Kategori: hönor (Sida 7 av 20)

Permakultur står för (på svengelska) permanent agrikultur. Alltså att försöka designa sin omgivning så att den kan fungera permanent. Det kanske inte låter revolutionerande men de flesta mänskliga verksamheter utarmar en plats eller resurs eller miljö. Platsen ska bli bättre med åren istället för sämre. Det uppnår man genom att sluta kretslopp och se allt avfall som tillgångar som man försöker finna en användning för. Man gör det också genom att föra in så lite som möjligt i systemet. Varje sak som förs in i systemet bör ha tre användningsområden. Lyckas man inte hitta det så bör man överväga att låta bli att ta in det i systemet. Våra ankor t.ex. De äter mördarsniglar, de bajsar bra i sin damm så vi får gödselvatten och de lägger ägg. Lätt att motivera när de dessutom ser lite overkliga ut och gör att man blir på gott humör så fort man ser dem.

Vi försöker tänka permakultur när vi utvecklar Östängs Gård. Vi tycker att det ger oss en styrka och en kompass att hålla oss till så vi inte går helt vilse i detta jätteprojekt. Vi är övertygade om att vi behöver klara oss utan fossil energi i framtiden både av klimatskäl men också för att olja har blivit så extremt dyr att ta upp så det faktiskt inte är ekonomiskt försvarbart med de nya mer komplicerade utvinningsmetoderna. Vi använder fossil energi idag på gården både i form av bilåkande, traktorkörande men också genom att vi köper in en hel del saker som är tillverkade av och med hjälp av fossil energi. Vår tanke är dock att vi vill bygga upp en gård som faktiskt går att driva utan fossil energi i framtiden den dag det blir nödvändigt. Det gör att vi satsar på småskalighet, variation och på att sluta kretslopp. Vi har djur för att de ger oss gödsel och för att de är fantastiska på att omvandla gräs som vi själva inte kan tillgodogöra oss från marker där vi inte kan odla och ge oss kött istället. Vår mat så här års består till allra största delen av egenproducerade oförpackade grönsaker samt kött och ägg från egna djur. Det känns bra och resilient. Det vi köper mest i matväg är mejeriprodukter men vi har faktiskt en ekologisk mjölkgård i vår dal där vi kan köpa mjölk och vi skulle kunna göra egen yoghurt och ost. Just nu räcker dock inte tiden till.

Men så är det det här med att leva dels i nuet i vårt fossildrivna högkostnadssamhälle och på väg in i framtiden där vi alla måste klara oss utan fossil energi. Vi behöver inkomster och då tänjer vi på våra ideal. Det är lite trist men vi måste finna vägar att tjäna pengar på gården. En av de saker som vi tjänar pengar på och som vi inte har några som helst problem att sälja är hönsens ägg. Vi tar fyra kronor styck och ofta får vi gå ut i hönshuset och hämta ägg direkt under hönorna för att efterfrågan är så stor. Vi har aldrig ägg längre än en halvtimme på marknaden och oftast inte ens det.

Hönorna köper vi in vid 16 veckors ålder. Det är värphybrider som är framavlade för att lägga många ägg. De är effektiva foderomvandlare och lägger i princip ett ägg om dagen året runt. ”Rasen” är patenterad och eftersom det är en hybridras så kan vi inte ta kycklingar och få samma sort i nästa led utan vi måste köpa in kycklingar från en uppfödare. Vi ger hönorna ekologisk säd från en bonde nästgårds men vi köper också in ekologiskt värpfoder. Skulle man hålla sig strikt till permakultur så vore det mer korrekt att bara ha lantrashönor för husbehov och låta dem föröka sig själva samt bara servera dem det som vi själva producerar. Då skulle kretsloppet slutas än mer och bli mer hållbart och resilient. Men det ger inte samma inkomster. Vi brukar trösta oss med att för varje ägg vi säljer så säljs ett ägg mindre i affären. Ju färre ägg som säljs i affären desto mindre gynnas de stora hönsuppfödarna som inte låter hönorna ha ett så bra liv. När våra hönor kommer till oss så lever bra liv med utevistelse varje dag på stora ytor.  Kretsloppen är inte slutna men i en framtid där vi inte kan importera det vi gör nu får vi helt enkelt byta spår och skaffa en lantras.

När vi var på Ridgedale såg vi väldigt mycket inspirerande saker. Fiffiga redskap, effektiva metoder och nya tankar som vi blev inspirerade av. Ridgedale lägger till permaculture i namnet och marknadsför sig som den nordligaste permakulturgården i världen. På ungefär lika lång tid som vi haft vår gård har de byggt upp en gård som omsätter flera miljoner om året. Det gör inte vi. Deras verksamhet är många gånger mer effektiv än vår. De producerar mycket mer, de får sålt mycket mer, de har fler djur, mer grönsaksodling, fler kunder och massor av kursdeltagare. De producerar böcker, filmer och kurser i en rasande takt. Det är lätt att bli bländad och imponerad men om man är van att tänka permakultur så smyger sig tvivlet in. Frågan är bara hur slutna kretsloppen är?

Två exempel: För att slippa ogräs köper de varje år in ogräsfri kompost som de lägger i bäddar för att odla i. Komposten har tillverkats någon annanstans. Det är naturligtvis  effektivt och eftersom de säljer stora mängder grönsaker så tjänar de ekonomiskt på det istället för att lägga massa tid på ogräsrensning.

Vi fick under vårt besök studera gräset som växte frodigt där kor och hönor gått fram och gödslat  det. Gräsets tillväxt binder kol i marken och det framförs ofta som en enorm fördel att kol blir inlagrat på detta sätt. Det stämmer naturligtvis men frågan är hur mycket kol som frigjorts någon annanstans för att binda kolet på denna plats. En höna utfodras med 130 gram pellets om dagen. 156 kilo pellets varje dag vilket ger nästan 57 ton om året. Inget foder produceras lokalt utan köps in någonstans ifrån där det odlas. Hur stor yta upptas av odlandet av Ridgedales hönsfoder? Hur mycket fossil energi går åt till odlandet och transporterna?

Jonas brukar säga att det man vinner i effektivitet förlorar man i resiliens och den tanken hjälper oss att analysera och reflektera över det vi gör. Ridgedale bygger upp sin verksamhet för att lära ut hur man utvecklar småskaliga produktionsenheter som är ekonomiskt effektiva och det lyckas de väldigt bra med. En äggproduktion som deras går runt ekonomiskt och det skulle förmodligen gå att leva på den. Hönorna lever definitivt ett bättre liv än många hönor som värper affärens ägg. Som vi ser det så blir också Ridgedale, helt enligt permakulturens principer, en bättre plats med åren med mer kolinlagring, bättre markförhållanden, mer återväxt, fler träd som håller vatten på platsen, större biodiversitet m.m. Men håller produktionen i längden i ett samhälle utan fossil energi? Vi känner oss faktiskt lite tveksamma och strävar på i våra egna ineffektiva system där vi själva gärna avviker från permakulturens principer för att hålla näsan över den ekonomiska vattenytan. Vi sitter i samma båt  som Ridgedale i och med att även vi köper in pellets. Kanske kan vi så småningom ersätta det inköpta värpfodret med egenodlade blandningar men det känns just nu avlägset.

När vi var på Ridgedale studerade vi deras chickentraktors lite extra. De har i dagsläget tre stycken med 400 hönor i varje. De har precis som vi, Lohmanhönor som värper mycket. Eftersom de räknar på allt så hade de exakta siffror på äggläggningen och under sommaren värper 95 procent av deras hönor varje dag och under vintern ungefär 85 procent. Hönorna köps in vid 16 veckors ålder och slaktas när de är ett år gamla. Eftersom de på gården har ett slakteri så är det inte några problem och de säljer köttet för ungefär samma pris som de köper in hönorna för. Eftersom de har så många djur tillsammans så har de inte så stora problem med rovfågel. Vi såg minst två rovfåglar som var framme och kollade på ganska hög höjd, men det är kanske svårt att fokusera på en höna om många höns rör sig alldeles intill. Om däremot någon höna rymmer så blir den lätt tagen av rovfåglar. 

Kycklingtraktorerna är byggda på släp och flyttas var tredje dag. De följer efter gårdens kor och sprätter ut kornas bajs och äter upp de fluglarver som lagts i bajset. De flyttas över stora ytor en bit i taget och kan komma tillbaka till en yta tre gånger på en säsong. Hönorna släpps ut varje morgon och går i hagar gjorda av två 50 meters hönsnät med el som drivs av solceller. Husen är byggda med snedtak som placeras med låga sidan mot det väderstreck där vinden oftast kommer ifrån. Varje morgon hämtas äggen och hönorna matas på backen tre gånger om dagen. De får 130 gram foder per höna och dag. De värper i utrullningsreden där äggen rullar ut framåt under en lucka. På kvällen fälls en anordning upp som gör att hönorna inte kan sova i redena på natten vilket bidrar till att äggen är rena. Den fälls ner igen kl 06 av den som har morgonturen.Golvet är täckt med nät. Vi trodde inte att man fick ha nätgolv till hönor med enligt Richard så är det viktiga att de har stöd för alla tårna samtidigt så storleken på nätet är viktig. Hönorna är ju annars mest ute på dagarna så problemet är kanske inte så stort. Fördelen är uppenbar eftersom allt bajs trillar rätt igenom ut på backen. Eftersom hönorna flyttas var tredje dag så är det heller inte något problem med att det blir för mycket hönsskit på ett ställe. 

Längs med taket finns sittpinnar och över redena är det spänt en presenning. Eftersom plåten är svart tänkte vi att det skulle bli varmt för djuren på sommaren men eftersom det är öppet längst upp och nät i botten så strömmar den varma luften ut. På vintern kör de in husen i växthuset. Vi funderade också över hur de gör när det är fågelinfluensalarm men enligt Yohanna har de klarat det bra eftersom de perioder man inte får ha hönor utomhus har sammanfalligt med de perioder då hönorna går i växthuset. Växthusets golv täcker de med torv och det fylls sedan med hönsbajs. Detta odlar de sedan tomater i. Hönorna släpps ut genom att de fäller ned en lucka på långsidan.

Projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri har fått stöd från EU:s jordbruksfond genom Leader Göteborgs insjörike.

Våra Lohmanhönor har längre arbetsdagar än de andra hönsen. De är ute tills det skymmer på riktigt och då har de andra redan suttit på pinnen några timmar. Lohman är en ”industrihöna” som är tålig och mycket produktiv när det gäller ägg. Rasen är framavlad med vetenskapliga metoder och ägs faktiskt av ett företag. det är ingen risk att någon kläcker ägg för att ”kopiera” rasen eftersom det är hybridras med en speciell linje tuppar och en annan linje hönor. När de paras uppstår Lohman. Det låter lite skumt men det är ett effektivt sätt att få många exemplar av er ras att ha ganska lika egenskaper.Som till exempel att inte gå och lägga sig i tid.

Förmodligen går Lohmanhönsen ute i svagare ljus än de andra för att de inte behöver vara rädda för rävar i äggfabriken. Lantraser har antagligen tappat de gener som får höns att vilja vara ute på kvällen för att de hönorna som gjort det blivit uppätna. Darwin i praktiken. Tanken med att Lohmanhöns ska vilja äta i svagt ljus är förmodligen den att hönserier ska få dem att äta även om ljuset inte är särskilt starkt. Billigare lampor och lägre elräkning. Nu finns det ju regler för ljusstyrkor men det finns förmodligen länder med svagare djurskydd än Sverige där en sådan egenskap kan vara värdefull. För vår del är det inte särskilt värdefullt under ljusa sommarnätter eftersom vi måste vänta till ganska sent innan vi kan stänga om hönsen.

Hönsen har just flyttat ut till ett hästsläp som är inrett med sittpinnar, reden och annat som hör till. Det vi glömt vara att berätta för dem hur det ska fungera med trappor och stegar. Så här ser det ut när fjorton hönor försöker sova i ett rede.

Det satt fler höns lite här och var på golvet. ett ägg har hamnat fel och en höna sover under bajsbrädan. Tuppen satt för sig själv och surade och det fanns gott om plats på sittpinnarna så det var bara att börja lyfta upp dem.

De lär väl sig så småningom.