En gård för omställning

Kategori: nätverkande (Sida 2 av 7)

Öppen gård nu i helgen

Alla som är nyfikna på vår gård är välkomna nu i helgen. Vi deltar i LAB190:s arrangemang Matsafari längst väg 190 där de försöker lyfta verksamheter som producerar lokal mat. Det är alltså inte bara vi som har öppet utan ända från Göteborg till Nossebro är det verksamheter som öppnar upp för allmänheten.

Idag har vi låtit våra praktikanter fundera över vad som finns att berätta för besökare om vår gård. De har fått skriva skyltar som vi ska sätta upp i odlingen och på andra ställen för att besökarna ska få veta lite mer.

På lördagen så är det Nolbygårds Matmarknad som vanligt så jag (Ylva) kommer att befinna mig där medan Jonas tar hand om gården och eventuella besökare. Vi har kallat in vår äldsta dotter Ina som ska följa med till Nolbygård eftersom vi även har äppleinlämning där mellan 10-12. Sedan åker hon tillbaka till gården för att hjälpa Jonas där.

På söndagen är vi alla på plats och då har vi annonserat att jag kommer att finnas i odlingen och svara på odlingsfrågor. Självklart svarar vi även på andra frågor om någon har det.

Gårdsbutiken kommer att ha öppet både lördag och söndag mellan 10-16 och där kommer man att kunna köpa nyskördade grönsaker, ägg, honung och lammfällar.

Det ska bli trevligt att välkomna människor till oss igen. På grund av Corona så har det blivit dåligt med öppna arrangemang även om alla alltid är välkomna till oss då gårdsbutiken med självbetjäning är öppen jämnt. Men denna helgen kommer där vara bemannat och fullt sortiment av grönsaker.

Det kan låta som lite väl mycket arrangemang på en helg men Nolbygårds Matmarknad är ett åtagande som vi gillar och sköter varje lördag hela säsongen så där kan vi inte utebli. Äppleinlämningstider och datum la vi ut långt innan LAB190 hade gått ut med sitt arrangemang så då var det bara att hänga på eller inte. Vi gillar att ha folk på gården så valet var inte så svårt.

Passa på att besöka alla trevliga ställen som har öppet. Hela programmet finner ni här.

Sista dagen

Idag var det sista dagen för våra praktikanter från Uddetorp som har gjort två praktikperioder hos oss. Emma, Emma, Sandra och Theres kom redan tidigt i våras när jorden inte ens hade rett sig så vi fick börja med att anlägga bäddar i växthuset. Det var enda platsen som vi kunde jobba på.

I våras var de här i fyra veckor och fick anlägga bäddar, göra falska såbäddar, bränna hål i odlingsbäddsväv, rensa med hjulhacka, rensjärn och flammaggregat, plantera kål och lök i bäddar, så i brätten, så morötter, rödbetor och annat med såmaskin, ta hand om redskap, döda sniglar, plantera om tomatplantor, anlägga flisgångar och mycket mer som jag säkert har glömt.

I höst har de varit tillbaka i fyra veckor och nu har fokus istället varit på skörd av grödor de var med och satte i våras, försäljning, packning av kassar, iordningsställande av butiken, hamling av träd, beskärning av äppelträd, tjuvning, läggning och toppning av tomatplantor, flyttning av får. De har fått vara med om livsmedelsinspektion och diskuterat livsmedelssäkerhet och annan lagstiftning.

Idag började vi med gårdens tråkigaste syssla – att skörda bönor.

Sedan gick vi över till att musta ett halvt ton äpplen.

Vi förädlar inte mycket av det vi producerar på gården men eftersom förädling ingår i deras utbildning så kändes det bra att de kunde få vara med och musta en dag. Det blev nog lite extra lång fika och lunchrast dessutom.

Vi hann också med att vattna ut EM i bäddar som behöver det samt packa in morötterna i insatspåsar som anlände med posten under dagen.

Tre pallkragar på en pall och sedan i med en påse där vi gjorde hål i botten.

Det har varit riktigt roligt att ha praktikanter som har fått vara med och följa arbetet på gården en hel säsong. Tack alla fyra för allt jobb ni gjort på vår gård. Välkomna tillbaka när som helst!

Artikel i Landets Fria

Vi har många gånger tidigare skrivit om gruppen med permakulturmänniskor som vi omger oss med. Det är en grupp som jag träffar en gång om året för att designa platser och sammanhang på respektive gårdar. Från början bestod gruppen av Helena von Bothmer, Pella Thiel, Susanne Nymöller och mig men så småningom kom den att utökas med Miriam Larsdotter Thiel och Helena Ullmark.

Vi har träffats i sju år nu och konceptet som vi utvecklat är fantastiskt givande och något som är väl värt att kopiera om man vill ingå i ett utvecklande sammanhang. Nu finns konceptet och utvecklingen av det beskrivet i en artikel av Elisabeth Ubbe på Landets Fria. Det är en fin artikel som får fram mycket av det vi jobbar med på ett bra mycket bättre sätt än när vi försökt beskriva det själva. Det finns dessutom tankar från alla i gruppen och du kan läsa om vad samarbetet betytt för var och en.

Hushållningssällskapets mentorsprojekt

Jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprojekt. De har sökt pengar från Länstyrelsen för att driva ett projekt med syfte att öka den yrkesmässiga odlingen av ekologiska produkter och få fler att börja odla samt att förbättra odlingen så att den blir mer effektiv. Detta vill de göra genom att ge nystartade odlare chansen att få en mentor som kan ge upp till 20 timmars rådgivning per år under två år.

Jag tror att det är en jättebra idé som jag önskar hade funnits när jag började. Adepterna, som Hushållningssällskapet kallar deltagarna, och jag kommer både att träffas fysiskt och digitalt. Dels hos dem, dels här på Östäng. Vi kommer också att ha två gemensamma träffar med alla mentorer och adepter under projekttiden. De adepter som vill kan byta mentor efter ett år för att få tillgång till andra synvinklar.

Vi är fem mentorer i projektet och varje mentor har två till tre adepter var. Jag tycker att det är roligt och spännande och ser fram mot att få träffa andra odlare. Speciellt roligt ska det bli att få komma på besök till deras odlingar.

Jag tänkte att det var bra att vi träffades först innan vi startade digitala kontakter så i onsdags kom Malin Lingnert från Backa köksträdgård, Nicklas Blomster från Vara och Valeri Schöll och Vasilika Schnitzer från Busshagen grönsaker tillsammans med Marie Hansson från Hushållningssällskapet på en uppstartsträff här hos mig.

Vi körde en presentationsrunda och sedan gick vi runt i odlingen och jag berättade om den. Nu har vi startat en grupp på nätet och ska hålla vidare kontakt den vägen tills någon av deltagarna känner att de vill bjuda in oss andra till sin odling.

Studiebesök från Hjo

Klockan nio i lördags morse dök Jonas Ringqvist upp med deltagarna från Självhushållarkurs. Det brukar han göra en gång om året och det är alltid trevligt.

Intresserade deltagare som antingen har gård eller funderar på att skaffa gård eller åtminstone någonstans där man kan bedriva visst mått av självhushållningsliv. De lyssnar och ställer frågor och har egna erfarenheter att bjuda på. Att vi behöver berätta om vad vi gör hjälper oss också att tänka igenom det vi gör och det lär oss en del om oss själva och vår verksamhet. Varför gör vi som vi gör?

Vi får alltid i uppdrag av Jonas att berätta om motivet till varför vi blev bönder. Det beskriver vi i blogginlägget Varför vi bor på en gård om någon är intresserad. Det blir för vissa en ganska tung start men gör det så mycket lättare att förklara vår inriktning och våra motiv till varför vi bedriver verksamheten som vi gör. Det var roligt att visa upp vårt nya tunnelväxthus. Trots att det är helt nytt för oss så växer det som sjutton i det och det ser nästan ut som om vi vet vad vi håller på med.

I odlingarna pratade vi ogrässtrategier, gödselstrategier och bäddläggning.

Vi visade lermurning, stolpverksbygge och grunden till löktorken version tre som just är påbörjad.

Vi vandrade ut i betesmarken och hälsade på fåren. Vi matade ankorna med mördarsniglar och gick igenom den restaurerade skogsbetesmarken och skogsträdgården.

De som ville fick pröva flistuggen.

Studiebesöket varade mellan 9-15 och trots det så lyssnade de även i slutet. Kul gäng!

Studiebesök

Häromdagen tog jag med wwoofare och praktikanter till Trampverkstan på studiebesö. De hade alla träffat Magnus när han var och bytte bjälke hos oss och alla var nyfikna på hans arbete så i tisdags packade vi lunchkorg och gav oss av efter förmiddagens arbete.

Picknicklunch är alltid trevligt!

Magnus visade runt bland alla sina mer eller mindre egenkomponerade tramp- eller handdrivna maskinerna.

Cirkelsågen drivs både med fotpedal och med handvev så man kan välja.

Förvånansvärt effektiv. Det enda som drivs med el i trampverkstan är ledbelysningen i taket men allt annat får man driva själv.

Trampdriven bandsåg. Det ser otroligt lätt ut när Magnus använder maskinerna men det tar ett tag att få in den rätta knycken på fotpedalen.

Även svarven drivs av fotpedal. Hela Trampverkstan är som ett stort museum men om det bara hade varit det så hade det inte varit speciellt fascinerande. Det som gör det så bra är att det är de här maskinerna som Magnus använder för sitt dagliga arbete. Beställer man pärlspont, fönsterfoder eller fotlister så är det med hjälp av dessa oelektrifierade verktygen som de blir gjorda. Många hundra olika hyvlar gör att du kan få nästan vilken profil du vill på det du beställer. För de som inte ens har träslöjd i sina hemländer så är en verkstad som denna fascinerande. Och det är inte så konstigt för den är fascinerande även för oss andra.

På gården intill bor Sandra som gör praktik hos oss på Östäng. Det innebär att wwoofarna träffat henne också förut så när vi varit hos Magnus en stund så begav vi oss över för att hälsa på hos Sandra på Knutstorps gård. Där hittar man getter, kor, ankor, hönor, hästar och kaniner.

Alla djuren är vana vid människor eftersom Sandra driver gården som en besöksgård. Hon tar emot skolklasser, ordnar läger och har gårdsklubb för barn som vill komma närmare djuren.

Verksamheten är relativt nystartad men det är redan mycket verksamhet igång.

Våra wwoofare som ofta kommer från Tyskland och Nederländerna upplever svensk landsbygd som oerhört pittoresk och ”folktom”. Gerlien från Nederländerna berättade bland annat att de hade försökt hitta någonstans att vandra utan att höra billjud i Nederländerna men att de inte hade lyckats.

Dagen avslutades med ett uppskattat bad i ”Hawaihôla”. När vi kom hem så brann det i odlingen. Det blev ett litet snopet avslut på en annars bra dag. Som tur var så blåste vinden åt rätt håll så inga kålnät och inga grödor hade tagit skada. Det var mest halm som brunnit plus att staketet hade smält på några ställen. Inget som inte går att fixa men otäckt att tänka på vad som kunde hänt. Vi hade flammat i den delen av odlingen på förmiddagen och jag hade slarvat med att gå ut och kolla innan vi gav oss av. Vi kom lindrigt undan och jag kommer aldrig igen låta någon flamma utan att jag är med.

Ingen mer lera

Baksidan på vår ladugård har varit ett sorgligt kapitel sedan vi flyttade hit. Delar av ytan har varit hårdgjord sedan tidigare men med tiden kommer växtligheten krypande om inte gruset används eller skrapas då och då. Den andra halvan skulle kunna beskrivas som åkermark, men om inget odlas så blir det bara Kirskål, Nässlor och mjuk jord som saker fastnar i. Den hårdgjorda delen har vi skrapat av med bakskrapan på traktorn vid några tillfällen efter att först manuellt ha tömt den på gammal träullsisolering som låg i högar. Först förra året kunde vi öppna de bakre portarna efter att ha röjt i etapper under flera år.

Baksidan på ladugården är bra för att förvara alla redskap som behövs på en gård. I vårt fall så betyder det:

  • Tallriksharv
  • S-harv
  • Rotorslåtter
  • Hästsläp som används som fårtransport
  • Hästsläp som ibland används som grishus
  • Bilsläp
  • Flistugg
  • Självlastarvagn
  • Hövändare
  • Strängläggare
  • Potatiskup
  • Timmerkärra
  • Höräfsa
  • Gödselspridare
  • Balvagn
  • Bakskrapa
  • Pallgafflar/skopa

Ovan är den gamla hårdgjorda ytan efter lite skrapande av Christian. I bakgrunden syns en inhyrd traktor med tippsläp som transporterade bort jorden till en annan plats.

Vi trodde inte att vi skulle ha användning för så många manicker men i och med att vi inte bara har trädgårdsodling utan även använder skog och gärden så blir det mycket. De flesta av dessa tillbehör används relativt sällan men behöver förvaras någonstans mellan användningarna. När man ställer dem på en ogräsbevuxen yta så växer gräs och sly snabbt upp runt om och redskapen mår inte bra av det. De rostar och ruttnar och det blir jobbigt och svårt att hålla ordning. Dessutom kör vi fast med traktorn när det är för blött. Vi passerar ytan många gånger varje dag och har vi inte gummistövlar på oss så har vi våta fötter. Den här ytan är heller inte lämplig att ha till något annat. Den är bara 4-5 meter bred mellan det gamla hårdgjorda och en lite bäck som det bara rinner i när en myr ovanför har mycket vatten. Dessutom har problemet med parkeringsplatser på gården blivit allt större ju fler kunder och andra besökare vi får på gården.

Vi har länge velat göra något åt ytan men det kostar pengar eftersom det är ett jobb som vi inte kan utföra själva med handkraft.

Vi har haft vår lokala grävmaskinist Christian här på jobb förut. Han har hjälpt oss med avloppet och vi vet att han är snabb och effektiv och lätt att ha att göra med. För ett tag sedan var han här och tittade på ytan och vi diskuterade igenom arbetet som enligt Christian skulle ta några dagar.

Grävmaskinen anlände på onsdagskvällen. Baggen Benny hade upptäckt att fjädrarna i en grind var utan ström så han njöt av att kunna gå ut och in som han ville. Han gjorde rätt i att passa på. Dagen efter skulle platsen där han står se helt annorlunda ut.

Ytan är drygt 200 kvadratmeter stor så vi tänkte att det nog skulle ta fler dagar än så men det är svårt att avgöra när man själv brukar jobba med spade och Christian jobbar med en 7,5 ton tung grävmaskin.

När gyttjelagret grävts bort kom en lastbil med grovt material från Magra grus och tippades av. Christian såg till att det fördelades över ytan. Det är fascinerande att se en duktig grävmaskinist jobba. Stor precision trots den enorma maskinen.

Det grova materialet var kross med upp till 17 cm stenar. När det var utjämnat tippades ett finare bärlager ovanpå och även det fördelades jämnt över ytan.

Nu har vi en enormt stor hårdgjord yta på baksidan av ladugården och kommer inte att behöva fastna i gyttja längre. Våra redskap kommer att hålla längre då de inte behöver stå överväxta av våt växtlighet. Vi kommer inte att köra fast med traktorn och vi har någonstans där vi kan be våra besökare att parkera så vi inte behöver låna grannens åker.

Hela jobbet tog en och en halv dag. Den som läser vår blogg regelbundet vet att ett av våra mål är att gården ska kunna skötas utan fossil energi. Det är delvis ett ändamål i sig men framför allt så hjälper det till att forma verksamheten så att den stannar på en mindre skala som kan skötas även i ofärdstider. Vi drar oss dock inte för att använda bensin och diesel emellanåt. I de flesta fall så räcker en 20-litersdunk länge men ett arbete av det här slaget är orimligt att göra utan antingen diesel eller slavar/statare som utnyttjades före oljeeran. Vi tycker att vi har fått mycket arbete uträttat för dieseln den här gången.

Besök på gården

Igår hade vi finbesök av Carolina och David från Jordarv i Ulvstorp utanför Vara. Huvudskälet till deras besök var att de har fjällnära kor som de mjölkar och därför har de nytta av våra gamla foderfronter som funnits kvar i ladugården sedan förre ägaren hade mjölkkor där för många år sedan.

Foderfronterna gick som tur var att montera ner i sektioner som gick in i hästsläpet för vidare transport till kostallet på Jordarv. Vi är glada att bli av med dem och Carolina och David glada att få dem så redan där gick båda gårdarna med vinst på besöket.

Sedan är det något visst med att få besök från andra gårdsägare. Samtalen runt först fika-bordet och sedan lunch-bordet och vattenpaus-bordet blir väldigt annorlunda mot när man har gäster som inte lever gårdsliv.

Vi avhandlade för och nackdelar med olika reden och redesmattor, hantering av sjuka får, stängseldragning och elmätare, traktorvarianters för och nackdelar, plantering av olika grödor, kundkontakter och mycket annat.

David och Carolina demonterade foderfronter medan jag och Jonas jobbade med annat och så tog vi en paus och pratade igen. Vi hann även med en kortare rundvandring eftersom David inte varit här förut. Vi tittade bland annat på vår hemmabyggda vält och på flamaggregatet.

David är mekaniker så våra gamla traktorer diskuterades också och vi fick en hel del tips som är användbara men vi fick också hjälp med ett svetsjobb som Jonas dragit sig för att ta tag i. Nu var det gjort snabbt och lätt på väsentligt kortare tid än om vi hade gjort det själva. Efter en hel del klurande kom vi dessutom fram till hur hitchkroken egentligen är tänkt att fungera. Det känns som att lirka på en läckande hydraulventil men är nog en finess!

En bra dag där jag tror att vi alla fyra fick mycket inspiration och nya tankar inför våra liv på gården. Dessutom var det väldigt trevligt!

Artikel nummer tre i Åter

Så har nya numret av tidningen Åter kommit ut och den innehåller vår tredje artikel. Den här gången fokuserar vi på vikten av att ha nätverk omkring sig om man skaffar gård. Artikeln hittar du nedan om du inte prenumererar på tidningen. Det rekommenderar vi annars för alla som är det mista intresserade av alternativa sätt att leva. Det kommer också att bli en fjärde artikel men den får vänta tills i höst för den här tiden på året hinner vi inte med att skriva.

Skenora gård igen

Miriam och hennes två bröder äger Skenora men Pella och hennes familj hyr ett av de fyra boningshusen på gården.

Förra helgen var jag på den årliga permakulturträffen och denna gång besökte vi Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm. Det var mycket trevligt att vara tillbaka hos Pella Larsdotter Thiel och Miriam Thiel.

Vi i det här gänget träffades första gången 2014 och sedan dess har vi träffats varje år hos någon som ingår i gruppen. Under tre dagar utforskar vi hur gården vi är på kan utvecklas. Vi har varit på alla gårdar en gång så nu är vi inne på andra rundan och det är fint att få komma tillbaka och se vad som har hänt sedan sist.

Sist vi var på Skenora gjorde vi en plan för trädgården mitt på gården där växthuset ligger och där hade det hänt grejor. Många odlingsbäddar och massor med fruktträd var planterade. Trädgården sköts av Miriam och Pella tillsammans med andra i Omställning Ingarö.

Första dagen är det alltid rundvandring för att beskåda det som hänt och för att få kläm på vilka utmaningar som väntar.

Miriam visade oss runt på ett nyinköpt stycke mark med stor potential.

Helena Ullmark var med oss via Zoom från Gotland. En skillnad som märks när vi kommer tillbaka till ett ställe för andra gången är dels att vi redan känner oss hemtama så introduktionen tar inte lika lång tid men också att det kommer att handla mindre om den fysiska planeringen och mer om människorna på gården och de relationer och nätverk som de ingår i. Det är en spännande utveckling.

När vi förstått vad gårdsägarna vill ha ut av oss så får de inte vara med längre utan då tar ett intensivt arbete vid när vi som är på besök försöker mejsla ut vad som skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen på gården. Vi har blivit allt bättre på det här och även om vi i början av diskussionerna inte har en aning om vart vi kommer att ta vägen så lyckas vi hittills alltid med gemensamma krafter att komma fram till ett förslag på riktning. Den skissas ner på papper och skrivs på listor.

Sista dagen är det dags för presentation. Miriam och Pella får ta del av våra tankar och idéer.

Det blir alltid mycket skratt, frågor och förvånade kommentarer vid de här redovisningarna. En del av förslagen upplevs nog som rätt utmanande men någonstans mellan våra förslag och verkligheten kommer Skenora gårds invånare att hamna. Tack Pella och Miram för trevliga dagar.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑