Nu är det färdigt för i år. 17 lamm varav sju baggar och tio tackor. Alla lamningar har gått bra men just nu har vi två tackor på penicillin. På två dygn lammade fem tackor så det blev trångt i lamningsboxarna.
Fortsätt läsaKategori: lamm (Sida 1 av 13)
Just nu har vi 22 individer. Åtta bagglamm, sex tacklamm och åtta tackor. De har gått tillsammans hela säsongen fram tills vi skiljde lammen från tackorna för ett tag sedan. Tackorna fick då lite sämre bete så de sinade snabbt.
I måndags så skulle fårklippar-Magnus komma hit och klippa våra får och då är det bara de som vi ska behålla som ska klippas. De som ska gå till slakt ska ha hela pälslängden kvar. Sedan klipps fällarna på garveriet förutom de allra bästa som får behålla hela sin hårlängd.
Vi ska slakta tre av våra tackor och rekrytera fyra av tacklammen. Bagglammen och två av tacklammen ska gå till slakt. Inför klippningen samlade vi därför ihop alla djuren för att sortera om dem. Det brukar nu mer inte vara några problem men i år har vi haft en tacka, Hedda med två lamm, Ingo och Irmeli, som har betett sig mycket märkligt. Hon har helt enkelt inte känt sig som ett flockdjur. Vi har fyra hagar som gränsar till varandra som vi flyttar djuren emellan. Hela sommaren så har den här tackan valt att vara i en annan hage än resten av flocken. Har vi flyttat flocken in i hagen där hon går så har hon samma dag rymt över till en annan av våra hagar. Hon har inte rymt utanför hagsystemet, bara inom det. Det har inte stört oss så vi har låtit henne hållas.
Eftersom vi inte har vallhund så samlar vi in och flyttar våra får genom att gå före med en hink med säd. Det fungerar klockrent på flocken för när en börjar springa så hänger de andra med. Men om man inte känner sig som ett flockdjur så fungerar det sämre.
Vi samlade in alla djuren på stora betet men när vi räknade in dem så saknades Hedda, Irmeli och Ingo. Jonas gick då och letade i en hage där de andra inte var och längst bort vid busshållplatsen hittade han dem. Han lockade med korn och de följde med bit för bit allt närmare resten av flocken. När Hedda fick syn på grindsystemet och de andra djuren så stannade hon och tittade en lång stund. Sedan tittade hon på sina två lamm och så vände hon helt om och gick iväg.
Det var bara att släppa henne för eftersom de alla tre ska gå till slakt så behövde vi inte ha in dem för klippning.
Nu för tiden bygger vi upp ett grindsystem som en åtta eftersom det gör det lätt att sortera djuren. Vi såg först till att alla bagglammen hamnade i en fålla och lastade dem sedan på hästsläpet och körde iväg dem till en egen hage där de kommer att gå och beta fram till slakt.
De är rätt stökiga vid det här laget så det är skönt för tackor och tacklamm att slippa dem. Sedan lastade vi på dem som skulle klippas och körde upp dem till stallet.
När fårklippar-Magnus anlände så gick allt som vanligt väldigt smidigt och får efter får blev klippta.
Vi hade dessutom vår långgranne Juz på besök för att träna på att hantera får inför att de själva skall skaffa.
De nyklippta fåren får nu välja om de vill vara ute eller inne och inne har de en mysig halmbädd att boa in sig i om det blir kallt på nätterna.
Det är bra att klippa dem inför baggsläppet i början av november för när de blir av med pälsen så äter de mer och det är bra inför betäckningen.
När Magnus åkt hem klippte Jonas och Juz klövarna på alla tackorna. Sedan gick de ut för att få tag på Hedda, Irmeli och Ingo och det gick bra till att börja med. De fick på Hedda ett halsband men sedan drog hennes lamm Irmeli och Ingo iväg. De är väldigt skygga så då lät vi dem vara och tog hem Hedda. Eftersom hon är rätt rymningsbenägen så satte vi henne tillsammans med de tackor vi ska behålla eftersom vinterhagarna har fårstängsel runt sig i stället för eltrådar.
Vi öppnade sedan grindarna mellan den fållan där tackor och tacklamm som ska slaktas går så att det blir fritt ut mot de hagen där Irmeli och Ingo dragit iväg. Tanken med det var att de utan sin mamma skulle söka sig till gruppen då de inte vill vara ensamma och det fungerade. Nästa morgon så var det en liten flock i hagen. Lammen ha de sökt sig till de tre tackorna
Irmeli och Ingo är födda flera veckor efter de andra lammen. Sent på våren när vi egentligen redan hade velat släppa ut flocken på bete. När en tacka lammat får hon först vara själv med sina lamm i en box innan de släpps ut i en gemensam fålla där de kan bekanta sig med de andra lammen. I våras blev det inte så för den här gruppen då de föddes så sent utan de fick gå i princip direkt från sin lammningsbox ut på bete. Det har sedan straffat sig så den lilla familjen har hållit sig helt för sig själva hela säsongen. Vi har härmed lärt oss från ytterligare ett misstag.
I natt kom sista lammen. Årets lamningar har varit smidiga, vi har inte behövt ingripa alls. Alla lamningar förutom den sista har dessutom skett på morgonen så vi har inte behövt gå upp på nätterna. Vi har ju numera kameror så vi har haft koll men inte behövt lämna sängen så ofta som vi gjort tidigare år.
Det började bra med lamning varannan morgon så vi hoppades länge på en koncentrerad lamning men när fem hade lammat blev uppehållen mellan lamningarna längre och när det bara var Hedda kvar så gick det elva dagar utan att något hände. Hon var tjock som en tunna och hade satt juver men utan att det hände något.
I går kväll började hon visa allt tydligare tecken i beteende men det hände inte så mycket mer så vi gick och la oss och kollade via kamerorna när vi vaknade till. Vid tvåtiden såg jag inte tackan på kameran och tänkte att hon gett sig av någonstans för att lamma så jag försökte väcka Jonas. Sängen var tom och det som hänt var att han redan gått ut när han såg att ett lamm var på väg och nu var två födda och han hade stallat in dem, gett dem selén, kollat så vaxpropparna släppt i spenarna och att lammen druckit. På bilden kan man ana att det är snärjigt för tackan när den sist födda ska slickas ren från fosterhinna och den först födda redan går omkring med dålig styrsel.
Han hade dessutom vägt dem vilket imponerade på mig som var rejält trött. Det hade ju kunnat vänta tills idag på morgonen. Lammen som fick namnen Irmeli och Ingo var minst hittills. Alla andra lamm, utom ett på 3,9, har vägt över fyra kilo men Irmeli kvalade in på 3,0 och Ingo på 3,4. När vi vägde dem nu på kvällen mindre än ett dygn från födseln hade de gått upp tillräckligt och väger 3,2 och 3,7.
Man brukar räkna med att lamm ska gå upp 2 hg per dygn så det klarade de med råge vilket är bra. De ser dock väldigt mycket mindre ut än de andra lammen som föddes för en månad sedan.
Vi har numer en whiteboard (en mycket dammig sådan) där vi antecknar lammningsdatum, namn och vikt. Sedan kontrollväger vi lammen och fyller i även de vikterna. I år har vi inte haft några lamm som inte har gått upp som de ska vilket känns oerhört skönt. I år har alla lamm namn på I och här är hela listan:
- Isidor 22001 (Fiona 19012)
- Ivan 22002
- Isak 22003 (Flora 19010)
- Ingvar 22004
- Ingrid 22005 (Fatima 19014)
- Ismael22006
- Inez 22007 (Camilla 16005)
- Irma 22008
- Ikaros 22009 (Helen 21006)
- Irene 22010 (Grynet 20010)
- Igor 22011
- Ingeborg 22012 (Hillevi 21016)
- Irmeli 22013 (Hedda 21015)
- Ingo 22014
Alla som inte är förstagångslammare har fått två lamm precis som sig bör. Vi sparade tre tackor från förra året; Helen, Hillevi och Hedda. Av dem fick två ett lamm var, vilket är normalt, och en fick två lamm, vilket också är normalt men det ger också lägre födelsevikt.
Vi vet redan nu att vi kommer att slakta ut minst en tacka och förmodligen två. Det som avgör det är status på tänder, höfter, klövar och på beteende. De som ligger risigt till i år är Camilla eftersom hon hade rätt svåra foglossningar mot slutet av dräktigheten. Hon är en favorittacka och vi är glada att hon fått två tacklamm så vi kan rekrytera något lamm efter henne. Den andra är Fiona. Hon har inte några problem kroppsligen men ligger risigt till på grund av beteende. Hon fick två lamm som är väldigt bångstyriga och hon är likadan. Låter mycket gör hon också och det är inte något vi vill uppmuntra.
Vi byter ut några tackor varje år för att ha några från varje år i flocken. Vi har dock inte några tackor från 2017 eller 2018 för de rekryteringar vi gjorde de åren visade sig inte vara rätt. Någon tacka fick problem med lamningen och några med hälsan. Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bra och inte.
I år hade vi länge en övervikt på bagglamm vilket är bra då de ger bättre slaktvikter men då blir också urvalet för rekrytering mindre. Det var först när lamm nummer fem föddes som vi kunde döpa henne till Ingrid (efter både min och Jonas mamma) Vi hoppas att hon blir en bra rekrytering. Sedan blev tacklammen fler och kanske kan vi behålla Inez eller Irma eller Irene. Vi kan dock inte behålla fler tacklamm än vad vi slaktar ut tackor då vi inte vill öka flocken. Vi vet redan nu att vi inte kommer att behålla Ingeborg eller Irmeli då de är födda av tackor som själva är födda 2021. Det innebär att de har Benny som pappa och eftersom vi behåller baggen två år så har även deras döttrar Benny som pappa. Att ha fyra tacklamm att välja på känns rätt ok ändå. Vi brukar ha bra lamm så om pälsen ser bra ut och benen inte är skeva eller något annat är fel så brukar vi inte ha svårt att hitta lamm som vi, med våra mycket begränsade kunskaper, ändå tycker duger till att behålla.
Alla födselvikter och lamningar fylls i i elitlamm som är ett digitalt system som vi använder. Det är det enda digitala system som gäller som stalljournal som alla som har får i Sverige är skyldiga att föra. Där ska alla inkommande och utgående djur skrivas in så nu ska jag sätta mig och föra in de sista lamningarna i systemet. Många som håller på med avel med får har elitlamm och så även Lexby gård där vi brukar köpa våra baggar. Det innebär att vi kan följa härstamningen långt tillbaka på våra djur. Nu är vi inte några avelsnördar men det är ändå ganska bra att ha ordning så vi inte köper en bagge som gör att det blir inavel i vår grupp. Så här ser till exempel härstamningen för Helen ut.
I natt ska vi sova gott. Inga kameror att kolla och i morgon blir det betessläpp för halva gruppen medan de som lammat senast får vänta någon dag till. Förmodligen får de komma ut på söndag.
Idag kom Tobbe och Anna på besök eftersom det var sista chansen för lamm-gos.
Alla mår bra av att gosa med lamm.
För ett par år sedan hade vi en lammkamera. Den var faktiskt inget vidare bra och när den inte fungerade året efter så var den inte särskilt saknad. Men nu dök det upp reklam från Kjell & Company vid rätt tillfälle så vi köpte en ny kamera.
Den här gången blev vi så nöjda att vi köpte en till några dagar senare.
De två kamerorna är lite olika men deras kameradel är nog likadana. Den fyrkantiga kameran har inbyggt batteri och kommer dels med det vita fästet som syns på bilden men även en stålkopp stor som ett halvt ägg som en rejäl magnet i kameran tar tag i.
Vi har inte särskilt långt ut till fårstallet men den som ska gå ut och titta till fåren behöver ta på sig någonting även om det bara är en morgonrock och tofflor. Kanske mössa också. Temperaturen så här års ligger oftast runt nollan nattetid och ibland blir det utdragen vakthållning.
De kameror vi har satt upp skickar direktsändning till våra mobiler så fort vi startar appen och den som vaknar till under natten kan ta en titt på hur läget är bland fåren. Om vi kan räkna in rätt antal och om alla ligger och vilar som på den översta bilden är det bara att vända på sig och somna om. När det ser ut som på nästa filmklipp syns det att något snart är på gång.
Upplösningen i kamerorna är 1080 eller 1920 pixlar på bredden. Det står lite olika på olika platser. Det är i alla fall tillräckligt hög upplösning för att vi ska kunna se om lammen kommer med klövarna först eller om ser ut att bli något krångel. Det gäller även i mörker. Kamerorna har inbyggda lampor med infrarött ljus. Vi och fåren ser det bara som svagt glödande röda lysdioder men de avger tillräckligt med ljus för att kamerorna ska kunna filma ca 10 meter bort i totalmörker. På filmen ovan med den skrapande tackan syns det att den infraröda lampan på den fyrkantiga kameran bländar lite.
Tackorna som föder känner sig naturligtvis oroliga och utsatta och det blir inte bättre för att någon av oss kommer dundrande. Tack vare kamerorna har vi bra koll så länge tackorna väljer att föda inomhus. De tre tackor som har lammat i år har gjort det i direktsändning alla tre.
Vi slår på mikrofonen för att höra läten från fårhuset. Ibland kan fosterhinnan vara seg och ställa till det så att lammet inte får luft. Så fort lamm nummer ett är fött lyssnar vi efter första lilla bräkandet vilket är ett bevis på att lammet kan andas. Under tiden som går mellan den första och andra lamningen finns det också en viss risk för att någon högdräktig tacka får för sig att de ska adoptera ett nyfött lamm under tiden som lammets mamma krystar fram nästa lamm. Även det har vi koll på tack vare kamerorna. (Vilket känns mycket bra. Tjuvade lamm är skitjobbigt…)
När det drar i hop sig till födsel nummer två är det dags för oss att gå ut och leda den lilla familjen till sin box. Smidigt.
Så här ser våra kameror ut på Kjells hemsida. Eftersom kamerorna naturligtvis är tillverkade i Kina finns det säkerligen mängder med fabrikat som har kameror i samma prisklass, kanske från samma fabrik.
Förutom batteriet finns det några små skillnader på kamerorna. Den runda kameran har en nätverkskontakt för den som inte vill ha wifi. Den fyrkantiga kameran laddas via en usb-c-kontakt och den runda kameran har en klassisk rund kontakt. Den runda kameran visar en vinkel på 100 grader och den fyrkantiga visar 140 grader. Det gjorde att vi bytte plats på dem. Den med smal vinkel fick visa porten och utehagen och den med vidvinkel visar inomhusvyn.
Kamerorna säljs som övervakningskameror, för att köparen ska kunna ha koll på om någon gjort något fuffens med deras bil eller hus när de inte varit hemma eller vakna. Därför finns en plats för minneskort i kamerorna. Tanken är att kameran ska spela in allt när det finns en rörelse framför kameran. Det fungerar naturligtvis inte för oss. Fåren rör sig hela tiden och vi är inte intresserade av att kunna titta i efterhand, så vi har inte minneskort i kamerorna. Bilderna och filmerna har vi tagit manuellt från mobilerna. De sparas dock i appen och de behöver föras över till mobilens vanliga bildbibliotek för den som vill ha dem där.
Det finns naturligtvis fler finesser. En är att det går att se flera kameror samtidigt på mobilen.
Det enda som krävdes för att vi skulle få igång kamerorna var wifi som är någorlunda stabilt. Pi passade på att gräva ett dike till ladugården där vi lade en slang med nätverkskabel när vi ändå hade hyrt en grävmaskin.
Sedan var det lite tänkande innan kamerorna gick igång. De fungerar bara med wifi som använder 2,4 GHz och det är kanske det vanligaste? Det där är utanför vårt kunnande men efter lite mixtrande med det trådlösa nätet så fungerade det.
Själva aktiveringen är fiffig. Appen visar en QR-kod på skärmen som ska visas för kameran. Efter några sekunders tvekan hörs en signal och kameran rulla igång.
Igår åkte vi en tur till Kungälv för att hälsa på mina föräldrar. Tidigare år när vi gjort utflykter under lamningssäsongen så har vi inte velat vara borta för länge men nu kände vi oss helt trygga eftersom vi hade full koll på tackorna och såg att inget hände som gjorde att vi behövde åka hem.
I förhållande till vad de här kamerorna kan göra tycker jag att priset är obehagligt lågt. Men så är ju konsumtionslivet för närvarande.