1917 var det brist på mat i Sverige. Slogans som ”ODLA i VÅR SLIPPER NI SVÄLTA i HÖST” och ”ALLA SÄTTA POTATIS – utom DE TRÅKIGA” skulle få människor att odla potatis för att öka livsmedelstillgången i Sverige. Vår beredskap idag är långt ifrån god och kanske är det dags att damma av de gamla uppmaningarna.
Fortsätt läsaI åtta år har vi bott på vår gård. Redan från början bestämde vi oss för att INTE gå i fällan och börja renovera huset eftersom det var helt funktionsdugligt även om det är långt ifrån hur vi vill ha det. Vi har renoverat hus förut och tycker att det är roligt men vi köpte inte gården i huvudsak för bostadshuset utan för att vi ville ha igång en verksamhet. Vi tänkte att det skulle ta fem år men det har tagit åtta.
Nu börjar det dock bli dags att förändra insidan på vårt hus så det blir som vi vill att det ska vara samtidigt som vi vill få till en energilösning som vi är nöjda med. Det kommer att bli en ganska omfattande renovering som involverar tolv utrymmen alltifrån pannrum, krypgrund och tak till vardagsrum, hall, badrum osv. Vi bor i ett fantastiskt hus från 1904 med timmerstomme och många detaljer bevarade under nuvarande material. Det är ett så kallat dubbelhus med två skorstenar. Det har kanske funnits fyra kakelugnar på bottenvåningen varav tre är bevarade och en i funktion än så länge.
Så här ser det ut idag.
Vi har två ingångar till huset. Huvudingången leder in till en stor hall med gott om potential. Där har tidigare ägare bytt ut korspostfönstren mot lägre enluftfönster. Moderna, billigare och ocharmigare.
Ett av dem har vi fått byta ut då det helt enkelt ruttnat bort. Ytterligare ett är på gång men det får vänta. I hallen gillar vi taket.
Strukturtapeten från åttiotalet eller den underliggande röda är vi inte lika nöjda med.
Från hallen har det från början gått att gå rakt fram in i salen. Vi tror att det har suttit ett par dubbeldörrar med glas där för de står kvar på vinden. Här har tidigare ägare byggt ett badrum med plastmatta på golv och tak. Vi blir inte riktigt kloka på lösningen för när vi mäter väggarna så verkar det som om det finns tomrum ovanför och på höger och vänster sida om badrummet. Vad som döljs där har vi inte någon aning om. Ska vi nu gå till salen/vardagsrummet får vi antingen gå till höger genom kontoret och ett gästrum och in i salen eller till vänster genom köket och vårt sovrum.
När huset byggdes så fanns det naturligtvis inte något badrum inne så planlösningen är inte gjord för det. Lösningen med att lägga det i den stora hallen kanske kändes bra när det gjordes men vi gillar det inte. Den vanligaste lösningen för att få till ett badrum i hus av den här typen är att bygga ut, ofta på en gavel. Enplans toa/badrum/tvättstuga med snedtak. Så blev det inte här. Tvättstugan har de visserligen byggt till på gaveln i en påbyggnad som är långsmal och lite bökig att komma in i. Men toaletten hamnade mer centralt.
Slöjd & Byggnadsvård på Nääs har gjort en serie om olika klassiska husmodeller fån tidigt 1800-tal till 1970-talet. Den typen av hus som vi har kallas där för ”salsbyggnad” för att skilja den från de något mindre dubbelhusen som har fyra rum i bottenplan. Så här ser deras ritning ut. Den skiljer sig en hel del från vårt hus men duger som skiss. Vår sidodörr är på ett annat ställe, vår trappa till övervåningen utgår från stora hallen mm. Dessutom fattas skorstenarna och bakugnen. Men ändå.
Här finns det en hel del att läsa om salsbyggnaden Hemvik: https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/hemvik—salsbyggnad-1890/
Här finns hela serien med beskrivningar av hus:
https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/
Nedan kan ni se vår nya planlösning. Upp och ner jämfört med skissen ovan.
Vi kommer att göra hallen ännu större när badrummet tas bort. Där hoppas vi att få till fast förvaring i form av väggbyggda skåp. Innertaket ska behållas men sedan får vi se vad det blir. Helst vill vi byta alla fönster. Hallen kommer inte att bli klar de närmsta åren. Det kommer att bli en kort gång mellan hallen och salen. Salen kommer att få in ljus från två håll i stället för ett och det kommer att göra stor skillnad.
Från hallen kommer man att komma in i salen/vardagsrummet. Där gillar vi kakelugnen.
Vi är inte lika förtjusta i strukturtapeten från åttiotalet eller i laminatgolvet i limmad körsbärsträ.
Vi hoppas att det ligger ett fantastiskt trägolv under.
Fram tills igår hade vi tänkt göra badrum i rummet märkt kontor i den nedre skissen. Där har vi nu haft ett gästrum/skräprum. Den vita kakelugnen är bevarad och tanken var att kunna bada i skenet av kakelugnens eld kalla kvällar i november. Nu vet vi inte hur det blir – kanske blir det i stället badrum i vårt nuvarande kontor. Beslutet tas i veckan och hänger på hur det går att dra avloppsrör i krypgrunden. Vi har en fantastiskt stabil jordkällare under huset med gigantiska stenblock som försvårar en rördragning.
Det lär bli många inlägg om husrenovering framöver. Vi är glada att vi har renoverat hus tidigare och att vi inte skyndade oss att börja med det så fort vi flyttade hit. Nu känner vi huset på ett annat sätt. Det finns en hel del utmaningar och saker som vi inte prövat på tidigare. Som att tapetsera på en delvis lossnad lerklinad vägg. Det behöver vi lära oss.
I två dagar har jag hållit en odlingskurs tillsammans med Jonas Ringqvist på Gotland. Det är första gången vi gör en kurs tillsammans och vi har lagt ner ganska mycket jobb och tid på att fundera på hur vi bäst lägger upp det för att komplettera varandra och få ett upplägg som ger deltagarna mesta möjliga under så pass kort tid.
Planeringen mynnade ut i följande program
Trots ett ganska späckat program så hann vi stoppa in en hel del diskussioner och frågestunder.
På eftermiddagen dag två åkte deltagarna på ett studiebesök till Rone Smissarve , som är en av många gotländska producenter, medan jag och Jonas körde tillbaka till Visby och färjan hem.
Deltagarna på kursen var en härlig blandning av intresserade människor med skiftande bakgrund. Kock, agronom, hortonom, säljare, blomsterodlare, bönder, grönsaksodlare med flera och alla hade ett stort intresse för att utvecklas som grönsaksodlare.
Intresset för mat och råvaruproduktion är stort på Gotland. I alla butiker så lyfts det närproducerade gotländska fram med stolthet. Det arbetas medvetet med att ta fram bra råvaror och produkter och många projekt går ut på att knyta samman producenter med de som förädlar och restaurangerna.
Vi höll till på Härdarve Gård som drivs av Sussi och Roger. De har 400 tackor och ett antal nötdjur och säljer kött, skinn, ägg, mjöl och andra produkter från gården i sin gårdsbutik. Ett av boningshusen på gården har de gjort om till en kursgård där vi höll till och där Sussi serverade all mat som i huvudsak var lagad på råvaror från den egna gården men också från gårdarna intill. Det verkar vara lätt att få tag på råvaror från den egna kommunen.
Eftersom det är januari så kan jag ta ledigt och därför åkte jag till ön en vecka i förväg. Jag har bara varit på Gotland en gång förut och även då på jobb. Den gången hann jag inte se någonting så denna gången tänkte jag passa på. Jag tog färjan till ön och var framme mitt i natten. Färjan hade en kapacitet på 1650 personer men vi var 80 personer ombord så det kändes helt öde.
De första två nätterna bodde jag på ett litet B&B innanför ringmuren.
Hela första dagen vandrade jag omkring i staden.
Jag blev helt fascinerad.
Alla gatorna är stensatta och vindlar fram hit och dit.
Här finns inget rutnät av asfalterade gator och få av de vanliga kedjorna som annars fyller upp de flesta städernas centrum.
Restaurangutbudet är stort och gatorna kantas av i huvudsak äldre stenhus.
Runt omkring alltihop går ringmuren som är mycket mer bevarad än vad jag hade fattat.
Utanför ringmuren är det mycket mer likt andra städer men innanför ringmuren är det en helt annan karaktär.
Inga turister syntes till och mycket var stängt och öde men jag ägnade hela dagen åt att vandra fram och tillbaka och pausa för en kaffe, en lunch, en kaffe och middag.
De följande dagarna lånade jag en stuga av en kompis och ägnade den mesta tiden åt att vandra längst öde stränder och i olika naturreservat.
Under söndagen höll jag mig inne eftersom det blåste storm utanför. Utanför Visby var det ännu mer säsongsstängt men alla skyltar över allt gav en föraning om hur mycket aktivitet som faktiskt sker på Gotland. Inte bara för att ta emot turister utan Gotlands landsbygd lever. Jag blev väldigt fascinerad och började jämföra med min egen hemkommun. Ytan är ungefär sex gånger så stor som Alingsås men i Alingsås kommun bor det cirka 41 000 invånare och i Gotlands kommun (hela ön) bor det 60 000.
Mycket av ovanstående säljs till restauranger och turister under de mest hektiska veckorna på sommaren men 80 % av all produktion inom jordbruket exporteras till fastlandet. Det märks även nu mitt i vintern att landsbygden lever på ett helt annat sätt än här. Stoltheten hos öns invånare över den egna matproduktionen är stor och det sporrar naturligtvis fler till att satsa. Inte utan att man blir avundsjuk.
Kursen arrangerades av Matbyrån och Gotland Grönt Centrum. Gotland Grönt Centrum driver naturbruksutbildningar och utvecklingsprojekt. Bakom står Hushållningssällskapet Gotland, Region Gotland, LRF, och Tillväxt Gotland som är en företagarförening med 800 medlemmar. Matbyrån har varit ett utvecklingsprojekt hos Grönt Centrum sedan maj 2020, men ska ombildas till aktiebolag, ett helägt dotterbolag till Grönt centrum. Matbyråns syfte är att hjälpa de olika delarna av livsmedelssystemet att samverka. Kursen finansieras genom Leader Gute inom projektet ”Innovationer och ökad förädling från primärproduktion”.
Tänk om detta synsätt och denna stolthet kunde sprida sig till alla Sveriges kommuner så vi precis som gotlänningarna prioriterar den närproducerade maten och gynnade alla våra små producenter istället för att köpa de billigaste importerade produkterna.
I Sverige idag lägger vi i genomsnitt 12 % av våra inkomster på mat. Utav de 12 procenten går cirka 40 % till chips, glass, läsk och godis. Om viljan fanns så skulle många fler ha råd att köpa bra närproducerade livsmedel. Det finns självfallet människor som inte har råd men för de allra flesta så handlar det helt enkelt om en prioritering.
Idag var Susanne på besök. Alltid lika trevligt och alltid hamnar vi i samtal om kulturhistoriska spörsmål. Idag nämnde jag att jag hade tittat på kartan från Laga skifte 1843 och det dröjde inte länge innan vi var ute med ett långt måttband i vintersolen och letade efter gränsmarkeringar.
Efter lite mätande och funderande böjer sig Susanne ner, skrapar bort några löv och har snabbt hittat den första gränsmarkeringen. Hon blir ganska nöjd.
Vi hade en lite speciell karta att gå efter. 1924 hade de som bodde i vårt hus och grannen kommit överens om att en bit av deras gemensamma gräns nog behövde justeras. De kallade till sig en lantmätare och två lokala vittnen för att få det juridiskt korrekt. Resultatet blev ett dokument på 14 sidor. Första sidan ser ut så här:
KARTA
över
rågång mellan
3/16 mtl. litt B och 3/16 mtl litt. C
ÖSTÄNG nr. 1
uti
Långareds socken av Älvsborgs län;
upprättad vid rågångsutstakning år 1924 av
Signatur
Distriktlantmätare
Det är ju en pampig titel. Det där med litt. B och litt. C hänvisar till den befintliga fastighetsombildningen som gjordes vid Laga skifte 80 år tidigare. Byn Gäckelgärde bestod av fem gårdar. Alla bostadshus, undantagsstugor och fähus stod i en ganska tät klunga. Laga skifte betydde att byn sprängdes och att de fem gårdarna fick sammanhållna marker. Gårdarnas marker kallas för A, B, C, D och E. På kartan syns byggnaderna i den gamla byn tillsammans med lantmätarens raka linjer som är de nya gränserna.
Så har då ägaren till C retat sig på att gränsen bakom boningshuset bara är en meter bort och att en gränsvinkel är en bit ut i en väg. Lantmätaren kallas in.
När lanmätaren gjort sitt arbete måste alla få möjlighet att komma med invändningar. Två, lite olika kungörelser lästes upp i Långareds kyrka den 29:e juni och den 31 augusti 1924. Båda gick ut på att den som ville kunde få se handlingar och karta vid vissa tillfällen. Första gången hos Janne Andreasson och andra gången hos Fritz Jansson.
De fjorton sidorna ger en fin inblick i tidens byråkrati. Tidpunkten är ju en bit in på det förra seklet så texten är inte någon gammalsvenska men gärna lite högtravande snirklig. En bra formulering visar sig genom att allt får plats i en menin g. Ett av dokumenten har rubriken Förening:
Förening
Vid lantmäterisammanträde denna dag rörande utstakning av rågången emellan å ena sidan 3/16 mtl Östäng 13, litt. B och å andra sidan 3/16 mtl Östäng 14, litt C uti Långareds socken hava undertecknade rågrannar förenat oss om att gränsen emellan sagda hemmansdelar för all framtid skall vara den sträckning efter vilken å marken hävdats samt denna dag råslagts och å karta upptagits.
Östäng den 22 juli 1924
Fritz Jansson Arvid Svantesson
Hur ser då kartan ut i lite förstorat skick?
Gamla gränsen är den tunna heldragna linjen nära vårt hus. Nya gränsen är den streckade och i nedre änden står tecken som jag tolkade som 25. Susanne visste bättre och förklarade att det betyder Dubb i Sten. Det var nu vi gav oss ut med måttband och Susanne blev nöjd efter sitt fynd.
Efter det var det bara att mäta. Måtten på kartan stämde ner till decimetern. Det finns två gränsmarkeringar längs linjen, båda är markerade som små kvadrater. Vid båda står bokstäverna rn. Vi kom inte på vad de står för med det spelar ingen roll eftersom det på båda platserna fanns en ca 30 cm hög platt sten i linje med gränsen. Praktisk att syrensnåren saknar löv just nu. Måttet stämde med 26, 15 m från Susannes dubb.
Nu skulle vi hitta den sista gränsmarkeringen som skulle vara 65, 0 meter från den första markeringen och bestå av en metalldubb i en sten som är stor nog att inte komma på avvägar.
Vi hittade stenen som borde vara den rätta men när vi krafsade runt den så fanns där ingenting. Då lyfte vi bort några stenar som vi själva lagt upp när vi anlade vinterhagarna till fåren. Där var den. Lite annorlunda med en ring men det är ingen tvekan om att vi har hittat rätt.
Nu vet vi var gränsen är. Vi har tidigare ungefär vetat var den gick men nu vet vi exakt.
Att ta in lantmätare kostar alltid pengar. Ofta avskräckande mycket. Det sista dokumentet i bunten är lantmätarens kostnadsspecifikation. Där tas upp fjorton olika kostnader som 2 kungörelser á 50 öre styck, 2/3 arbetsdag för sammanträde som kostade 8 kronor mm. Totalkostnaden slutade på 52 kronor och 32 öre. Var det mycket eller lite 1924? Jag vet inte.
Tack Susanne för att du kom och hjälpte oss att förstå oss på vår gårds historia lite bättre. Kom snart tillbaka!
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
© 2024 Östängs gård
Tema av Anders Noren — Upp ↑
