En gård för omställning

Kategori: nätverkande (Sida 1 av 6)

Hushållningssällskapets mentorsprojekt

Jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprojekt. De har sökt pengar från Länstyrelsen för att driva ett projekt med syfte att öka den yrkesmässiga odlingen av ekologiska produkter och få fler att börja odla samt att förbättra odlingen så att den blir mer effektiv. Detta vill de göra genom att ge nystartade odlare chansen att få en mentor som kan ge upp till 20 timmars rådgivning per år under två år.

Jag tror att det är en jättebra idé som jag önskar hade funnits när jag började. Adepterna, som Hushållningssällskapet kallar deltagarna, och jag kommer både att träffas fysiskt och digitalt. Dels hos dem, dels här på Östäng. Vi kommer också att ha två gemensamma träffar med alla mentorer och adepter under projekttiden. De adepter som vill kan byta mentor efter ett år för att få tillgång till andra synvinklar.

Vi är fem mentorer i projektet och varje mentor har två till tre adepter var. Jag tycker att det är roligt och spännande och ser fram mot att få träffa andra odlare. Speciellt roligt ska det bli att få komma på besök till deras odlingar.

Jag tänkte att det var bra att vi träffades först innan vi startade digitala kontakter så i onsdags kom Malin Lingnert från Backa köksträdgård, Nicklas Blomster från Vara och Valeri Schöll och Vasilika Schnitzer från Busshagen grönsaker tillsammans med Marie Hansson från Hushållningssällskapet på en uppstartsträff här hos mig.

Vi körde en presentationsrunda och sedan gick vi runt i odlingen och jag berättade om den. Nu har vi startat en grupp på nätet och ska hålla vidare kontakt den vägen tills någon av deltagarna känner att de vill bjuda in oss andra till sin odling.

Studiebesök från Hjo

Klockan nio i lördags morse dök Jonas Ringqvist upp med deltagarna från Självhushållarkurs. Det brukar han göra en gång om året och det är alltid trevligt.

Intresserade deltagare som antingen har gård eller funderar på att skaffa gård eller åtminstone någonstans där man kan bedriva visst mått av självhushållningsliv. De lyssnar och ställer frågor och har egna erfarenheter att bjuda på. Att vi behöver berätta om vad vi gör hjälper oss också att tänka igenom det vi gör och det lär oss en del om oss själva och vår verksamhet. Varför gör vi som vi gör?

Vi får alltid i uppdrag av Jonas att berätta om motivet till varför vi blev bönder. Det beskriver vi i blogginlägget Varför vi bor på en gård om någon är intresserad. Det blir för vissa en ganska tung start men gör det så mycket lättare att förklara vår inriktning och våra motiv till varför vi bedriver verksamheten som vi gör. Det var roligt att visa upp vårt nya tunnelväxthus. Trots att det är helt nytt för oss så växer det som sjutton i det och det ser nästan ut som om vi vet vad vi håller på med.

I odlingarna pratade vi ogrässtrategier, gödselstrategier och bäddläggning.

Vi visade lermurning, stolpverksbygge och grunden till löktorken version tre som just är påbörjad.

Vi vandrade ut i betesmarken och hälsade på fåren. Vi matade ankorna med mördarsniglar och gick igenom den restaurerade skogsbetesmarken och skogsträdgården.

De som ville fick pröva flistuggen.

Studiebesöket varade mellan 9-15 och trots det så lyssnade de även i slutet. Kul gäng!

Studiebesök

Häromdagen tog jag med wwoofare och praktikanter till Trampverkstan på studiebesö. De hade alla träffat Magnus när han var och bytte bjälke hos oss och alla var nyfikna på hans arbete så i tisdags packade vi lunchkorg och gav oss av efter förmiddagens arbete.

Picknicklunch är alltid trevligt!

Magnus visade runt bland alla sina mer eller mindre egenkomponerade tramp- eller handdrivna maskinerna.

Cirkelsågen drivs både med fotpedal och med handvev så man kan välja.

Förvånansvärt effektiv. Det enda som drivs med el i trampverkstan är ledbelysningen i taket men allt annat får man driva själv.

Trampdriven bandsåg. Det ser otroligt lätt ut när Magnus använder maskinerna men det tar ett tag att få in den rätta knycken på fotpedalen.

Även svarven drivs av fotpedal. Hela Trampverkstan är som ett stort museum men om det bara hade varit det så hade det inte varit speciellt fascinerande. Det som gör det så bra är att det är de här maskinerna som Magnus använder för sitt dagliga arbete. Beställer man pärlspont, fönsterfoder eller fotlister så är det med hjälp av dessa oelektrifierade verktygen som de blir gjorda. Många hundra olika hyvlar gör att du kan få nästan vilken profil du vill på det du beställer. För de som inte ens har träslöjd i sina hemländer så är en verkstad som denna fascinerande. Och det är inte så konstigt för den är fascinerande även för oss andra.

På gården intill bor Sandra som gör praktik hos oss på Östäng. Det innebär att wwoofarna träffat henne också förut så när vi varit hos Magnus en stund så begav vi oss över för att hälsa på hos Sandra på Knutstorps gård. Där hittar man getter, kor, ankor, hönor, hästar och kaniner.

Alla djuren är vana vid människor eftersom Sandra driver gården som en besöksgård. Hon tar emot skolklasser, ordnar läger och har gårdsklubb för barn som vill komma närmare djuren.

Verksamheten är relativt nystartad men det är redan mycket verksamhet igång.

Våra wwoofare som ofta kommer från Tyskland och Nederländerna upplever svensk landsbygd som oerhört pittoresk och ”folktom”. Gerlien från Nederländerna berättade bland annat att de hade försökt hitta någonstans att vandra utan att höra billjud i Nederländerna men att de inte hade lyckats.

Dagen avslutades med ett uppskattat bad i ”Hawaihôla”. När vi kom hem så brann det i odlingen. Det blev ett litet snopet avslut på en annars bra dag. Som tur var så blåste vinden åt rätt håll så inga kålnät och inga grödor hade tagit skada. Det var mest halm som brunnit plus att staketet hade smält på några ställen. Inget som inte går att fixa men otäckt att tänka på vad som kunde hänt. Vi hade flammat i den delen av odlingen på förmiddagen och jag hade slarvat med att gå ut och kolla innan vi gav oss av. Vi kom lindrigt undan och jag kommer aldrig igen låta någon flamma utan att jag är med.

Ingen mer lera

Baksidan på vår ladugård har varit ett sorgligt kapitel sedan vi flyttade hit. Delar av ytan har varit hårdgjord sedan tidigare men med tiden kommer växtligheten krypande om inte gruset används eller skrapas då och då. Den andra halvan skulle kunna beskrivas som åkermark, men om inget odlas så blir det bara Kirskål, Nässlor och mjuk jord som saker fastnar i. Den hårdgjorda delen har vi skrapat av med bakskrapan på traktorn vid några tillfällen efter att först manuellt ha tömt den på gammal träullsisolering som låg i högar. Först förra året kunde vi öppna de bakre portarna efter att ha röjt i etapper under flera år.

Baksidan på ladugården är bra för att förvara alla redskap som behövs på en gård. I vårt fall så betyder det:

  • Tallriksharv
  • S-harv
  • Rotorslåtter
  • Hästsläp som används som fårtransport
  • Hästsläp som ibland används som grishus
  • Bilsläp
  • Flistugg
  • Självlastarvagn
  • Hövändare
  • Strängläggare
  • Potatiskup
  • Timmerkärra
  • Höräfsa
  • Gödselspridare
  • Balvagn
  • Bakskrapa
  • Pallgafflar/skopa

Ovan är den gamla hårdgjorda ytan efter lite skrapande av Christian. I bakgrunden syns en inhyrd traktor med tippsläp som transporterade bort jorden till en annan plats.

Vi trodde inte att vi skulle ha användning för så många manicker men i och med att vi inte bara har trädgårdsodling utan även använder skog och gärden så blir det mycket. De flesta av dessa tillbehör används relativt sällan men behöver förvaras någonstans mellan användningarna. När man ställer dem på en ogräsbevuxen yta så växer gräs och sly snabbt upp runt om och redskapen mår inte bra av det. De rostar och ruttnar och det blir jobbigt och svårt att hålla ordning. Dessutom kör vi fast med traktorn när det är för blött. Vi passerar ytan många gånger varje dag och har vi inte gummistövlar på oss så har vi våta fötter. Den här ytan är heller inte lämplig att ha till något annat. Den är bara 4-5 meter bred mellan det gamla hårdgjorda och en lite bäck som det bara rinner i när en myr ovanför har mycket vatten. Dessutom har problemet med parkeringsplatser på gården blivit allt större ju fler kunder och andra besökare vi får på gården.

Vi har länge velat göra något åt ytan men det kostar pengar eftersom det är ett jobb som vi inte kan utföra själva med handkraft.

Vi har haft vår lokala grävmaskinist Christian här på jobb förut. Han har hjälpt oss med avloppet och vi vet att han är snabb och effektiv och lätt att ha att göra med. För ett tag sedan var han här och tittade på ytan och vi diskuterade igenom arbetet som enligt Christian skulle ta några dagar.

Grävmaskinen anlände på onsdagskvällen. Baggen Benny hade upptäckt att fjädrarna i en grind var utan ström så han njöt av att kunna gå ut och in som han ville. Han gjorde rätt i att passa på. Dagen efter skulle platsen där han står se helt annorlunda ut.

Ytan är drygt 200 kvadratmeter stor så vi tänkte att det nog skulle ta fler dagar än så men det är svårt att avgöra när man själv brukar jobba med spade och Christian jobbar med en 7,5 ton tung grävmaskin.

När gyttjelagret grävts bort kom en lastbil med grovt material från Magra grus och tippades av. Christian såg till att det fördelades över ytan. Det är fascinerande att se en duktig grävmaskinist jobba. Stor precision trots den enorma maskinen.

Det grova materialet var kross med upp till 17 cm stenar. När det var utjämnat tippades ett finare bärlager ovanpå och även det fördelades jämnt över ytan.

Nu har vi en enormt stor hårdgjord yta på baksidan av ladugården och kommer inte att behöva fastna i gyttja längre. Våra redskap kommer att hålla längre då de inte behöver stå överväxta av våt växtlighet. Vi kommer inte att köra fast med traktorn och vi har någonstans där vi kan be våra besökare att parkera så vi inte behöver låna grannens åker.

Hela jobbet tog en och en halv dag. Den som läser vår blogg regelbundet vet att ett av våra mål är att gården ska kunna skötas utan fossil energi. Det är delvis ett ändamål i sig men framför allt så hjälper det till att forma verksamheten så att den stannar på en mindre skala som kan skötas även i ofärdstider. Vi drar oss dock inte för att använda bensin och diesel emellanåt. I de flesta fall så räcker en 20-litersdunk länge men ett arbete av det här slaget är orimligt att göra utan antingen diesel eller slavar/statare som utnyttjades före oljeeran. Vi tycker att vi har fått mycket arbete uträttat för dieseln den här gången.

Besök på gården

Igår hade vi finbesök av Carolina och David från Jordarv i Ulvstorp utanför Vara. Huvudskälet till deras besök var att de har fjällnära kor som de mjölkar och därför har de nytta av våra gamla foderfronter som funnits kvar i ladugården sedan förre ägaren hade mjölkkor där för många år sedan.

Foderfronterna gick som tur var att montera ner i sektioner som gick in i hästsläpet för vidare transport till kostallet på Jordarv. Vi är glada att bli av med dem och Carolina och David glada att få dem så redan där gick båda gårdarna med vinst på besöket.

Sedan är det något visst med att få besök från andra gårdsägare. Samtalen runt först fika-bordet och sedan lunch-bordet och vattenpaus-bordet blir väldigt annorlunda mot när man har gäster som inte lever gårdsliv.

Vi avhandlade för och nackdelar med olika reden och redesmattor, hantering av sjuka får, stängseldragning och elmätare, traktorvarianters för och nackdelar, plantering av olika grödor, kundkontakter och mycket annat.

David och Carolina demonterade foderfronter medan jag och Jonas jobbade med annat och så tog vi en paus och pratade igen. Vi hann även med en kortare rundvandring eftersom David inte varit här förut. Vi tittade bland annat på vår hemmabyggda vält och på flamaggregatet.

David är mekaniker så våra gamla traktorer diskuterades också och vi fick en hel del tips som är användbara men vi fick också hjälp med ett svetsjobb som Jonas dragit sig för att ta tag i. Nu var det gjort snabbt och lätt på väsentligt kortare tid än om vi hade gjort det själva. Efter en hel del klurande kom vi dessutom fram till hur hitchkroken egentligen är tänkt att fungera. Det känns som att lirka på en läckande hydraulventil men är nog en finess!

En bra dag där jag tror att vi alla fyra fick mycket inspiration och nya tankar inför våra liv på gården. Dessutom var det väldigt trevligt!

Artikel nummer tre i Åter

Så har nya numret av tidningen Åter kommit ut och den innehåller vår tredje artikel. Den här gången fokuserar vi på vikten av att ha nätverk omkring sig om man skaffar gård. Artikeln hittar du nedan om du inte prenumererar på tidningen. Det rekommenderar vi annars för alla som är det mista intresserade av alternativa sätt att leva. Det kommer också att bli en fjärde artikel men den får vänta tills i höst för den här tiden på året hinner vi inte med att skriva.

Skenora gård igen

Miriam och hennes två bröder äger Skenora men Pella och hennes familj hyr ett av de fyra boningshusen på gården.

Förra helgen var jag på den årliga permakulturträffen och denna gång besökte vi Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm. Det var mycket trevligt att vara tillbaka hos Pella Larsdotter Thiel och Miriam Thiel.

Vi i det här gänget träffades första gången 2014 och sedan dess har vi träffats varje år hos någon som ingår i gruppen. Under tre dagar utforskar vi hur gården vi är på kan utvecklas. Vi har varit på alla gårdar en gång så nu är vi inne på andra rundan och det är fint att få komma tillbaka och se vad som har hänt sedan sist.

Sist vi var på Skenora gjorde vi en plan för trädgården mitt på gården där växthuset ligger och där hade det hänt grejor. Många odlingsbäddar och massor med fruktträd var planterade. Trädgården sköts av Miriam och Pella tillsammans med andra i Omställning Ingarö.

Första dagen är det alltid rundvandring för att beskåda det som hänt och för att få kläm på vilka utmaningar som väntar.

Miriam visade oss runt på ett nyinköpt stycke mark med stor potential.

Helena Ullmark var med oss via Zoom från Gotland. En skillnad som märks när vi kommer tillbaka till ett ställe för andra gången är dels att vi redan känner oss hemtama så introduktionen tar inte lika lång tid men också att det kommer att handla mindre om den fysiska planeringen och mer om människorna på gården och de relationer och nätverk som de ingår i. Det är en spännande utveckling.

När vi förstått vad gårdsägarna vill ha ut av oss så får de inte vara med längre utan då tar ett intensivt arbete vid när vi som är på besök försöker mejsla ut vad som skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen på gården. Vi har blivit allt bättre på det här och även om vi i början av diskussionerna inte har en aning om vart vi kommer att ta vägen så lyckas vi hittills alltid med gemensamma krafter att komma fram till ett förslag på riktning. Den skissas ner på papper och skrivs på listor.

Sista dagen är det dags för presentation. Miriam och Pella får ta del av våra tankar och idéer.

Det blir alltid mycket skratt, frågor och förvånade kommentarer vid de här redovisningarna. En del av förslagen upplevs nog som rätt utmanande men någonstans mellan våra förslag och verkligheten kommer Skenora gårds invånare att hamna. Tack Pella och Miram för trevliga dagar.

Det närmar sig boksläpp!

I fredags var jag hos Jonas och Sanna på Bossgården och arbetade med vår bok: Odla till försäljning del 2 – 30 grödbeskrivningar.

Del 1 finns redan under namnet Odla till försäljning : att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion men kommer snart i uppdaterad utgåva. Då kommer den att heta: Odla till försäljning del 1: att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion. I del 1 beskriver Jonas Ringqvist hur man kan tänka kring en effektiv småskalig grönsaksproduktion och hur man får det att fungera så att det blir lönsamt. Boken kom ut 2018 och den nya uppdaterade versionen kommer att vara rejält omarbetad.

Del 2 skriver Jonas, Sanna och jag ihop och det är ett mycket roligt och samtidigt påfrestande och svårt arbete. Vårt samarbete fungerar väldigt bra men det är så mycket att hålla reda på och få rätt. Många siffror att kolla, många begrepp att bena ut, tilltal att bestämma, mycket text att producera, mycket layoutöverväganden att göra – så det tar tid.

Det mesta samarbetar vi om och vi har inte gjort någon egentlig arbetsuppdelning utan jag skapade alla grunddokument och var och en började fylla på där det kändes bra att börja.

Med tiden har det utkristalliserat sig vissa ansvarsområden så Jonas har t.ex. blivit huvudansvarig för näringsberäkningar och gödselstrategier även om vi andra är inne och producerar text där också.

Sanna har blivit huvudansvarig för texterna om hur man får lönsamhet i grödorna, plantuppdragning och växthusgrödorna. Själv har jag mest ansvar för att se till att all text går att förstå för den som inte har så mycket erfarenhet, samt att producera textmängder som vi alla kan utgå ifrån.

Det mesta arbetet sköter vi på distans via google docs där vi har en gemensam mapp med mängder av dokument, kalkylark och bilder där vi samlar texter och uppgifter, har att göra listor, att kolla upp listor m.m.

Varje gång någon skriver något i ett dokument får vi andra en notis om det hela. Vi gör alla ändringar som förslag så de andra kan gå in och godkänna eller förkasta. Så växer texterna långsamt fram och nu är vi faktiskt nära att ha en färdig text som ska lyftas in i indesign för layout. Efter det har vi några personer som ska hjälpa oss med korrekturläsning av språket och ytterligare några som ska korrekturläsa innehållet.

Det blir en riktigt nördig bok som tar upp alla aspekter som vi kunnat komma på när det gäller hur man lyckas med 30 grödor som är centrala i småskalig grönsaksproduktion. Jag lär mig otroligt mycket genom det här samarbetet med Jonas och Sanna som har så mycket mer erfarenhet och kunskap än vad jag lyckats samla på mig.

Det börjar kännas riktigt bra och jag bara önskar att någon hade skrivit denna bok innan jag själv började odla för försäljning. Det hade sparat mig många misslyckade grönsaker och halvdana försök.

Håll utkik! Releasedatum är inte spikat men planerat tidig vår.

Odlardagarna dag 3-4

Så är odlardagarna slut för det här året. Lördag och söndag har varit heldagar med föreläsningar, paneldiskussioner och gruppdiskussioner. Det hela har letts från Holma Folkhögskola i Skåne och de har gjort det fantastiskt bra.

Först ut på lördagen var Emil Hillve som jag och Jonas gick vår permakulturkurs ihop med 2012. Det var väldigt roligt att få höra om Dröblahus trädgård som företaget heter. Mycket av tankarna som Emil delade kommer ur permakulturtänkande och det var inte svårt att känna igen mycket av det i våra egna funderingar.

Sedan tog jag ledigt fram till och med lunch eftersom jag missat att anmäla mig till en workshop och inte var så intresserad av programpunkterna på utställartorget. Istället gick vi en promenad i solskenet. Efter lunch var det två omgångar utställartorg där jag först lyssnade på Lindbloms frö och sedan på Waterboys.

Efter lunch föreläste Göran Claesson från Vegostan i Malmö om sitt företag som till stor del går ut på att odla mikrogrönt och bladgrönt för försäljning till restauranger och via REKO. Göran är ingenjör i botten och gav massor av exempel på fiffiga tekniska lösningar och systematiseringar som underlättar hans typ av odling. De odlar i uppvärmda växthus på vintern och levererar ut många kilo mikrogrönt i veckan. Elräkningen är dock rätt hög men planer finns på solceller.

Hanna Jönsson tog vid och pratade om att odla perenna grönsaker. Om Görans företagande går ut på att satsa stort på tekniska lösningar och göra ganska mycket investeringar i början för att få upp lönsamheten så handlade Hannas verksamhet snarare om motsatsen med stort fokus på näringscirkulation och den lokala platsen. Deras produkter i form av perenna grönsaker och skogsträdgårdsväxter säljs bara direkt från odlingsplatsen. Blev sugen på att köpa en planta av en av hennes favoritsorter – Löparfetblad.

Spännande att människor ser så olika på sitt företagande och hittar så olika vägar inom samma yrke.

Söndagen inleddes med Kirsten Jensen igen som denna gången pratade om livet i jorden. Kirsten är så oerhört kunnig så man blir lika imponerad varje gång.

Hon gick igenom beståndsdelar i jord, vikten av porer och aggregat, ph-värdets betydelse för hur lösliga näringsämnen är, kol/kvävekvotens betydelse för nedbrytning av organiskt material, rotexudat, hur vi kan gynna och missgynna daggmaskar och mykorhiza och mycket mycket mer.

En sak som jag tar med mig från de här dagarna är en ännu större övertygelse om att jag vill lära mig mer om jord och jordhälsa och göra ännu större ansträngningar för att det ska bli så bra som möjligt för allt osynligt liv som vi har i vår jord på gården.

Efter Kirsten var det dags för en annan imponerande människa – Per Nilsson som ägnar mycket av sitt liv åt att hjälpa småskaliga producenter att förstå lagstiftning och hitta lösningar som underlättar för småskaliga livsmedelsproducenter. Han hittar sätt att förenkla, han förklarar vad som verkligen står i lagtexten och han står upp för de småskaliga gentemot vissa kommuner som försöker lägga in restriktioner och kräva åtgärder som inte har stöd i lagen. Fantastiskt att sådana människor finns.

Söndagen och odlardagarna slutade med en panel som Karin Jansson ledde där jag, Jonas Ringqvist och Andreas Jonsson pratade om hållbarhet, regenerativ odling, resiliens, matsystem och en del annat. Diskussioner i grupprum och frågor i storgrupp avslutade.

Jag blir så glad och tacksam över alla fina kollegor ute i landet som stöttar, delar med sig och finns till hands för att hjälpa varandra och svara på frågor. Ett väldigt fint sammanhang att befinna sig i. Vi kommer nog att köra nästa år igen. Förhoppningsvis norr ut i Sverige och förhoppningsvis även med möjlighet att hänga på digitalt.

Om du odlar till försäljning och inte var med under dagarna så håll utkik så du inte missar nästa år.

Istället för julmarknad

I morgon och på söndag kommer vi att stå utanför Vikaryds Köttbod och sälja grönsaker, honung, lammskinn och äppelmust. Normalt brukar det vara julmarknad där den här helgen med många hantverkare och matproducenter både inne i magasinet och ute på gårdsplanen. I år är alla julmarknader inställda på grund av corona.

Köttboden är öppen så du kan köpa närproducerat kött och vi kommer att finnas på plats tillsammans med Brobacka Vedugnsbageri, Bräutigams och en julgransförsäljare. Vi kommer att stå utomhus på bra avstånd från varandra så att det inte blir någon risk för trängsel.

Vi saknar julmarknaderna. Det är något speciellt med stämningen när det är mycket folk och nästan alla är glada.

Vi brukar ha provsmakning på äppelmust kokt med kanelstång och det kommer vi ha i helgen också även om det inte är en riktig julmarknad. Musten har vi mustat på Alingsås Mobila Musteri som vi driver tillsammans med några andra gårdar i kommunen. Den kan man köpa i treliters bag-in-box till sig själv eller som en julklapp.

Idag har vi skördat och det är också speciellt eftersom snön föll igår. Jag trodde den skulle smälta fram på dagen men det gjorde den inte så det var bara att bita ihop och skörda purjo, brysselkål och grönkål. Det är kallt om händerna!

Igår skördade vi chilli i växthuset. Känns konstigt att den är så fin så här in i december månad. Jag gillar det här med att laga och äta det som finns på hösten. Kål i alla de former, kokta rödbetor med smör eller gratinerade med chevré, rödbetssallat, jordärtskockssoppa, fräst brysselkål med parmesan, stekt spetskål med asiatisk sås, rödkålssallad, grönkålssallad, långkål, picklad rödlök och mycket mer. Det finns så mycket gott man kan göra så här på hösten.

Dagen till ära invigdes nya grönsaksskottkärran. Den fungerade som den skulle. Det kommer att bli ett lyft i odlingen.

Kom gärna och hälsa på mig på Vikaryd i morgon!

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑