Kategori: potatis

Regelverk för försäljning av potatis

Jaha, då var det dags igen. Idag blev vi uppmärksammade på att det krävs registrering för alla som säljer potatis i Sverige. På Jordbruksverkets sida står det: ”Du ska registrera dig om du:

  • odlar 0,5 hektar potatis eller mer
  • odlar mindre än 0,5 hektar potatis och säljer potatisen på något annat sätt än direkt till konsument på den egna gården
  • packar, lagrar eller importerar potatis. Med import avses här potatis som köpts in från ett land utanför EU.

Anledningen är att man ska kunna spåra skadegörare och det är ju bra. Det kostar som minst 750 kronor att registrera sig i potatisregistret. Längre ner på sidan kan man läsa ”Det enda undantaget från kravet på märkning är vid egen gårdsförsäljning direkt till konsument.

När vi uppmärksammades på detta i en facebookgrupp för småskaliga grönsaksproducenter så var författaren till inlägget upprörd då hen sålde potatis via REKO. När jag gick in och tittade på jordbruksverkets sida hittade jag texten ”För den som odlar mindre än 0,5 och säljer potatis via en REKO-ring så finns det inte krav på registrering utan denna försäljning är att jämställa med försäljning till konsument på den egna gården.” Den meningen verkar inte ha funnits där från början utan kan nog vara tillagd vid senare tillfälle.

Jag reagerade på skrivningen och försökte ringa till Jordbruksverket för att ställa lite frågor. Den ansvariga för registret var på möte och kunde inte nås men skulle ringa upp i morgon.

Det känns märkligt att Jordbruksverket gör undantag just för försäljning via REKO. Det gör att flera frågor uppkommer:

  1. Om man har en liknande grupp som kallas något annat än just REKO. Gäller andra regler då?
  2. Om man lämnar ut kassar till prenumeranter, vilka regler gäller då?
  3. Vi har utlämning av prenumerantkassar dels i stan och dels på gården. Är bara kassar utlämnade på gården undantagna då?
  4. När vi lämnar ut kassar i stan gör vi det i samband med REKO-ringsutlämningen men det sker inte inom just REKO. Samtidigt säljer vi ibland identiska kassar via REKO vid samma tid som vi lämnar ut prenumerationskassarna. Är då REKO-kassarna undantagna men inte prenumerationskassarna trots att det är samma innehåll?
  5. Vi säljer ibland potatis på Nolbygårds Matmarknad. Det är inte många kilo på ett år. Spårbarheten är enkel då jag som odlar potatisen står på plats och säljer direkt till mina kunder. Kräver denna verksamhet en avgift på 750 kronor?
  6. Hur är det tänkt att vi som bedriver en diversifierad verksamhet ska kunna hålla koll på alla regler? Har Jordbruksverket planer på att starta register för tomater, gurka, paprika, squash, pumpa, spenat osv i framtiden? Bör vi gå in på Jordbruksverkets sida och söka på varje gröda med viss regelbundenhet så vi inte missar någon regel?

Vi odlar fem bäddar potatis. Varje bädd är 12 kvadratmeter vilket ger 60 kvadratmeter potatisodling. 750 kronor är en ganska dryg avgift för den ytan.

Det ska bli spännande att höra Jordbruksverkets motivering till sin skrivning.

Edit: Jordbruksverket har nu ändrat på webben. Se nytt inlägg.

Våra pommes är Sveriges godaste!

Nu kanske vi är lite part i målet i den frågan men vi rekommenderar verkligen alla att tillverka egna pommes. Vi har gjort det i några år nu och det har blivit en årlig tradition som tar oss cirka fyra timmar. Vi odlar en del potatis själva men mest färskpotatis som inte är lämpligt i det här fallet. Istället beställer vi numer en tiokilos säck mjölig potatis ifrån en lokal potatisodlare som inte sprutar sin potatis med kemikalier.

På vår REKO-ring finns två potatissäljare och det konstiga är att den som sprutar sin potatis med kemikalier är den som säljer mest trots att den kör långt och odlar storskaligt medan den lilla lokala som inte sprutar med kemikalier inte säljer lika mycket. Det har jag väldigt svårt att förstå.

Vi ber om att få så stora potatisar som möjligt och brukar alltid få riktiga bjässar som gör jobbet att skala mycket enklare.

Sedan skär vi potatisen på mandolinen. Det är inte helt smidigt då man får ta i en del och de stora potatisarna ofta lossar från hållaren. Då blir man frestad att köra utan hållare och det kan ibland straffa sig. Den här gången var det Jonas som började tänka på annat och tog två extra drag med mandolinen. Två sår i tummen och en hel del blod. Inte värre än att två sårtejper och plåster räckte men det känns lite onödigt.

Alla potatisstavarna lägger vi i vatten så de inte ska mörkna. Sedan kokar vi dem i åtta minuter i vatten med salt och ättika i. Därefter breder vi ut dem på brickor så de får svalna innan vi friterar dem första gången i två minuter. Sedan lägger vi ut dem på brickor igen så de får svalna innan vi stoppar in dem i frysen för att styckfrysas. Första året styckfrös vi inte utan la ner dem i påsar direkt. Det gjorde att vi fick ut klumpar av friterade potatisstavar som var mycket svåra att få isär inför fritering nummer två.

När de legat i frysen en stund så att ytan är frusen så kan man lägga över dem i påsar som vi sedan förvarar i frysen. När vi vill äta pommes frites tar vi upp en påse och friterar till önskad färg vilket brukar ta mellan 3-5 minuter. Det är otroligt gott och slår alla köpepommes vi har prövat. Våra pommes innehåller bara potatis kokad i vatten med ättika och salt, friterad i raps och majsolja. Vi vet dessutom att potatisarna inte kommer ackompanjerade av kemiska bekämpningsmedel.

Max ”pommes” eller crispy fries innehåller: potatis, vegetabilisk olja (förmodligen palmolja då det inte specificeras), modifierad potatisstärkelse, majsstärkelse, rismjöl, salt, majsmjöl, färgämne (kurkumin E100, paprikaoleoresin E160c).

McDonalds pommes frites innehåller potatis, vegetabilisk olja (raps, solros), dinatriumdifosfat, dextros. ”Potatisar med tuffa namn, som Innovator och Russet Burbank” är odlade i Belgien och Holland skriver McDonalds på sin webbsida. De skriver också att ”Vår frityrolja återvinns och blir till förnyelsebart bränsle t ex till transportsektorn. Så vår pommes frites spelar en viktig roll för att fylla samhällets behov av grönare transporter.” Det är mycket greenwashing på området.

Problemet är att du inte kan veta vilka kemikalier du får i dig men du kan vara säker på att potatisen är besprutad. (En konventionell odlare sprutar sin potatis upp till tolv gånger på en säsong. ) Hade potatisen inte varit besprutad så hade kedjorna gjort en stor grej av att framhålla detta.

Våra pommes är inte bara godare än kedjornas – de är bättre på alla tänkbara sätt. Nu har vi nästan tio kilo i frysen som väntar på att bli friterade en sista gång. Lite gick åt idag till lunchen när vi ändå hade fritösen framme.

Potatisodling i halm

Vi har gett upp att odla potatis på vanligt sätt med traktor och potatiskup. Vi gillar helt enkelt inte att köra traktor i odlingen. Inte är vi särskilt bra på det heller så nu odlar vi potatis i vårt system med fasta bäddar.

Problemet med det är att bäddarna blir ordentligt tillstökade om man ska odla potatis på vanligt sätt med kupning i bädden. Det har vi prövat och det gillar vi inte heller.

Förra året odlade vi potatis i bäddar där vi hade rätt mycket ogräs och för att råda bot på det så la vi tidningar och sedan potatis och så halm uppepå potatisen. Det fungerade rimligt bra men blev inte en jättestor skörd.

Därför har vi i år skippat tidningarna och lagt potatisarna i en grop i bädden. Sedan har vi täckt med ett tunt lager gammal ensilage. När potatisblasten tittar upp kommer vi att ”kupa” genom att lägga på mer täckmaterial. Vi hoppas att resultatet ska bli bättre än förra året när vi la sättpotatisarna på tidningen.

När våra fem potatisbäddar var fulla så hade vi ändå en hink med sättpotatis över och ingen stans att sätta den.

Då la vi helt enkelt ut ett tjockt lager tidningar på ett ställe där det är rätt mycket ogräs utanför bäddsystemet.

Istället för att som förra året lägga potatisen direkt på tidningen så la vi en liten hög med jord under varje potatis så det blir lättare för rötterna att få fäste.

Sedan täckte vi med halm och nu får vi vänta och se hur resultatet blir. 50 kilo sättpotatis är i alla fall på gång.

Pommes frites

Igår kväll gjorde vi pommes frites. Vi har inte några av våra egna potatisar kvar utan har köpt obesprutad potatis av en annan lokal odlare på REKO-ringen. Vi bad att få så stora potatisar som möjligt i vår tiokilos säck och det fick vi verkligen. Riktigt bakpotatisstora.

Till pommes frites väljer vi en mjölig sort och vår lokala leverantör hade en sort som heter Carolus. Potatisen skalas och skärs till stavar på vår mandolin.

Även om vi köpt tio kilo så gick de två momenten rätt så snabbt tack vare att vi fick tag på stora potatisar.

Potatisstavarna kokas sedan i 8 minuter i vatten med lite ättika och salt i. Anledningen till att man har ättika i vattnet är att syran hjälper till att sakta ner nedbrytningen av pektinet i potatisen.

På sidan http://www.hamburgare.org/pommes-frites/ står att läsa ”Om pektinet bryts ner innan stärkelsegranulerna i potatisen hunnit spricka och sprida sitt kletiga inre kommer pommesen A) Inte få en krispig yta, B) Falla sönder eller C) Bli ihåliga. Inget av dessa alternativ är direkt önskvärt.”

Vi har inte någon aning om det stämmer men vi har kört efter det receptet flera gånger förut och det har blivit sanslöst goda pommes.

När potatisstavarna har kokat ska de torka lite och svalna ordentligt på hushållspapper.

Därefter ska de friteras första gången. Det gör vi i ekologisk rapsolja.

Sedan ska de svalna en andra gång för att sedan frysas. Förra gången vi gjorde pommes la vi dem i plastpåsar, så fort de svalnat, som vi la i frysen. Det blev inte riktigt bra då de klumpade ihop sig. Denna gång hade vi bestämt oss för att styckfrysa och då passar det väldigt bra med minusgrader ute så vi kunde ställa ut plåt efter plåt.

När de frusit på ytan la vi över dem i plastpåsar som nu ligger i vår frys. När vi vill ha pommes friterar vi dem en andra gång tills de fått rätt färg. Det blir otroligt gott och smakar bättre än alla köpe-pommes vi prövat. Dessutom vet vi att det inte är besprutade potatis eller palmolja som frityrolja.

Utvärdering av gamla potatissorter

För två och ett halvt år sedan fick vi ett kuvert med några minipotatisar. Vi hade beställt gratisprover av gamla potatissorter från Nordgen som skickar kostnadsfritt. Nordgen håller liv i gamla sorter och har det ganska välkända fröförrådet på Svalbard. Verksamheten finansieras av Nordiska ministerrådet. Årets potatislista finns här.

Vilka sorter som finns varierar år från år och vi fick sorterna Gula islenskar, Tärendö Karl Krekula, Röda krokar och Tylva. Potatisarna som kom var mycket små, som en tumme. Det berodde inte på att Nordgen ville få mindre portokostnader utan för att potatisarna kommer från virusfria celler i provrör. Det var 3-4 av varje sort. I slutet av april satte vi dem i fyra hinkar som hade dräneringshål i bottnarna.

Det finns ett talesätt om att potatis bara ska ha vatten vid två tillfällen, vid sådd och vid kokning, men det gäller nog bara om de får växa i den riktiga marken. I små hinkar behövs lite vatten från och till men det är lätt hänt att glömma att ge dem en skvätt vatten då och då. Hinkarna står på samma ställe hela sommaren och blir ganska osynliga med tiden.

Det var spännande med första skörden och det skrev vi om i ”Sättpotatis i hink”. Alla sorterna hade överlevt och förökat sig och nu hade vi fler sättpotatisar inför 2017.

Den här gången var hinkarna för små men vi hade dränerade dunkar med bra djup. Hösten 2017 hade de blivit ännu fler. Vi skrev om det i ”Något fler potatisar”.

Våren 2018 var sättpotatisarna så många att vi planterade dem på friland. De fick nog inte den kärlek och kupning som de borde fått men de klarade sig ganska bra ändå.

Det blev ännu fler potatisar och den här gången var de så många att det äntligen var dags att proväta.

Resultatet blev lite snöpligt efter allt arbete. Även vi kunde utse en vinnare så blev det ingen wow-upplevelse. När vi tänkte efter lite så var det inte så konstigt att vi inte hittade någon fantastiskt god potatis bland de fyra. Extra goda potatissorter blir inte utrotningshotade, om man säger så. Vilken som vann? Tylva. Kanske är det bara den som vi ska odla vidare.

Vi får inte sälja avkomman av de potatisar vi fått från Nordgen men om någon vill ha några knölar så är det bara att komma hit och hämta eller skicka ett frankerat vadderat kuvert. Även om dessa potatisar inte var något extra så har de sina styrkor och svagheter och någon dag kanske det är just de egenskaperna som blir värdefulla.

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑