Kategori: ladugård (Sida 3 av 5)

Arbetsdag i Ränne

Idag var det dags för sista arbetsdagen inom gårdssamverkansprojektet. Denna gång var det Claudia och Jens som stod som värdar. De har en 15 ha stor gård utanför Magra i en liten by som heter Ränne. Grisar och katter finns på gården än så länge men tjugotalet får och bin är på ingång. Det är alltid roligt att komma hem till andra gårdar. Att se andras lösningar på de problem man själv brottas med, att hitta en nyare version av vår gamla Nirvana-kvarn, att se att andra också har 100 pågående projekt och att få prata med människor som delar ens intressen betyder mycket. Claudia och Jens kan stoltsera med ett gammalt kostall UTAN ruttna takbjälkar där de ska ha sina får. Frånvaron av ruttna takbjälkar gjorde oss lite avundsjuka. På programmet idag stod återigen att rensa ut ett gammalt loft från halm och hö. Till gården hör två ladugårdar. En är nära boningshuset och den ska bland annat ska användas till fårstall och en är 500m bort och ska tjäna som lager och vinterförvaring. Vinterförvaringsladan skulle tömmas och det är precis ett sådant jobb som passar för en gårdssamverkansdag. Oändligt om man är ensam men genomförbart om man är ett helt gäng.

Vi började med att lasta ut all halm och hö som fanns på nedervåningen. På vissa ställen fanns det golv under halmen men på andra hade brädorna ruttnat så det bara fanns jord. Bland allt oanvändbart som bara åkte ut för att bli täckmaterial fann vi också en mängd halmbalar som absolut duger som ströbädd. De togs till vara medan allt som inte dög till sådant lastades på en kärra och kördes ut och lades på hög. När nedervåningen var tom gav vi oss upp på loftet för att ta hand om de ca 50 kubikmeter halm som fanns där. Som tur var fanns det en lucka på ena väggen så vi kunde häva ut halmen genom den.

Det dammade och yrde och snart kliade det av halm och bös både i skorna och under tröjorna. Lunchen blev ett välkommet avbrott då vi kunde andas frisk luft. Latifa från Afghanistan bjöd på afghanska läckerheter som bolani och kabuli palaw. Karin Gustavsson som är vår projektledare från Studiefrämjandet fixar så att vi får god lunch varje arbetsdag . Det är lyxigt att alla kan vara med och jobba och att inte värdfolket blir låsta i köket på arbetsdagarna. Nu när första årets arbetsdagar är slut känner vi varandra ganska väl och fungerar bra i hop men det har varit värdefullt att alla har kunnat koncentrera sig på jobbet så ingen har behövt stå för markservicen det här första året. När maten dessutom är så fantastisk god känns det extra lyxigt.

Halm

Efter lunchen var det bara att gå tillbaka till ladan och fortsätta att ösa ner halm. På ett par ställen har regnet gått igenom taket och där fanns risk för att golvet under var ruttet. Att gå igenom ett ladugårdsgolv är inte roligt så för att vara försiktig så tog jag baksidan på högaffeln och testade brädorna i golvet. Mycket riktigt så gav de vika när jag drämde till och ett ganska stort hål visade sig. För att vara på den säkra sidan drämde jag till ett par gånger till runt hålet. Arbetsdagen fick ett abrupt slut för oss när högaffeln slog tillbaka och jag spetsade min egen överläpp.  Så var det med det säkerhetstänkandet. Klantigt men inte någon större fara även om blodet rann och definitivt bättre än att ramla genom golvet. Ett jack som vi fick åka hem och rengöra och tejpa ihop. Vi vet därför inte om de lyckades få ut allt hö eller om Jens och Claudia får fortsätta på egen hand en annan dag.

Projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri har fått stöd ur EU:s jordbruksfond via Leader Göteborgs insjörike. Projektet drivs av Studiefrämjandet i Alingsås.

Kalkad gavel

Idag påbörjade vi ett arbete som har hägrat ända sedan vi flyttade in, att få färg på betongen. Den som kommer till gårdsplanen ser både mangårdsbyggnaden och diverse uthus och projekt men det som syns mest är ladugårdens gavel. Den är stor, hög och bred Den dominerar gårdsplanen fullständigt. Den övre delen av gaveln har fått ny rödfärg men den undre ser bistert betong-grå ut.

Fähuset är byggt med hålsten av betong. Utsidan av stenarna är lite kullrig för att ge ett rustikt utseende. Det fanns retro redan på 1930-talet!

Vi har inte sett några färgrester så det verkar som att tidigare ägare valt att ha betongen omålad. Det är smart eftersom det som inte är målat aldrig behöver målas om. Men vi ville inte vara smarta på det sättet. Vår plan är i stället att gaveln dels ska se snygg ut, men även att den ska bidra till att lysa upp gårdsplanen.

En bidragande orsak till att det var läge att ta itu med gaveln var att wwoofaren André tog sig för att göra om den lilla gräsplätten till grus. Det skulle sitta fint med ett par parkeringsplatser till, särskilt till gårdsbutikens kunder. Med det låg en sten som bara stack upp lite. Bara tre centimeter, men den skulle bort. Det gick åt en traktor och en hel del envishet men nu ligger den vid lagårdshörnet.

Gatlampan uppe till höger på den översta bilden är en kvicksilverlampa som ger mycket ljus. Problemet med den är att den är riktad mot alla som kan behöva ljuset och bländar dem. Lamptypen är den gamla klassiska armaturen med kjol och den går det inte att helt undvika bländning med hur man än riktar den. Så vi har den avstängd om vi inte behöver meka med en bil på kvällen. Vi planerar att ha bländfria armaturer som belyser väggen och belyser vändplanen indirekt. Om en gårdsplan ska kännas välkomnande är det inte arbetsljus man ska ha utan ett varmt allmänljus som inte bländar. Kraftigare ljus får man enkelt med en strömbrytare och lämplig lampa.

Så vi satte igång. Målarkalken vi använde heter Hydraulit och den kan bara användas om det är mellan 10 och 20 grader i luften, ingen sol, inget regn. Det är en lång kravlista men idag passade det mesta in. Vi hade ett par stunder med sol men vi sprejade på med vatten så att kalken inte skulle torka för fort. Färgen är i pulverform så det blev till att blanda upp med vatten. Visa av tidigare arbeten med egentillverkad linoljefärg blandade vi bara in halva vätskemängden först för att få till en slät pasta. Sedan är det enkelt att späda under omrörning till en klumpfri färg.

”Kalken” är egentligen ingen bra beteckning. Hydraulit är mer åt cementhållet än kalkhållet men cement ger associationer till betongbroar så vi kallar det för kalkfärg ändå, av gammal vana. Vi har använt riktig kalkfärg tidigare. Den täckte dåligt men det kunde kompenseras med att måla sju-åtta gånger. När vi väl kom till Nääs byggnadsvårdsbutik så fick vi träffa en äkta kalkfärgsnörd. Han förklarade att det är stor skillnad på att måla på kalkbaserat och cementbaserat underlag. Även om kalk och cement har samma ursprung så bränns de på olika sätt vilket ger olika kemiska egenskaper. Han förklarade att vi skulle ha Hydraulit och det kommer att räcka med två strykningar.

Den som har långt till Nääs kan titta in på Målarkalks hemsida.

Efter borstning, vattning, målning och lite vattning igen så såg det ut så här. Väggen är fortfarande fuktig så den kommer att bli vitare i morgon. Och dessutom ska den få ett lager målarkalk (eller mer korrekt, målarcement) till. Det borde fungera som ljusspridare.

Ni med god fantasi kan föreställa er slutresultatet med svarta järnfönster, vit vägg och belysning. Ni andra får vänta tills vi är klara.

Inläggets titel är också fel. Det borde heta ”Cementad gavel” med det låter ju inte klokt. ”Kalkad gavel” får duga.

Järnfönster

Ska vi prioritera att renovera järnfönster eller ska det få vänta?

Vi har valt att göra annat än just detta. Inte bara för att vi hade viktigare saker att göra, utan för att vi inte varit säkra på hur vi skulle hantera dem. Skulle vi renovera dem på plats eller ta ut dem? Skulle vi bara ersätta de trasiga rutorna eller byta ut samtliga? Skulle vi återställa dem till tvåglas som de en gång varit eller nöja oss med enkelglas? Eller skulle vi helt enkelt köpa nya fönster?

Fönstrens funktion är att hålla ute vind, regn och snö. När de är trasiga så fyller de inte den funktionen särskilt bra, å andra sidan så gör det inte så mycket om det drar och snöar in lite i det gamla fähuset. Lokalen har blivit någon sorts allmän förvaringsplats i väntan på att fylla viktigare syften. Så vi har bara flyttat undan ömtåliga saker från de trasiga fönstren och fokuserat på annat.

Men nu var det dags. Fram med den gamla Hiltin för att få bort betongen som höll järnfönstren på plats.

I alla fall en del av fönstren. Här och där hade betongen vittrat så att fönstren kunde flyttas runt, på andra ställen satt de fast ganska bra.

Först slog vi sönder de rutor som var kvar. Glas tål inte alkaliska vätskor så några decennier av vatten som kommer från betongen intill har satt sina spår. Ingen ruta gick att få klar. Alla var mer eller mindre matta.

Några enstaka gick att få loss hela. Kanske kan de vara bra att ha som mallar, särskilt de i den översta raden som har en radie i överkant.

Några generationer av olika sorters kitt satt mer eller mindre hårt. Hugo rensade med hjälp av tryckluftmejseln.

Vi vet inte hur lång tid renoveringen kommer att ta så vi skyddade de fönsterhål som vetter mot vinden.

 

Enklast tänkbara montering.

Två fönster till ska plockas ner och rensas. Sedan ska de blästras, grundmålas, målas och glasas med kitt. Det låter som att det kan ta tid.

Innesnö

Vårmånaden mars har på ett enda dygn givit oss mer vinter än februari. Större delen av söndagen har det snöat och nu ligger det mellan en halv och en decimeter snö ute.

Inne ligger det mindre, men ändå för mycket. Hela kortänden av ladan, vid den upprätade väggen, var vitpudrad. Var kom det ifrån?

Det var inte snö överallt, men små drivor fanns på några ställen. Detta händer inte ofta och det är ju tur.

Det visade sig att det är som vanligt när tak möts. Det blev inte helt tätt. Det ser ut som att vi har fått ytterligare en punkt på listan över åtgärder på uthusen.

Den nya trappan leder just nu upp till ett hål. Vi ska försöka lägga ett golv där under kommande vecka men vi måste nog skyffla, eller i alla fall borsta, bort snön först. Krånglande tak är bland det tråkigaste vi vet.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑