv för att förbättra jordhälsan.

David Johnson, adjungerad professor vid ”California State University’s Center för Regenerativt jordbruk och resilienta system” och Hui-Chun Su forskade på biologiska jordförbättringar för ”Institutet för hållbart jordbruk” vid New Mexico State University. De skapade ett system för att kompostera kogödsel från mjölkgårdar och att ta fram en svamprik kompost som kan användas som mikrobiellt ympmedel för att öka mikrolivet, kolinlagringen och bördigheten i jorden. Målet är att få våra jordar att ha ett förhållande på 1:1 när det gäller bakterie:svamp enligt David Johnson.

Svamparna gynnas enligt David Johnson av att komposten inte vänds. Istället luftas materialet och hålls aerobt genom rör så den kan ligga still under hela processen. Det gör att svamptrådarna inte trasas sönder i vändningen. Att det håller 70% luftfuktighet är också något som svamparna gillar.

Enligt Johnson minskade också salthalten i det färdiga kompostmaterialet jämfört med ingångsmaterialet.

I originalversionen av Johnson-Su så använder de sig till största delen av träflis men andra verkar slänga i vad som helst. Men nog måste det påverka bakterie/svamprelationen i komposten?

På nätet hittar jag två olika modeller för att bygga sin Johnson-Su bioreaktor. Originalet bygger på ett system med armeringsnät som formas som en , cylinder. Den andra använder sig av en IBC tank med urtagen plasttank så att bara stödburen är kvar. I båda fallen fodrar du metallburen med markduk och sticker ner ett antal släta rör som ska sticka upp cirka 15 centimeter ovanför nätet. I dessa ska det vara borrade lufthål med 15 cm mellanrum på fyra sidor. Fördelen med armeringsnätsvarianten är nog att det är enkelt att ta isär den och komma åt det färdiga materialet vilket blir svårare med IBC-tanken.

På en webbsida är receptet på material i komposten:

1/4 höns eller koskit
1/4 hö eller torrt grönt material
1/4 färskt material
1/4 träflis

Enligt den sidan eftersträvar man en kol/kvävekvot på 25:1

Enligt en annan sida kan receptet vara

1/3 djurgödsel
1/3 träflis
1/3 löv

På ytterligare en sida används i princip bara träflis som blandas med lite koskit och frågan är nog hur bra resultatet blir. Enligt Odla med naturen så är det inte materialet eller kol/kvävekvoten som är det viktiga i den här komposteringsmetoden utan själva metoden i sig. Det är komposteringsprocessen utan vändning och med god syretillförsel som gör att det blir bra. Hmm…

Här känns det som om man behöver forska mer för att komma framåt. Helt klart är att allt material som läggs i ska vara finfördelat. Vår traktordrivna flismaskin göre sig icke besvär. Kanske kan vår kompostkvarn duga men det tar en evinnerlig tid om man ska tillverka tillräckligt med material med den metoden.

Hyr Kompostkvarn Al-Ko av Björn Per Viking F i Tolered, Göteborg för 40 - 80 kr/dag

Materialet du lägger i ska vara fuktigt, sönderdelat och blandat för att det ska fungera. Du behöver sedan vattna komposten så att materialet hålls fuktigt. 70% fuktighet är riktmärket och det gäller under hela tiden vilket är minst ett år. I originalet lägger de ut en vattenslang med hål i och vattnar en minut om dagen med hjälp av en timerstyrning. Andra vattnar en gång i veckan. Det ska hållas fuktigt men inte blött så komposten är inte tät utan läcker undertill. Timerstyrd bevattning verkar ju vara bekvämt men om det ska fungera under minst ett år går nog inte i ett klimat med minusgrader. Dessutom blir nog problemet här i Sverige att det kan bli för fuktigt snarare än för torrt i långa perioder. Kanske behöver komposten istället täckas för att inte bli för blöt.

Originalet har sex rör som sticks ner inne i metallbehållaren och där poängteras att det inte får vara långt till luft någonstans i reaktorn. Det finns också de som säger att man kan ha en cylinder av nät i mitten istället men då ser det ut som om det i vissa delar blir längre avstånd till närmaste luftintag. Motivet för att ha en central cylinder verkar vara att det är lättare att fylla reaktorn och att man inte behöver ta bort den då den består av ett nät istället för rör. Men i de videos jag sett verkar det inte vara svårt att få ur rören. Dessutom blir jag tveksam till en stor nätcylinder i mitten. Blir det verkligen tillräckligt varmt med en sådan lösning?

Enligt originalet ska du ta bort rören efter 24 timmar medan en annan sida säger att rören ska bort efter en vecka. Initialt kommer temperaturen att stiga till 60-70 grader för att därefter sjunka och när temperaturen går ner under 30 grader ska man tillsätta mask för att hjälpa processen ytterligare.

Fördelarna med systemet enligt Regeneration International

Slutprodukten är som en lera när komposten är mogen efter ett eller två år. Den kan användas som ett extrakt, blandas med vatten till en trögflytande vätska för att blanda med de frön du ska så eller appliceras direkt som jordförbättring. Det ska räcka med bara 2-3 kilo kompost per hektar som sprutas ut som ett kompost-te för att göra skillnad i skördevolym och bördighet. Detta kallas för att inokulera. Det verkar finnas en övertro på den här metoden ute i världen och kanske är den så revolutionerande som det låter om du inokulerar skadad mark med obefintligt mikroliv. Jag har svårt att tänka mig att metoden skulle få lika stor verkan i en jord som redan innehåller ett levande mikroliv.

I pdf-en nedan hittar du en beskrivning av hela komposteringsmetoden.

johnson-su-bioreactor-2 Ladda ner

Andra användbara länkar:

Farmers Weekly

My healthy soil working group

Regeneration International

Johnsson Su berättar själva i följande video.

Här har metoden använts i större skala och demonstreras i samtal med lantbrukare.

En modifierad variant med central cylinder istället för sex rör

Ganska likt originalet så vitt jag kan bedöma och här används till största delen träflis.

Ett år senare

Som så mycket inom odlingsvärlden så verkar bioreaktorn ha fått en något överentusiastisk följarskara som synes i videorna ovan. Det blir nästan lite religiöst och tilltron till metoden blir så stor att andra metoder förkastas. Den här metoden innefattar roliga moment som konstruktion och byggande. Den ser intressant ut och den kräver inget jobb under tiden (annat än att du helst ska vattna varje dag 🙂 Entusiasterna förenklar ofta komplexa förlopp och det som började som en metod för att kompostera kogödsel verkar mer ha blivit en modell för att göra kompost av träflis. Jag hittar inte något i originalet som poängterar just träflis så som följarna gör. I originalet verkar det vara lika ok med löv och växtrester som träflis.

När vi träffar på överentuastiska rörelser inom odlingsvärlden så blir vi alltid lite skeptiska och om man letar vidare så finns det kritiska röster. På California State Universities Center For Regenerative Agriculture And Resilient Systems sida kan man läsa att Johnsons egna försök innebar att jorden började återhämta sig med slående förbättringar i skördar och i markens koltillväxt. Organisationer och individer runt om i världen har sedan experimenterat för att se om resultaten kan replikeras i olika klimat och markförhållanden. Resultaten har dock varit blandade. I försök gjorda av lekmän indikeras att det kan vara användbart i mycket försämrade markförhållanden där jorden brukats konventionellt under många år. Flera har dock inte sett någon eller begränsad effekt. På denna sida kan man också läsa

”Under tre år har vi på CRARS gjort fyra upprepade studier med radgrödor, fruktträdgårdar och markmark. I varje fall utformade vi försöken med hjälp av lämpliga interna kontroller för att kontrastera regenerativa metoder med och utan Johnson Su (JS) inokulum. Inokulumet administrerades under Dr. Johnsons övervakning, ofta med hans eget inokulum och applicerades med de rekommenderade appliceringsmängderna på 4 lbs/acre. Vi testade för markens hälsa, markens koltillväxt, vatteninfiltration och grödors produktivitetsmått och såg ingen ökad ympeffekt. Däremot fann man mycket positiva resultat med användning av täckgrödor av flera arter och ingen jordbearbetning.”

Ok. Inga övertygande bevis för att inokulering av Johnson-Su komposten gör skillnad. Men det behöver ju faktiskt inte betyda att det inte fungerar som en vettig och bra komposteringsmetod som skapar en kompost som gynnar ditt mikroliv. Det här vill vi nog i alla fall testa. För den som vill nörda ner sig ordentligt så finns det en Johnson Su grupp på facebook med hjälpsamma medlemmar.

Biokolstankar i november

8 november, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Vi har skrivit om biokol förr. Vi har prövat att göra biokol. Dels i en kakburk i pannan men det blir väldigt lite biokol i en kakburk som dessutom går sönder efter några gånger.

Vi har också prövat att göra biokol i ett öppet badkar och det fungerade bättre men det var mycket som inte blev förbränt och vi hade inte tid att följa upp projektet.

När jag var på Koster senast fick jag se en annan biokolsmodell i form av en kon med tappkran i botten. Den lär fungera bra.

Nu är säsongen slut och jag har tagit mig ner till stugan i Tylösand på min årliga retreat. Då kommer tankar på allt möjligt. Nu ska jag tänka tankar klara och göra såplanering i lugn och ro samt läsa böcker, gå promenader och börja träna upp konditionen inför vintern. Det är ett stort privilegium att ha den här möjligheten. (Tack svärmor Ingrid för att du spenderade din första sommarlön på att köpa stugan!)

Idag har jag suttit med såplaneringen hela dagen men efter många timmar vill man göra något annat så då läste jag FOBO:s lilla skrift Svart jord – Terra preta skriven av Karin Jansson. Texten från skriften finns även på nätet.

Där kan man bland annat läsa att träkol i jorden ger följande fördelar:

Förbättrad tillväxt
Minskade utsläpp av metan
Minskade utsläpp av kväveoxid
Minskat behov av gödning (10%)
Minskat läckage av näring
Kolet lagras under lång tid
Minskar försurning i jorden
Minskad risk för att aluminium löser sig
Förbättrad jordstruktur genom fler jordaggregat
Förbättrad vattenhållning
Ökad mängd lättillgängligt kalcium, magnesium, fosfor och kalium
Ökad mikrobiell andning
Ökad mängd mikroorganismer
Stimulerar kvävefixering hos baljväxter
Ökning av mykorrhiza
Ökad katjonbyteskapacitet

För att få alla fördelar krävs minst fem kilo träkol per kvadratmeter men redan ett kilo kol ger betydande förbättringar. Källa: http://terrapreta.bioenergylists.org/

Fem kilo träkol per kvadratmeter i min odling ger 86 bäddar a 12 kvadratmeter = 1032 kvadratmeter gånger fem kilo = 5160 kilo träkol!!! Målet får nog istället bli det lägre värdet på ett kilo kol per kvadratmeter vilket gör att jag behöver komma över 1032 kilo biokol… Det kanske inte blir gjort på en säsong utan får ses mer långsiktigt.

Jag blir sugen på att göra experiment men vet att när säsongen väl är igång så är det svårt att få tid. Jag skulle vilja välja ut några grödor där jag odlar fler än en bädd och ladda den ena med biokol och se om det blir skillnad. Några saker jag i så fall behöver fundera vidare på är:

Vad ska jag ladda kolet med? Ska man använda biokol i odlingen så är det viktigt att tänka på att kolet i början drar till sig näring så växterna får mindre att tillgå om du inte först laddar biokolen med t.ex. gödselvatten – men då är det svårt att veta om det är gödselvattnet eller kolet som ger eventuellt större skördar.
Var får jag tag i biokol? Jag inser att våra kakburksexperiment från förra inlägget om biokol inte är gångbart.

Jag har skrivit ett mail till en lokal hembygdsförening som gör en kolmila varje år och frågat om man kan köpa av dem och det verkar som om jag får positiv respons. I så fall så kanske jag snabbare kan nå upp i den kvantitet jag vill. Löser inte det sig så får jag i vinter tända ett par badkar så jag har biokol till våren eller pröva den metod som Rotad i Vånga förespråkar. Jag måste undersöka detta närmare.

Wae Nelson är en biokolsfantast som berättar om alla fördelar i sitt TedX talk.

När man ska tillverka biokol krävs en syrefattig process som kallas pyrolys. För att något ska brinna krävs syre och när trä brinner bildas aska. Om trä upphettas utan tillgång till syre förkolnar det och istället för aska får du biokol. I häftet beskrivs en biokolstillverkningsprocess som Folke Günter har använt sig av. Folke var en svensk biokolsfantast som vi träffade första gången på vår Permakulturkurs på Ankhult 2012. Han gör biokol en en stor tunna som han vänder upp och ner i en ännu större tunna. Den inre tunnan fylls med trävaror, pinnar, spån och sedan eldar man i den yttre tunnan. Fördelen med den här processen är att rökgaserna som bildas i den inre tunnan kommer ut i elden i den yttre tunnan och förbränns där. Det ger också möjlighet att skapa mer biokol än kakburksmodellen.

Biokol ska ge speciellt stor effekt på mullfattiga jordar då egenskaperna motsvarar mullens. I Kenya har SLU gjort experiment med biokol i majsodlingen. Försöken visar att skörden kan fördubblas. I jordar med mycket kol har man sett höga innehåll av mykorrhiza och svampar.

Terra Preta eller den svarta jorden beskriver de jordar man funnit i Amazonas med 1-2 meter djupa jordlager med stort kolinnehåll. De har visat sig vara självgenererande och bygger upp sig själva med cirka en centimeter per år.

Jag har mullfattiga, sura, näringsfattiga jordar även om de är bra mycket bättre på många sätt nu än när jag började för åtta säsonger sedan. Då var det mycket ont om mask men nu är jorden full av liv. Som odlare vill du dock alltid bli bättre och på alla möjliga sätt bidra till tjockare jordlager och rikare mikroliv.

Jag kommer i alla fall att använda biokol i mina framtida komposter. Ett bra sätt att hindra näringsämnen från att läcka ut från komposterna är att lägga ett lager biokol i botten på komposten. Den kommer att suga åt sig mycket av det som vill läcka ut.

Är det någon där ute som jobbar medvetet med biokol? Dela gärna med er av era erfarenheter i så fall.

Teaming with microbes del 5

6 februari, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Nu har jag läst ut hela boken ”Teaming with microbes”. Boken är uppdelad i två delar med 12 kapitel i varje. Jag tyckte mycket om del 1 som handlade om hur mikrolivet i jorden fungerar. Den delen gav mig en hel del nya tankar och har fått mig att se annorlunda på många saker. Del två imponerar inte alls men det kan kanske vara för att jag faktiskt inte förstår mig på boken. Enligt del två så har vi som odlare tre saker att ta till om vi vill arbeta tillsammans med mikrober; Kompost, organiskt täckmaterial och kompostteer. Dessa tre tillsammans med att sluta använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är grejen.

Kompost
Genom att tillföra kompost till din jord så kan du styra vilket mikroliv du får i jorden och anpassa de till de växter du vill odla. Olika komposter skiljer sig åt både i vilket mikroliv de innehåller och vilket pH de har och det bestäms av vad som stoppas i komposten från början. Beroende på vad du ska odla så kan du själv bestämma om du vill tillverka en kompost som domineras av bakterier eller en kompost som domineras av svampar. Vilket du väljer avgörs av om det du ska odla föredrar att få sitt kväve i form av nitrat (bakteriedominerat) eller i form av ammonium (svampdominerat). I vanlig jord så är halterna av bakterier och svampar aldrig så höga som de kan vara i en riktigt bra kompost men genom att tillföra kompost så ökar förekomsten i jorden.

Även i detta kapitel märks det att författarna lever i en värld långt ifrån min. De skriver till exempel att de undviker djurskit i sina komposter eftersom man inte kan veta vilka mediciner som djuren fått i sig. Är det något vi har koll på så är det vilka mediciner våra djur har fått i sig.

Viktiga komponenter förutom växtmaterial är vatten och syre för att få en kompost att fungera. Vatten för att mikrolivet ska kunna transportera sig och leva och syre för att få tillväxt av rätt sorts bakterier. Värmen i en kompost kommer av mikrolivet. Komposteringen kan enligt författarna ta ett år men också gå så snabbt som på några veckor. Olika bakterier trivs vid olika temperaturer och när temperaturen stiger i komposten så är det andra bakterier som tar över allt eftersom.

En rätt lagd kompost bör stiga till 57 grader inom 24-72 timmar. Sker inte detta bör du vända komposten och därigenom tillföra syre. Sker det ändå inte någonting så tillför färskt grönt material eller ympa in inköpt kompost!?! Oavsett så behöver komposten bevakas och en temperatur på 60 till 65 grader behöver man nå upp till under ett par dagar för att farliga bakterier ska dö. Vid 65 grader dör ogräsfrön. Komposten bör dock inte gå över 68 grader då så höga temperaturer får kol att förbränna. Blir det för varmt så vänd komposten. Hjälper inte det så tillsätt vatten eller mer kolrikt material.

Gammalt brunt material som kvistar, löv och vissnade växtdelar främjar svamptillväxt medan grönt färskt växtmaterial främjar bakterietillväxt och det går att lägga komposten och blanda material så man främjar antingen det ena eller det andra. För mig som inte har varit en medveten komposterare över huvud taget utan mer slängt saker i högar som fått sköta sig själv så känns det där med olika recept för olika komposter som lite överkurs än så länge. Jag har under den gångna säsongen gjort två försök. Ett utomhus som jag glömde av och som det regnade på för mycket och ett inne i glasväxthuset som först verkade lovande och som steg till över 40 grader men sedan kom några dygn med många minusgrader och då avstannade allt. Kommande säsong ska jag lägga fler komposter och försöka komma ihåg att sköta dem. Sedan kanske det kommer kännas aktuellt att försöka styra sammansättningen bättre. Kanske kommer jag att återkomma till det här kapitlet då även om jag inte kommer att följa deras rekommendationer om att blanda in köpt lucern i alla mina komposter.

Organiskt täckmaterial
Kapitel 17 handlar om täckmaterial och det är något vi jobbade med mycket när vi odlade på kolonilott. Nu när vi har 85 stycken 16-meters bäddar så är det svårt att hinna med att täcka med organiskt material. I år gjorde vi det i bäddarna där vi odlade vitlök, potatis, och vissa gurkväxter men det tar enormt mycket tid och arbete och är svårt att få rationellt i ett market gardening system. Hade jag odlat i kolonilottsformat så hade jag definitivt jobbat mer med täckodling men som alltid så är det en avvägning mellan det man skulle vilja göra och det som kan vara rationellt. Enligt författarna är täckmaterial inte lika effektivt som att tillföra kompost om målet är att öka mikrolivet.

Genom att tillföra olika sorters täckmaterial kan du återigen välja om du vill främja bakterier eller svampar. Brunt främjar svamptillväxt och grönt bakterietillväxt. Alla som täckt gångar med flis har nog upplevt att det ofta sker en tillväxt av svamp där. Frågan är då om det är bra eller dåligt att täcka gångar med flis då ettåriga grönsaker enligt författarna vill ha bakteriedominerad jord. I skogsträdgården verkar det ju däremot helt rätt då vi där odlar perenner, träd och buskar. Fem centimeter flis tar ca 3 år att bryta ner och då kommer svamparna att dominera de första åren och bakterierna att allt mer ta över efter några år. Vill man använda täckmaterial och ha en bakteriedominerad jord men bara har brunt material att tillgå så rekommenderar författarna att man sönderdelar materialet och myllar ner det lite för att processerna ska gå snabbare.

Kompostte
Det här kapitlet har jag sett fram emot eftersom jag vill pröva att jobba med kompostte kommande säsong.

För det första så behöver man skilja på vad boken benämner AACT (Actively arated compost tea) och andra typer av teer som nässelvatten eller vallörtsvatten. De används för att vattna ut näring eller stärka plantorna medan AACT i huvudsak används för att öka mikrolivet i jorden. Författarna går så långt som till att avråda från att använda annat än AACT då de kan innehålla farliga anaeroba bakterier eller alkoholer. (känns lite överdrivet) De skriver också ”Using manure is asking for pathogenic problems and, especially under anaerobic conditions, virtually assures the presence of E.coli.” (även här känns det som de tar i en del…)

Den ”moderna” (författarnas beskrivning) kompostteet är något helt annat då det hela tiden syresätts för att främja de aeroba bakterierna. Man tar kompost, oklorerat vatten, något energirikt som mat till bakterierna (sirap, fruktjuice e.dyl) och sedan syresätter man detta i en eller två dagar och sedan vattnas det ut.

Man kan bygga en komposttebryggare av en hink och en akvariepump. De rekommenderar att man köper den största man kan komma över och den ska helst ha två utflöden. Har den inte det så rekommenderar de att man köper två pumpar. Man kommer att märka om det hela fungerar genom att lukta på sitt te. Luktar det illa (som nässelvatten) så är det de anaeroba bakterierna som tagit över. Har syresättningen varit tillräckligt så är de aeroba bakterierna i övertag och då luktar inte teet. Bryggningen bör ske i rumstemperatur och inte i direkt solljus.

Man kan även öka upp svamptillväxten genom kompostte enligt författarna. I så fall så tillsätter man alger eller fruktkött från apelsiner, blåbär eller äpple. Det är dock mycket svårare att få till ett svampdominerat te eftersom bakterier växer till så mycket snabbare. Tur för mig då att jag odlar annueller. Man kan dock fixa till detta genom att blanda i sojamjöl, malt, havremjöl t.ex som får ligga tillsammans med fuktig kompost tills det bildats ett vitt fluff på komposten.

Teet bör efter bryggning vattnas ut så fort som möjligt och inte i solljus då det tar död på mikrolivet. Självklart finns det numer även kompostteer att köpa.

Mykorrhiza
Mykorrhizasvampar förlänger rötternas räckvidd på 95% av alla växter. Svampen gör detta för att få tillgång till kolhydrater som växternas rotexudat innehåller och som svamparna inte kan producera själva. I utbyte bryter mykorrhizasvamparna ner organiskt material, absorberar nödvändiga näringsämnen ur jorden och transporterar och levererar dessa näringsämnen till rötterna. Mykorrhizasvampar i jorden innehåller 30% av all kol i jorden. Utan dessa mykorrhizasvampar så kommer växterna inte att må lika bra. Naturligtvis finns det mykorrhiza att köpa. Här avråder författarna från att sterilisera jord, något som är vanligt i odlingskretsar för att slippa bland annat sorgmyggor. Problemet med sterilisering är dock att det även tar död på alla nyttiga mikroorganismer och skapar en steril jord.

Kapitel 20 som handlar om gräsmattan hoppade jag över. Kapitel 21 handlar om träd och buskar och påtalar vikten av att stimulera svamptillväxt i jorden genom att tillsätta ”rätt” AACT, kompost och organiskt material. Vid plantering rekommenderar de att man köper mykorrhiza-preparat och lägger i vid roten för att hjälpa trädet. Jag minns att vi gjorde detta när vi planterade vår skogsträdgård men vi har ju inte något att jämföra med så vi har inte någon aning om om det fungerade eller ej. På skogsträdgårdsbloggen kan man läsa att de gjorde likadant och att de för att se skillnaden gav mykorrhizapulver till hälften av sina hasselnötsplantor. Jag kontaktade Phillipp Weiss och frågade hur det hade gått och han berättade att de inte kunde se någon skillnad i sitt försök mellan plantor som fått mykorrhizapulver och de som inte hade fått. Förmodligen är det så att om man jobbar med plantor i en skog där det redan finns mykorrhiza så behöver man inte tillsätta några inköpta sporer men att man kan ha stor nytta av det i en plantskolemiljö t.ex där det inte finns naturligt i jorden.

Slutligen kom jag till kapitel 22 som handlar om att odla annueller och grönsaker. Här rekommenderar de att man testar sin gjord för att se om den är svamp- eller bakteriedominerad. De hävdar också att man kan se det genom att kolla pH-värdet. En svampdominerad jord har lågt pH medan en bakteriedominerad jord har ett högt pH. I så fall har jag en svampdominerad jord för jag ligger lågt i pH. I nästa stycke skriver de att om man har gott om maskar så har man troligen en bakteriedominerad jord. Jag har gott om maskar – så i så fall är min jord bakteriedominerad. Frågan kvarstår alltså.

Nästa råd man får är att sluta plöja och harva för att inte störa mikrolivet samt att inte gå i bäddarna och täcka jorden över vintern. Allt detta gör vi redan så kapitlet jag mest såg fram emot innehöll inte något jag kände att jag hade nytta av.

Hittills har jag gjort som Hushållningssällskapets och Länsstyrelsens hortonomer har rått mig och använt kalk för att få upp pH. Kanske skulle jag istället bara vattnat ut kompostte – men boken är inte tillräckligt övertygande för att jag ska nöja mig med att göra bara det.

Därefter följer ett kapitel med vad man ska göra olika tider på året – som tar upp mycket av det redan sagda. Slutligen kommer kapitel 24 som heter ”No One Ever Fertilized an Old Growth Forest” ??? Att ingen gödslat en gammal skog tas som intäkt för att man aldrig behöver gödsla om man bara jobbar tillsammans med mikrolivet. Här blir jag lite trött. Det är en ganska dålig jämförelse och jag tänker att författarna trasslar till begreppen. Enligt dem ska man tillföra kompost, organiskt material och kompostte till sina odlingar – men vem har någonsin gjort det till en gammal skog? Att tillföra kompost är väl att gödsla? I gamla skogar får dessutom det mesta av näringsämnena stanna kvar. Inga stora skördar som tar bort näring. Modernt skogsbruk är en annan sak, efter avverkning händer det att skogen gödslas.

Boken känns väldigt amerikansk och att sluta gödsla för att i stället köpa in diverse svampsporer och bakterier känns inte som den väg jag vill gå. Jag jobbar gärna med att stärka mikrolivet i min odling men får hitta annan inspiration än den här boken.

Jag tyckte verkligen om första delen av boken och skulle gärna vilja lära mig mer om allt fantastiskt mikroliv som finns i våra jordar och kommer att jobba ännu mer för att gynna detta – men andra delen ger jag tyvärr inte mycket för. Nu är i alla fall boken slutläst och det känns skönt att kunna lägga den åt sidan.

Teaming with microbes del 4

1 februari, 2022 / Ylva Lundin / 2 kommentarer

Förra vintern läste jag första delen i boken Teaming with microbes av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis. Sammanfattningen av vad jag läste finns att hitta i följande tre inlägg:

Del två i boken heter ”Applying Soil Food Web Science to Yard and Garden Care” och det lät spännande men tyvärr så kom det en odlingssäsong i vägen så boken har legat i bokhyllan bakom skrivbordet och varit satt på paus. Nu under vintern hinner vi med lite andra saker som att läsa till exempel men jag fick börja med att själv läsa igenom mina sammanfattningar från förra året för att friska upp minnet.

En jord med ett rikt mikroliv är bättre på att hålla näring. Varje gång en svamphyf eller bakterie äts upp blir det näringsämnen kvar och eftersom växten har attraherat de bakterier och svamphyfer den behöver finns näringsämnena just där de behövs – nära plantans rotsystem.

En välmående levande jord med rikt mikroliv förbättrar strukturen på jorden genom bakteriernas slemproduktion och mikroorganismernas förflyttning genom jorden som skapar hålrum. Bakterierna producerar ett slime som binder ihop jordpartiklarna till större aggregat. Jorden blir porösare som gör att den både kan hålla vatten vid torka och dränera vatten om det blir för mycket. En porös jord ger också en syrerikare jord. En välmående jord med rikt mikroliv ger en bättre jordstruktur med ökad porositet.

Ett levande mikroliv påverkar jordens pH i rotzonen som påverkar vilken typ av kväve som är förhärskande – nitrat eller ammonium.

Väven av mikroorganismer hjälper också till på många andra sätt. De bidrar med försvar mot sjukdomar och skadliga inkräktare både på rötterna och på bladen. De distribuerar också nödvändiga vitaminer och hormoner till plantorna. Mikrolivet i jorden har alltså stor betydelse för hur jorden mår och i detta kapitel ska jag få lära mig hur jag kan använda mig av den kunskapen i mitt arbete med att odla grönsaker.

De allra flesta grönsaker, annueller och gräs föredrar sitt kväve som nitrat och trivs bäst i bakteriellt dominerade jordar. De flesta träd, buskar och andra perenner föredrar sitt kväve i ammoniumform och trivs bäst i svampdominerade jordar. Lämnar vi en yta i fred på våra breddgrader kommer den så småningom att bli en skog. Det kommer fortfarande att vara ungefär lika mycket bakterier i jorden men mängden svamphyfer kommer att öka allt mer.

I bokens appendix finns 19 trädgårdsregler som jag med viss hjälp av Google translate får till följande:

Vissa växter föredrar jordar som domineras av svampar, andra föredrar jordar som domineras av bakterier.
De flesta grönsaker, annueller och gräs föredrar sitt kväve i nitratform och gör sig bäst i bakteriellt dominerade jordar.
De flesta träd, buskar och perenner föredrar sitt kväve i ammoniumform och trivs bäst i svampdominerade jordar.
Kompost kan användas för att inokulera nyttiga mikrober och liv i jordar i din trädgård och införa, underhålla eller förändra jordens näringsväv i ett visst område.
Om du lägger till kompost och dess soil food web till ytskiktet på din jord kommer jorden att inokuleras med samma soil food web.
Åldrade, bruna organiska material stödjer svampar; färska gröna organiska material stödjer bakterier.
Mulch som läggs på ytan tenderar att stödja svampar; kompost som arbetas in i jorden tenderar att stödja bakterier.
Om du blöter och maler kompost noggrant påskyndar det bakteriell kolonisering.
Grova, torrare kompostmaterial stödjer svampaktivitet.
Sockerarter hjälper bakterier att föröka sig och växa; kelp, humus- och fulvinsyror och fosfatstensdamm hjälper svampar växa
Genom att välja komposten du börjar med och vilka näringsämnen du tillsätter till den, kan du göra teer som är kraftigt svampiga, bakteriedominerade eller balanserade.
Kompostteer är mycket känsliga för klor och konserveringsmedel i bryggvattnet och ingredienserna.
Användning av syntetiska gödselmedel dödar de flesta eller alla mikrober i jordens näringsväv.
Håll dig borta från tillsatser som har höga NPK-tal.
Följ all kemisk besprutning med en applicering av kompostte.
De flesta barr- och lövträd (björk, ek, bok, hickory) bildar micorrhiza med ectomycorrhizasvampar.
De flesta grönsaker, annueller, gräs, buskar, barrträd och perenner bildar mykorrhiza med endomycorrhizasvampar.
Kultivering och överdriven markstörning förstör eller skadar jordens näringsväv allvarligt.
Blanda alltid endomykorrhizasvampar med frön från annueller och grönsaker vid planteringstillfället eller applicera dem till rötter vid transplantation.

En del saker i listan låter självklara medan andra punkter låter som om jag måste ta reda på mer för att förstå hur de tänker och vad de menar. Punkt 19 är en sådan punkt.

Svampmycel är väldigt ömtåligt och går lätt sönder. Många jordsvampar är mykorrhizasvampar och de behöver en levande rot att samarbeta med. Ju längre den växten/roten lever desto längre och mer livskraftig blir mykorrhizasvampen. Att ha helårsgröngödslingsgrödor känns ur den aspekten helt rätt.

Olika grödor behöver, som det skrevs om redan i del 1, olika förhållande mellan bakterier och svamphyfer. Bakterieförekomsten är nästan alltid den samma så fördelningen mellan bakterier och svamphyfer bestäms av hur mycket mer svamphyfer som bildas i jorden.

Morötter, sallad, broccoli och kålväxter föredrar en svamp:bakterie-fördelning på 0,3:1. Tomater, majs och vete föredrar en svamp:bakterie-fördelning på 0,8:1

Perenner och skogsträdgårdar behöver självfallet högre andel svamphyfer enligt detta resonemang. Lönn och ek ska ha en ratio någonstans mellan 50:1 till 100:1.

I nästa kapitel går de igenom olika metoder för att räkna olika förekomst av mikroliv och lite större organismer i jord och rekommenderar dels att man gör flera sådana beräkningar på olika platser i sin odling och dels att man skickar in jordprov till ett labb som gör en mätning av den bakteriella biomassan och svampbiomassan för att man ska få reda på sina förhållanden. Sedan tipsar de om ett amerikanskt företag som gör sådana analyser. Med dessa fakta i bagaget kan man sedan börja arbeta med att förbättra sin jord. När man läser texten i boken så känns det som om de tar för givet att de flesta jordar är i dåligt skick och förstörda av många års plöjning och konstgödsel. I dessa krävs många års arbete för att återetablera the soil food web medan om man odlar i en obesprutad icke-konstgödslad jord så ska det räcka med en ”tweak” (modifiering) av the soil food web.

Kompost, organiskt täckmaterial och kompostte är allt som behövs enligt författarna. Man ska tillsätta ”rätt” sorts kompost, täcka på ”rätt” sätt med ”rätt” organiskt material och tillsätta aktivt syresatta kompostteer. (AACT – Active Aerated Compost Tea)

Kompost kan tillföra mikrober som utgör grunden för the soil food web. Korrekt tillverkad kompost innehåller rätt kombination av svampar, bakterier, protozoer och nematoder tillsammans med organiskt material.

Organiskt täckmaterial är, enligt författarna, också effektiva redskap för the soil food web. Det kan utgöras av löv, gräsklipp, träflis. Täckmaterial utgör en fantastisk miljö för mikroorganismerna och ger dem organisk mat som de kan leva av. Täckmaterialet är som en kall ytkompost som inte blir varm som en komposthög men som bryts ner under en längre tid.

Aktivt syresatt kompostte görs av kompost. Att blanda ut gödsel eller kompost i vatten och låta det stå några dagar är inte AACT. AACT görs genom att du lägger lite kompost i destillerat vatten (regnvatten går bra), tillsätter något för mikroorganismerna att leva av och sedan pumpar in syre i blandningen under någon dag. Detta gör att syreälskande bakterier förökar sig snabbt och du kan sedan vattna ut komposttet på dina odlingar och direkt på dina plantor.

Meningen ”There is a bit of work involved in making the conversion from chemicals to microbes, but ultimately, once you gear up and make the neccerssary changes, there will be less to do.” är ganska typisk för boken som hela tiden verkar utgå ifrån att läsaren odlar med hjälp av round-up och NPK.

Odlar man i samarbete med mikroberna genom att tillföra kompost, organiskt material och kompostte, så påstår författarna att man inte kommer att behöva gödsla eftersom det kommer att ske en korrekt mikrobiell cirkulation av näringsämnen i jorden som också säkerställer att mina växter får den typ av kväve som de föredrar. Här blir jag lite frågande: Menar de att jag inte kommer att behöva använda NPK, eller menar de faktiskt att jag inte kommer att behöva gödsla? Vad är i så fall att tillföra kompost och täckmaterial. I min värld så är det att gödsla.

Därefter går de igenom en rad preparat man kan köpa för att få in rätt bakterier och svampar i sin jord. Har man inte odlat bönor eller ärtor på en mark tidigare så kan man även här i Sverige köpa bakterier som man kan tillsätta vid sådd men oftast så behövs inte det om man redan har en relativt väl fungerande jord. Naturen verkar ta hand om det själv. Självklart är det många som vill sälja preparat och du kan till exempel köpa mykorrhizakultur i påse och tillsätta när du planterar träd men jag får en känsla (helt ovetenskaplig) att naturen ofta fixar till det som behövs om vi människor inte stör för mycket. Här får jag lite problem med deras punkt 19. Själv har jag odlat grönsaker i många år utan att köpa olika preparat att använda vid varje sådd…

Fortsättning följer…

Fågelinfluensan ställer till det

23 november, 2021 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Varje vinter sedan några år tillbaka går ett larm om fågelinfluensa som gör att alla som har hönor och säljer ägg eller kött måste hålla hönorna inomhus. För stora hönsanläggningar som ändå inte låter sina hönor gå ut är detta inte något större problem. Det är inte heller lika stort problem för hobbybesättningarna då reglerna inte är lika stränga för dem. Vi har en liten besättning frigående hönor för att sälja ägg som producerats på ett, i vårt tycke, försvarbart sätt. Det ger skapar krångel när restriktionerna kommer. Våra hönor går ute under äppelträden och bor nattetid i en husvagn som vi kan flytta vid behov. Nu får vi inte släppa ut dem utan får hitta en annan lösning.

Sedan i våras så har vi en växthustunnel där vi odlar tomater på ena halvan och tidiga vårgrödor på den andra. I den delen där vi odlade tidiga vårgrödor sådde vi sedan in gröngödslingsväxter för att förbättra jorden. I den delen ska vi nästa år ha tomater men just nu så går våra hönor där.

Vi hakade helt enkelt av dörren på bortsidan av tunneln och körde dit en av husvagnarna. Sedan byggde vi en tunnel av två plankor och en plåt som leder från husvagnens öppning in i växthustunneln.

I tunneln har vi gjort en hage av elstaket dels för att hålla hönorna inne men också för att hålla rovdjur ute. På förmiddagen öppnas den automatiska luckan och hönorna kan gå ut i tunneln och på eftermiddagen när mörkret faller går de självmant in och sätter sig på sina pinnar. Sedan stängs luckan. Det fungerar alldeles utmärkt för hönorna.

När de först fick tillträde till växthuset var det fantastiskt fin växtlighet men redan efter några dagar har ytan förvandlats till öken. Salladen gick åt först.

Även om systemet fungerar utmärkt för hönorna så är det inte optimalt ur odlingssynpunkt. Dels så saboterar hönorna bäddarna som vi gjorde i ordning i våras men framför allt så gödslar de helt okontrollerat.

Vid en skörd av 100 kilo tomater så räknar man med att följande mängd näring går åt: 220 g kväve, 30 g fosfor och 370 gram kalium. Det krävs alltså förhållandevis lite fosfor men mycket kalium.

Tittar man på fördelningen mellan de tre makronäringsämnena på färsk hönsskit så ser den istället ut så här:

Kanske kommer hönorna att skita så pass mycket i tunneln så att vi kommer upp i rätt kaliumnivå men i så fall kommer vi att få alldeles för höga värden på fosfor och kväve. Nu har vi inte så mycket att välja på för vi har ingen lust att ha våra hönor instängda på det sätt som storproducenterna har. Men eftersom larmen om fågelinfluensa numera kommer varje år och tenderar att vara längre och längre så ställer det frågan om småskalig äggproduktion på sin spets.

Vi har många kunder som älskar våra ägg. Många kör långt för att få tag på dem och vill inte köpa ägg i affären. Det har känts bra att kunna leverera goda ägg från hönor som lever ett förhållandevis gott liv men frågan är hur länge vi vill hålla på med den här hanteringen? Tanken på att ha en mindre hobbyflock och bara producera ägg till oss själva blir allt mer lockande.

Hönorna verkar dock inte bry sig utan mår gott i sin nya vinterhage. Ingen blåst eller ruggigt väder, även om solen inte skiner varje dag.

Grödors gödselbehov

2 november, 2021 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Gödsling är ett område som många tar för lätt på, inklusive vi själva hittills. Det är en fråga som är komplicerad och svår att förstå och litteraturen i ämnet är anpassad för människor som odlar på åkrar med traktor och inte i några bäddar för hand.

Läser man tips på sociala medier så låter de allt för ofta som om mer gödsel är bättre. Men bara att man pratar om gödsel och inte gödslets näringsinnehåll gör att det blir problematiskt. Det du riskerar är bland annat att du uppförstorar andelen fosfor i din jord vilket försvårar livet för mykorrhizasvamparna som hjälper till exempel löken med sin näringsförsörjning. Gödslar du för mycket, vilket vi själva har gjort, så får du för höga fosforvärden och behöver sedan kämpa med att få ner värdena för att inte misslyckas med lök, purjolök och andra växter som samarbetar med mykorrhiza.

Bortförsel

I vår bok ”Odla till försäljning del 2 – Grödbeskrivningar” finns det tabeller för hur mycket som förs bort av respektive makronäringsämne vid skörd av 100 kilo. Det är bra som underlag för ens beräkningar men jag personligen har svårt att få en riktig överblick av siffror. Jag behöver se det mer visuellt för att förstå skillnaden. Därför har jag här gjort några cirkeldiagram som visar på skillnaderna i bortförsel (och därmed behov av tillförsel av de olika grödorna.)

Först två grödor som behöver mycket kväve:

Siffrorna i diagrammet är först gram av näringsämnet som förs bort. 51% respektive 49% är kväve. För du bort 100 kilo broccoli så för du bort 500 gram kväve medan dillen för bort 350 gram. Det är alltså ganska stor skillnad i hur mycket näring som förs bort även om procentsiffran är lika.

Sedan två grödor som behöver förhållandevis ”mycket” fosfor:

Även om detta är grödor som behöver mycket fosfor så ligger fosforbehovet ändå bara på 9-10 % eller 60-90 gram. Jag har inte hittat någon gröda som behöver mer fosfor än övriga näringsämnen. Det gör också att om man ökat på sina fosforhalter i jorden för mycket så är det svårt att få ner dem då grödorna inte kräver så mycket fosfor. I ett rådgivningsbrev från en hortonom så fick vi beskedet att vi ”behöver tära på våra fosforhalter”. Det försöker vi göra nu men det är lättare sagt än gjort.

Till slut två grödor som behöver förhållandevis mycket kalium:

Här borde zucchinin varit med igen då den tillsammans med vintersquash och pumpor har förhållandevis litet behov av kväve. Till samma släkte hör ju gurka även om siffrorna skiljer sig något åt men även morötter behöver förhållandevis mycket kalium.

Om man vet vad varje gröda för bort per hundra kilo skörd så kan man också räkna ut hur mycket gödsel man ska tillföra. Men då måste man också titta på hur mycket av respektive näringsämne ens gödselmedel innehåller.

Om vi börjar titta på en djupströbädd från höns så ser det ut så här:

Ett kilo innehåller 17 gram kväve, 8 gram fosfor och 10 gram kalium.

Som ni ser så motsvarar det ingen grödas andel fosfor. Det finns alltså stor risk att du höjer fosforhalten i din jord om du gödslar med detta gödselmedel.

Tittar vi istället på djupströbädd från nöt så innehåller det 5 gram kväve, 2 gram fosfor och 10 gram kalium.

Det ser genast bättre ut även om fosforandelen fortfarande är hög.

Vi använder djupströbädd från får och den har följande fördelning:10 gram kväve, 2 gram fosfor och 10 gram kalium.

Lucern är en kvävefixerande växt som odlas för att ge till hästar som mat. Många grönsaksodlare använder det som gödselmedel då det är lätt att hantera och innehåller följande makronäringsämnen: Kväve 25 gram, fosfor 2 gram och kalium 25 gram per kilo lucern.

Har man höga fosforhalter är lucern värt att överväga. Vill man inte använda lucern så kan klipp ifrån andra kvävefixerande grödor göra samma jobb.

Förfruktseffekt

För att göra det hela än mer komplicerat så måste man räkna med föregående års grödas förfruktseffekt. Med det menas de näringsämnen som lämnas kvar i bädden från föregående år. Odlar du knippmorötter där du levererar knippena med blasten kvar så blir i princip ingenting lämnat i bädden. Odlar du däremot majs och skördar en majskolv per planta så blir det mycket kvar i bädden och om du lyckas finfördela detta så fungerar majsen som en gröngödslingsgröda med stor förfruktseffekt. Samma sak om du odlade en kvävefixerande växt som ärtor eller bönor. Förfruktseffekten har påverkan på hur mycket du behöver gödsla. Du behöver alltså titta på vad du odlade i bädden året innan.

Tidigare års gödsling

Tittar du även på hur du gödslade förra året i bädden så upptäcker du ofta att den gödsel du tillförde då även har effekt både ett och två år senare. En tillförsel av komposterad stallgödsel ger god effekt år ett men har även betydelse år två och tre. Detta behöver du också ta med i beräkningen.

Tillförsel

För att inte ställa till det för dig själv bör du alltså fundera över hur mycket du behöver tillföra. Utgå ifrån hur många kilo av grödan du tror du kommer att skörda, fundera över hur mycket som finns kvar från föregående års gröda i form av förfruktseffekt och tidigare gödsling och titta sedan på vilket gödselmedel som du kan/bör använda för att motsvara den mängd du behöver.

Det här inlägget kan låta som det är skrivet till er läsare – men i själva verket är det ett inlägg för att jag bättre ska förstå vad jag håller på med själv. Jag har gjort så många fel under åren och lär mig långsamt eftersom det är så många komponenter som ska tas med i beräkningen. Även om jag tycker att jag har rätt så bra koll nu för tiden så måste jag göra sådana här grundliga genomgångar mellan odlingsäsongen för att känna att jag utvecklas som odlare.

Jag försöker alltså se hur jag kan tära på mina fosforförråd och försöker gödsla så lite som det bara går. Jag har just nu landat i följande gödselstrategi: Jag gödslar kålbäddarna, vitlöken och purjolöken med komposterad stallgödsel från får. Det innebär att jag bara sprider stallgödsel på 21 av 85 bäddar vilket är ungefär en fjärdedel. Det här spar inte bara på gödsel utan även på arbete då det är tungt att sprida stallgödsel. Det här innebär också att vi kommer att minska antalet tackor vi har över vintern då vi förmodligen klarar oss med djupströbädden efter 5-8 tackor istället för de 10 vi har haft hittills.

Vi gödslar vallen från vilken vi tar fårens mat med hönornas gödsel så vi slipper få in den i grönsaksodlingen. Skälet till det är att hönsgödsel innehåller sådana enorma mängder fosfor.

Vi låter gurkväxterna följa på kålen i växtföljden så slipper vi gödsla dem trots att de är näringskrävande.

I övrigt gödslar vi med klipp från gröngödslingsväxter eller lucern. Vi har t.ex. planterat in klöver efter kepalök som växer fint i bäddarna trots att det är november. De får växa där tills frosten tar dem och sedan täcker vi bäddarna med plansiloplast och räknar med att det ger viss gödslingseffekt utan att vi behöver tillföra något. Vi har också avsatt några bäddar för att odla gröngödsling hela säsongen. Denna kan vi sedan slå med lie och använda som täckmaterial till de grödor som behöver.

De närmaste dagarna ska jag fundera vidare på denna gödselstrategi för att se om jag kan hitta saker att fila på.

Gröngödsling och lökskörd

4 augusti, 2021 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Det mesta av vår lök har växt fint. Vi har satt fyra bäddar knipplök, fyra bäddar gul lagringslök och fyra bäddar röd lök.

Lagringslöken har vi planterat med sju centimeters avstånd och de har växt så de fyller ut mellanrummet mellan sig på flera ställen.

Det mesta av blasten la sig ner förra veckan så i måndags bestämde vi oss för att skörda all lök. Hansi och Jonas gjorde färdigt det allra sista på vår nya löktork och sedan satte vi igång.

Om löktorken fungerar som den ska så ska det inte vara något problem att packa löken helt färsk från bäddarna med blast och allt.

Säck efter säck fylldes och slängdes upp på kärran för vidare transport till löktorken. (Det kommer en utförlig beskrivning av den och torkprocessen senare.)

Vi har varit ganska duktiga på att hålla efter ogräset i löken så det var inte så mycket som behövdes rensas bort efter skörden.

Vi såg inte många sniglar men ankorna hittade desto fler när vi släppte in dem.

Vi slutskördade all lök förutom den som ska skördas som knipplök till gårdsbutiken och Nolbygårds Matmarknad i helgen. Det ger 12 tomma bäddar.

Den här tiden på året är det inte så många grödor som det är någon idé att så om på friland så därför satsar vi på gröngödsling som eftergröda efter löken.

De första två bäddarna är redan sådda med perserklöver som har kommit upp i rader. Vi har bredsått gröngödling tidigare men eftersom vi vill ha morot i dessa bäddar nästa år vill vi kunna hålla koll på ogräset. Därför testar vi att så i rader så vi lätt kan gå med radhackan mellan raderna tills grödan täcker ut ogräset.

Våra praktikanter Hansi och Emma fick sedan fria händer att planera in gröngödslingsgrödor i övriga bäddar. Vi har inte så stor erfarenhet av gröngödsling så det känns bra att testa lite olika för att se vad som fungerar bra hos oss.

Hansi gjorde ordentliga skyltar för att vi ska kunna dokumentera och följa processen.

Bovete, blodklöver, honungsfacelia, subklöver och perserklöver såddes ibland i rader med såmaskin och ibland bredsådda.

Tanken är att ha bäddarna fulla med växande gröda så stor del av året som det går för att mata mikrolivet med rotexudat och för att gödsla bäddarna inför nästa säsong. De flesta av de gröngödslingsgrödor vi har valt fryser ner så vi hoppas att frosten dröjer länge för att ge oss växande gröda långt in på hösten.

Gödselvändning

7 april, 2021 / jonas / Inga kommentarer

Vi tog ut fårbädden ganska tidigt förra året så den har legat till sig i nästan ett år. Vi har skrivit hur vi lägger de hårda kakorna på gödselspridaren som hackade upp bädden och lade den i en limpa. Nu var det dags att göra plats för årets fårbädd och då kör vi bädden genom spridaren en gång till.

På bilden är det mesta av gödsellimpan bearbetat en andra gång. Det blev en stor skillnad även denna gång. Det ser verkligen fint ut. Nu har en presenning åkt på igen så att den inte torkar ut. Betongplattan är lite liten men det funkar. Skönt att styrservon i alla fall fungerar på den traktorn som behöver manövrera.

Årsredovisning år sex

27 oktober, 2020 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Nu har det gått sex år och det är dags för en redovisning av vad som hunnits med under det senaste året. Mest för vår egen skull. Sluta läsa här om du tycker dessa inlägg är tröttsamma. Vi behöver dem för att komma ihåg.

Odling

Odlat i 67 bäddar samt en del pumpa och potatis utöver det
Odlat tomater för försäljning för första gången
Grävt ytterligare 18 bäddar i nya området
Fortsatt bygga snigelstaket och nu fattas bara själva eltråden
Planterat några fruktträd och fler bärbuskar
Anlagt en kryddträdgård framför huset
Anlagt en jordgubbsbädd
Anlagt två hallonbäddar
Planerat nästa års odling
Stängslat in nya delen av odlingen med rådjursstaket och snigelstaket
Köpt ett begagnat bågväxthus och satt upp (utan plast än så länge, men snart…)
Fått igång kylrummet
Byggt ett bubbelplastrum
Konstruerat en sandbädd med värmeslinga

Försäljning

Haft gårdsförsäljning vid 19 tillfällen
Sålt på REKO-ringen i Alingsås hela säsongen
Sålt på Nolbygårds Matmarknad vid 19 tillfällen
Haft öppet vår egen gårdsbutik vid 15 tillfällen
Sålt grönsaker på Nolbygårds julmarknad
Sålt grönsaker på julmarknad på Vikaryds, Nääs, i Larv, på Dahlbogården samt vid jul i Kvarnbyn
Varit med på Jul på Trampverkstan
Sålt grönsakskassar till BestEl som de lottat ut till sina kunder
Skördat sparris och vindruvor till försäljning för första gången
Sålt grönsaker som dekoration till Operan i Göteborg

{”total_effects_actions”:0,”total_draw_time”:0,”layers_used”:0,”effects_tried”:0,”total_draw_actions”:0,”total_editor_actions”:{”border”:0,”frame”:0,”mask”:0,”lensflare”:0,”clipart”:0,”text”:0,”square_fit”:0,”shape_mask”:0,”callout”:0},”effects_applied”:0,”uid”:”4CBB94D6-DC25-4BAF-8431-197F50C51E5F_1541934590722″,”width”:2745,”photos_added”:0,”total_effects_time”:0,”tools_used”:{”tilt_shift”:0,”resize”:0,”adjust”:0,”curves”:0,”motion”:0,”perspective”:0,”clone”:0,”crop”:0,”enhance”:0,”selection”:0,”free_crop”:0,”flip_rotate”:0,”shape_crop”:0,”stretch”:0},”origin”:”gallery”,”height”:2745,”subsource”:”done_button”,”total_editor_time”:155,”brushes_used”:0}

Djur

Fått 11 lamm
Låtit slakta två tackor och en bagge
Skickat 9 lamm till slakt som vi sålt som lammlådor
Saltat in och kört 12 skinn till Tranås för beredning
Köpt 60 Bovanshönor
Sålt alla ägg vi har fått fram
Köpt nya ankor

Djurfoder:

Tagit in löshö men skörden blev sämre än vanligt på grund av regn så det kommer inte att räcka hela vintern
Hamlat tre lindar

Musteriet

Utvecklat musteriet med ett extra expansionskärl samt uppsamlingskärl.
Köpt ett ton KRAV-äpplen från Äppelriket i Skåne
Tagit emot trädgårdsäpplen på gården vid åtta tillfällen och på Nolbygård vid åtta tillfällen
Mustat äpplena på Alingsås Mobila Musteri
Fortsatt arbetet med vår ekonomisk förening som heter Gårdssamverkan i Alingsås Ekonomisk förening
Fermenterat mustresterna med microferm

Målning, snickerier och byggnationer

Satt upp flera wwoofarbyggda fågelholkar
Gjort om golvet i fårstallet
Isolerat väggarna i gårdsbutiken
Byggt ett orangeri/växthus
Byggt ett slungrum
Lagat gamla växthuset
Byggt ett lager i mellanrummet mellan gårdsbutiken och kylrummet
Plockat ner ett frysrum i Skåne och transporterat hem det
Byggt ny inredning till hönshuset inne

Skog

Fällt, kapat och kluvit årsbehovet av ved
Sågat en hel del virke till plank och reglar på lånad såg

Övrigt

Tagit emot studiebesök från Hjo folkhögskola
Haft en praktikant som återställt en del av skogen till betesmark
Haft tre praktikanter i odlingen
Har haft få wwoofare på grund av Corona och är väldigt tacksamma för de vi trots allt fått
Fortsatt med arbetsdagarna inom ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” men det har blivit klart färre detta året
Haft öppen gård med över 400 besökare på Framtidsveckan
Deltagit i odlardagarna
Köpt en ny slunga och honungspress till honungen
Köpt en gödselspridare
Köpt en flismaskin och flisat massor av flis
Köpt en skogsvagn med griplastare
Blivit filmade av Alingsås Museum

Gödselsystem

5 juni, 2020 / jonas / 1 kommentar

I och med att vi har skaffat en gödselspridare så har vi en bra bas för att hantera fårgödseln. I dag så hyrde vi samma Bobcat som vi gjort två gånger tidigare. Det är en fantastisk liten maskin som bara jobbar på. I början är det läskigt när den ställer sig på bara fram- eller bakhjulen men den välter inte. I alla fall inte om man är snabb med att sänka lastaren under midjehöjd.

Att hyra Bobcaten ett dygn kostar 1200 kr plus moms. Arbetet går naturligtvis att utföra för hand men det är slitsamt och tar tid. Fårbädden sitter ihop i en kaka som är armerad med halm. Det är segt jobb att slita isär det med en grep så vi tycker att det är värt pengarna till hyran. Särskilt detta år när wwoofarna uteblir.

Lagom lass. Det känns extremt bra att det trasiga lagret blev bytt direkt så att spridaren var redo. Det är lätt hänt, i alla fall för mig, att det som inte måste göras denna veckan inte blir gjort förrän det är panik. men inte denna gången.

Nya gödsel-limpan påbörjad. Den blir någorlunda finfördelad och kommer nog att multna bra under en presenning.

Arbetet är nästan klart. Det svåraste är att baxa trakton så att spridaren kunde stå på rätt ställe. den skulle köras fram en halvmeter då och då. det var enkelt i början men svårt mot slutet.

Formen blev lite oregelbunden men det är ju ingen installation.
Till höger syns presenningen som täcker förra vinterns gödsel. Högen var lika stor som årets från början men det har multnat bra och kommer att vara fint att köra ut nästa år.